Karolina Ramqvist går högerns ärenden?

I tidskriften Arena har Karolina Ramqvist till attack mot vänsterns nyvaknade intresse för klass. Katrine Kielos har på sin blogg med inlägget Hur höger kan Arena bli?, levererat en arg kritik av tidskriften Arena och Karolina Ramqvist. Även I DN har Mikael Löfgren skrivit om artikeln i Arena, något Karolina Ramqvist kommenterar med Den riktiga vänstern - check på sin blogg. Katrine Kielos undrar i sin tur vad Mikael Löfgren menar.

Elin Alvemark kommenterar också Karolina Ramqvists artikel och det gör även Katarina Wikström i tidningen Internationalen.

Elin Alvemark skriver bland annat:

"Jag vill att Ramqvist ger exempel på politik som enligt henne lyckas integrera teori och praktik som leder till förändring som harmoniserar med hennes ideal. För annars dristar jag mig till att tro att Ramqvist inte skulle vara förmögen att se positiv förändring, konstruktivt politisk arbete eller ens den enklaste hållbara förklaring till ett politisk engagemang över huvudtaget. Och det känns som en läskig tanke med tanke på att Ramqvist besitter en hel del makt att påverka människors inställning till de som jobbar mot förtryck."

Några citat från Katarina Wikströms krönika i Internationalen:

"Vidare skriver hon att ”projektet att återupprätta klass som den enda parametern är lönlöst”. Vad hon menar är att hon som individ inte har något intresse av det. Och det är väl inte så märkligt påstående med tanke på att Karolina Ramqvist sitter på chefredaktörsstolen för en av Sveriges största tidskrifter. Vänster eller inte, det klart att det är lönlöst att tala om klass för en liberal individualist som uppenbarligen inte har den minsta förankring i vänsterrörelsen."

"Karolina Ramqvist gillar den så kallade identitetspolitiken. I den skräddarsyr var och en sin egen kombination av ”identiteter”, låt säga: lesbisk + asiat + blind… och kämpar för just dem, för sig själv. Någon vilja till samarbete med dem man bara delar en enskild identitet med – låt säga: arbetare eller kvinna – finns inte. Således bör ingen solidaritetstanke uppmuntras, för alla är olika individer som aldrig kan eller bör enas i ett kollektiv."

"Klassperspektivet är och förblir vad vänsters hela ideologi bygger på. Det är bara pinsamt att någon med sådant förakt för kollektivet ens representerar vänsterrörelsen. Finns det ingen gräns för hur högervridna åsikter en uttalad vänstertidskrift får uttrycka? Borde inte typ presstödet ryka eller nåt? Annonsörer dra in sin pengar? Och finns det ingen seriös teoretiker en verklig intellektuell alltså, som kan ryta till att Karolina Ramqvist definitivt inte hör hemma i deras lag heller?"

I samma nummer av Internationalen i en artikel som inte finns på nätet säger Mikael Wiehe följande:

"- Jag läste Karolina Ramqvists artikel i Arena om att klass tar för mycket plats inom vänstern.... Jag är 61 år gammal. För mig tillhör klasskampen fundamentet för vänstern. Inte sexuell tillhörighet. Ska vi snacka om vänstern, så får vi snacka klasskamp. Låt oss snacka politik. Ska vi snacka självförverkligande på Södermalm, så kan vi snacka en massa andra grejer."

Läs också Trottens hyllning till Wiehe för hans uttalande häromsist om Danmark.

Fler artiklar i ämnet: Katrine Kielos, Erik Åsell, Per Wirtén

Andra bloggar om: Katrine Kielos, Klass, Karolina Ramqvist, Arbetarklass
Technorati: Klass, Arbetarklass

Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik

I tidningen Internationalen gör man en genomgång av Sverigedemokraternas ekonomiska politik och av deras arbetsmarknadspolitik. Kort sagt är politiken mycket arbetarfientlig, mycket fientlig mot alla fattiga.

Sverigedemokraterna vill:

Ta bort medbestämmandelagen (MBL)
Försämra lagen om anställningsskydd (LAS)
Sänka arbetsgivaravgifterna
Inte ha nån fastighetsskatt
Privatisera mer inom offentlig sektor (sjukvård, skolor etc)

Kort sagt en politik i samma linje som borgarregeringens, en politik som gynnar de rika och missgynnar alla arbetare och fattiga.

Tidningen har också en kortare artikel om deras konservativa familjepolitik som jag också berört tidigare.

En arbetarvänlig politik presenterar jag i artikeln Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Andra bloggar om: Politik, Sverigedemokraterna, Sjukvård, Privatisering, arbetsmarknad, Arbetarklass, Klass

Technorati: Sverigedemokraterna, Arbetarklass, Privatisering, Klass

Varför röstar en del arbetare på högerpopulister?

I DN presenteras en undersökning av LO som konstaterar att andelen arbetare som röstar på Sverigedemokraterna ökar.
Vi måste fundera på hur vi ska jobba med det, säger Ulla Lindqvist, andre ordförande i LO.

Det är väl inte så svårt. Det kräver ingen längre analys som jag ser det. Fackföreningsrörelsen måste sluta vara en stödgrupp för socialdemokraterna, t.o.m när dessa försämrar för arbetarklassen, och arbeta för alla arbetares intressen.

I Danmark och Norge har fackföreningsrörelsen idag en friare roll i förhållande till socialdemokratin. Så det är ingen omöjlighet. Men en kämpande och friare fackförening räcker inte. Vänsterpartier måste engagera sig mer i sociala välfärdsfrågor. Klassfrågor.

Artikel i SVD.

Andra bloggar om: LO, Arbetarklass, Sverigedemokraterna, Politik, Facket, Fackligt

Invandring, attityder och rasism

En undersökning har idag presenterats av Intergrationsverket. Detta är ett viktigt faktum. Integrationsverket ska läggas ner. De har alltså intresse av att visa att de behövs. Därför beställer man en undersökning. Och icke-förvånande visar denna (enligt samma Integrationsverk) att främlingsfientligheten ökar.

Men det är ett problem med undersökningen. Man jämför med år 2005. År 2005 pågick i Sverige en stor kampanj för flyktingars rättigheter. Denna kampanj medförde att främlingsfientlighet och rasism i Sverige minskade. Had undersökningen tagit nåt år innan 2005 är det inte säkert att någon förändring alls hade kunnat påvisas.

Under väldigt lång tid har andelen presumtiva väljare på främlingsfientliga partier legat runt 25% i Sverige. Men antalet röster på såna partier har aldrig varit höga. Därför att sociala välfärdsfrågor alltid varit viktigare för fattiga väljare i Sverige. Och därför att de högerextrema partierna aldrig lyckats framställa sig som rumsrena. Undersökningen visar som jag ser det inget nytt och faktiskt inte heller nån avgörande förändring i svensk opinion. Den visar däremot på ett problem som funnits mycket länge.

Dessutom gör undersökningen ingen skillnad på flyktingar och invandrare (i alla fall inte i de redovisningar och artiklar som jag sett). Detta innebär att siffran på andelen som kan tänka sig att invandrare ska få åka hem när det inte finns tillräckligt med arbete blir väldigt konstig. Hur hade siffran blivit om frågan bara gällt flyktingar, eller bara gällt arbetskraftsinvandrare?

Man bör också uppmärksamma att omkring 80% av den svenska befolkningen inte har några rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. En otrolig majoritet faktiskt. Helt unik i Europa vad jag vet.

Grunderna till problemet är att arbetarpartierna i Sverige övergett de social välfärdsfrågorna och arbetarklasspolitiken. Socialdemokraterna har med vänsterpartiets (oftast, men inte alltid) stöd lämnat över många välfärdsfrågor till marknadskrafterna. Det gör att politiken innehåll blir urvattnat och enbart kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. Vilket i sin tur fjärmar arbetarklassen från politiken. När politiken inte längre erbjuder möjligheter till ett bättre liv, varför bry sig? Att politiken lämnat välfärdsfrågorna innebär att partier som tar upp dessa frågor, oavsett vilka lösningar de presenterar kommer att få röster och ökat stöd. Om de lyckas framställa sig som rumsrena alltså.

Sverigedemokraterna är inte rumsrena och ska inte behandlas så. De ska behandlas som paria. De ska inte ha någon offentlighet. Men de frågor som människor upplever viktiga, sjukvård, arbete, bostäder etc måste diskuteras. Det viktigaste är inte vilken mat vi äter, vilken kultur vi konsumerar eller vad vi väljer att köpa för de pengar vi eventuellt får över. Det viktiga är om vi kan få ett jobb, skaffa en bostad, ha tillgång till billig och bra sjukvård osv.

• För fler arbeten - återanställ alla som fått sluta inom offentlig sektor. Förkorta arbetstiden.
• För fler bostäder - återinför en reglerad bostadmarknad med byggandfe av subventionerade hyresrätter.
• För en billig och bra sjukvård för alla - stoppa privatiseringen
• För en lika skola för alla - stoppa privatiseringen och återförstatliga skolan
• För en bra miljö - satsa på kollektivtrafik
  

Sverigedemokraterna bekämpas bäst om vi driver dessa frågor i vår vardag och om politiken tar tillbaka dessa frågor från marknadskrafterna. Det är detta som krävs av arbetarpartierna i Sverige för att rasism ska kunna bekämpas. Detta måste göras så vi slipper en dansk eller norsk utveckling.

Tillbaks till en politik som gynnar alla arbetare och fattiga, en politik som gynnar undertryckta. Det är vad som krävs.

Intressant?
Källor och mer läsning: DN, Esbati, Astudillo, Robsten, SVD1, SVD2, FRP-koden1, FRP-koden2.

Andra bloggar om: Politik, Arbetarklass, arbetsmarknad, Arbetslöshet, Privatisering, Sjukvård, Sverigedemokraterna, Vänstern, Rasism, Populism, Klass, FRP-koden

Google gillar inte FRA

Google spara på allt möjligt om internetanvändaren, men tycker inte de svenska myndigheterna ska spara på information om alla som kommunicerar till och från Sverige. Nättidningen Yelah.net har en artikel om Googles kritik mot den svenska regeringens övervakningsförslag.

– Vi har kontaktat svenska myndigheter för att ge vår syn på förslaget och vi har gjort det klart att vi aldrig kommer att placera några servrar innanför Sveriges gränser om förslaget går igenom, säger Peter Fleischer, integritetsexpert hos Google, till tidningen Internetworld.

Han jämför Sverige med diktaturer och säger att "[lag]förslaget är sprunget ur en tradition inledd av Saudiarabien och Kina och hör helt enkelt inte hemma i en västerländsk demokrati".

Google hotar med att inte investera i Sverige om regeringens förslag går igenom. Googles attityd ger mig dubbla känslor. Det är väl bar att de kritiserar den svenska regeringens överdrivna övervakning av svenska medborgare och andra. Å andra sidan så är jag inte helt positiv till företag som kör med utpressning. Inte heller till företag som själva övervakar vad vi sysslar med på nätet. Det är mycket dubbelmoral över det hela, över Googles agerande.

Läs mer: Metro, SVD1, SVD2, SVD3, DN

Andra bloggar om: Övervakning, Google, FRA

Vadå avbloggning?

Popova skriver i SVD, med anledning av att ett antal kända journalister slutat blogga, att vi ser en avbloggningstrend. Ja, det är väl bland kändisjournalisterna då. Det finns knappast någon större avbloggningsyra i bloggosfären i allmänhet. Som jag har skrivit tidigare, det gör inget om proffsjournalisterna lämnar bloggosfären. De tillförde ändå ingenting. En åsikt jag delar med många andra bloggare.

Hon skriver dock en del vettiga saker i sitt inlägg, vilket jag tycker många missat. Exempelvis:

"En del av dem som skrivit hatiskt om andra i sina tidningstexter drar sig nu ur spelet. Det står alla fritt att sluta blogga när de vill, men skälen?

Är det verkligen värre att få elaka bloggkommentarer eller mail än att bli angripen på en plats där flera hundratusen människor bevisligen läser det?"

"Finns det ett samband som gör att den som i offentligheten utsätter andra för personangrepp också själv blir attackerad?

Och inser chefredaktörerna att de säljer ut matsilvret när enskilda skribenter associerar tidningens varumärke med hatskriverier?"

Det Popova skriver här är ju riktigt, något som också Åsa Linderborg kommenterade i Aftonbladet.

En mängd bloggar kommenterar det hela, här är några: Promemorian, dyslesbisk, Stationsvakt, Gudrun Ivanhoe, Halvars huvudsaker, Martin Jönsson

Andra bloggar om: Bloggosfären, Journalistisk, Näthatare, Internet, Politik

Lögner i media om Venezuela

När borgerlig media rapporterar om stängningen av en TV-station i Venezuela ljuger man friskt. Man skriver att stationen, RCTV, stängs ner av politiska skäl. Så är emellertid inte fallet. Den förlorar sin sändningslicens för att bolaget inte följt Venezuelas medielagar och för att man inte betalat skatter och avgifter. Att kanaler inte får förnyade sändningstillstånd är heller inget konstigt. Det händer regelbundet västvärlden, i länder som USA och i Europa.

I själva verket är det fortfarande så att majoriteten av media i Venezuela är Chavez-kritiska. Stängningen av RCTV påverkar bara detta ytterst marginellt. Borgerlig medias kampanj mot Chavez och Venezuela måste ses för vad det är, en politisk kampanj mot alla försök att förbättra villkoren för den arbetande befolkningen i världens kapitalistiska länder. Därför ljuger man och därför är borgerlig media inte trovärdiga i sin rapportering från Venezuela.

Läs mer: Venezuela-Nyheter, Frasses blogg1, Frasses blogg2, Erik Svensson, Esbati, 21st Century Socialism

Borgerlig media och några av deras förljugna propagandartiklar: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, GP1, GP2.

Andra bloggar om: Venezuela, Politik, Journalistisk, Propaganda

Liberal bloggare om polisen

Med anledning av Polisförbundets debattartikel i DN och en annan artikel i SVD om registrering av brottslingar har bloggen Fildelning, frihet och feminism skrivit ett inlägg.

Bloggaren i fråga, Johanna Nylander tycks ha dålig koll på hur polisen fungerar. Om polisen inte får tillstånd för ett dataregister så har man register ändå. För register på papper får man ha hur mycket man vill, utan nån form av godkännande eller inte. Att man vill ha den här typen av register beror på att man tror att genom att kartlägga kontakter och nätverk kan man förebygga brott. På samma sätt arbetar Säpo när det gäller övervakning av vänsteraktivister och presumtiva islamistiska terrorister. Något som naturligtvis kan ifrågasättas. Både registren och om det hela fungerar.

I princip har hon alltså rätt när hon skriver:

"Dessutom så tror jag att polisen skulle få lite mer respekt om man sysslat med att bekämpa riktiga brott, och inte prioritera fildelare framför barnporrsförövare, eller övervakning framför utredningar av sexualbrott. Jag vet att det är en generalisering //, men om man från statligt och polisiärt håll börjar respektera medborgarna, så kommer medborgarna också respektera stat och polis."

Men problemet med övervakning och registrering kan inte lösas med mer individualism och förbud mot dataregister. Det krävs sociala åtgärder för att komma åt problemen med brottslighet och övervakning.

I övrigt i inlägget ägnar hon sig åt att kritisera Jan Karlsens debattinlägg utifrån hans resonemang auktoriteter (som jag också känner mig tveksam inför) och citerar ett antal passager från polisens inlägg i DN. Ett av dessa citat är:

"Ett modernt demokratiskt samhälle är en skör konstruktion i den meningen att det bygger på att en tillräckligt stor del av befolkningen frivilligt ser sig som en naturlig del av samhället som helhet."

Detta och andra citat kritiserar hon utifrån en individualistisk inställning till samhället och politiken och hävdar att ovanstående citat ifrågasätter demokratin. Det är obegripligt att hon kan få det till det. Det som polisförbundets ordförande är ute efter i artikeln är att det krävs en solidaritet från människor för att vi ska kunna behålla ett öppet samhälle med låg brottslighet. Detta kräver som jag ser det att politiken träder in på arenan och tar över de ekonomiska samhällsfrågorna från marknaden. Inte att vi skaffar auktoriteter som vi alla ska ska "lyda" elller "följa". En sån lösning kanske avhjälper problemen, men leder till ofrihet, fascism helt enkelt. Det är den lösning som kommer om inte politiken övertar initativet när det gäller samhällskeonomiska frågor. Det är den lösning som kommer om Johanna Nylanders borgerliga åsiktsfränder får fortsätta styra samhället.

Det krävs en politik för att gynna underordnade grupper, arbetarklassen, kvinnor, HBT, invandrare etc. Liberalism, marknadskrafter och identitetspolitik är det som har skapat och förvärrat olika sociala problem som kan leda till det Jan Karlsen oroar sig för i sin artikel (som går ut på att kräva bättre utbildning för polisen). Det största problemet med svensk polis är faktiskt den dåliga utbildning. Och bättre utbildning av polisen är följaktligen en god sak. Att som en följd av detta tro att bättre utbildad polis löser problemen är mig dock främmande.

En annan bloggare, Per Westberg, som verkar mer kunnig skriver att polisförbundets debattartikel förmodligen ingår som en del i de kommande löneförhandlingarna. Och därvidlag har han säkert rätt.

Andra bloggar om: Brott, Säpo, Polisen, Övervakning, Identitetspolitik

Endast sociala åtgärder kan minska brottslighet

Polisförbundet har låtit gör en undersökning av framtidens krav på poliser. Man konstaterar att det stora problemet inte är antalet poliser, inte heller utrustningen. Det stora problemet är utbildningen. Det är bra att polisens fackliga organisation, i motsats till politikerna i Sverige, inser att det är utbildningen det hänger på. I DN presenterar polisförbundets ordförande Jan Karlsen utredningen.

Där görs bedömingen att det ökande utanförskapet vi ser i Sverige hos olika grupper är det som kan bidra till en ökad kriminalitet av en sort som polisen med nuvarande utbildning har svårt att rå på.

"I dagens mångkulturella samhälle kan både invandrare och infödda uppleva utanförskap. Kanske för att det jobb man haft har försvunnit, kanske för att man inte lyckas få något av alla de jobb man sökt. Vilken anledningen än är så riskerar känslan av utanförskap att leda till att man blir ett lätt offer för alltifrån olika ungdomsgäng till extremistgrupper, antingen det är invandrarfientliga grupperingar eller till exempel extrem fundamentalism, men även för kriminella gäng som rekryterar ungdomar i marginalen."

Polisförbundet menar att samhället av olika anledningar får ökade klyftor och att detta i sin tur skapar en accelerande utveckling med ökade utanförskap, ökande klyftor osv. Detta kan då leda till olika typer av samhällen eller scenarier.

"Scenarierna, som vi har valt att kalla Folkhemmet, Bullerbyn, Klansamhället och Nattväktarstaten, pekar på att de trender vi ser redan i dag - minskad respekt för auktoriteter, ökade klyftor etc - kan få stor påverkan på hela samhällsbygget. Om klyftorna ökar kommer detta dessutom sannolikt att driva på den minskande respekten för auktoriteter."

För att problemen ska kunna hanteras menar Jan Karlsen och polisen fackliga organisation:

"Ska poliserna på ett professionellt sätt möta människor i utanförskap måste de ha en god förmåga att hantera olika kulturer och bakgrunder. Den alltmer avancerade ekonomiska, IT- och miljöbrottsligheten ställer också höga krav. Utvecklingen förutsätter en gedigen polisutbildning. Med en treårig högskoleutbildning som byggs på med kontinuerlig vidareutbildning finns det stora möjligheter för svensk polis att möta framtiden."

Det är vettigt. Istället för att satsa på grövre beväpning och fler poliser som borgerliga politiker verkar tycka föreslår Polisförbundet bättre utbildning. Något som jag håller med om och har berört i flera tidigare inlägg. Men det krävs mer. Snedrekrytering måste avhjälpas. Det är lättare att hantera folk med olika typer av utanförskap om det finns människor från den aktuella gruppen inom polisen. Från England och USA finns en mängd utredningar och praktiska exempel som visar på detta faktum. Fördomar, rasism, homofobi och andra fördomsfulla attityder som enligt undersökningar finns inom svensk polis måste arbetas bort. Olämpliga poliser måste omskolas eller så får de sluta som poliser.

