Google
 

2007-06-30

Hatbrotten ökar faktiskt inte

Oavsett vad SVD eller en del andra bloggare verkar tro. Har själv läst undersökningen från BRÅ och eftersom de ändrat redovisningen i jämförelse med tidigare undersökningar från SÄPO så går det inte att dra några sådana slutsatser av undersökningen. Snarare tyder siffrorna på motsatsen. Så här skriver de själva:
Ja, de ökar på så vis att sedan föregående år har anmälningarna ökat med 11 procent. Men denna ökning kan ha många förklaringar. Dels finns det aspekter av övertagandet av produktionen från Säpo som sannolikt kan ge konsekvenser, såsom införandet av det islamofobiska motivet. Ytterligare en förklaring är att Brå varit mer inkluderande när det gäller allmänna kränkningar av homo- bisexuella och transpersoner, HBT-personer (dessa ingår som grupp om gärningspersonens motiv till sitt handlande är homofobiskt), än vad Säpo varit tidigare år. En av de största ökningarna (21 procent) har noterats för de homofobiska brotten. Dessutom har hatbrott också ett stort mörkertal, vilket påverkas av anmälningsbenägenheten hos de olika utsatta grupperna. Detta påverkas i sin tur bland annat av offrets förtroende för rättsväsendet och dennes språkkunskaper. I ljuset av detta går det ändå inte att utesluta att en faktisk ökning skett.
Tidigare fanns alltså inte islamofobiska brott med. Inte heller många av brotten riktade mot HBT-personer. Dessutom avspeglar inte anmälningar på något sätt brottsligheten i verkligheten. En liten förändring i mörkertalet kan få det att se ut som om brotten ökar. Öeveranmälninagr finns säkert, precis som med andra typer av brott. Sammantaget kan man inte utifrån BRÅ:s undersökning säga att hatbrotten ökar.

Om främlingsfientliga brott skriver BRÅ:
Ökningen kan delvis förklaras av skilda kodningsförfaranden mellan Brå och Säpo, men sannolikt även med en reell ökning av anmälda våldsbrott.
Jag ger faktiskt inte ett jota för BRÅ:s bedömning av sannolikhet. Faktum är att det inte finns ett enda bevis för en ökning av främlingsfientliga brott.

Sen kan vi också avfärda allt tjafs om att vänstern skulle vara anti-semitisk och begå den typen av brott, för enligt BRÅ ligegr det till så här:
Den enskilt vanligaste brottstypen vid antisemitiska hatbrott är hets mot folkgrupp. Det är mycket vanligt att denna brottstyp sammanfaller med uttryck för sympati med nationalsocialistiska eller högerextrema grupper och åsikter. I jämförelse med övriga hatbrottsmotiv är antisemitiska hatbrott i mycket högre grad ideologiskt motiverade.
BRÅ redovisar i sin rapport också siffror som visar att toleransen bland ungdomar i Sverige är mycket stor:
Resultaten visar att majoriteten av skolungdomarna har en övervägande positiv inställning till de olika minoriteterna, varierande mellan 66–72 procent. Mest intoleranta var ungdomarna mot muslimer (8 procent). Flickor och äldre visade sig överlag vara mer toleranta än pojkar och yngre, men åldersskillnaderna var förhållandevis små.
BRÅ redovisar en faktisk minskning av brott med främlingsfientliga motiv sedan 2004 liksom en minskning av antalet antisemitiska brott. Sammantaget visar detta att BRÅ inte har belägg för sitt påstående om sannolik ökning. När det gäller islamofobi och HBT-brott kan inte jämförelser göras då de som sagt endast i liten utstäckning fanns med i tidigare statistik.

Enligt BRÅ begicks det 2263 brott med främlingsfientliga motiv år 2004 och år 2006 begicks 2189 stycken. Brott med antisemitiskt motiv gick ner från 151 till 134 under samma period. Totalt utgjorde våldsbrotten bara 20% av det totala antalet brott med hatmotiv.

Det framgår också att brotten endast i begränsad utsträckning kan kopplas direkt till någon nazistisk organisation. Då oftast NSF.

När det gäller vänstern som helhet begås så få brott att BRÅ inte ens finner det mödan värt att de redovisas på det sätt som SÄPO gjort tidigare.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , ,

CIA, infiltratörer och provokatörer

Tord Björk på Kristianstadsbloggen skriver intressant om Varför CIA infiltrerade Sverige. Det med anledning av de artiklar som publicerats i svensk media, speciellt i Expressen, kring CIA och Sverige under den senaste veckan.