Dessa saker kan förbättra polisen, men leder inte till nån egentlig minskning av brottsligheten eller förbättring av samhället. För att det ska ske krävs sociala satsningar, såsom socialt bostadbyggande, dvs suventionerat och planerat byggande av hyresrätter, en planering av byggandet för att motverka segregering. Vad som bland annat krävs är:

• Att politiken tar över från marknaden när det gäller bostäder, då marknaden skapar bostadslöshet och segregation. Samt undermåliga hus, vilket vi sett i tidningar och TV de senaste dagarna.
• Att arbetstiden förkortas och jobben delas så att arbetslösheten kan minskas. Detta kräver att politiken tar ansvar för arbetsmarknaden och att den inte lämnas åt olika marknadsfunktioner. Ty dessa skapar arbetslöshet, segregation och utanförskap.
• Att privatiseringen av skolan stoppas och att skolan återförstatligas. Detta eftersom privata skolor skapar segregring, utanförskap och ökade klasskillnader.
• Att sjukvårdsprivatiseringar stoppas. För dessa skapar i längden stora skillnader i hälsa mellan olika samhällsklasser vilket i sin tur leder till utanförskap och segregering.

Först om en rad sociala åtgärder vidtas kan en eventuell framtida ökning av brottslighet förhindras.

Intressant?
Andra bloggar om: Brott, Bostadspolitik, Polisen, Politik, Socialpolitik, Privatisering, Våld

Gaza - ett utomhusfängelse

Rapporteringen från Palestina gör mig ibland så uppgiven. Det känns som om hela världen övergivit ett helt folk. Palestinierna måste känna sig precis som judarna gjorde under andra världskriget, helt utlämnade och helt övergivna. Ingen som går in till deras försvar. Jo, förstås, vissa islamistiska grupper gör det. Och därför får dessa grupper stöd bland palestinier. Det är knappast något att bli förvånad över, knappast något att bli upprörd över. Det är snarare en naturlig reaktion när man är i det läge som palestinierna är. Övergivna av världens länder, av världens makthavare.

Under tiden bombar Israel fängelset Gaza (eller ska vi säga koncentrationslägret), mördar folk till höger och till vänster. Palestinierna har ytterst små möjligheter att försvara sig och försöker göra det bästa de kan. Skjuta iväg raketer mot ockupationsmakten. Vilket knappast påverkar ockupationsmakten alls. I Aftonbladet skriver John Pilger att det hela ofta beskrivs som ett krig, men det är inget krig, det är övergrepp från en ockupationsmakt som vill utplåna Palestina, från en ockupationsmakt som bryter mot FN-resolutioner utan att världen ingriper. Från en ockupationsmakt som bygger en mur. En ny "Berlinmur", fast i en annan del av världen. En mur som stänger folk inne och isolerar dem. En mur som skapar ännu fler fängelser för palestinierna. Nu på Västbanken.

När de instängda och bombade palestinierna försöker försvara sig så säger ockupationsmaktens premiärminister Ehud Olmert ""Det kommer inte att finnas några begränsningar. Ingen är immun." Helt öppet säger han alltså att även civila ska bombas och dödas. Civila som är instängda i ett utomhusfängelse som de inte kan lämna. Ett område där de är helt beroende av den omgivande ockupationsmakten.

Källor: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Jinge, Esbati

Läs mer artiklar om Israel, Palestina, Irak, Libanon och resten av Mellanöstern i denna samling av artiklar. Med författare som Gilbert Achcar, Farooq Sulehria, Charles Post, Lars Henriksson, Peter Mertens, James Petras, Håkan Blomqvist, Tony Cliff, Tariq Ali, Jörgen Hassler, Göte Kildén med flera

Andra bloggar om: Palestina, Terrorism, Israel, Gaza

För att slippa en del korkade kommentarer så länkar jag också till följande artiklar om antisemitism. Och nej, jag anser inte att Israel går att likställa med Nazi-Tyskland.

Antisemitism och sionism - i vänsterperspektiv
Antisemitismen och vänstern

Nya övergrepp mot G8-demonstranter

Förutom att polisen i Tyskland genomfört razzior i föreningslokaler och hemma hos folk läser man nu mejl, brev och annat till aktivister. Något som definitivt är att gå över det lagligas gräns. Razziorna genomförs i förebyggande syfte och utan egentlig brottsmisstanke. Alltså ren förföljelse och trakasserier mot de som tänker protestera mot de rika ländernas rätt att bestämma i världen. Den tyska polisens framfart börjar likna den gamla östtyska Stasis metoder och verksamhet.

EU:s fria rörlighet har upphävts inför mötet. Så är det med den, en av de få grejer som vanligt folk tycker är bra med EU. Den upphävs så fort makthavarna så önskar. Ingen verklig frihet alltså.

Samtidigt rapporteras dock om vissa framgångar för demonstranterna, demonstrationsförbudet runt Heiligendamm har hävts i tysk domstol. Hävandet av förbudet gäller dock inte utrymmet som är innanför en gräns på 200 meter från det stora staket som tänger av toppmötesområdet.

Media ägnar sig under tiden åt att demonisera demonstranter. Nu senast en TT-artikel som fanns i Göteborgs-Posten. Där jämför demonstranterna som ska till Rostock med de betalda demonstranter som fascister och högerorgansiationer använder sig av i det forna Sovjet, I Ukraina och Ryssland. Alla sammanklumpas som "yrkesdemonstranter" och det spekuleras i våld. De som ska till Rostock kallas "globaliseringsmotståndare" vilket ju inte alls är fallet. Demonstrationerna hålls för att kräva global rättvisa i kontrast till att bara de rika har makt. Det finns inget motstånd mot globalisering i sig. Det handlar om hur globaliseringen ska se ut, om hur världen ska se ut.

Källor: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, GP.

Demonstrera i Rostock

Andra bloggar om: G8, Heiligendamm, Imperialism, Globalisering, Polisen

Etiopien, Somalia och svenska fångar

De svenskar som suttit fängslade i Etiopien har utsatts för tortyr och förhördes av amerikanska säkerhetsagenter i ett etiopiskt militärfängelse. Tre månader satt de fängslade och regeringen Reinfeldt tyck inte ha gjort mycket för att hjälpa dem. Något som kritiseras både av dfe tidigare fångarna och riksdagsmän i Sverige. Hela fängslandet inklusive transporten från Kenya, där de gripits efter flykten från det krigsdrabbade Somalia, till fängelset i Etiopien är ett brott mot internationell rätt menar många kritiker. Tortyren somde fångna utsatt för är naturligvis också ett oacceptabelt övregrepp mot de mänskliga rättigheterna.

De blev främst förhörda om förhållanden i Sverige och förhörsledarna från USA tycktes veta det mesta om deras i liv i Sverige. Uppenbarligen har någon svensk säkerhetstjänst bevakat dem och kartlagt deras liv, eller så har någon utländsk dito gjort det.

Enligt media i Sverige har SÄPO träffat fångarna på plats i Etiopien. Men för mig verkar det mycket underligt. Normalt arbetar ju inte SÄPO i andra länder. Däremot arbetar Sveriges andra säkerhetstjänst MUST i andra länder. På varje ambassad ( i alla på alla viktigare) har de personal.

Hemma i Sverige är det SÄPO som sysslar med övervaknign av eventuella terrorister och med kontraspionage. Militären har tidigare varit förbjuden att göra detta, men gjorde det ofta ändå, något som IB-affären visade. Idag får emellertid militären ha verksamhet inom Sverige och för mig verkar det mera som om det är KSI (kontoret för särskild inhämtning) som varit i farten, snarare än SÄPO. KSI är vad IB (Informationsbyrån) heter idag. Det är också MUST som har kontakterna med säkerhetstjänster i andra länder, inte SÄPO. MUST har sålunda kontakter med DIA (Defence Intelligence Agency) i USA och andra liknande organisationer.

Det kan ju också vara så att olika säkerhets- och underättesletjänster motverkat varandra i det hela. Helt kalrt är emellertid att övergreppen mot svenskarna har begåtts pga de upphetsade tongångar som råder i det s.k. "kriget mot terrorn". Ett "krig" och en attityd som har lett till alltfler övergrepp mot oskyldiga runtn hela världen. Ett "korståg" från USA och deras allierade mot allt avvikande, misstänkt och udda.

Källor:
Hans Abrahamsson, En delad värld, 2006, Piratförlaget
Peter Bratt, IB och hotet mot vår säkerhet 1973, Gidlunds
IB-affären, Folket i Bild/Kulturfront, 1973
Säkerhetstjänstkommissionens rapport om IB, del1
Säkerhetstjänstkommissionens rapport om IB, del2
Säkerhetstjänstkommissionens rapport om IB, del3
SVT1, SVT2, SVD

Andra bloggar om: Säpo, MUST, Terrorism, Somalia, Etiopien, USA

Tyngre vapen till polisen är fel väg

Sen 1970-talet har det skett en upprustning av polisen i Sverige. Man har fått tyngre vapen, blivit mer militariserad osv. Detta är ingen bra utveckling. Den leder till ett hårdare samhälle med mer övervakning och en hårdare repression mot alla möjliga grupper av människor.

Piketen inrättades 1979 för att skapa en grupp som kund hantera den grövre typen av brottslighet. I praktiken har pikten istället ofta använts för att hantera demonstrationer och helt andra saker än grov brottslighet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket grov brottslighet i Sverige för att piketen ska ha full sysselsättning. Därför måste den användas i syften som de inte primärt är tränade för. Resultatet kunde vi se i Göteborg år 2001.

Strax efter att piketen skapades så skapades också den speciella svenska anti-terroriststyrkan, ONI eller Nationella Insatsstyrkan. Det fanns emellertid ingen terrorism i Sverige så man var tvungen att hitta nya arbetsuppgifter för den. Riksdagen (alla partier inklusive V och MP var överens) tog detta beslut och Nationella insatsstyrkan blev en slags tyngre beväpnad piketstyrka och används nu i huvudsak mot vanlig brottslighet.

Nu är det dags igen. Nu ska piketen få tyngre vapen, precis som när hela polisen fick ny ammunition häromåret. Ammunition som skapar stora utgångshål och därför lättare dödar. Hade polisen haft sådana kulor år 2001 i Göteborg hade minst en demonstrant dödats. Ytterligare två hade blivit av med benen. En av dem kanske hade dött. Den typen av ammunition innebär som jag ser det absolut ingen förbättring, utan bara att det blivit farligare för alla svenskar. Detsamma gäller om piketen skulle få ännu kraftfullare vapen.

Har då polisen allt tyngre beväpning sen 1970-talet minskat brottsligheten. Nej, inte alls. Brottsligheten har enligt officiell statistik legat stilla. Ingen minskning altså. Detta beror på att flertalet brott överhuvudtaget inte kan bekämpas med vapen. Det krävs snarare socialpolitik, förebyggande insatser och liknande för att få ner brottsligheten. Det är sådant som polisens och samhällets resurser borde satsas på. Inte på tyngre vapen och farligare ammunition.

I andra jämförbara länder som exempelvis Danmark finns ingen speciellt piketstyrka. Brottsligheten är inte markant grövre eller större där. Så istället kanske vi skulle lägga ner både piketen och Nationella insatsstyrkan. Det tror jag vore bättre för säkerheten i Sverige.

Källor: SVD.

Läs mer: Hur mycket frihet måste vi offra för att vara trygga?, I ensamheten växer rädslan.

Andra bloggar om: Polisen, Terrorism, Våld, Brott, Göteborg 2001

Hammarkullekarnevalen

Har just kommit hem från Hammarkullekarnevalen. Ettav Göteborgs största, mest genuina och häftigaste partyn. Full rulle i Hammarkullen, den politiskt mest aktiva förorten i Sverige. Förorten som var centrum för den framgångsrika Flyktingamnestikampanjen. Tänk vad mycket trevligare karnevalen i Hammrkullen är jämfört med Chalmerskortegen. Folkligare, politik, dans, kultur blandat, mängder med folk av alla de slag. Samba, Candombe och alla möjliga olika dansgrupper, musikstilar och danssteg. Som logdanserna eller folkparkerna på landetnär jag var ung. Multikultur, mångkultur säger en del. Bullshit! Svenskt säger jag. Arbetarklass säger jag. Bra, helt enkelt.

Kolla in bilder från 2006.

Läs mer: GP1, GP 2, GP3, GP4, Göteborg Fria.

Andra bloggar om: Göteborg, Hammarkullen, Karneval, Hammarkullekarnevalen

Persson erkänner - eller inte?

Enligt åklagaren och DN så har Göran Persson erkänt brott och han kommer därför att få strafföreläggande med böter. Detta kommenterar Jinge ironiskt som jag förstått rätt. Ironi på nätet är svårt och jag tror att många läser Jinge rakt upp och ner utan att uppfatta nån ironi. Men ironi är det väl?

Men enligt Svenska Dagbladet och advokat Tomas Nilsson så erkänner han inte alls. Han har inte ännu så länge heller accepterat ett strafföreläggande. Vilket i så fall betyder att ärendet hamnar i rätten. Fast i en annan artikel i samma tidning åker han dit. Enlig åklagaren alltså.

Efter att ha läst igenom alla artiklarna så verkar det klart att Göran Persson inte alls erkänner något brott, inte heller erkänner han oaktsamhet eller något uppsåt. Förvirrat var ordet. Åklagare och advokat säger olika saker. Men nog är det väl klart att Göran Persson begått ett arbetsmiljöbrott i alla fall? Eller? Han kanske inte ens har byggt ett lyxhus? Det är kanske nån annan, lik men inte densamme.

Andra bloggar om: Brott, Göran Persson, Jinge

Skattesänkning i Göteborg - V sa nej

Vänsterpartiet sa nej till skattesänkning i Göteborgs kommun häromveckan. Därmed bröt man med miljöpartiet och socialdemokraterna och tillhör nu inte längre den styrande majoriteten i Göteborg.

Vänsterpartiet motiverar brytningen med att ekonomin är dålig i kommunen och att man vill satsa mer på förskolan. Detta verkar ju vara sunda argument, men låt oss granska dem. Det första påståendet är rent falskt. Göteborgs kommun har inte dålig ekonomi. Det finns stadsdelsnämnder (ex. Linnéstaden) som har dålig ekonomi. Detta är ett lösbart problem. Mer pengar kan överföras från kommunens centrala ekonomi.

Satsning på förskolan skulle innebära att man bygger bort köerna. Frågan är dock om köerna finns på grund av dålig ekonomi? Ja i Linnéstaden kan det vara så, men i den stadsdelsnämnd som har längst kö, Centrum, har det inget med ekonomi att göra. Att det inte finns tillräckligt med förskoleplatser i Centrum beror på att det är svårt att hitta lokaler och tomter, det är svårt att få bygglov och andra tillstånd för att bygga om lokaler som hittas. Inte heller innebär det faktum att kommunens centrala ekonomi skulle bli bättre genom att inte sänka skatten , att det skulle bli en utbyggand av daghemsplatser etc. Beslut om sådant fattas i stadsdelnämnderna och det som då behövs är ett beslut om att överföra mer pengar till dessa. Något sådant har inte Vänsterpartiet föreslagit vad jag kan se.

Vänsterpartiets förslag löser alltså inte de problem som finns i stadsdelsnämnderna, löser inte de ekonomiska problemen som finns i vissa, inte heller problemen med förskoleköer som finns i andra. För mig är det därför svårt att se varför vänsterpartiet bröt med miljöpartiet och socialdemokraterna.

Pelaseyed menar att vänsterpartiet nu sätter hårt mot hårt. Men för mig är detta svårt att se. Vänsterpartiet har inte försökt mobilisera vanligt folk för sitt föslag. Man har inte diskuterat sitt budgetförslag med arbetarna i Göteborg, eller med någon annan heller. Eftersom förslaget inte heller skulle löst de problem som vänsterpartiet säger att det skulle lösa verkar det hela för vara ett slag i luften. En ganska meningslös demonstration.

Men vad innebär då miljöpartiets och socialdemokraterna förslag i dessa viktiga frågor. Ja, en sänkning med kommunalskatten med 25 öre. 40 kronor i månaden för en låginkomstagare som ETC skriver. En summa som för mig verkar försumbar och inte något som någon fattig människa komemr att uppfatta som en otoligt bra grej. Så jag förstår inte riktigt deras förslag heller, varför försämra kommunens ekonomi på sikt om man inte har ett rejält förslag att komma med? För mig blir det hela ännu mer ett spel för gallerierna när jag läser på miljöpartiets hemsida om budgeten för Göteborgs kommun.

Den enda riktigt positiva satsning jag ser i den budget som socialdemokraterna och miljöpartiet lade fram är satsningen på billigare kollektivtrafik och en utökad kollektivtrafik. Men, men utbyggnaden är totalt otillräcklig. Den omfattar ingen utbyggnad av spårväg till områden där det redan på 1960-talet utlovats spårväg (ex Backa) och där bussarna är totalt överlastade och i rusningstrafik känns som Tokyos tunnelbana, bara mycket smutsigare, nedgångnare och ofräschare. Miljöpartiets och socialdemokraterna förslag förändrar heller ingenting, innebär inga egentliga förbättringar och satsningen på kollektivtrafiken är bara ord utan verklig substans. Bussar kan inte lösa de problem som finns. De har helt enkelt inte tillräcklig kapacitet. På de överlastade sträckningarna får det knappast plats fler bussar. Och utbygganden av spårväg och pendeltågstrafik dröjer alldeles för länge.

Jag har skrivit tidigare om kollektivtrafik och miljö.

Intressant?
Läs mer: GP1, GP2, GP3, GP4

Andra bloggar om: Göteborg, Kollektivtrafik, Miljö, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Vänstern, Förskola

Polisen trakasserar aktivister

Polis och media i Tyskland gör nu sitt bästa för att jaga upp stämningen inför demonstrationerna mot G8-mötet om två veckor. Precis som svensk media inför Göteborg 2001. Polisen i Tyskland genomför razzior mot aktivister, arresterar och trakasserar folk. Precis som det skulle skapa en bättre stämning. Man inskränker rättigheten att demonstrera och stänger helt av jättestora områden. Något som fått politiker i tyska parlamentet att reagera och kritisera polisen.

Svenska media rapporterar okritiskt den tyska polisens verksamhet och bidrar därmed till att skapa ett "konfrontationsstämning". Man är dessutom helt oinformerad om vad som ska äga rum. Det verkar gälla även den forne aktivisten Mats Deland som skriver i Aftonbladet. 100 000 människor vänats till Rostcok, men inte samtidigt som G8-mötet. Då kommer det att röra sig om några 10 000-tal. De 100 000 väntas till demonstrationen den 2 juni. Vilket är helgen innan G8-mötet. Genom att föra ut felaktig information hjälper därmed journalisterna, även sådana som vänder siog mot den tyska polisens agerande, till att trissa upp stämningen.

Det finns anledning att tro att de danska politikernas och den danska polisens hårda attityd mot Ungdomshuset och Christiania denna vår faktiskt också är trakasserier med anledning av demonstrationerna och protesterna mot G8-mötet i Heiligendamm utanför Rostock. Inte nån huvudanledning, men som en anledning att göra angreppen på den alternativen just denna vår. Förutom att vara ett utslag av den danska regimens totala högervridning.

Demonstrera den 2 juni mot G8-mötet

Källor: Motkraft1, Aftonbladet, DN1, DN2, DN3, SVD

Andra bloggar om: G8, Christiania, Danmark, Polisen, Imperialism, Heiligendamm, Ungdomshuset, Göteborg 2001

Michael Moore delar ut kängor åt höger

Michael Moore ångar på nere i Cannes. Efter att kritiserat den borgerliga svenska regringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen för att de vill privatisera sjukvården ger han sig nu på Australiens reaktionära premiärminister Johan Howard och brittiske Tony Blair. Utan dem hade det inte blivit nåt angrepp på Irak och en efterföljande krigskatastrof menar han.

- Ni borde ha stoppat honom, utbister den korpulente amerikanske filmaren.

Men det kanske värsta för borgarna världen över är att han i sin film Sicko visar på att Cuba har en sjukvård som kan ta hand om vanligt folk. I motsats till den privata amerikanska.