Det mest berömda fallet i Sverige gällande infiltratörer är naturligvis Gunnar Ekberg i Palestinarörelsen. Nu har vi också fått bekräftat att CIA infiltrerade rörelser i Sverige. Naturligtvis gör amerikanska säkerhetstjänster liksom de svenska SÄPO och MUST (inkl IB/KSI) det fortfarande.

Det hela har också undersökts av säkerhetstjänstkommissionen som skrivit ett antal rapporter, IB del 1, IB del 2, IB del 3 och om övervakningen av Palestinarörelsen inklusive det amerikanska spåret samt den s.k. sjukhusaffären. I Tyskland är det kanske mest uppseendeväckande fallet infiltrationen i NDP som ledde till att ledningen där inte kunde åtalas för flera mord och överfall på invandrare. En stor andel av den högsta ledningen där var i själva verket agenter för det tyska författningsskyddet (Säkerhetspolisen). Allt enligt boken Brunt!

Det är bara att konstatera att infiltration i politiska rörelser är legio från underrättelsetjänsters sida. Men naturligtvis är det hela mycket tveksamt ur demokratisk synpunkt.

Jag har kommenterat CIA tidigare, Det finns många underättelsetjänster. Polisprovokatörer har jag också berört.
Läs mer: Folket i Bild om IB, alla Säkerhetstjänstkommissionens rapporter inklusive det amerikanska spåret, 11-september-utredningen, The Local
Wikipedia: IB, SÄPO
Borgarmedia: EX1, EX2, EX3, Resumé, SVD1, SVD2, DN1, DN2,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati: , , ,

Etiketter: , , , , ,

Obligatorisk a-kassa - vad vill egentligen borgarna?

Borgarregeringen fortsätter sin arbetarfientliga och fackföreningsfientliga politik. I tidningarna, i deras retorik framstår det ibland som om de är anhängare av den svenska modellen. Inget kan vara felaktigare.De är anhängare av den amerikanska modellen. De vill skapa ett samhälle där den enskilde arbetaren är helt utlämnad till sin arbetsgivare. Ett samhälle där arbetarnas kollektiva försvarsorganisationer, fackföreningarna försvagats och förminskats.

De har god hjälp i detta av socialdemokraterna som delvis förstört facket, gjort det odemokratiskt, byråkratiskt och delvis till en del av det socialdemokratiska partiet. En utveckling som med rätta fått många arbetare att vara missnöjda med facket.

Detta utnyttjar naturligtvis borgarregeringen i sin offensiv mot fackföreningarna. Första steget i försöken att minska det svenska fackets inflytande var borgarregeringens minskning av det statliga bidraget till a-kassorna. Något som tvingade a-kassorna att höja avgifterna. En åtgärd som regringen hoppades skulle leda till avhopp från facket. Vilket det också delvis gjorde. Men i många fall blev det bara avhopp från a-kassa, men inte från facket.

Nu kommer nästa steg. Bluffminister Sven-Otto Littorin föreslår nu en obligatorisk a-kassa som staten betalar. Och använder det faktum att många lämnat a-kassan som argument för detta. Alltså, först drar regeringen bort stora delar av den statliga finansieringen av a-kassan. Sen vill de införa en helt statlig a-kassa. Jag kan inte se nån ekonomisk vits med detta. Enbart en ideologisk. Man vill minska fackets roll i det svenska samhället. Först försämrar man villkoren för enkilda arbetare, sen utnyttjar man detta faktum. Jag kan bara se att det är ideologiska intressen som lett regeringen att agera som den gör.

Sammanlagt kommer den förda politiken leda till att facket förlorar en femtedel av medlemmarna. Det tror i alla fall Arbetslivsinstitutet. Det är i själva verket detta som är borgarregeringens mål med den förda politiken kring a-kassorna. Meningen är att försvaga facket.

Borgarmedia: E24_1, DN, SVD1, SVD2, SR, TV4, E24_2, E24_3
Läs mer: Dagens Arbete, Jonas Morian, Erik Laakso, Signerat Kjellberg, LO kommenterar, LO om den borgerliga regeringen, Socialistiska Partiet om facket, Luciano Astudillo
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , ,

En ny modern demokratisk vänster, del 6

Med anledning av mina återkommande inlägg om hur en ny modern vänster kan vara organiserad på ett djupt demokratiskt vis så har jag använt exempel från utlandet. Jag har mötts av en del ifrågasättanden av hur detta kan fungera i Sverige. Av typen, vi kan inte bara importera en modell från utlandet! Vad går man egentligen med i? Tendensen, fraktionen, partiet eller vad?

I detta inlägg ska jag försöka svara på dessa frågor och ange hur det skulle kunna fungera. Försst, jag har ingen förståelse för argumentet att vi inte skulle kunna hämta idéer från andra länder och importera dem till Sverige. Så annorlunda är inte partistrukturen i Sverige. Därför kommer jag även nu att använda mig av utländska exempel (Jag kan ju inte använda inhemska exempel, då modellen aldrig prövats här).

Det finns utlandet flera olika modeller på hur det fungerar. Vi har först det franska LCR som är Socialistiska Partiets systerorganisation och medlem i Fjärde Internationalen (FI). I LCR finns det permanent organiserade fraktioner med egna tidningar etc. Det förekommer dessutom fraktioner som är med i andra internationella vänstersammanslutningar, som inte är överens med Fjärde Internationalen. Exempelvis Socialisme par en bas som också är med i engelska SWP:s international IS-Tendency (IST). För det mesta är det så att en person går med i LCR, men det förekommer, framförallt när det gäller de tendenser/fraktioner som tillhör andra internationella organisationer (internationaler) att en person går med där först, för att sen bli medlem i LCR. Detta senare är något ganska nytt i LCR:s fall. Det har i Frankrike förekommit diskussioner om ett bredare vänsterparti, men dessa samtal har än så länge varit fruktlösa.

I England är SWP med i organisationen RESPECT. I huvudsak fungerar RESPECT som en slags organisationskartell, vilket i detta fall innebär att alla medlemmar i SWP , Socialist Resistance eller nån annan medlemsorganisation automatiskt blir medlemmar i RESPECT också. Men det finns också enskilda medlemmar i RESPECT. Rösträtten i RESPECT följer med en persons enskilda medlemsskap. Men man kan inte vara medlem i SWP utan att också samtidigt vara medlem i RESPECT. För att komplicera det hela lite kan jag också nämna att de flesta, men inte alla, medlemmarna i Socialist Resistance är medlemmar i ISG, Fjärde Internationalens engelska sektion.

Ett annat parti som också startade som en partikoalition är Enhedslisten i Danmark. I detta fall en ren koalition mellan SAP, DKP och VS utan enskilda medlemmar till en början. Så småningom övergick organisationen gradvis till att bli en ren medlemsorganisation och är idag en av de viktigaste och starkaste vänsterorganisationerna i Europa. VS är upplöst som enskild organisation. Idag fungerar det så att man är med i Enhedslisten och dessutom kan vara med i exempelvis SAP (FI) och IS (IST). De flesta går med som enskilda medlemmar i Enhedslisten. Men det förekommer säkert att en och annan först går med i IS eller nån annan av de mindre organisationer som arbetar inom Enhedslisten.

Som ni nu kanske sett innefattar dessa samarbeten ofta medlemsorgansiationer i Fjärde Internationalen och IS Tendency. Dessutom ingår i stort sett alltid det gamla kommunistpartiet, både motsvarigheter till svenska SKP och Vänsterpartiet.

Så är det också i Tyskland. Där är det i praktiken så att det gamla östtyska kommunistpartiet, som blivit PDS i sig upptagit de som bildade WASG och bildat Die Linke. Bland dessa återfinns små vänstergrupper som SAV (systerparti till svenska Rättvisepartiet), Linksruck (IST) och ISL (FI). I praktiken fungerar det så att man är medlem i Die Linke och eventuellt en annan grupp. Det hela är ju alldeles nytt så medlemmar har kommit med på olika sätt. Det förekommer också att en person är medlem i någon av de små vänstergrupperna utan att vara med i Die Linke. En del medlemmar kan också vara med i oppositionella nätverk inom Die Linke, såsom NLO. Många av dessa är också medlemmar i någon av de små vänstergrupperna.

Även i holländska SP fungerar det på liknande sätt. En person kan var medlem i det stora partiet och dessutom vara medlem i en mindre grupp som Fjärde Internationalens holländska sektion SAP. Det hela är dock lite problematiskt då SP med sitt maoistiska ursprung inte formellt tillåter detta, utan snarare tvärtom. Än så länge förbjuder man fraktioner/tendenser formellt, om än inte i realiteten.

Hur kan man då eventuellt göra i Sverige. Ja, i praktiken är väl det enklaste att ha en modell där medlemmar i de små vänstergrupperna tillåts vara med i Vänsterpartiet. Samtidigt som de behåller sina separata organisationer och tidningar. Man ska alltså kunna vara medlem i Vänsterpartiet och en annan organsiation samtidigt. Det är väl också lämpligt i så fall att de grupper som idag använder ordet parti i sitt namn ändrar detta, exempelvis kan Socialistiska Partiet bli Socialististiskt Perspektiv. Svårare än så behöver det inte vara. Men vi behöver prata om det mellan grupperna. Det behöver göras gemensamt och på ett organiserat sätt. Det andra alternativet är ju en organisationskartell, men det det kan ju vara en del problem med det om man tänker på vänsterpartiets storlek i förhållande till de andra grupperna.