Tycka vad man vill om Michael Moore, men han har förmåga att ta sig fram i rampljuset, säga bra saker och få uppmärksamhet. Han är en slags internationell Janne Josefsson, eller ska vi säga tvärtom, Josefsson är en svensk variant av Michael Moore.

När Moores nya film kommer till Sverige ska jag absolut se den. Men innan dess tycker jag vi alla ska börja arbeta för att stoppa privatiseringar och nedskärningar. Gå med i Nätverket för Gemensam Välfärd. Bilda en lokalgrupp där du bor. Sätt igång och protestera. Låt inte borgarna förstöra den svenska sjukvården. Låt inte borgarna skapa en sjukvård där främst de rika får en bra vård. Låt inte borgarna skapa en dyrare och ineffektivare sjukvård.

Läs mer: Sjukvård, skola, omsorg, Privatiseringar

Källor: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3

Andra bloggar om: Michael Moore, Sjukvård, Privatisering, Politik

Arbetarklass vad är det?

Jag, man måste ställa sig frågan. Diverse olika borgerliga företrädare och tidningar försöker regelbundet omdefiniera begreppet , förmodligen i ett försök att göar det ofarligt. Vi i vänstern får inte låta dem göra det. Därför är det viktigt att vi som vill ha en politik baserad på arbetarklassens intressen definierar begreppet.

Så här stod det exempelvis i en artikel i Göteborgs-Posten:

"Röster om klassförvirringen:
"Vi menar att en arbetare i dag är en som arbetar och uppbär lön, och vill uppmuntra och synliggöra de människorna" Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i Svenska Dagbladet.

"Den plattsättare som kommer hem till mig i den flottaste Mercedes jag någonsin sett, är han arbetarklass?" Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter.

"En arbetare är snarare en tjej som jobbar i långvården. Bilden som partiet fortfarande har är byggjobbare, gruvarbetare. Men arbetare i dag är också en tjej." Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin i Expressen.Fritidsvanor"

Ja ni ser. För moderaternas partisekreterare är alla som arbetar, arbetarklass. För Mona Sahlin är arbetarklassen framförallt kvinnor. Och för Hanne Kjöller kan man inte vara arbetarklass om man lyckats köpa en fin bil.

Dom två borgarna har ingen susning om vad som menas med arbetarklass, eller så försöker de bara låtsas som de inte vet och sen försöka omdefiniera begreppet. Men det finns definitioner på vad som är arbetarklass. Låt oss gå till den eminenta boken Klasstrukturen i Sverige 1930-80, av Göran Therborn, ZenitFörlag, Lund, 1981. Där finns definitioner som är användbara. För att hänga med behöver vi först nämna hans indelning av samhället i fyra ekonomiska sfärer; produktion, cirkulation (handel, varuutbyte), tjänster och reproduktion (sjukvård, barnuppfostran, skolor etc)

"Arbetarklassen är kapitalets motpol, den centrala oppositionella och förändrande kraften i ett utvecklat kapitalistiskt samhälle."

I hans analys av arbetarklassen i Sverige delar han upp arbetarklassen i olika delar:

1. Arbetarklassen i snäv bemärkelse, dvs arbetarklassen i produktionen
2. Arbetarklassen inom cirkulation, tjänster och reproduktion

Den första gruppen definieras så här av Therborn:

"De löntagare i den produktiva sfären som är anställda av kapitalägare, som inte har några maktbefogneheter delegerade till sig av arbetsgivaren och som inte har en anställnings- och arbetssituation som skiljer ut dem från massan av produktiva kroppsarbetare."

Denna del av arbetarklassen menar Therborn har minskat sen 1930-talet fram till 1980. Den har säkerligen fortsatt minska även därefter.

Om den andra gruppen skriver Therborn så här:

"Arbetarklassen uppstår och utvecklas genom ett särskilt slag av förändringar i arbetets och de arbetandes villkor, en process som vi kan kalla proletarisering. // Proletariseringen omfattar inte bara produktionssfären. Det är inte bara tillverknings-, lager- och transportarbetet som blir lönearbete efter arbetsgivarens order i en kollektiv arbetssituation och ett opersonligt anställningsförhållande. Samma utveckling drabbar också cirkulations-, tjänste- och reproduktionssfärerna. Arbetarklassen i vid bemärkelse är resultatet av en proletarisering av arbetets och de arbetandes villkor inom all de fyra samhällsekonomiska sfärerna"

Denna grupp har ökat oavbrutet mellan 1930 och 1980 och har säkerligen ökat ännu mer efter det. Denna grupp är idag majoriteten av arbetarklassen och omfattar även en hel del människor som inte subjektivt uppfattar sig som arbetarklass, något som också påverkar hur de beskriver sig själva, sitt arbete och sin klasstillhörighet.

Enligt Therborn så minskar andelen av de förvärvsarbetande i samhället som tillhör arbetarklassen i vid bemärkelse endast marginellt mellan 1930 och 1980. Jag är säker på att en undersökning idag skulla visa att det skett en ökning sen 1980 till idag. En reell ökning samtidigt som klassmedvetenheten minskat och därför kommer undersökningar av typen där man frågar viken klass en person upplever sig tillhöra att ge mindre andel arbetarklass än vad som verkligen är fallet.

Moderaterna vill förstås inte omfatta den definition av arbetarklassen som Therborn ger och dom ska ge fan i att försöka omdefiniera begreppet. Hanne Kjöller har överhuvudtaget inte förstått att den hantverkare (som förmodligen har egen firma) hon träffat aldrig någonsin ansetts vara arbetarklass i någon som helst marxistisk, ekonomisk eller annan tolkning eller analys. Hantverkare tillhör ofta småborgerligheten, vilket ju inte är detsamma som arbetarklass.

Klass har primärt heller inget att göra med hur mycket du tjänar. Men omvänt gäller, arbetarklassen tjänar i snitt mindre än mellanskiktet (populärt medelklassen), småborgerligheten och borgarklassen. Inte heller har klass att göra med vilken subjektiv uppfattning som gäller, även om detta kan påverka handlande, röstande etc och också måste beaktas i politiken, men inte vid en klassanalys.

Intressant?

Läs mer: Arbetarkamp, facket, Arbetets villkor.

Andra bloggar om: Arbetarklass, Klass, Politik, Vänstern

Facket vinner Vaxholmsmål

Jag besökte nyligen Enhedslistens kongress. Där hade jag också förmånen att träffa en styrelseledamot i den stora fackföreningen 3F. Han uttryckte bekymmer och allvarliga farhågor kring Vaxholmsfallet och det hot mot de nordiska fackföreningarna och den nordiska arbetarklassen det skulle utgöra om fackföreningen förlorade. Nu verkar det som om facket vinner rättsfallet i EU. I alla fall om vi denna gång vågar lita på DN, SVD, Aftonbladet1, Aftonbladet2.

Andra bloggar om: Arbetarklass, Facket, Fackligt, Politik, Vaxholm, Klass

Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Petter Larsson skriver i en krönika i Göteborgs-Posten att retoriken när de borgerliga mainstream-partierna (inklusive sossarna) debatterar mot Sverigedemokraterna går käpprätt åt helvete när man tar till nationalistiska argument. Han menar att detta är förkastligt och felaktigt.

"Men det är att leka med elden. Problemet är att socialdemokratin därmed accepterar en av sd:s grundidéer: att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt. Så normaliseras fiendens språk och tankar.
Risken är att folk går på det - särskilt när det kommer från ett stort parti, som inte kan misstänkas för rasism.

Är det inte just den här typen av klimatpåverkan som är den stora faran med högerpopulismen? Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte att bli något betydande parti i väljarsiffror under överskådlig tid - med några få lokala undantag. Men om de tillåts styra det offentliga samtalet, vad vi pratar om och hur vi gör det, så har de redan delvis vunnit."

Jag håller med. Att bekämpa Sverigedemokraterna med deras egna medel innebär ju att deras åsikter vinner, även om de som parti inte vinner.

I stället måste man bekämpa dem på annat sätt. Vi måste ta upp vardagsfrågorna, de sociala rättvisefrågorna och ge andra svar än Sverigedemokraternas papegojliknande upprepande av ett mantra.

Bostadsbrist och bostadssegregation med problem och förfall i en del arbetarklassområden beror på flera saker. Dessa är:

1. Borttagna bostadssubventioner vilket lett till minskat bostadsbyggande och bostadsbrist
2. Ombildning av allt fler hyresrätter till bostadsrätter vilket gör boendet dyrare
3. Arbetslöshet och utanförskap för arbetarklassen som gör folk fattigare vilket elder till ett alltmer segregerat boende

Detta åtgärdas med ett återinförande av bostadssubventioner och byggande av fler hyresrätter. Istället för mer marknad, som bara gynnar de rika, inför vi mer reglering, något som gynnar de fattiga, arbetarklassen. Detta leder till fler byggda hyresrätter och färre bostadsrätter. En politik för full sysselsättning måste återigen införas.

Arbetslöshet, utanförskap, marginalisering, våld slår hårdast mot arbetarklassen. Det finns ett samband mellan dess saker. Arbetslöshet skapar de tre senare. Sammantaget leder de till ökad segregering.

Åtgärdas med en politik för full sysselsättning. Börja med att återanställa 265 000 människor i offentlig sektor. Tidningen ETC tog fram ett förslag inför valet förra året. A-kassan återställs till 100%. Läs ett förslag med finansiering till detta. Att minska löneskillnader är ytterligare en åtgärd som minskar dessa problem. Det kan man gör genom att höja kvinnors löner och genom att höja offentliganställdas löner. Med minskade klyftor i samhället och minskad arbetslöshet minskar också våld och brott.

Arbetarklassen åker mer kollektivtrafik än andra. Att satsa på kollektivtrafiken innebär att man förbättrar för arbetarklassen. Dessutom förbättrar det miljön.

Sjukvården försämras och privatiseras. Privatiseringar leder till en dyrare sjukvård och en segregerad sjukvård. Arbetarklassen får då sämre sjukvård än de rika. Istället ska vi förbättra sjukvården genom att stoppa privatiseringar , göra tandvården fri och förbättra för äldre. Vad ytterligare privatiseringar kan leda till visar Michael Moore i sin senaste film Sicko. Han kritiserar också den svenska regeringen.

Privatiseringen av pensionerna missgynnar arbetarklassen. Pensionssystemet måste alltså förbättras.

De gemensamma egendomar (telefonnätet, järnvägar, busstrafik med mer) som olika borgerliga och socialdemokratiska regeringar försnillat leder till försämringar för de med sämst betalningförmåga, för de som tjänar minst, arbetarklassen. Ta tillbaka dessa egendomar.

Avregleringar har lett till dyrare priser i exempelvis elmarknaden. Inte heller någon annan stans kan man se nåt som gjort det bättre för arbetarklassen med avregleringar. Regleringar kan införas igen för att gynna arbetarklassen.

Den nuvarande borgerliga regeringen har gynnat de rika med diverse skattelättnader. Naturligtvis inför vi dessa skatter igen och minskar på det sätte klyftorna i samhället. Något som leder till minskat utansförskap, minskad segregering etc. När vi ändå håller på ser vi till att skatt på räntor , aktieutdelningar etc får samma reella procentsats som skatt på arbete. Bör leda till en höjning av det förstnämnda och en säkning av skatten på arbete. SItuationen för arbetarklassen förbättras.

För att minska segregeringen inför vi återigen en statlig skola och avslutar det för arbetarklassen farliga exprimentet med alltfler privatskolor (så kallade fristånde skolor).

Det går säkert att forstätta en stund till, men min poäng kanske kommer fram, vi bekämpar Sverigedemokraterna bäst genom att presentera bättre förslag på lösningar av olika problem. De lösningar vi inom vänstern presenterar på sociala problem måste gynna hela arbetarklassen.

Politiken måste utgå från arbetarklassens behov, inte utgå från diverse livstilsfrågor. För då lämnar vi fältet fritt för populister från höger. Vi i vänstern måste tala i ett underifrånperspektiv. Oxh kom ihåg, det är inte Sverigedemokraterna som främst bojkottas av det etablerade. Det är vänstern. Bojkotten mot oss från borgarmedia är klart större och effektivare än något som eventuellt drabbar SD. Det är vi inom vänstern som behandlas illa. Inte SD.

Intressant?

Andra bloggar om: Arbetarklass, Arbetarkamp, Bostadspolitik, Identitetspolitik, Klass, Kollektivtrafik, Nationalism, Politik, Socialistiska Partiet, Sverigedemokraterna, Socialpolitik, Vänstern

Dåligt utbildad svensk polis blir ännu sämre

I Sverige har vi en polis med en väldigt sned rekrytering. Väldigt få poliser kommer från invandrarbakgrund. Detta får som konsekvens en massa rasistiska fördomar hos polisen som dessutom tillåts komma fram. Personer med invandrarbakgrund behandlas hårdare och sämre.

Nu ska utbildningen av den svenska polisen försämras ytterligare. Kursen i hatbrott (detta handlar mest om nazisters överfall på invandrare och homosexuella) och hedersvåld ska tas bort. Jag tror detta ytterligare förstärker fördomar och snedrekrytering hos polisen. Och kunskapen om brott mot HBT-personer och rasistiska brott (som redan är dålig) blir ännu sämre hos polisen. Detta är ett steg i fel riktning.

Under lång tid har, som jag upplever, den svenska polisledningen i främst Västra Götalands polisdistrikt och i Rikspolisstyrelsen försökt avhjälpa problem i den svenska poliskåren. Politikerna har rent generellt varit kallsinniga till detta och snarare motarbetat refomer inom polisen. Blan annat med sitt regelbundet återkommande tjat om "hårdare tag" och hårdare straff.

Exempelvis visade sig en mängd problem inom den svenska polisen i samband med kravallerna i Göteborg år 2001. Politikerna i Sverige har i stort sett inte försökt angripa ett enda av de problemen. Man har istället blundat och försökt låtsas att det som hände i Göteborg aldrig hände. Däremot har polisen själva försökt ta tag i detta. Med hyfsat resultat i vissa polisdisktrikt (Västra Götaland), mindre lyckat i andra (Stockholm) och inget resultat alls i resten av polisdistrikten som inte tagit i det hela på allvar. Sämst kanske läget är i Skåne.

Nu har politikerna beslutat sig för att försämra den svenska polisen ytterligare. Bedrövligt är ordet.

Läs mer: DN, Johan Hellström, Alliansfritt Sverige, Yrsa funderar

Andra bloggar om: Brott, Polisen, Rasism

Religionsfrihet?

Som varande ateist, men uppväxt i ett Bohuslän fullt med kristna av olika chatteringar, med en troende förälder och en ateist. Med utbildning i söndagsskolan som liten och uppvuxen i en del av landet där alla kvinnor hade schal runt håret, en del till och med täckte allt hår med en svart "hijab", så är detta en fråga som intresserar mig mycket.

I Expressen skrev igår ett antal bemärkta personer, medlemmar i en förening som heter Humanisterna (skumt namn, alla är vi väl humanister?) att religionsfriheten borde avskaffas. Jag tycker att många av deras argument är starka och trovärdiga. Jag är helt överens om att total religionsfrihet inte existerar, precis som de skriver i slutet av sitt inlägg. Det finns en mängd saker som man inte får göra. Men kan vi inte ta detta som att vi i Sverige genom att ha religionsfrihet inskriven, samtidigt som lagar begränsar vad som faktiskt får göras, påverkar religionerna bort från fundamentalistiska riktningar. Om det fungerar på det viset, vilket jag tror, så är den lite förvirrande kombination av lagstiftning vi har bra.

Skribenterna skriver också att det är svårt att avgöra vad som är religion och att vissa religioner behandlas bättre än andra. Bägge påståendena håller jag med om, men tycker kanske inte att det betyder så mycket. Att avgöra vad som är religion spelar ju ingen som helst roll. Det viktiga är att vi i lagen säger att man får ha vilken religion som helst. Sen kan ju var och en få definiera sin egen religion. Att religioner behandlas olika är ett problem, det är ju en form av diskriminering. Men innebär inte detta påstånde ett bevis för motsatsen till det som artikelförfattarna vill. Innebär inte det att vi behöver stärka skyddet för religioner, främst för udda och små sådana, exempelvis asadyrkare, mandéer, zoroastrianer och yezider.

Jag har inget som helst behov av att ateism ska betraktas som en religion. Det vore puckat tycker jag, ateism är ju frånvaron av religion. Inte heller betyder religion på något sätt att man måste tro på en gud som jag ser det. Men det spelar ingen roll. Det är signalvärdet i lagstiftningen som är det viktiga i detta fall.

Följaktligen tycker jag, av flera anledningar, att religionsfrihet även i fortsättningen ska finnas kvar i grundlagen.

Läs också vad Ulf Bjereld skriver.

Andra bloggar om: Religion, Religionsfrihet, Politik

När blir Mauricio Rojas Sverigedemokrat?

Man kan inte annat än undra. I Mauricio Rojas inlägg i DN ser han kommunister i varje buske. Ja, kommunister har skrivit varenda läromedel, varenda bok och sprider falsk propaganda. Hemlig kommunistpropaganda alltså. Herregud, böckerna beskriver det moderna Sverige som om det skapats av människor i kamp, som ett verk av vanliga männsikor. Men förstås vet Mauricio Rojas bättre. Vanliga människor är oförmögna att skapa någonting. Allt skapas av några få fantastiska män (naturligtvis män, kvinnor verkar inte existera i Rojas artikel).

För mig är Rojas artikel precis samma sak som när Sverigedemokraterna beskriver Sverige som full av smygkommunister som hotar den "svenska kvinnan" och de "svenska familjeidealen".

Mauricio Rojas "undersökning" är i själva verket inget annat än patetisk traditionell antikommunism och förnekande av vanliga människors roll i historien. Han vräker ur sig diverse påståenden som inte beläggs och som troligtvis helt saknar relevans och sanning. Socialpolitik (han menar social välfärdspolitik förstår man) kan inte förändra någonting skriver han. Vad var det då som förändrade Sverige under 1950-talet, 1060-talet och 1970-talet till världens kanske mest jämlika och jämställda land? Men detta är förstå produkten av några enskilda starka män till kapitalister i Mauricio Rojas förvirrade hjärna. Alla inser att karl'n faktiskt är ute och cyklar med sin "undersökning" och sin artikel.

När han skriver att det var män som Johan August Gripenstedt, Gustaf de Laval, Lars Magnus Ericsson eller Nils Gustav Dalén som skapade landet och inte det vanlig arbetande folket visar Mauricio Rojas ett förakt för arbetare och fattiga som i kamp tvingat fram allmän och lika rösträtt, pensioner och mycket annat. Samma förakt som högerpartier och deras medlemmar alltid visat. Vad skulle dessutom de nämnda gubbarnas företag ha varit utan arbetarna?

Och ärligt sagt, vad har LM Ericsson gjort? Han uppfann inte ett skit. Hans företag höll på att gå åt helvete så staten gick in och tog över telefonnäten som bolaget drev. Och sen var det statliga beställningar som garanterade hans företags överlevnad. Att rädda hans företag var dock inte ändamålet med att staten övertog telefonnäten. Nej, att man övertog driften av telefonnäten berodde på att man ville få en utbyggnad till alla delar av landet och se till att alla männsikor, oavsett klass och bostadsort skulle kunna ha telefon. Så länge nätet var i privata händer var det bara lönsamma folkgrupper och orter som fick telefon. Det är så marknadskrafterna fungerar. Mycket ojämlikt och orättvist alltså.

Mauricio Rojas påstår i sin artikel att han presenterar "den vetenskapliga sannaingen". Sånt trams. Han presenterar en ideologisk partsinlaga som i argumentation och blindhet inte står Sverigedemokraterna efter. Snart dags för partibyte igen?

Andra bloggar om: Mauricio Rojas, Klass, Socialpolitik, Sverigedemokraterna, Utveckling, Arbetarkamp

Bra att proffskribenter lämnar bloggandet

Proffsen lämnar bloggandet enligt DN. Det är för jobbigt med all påhopp säger kändisbloggarna, det är inte värt besväret säger de. Tror fan att det inte är värt besväret för dem. De kan ju få betydligt bättre betalt av att skriva för de tidningar där de redan skriver. Såna som Linda Skugge och Virtanen går det nog ingen nöd på. Jag kan inte se att det gör något att de lämnar. Snarare är det fömodligen bra. Fast trovärdigheten hos DN sjunker förstås när man skriver att Ali Esbati gett upp bloggandet.