I nästa inlägg ska jag skriva lite om hur anställningar kan organiseras och hur lönerna bör vara i ett nytt modernt demokratiskt vänsterparti. Lite om hur stadgar kan se ut osv.

Läs mer:
Europeisk debatt om breda vänsterpartier.
Enhedslisten
Bloggat: Frihet och Framsteg, Trotten,
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-29

En ny vänster, del 5

Jinge har skrivit en analys av den socialdemokratiska idédebatten där han konstaterar:
Idag står inte frågan längre och stampar kring hur partiet ska komma tillbaka, nu handlar det uteslutande OM partiet ska förmå att återgå till en traditionell socialdemokratisk politik. Själv tror jag inte att det längre finns några möjligheter. Det är alldeles för många borgare i partiet idag så om en demokratisk socialist höjer rösten så blir vederbörande direkt utfrusen. Något som vi faktiskt också har sett exempel på.
Jag håller med. Och med ett Vänsterparti som ständig svansar efter socialdemokratin blir det inte bättre för den svenska arbetarklassen.

Det behövs alltså en ny vänster i Sverige. En vänster som företräder arbetarklassens intressen. I en sådan vänster hoppas jag att socialdemokratins oppostionella, socialdemokratins vänster kan var med. Då tänker jag på många fackliga kämpar, men också intellektuella som Katrine Kielos och Göran Greider. När ska de inse verkligheten och sluta hoppas på en förändring inom socialdemokratin. På samma sätt som många fackliga och andra socialdemokrater i Tyskland gjort. Däribland en tidigare partiledare, Oscar Lafontaine.

I Tyskland deltog dessa vänstersocialdemokrater i bildandet av partiet WASG. I den grupperingen kom också större delen av Tysklands småvänstergrupper att ingå. Och nu har partiet slagits ihop med det mycket större vänsterpartiet PDS till PDS-Linke. Låt oss göra på samma sätt i Sverige, bilda ett nytt vänsterparti, där vänsterpartiet kan utgöra kärnan och vänstersocialdemokrater vara med. Där också extremvänstern får plats, exempelvis mitt eget parti Socialistiska Partiet. På det sättet kan vi skapa ett slagkraftig alternativ för atbetarklassen inför framtiden.

Ett sådant nytt parti måste vara demokratiskt på så sätt att man i praktiken och helst också i stadgarna tillåter fraktioner/tendenser att finnas. Grupperingar som kan ha egna tidningar och webbsajter. På det sättet fungerar det i franska LCR, holländska SP (som jag vet att en del ledande figurer i Vänsterpartiet är insnöade på), i engelska RESPECT, tyska PDS-Linke, portugisiska BE, danska Enhedslisten och många andra partier.

Med ett parti baserat på en politik för social rättvisa, en politik för de fattiga, en politik för arbetarklassen och för jämlikhet kan vi åstadkomma något. Är det också demokratiskt på det sätt som jag skisserat ovan kan vi åstadkomma ännu mer. Det behövs mer på det organisatoriska planet för att skapa ett modernt vänsterparti men det kommer jag in på i nästa inlägg. Tills vidare kan ni läsa en del annat i ämnet.

Europeisk debatt om breda vänsterpartier.
Katrine Kielos om identitetspolitik nr1, nr2 och kritik av Mona Sahlin
Mina tidigare inlägg om en ny vänster: Del1, Del2, Del3, Del4, Organisationer inom organisationer, Dags för ett bredare vänstersamarbete
Mitt eget om Klass, Postmodernism och Identitetspolitik
Bloggar: SVD:s ledarblogg, Biology & Politics, Erik Laakso, Jonas Morian, Stormklockan, Esbati
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , , , , ,

Om 10 år finns det kåkstäder igen

För hundra år sen fanns det mycket slum i Sverige. Många kåkstäder i utkanten av våra städer. Ja, till och med för 60 år sen fanns det gott om slum i Sverige, t.om. rena kåkstäder fanns kvar, exempelvis Nilssons Berg i Göteborg. Vi är snart där igen om den borgerliga regeringen får fortsätta på den väg de slagit in på när det gäller bostadspolitiken.

Mycket av allmännyttan ska säljas ut. Det mesta ska göras om till bostadsrätter och nu ska hyrorna i hyresrätter chockhöjas, mest i attraktiva lägen. Vad blir följden av detta? Jo, ökad segregation, de rika tar över de centrala delarna av alla städer. Fattiga får flytta till förorterna, men där kommer det främst att finnas bostadsrätter. Vad återstår då? För den som inte har råd? För den som inte hör till de välbeställda? För den som inte hör till de grupper som borgarna värnar om?

Och hur står det till med den ansvarige ministern, Mats Odell. Ska inte han vara kristen? Men hans kristendom innebär väl inget annat än att bara de rika ska få komma till himlen. Fast den himlen tänker Mats Odell skapa här och nu. Odell har övertagit Guds-rollen.

De som är arbetare och fattiga ska trängas ut i det kalla helvetet istället. För ett kallt helvete lär arbetarklass och fattiga få bo i. Det lär ju bli gamla arbetsvagnar, taskiga husvagnar, kåkar av bräder och plast etc för alla som inte kan betala marknadshyror, har råd med bostadsrätt eller villa. Odell kommer att bli känd som slumministern. Mannen som återförde slummen till Sverige. Det är helt enkelt för jävligt.

Det är detta som återstår. Eftersom inga nya billiga hyreslägenheter kommer att byggas. Inga hyresrätter kommer att byggas alls. Det är inte lönsamt för byggbolagen att bygga bostäder för fattiga. Det krävs subventioner för det. Borgarregeringen har tagit bort alla subventioner till byggande. Alltså inga nybyggda billiga hyresrätter.

Snacket om att det till och med kan bli hyressänkningar i förorter är bara skitsnack. Det råder extrem brist på bostäder (det egentliga behovet i Göteborg är 10 000 till 30 000 nya bostäder omedelbart). Utan subventioner byggs inga nya hyresbostäder. Det betyder att de allra fattigaste också trängs ut från förorterna. Till gatan. Till kåkstäder. Till tomma industrilokaler.

Det är vad som kommer att hända om borgarregeringen får fortsätta. Mats Odell - slumministern.

Borgarmedia: DN, SVD, E24,
Bloggat: Jinge, Motvallsbloggen, Käringen mot Strömmen, Thomas Hartman
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , ,

Att vara göteborgare

Gjorde ett test i GP. Detta blev resultatet:

Du är en riktig göteborgare och du är stolt över det. Som sann lokalpatriot älskar du Göteborg med alla dess brister. Får du chansen att ge Stockholm en känga tvekar du inte, men du slösar hellre orden på beröm - över Sveriges framsida. Hjälpsam är en underdrift i ditt fall och en del utsocknes tycker rentav att du är lite påträngande när du i alla sammanhang ska finnas till hands. Du lyckas finna roliga poänger i alla situationer och i varje ord ser du möjligheten till en ny vits. Andra riktiga göteborgare älskar dig men de ansträngda leendena ökar med kilometeravståndet från Kopparmärra.

Och har ni hört mig nån gång så vet ni att det kanske stämmer.

Andra bloggar om: ,
Technorati:
I Göteborg på Bloggkartan

Etiketter:

2007-06-28

Pierre Gillys tumregler och ett argument jag inte förstår

Ali Esbati citerar Pierre Gillys tumregler i ett inlägg på sin blogg. Jag citerar dem gärna igen:
Ett säkert tecken på att en fråga är viktig är att DN inte skriver mycket om den. Ett annat är att man presenterar det som om det inte fanns något alternativ. Ett tredje är att huvudargumentet för det är en lögn. Det nya EU-fördraget uppfyller alla dessa kriterierna.
Därefter skriver Pierre Gilly en artikel, EU tog över, där han argumenterar för att vi ska ha folkomröstning. Vilket vi naturligtvis borde ha. Och sen argumenterar han mot majoritetsval. Och tar detta att det nya fördraget innebär majoritetsval som ett skäl att vara mot EU. Det är ju sanslöst. Majoritetsval och majoritetsbeslut är ju mer demokratiskt än nuvarande system. Så vi i vänstern kan ju inte argumentera mot majoritetsval i princip. Men det är just vad Gilly gör. Men inte bara han, utan även på bloggen Approximation tas majoritetsval upp som ett problem i en för övrigt bra genomgång av vad det "nya" fördraget betyder i praktiken.

Majoritetsbeslut kan aldrig vara ett skäl för oss inom vänstern att säga nej. Även om det i det här fallet rent praktiskt skulle innebära att ett konservativt EU kan bestämma över ett radikalare styrt land. För att råda bot på den situationen får vi ju istället för att motsätta oss majoritetsbeslut och majoritetsval, arbeta för att organisera ett motstånd mot EU:s nyliberala politik, eller om vi vill det, se till att Sverige lämnar EU. Att EU i stort är odemokratiskt råder det dock inget tvivel om. Samma lösningar för det problemet. Förändra eller lämna EU.