Några intressanta saker sägs dock i DN-artikeln, dels när Elza Dunkels säger:

"- Det är en överklassdiskussion, säger hon. Den kan man ha om man befinner sig i den övre delen av maktstrukturen. Nätet är en arena som tidigare inte har funnits för marginaliserade grupper. Man kanske lätt glömmer bort det när man ser de få som missbrukar friheten"

Dels när Ilshammar säger:

"- I fallet Linda Skugge är det en person som har haft en väldigt tvärsäker och arrogant uppfattning om andra personer. Då får man kanske finna sig i att bli bemött på samma sätt själv. Man ska inte vänta sig att publiken stryker en medhårs hela tiden"

Inläggen från Dunkels och Ilshammar förstärker Åsa Linderborgs åsikter i Aftonbladet. En som tar fasta på Dunkels och Ilshammars försvar av anonymiteten är deep:edition.

Jag vidhåller dock precis som Magnus Ljungkvist (inte just i det inlägget, men i andra) att anonymiteten inte alltid är bra, något som också Jonas Morian håller med om. Det finns tillfällen när den kan vara bra, men den uppmuntrar också till avsteg från vad som är acceptabelt. Man kan säga att min inställning till anonymiteten på nätet är densamma som min inställning till maskering i demonstrationer på gatan. Den kan ibland vara nödvändig, men den är inte bra för demokratin, yttrandefriheten osv.

Men att vägra använda sig av anonymitet kan kosta. Det vet jag personligen. Mitt politiska och fackliga engagemang har lett till att jag inte längre får några jobb. Den bransch jag är utbildad för skriker efter folk, men mig vill de uppenbarligen inte ha.

På min tid som facklig aktivist så förlorade jag jobbet en gång. Fick tillbaka det efter att ha företaget förlorade i AD och dessutom skadestånd efter att ha varit avstängd från jobbet i ett år. En annan gång så höll jag på att bli utesluten ur facket då jag inte gjorde som sossarna (bl.a. Göran Johansson) i Metall-41:ans topp sa. Jag avgick ur klubbstyrelsen på Saab istället, för att inte bli utesluten och sen förlora jobbet (vilket företaget omedelbart hade hotat med).

Så, tro mig, jag vet att anonymitet ibland kan var bra. Det kan till och med vara så att folk som annars inte skulle våga yttra sig, gör det. Ett stärkande av demokratin alltså. Sammantaget menar jag dock att konsekvenserna för demokratin är negativa.

Precis som många andra bloggare tror jag alltså att det kan vara bra att "kändisarna" och proffsen försvinner från bloggandet. De behövs inte, i själva verket kanske de till och med försämrar bloggvärlden.

Läs mer hos Alter Ego, Beta Alfa, Kulturbloggen.

Andra bloggar om: Bloggosfären, Linda Skugge, Näthatare, Internet

Alla till Rostock - protestera mot G8

Inom kort kommer ledarna för de rikaste industrinationerna att träffas för ett G8-toppmöte i Heiligendamm i norra Tyskland. Där sätts agendan för kapitalets globalisering, som gör de rikare rikare och fattiga fattigare. Vi, som tror på en globalisering underifrån byggd på demokratiska principer och rättvis fördelning av samhällets och jordens resurser, kommer att samlas med kamrater från hela Europa och världen för att visa att G8-ledarnas ickelegitima politik inte accepteras. Från syd till nord, från Prag till Genua, från Göteborg till Tessaloniki har vi visat att en rörelse av rörelser tror på att en annan värld är möjlig. Nu står Heiligendamm nära Rostock på tur för våra krafter. Stoppa G8!

Under dagarna 1-8 juni kommer demonstrationer, blockader och direkta aktioner försöka störa och stoppa toppmötet. En bred mobilisering av den tyska vänstern står enade i olika nätverk; fackföreningar, miljörörelsen, autonoma vänstern, och vänsterpartier. Från Sverige åker aktivister gemensamt från bland annat Stockholm med G8-gruppen och Malmö med Malmöbor mot G8

Nu till en överblick av de planerade protesterna:

Fredag 1 juni: Antimilitära aktionsdagen Aktioner mot Bombodrom, ett militärt övningsområde. De olika campen öppnar. Convergence centers öppnar i Hamburg (Rote Flora) och Berlin.

Lördag 2 juni: Stor internationell demonstration i Rostock med huvudparollen Stoppa G8 - en annan värld är möjlig. Konserter på kvällen i Rostock.

Söndag 3 juni: Internationell konferens mot G8 i Rostock, konserter på kvällen.

Måndag 4 juni: Aktionsdag med tema migration

Tisdag 5 juni: Aktionsdag mot militarism, krig och tortyr. Aktion mot militärflygplatsen Rostock-Laage. Alternativ-möte 5-7 juni.

Onsdag 6 juni: Toppmötet börjar. Massblockader och civilolydnads aktioner mot toppmötets infrastruktur på tillfartsvägarna mot Heiligendamm. Ett brett spektrum av fackföreningar såsom IG Metall jugend, antifascister såsom Antifascistische Linke Berlin, miljögrupper såsom Grön ungdom, attac, kändisvänster såsom Naomi Klein kallar till blockaderna.

Torsdag 7 juni: Blockader av toppmötet. En stjärnmarsch från olika punkter och orter mot Heiligendamm. Har tyvärr blivit förbjuden av tyska polisen.

Fredag 8 juni: Avslutande manifestationer

För att bo sätts tre olika camps/tältläger upp; ett i Rostocks hamn, ett i Reddelich och ett i Wichmansdorf. De olika spektrumen av rörelserna blandar sig gemensamt på de olika campen där duschar, mat och information kommer att finnas.

I Rostock kommer ett informationscenter/convergence center finnas på Ehm-Welk-Schule i Rostock Evershagen. Där kommer det under hela toppmötesdagarna att finnas aktuell information och kontakt till advokater och solidaritetsgruppen kallad "EA" och Rote Hilfe. Hela 90 vänsteradvokater kommer att stå till förfogande för hjälp till gripna under protestdagarna.

Organisera er i vängrupper och delta i de stora protesterna med vår rörelse av rörelser. Krossa G8 - en annan värld är möjlig!

Läs mer: Motkraft, Attac, Socialistiska Partiet, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, SR.

Andra bloggar om: G8, Imperialism, USA, Vänstern, Heiligendamm

Polisen kan inte lagen!

Eller är det journalisterna som inte kan den. En tillståndslös demonstration i Sverige är helt laglig och kan inte bestraffas om en inte innebär ett brott mot ordningslagen. För att den ska kunna vara ett brott mot ordningslagen krävs att det uppstår störningar av den allmänna ordningen. Något sådant uppstod inte i Karlskrona enligt polisen och därför är polisens varningar i tidningarna DN och Blekinge Läns Tidningar bara till för att skrämma folk. Som sådana är de ett ingrepp i den författningsenliga rättigheten att fritt få demonstrera och det är således polisens eventuella brott som borde undersökas.

Att det faktum att någon blivit omhändertagen enligt PL13 (man kan inte gripas med hjälp av den paragrafen) skulle innebär att de stört den allmänna ordningen som journalisten på Blekinge Läns Tidningar skriver är bara dumheter. Det sambandet finns inte. Enligt polisen skedde inga sådan omhändertaganden i samband med demonstrationer och därför kan det heller inte vara brott mot ordningslagen. Journalisten borde läsa på.

Läs mer: Dialog eller konfrontation

Andra bloggar om: Brott, Polisen, Politik

Strukturellt förtryck och den liberala rätten

Tempus Fugis missförstår hela resonemanget om strukturellt förtryck som jag hänvisar till i mitt inlägg, Liberala rättstraditioner. Med strukturellt förtryck menas att strukturer inte individer orsakar rättvisor. Sådant kan inte åtgärdas av ett liberalt rättssystem med sin inriktning på individualism. Det innebär inte att man fråntar individen ansvaret för sina handlingar, vilket Tempus Fugit behagar påstå. Det enda som det bevisar är att TF inte förstått nånting av resonemang kring strukturer.

Låt oss titta på rättssystemet och några av de följder vissa strukturella problem i samhället får.

Klasskillnader - leder till att arbetare straffas hårdare än överklass för samma brott.
Patriarkat - leder till att våldtagna kvinnor inte blir trodda i rätten.
Rasism - leder till att folk av icke-svenskt ursprung får hårdare straff.

Sammansättningen i rätten när det gäller nämndemän är oerhört skev. Nämndemännen är äldre, oftare män och mer sällan invandrare än vad som generellt gäller i samhället.

Detta beror på klassamhället, patriarkatet och rasismen, inte på individuella fel av enskilda personer som sitter i tingsrätten, hovrätten eller HD. Inte heller av individuella fel av poliser, åklagare och domare. De systematiska fel som begås i dessa hänseenden är för att man omedvetet styrs av sina egna fördomar som skapats avde strukturella skillnader mellan olika grupper som existerar i vår samhälle.

Ovanstående är inga kontroversiella påståenden. Alla har belagts i ett flertal undersökningar, bland annat i Diesens bok "likhet inför lagen". Läs mer i mitt tidigare inlägg Orättvis rättvisa.

Kan sådan här problem åtgärdas inom ramen för det liberala rättssystemet? Mitt svar är nej. Kan vi åtgärda dem med en förändring av rättssystemet och hur skulle ett sådant system se ut? Jag är tveksam till detta, Kielos verkar övertygad. Jag vet inte hur ett sådant system skulle kunna se ut, men kan kanske återkomma till detta senare.

Kan vi åtgärda såna här fel med strukturella åtgärder. Ja, det är min övertygelse att vi kan det. Avskaffa klassamhället, avskaffa patriarkatet osv är ju lösningar. Men som alla inser är det inte direkt några förbättringar här och nu. Och jag tycker inte vi ska vänta tills "paradiset" uppnåtts för att göra något. Vi kan angripa en del av dessa fel med strukturella åtgärder för att komma till rätta med snedrekrytering av nämndemän, poliser etc.

Läs också:
Klasskamp och feminism – oförenliga världar?
Identitetspolitik vs klasspolitik

Andra bloggar om: Brott, Politik, Polisen, Klass, Feminism, Rasism

Under helgen som varit ...

.. har två svenska partier haft kongresser. Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och jag har varit på landet och umgåtts med min fru, min dotter och mitt lilla barnbarn Hjalmar. Regnigt har det varit, soligt har det varit.

Men som sagt, två partier har haft kongresser. Två väldigt olika partier, ett parti totalt dominerat av män, ett annat inte lika dominerat av män. Ett parti nästan utan debatt, ett annat parti med rejält av debatt, i en ny form - s.k. påverkanstorg. Inte på någon av kongresserna skulle jag känt mig hemma. I det ena fallet på grund av de fascistiska, rasistiska och intoleranta åsikterna. I det andra fallet främst på grund av det flummiga upplägget och attityderna.

Hos inget av partierna kan jag hittat en politik för arbetarklassen. Inget av de två partierna är emot privatiseringar, inget är för kollektiva lösningar, inget av partierna är för en politik baserad på jämlikhet och rättvisa för alla, oavsett klass, ursprung, sexuell läggning etc.

Ett av partierna är för en familjepolitik som hör hemma i ett annat århundrade, det andra partiet ser inte problemet och de ökade klasskillnaderna som privatskolor innebär.

Varken Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet kan erbjuda en politik för arbetarklassen. Sverigedemokraterna kan inte erbjuda en modern politik överhuvudtaget och miljöpartiet spelar de facto kapitalismen och miljöförstöringen i händerna då de inte inser att kapitalismen och marknadskrafterna aldrig kan lösa problemen med klimatet, problemet med växthuseffekten.

Källor: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Jinge.se, Joel Malmqvist, Hanna Löfqvist

Andra bloggar om: Miljöpartiet, Klass, Sverigedemokraterna, Politik

Näthatet igen

Jonas Morian nämner i ett inlägg en debatt om näthat och kommenterar samtidigt hur onödigt upphetsade folk utanför bloggosfären är. Och i det har han ju helt rätt. Samtidigt går Åsa Linderborg ut i Aftonbladet och totalsågar de på Expressen som är så upprörda. Torka krokodiltårarna skriver hon, och visar på hur Linda Skugge och en del andra skribenter i Expressen som Natalia Kazmierska, själva banat vägen för det utarmade språket och de våldsamma angreppen. De själva har alltså enligt Lindeborgg medverkat till att skapa det som de blivit utsatta för.

Mina tidigare inlägg:
Propellermössor, näthatare och andra debattsabotörer
Medias makt, agenda och bloggandet

Andra bloggar om: Internet, Bloggosfären, Näthatare, Jonas Morian, Linda Skugge

Liberala rättstraditioner

En hel gäng skribenter går till angrepp mot Katrine Kielos resonemang i inlägget "The unhappy marriage between feminism and liberalism". Bland de som kritiserar henne finns hennes partikamrat Peter Karlberg, men även andra, exempelvis på bloggen Tempus Fugit.

Jag kan hålla med om delar i kritiken, men en sak jag inte förstår är försvaret av den "liberala rättstraditionen". Kielos kritik av den liberala rättstraditionen handlar om strukturer. Den liberala rättstraditionen med sin extrema fokusering på individualism klarar inte av att hantera strukturella former av förtryck på ett korrekt sätt. Det är om detta de viktiga delarna av Kielos inlägg handlar och där har hon rätt.

Andra bloggar om: Katrine Kielos, Brott, Politik

Vinner Jinge sin "vendetta" mot Carl Bildt?

I SVD och Expressen står att JK lämnat in en polisanmälan mot Carl Bildt med anledning av innehåll på dennes blogg som innebär hets mot folkgrupp. I alla fall enligt Jinge som på sin blogg utropar, Nu åker Carl Bildt dit. Det må vara hur det vill med den saken, det hela ska i alla fall utredas av åklagare.

Andra bloggar om: Carl Bildt, Jinge

Åter till kollektivavtalsdebatten!

Återigen tar borgartidningarna SVD, DN upp den självklara rättigheten för Sveriges arbetare, rätten att få teckna kollektivavtal. Risken för en hets mot facket är återigen på tapeten. Felaktigt påstås att den salladsbar som tidigare var i blockad, Wild'n'Fresh saknade anställda. Jonas Morian går på detta falska påstående i en för övrigt välskriven kommentar. De (den) anställda var däremot inte medlemmar i facket och det kanske komplicerade det hela för många. Men det är så att kollektivavatal skrivs inte enbart för de som är anställda nu, de skrivs för alla arbetare, de som ska anställas i framtiden och de som är anställda i andra företag.

Jag förstår heller inte riktigt problemet, varför inte teckna hängavtal? Det kostar ju ingenting och den anställde får tillgång till alla sina rättigheter. Det är ju det det handlar om. Så vad är problemet?

Så här sa Göte Kildén i sitt 1:a-majtal:

Den kanske viktigaste striden för Sveriges arbetande kvinnor – och män – utspelades i stället, under fyra långa och kalla månader, bara några kvarter härifrån. Borta vid Nordhemsgatan och saluhallen Briggen. Vid blockaden av salladsbaren Wild`n Fresh som vägrat teckna kollektivavtal med Hotell- och Restauranganställdas Förbund. Förbundet segrade i denna svåra kamp. De nya ägarna har skrivit på kollektivavtalet - eller trygghetsavtalet som det kanske hellre borde heta – gå därför gärna dit och käka när ni har möjlighet. Maten smakar bättre om personalen har det bra. Nu i dagarna har ”Hotell och Restaurang” tvingats att varsla om strejk den 9 maj vid 17 hotell och restuaranger för att kunna ro hem ett avtal i nivå med det som Handels förhandlade fram. En facklig uppmarsch som vi ger allt vårt stöd.

Hela talet finns på Socialistiska Partiets hemsida.

En annan som kommenterar det hela är Eva-Lena Jansson.

Andra bloggar om: Göteborg, Kollektivavtal, Jonas Morian, Fackligt, Facket

Göteborg och klimathotet - vad kan göras?

Skrev tidigare en artikel om vad som borde göras med anledning av växthuseffekten. Nu vill jag konkretisera det hela och vad det skulle betyda i Göteborg.

De punkter jag tog upp var följande:

1. Ta bort reseavdragen
2. Inför biltullar (trängselavgifter) i alla större städer
3. Inga nya motorvägsbyggen i och kring storstäderna
4. Rejäl utbyggnad av spårbunden kollektivtrafik i storstäderna
5. Förtäta storstäderna

Konsekvenserna lokalt i Göteborg skulle bli:

1. Leder till ökad efterfrågan på kollektivtrafik för att pendla in och ut ur staden. Leder också till ökad efterfrågan på bostäder i närheten av arbetsplatserna och i centrala delar av Göteborg. För en ny bilistpolitik.

2. Samma som för ett, samt skapar ökad efterfrågan på kollektivtrafik i området innanför tullarna. Läs hur man kan göra detta i Göteborg och en internationell jämförelse. Pengarna som kommer in ska dock användas för att bygga ut kollektivtrafiken, inte till att bygga ut bilismen.

3. Samma som för två och ett. Stoppa alltså alla vansinnigheter med nya biltunnlar genom stan, Partihallsförbindelsen kan jag dock tänka mig att den byggs.

4. Löser de problem som uppstår som en följd av alternativ 1-3. Läs gärna mina tidigare artiklar om hur man löser detta i Göteborg. Det enda jag inte skrivit ordentligt om ännu är införande av expresslinjer på spårvägen. Jag återkommer i det ämnet.

För en bättre kollektivtrafik i Göteborg I
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg II
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg III
Kollektivtrafik är en rättighet!
För en bättre kollektivtrafik i Göteborg IV
Kollektivtrafiken i Göteborg - varför en massa problem?
Snabbare utbyggnad av pendeltågstrafiken i Göteborg behövs
Skippa fyrspårsutbyggnaden genom Lerum
I Stockholm satsar man på spårvagn (Läs gärna: DN1, DN2)
Privat finansiering?

5. Förbättrar utnyttjandegraden av kollektivtrafiken och gör det lättare att gå eller cykla till jobbet. Löser problem som uppstår i samband med alt. 1 -3. En föräandring av svensk stadsplanering krävs naturligtvis också. Läs mer i ämnet:

Bygg fler bostäder för vanligt folk!
För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg I
För ett vettigare bostadsbyggande i Göteborg II
Förtäta och fräscha upp längs med Mölndalsån

Förutom Mölndalsåns dalgång (Getebergsäng, Almedal, Elisedal, Krokslätt, Sörgården, Lackarebäck och Kallebäck) som jag berör i mitt ovanstående inlägg finns stora möjligheter till förtätning i Bruså, Fredriksdal, Mossen, Toltorpsdalen, Johanneberg, Guldheden, Stampen, Gamlestaden och på Gårda. Dessutom finns mindre möjligheter i Annedal, Änggården, Kommendantsängen, Olivedal och Masthugget. Om det ämnar jag återkomma.

Jag tycker också att man mycket väl kan bygga skyskrapor i Göteborg och att man kan avsätta området längs med Mölndalsvägen och Mölndalsån till den typen av byggen. En som inte håller med mig om detta är Kamrat Felix. Mölndals kommun är redan inne på den linjen. Och efetrsom man ska muddra Mölndalsån tycker jag man kan påbörja arbetena med en uppfräschning i samband med det.

Läs mer, GP1, Gp2, GP3, GP4, Aftonbladet, DN3.

Tack till min bror Albert för goda diskussioner och samtal om stadsplanering, bilism, bostadsbyggande.

Jag har placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se

Andra bloggar om: Bilism, Bostadspolitik, Göteborg, Kollektivtrafik, Miljö, Politik, Stadsplanering, Trängselavgifter

Medias makt, agenda och bloggandet

Mitt tidigare inlägg om näthatare, ABF-män och propellermössor fick en del små kommentarer från deep:edition så jag bestämde mig för att skriva ett inlägg till. Jag läste också den artikel som deep:edition hänvisar till i kommentarerna och de artiklar som han länkade till från den, Därför älskar jag webbhatet av Pontus, Hat, hat, hat, en av Sveriges mest hatade bloggar av selig.se.