Att fördraget inte är nytt, att det genomförs på ett odemokratiskt sätt, det är saker jag redan skrivit om så jag ska inte upprepa vad jag skrivit utan bara länka till inläggen, Folkomröstning om EU - Ja tack och Utan medborgarna.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , ,

Religiösa fundamentalister startar skola

Nu ser vi ett av problemen med att ha privatskolor. Religiösa fundamentalister som Plymouthbröderna tillåts att starta skolor. Får de driva skola får ju all möjliga religiösa fanatiker göra det. Jag anser att ingen av dem skulle ha rätt att starta en skola.

En not om privatskolor: Jag kallar dem privatskolor då de är privat ägda. Jag vägrar använda ordet friskolor då det implikerar att de skulle vara fria på något sätt. Privatskolor är inte fria. Ordet friskola är egentligen en förkortning på fristående skola, vilket ju är korrekt, men hur många uppfattar det så. Alltså, privatskola var ordet.

En annan allvarlig konsekvens av privata skolor är att den sociala segregreringen ökar. Överklassen har väl alltid gått i sina egna skolor, men ingen annan. Privatskolorna leder nu också till att medelklassen har sina egna privata skolor och arbetarklassen får nöja sig med kommunala skolor med sämre resurser än de privata.

Konsekvensen av religiösa privatskolor är också att segregeringen ökar. Man behöver bara konfronteras med de människor som har samma tro i skolan. Den splittring och segregering som privatskolorna leder till kommer att skapa ett otryggare samhälle med mer motsättningar. Sätt stopp för detta vansinne innan det är för sent.

Men det hela kanske passar borgarregringens skolpolitik perfekt. En politik för att bevara klassamhället. En skolpolitik för att befästa klassamhället.

Bloggat: I hell-mans värld
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, AB1, AB2, AB3
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

Satsningar på kollektivtrafik

I Stockholm diskuteras utbyggnader av tunnelbanan till Karolinska och till Värmdö. Dessutom ska järnvägen ska byggas ut och man har nyligen byggt den fina spårvagnslinjen tvärs över södra delarna av stan, Tvärbanan. Nu ska den byggas ut ännu mer.

Men vad händer i Göteborg? Inte mycket. Västlänken läggs på is. Spårvägen byggs inte ut, miljöpartiet vill bygga cykelbro och arbetar för det, istället för att arbeta för en bättre utbyggd kollektivtrafik. Andra partier vill bygga en ny biltunnel, men det vill inte Vägverket för de har inga pengar. Partierna verkar skita i växthuseffekten och klimathotet, speciellt centerpartiet, som vill öka reseavdragen dvs subventionera bilresande än mer. När vi borde ha en politik som är tvärsom. Handelsmännen i Göteborg är ännu galnare.

Passiviteten hos Göteborgspolitikerna är monumental. Och förvånande med tanke på detta. Kan det vara bilindustrins starka inflytande i staden som begränsar politikerna. Eller? Eller är det bara ointresse och politisk oduglighet?

Så svårt kan det ju inte vara att börja planera spårvägen till Backa som varit utlovad i över 40 år. Eller att se till så att hamnbanan får dubbelspår och pendeltåg. Eller sätta igång med pendeltågstrafik på Bohusbanan. Det kan inte vara så svårt.

Borgarmedia: AB1, AB2, AB3, SVD1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , ,

Varför dör så många i Midsomer?

Tidningen Internationalen och dess läsare har levererat ett roligt och intressant svar på varför så många dör i Midsomer. Ja, två svar svar är det ju egentligen. Det kanske inte är alla som bryr sig om en halvsunkig engelsk TV-serie. Men jag brukar följa den. Även om jag gillar mer hårdkokta saker bättre.

Borgarmedia: SVT, DN, SVD1, SVD2

Andra bloggar om: , , , ,

Konsekvenserna av växthuseffekten

Vår tids stora utmaning utropar några debattörer i SVD. Det har de förmodligen rätt i. Och jag har skrivit att det också är en utmaning för vänstern. Det myckna regnandet i Småland är av många ansett som en konsekvens av klimatförändringarna. Men det tror jag inte är alldeles säkert. Klart är att översvämningarna inte enbart beror på klimatförändringar.

En orsak är också bristande underhåll av dammar. Något som beror på avreglering av elmarknaden och på avindustrialisering av landsbygden. Profithunger hos kraftföretag gör att man drar in på underhåll med försämring av skicket på dammar och andra anläggningar som konsekvens. Dammar som förr användes för sågverk, kvarnar och liknande sköts inte längre med förfall som följd.

En annan orsak är kalhyggen. Även stormarna som fällt stora mängder skog bidrar till fler översvämningar. Kala områden ökar nämligen ytavrinningen med överbelastning av dammar och åar som följd. Ytterligare saker som förvärrar läget är den utdikning av våtmarker som förekommit i Sverige i stor skala de senaste hundra åren. Något som också ökar ytavrinningen och belastningen på vattendragen.

Strömavbrottet i New York skylls också på klimatförändringarna. Men även här så är en bidragande orsak den vinstmaximerande kraftindustrin i USA. Elnäten är inte utbyggda för att kunna hantera maxbelastning. Att göra det minskar vinsten för företagen. Inte heller sköts underhållet som det ska.

Några som försöker slå mynt av klimathotet är Banverket som helt riktigt säger att vi måste satsa på spårbunden kollektivtrafik, inte på flyg, inte på bussar. Därför tycker man att man borde ha mer anslag, inte mindre. Annars blir viktiga infrastrukturprojekt aldrig av, eller väldigt försenade. Vägverket å sin sida vill hellre underhålla de vägar som finns än att bygga nya.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, AB1, AB2, DN1, DN2, EX1, EX2
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , ,

Twingly ger mig de flesta besökarna

Jag har gått igenom statistiken för min blogg. Jag har få fasta egna läsare än så länge. Min blogg har ju bara legat bland de mest besökta politiska bloggarna på olika topplistor den senaste månaden ungefär. Anledningen till att den ligger i toppen numera är att jag har börjat skriva betydligt mer, länka och etikettera upp min inlägg bättre och framförallt pinga regelbundet via RSS/Pinga. Då pingas också Twingly och det genererar de flesta av mina besökare. Den sammanlagda statistiken för de senaste 30 dagarna ser ut så här:

7% är direkta besökare, 13% kommer från sökningar och 80% från andra sajter.

Ursprung för mina besökare från andra sajter: (sajt, antal besök, orsaker)

SVD 3634 Twingly
DN 1423 Twingly
Bloggar.se 808 Etiketter
Knuff.se 549 Länkar
Esbati 218 Länkar, Trackbacks, Kommentarer
Jinge 164 Länkar, Kommentarer
Gnuheter 155 Creeper
Bloggportalen 136 Länkar
Sen finns det ett par sajter som står för över 50 besök men under 100: Strötankar & Sentenser och Blogger.com.

Besök via sökningar fördelas som följer på olika sökmotorer:

Google Search 1361
Eniro 268
Technorati 55

Dominansen för besök vars ursprung är Twingly är alltså väldigt stor. Därför är det intressant att fler tidningar har börjat använda Twingly. Nu IDG. Å andra sidan kräver dominansen på besökare via länkar från dagstidningarna att jag skriver artiklar hela tiden om jag vill hålla besöksantalet uppe. Och det vill man ju om man skriver en politisk blogg. Man vill ju sprida sina åsikter. Sen kan man ju förstås fundera över hur stor framgång mina åsikter kan ha bland Svenska Dagbladets läsare.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-27

Att det finns många fel i brottsstatistiken visste jag

Men idag lärde jag mig nåt nytt som jag faktiskt inte funderat så mycket på. Jag har faktiskt inte trott att man hade nåt att vinna på att falskeligen anmäla misshandel. Men tydligen finns det anledningar att göra det. I Metro står det att var tionde misshandelsbrott misstänks vara falskanmält. Det rör sig om en form av försäkringsbedrägeri helt enkelt. Nu är det väl antagligen inte så högt som det uppges i Metro. Men statistiken blir förvriden ändå.

Svensk brottsstatistik baseras på anmälda brott och det betyder att antalet brott överdrivs. Detta kan ses väldigt tydligt vad det gäller antalet mord i Sverige. Detta antal har stått still sen 1970-talet i verkligheten, men i brottsstatistiken ser det ut som om antalet mord ökat med 35% under den aktuella tiden. Så här skriver BRÅ själva om detta:
”De brott som anmäls till polisen och som polisen redovisar till BRÅ är en överskattning av det faktiska antalet fall av dödligt våld. Till exempel finns där fall som efter polisutredning visar sig vara exempelvis naturlig död, självmord eller olyckor. För att få en bra bild av det dödliga våldet måste man i stället göra specialstudier, där varje enskilt fall jämförs med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Dessa specialstudier visar att under de senaste 30 åren har det i Sverige varje år i genomsnitt begåtts cirka 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Det dödliga våldet har således inte ökat sedan år 1975.”
För att statistiken ska stämma krävs dessutom att det inte sker några förändringar när det gäller benägenheten att anmäla. Så har skett. Benägenheten att anmäla våldsbrott har ökat och det ger en ökning i statistiken som inte motsvaras av en ökning av brotten i verkligheten.