Jag tycker deep:edtion går för långt i sina teorier. Från hans sida låter det som en jättelik konspiration från mediernas sida om att förtala bloggosfären, bloggandet och de som bloggar. Så tror jag inte att det är, däremot så finns det naturligtvis ett intresse hos enstaka skribenter att bli lästa och att kunna påverka tyckandet bland människor, något som de förmodligen delar med många bloggare. Är det inte delvis därför vi bloggar. Så enskilda skribenter som Jan Guillou och andra kan definitivt ha ett behov, som inte behöver vara medvetet, av att skriva ner bloggandet. De får ju konkurrens om tyckandet.

När det gäller media så tror jag inte att media som mål har att dominera tänkandet och tyckandet. Ett mål är naturligtvis att föra ut sina tankar och att få andra att tycka likadant, men ett mer överordnat mål är att tjäna pengar. Detta gäller även när media ger sig in på internet, som när Murdoch (Fox) köpt MySpace. Så kan Murdoch fortsätta tjäna pengar och samtidigt rensa ut kritiker av honom och Fox från MySpace kommer han att göra det. Samma med Google, är censur det bästa sättet att tjäna pengar så inför man censur, precis så som skett i Kina. deep:editions analys kring detta är verkligen svag och enligt mig helt felaktig. Allt fungerar precis på samma sätt i bloggosfären som i annan media så länge vi har ett kapitalistiskt system.

Ytterligare ett skäl till att skribenter i vanliga media reagerar mot bloggar, webben och internet är helt enkelt att de står främmande inför det nya. Det har med kunskap, intresse och ålder att göra alltså. En helt naturlig reaktion.

Jag menar alltså att det finns tre av varandra oberoende anledningar till att en del debattörer blir enkelspåriga och fördömande när det gäller internet. Det handlar inte om någon samordning, inte om någon konspiration.

Vad det gäller själva näthatet eller näthatarna så måste man nog medge att det/de finns. Anonymitet gör det lättare att gå över gränser som vi annars inte skulle passera. Det är precis samma sak som att poliser med kravallhjälmar och visir som gör dem anonyma har lättare att begå övergrepp, eller att demonstranter i masker har lättare att gå för långt. En helt normal reaktion alltså. De flesta debattörer erkänner också detta, även bland de som är kritiska till den omfattande kritiken av näthatet. Att det sen är löjligt av Linda Skugge och andra att skylla på näthat och mobbning när de lägger av är en annan sak. Och många är också överens om att det verkar som de flesta som spyr hat, galla och fördomar omkring sig i anonyma kommentarer återfinns på den extrema högerkanten.

Läs mer: SVD1, SVD2, SVD3, TV4, Marcus Birro, Selig.se1, Selig.se2, Karin Thunberg, Jonas Arnesen, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Andra bloggar om: Bloggosfären, Näthatare, Stalkers, Internet, Politik

Twinglys effekter på bloggandet

Min blogg är numera relativt välläst. Framförallt tack var Twingly.

Hur var det förut? Jag skrev inte lika ofta, utom under en period kring valet i höstas. Då fick jag inte många besökare och de jag fick kom främst via Google. Jag tillhör inget kompisgäng i bloggosfären och det är därför inte många andra bloggar som länkar till min blogg. Inte heller tillhör jag nåt större parti så jag får inga länkar pga det heller. Men det ska ju också nämnas att jag inte tidigare gjorde lika mycket reklam för min blogg heller.

Så hur ökade jag antalet besök till min blogg? Jag började med att pinga nyligen.se och bloggportalen.se. I stor sett hände ingenting med besökssiffrorna. Sen skrev jag en grej om Virginia Tech. Den artikeln drog upp antalet besök. Därefter skrev jag några grejer om franska presidentvalet och i samma veva anmälde jag min blogg till Twingly. Då hände det saker. Twingly ökade antalet besök till min blogg nåt enormt. Som en konsekvens kom jag högre på alla topplistor coh så ökade jag ännu mer. Men SVD och DN står fortfarande för den största andelen besökare till min blogg tillsammans med sökningar på Google.

Innan Twingly:
Pingade regelbundet utan någon effekt.

För att få besökare då var man tvungen att ha en mass kompisar så man kunde korslänka och på såsätt hamna högt upp i olika typer av topplistor. Eller så fick man bli omnämnd i riktig media.

Efter Twingly:
Nu får även min blogg många besökare. Dock väldigt få andra bloggare verkar det som. Jag har också dragit slutsatsen att: många kommentarer == många andra bloggare som läser.

Nu har pingarna effekt. Min blogg dyker upp i aktuella artiklar, i topplistor och annat. OCh efter att RSS/Ping kommit till så har det också blivit lättare att pinga. Mycket enklare och man når dessutom fler tjänster. Super. Eftersom det nu lönar sig att vara med på divers topplistor och liknande har jag anmält min blogg till alla möjliga ställen, vilket genererar mer trafik, som höjer placeringen på listorna osv.

Slutsats:
Ska man döma efter vad som hänt min blogg så har Twingly inneburit en breddning av läsandet på bloggar. Både när det gäller vilka som läser och vilka bloggar som blir lästa. Jag tycker de som uttryckte farhågor om att Twingly skulle verka likriktande inte har fått rätt (inte ännu i alla fall)

Twingly är bra, men all typ av fusk för att få upp besöksstatistiken, som exempelvis genom autohits är förksatligt som jag ser det.

Läs mer om Twingly: Bloggvärldsbloggen, Code Odyssey, Mickey J. Barczyk, Jinge1, Jinge2, ENESGE BLOGG, media:screen, Beas Tankar.

Om besöksstatistik: Mickey J. Barczyk, Stationsvakt, Kulturbloggen.

Om RSS/Ping: Johanna Graf, fröken förster, Beas Tankar, Riggs blogg, Herr Kobra.

Andra bloggar om: Bloggosfären, Pinga, Besöksstatistik, Twingly

Enhedslisten - ett ljus i det danska mörkret

För en och en halv vecka sen var jag besökar på Enhedslistens kongress i Köpenhamn. Det hela var en uppvisning i demokrati, sansade diskussioner, öppenhet och tolerans. Det hela bevakades noga av all dansk media, främst på grund av möjligheten att en ung muslimsk kvinna, Asmaa Abdol-Hamid skulle kunna utses till folketingskandidat. Så skedde också, trots att en del medlemmar i partiet var klart emot detta.

Enhedslisten har varit det enda parti som konsekvent stött ungdomarna i Ungdomshuset på Nörrebro. Det har fortsatt ge stöd till dem även efter att Ungdomshuset rivits och trots att Enhedslisten inte varit helt förtjusta i oroligheterna och upploppen. Nu när de danska politikerna och den danska polisen återigen genom provocerande uppträdande skapat kravaller i samband med rivningen av ett hus i Christiania har Enhedslisten återigen agerat bra och stött Christiania-invånarna.

Huvudfrågorna på kongressen var vid sidan av valet av folketingskandidater i nästa val ett par frågor som diskuteras i hela den europeisk vänstern. De frågor som diskuterades var hur man ska ställa sig till en socialdemokratisk regering i ett kommande val om ett sådant regeringsbildande skulle vara beroende av stöd från Enhedslisten. Vidare diskuterades sjukvårdsfrågorna, synen på EU och synen på prostitution.

När det gäller prostitutionen antogs med knapp majoritet en resolution som innebär krav på kriminalisering av sexköpare enligt svensk modell. I EU-frågan antog en slags mittenlinje, kritisk mot EU och för ett annat slags Europa. I regeringsfrågan sa man att man skulle stödja bildandet av en socialdemokratisk regering, men deklarera att man inte tänker rösta för danska krigsäventyr i imperialismens tjänst i Irak eller Afghanistan, inte heller tänker man rösta för något som innebär privatiseringar av allmän egendom eller nedskärningar som drabbar de fattiga i landet. Överlag imponerade diskussionerna på mig genom ödmjukheten och kunnigheten hos de allra flesta debattörerna.

Andra saker som också imponerade på mig var hur friktionsfritt de olika fraktionerna (tendenserna) som finns inom Enhedslisten kunde samverka med varandra och med de som inte är medlemmar i någon tendens eller fraktion. Lika imponerad blev jag av det rotationssystem som partiet tillämpar för att motverka framväxten av en intern byråkrati som skapar egna priviligier. En folketingsledamot får sitta max 7 år för partiet, man får sitta i folketinget eller ha en tjänst i sammantaget max 7 år, eller inneha en tjänst i max 7 år. Inga partitjänster är anställninagr, utan alla är förordnanden på max 1 år. De måste alltså förnyas varje år. En garanti för att ingen kan var anställd i mer än 7 år.

Här har svenska partier som mitt eget, Socialistiska Partiet, och Vänsterpartiet mycket att lära. Vänsterpartiet vad gäller fraktioner, tendenser och arbetsrotation, mitt parti vad det gäller arbetsrotation.

Andra bloggar om: Danmark, Christiania, Imperialism, Kravaller, Ungdomshuset, Vänstern, Tendensfrihet

Klimathotet - vad kan du göra?

Ja, det är ungefär så som de borgerliga tidningarna har formulerat det i alla skriverier sen IPCC:s rapport om växthuseffekten kom tidigare i år. Men vad vi som enskilda individer kan tänkas göra förändra inte speciellt mycket. Att vi använder energisnåla lampor etc minskar bara växthuseffekten marginellt. Naturligtvis ska vi göra det ändå, alla måste göra sitt som jag ser det.

Det är bilismen som är den stora boven i Sverige och för att ändra på bilanvändningen krävs politiska beslut. Politiska beslut som faktiskt måste innebära inskränkningar i "den fria marknaden". Det finns ingen möjlighet att vi kan stoppa uppvärmningen av jorden med hjälp av marknadskrafter och kapitalism. Kapitalistiska företags måttstock och drivkraft är vinst.

Ska vi stoppa växthuseffekten krävs beslut som kommer att minska vinsten för många stora och mäktiga företag i oljeindustrin och bilindustrin. De företagen kommer inte frivilligt att anpassa sig till åtgärder som begränsar utsläppen av koldioxid. I själva verket förnekar de ofta själva växthusffekten, precis som Lundin Oil gör, så att de ska kunna behålla sina profiter. Därför behövs det politiska beslut. Politiska beslut som kan vara obekväma för många fler än storföretagen i bil- och oljebranscherna. För att vi i Sverige ska kunna minska våra utsläpp krävs nämligen en begränsning av bilismen.

För att bilismen ska kunna begränsas i Sverige krävs ganska omfattande insatser och beslut. Dessa beslut kan vara:

1. Ta bort reseavdragen
2. Inför biltullar (trängselavgifter) i alla större städer
3. Inga nya motorvägsbyggen i och kring storstäderna
4. Rejäl utbyggnad av spårbunden kollektivtrafik i storstäderna
5. Förtäta storstäderna

Förtätning av storstäderna gör det lättare att gå eller cykla till jobbet. Allting blir närmare helt enkelt. Dessutom blir det lättare att bygga ut och använda kollektivtrafiken. För att lyckas med förtätning i Sverige måste den stadsplanering som används i Sverige förändras. Funktionsseparerade områden måste tas bort så mycket det går och inga nya sådana skapa. Köpcentra utanför städerna, som kräver att man har bil, förbjudas. Pengarna som sparas för det allmänna när reseavdragen tas bort och de pengar som kommer in från trängselavgifter ska användas till en utbyggnad av kolllektivtrafiken.

Läs gärna den bok av Gunnar Falkemark som omnämns i Dalarnas Tidningar och hans debattartikel i GP.

Läs mer i: Dala-demokraten, E24.se1, E24.se2, E24.se3, SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3, Aftonbladet, Arbetarens klimatblogg.

Andra bloggar om: Bilism, Kollektivtrafik, Miljö, Trängselavgifter, Stadsplanering, Politik

Propellermössor, näthatare och andra debattsabotörer

Jan Guillou uttalar sig om alla som skriver puckade, onyanserade och hatiska inlägg och kommentarer på internet. Han säger att de flesta av dem verkar vara nazister. deep:edition skämtar över Guillous tilltag och det passar väl bra med tanke på vad herr Guillou tidigare tyckte om bloggande.

En som tar upp tråden på allvar är Jonas Morian som skriver att Guillou är fel ute om näthatare. Jag är inte så säker på det. Guillous tes är alltså att ”näthatare /.../ är vanligtvis unga män som politiskt står nära nazisterna, sverigedemokraterna eller moderaterna”. I expressen menar Linna Johansson att det rör sig om kvinnohat. Vilket Guillou inte håller med om. Morian menar att Guillou har fel, men att en sak är säker, det är att de flesta är män.

Min erfarenhet är precis det som Guillou påstår, det är främst högerextremistiska unga män som spyr ut sin galla på nätet. Dessutom är det så att många som annars inte skulle våga spy ur sig allsköns skit vågar göra detta i skydd av anonymiteten. Det upplever man både på mejlinglistor och debattsajter. Och det är därför de flesta debattsajter är modererade. Det är därför jag inte tillåter anonyma kommentarer på min blogg. Jag vill inte jobba timvis med att rensa bort puckade, rasistiska, kvinnofientliga inlägg från högerextremister. Det räcker med dem jag får ändå. Jag förstår inte heller de som tillåter anonyma kommentarer och sen gnäller om idioter som kommenterar. Det följer ju liksom med när man tillåter anonymitet. Under skydd av den vågar annars mycket ljusskygga individer framträda. Det enda vettiga är att ha modererade och anonyma kommentarer. Då skulle Linda Skugge sluppit lägga av med bloggandet och Carl Bildt skulle slippa åtal för hets mot folkgrupp. Fast det kanske han slipper ändå, med tanke på hur värdelöst det svenska rättssystemet är.

Jonas Morian jämför vidare näthatarna med en annan grupp debattmarodörer, ABF-männen om vilka Joel Malmqvist skrivit i ett läsvärt inlägg. Inom min del av vänstern är ABF-männen kända som propellermössorna. De verkar inte riktigt ha alla hjärnceller på plats och jag upplever dem ofta som fullfjädrade rättshaverister. De finns överallt och i alla politiska sammanhang verkar det som. På många av de möten jag gått har det visat sig att "propellermössorna" ofta har ett maoistiskt förflutet och var med i FNL-rörelsen i sin ungdom. Jämförelsen som Morian gör haltar dock betänkligt. Näthatarna spyr ut galla och hat, propellermössorna verkar mest förvirrade. Fast störande är de ju ändå. Ett problem likaså.

Läs mer: Jinge.se 1, Jinge.se 2, Jinge.se 3, Jinge.se 4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, Erik Laakso.

Andra bloggar om: Jonas Morian, Joel Malmqvist, Internet, Bloggosfären, ABF-männen, Stalkers, Näthatare, Propellermössor, Politik
Intressant.se

Inskränkningar i äganderätten - allemansrätt och socialism

Uppmärksammade en intressant liten debatt på Joel Malmqvists blogg. Debatten handlar om den svenska allemansrätten. Joel Malmqvist menar bland annat att allemansrätten är funktionssocialism. Red Metal säger i ett inlägg, som egentligen handlar om den "undersökning" om svenska ungdomars attityder till "kommunism"som jag tidigare kommenterat, att allemansrätten är en kommunistisk sedvänja. CLK Aqurette menar dock att eftersom allemansrätten erkänner privat äganderätt så är det inte kommunism. Varvid Joel Malmqvist dundrar på och säger att "Allemansrätten är konservativ socialism" i ett läsvärt inlägg.

För att avgöra vad allemansrätten är, hur en modern socialism ställer sig (eller kanske borde ställa sig) till den så måste vi gå igenom vad den innebär och vad en modern socialism kan innebära. Noterbart i sammanhanget är att jag vägrar använda ordet kommunism i någon positiv bemärkelse. Jag betraktar ordet som dött och för alltid förknippat med de stalinistiska diktaturerna i det gamla Sovjet och östeuropa.

En beskrivning av vad allemansrätten är kan man få på Allemansrättens hemsida. Där står bland annat:

Man kan också se allemansrätten som en frihet; friheten att vistas i naturen utan detaljerade regler. Det är en frihet under ansvar. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom.

Kort sagt: Inte störa - inte förstöra.

Det finns ett stort antal inskränkningar i allemansrätten. Sådant stadgas ofta i brottsbalken, men speciella bestämmelser gäller för naturreservat och en del annat.

Brottsbalkens 12 kap 2 § säger:

"Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk dömes för åverkan."

I detta fall rör det sig om saker som man bedömde att markägaren kunde ha ekonomiska intressen av. Sådant får man alltså inte plocka eller ta med sig.

Kommentaren på Allemansrättens hemsida om detta:

Lagtexten är ålderdomlig vilket kan göra tolkningen osäker med utgångspunkt i nutida förhållanden. Betydelsen av ollon som föda åt svinen har minskat, och inte heller är så många markägare bero-ende av bast och kåda.

Klart är att man inte får hugga ner eller på annat sätt skada väx-ande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att till exempel ta en en-buske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar kan ses som skadegörelse eller åverkan.

Jakt och fiske omfattas dock inte av allemansrätten:

Jakt får endast bedrivas enligt reglerna i Jaktlagen. Att ta fågelägg, skada bon eller försöka fånga däggdjur eller fåglar räknas som jakt och är förbjudet.

Fiske ingår inte i allemansrätten. Men sportfiske med handredskap är fritt utmed kusterna och i våra fem största sjöar, med vissa undantag. Det fria fisket omfattar inte fiske med nät. Inte heller ingår trolling och dragrodd eller laxfiske längs Norrlandskusten.

Nog om inskränkningar i allemansrätten. Nu till den viktigare frågan om huruvida allemansrätten innebär en inskränkning i äganderätten. Självklart gör den det, markägaren kan inte hindra någon att utnyttja en del ekonomiska resurser på hans mark, exempelvis är kommersiell bärplockning tillåten liksom naturligtvis var och ens plockning av bär och svamp för eget bruk. Markägaren kan inte heller hindra andra människor att beträda hans mark och använda den till olika fritidssysselsättningar. Som Joel Malmqvist skriver:

"Men om företagsägande medfört samma inskränkningar som allemansrätten -- du får sälja bolaget, men du har inte rätt att bestämma vem som får befinna sig i lokalerna, du har inte rätt till alla sålda produkter och inte hur företaget ska styras -- så blir det uppenbart att allemansrätten är ett mycket omfattande avsteg från den rena äganderätten och en anomali i en klassisk liberal samhällsuppfattning."

Det finns faktiskt också andra inskränkningar i äganderätten vad det gäller mark i Sverige än allemansrätten. Det gäller strandskyddet som infördes på 1970-talet och innebar att vi fick tillgång till hela vår kust och att privata husägare och markägare inte längre kunde hindra oss från att gå längs strandkanten. Som ett exempel, på Stenungsön, utanför Stenungsund där jag delvis växt upp, fanns flera meter höga staket som hindrade människor från att beträda stora delar av ön. För det fria fisket som nämns i ett av citaten ovan gäller att det så sent som på 70-talet bara var fritt i Västerhavet (Kattegatt och Skagerack). När friheten utsträcktes till östkusten protesterade moderaternas dåvarande ledare Bohman högljutt mot den demokratiseringen.

Av större ekonomisk betydelse är emellertid lagstiftningen kring gruvbrytning, prospektering etc. Denna innebär att markägaren inte har rätt till de mineral- och malmfyndigheter som finns i berggrunden under hans mark. Utan det har det bolag som hittat och mutat in fyndigheten.

Samernas sedvanerätt som ger möjlighet för deras renar att beta på annans mark är ytterligare en sån inskränkning i äganderätten. Denna rättighet för samerna har dock ifrågasatts av svenska markägare och en domstol har dömt till samernas nackdel. Detta kan kanske ses som ett första litet angrepp på vår allemansrätt, i alla fall är det ett angrepp på delar av den sedvanerätt som vi har i Sverige, och vi har all anledning att vara vaksamma.

Hur ställer sig då en mdoern socialist till det faktum som Aqurette också påpekar, allemansrätten erkänner ju faktiskt privat egendom och gör bara vissa inskränkningar i den. Jag och den socialism jag bekänner mig till, erkänner privat äganderätt, men vill utvidga antalet inskränkningar i den. Detta görs för att utöka alla människors demokratiska rättigheter.

Aktieägarnas totala rättigheter att styra storföretagen hur de vill bör exempelvis inskränkas. Det måste alltså ske en demokratisering av företagen. Här kan man tänka sig olika lösningar, arbetarkooperativa företag, statligt ägda företag med arbetarinflytande, privat ägda företag med arbetarinflytande osv. För småföretag, fåmansföretag etc måste man ha andra regler än för storföretag. En socialistisk ekonom Alec Nove har skrivit om hur detta skulle kunna fungera i ett socialiskt samhälle. Själv ämnar jag återkomma i ett annat inlägg med åsikter kring den frågan. Nu nöjer jag mig att konstatera att en modern socialist erkänner privat äganderätt, men det behövs inskränkningar i den för att kunna fördjupa demokratin i ett samhälle.

Sen är det så att liknande sedvanerätt som finns i Sverige, Norge och Finland även finns i andra länder. Ett land där jag levt och vet att det finns är Grekland. Jag är ganska övertygad om att det finns ytterligare en mängd länder med liknande rättigheter som den svenska allemansrätten innebär. Helt unikt för de nordiska länderna är det definitivt inte.

Läs en närliggande debatt:
Allmänningar ett problematiskt begrepp
Försvara allmänningen
Allmänningar är inte bara offentliga tjänster

Andra bloggar om: Allemansrätt, Politik, Kommunism, Äganderätt, Socialism
Intressant.se

"Normalisering" fortsätter i Danmark

Efter att Ungdomshudet häromsistens ockuperades av polis, utrymdes och revs uppstod omfattande kravaller. Ungdomshusets invånare har sedan fortsatt att protestera på all möjliga sätt.

Men danska reaktionära politiker fortsätter på den inslagna vägen. Polisen gick idag in i Christiania för att utrymma och riva ett hus. Detta trots att det pågår ett rättsprocess, som inte är avslutad, kring huset. Politikerna i Danmark forstätter alltså på den påbörjade vägen från ett realtivt fritt och tolerant land till ett av Europas mest reaktionära, främlingsfientliga och ofria land. Det är helt enkelt skandalöst.

Även i Christiania har nu kravaller uppstått på grund av den danska polisens och de danska politikernas provocerande attityd.

Läs mer: DN, GP.

Andra bloggar om: Danmark, Ungdomshuset, Christiania, Polisen, Kravaller, Politik

Finns det en Hizbollah-vänster?

I DN presenterade Ulf Bjereld häromdan en undersökning från SOM-institutet om svenskars attityder gentemot de olika parter som är verksamma i Mellanöstern. Däribland staterna Israel, Palestina och USA, rörelserna Hamas, och Hizbollah. Undersökningen visade klart att svenskarna inte har förtroende för nån aktör i konflikten. Inte ens den svenska vänstern eller högern har nåt förtroende för någon part.

Bjereld tar också upp den debatt som varit tidigare om att det finns en svensk vänster som stöder Hizbollah, exempelvis Rasmus Fleischer som i en artikel i Expressen myntade uttrycket "Hizbollah-vänstern". En debattartikel som för övrigt är full av en otrolig massa dumheter om den svenska vänstern. Senare nyanserade Fleischer sin kritik. I en annan artikel försvarar den av Rasmus Fleischer utpekade Andreas Malm sin syn på Hizbollah och stöd till motståndet i Libanon. Nu har Fleischer återigen kommenterat frågan på sin blogg, en reaktion på Ulf Bjerelds artikel.

Hur ligger det egentligen till med vänsterns Hizbollahstöd? Det finns som jag ser det inget stöd för något påstående om att det skulle finnas ett stöd för Hizbollahs politik och syften inom den svenska vänstern. Det finn en och annan debattör som vill gå så långt att de hyllar Hizbollahs raketattacker, men inte längre. De flesta som kommenterat denna fråga inom den svenska vänstern anser att Hizbollah har rätt att göra motstånd mot Israels regelbundet återkommande angrepp på Libanon. I sådant motstånd kan naturligtvis ingå att skjuta raketer mot Israel. Dock motsätter sig de flesta i vänstern att man som primärt mål för bombningar väljer civila mål. Men Hizbollah var inte ensamma att göra det vid förra årets israeliska angrepp på Libanon. Även Israel gjorde sig skyldig till samma sak. Fördömanden av Israels agerande i borgerlig media var inte tillnärmelsevis lika stark som fördömanden av Hizbollahs raketer.

Som jag ser det har Rasmus Fleischer alltså fel när han påstår att det finns en Hizbollah-vänster, det finns ingen vänster som stöder deras politik och syften. Att det finns enskilda debattörer som verkar Pro-Hizbollah gör ingen Hizbollah-vänster. Ulf Bjereld har fel när han tar undersökningen sonm intäkt för att Fleicher är ute och cyklar. Det är som att jämföra äpplen och päron. Fleischer pratar om aktivister i vänstern och Bjereld om en allmän vänsteropinion. Inte riktigt samma sak.

Andra bloggar om: Israel, Palestina, Libanon, Terrorism, Hizbollah, Vänstern, Politik
Intressant.se

Israel använder terroristmetoder

Staten Israel tillkännager helt öppet att man tänker använda terroristmetoder. Individuellt våld mot enskilda personer med hjälp av enskilda mördare. Svenska tidningar som DN, SVD och GP rapportera helt okritiskt om det hela. men tänk hur det hade låtit i de aktuella tidningarna om Palestina hade tillkännagivit att man hade mördarkommandon beredda att utföra riktade mord mot israeliska krigsförbrytare. Tror ni att de borgerliga svenska tidningarna had nöjt sig med att neutralt rapportera det hela?

Esbati gör en kort och kärnfull kommentar, Jinge kommenterar hela Palestinafrågan.


Andra bloggar om: Mellanöstern, Israel, Palestina, Terrorism

Lyckad demonstration mot NATO i Göteborg

Samma dag (lördag 12 maj) som tusentals människor sprang Göteborgsvarvet genomfördes också en demonstration mot NATO med anledning av ett flottbesök. Demonstrationen samlade uppemot 3000 personer och genomfördes i en anda av kamp och solidaritet enligt de rapporter jag fått från deltagare. Själv var jag ju tyvärr i Stockholm på möte.

Socialistiska Partiet skrev så här i sitt flygblad med anledning av NATO-besöket:

SVERIGES KRIGSMAKT HAR länge varit nära knuten till NATO. Under täckmantel av neutralitet har det mesta - från materiel till spionverksamhet - anpassats till de USA-ledda styrkorna.

IDAG FÖRSÖKER REGERINGEN knappt dölja Sveriges uppslutning kring denna militärpakt, när svenska soldater, flygplan och båtar trimmas in i NRF, NATO Response Force. NRF, som i dagarna använder Göteborg för att förbereda en invasionsövning, är en inledande attackstyrka
som snabbt skall bereda vägen för större NATO-operationer varhelst de amerikanska eller
europeiska storföretagens intressen, marknader eller råvarutillgångar hotas.

TILL DENNA ANDGREPPSSTYRKA har Sveriges regering ansökt om att få ansluta förband ur den svenska krigsmakten för att få sitta med vid bordet bland de andra rövarstaterna.

SVENSKA TRUPPER ÄR idag ställda under NATO-befäl i Afghanistan och hjälper till att avlasta USA:s militär som knappt orkar hålla sig kvar i Irak samtidigt som de hotar Iran. Sedan 2001 har den svenska exporten av vapen fördubblats och förbudet mot vapenexport till krigförande länder gäller inte USA. Och hur skulle det kunna göra det när svenska trupper deltar i krig under USA:s ledning och nu förbereder sig för nya krigsinsatser under NATO:s befäl?

GENOM ATT GÖRA SVERIGE till krigförande stat och i praktiken ansluta oss till NATO utsätter de oss alla för fara. Steg för steg försöker nu regering, industri och militärer vänja oss vid kriget. Men vi får aldrig vänja oss! Tvärtom måste vi säga stopp nu, innan vi dras ännu djupare ner krigets vanvett.

INTE EN SOLDAT, INTE ETT GEVÄR,INTE EN KRONA TILL NATO!
INGA SVENSKA TRUPPER TILL NATO! AVBRYT VAPENEXPORTEN TILL USA! SVERIGE UT UR AFGHANISTAN!

Läs mer: Jinge.se, GP, GT, DN, SVD

Andra bloggar om: Göteborg, NATO, Militär, Politik, Socialistiska Partiet

Den odemokratiska FNL-rörelsen

Jinge tipsar i ett inlägg på sin blogg om en bok om De Förenade FNL-grupperna (DFFG). Boken verkar klart intressant. I artikeln skriver Jinge att FNL-grupperna var en av de framgångsrikaste rörelser som skapats i Sverige. Jinge nämner dock inte med ett ord att FNL-rörelsen var mycket odemokratisk. Tyckte man inte som majoriteten, som bestod av maoister från KFML/SKP blev man utesluten. I det sammanhanget vill jag tipsa om ett antal artiklar på nätet som handlar om denna aspekt av Vietnamrörelsen. Flera skrivna när det begav sig. Samt om ett antal artiklar som handlar om själva Vietnamkriget, inklusive dokument från FNL.

Samling av artiklar kring Vietnamkriget och vietnamrörelsen.
Artiklar på Marxistarkivet om Vietnam

Själv är jag för ung för att ha deltagit i FNL-rörelsen på allvar, men jag var på en fest i Göteborg där segern firades år 1975. Festen ägde rum på musikstället Sprängkullen och en av de som besökte festen som talare var Vietnams ambassadör (eller var det nån lägre tjänsteman, blir osäker nu, förmodligen var det nån lägre tjänsteman). Bakom honom hängde en stor FNL-flagga och den flaggan ligger numera på min vind och jag tar fram den till 1-maj när det är nåt jämnt jubileum av FNL:s seger över USA-imperialismen.

Andra bloggar om: USA, Vietnam, Vietnamrörelsen, FNL, DFFG, FNL-grupperna, Politik, Imperialism

Klasskamp och feminism – oförenliga världar?

Ibland verkar det så när man följer debatter och diskussioner. Men så behöver det inte vara och så ska det inte vara. Klasskamp och kvinnokamp (låt oss använda det ordet istället, då ordet feminism blivit korrumperat och numera även inbegriper saker som inte alls är feminism som jag ser det) måste kombineras, något som mitt parti i alla tider försökt med, bl.a. i broschyrer som Ingen klasskamp utan kvinnokamp, Ingen kvinnokamp utan klasskamp. Detta har emellertid skett utan att en riktig koppling mellan kvinnokamp och klasskamp gjorts. Så har det varit inom hela vänstern, utom de autonoma och anarkistiska kretsarna som jag ser det. Därför framstår det alltid lite förvirrat hur vi tänker oss att kampen mot olika förtryck kan kombineras. Men försök till teorier att kombinera kvinnokamp, klasskamp och även kamp för andra förtryckta gruppers rättigheter har gjorts. Kändast i Sverige är de teorier som den autonoma och anarkistiska miljön tagit till sig.

Den miljön har plockat upp en teori som heter ”triple oppression” och vidareutvecklat denna i Sverige till något som går under namnet ”förtryckssamverkan”. En definition kan se ut så här:

” det finns tre grundläggande förtryck: kapitalism, sexism och rasism, som alla tre är sammantvinnande i en slags nätliknande struktur, och som alla tre bör bekämpas lika mycket, var och en för sig och tillsammans. En slags förtrycktas ”gemenskap” förutsätts uppkomma, där allianser bildas mellan olika grupper av förtryckta. Vidare överfördes det feministiska slagordet om att det personliga är politiskt även på rasism och kapitalism – vi har inte bara insocialiserade normer om över och underordning i våra könsroller, utan även i egenskap av individer tillhörande en särskild klass eller etnisk grupp.”
(från Marco Espvall, Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?)

Den här teorin har emellertid fått en del konsekvenser som idag framstår som totalt felaktiga och ibland rentav bisarra. Teorin har utvecklats åt det håll att alla förtryck ska jämställas och det har fått djurrättsaktivister att hävda att förtrycket av djuren ska jämställas med kvinnoförtryck, klassförtryck, rasism osv. Men den allvarligaste konsekvensen av teorins brister är att den inte inbegriper social grupper som den enhet som utsätts för resp. utsätter andra för förtryck. Detta har lett till en individualisering av politiken som har blivit som en slags spegelbild av det nyliberals samhället. På det sättet har via anarkismen individualismen eller identitetspolitiken tagit sig in i andra delar av vänstern. Rikard Warlenius har i webbtidningen Yelah levererat en svidande kritik av ”triple oppression”-teorin och dess efterföljare ”förtryckssamverkan” och identitetspolitik. Idag verkar den anarkistiska/autonoma miljön i stor utsträckning ha lämnat denna teori till förmån för mer klassiska marxistiska teorier om klasser etc. Men lagom till att den autonoma/anarkistiska miljön överger såna här teorier har de letat sig in i socialdemokratin, vilket Katrine Kielos i flera artiklar kritiserat, och även i andra delar av vänstern där det ibland kallas intersektionalitet (fast det finns flera teorier om detta också),oftast livsstilspolitik, ibland identitetspolitik. Om en debatt kring detta och kring definitionsfrågorna kan man läsa i ett av mina tidigare inlägg, Identitetspolitik vs Klasspolitik.

Det finns dock andra som försökt sig på att skapa en teori där olika typer av kamp mot förtryck kan förenas. En av dessa är Iris Marion Young med sin teori om ”förtryckets fem ansikten”. Hon menar där att förtryck är något som inbegriper social grupper och att sådan här analyser inte kan göras på individnivå. Motsättningar och förtryck har alltså med grupper, inte individer att göra. Och teorier måste utformas utifrån detta. Detta är en viktig distinktion gentemot ”triple oppression”-teorin som jag ser det.

Klassförtryck eller motsättningen mellan arbetarklass och borgarklass ser Young som en grundläggande motsättning i samhället, men det anser hon även att vissa andra förtryck eller motsättningar är. Iris Marion Young menar att hennes teori är ett utkast till en teori där kamp mot olika former av förtryck och kamp för rättvisa och ett annat samhälle kan förenas. Låt oss ta en titt på vad det innebär i korthet.

”Förtryckets fem ansikten” är

Exploatering vilket Young jämställer med det marxistiska begreppet utsugning. Dvs några vinner rikedom genom att tillägna sig profiten av andra människors arbete. Innebär en systematisk överföring av kraft och resurser från en social grupp till en annan. Ex.vis. från arbetarklass till borgarklass. Det finns också de som menar att familjen kan ses som en form av exploatering, där överföring av kraft och resurser sker från kvinnor som grupp till män som grupp.

Marginalisering som Young menar är en typ av förtryck som blir allt vanligare. Speciellt gäller detta kanske för många invandrargrupper som marginaliseras och aldrig blir en del av samhället de lever i. Men det gäller också andra, exempelvis människor ur arbetarklassen som friställs och sedan aldrig med kommer in på arbetsmarknaden eller fysiskt och psykiskt funktionshindrade.

Maktlöshet som handlar om att människor ställs utanför beslutsfattande och inflytande. De som drabbas hårdast av detta är människorna i botten, invandare, arbetare, kvinnor. Arbetarklassens obetydliga inflytande på sin arbetsplats är ett fall av maktlöshet liksom invandrarnas och arbetarklassens i praktiken obefintliga möjligheter att påverka den politik som förs i ett land som Sverige. Val duger inte för att häva maktlöshet. Speciellt inte då kandidaterna som finns att rösta på alla kommer från borgar- eller medelklass. Ett ytterst fåtal är invandrare.

Kulturell dominans innebär att en grupp samtidigt som den är osynliggjord framställs i stereotypa bilder och skiljs ut som den ”andre”. Typexempel är USA:s behandling av svarta och hela västvärldens behandling av muslimer. Men också arbetarklassen utsätts för detta när deras vanor inte är ”tillräckligt fina” eller kanske rentutav ”vulgära”. Debatten i Aftonbladet om köphysteri innehåller en hel del av kulturell dominans kan man nog lugnt konstatera.

Våld. Systematiskt våld är det femte och sista av förtryckets ansikten. Något som kanske framförallt drabbar kvinnor, invandrare, HBT-personer, men förstå även andra, beroende på typen av samhälle. I en diktatur drabbas t.e.x. arbetare ofta av systematiskt våld.

Enligt Young är en grupp förtryckt om den drabbas av något av förtryckets fem ansikten. Ett kriterium räcker alltså för att en grupp ska vara förtryckt.

Några frågeställningar uppstår direkt när jag läst Youngs text och min egen sammanfattning här ovan. Är det möjligt att denna teori också kan leda till identitetspolitik, individualism? Det verkar väl inte så med den starka betoningen på sociala grupper. Vidare kan man ställa sig frågan att om en grupp är drabbad av flera av kriterierna – är den gruppen då mer förtryckt än en grupp som bara drabbas av något enstaka kriterium? Den frågan kan jag inte svar på så här direkt, men kanske någon annan kan kommentar just detta och hjälpa mig och andra på traven här.

Läs gärna andra artiklar om detta ämne:

Debatten om identitetspolitik:

Katrine Kielos, Mona Sahlins modernitet (mars 19, 2007)
Marcus Nilsson, Vi måste problematisera kön, etnicitet och kultur (19 mars 2007)
Marta Axner, Identitetspolitik eller inte? (20 mars 2007)
Peter Karlberg, Klassanalys versus identitetspolitik (21 mars 2007)
Roya, Identitetspolitik vs klasspolitik (24 mars 2007)
Jimmy Sand, Identitet, klass och maktanalys (25 mars 2007)
Jimmy Sand, Identitet, klass och makt - en uppföljning (26 mars 2007)
Vänstra Stranden, En ny vänster? (27 mars 2007)
Charlotte W, "identitetspolitik" - den nya fiendebilden (27 mars 2007)
Jimmy Sand, Vad f-n är “identitetspolitik”? (del 1 av 2) (2 april 2007)
Jimmy Sand, Vad f-n är “identitetspolitik”? (del 2 av 2) (23 april 2007)
Katrine Kielos, Om identitetspolitik i Tiden (2007/04/26)
Peter Karlberg, Feminism - identitetspolitik eller..? (27 april 2007)
Jimmy Sand, Kielos om identitetspolitik igen (30 april 2007)
Anders Svensson, Identitetspolitik vs klasspolitik (3 maj 2007)
Jimmy Sand, Identitet, livstil, rörelser - en summering (3 maj 2007)

Artiklar om ”triple oppression” och ”förtryckssamverkan”

Triple Oppression (ursprungsdokumentet för teorin)
Arwid Lund, Triple Oppression (31 dec 1995)
Debatt om förtryckssamverkan på socialism.nu
Arwid Lund, Så kan marginaliseringen brytas (Arbetaren nr 30, 2000)
Rikard Warlenius, Revolutionen börjar inte inom oss själva (17 maj 2000)

Artiklar av Iris Marion Young

Iris Marion Youngs artikel om Förtryckets fem ansikten (1990)
Unruly Categories, A critique of Nancy Fraser's Dual Systems Theory (NLR 222, 1997)

Ett par artiklar om Iris Marion Young

Iris Marion Young 1946-2006
Iris Marion Young är död, (Yelah, 1 aug 2006)

Andra bloggar om: Feminism, Identitetspolitik, Iris Marion Young, Klass
Intressant.se

NATO ut ur Göteborg

Den 10-13 maj kommer ett 30-tal fartyg att lägga till i Frihamnen i Göteborg inför övningen Noble Mariner. Det är en övning för NATO:s nya snabbinsatsstyrka NRF (Nato Response Force). NATO är inte en försvarsallians, utan en offensiv militärallians, vilket vi kan se just nu i Afghanistan. Genom sitt agerande underminerar de FN och bidrar till att provocera fram kapprustning och osäkerhet runt om i världen. Samarbete med NATO i allmänhet och dess insatsstyrka i synnerhet strider mot Sveriges militära alliansfrihet.

Tillsammans kan vi visa NATO att de inte är välkomna i Göteborg!

Demonstrera 12 maj.
Avmarsch kl 12.00 från Gustav Adolfs torg

Arrangörer: Nätverket NATO ej välkomna

Andra bloggar om: USA, NATO, Imperialism, Militär

Pajasar i DN

En grymt pinsam "debattartikel" har publicerats på DN:s hemsida. Den handlar om hur de "svenska" ungdomarna inte vet nåt om Sovjetsystemet och förtrycket där. Men den undersöknign som det hela baserars ig på är minsta sagt undermålig. Erik Berg (vilket Ali Esbati uppmärksammade på sin blogg) smular effektivt sönder hela undersökningen och artikeln. Men jag tänker ändå ge ett par kommentarer.

Om att ungdomar inte vet vilken huvudstad som är närmast Stockholm. Hallå, det är väl inte så konstigt. Titta på vilken översiktskarta som helst, fyra huvustäder ligger i stort sett lika nära, Helsingfors, Tallinn, Riga och Oslo. Historisk samhörighet med Norge och Finland kanske också påverkar vad vi vet och tror och det är väl inte så konstigt. Och som Erik Berg också påpekar, vem utanför Stockholm bryr sig. De huvudstäder som ligger närmast Göteborg är Oslo och Köpenhamn, tack och lov ligger Stockholm långt bort. För där produceras uppenbarligen en av världens sämsta tidningar.

Erik Berg fortsätter sedan med en mängd argument kring plan- och marknadsekonomi. Som jags er det finns det inget samband mellan planekonomi-socialism eller marknadsekonomi-kapitalism, ännu mindre marknadsekonomi-demokrati. En intressant debatt om detta har förts i de små vänstertidskrifterna Röda Rummet och Clarté. Och som också påpekas i Erik Bergs artikel, marknadsekonomisk liberalism är inget styrelseskick. Och det är kanske svårt att teoretiskt bevisa att Sovjet-systemet var det som menas med kommunism i teorin. Även om de flesta uppfattar det hela som att stalinism är lika med kommunism.

För att ytterligare komplettera Erik Bergs kritik av den udda föreningen UOK (Upplysning av Kommunism) och dess samröre med Forum för Levande historia så läs en kritik av denna statliga indoktrineringsinstans.

Läs mer om detta hos Petter.

Andra bloggar om: Sovjet, Socialism, Kommunism, Planekonomi, Marknadsekonomi

Estland, Ryssland och estlandsryssarna

Den estniska regeringens klumpiga agerande i samband med flytten av statyn har enligt många bedömare ökat klyftorna mellan Estlands två befolkningsgrupper. Situationen var redan från början känlsig då estlandsryssarna, alltsedan staten Estland nybildades efter Sovjets fall, blivit diskriminerade. Estlandsryssarna känner sig nu ännu mer kränkta och diskriminerade. Att inte få vara medborgare i sitt eget land är ett förtryck, som kanske inte är fysiskt kännbart, men i högsta grad psykiskt kännbart. Det är en skandal att Estlands regering kan fortsätta diskrimenar estlandsryssarna, trots att Estland är ett av EU:s medlemsländer. Estlandsryssarna borde som minoritetsfolk ha rätt att använda sitt eget språk precis som tornedalingarna och samerna har den rätten. Att kräva kunskaper i estniska för att bli medborgare är att förtrycka en minoritetsbefolkning.

Läs en intervju med en socialist som befann sig i Estland i samband med kravallerna vid flytten av statyn.

Källor: DN1, DN2, SVD.

Andra bloggar om: Estland, Nationalism, Ryssland, Politik

Orättvis rättvisa

Det svenska rättsväsendet är en katastrof och innebär en systematisk orättvisa och ett systematiskt förtryck av utsatta grupper. Det gäller hela den repressiva apparaten och rättsväsendet, från dörrvakter längst ner, till poliser, åklagare, och högst upp domare, från tingsrätt via hovrätt ända upp till högsta domstolen.

Det finns en mängd problem, låt mig beröra några.

1. Poliser och vakter ljuger rutinmässigt för att sätta dit folk. De bryr sig inte om huruvida folk är oskyldiga eller inte. Vakterna ljuger i allmänhet för att skydda sitt eget skinn, vilket poliserna gör ibland. Poliserna ljuger oftare för att det behövs för att någon skall dömas för brottet. Uppklarningsprocenten eller något sånt är väl det viktiga antagligen. Det finns en mängd artiklar i samband med Göteborgsrättegångarna som beskriver det här. Anna Sjödin-målet är ett annat typexempel på detta. Läs mer i Ordfront och i Aftonbladet.


2. Vakter och poliser använder rutinmässigt övervåld och onödigt våld mot främst underordnade grupper. Det frodas ett förakt mot invandrare, kvinnor, ungdomar, vänsterfolk och fattiga bland vakter och poliser: Paradoxalt nog ofta trots att de ursprungligen kommer från någon av dessa grupper. Läs mer i min uppsats Dialog eller Konfrontation .


3. Domare, och nämndemän sätter alltför stor tilltro till polisers och vakters vittnesmål. När dom borde vara opartiska och värdera alla människors vittnesmål lika gör de inte så. Om detta har jag tillsammans med andra skrivit i DN.


4. Arbetarklass, kvinnor, ungdomar och andra underordnade grupper behandlas sämre och döms hårdare än överklassbrottslingar. Även om de är målsägare behandlas de sämre än andra målsägare. Katrine Kielos har beskrivit detta i en artikel i tidskriften Arena och på sin blogg. Ett problem i detta sammanhang är att domarna och nämndemännen är mycket äldre än de åtalade, de är nästan alltid män och har mycket svårt att förstå andra kulturella koder än de som de växt upp i, den övre medelklassens koder. Snedrekryteringen är enorm.


5. Domare blir man genom att utses av de domare som redan finns. Detta utnämningssystem är ren korruption som jag ser det. Professor Dennis Töllborg har skrivit en hel del om detta.


6. Man kan vara häktad på obestämd tid i Sverige. Något som för alla utlänningar som jag talat med anses vara det samma som tortyr. Och självklart är det tortyr., psykisk sådan, många blir helt nedbrutna och erkänner även sådant de inte är skyldiga till. Under häktningstiden får man ofta inte ha någon annan kontakt med yttervärlden än de poliser som man bli förhörd av. Åtskilliga exempel på detta finns i rättegångarna efter Göteborgskravallerna.

Så där kan jag säkert fortsätta, men jag tänker inte skriva mer om detta nu. Det räcker för att vi alla borde kräva en ny rättsordning i Sverige. Kielos ifrågasätter i sin artikel faktiskt hela den liberala rättsordningen baserad på individ och individualism. Hon menar att den är grunden till de många orättvisor som finns. Det håller jag med om. Men jag tror att det behövs ett helt annat samhälle innan vi kan förändra hela rättsordningen. Det behövs helt enkelt en revolution för att det ska vara möjligt. Men under tiden kan sånt som utnämningspolitiken och snedrekrytering rättas till hjälpligt. Det borde innebär vissa förbättringar i alla fall.

Andra bloggar om: Polisen, Politik, Kravaller, Göteborg 2001, Katrine Kielos, Brott

USA skyddar terrorist!

Den i Venezuela för terrorism dömde Luis Posada Carriles har av USA frigivits. Detta trots att Venezuela och Cuba begärt honom utlämnad.

USA utlämnar honom inte då han arbetat för CIA. Men sett från min horisont är det en otrolig dubbelmoral. Terrorister som USA gillar (eller till och med haft som anställda) går alltså fria. Naturligtvis borde han utvisas. Lämpligtvis till Venezuela där han ju faktiskt satt i fängelse för en flygplanssprängning.

Läs mer, Åtal nedlagt mot Castro-motståndare, Chávez hävdar att Bush skyddar "alla terroristers fader", Hungerstrejkar för kubanerna, De "fem fick avslag på resning.

Andra bloggar om: USA, Terrorism, Kuba, Venezuela, Politik

Stöd gruvarbetarna

Gruvstrejken i Norrbotten fortsätter. Gruvarbetarna är värda allt stöd. Stöd gruvarbetarna med uttalanden och skriverier.

Läs mer, Gruvarbetarstrejken, Långvarigt missnöje bakom strejken, "Vi kan strejka veckan ut", Orättvist bud spär på gruvarbetares ilska, Det kokar i gruvan.

Adressen till facket i Kiruna är:
IF Metall Malmfälten
Gruvtolvan
Ordf. Harry Rantakyrö
Björkplan 6 G
981 42 Kiruna
0980- 825 00

postbox.avd01©ifmetall.se

Andra bloggar om: Arbetarkamp, Gruvstrejk, Strejk, Politik

Övervakning, våld och integritet

Tidskriften Forskning och Framsteg (FOF) tar i sitt senaste nummer upp vilka bieffekter kameraövervakning kan ha liksom dess aspekter vad det gäller integriteten för individen.

Speciellt intresserad är jag av de aspekter som tas upp i förhållande till att kameror fungerar gentemot våld. Förvånande nog visar det sig att det just mot våld verkar ha en väldigt liten, till och med ibland en negativ, effekt. Vilket kanske verkar underligt.

Enligt artikeln (du måste bli medlem för att kunna läsa den) i Forskning och Framsteg (FOF) beror den negativa effekten på att människor slutar engagera sig när de tror att andra människor ansvarar för att ingripa. Effekten vid kameraövervakning blir därmed att många låter bli att ingripa mot brott eller våld. I sådana fall blir alltså konsekvensen att kamerorna ökar våldet eller antalet brott. Detta borde leda till att man väldigt noga diskuterar införandet av kameraövervakning för att inte riskera att förvärra problem istället för att förbättra läget.

Ett annat fall där kameror verkar ha väldigt liten effekt, är på fulla människor. Berusade tycks inte alls bry sig om kameraövervakning, vilket betyder att brott som begås av berusade människor inte påverkas alls av övervakningskameror. Konsekvensen av detta i samband med resonemanget ovan är att kameror på platser där det är fulla personer som begår brott är ineffektiva och förmodligen kontraproduktiva.

Sammantaget innebär alltså kamerövervakning i väldigt många fall ingen inverkan på våld utan bara en ren inskränkning i människors integritet. Framförallt är det inte effektivt mot det som människor är mest rädda för, våldsbrott. Att därför sätta upp kameror för att öka människors trygghet är att sprida felaktiga och falska förhoppningar

Undersökningar från England visar dessutom att polisen blir mindre benägen att ingripa när det finns kameror som övervakar platsen. Detta för att de är rädda att bli anklagade för att använda för mycket våld.

För att balansera bilden något kan väl också sägas att övervakningskameror har effekt på många egendomsbrott, inbrott, bilstölder, stölder, rån. Dvs brott som i stor utsträckning är planerade. De fungerar också när det gäller hastighetsövervakning.

FOF visar i en annan artikel att Sverige är ett av de länder som har sämst skydd för den personliga integriteten. Endast diktaturer, odemokratiska länder samt USA och Storbritannien är sämre än Sverige. Så en förändrad och bättre lagstiftning för att skydda den enskildes integritet borde vara på sin plats i Sverige. Inte ytterligare försämringar på det sätt som föreslås av den nuvarande regeringen och som har föreslagits av tidigare regeringar.

Andra bloggar om: Övervakning, Brott, Våld

En debatt på Socialistiska Partiets hemsida
Intressant.se

Johanne Hildebrandt är okunnig om vänstern

Läste en artikel i webbtidningen Yelah, Extremvänster, hatmail och hatkolumner. Den handlar främst om definitionen av vad extremvänster är och vänder sig mot en krönika av Johanne Hildebrandt i Aftonbladet, ”Varför släppa ut minkar som dör”.

Först kan vi peka på okunnigheten hos både Johanne, skribenten i Yelah och minkkramarna. Det stora problemet när man släpper ut minkar i den svenska naturen är kanske inte att de dör. Det stora problemet är de som överlever. Dessa ödelägger nämligen ofta det ekologiska systemet i det område där de behagar slå sig ner. Minkar har sen jag var liten (60-talet) varit ett stort problem i västkustens skärgård. De äter upp fågelägg, fågelungar osv i en takt som är problematisk. Det har hänt att de utrotat allt på små holmar. Den vilda minkstam som finns i Sverige är resultatet av rymningar från pälsfarmer och hålls i schack genom jakt. Detta är det främsta problemet med utsläpp av minkar.

Vad är det för mening med ungdomshuskravaller i Köpenhamn skriver Johanne? Jag låt oss då se vad det hela handlade om. Ungdomarna hade fått ett hus. Kommunen sålde sen huset trots att man gett bort det. Kan man inte bli lite förbannad för sånt? Ungdomarna var beredda att överge huset om de fick ett nytt. En lokalpolitiker från Enhedslisten som jag pratade med i helgen menade att man i stort sett hade nått en färdig lösning. Då stormade polisen huset och socialdemokraterna i Köpenhamn drog tillbaka alla erbjudanden om förhandlingslösningar. Kan man inte bli förbannad av sånt? Kravallerna på Nörrebro kanske inte har lett någon stans, men ibland blir livet bara för mycket och det smäller till. Kanske Johanne Hildebrandt borde klaga på de okänsliga och odemokratiska politikerna istället för på ungdomarna. Förresten är jag tveksam till om ungdomarna som drev ungdomshuset ska kallas extremvänster. Nog hade/har de någon sorts vänsteråsikter, men de tillhör inte den organiserade vänstern. Var det de som deltog i kravallerna skulle kanske Hildebrandt fråga sig? Ja, säkert, till en viss del. Men huvuddelen av de som deltog i kravallerna var andra ungdomar från Nörrebro. Ungdomar, invandrare som har all anledning att försöka hämnas på polisen för alla oförrätter som denna myndighet begått mot dem. Kanske borde Johanne åka till Nörrebro för att se vilket stöd ungdomarna från ungdomshuset haft/har från lokalbefolkningen. På vart och vartannat hus hänger banderoller som utropar sitt stöd till ungdomarna. Sitt stöd för ett ungdomshus. Är det verkligen att betrakta som extremism?

Återigen påstår en oinformerad människa att vänsterungdomar har rika föräldrar. Hon baserar sig på en polis uppgifter. En polis av den diskreta sorten. Menar den kära Johanne en säkerhetspolis? Sen när blev en polis sanningsvittne i såna här fall? Sen när blev den svenska säkerhetspolisen trovärdig? Det kan mycket väl vara så att alla vänsteraktivister han känner till har föräldrar som är rikare än snittet. Men för guds skull, det är inget bevis. Det finns flera felkällor här. De mest aktiva i vänstern åker aldrig fast för nåt, av två anledningar, de gör inget som man kan åka fast för, respektive att de är för skickliga för att åka fast. De som åker fast är oftast perifera personer, personer som åker fast just därför att de egentligen inte vet vad som är på gång. Undantag finns såklart. Men de är få. Polisen uppgifter blir därmed falska, även om de skulle vara sanna. Hur är det med rikedomarna då? Ja, 15-20-åringars föräldrar brukar vara kring 50 år gamla. Just i den åldern man tjänar mest och har störst bostad. Så genomsnittligt tjänar aktivisters föräldrar mer än genomsnittet för den svanka befolkningen. Men hallå, det är ju en puckad jämförelse och jag slår vad om att vänsteraktivisters föräldrar tjänar genomsnittligt mindre än andra personer i samma ålder. Och då flyger ju Johanne Hildebrandts fördomar sin kos. Och har hon aldrig funderat över polisens syfte med att säga saker till henne. Han kanske vill sprida desinformation? Jag vet inte, men det är inget ovanligt när det gäller säkerhetspoliser.

Till slut, det finns granskningar av extremvänstern (om man med det menar anarkister och autonoma), skrivna av andra vänstermänniskor. Johanne Hildebrandt borde läsa dem istället för att skriva krönikor helt nerlusade med fördomar.

Läs mer:
Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?
Anarkism och syndikalism
Efter Göteborg och Genua

Andra bloggar om: Våld, Vänstern, Ungdomshuset, Danmark, Johanne Hildebrandt, Kravaller

Hälsningsceremonier

I samband med den iranske utrikesministerns besök i Sverige framkom att denne vägrat ta Maud Olofsson i hand. Trots att hon försökt provocera fram en sådan handling från utrikesminister Manouchehr Mottaki. Det är som jag ser det ett rasistiskt och okänsligt agerande från vår vice statsminister. Om vi kommer till länder där näsgnuggning är normalt hälsningförfarande tvivlar jag på att vi skulle göra det. Likaså vet jag att många svenskar har problem med kindpussandet i sydligare europeiska länder. Därför vore det mycket riktigare av Maud Olofsson att visa respekt för främmande sedvänjor och hälsa på det sätt som den iranske utrikesministern önskat. Dvs genom att lägga handen på hjärtat.

Samma hälsningssätt som danska Enhedslistens folketingskandidat Asmaa Abdol-Hamid använder alltså. Något som varit mycket omdiskuterat i Danmark. Men precis som den iranske gästen har Asmaa all rätt i världen att hälsa på det sätt hon önskar. Och andra människor som inte av tro eller övertygelse måste hälsa på ett visst sätt kan ju utan problem anpassa sig.

Problemet att hälsa för Maud Olofsson hade naturligtvis kunnat undvikas genom att iranske utrikesministerna inte bjudits in. Det är naturligtvis olämpligt att en representant för en diktatur kommer på officiellt besök till den svenska regeringen.

Läs mer: Jinge.se, DN1, DN2, SVD1, SVD2.

Andra bloggar om: Danmark, Islam, Politik, Iran, Maud Olofsson

Oroligt på Frankrikes gator

Det är oroligt på Frankrikes gator efter Sarkozys valseger. Det är inte underligt då han vunnit valet genom att överta en stor del av sina argument från fascisten Le Pen. Grova påhopp på invandrare och arbetare är inget som Sarkozy dragit sig för. Kanske förvånande för många, då Sarkozy själv är ättling till invandrare. Men förstås inte vilka invandrare som helst, ungerska adeln är hans ursprung. En adel med kända historiska traditioner om att stödja diverse fascistiska grupperingar i hemlandet. Så det är inget att undra över, när han kommer med hätska angrepp på fattiga människor. Det föraktet har han lärt sig från sina föräldrar och förfäder.

Vi kommer att få se en nedmontering av välfärden till förmån för de rika och storföretagen. Precis på samma sätt som sker under den svenska högerregeringen.

För mig framstår det inte underligt alls att ungdomar och andra går bärsärkagång på Frankrikes gator. Inte underligt alls. Visserligen leder det ingenstans. Men ibland kan man behöva ventilera sin frustration. Nej, för att de franska arbetarna ska kunna bemöta Sarkozys kommande offensiv mot deras intressen och liv krävs organisering tillsammans, krävs mobilisering på gatorna, i bostadområden och på arbetsplatser. Det krävs att den franska vänstern går till frontalattack mot den nyliberala politiken. Dvs den franska vänster som kan utgöra ett alternativ till den rasistiska och nyliberala politiken. Dit hör tyvärr inte Royal.

Inför nästa val borde den franska vänstern ena sig kring det starkaste partiet, LCR, med sina talesmän Olivier Besancenot och Alain Krivine. Förhoppningarna om eller möjligheterna för detta är inte stora. Kommunistpartiet (PCF) vill väl snarast liera sig med Royal och socialistpartiet. emn det utgör inget egentligt alternativ för den franska arbetarklassen. Det innebär bara nyliberal politik i en mer smakfull förpackning. Bättre än Sarkozy - ja. Men inte tillräckligt bra för att kunna försvara välfärden

Läs mer på svenska Besancenot-bloggen, hos franska LCR och på International Viewpoints webbsajt.

Källor: Yelah, DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3.

Andra bloggar om: Frankrike, Franska presidentvalet, Vänstern, Politik

Gruvarbetarna i strejk

Förra gången gruvarbetarna i Norrbotten gick ut i en större vild strejk blev det, tillsammans med studenternas 1968, inledningen till en redikal förändring av det svenska samhället. Hur det blir denna gång, kan man ju inte veta, strejken kan ta slut idag, eller så kan den fortsätta. Vad som sker med strejken påverkar vilka effekter den har på omvärlden.

Men hade jag suttit i den borgerliga regeringen hade jag blivit nervös. Hade jag varit svensk arbetsköpare hade jag blivit nervös. Lika nervös som jag nu blir upprymd när jag hör om strejken.

För att få en bild av varför strejken brutit ut denna gång, läs inlägget Gruvarbetarna strejkar hos Jinge.

Källor: DN, SR, SVD.

Andra bloggar om: Gruvstrejk, Arbetarkamp, Strejk, Politik

Katastrofval för vänstern i Skottland

Scottish National Party vann som förväntat valet i Skottland. För Labour blev det en katastrof. Det innebär dock ingen egentlig politisk förändring. Det handlar bara om att SNP vill föra nyliberal politik i Skottland, medan Labour vill gör det i hela Storbritannien. För arbetarklassen och de fattiga förändras ingenting. Denna aspekt ser förstå inte de borgerliga svenska tidningarna DN och SVD.

För Scottish Socialist Party (SSP) innebar valet at man förlorade alla sina platser i det skotska parlamentet. En rejält misslyckande således. Anledningarna till detta är två.

Många röster förlorades till SNP för att väljarna ville säkra en majoritet för skotska oberoende. SSP är också för oberoende, men enligt opinionsundersökningar var det osäkert om de skulle komma in och då är det bäst att rösta "användbart och säkert". Ett resonemang som är ganska vanligt hos många väljare i samband med val.

Den andra anledningen var att ett annat vänsterparti, Solidarity, ställde upp i valet. Solidarity är en splittring från SSP och leds av Tommy Sheridan som tidigare var SSP:s mest kände företrädare. Solidarity fick i stort sett överallt fler röster än SSP, mycket på grund av Tommy Sheridan.

För mer läsning hänvisas till SSP:s hemsida och artiklar om splittringen i SSP.

Andra bloggar om: Skotska valet, Skottland, Vänstern, Politik

Kolla vem som övervakar dig med hjälp av Creeper

Kollade in på Jinges webb och fick se en intressant grej. Ett program som hjälper dig att övervaka övervakarna. En möjlighet att kolla vilka myndighetr som läser vad du skriver.

Det är en kille som heter Partik Wallström som lanserat Creeper. Han driver sajterna Gnuheter och Pawal-Datasvammel. Läs mer om Creeper där.

Om du vill lägga in Creeper på din egen sida kan du gå till Creepers hemsida. Där går också att se vilka myndigheter som läst vad.

Andra bloggar om: Creeper, Säpo, Övervakning

Arbetsköparna till makten i Frankrike

Med Sarkozys seger i andra omgången i det franska presidentvalet så har de franska arbetsköparna i MEDEF fått sin egen regering. Det kommer, precis som i Sverige, att bli skattelättnader för de rika, försämringar för arbetare och fattiga. Grundläggande sociala och demokratiska rättighter kommer att angripas osv. Något som förmodligen kommer att leda till omfattande protester och kamp. Vänsterns ledande kandidat Olivier Besancenot uppmanar till fortsatt kamp vid sidan av Royal och socilaistpartiet, då detta parti inte kunnat erbjuda något egentligt alternativ till Sarkozy.

Olivier Besancenots uttalande (engelska)

Läs också de svenska borgartidningarnas reaktioner, DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, GP.

Kommentarerna från borgartidningarna är ju förutsägbart hyllande av Sarkozy. Men de hyllar alltså en presidentkandidat som använt en mängd populistiska främlingsfientliga uttalanden för att bli vald. Menar de svenska borgartidningarna att detta är bra?

Andra bloggar om: Frankrike, Franska presidentvalet, Populism

Royal vs Sarkozy - andra omgången i franska presidentvalet

Det ser ut som om Sarkozy kommer att vinna andra omgången i presidentvalet. Debatten mellan de två i TV tycks inte ha förändrat något. Oavgjort i fransk valdebatt skriver DN medan högertidningen SVD anser att Royal vann debatten. En ung svensk kvinna i Frankrike kommenterar debatten på sin blogg. Hon är personligen övertygad om att Royal vann debatten, men familjen hon jobbar hos verkar tycka tvärtom.

Omröstningen på Le Mondes webbsajt har dock gett Royal segern i debatten mot Sarkozy. Men lik förbannat ser det ut som högermannen Sarkozy kommer att vinna. Vi kan nog se fram emot en het period i ett Frankrike styrt av den föraktfulle högermannen Sarkozy.

Annars kan man konstatera att väldigt få kommentarer från media kring den första omgången nämnde alla segarer. Man brydde sig bara om tre segrare och en förlorare. Den fjärde segraren Olivier Besancenot sket man i. I Flamman koncentrerar man sig på vänsterns totala tilbakagång och analyserar egentligen inte varför det blev en tillbakagång för all vänsterkandidater utom LCR:s Olivier Besancenot. Ma skyller på främst på splittirngen inom vänstern, men då borde väl LCR också gått bakåt. Läs om varför Besancenot lyckade snä de andra i yttersta vänstern misslyckades på Besancenot-bloggen.

Andra bloggar om: Frankrike, Vänstern, Franska presidentvalet

Muslimsk folketingsledamot i Danmark?

På 1-maj fick jag frågan om hur Socialistiska Partiet ser på det faktum att Enhedslisten i Danmark kanske ska ställa upp en muslimsk kandidat i nästa folketingsval. Mitt första svar var att det inte var något problem. Personen stod på sig och undrade om det ändå inte var det. Personen i fråga antydde att det handlade om en fundamentalist. Igår kom så ett mejl på en lista där jag är med som undrade om någon följde debatten kring Asmaa Abdol-Hamid. Eftersom jag just är på väg att åka till Enhedslistens årskonferens (kongress) kände jag mig tvungen att kolla upp frågan lite närmare.

Det är helt klart från många artiklar och blogginlägg att Asmaa Abdol-Hamid inte är en fundamentalistisk muslim så som vi använder begreppet i Sverige. Samtidigt är hon djupt troende. Vilket naturligtvis kan innebära problem och kanske kan hon då hamna i konflikt med krav på rättigheter för homosexuella och liknande. På sina håll hävdas att hon är för dödstraff, vilket naturligtvis skulle vara ett problem för vilken vänsterorganisation som helst. Att hon inte hälsar på mäns handslag tycker jag saknar relevans. Det finns mängder med olika sätt att hälsa i världen. Hon gör det genom att lägga handen på hjärtat. Det duger gott. Hälsningar är knappast en klassfråga och inte heller en fråga som är av någon som helst betydelse för jämlikhet, lika rättigheter etc. Så låt oss undersöka hur det är med hennes inställning till dödsstraff och homosexualitet.

Enligt ett pressmeddelande är hon emot dödstraff, något som en artikel i DN nämner. I övrigt handlar artikeln i DN om att flera folketingsledamöter från och andra medlemmar i det fascistiska och rasistiska partiet Dansk Folkeparti har polisanmälts på grund av sina påhopp på Abdol-Hamid. Påhopp som har varit mycket aggressiva, vulgära och dessutom förmodligen lagbrott till och med i Danmark. Och homosexualiteten då? Ja, det verkar som hon inte bryr sig om vilken sexualitet en person har. Sålunda kan jag inte se något problem med hennes kandidatur för Enhedslisten.

Läs gärna lite av den danska debatten (på danska förstås), börja med detta eminenta blogginlägg, Asmaa Abdol-Hamid tirrer på begge fløje, där en hel intervju med Abdol-Hamid citeras. Läs också Asmaa Abdol-Hamid og tørklædet - igen. I bägge inläggen finns länkar till andra artiklar. Att hon bär huvudduk (slöja) ser jag inte som något som helst problem. Detta har emellertid varit mycket omdebatterat i Danmark, med krav på förbud att använda huvudduk i parlamentet osv.

En sak är att den rasistiska danska högern protesterar mot Abdol-Hamid, det är ju logiskt, och det måste bekämpas. Vad som är sorgligare är att även delar av den danska vänstern kritiserar henne. Sålunda har medlemmar i Vänsterpartiets systerorganisation, Socialistisk Folkeparti, attackerat henne med nästan lika råa argument som extremhögern. (finns med i den första av de ovan länkade danska artiklarna). En mer nyanserad kritik återfinns i inlägget Balladen om Asmaa Abdol-Hamid. (observera att ballade på danska inte har något med sång att göra).

Det är också intressant att jämföra med Sverige där en bussförare just fått sparken för att han vägrat en kvinna med huvudduk och slöja att åka med bussen. En jämförelse som också Sydsvenskan gör i artikeln Lika för alla.

Andra bloggar om: Religion, Islam, Feminism, Politik, Danmark, Rasism, Fördomar

Skotska valet - hur går det för SSP?

Kommentarerna, ex Stenhård slutstrid i skotska valet i GP, Ett stillsamt ödesval i DN, Nationalister utmanar i skotska val (SVD och GP), kring det skotska valet i Sverige uppehåller sig naturligtvis främst kring det som ser ut att bli en stor framgång för Scottish National Party (SNP) och ett bakslag för Labour. Bägge partierna företräder i stort sett samma politik, med skillnaden att SNP vill föra denna borgerliga politik i ett fritt Skottland istället för i Storbritannien. Som jag ser det är det ingen väsenskild skillnad för vad politiken kommer att betyda för arbetarna i Skottland.

Det finns ytterligare ett antal alternativ i det skotska valet på vänsterkanten, Scottish Socialist Party (SSP) och Solidarity. Solidarity är en utbrytning ur SSP, ett parti som haft ett par mycket turbulenta år. I valet är Solidarity chanslösa, dom syns knappt i opinionsundersökningarna (max 1%). SSP har också, som ett resultat av turbulensen och splittringen i partiet, tappat mycket om vi ska tro opnionsundersökningarn. Det ser ut som om de endast kommer att få en plats (motsvarar cirka 3% av rösterna) i det skotska parlamentet, vilket är avsevärt färre än nu. Platserna i parlamentet fördelas på ett annat sätt än i Sverige så om ett parti får platser eller inte beror på hur mycket röster de får i olika valkretsar och egentligen inte på andelen röster totalt. Läs om valet i en svenskas blogg, Skotska valet 3 maj - första steget i UKs upplösning? , Mitt i valrörelsen (Skotska valet, alltså).

De två vänsterpartierna i Skottland har varsina motsvarigheter i Sverige, SSP har vänskapliga förbindelser med Socialistiska Partiet och Solidarity har det med Rättvisepartiet Socialisterna

Andra bloggar om: Skotska valet, Nationalism, Vänstern, Skottland, Politik

Identitetspolitik vs klasspolitik

Finns här en motsättning eller inte? Jag har läst igenom större delen av en debatt som förkommit på diverse bloggar med anledning av ett inlägg av Katrine Kielos om Mona Sahlin på Jonas Morians blogg.

Det är lätt att se att debatten varit något förvirrad. Man har inte varit överens om begreppsapparaten och det har lett till allehanda tolkningar och diverse spretiga inlägg från skribenter och bloggare som tolkat betydelsen på sitt eget sätt. Därför tänker jag börja med att försöka reda ut vad begreppet identitetspolitik egentligen står för.

Ordet tycks ha dykt upp i den svenska debatten omkring år 2000 i autonoma och anarkistiska kretsar som en del av debatter kring den globala rättviserörelsen (också kallad globaliseringsrörelsen eller av motståndarna, anti-globaliseringsrörelsen). Från början är det ett begrepp som har en entydigt positiv betydelse. Det används för att beskriva den politik som enfrågerörelser för ut. Sådana rörelser kallas nämligen också för identitetsrörelser. Några som behandlade identitetspolitik från en svensk horisont var Arwid Lund som skrev ”Flykten från partipolitiken” och Anki Bengtsson i artikeln ”Kan identitetsrörelser bli gränsöverskridande”, bägge två i nättidningen Yelah.net. Likhetstecknet mellan identitetsrörelse och enfrågerörelse var starkt och man menade att dessa skiljde sig från politiska rörelser. Politiska rörelser kunde förstås som rörelser med ett helt system av frågor och lösningar, ex politisk partier. Bägge två var emellertid exempel på sociala rörelser. Man såg också den globala rättviserörelsen som exempel på hur små och stora identitetsrörelser (ex.vis gay-, miljö-, kvinnorörelser) kan samarbeta för att tillsammans bli en politisk rörelse och på så sätt bli mer effektiva mot en gemensam fiende. Det är denna betydelse av identitetspolitik som Jimmy Sand hänvisar till i en av sina artiklar om frågan, Vad fan är "identitetspolitik"? (del 1 av 2) när han citerar engelska Wikipedia Men som vi snart ska se är denna betydelse inte längre den giltiga i Sverige. Här har begreppets innebörd förskjutits.

I olika diskussioner inom den autonoma miljön har begreppet gradvis förskjutits till att få en annan innebörd och kommit att i praktiken betyda detsamma som livsstilspolitik (livstilism). Något som Jimmy Sand också hänvisar till och menar att det är detta som Kielos egentligen menar. JS har dock missat att det faktiskt rör sig om samma sak. På debattsajten socialism.nu finns flera debatter både kring identitetspolitik och livsstilism. I en av dessa debatter säger en ledande autonom aktivist och ideolog att Gunilla Thorgren i DN den 4 mars 2003 gav en perfekt beskrivning av vad identitetspolitik innebär. Det är Karolina Ramkvist som intervjuar.

"-Du skriver att parollen "det privata är politiskt" har förvandlats?
-När vi använde oss av den handlade det om de problem som kvinnor upplevde var deras eget fel; att man var en dålig mor som inte ville vara hemma eller en dålig hustru som var arg på sin man. Vi sa att det här är politik, det är inte oss det är fel på. Att vi inte fungerar privat är ett resultat av att vi är förtryckta, att vi har en omöjlig livssituation. Idag har det blivit en individualism, en privatisering av politiska frågor.

Identitetspolitik är alltså individualism, en privatisering av politiska frågor. Denna tolkning av begreppet identitetspolitik överensstämmer väl med den Kielos gör sig till taleskvinna för när hon skriver:

"Sahlin väljer alltså medvetat att inte analysera i termer av klass och kön. Hon menar att problemen uppstår i det glapp som finns mellan individ och norm. Detta är en stor ideologisk förändring bort från klassanalys och mot identitetspolitik."

"Det finns en ideologisk konflikt mellan klassanalys och identitetspolitik som sällan erkänns inom socialdemokratin."

"Att ”bejaka och erkänna kulturella och etniska skillnader” har börjat ersätta solidariteten som princip bland socialdemokrater som är inspirerade av identitetspolitisk teori."

Följaktligen menar jag precis som Kielos att det faktiskt finns en motsättning mellan identitetspolitik och klasspolitik, men däremot ingen motsättning mellan klasspolitik och enfrågerörelser (också kallade identitetsrörelser). Istället är det min uppfattning att klasskamp måste kombineras med kvinnokamp (feminism), antirasism, kamp mot förtryck av HBT-personer osv för att vi inom den socialistiska vänstern ska kunna bli framgångsrika.

Eftersom ingen utrett bakgrunden och utvecklingen av begreppet identitetspolitik har debatten blivit förvirrad som jag redan tidigare skrivit. Exempelvis har bloggen Vänstra Stranden hamnat totalt fel i analyserna och resonemangen. De debatterande bloggarna har i många fall helt enkelt inte förstått att begreppet förändrat betydelse under den korta tid det använts i svensk debatt. Men det har Kielos gjort. Olika inlägg som gått emot Kielos har därför helt missuppfattat var frågeställningarna står och argumenterar mot fantasier som jag ser det. Inte undra på att debatten blir förvirrad när begreppet ges olika tolkning av olika debattörer. Såväl Roya och delvis Axner skjuter följaktligen förbi målet när de argumenterar mot Kielos.

En politik från enfrågerörelser som syftar till att föra fram enskilda gruppers intressen är alltså inte vad som idag menas med begreppet identitetspolitik. Det finns i min uppfattning ingen motsättning mellan detta och klasskamp. Istället måste de olika frågorna komplettera varandra (om hur detta kan gå till tänker jag återkomma till). Inte heller bör begreppet identitetspolitik användas för att beskriva enfrågerörelsernas kamp, vilket Charlotte W påpekar i ett inlägg på sin blogg Kamferdroppar. Tyvärr har hon just missuppfattat begreppet på det sättet och argumenterar därefter.

En av de som däremot läst Kielos rätt är Peter Karlberg som skrivit två inlägg i debatten, ”Klassanalys och identitetspolitik” samt ”Feminism – identitetspolitik eller?”. I det andra inlägget kommenterar han Katrine Kielos andra inlägg i frågan, en artikel som ursprungligen publicerades i den socialdemokratiska tidskriften Tiden. Peter Karlberg kritiserar med rätta i sin artikel en del rena motsägelser i Kielos resonemang i Tiden-artikeln.

Läs mer om flyktingfrågor, etnicitet, rasism och invandring
Debatt om integration och mångkultur
Öppna Gränser, Kampanj från Socialistiska Partiet år 2005.

Läs mer om feminism
Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp

Fjärde Internationalens HBT-resolution från 2003 (på engelska)

Andra bloggar om: Klass, Flyktingpolitik, Feminism, Identitetspolitik, Vänstern, Katrine Kielos

Under vilken sten har Yrsa Stenius gömt sig de senaste åren?

Det är inte utan att man undrar när man läser hennes senaste krönika i Aftonbladet, Det är en chock att se polisbrutalitet, som handlar om polisens övergrepp och våldsamheter i Estland i samband med förflyttningen av statyn till minne av segern över nazisterna.

Var befann hon sig under 2001? Samma blod som hon sett på gatorna i Tallin kunde hon då fått se på gatorna i Göteborg. Samma övergrepp och övervåld från polisen ägde rum där. Var fanna Yrsa Stenius då? Var har hon varit de senaste årens första-maj? Inte i Stockholm i alla fall. För där har polisen åtskilliga gånger burit sig lika våldsamt åt som de estländska poliserna. Eller vid de årliga Salem-demonstrationerna där det ända fram till att de flyttades in till Stockholm förekom våldsmamma övergrepp från polisen. Eller var fanns hon när svenska polisen i Malmö angrep fackliga blockader?

Så här skriver Yrsa också: "Och det är ganska upprörande att se gripna unga män kastade framstupa på golvet i något häkte eller någon lagerlokal, oskadliggjorda med handfängsel runt handlederna sedan armarna vridits upp på ryggen.". Men vad snackar hon om, det är ju polisens normala arbetsmetoder i hela Norden. I Danmark såväl som i Sverige. Inget specifikt för Estland. I Göteborg 2001 var det fler som behandlades på det sättet än nu i Estland. Betydligt många fler.

Och var fanns Yrsa Stenius när polisen i Danmark begick dagliga övergrepp i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs? Tror hon att den danska polisen var "snällare" än den estniska.

Det är faktiskt bedrövligt att hon inte kan bli upprörd över sånt som händer härhemma. Men samtidigt är det självklart bra att hon blir upprörd över polisens brutalitet i Estland. I övrigt är hennes krönika dock riktigt bra.

Läs mer om Göteborg 2001 i min samling av dokument och artiklar.

Andra bloggar om: Estland, Göteborg 2001, Polisen, Våld, Ungdomshuset, Politik

1 maj med Socialistiska Partiet

I Stockholm gick Socialistiska Partiet (SP) i samma tåg som Vänsterpartiet. Detta renderade en mening i DN, "Socialistiska partiets kollektiviseringsivrare". Det var ju ett positivt omdöme som jag ser det. SP är konsekventa motståndare till privatisering av offentlig egendom och verksamhet. Dessutom vill SP återta sådant som olika borgerliga (inklusive s) regeringar försnillat och sålt av. Esbati rapporterar postivt om tåget, I gotta say it was a good day.

I Göteborg fördubblades antalet åhörare på SP:s torgmöte, där Göte Kildén höll sitt 20:e förstamajtal. Ett fantastiskt tal var det också och det finns att läsa på Socialistiska Partiets hemsida. Faktum är att alla vänsterdemonstrationer (utom en kanske) ökade sitt deltagarantal detta år i Göteborg. Ett resultat av att V och S befinner sig i opposition.

I Lund genomfördes också en lyckad demonstration där Socialistiska Partiet deltog. Kvällsposten har fått för sig att den var olaglig och riskerar att bli polisanmäld, då den genomfördes utan tillstånd. Journalisterna borde lära sig lagarna lite bättre. Det finns inga olagliga demonstrationer, inte heller finns det någon lag som kräver att man söker tillstånd.

Största demonstrationen i Umeå var som vanligt den som SP deltar i, Enad Vänster. Läs mer om detta på Vänster.nu och i Västerbottens Folkblad. I Västervik uppmärksammas SP:s demo av en lokal bloggare och av Västerviks-Tidningen.

Även i andra orter som Västerås, Jönköping, Borlänge, Sundsvall deltog Socialistiska Partiet i olika 1-majdemonstartioner. Mer om detta kan läsas på SP:s hemsida.

Andra bloggar om: Vänstern, Socialistiska Partiet, 1 maj