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om att brottsligheten i Sverige inte ökar, Fel debatt gynnar högerkrafter, Ökar våldet?, Inga belägg för att våldet ökar, Bevisar ingenting och Ingen ökning av narkotikabrotten. Det är inte alls så som det är populärt sägs; att våldet i samhället ökar. Att det ser så ut beror på en mängd felkällor i statistiken, ökad anmälningsbenägenhet och ändrad lagstiftning som gör att fler saker numera är brottsligt.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Bilden av den arge muslimen

Borgarmedia visar så fort det finns nån anledning till protester från muslimer upp bilder på samma person om och om igen. Det är vad Gudmundson konstaterar i en ledare i SVD. Så här skiver han bland annat:
I själva verket slås man av tanken att nyhetsbyråerna aktivt söker upp samma extremistgäng varje gång dramaturgin kräver arga muslimer. Och att vi aldrig får veta vad de andra muslimerna tycker.
Så kan det väl vara. Men det kan ju också vara så att bilderna på personen togs vid ett enda tillfälle och så återanvänds bilderna när man behöver dem. För att visa på "den typiske muslimen" som är förbannad på väst. Ett behov som finns hos regeringar och borgerlig media i väst. För att på så sätt hos breda folkmassor försöka motivera "kriget mot terrorismen". Men lättja och vinstbegär spelar säkert också en roll. Det är ju enklare att bara plocka upp en bild på en arg ung muslim ur arkivet än att kontakta/skicka ut nån fotograf vid varje tillfälle. Billigare också. Så vi får se bilder på samma person om och om igen i makthavarnas borgerliga media. En kombination av politisk agenda, lättja och profitbegär leder till att media blir lögnhalsar.

Bra av Gudmundson att att upp detta. Han varnar för den växande fundamentalismen bland muslimer. Han har ju rätt, det är ett problem. Men för oss i väst är ljugande media ett större problem. Genom att ljuga med bilder som de gör bidrar ju media till demonisering av muslimer. Något som innebär att uppmuntra till rasism och främlingsfientlighet. Det är ett större problem för oss än islamsk fundamentalism.

Gudmundson hänvisar på sin blogg till ledaren i DN och det finns där ett stort antal kommentarer. Flera som går ut på att vänstern också har bilden av "den arge fundamentalistiske muslimen" som sinnebilden för muslimer. Men att vänstern inte tar avstånd utan ursäktar. De har rejält fel. Jag har sagt det förut. Det finns ingen Hizbollah-vänster!

Bloggat: Jinge, Bloggen Bent, Schlaug, Snapped Shot, Luciano Astudillo
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , , , , ,

Etiketter: , ,

Centralbyråkraterna i EU slår till

De arbetarfientliga byråkratena i EU-kommissionen har gett ut en bok om arbetsrätt. Där pläderar man för en ny modern arbetsrätt. Dvs en arbetsrätt som gör det sämre för arbetarna och bättre för arbetsgivarna. Man vill att det ska vara lättare att sparka folk. Nyckelord är sånt som "flexibel arbetsmarknad" och "ökad anpassbarhet". Mikael Nyberg förklarar i Aftonbladet hur det ligger till:
Ett angivet skäl är ”kortare investeringsperspektiv hos företagen”, alltså det jäkt efter snabb avkastning som avregleringarna av finansmarknaderna bidragit till. Ett annat skäl är ”nya styrningsmetoder som just-in-time management”.
//
Alla komponenter ska vara färdiga just-in-time, det vill säga just som de ska komma till användning i nästa led. Det tvingar med automatik de anställda att göra sitt yttersta. Alla måste arbeta felfritt, och alla tvingas följa den takt som hela kedjan håller.

Denna press förstärks av en annan huvudprincip i ”just-in-time management”: den planerade underbemanningen. Genom att försätta produktionen i ett permanent kristillstånd förvissar sig företagen om en fortgående förtätning av arbetet. En efter en elimineras stunderna av andhämtning och vila. Bilarbetare i USA kallar det ”management-by-stress”.
Men det finns ett problem med detta nya produktionssystem. Det är känsligt för störningar. För att minska störningarna måste man ha en stor del tillfällig arbetskraft som får jobba när det behövs men inte annars. Man vill inte ha personal som håller ihop. Därför skapar man lönesplittring och gör allt för att det ska bli lättare att sparka folk. Den svenska borgarregeringens åtgärder kring arbetsmarknaden är precis det som EU vill att man ska göra för att luckra upp regleringarna och tryggheten.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , ,

Det finns många underättelsetjänster

CIA (Central Intelligence Agency) öppnar hemliga arkiv och visar upp en del av sin smutsiga byk. Det är intressant. Framförallt ur historiskt perpektiv. Men också för tolkningen av vår nutid. För att få en bild av vad amerikanska underättelse- och säkerhetstjänster kan tänkas göra. Men det är kanske ingen tillfällighet att det är just CIA som släpper till arkiv. CIA är inte längre den amerikanske underrättelsetjänst som ställer till med mest jävelskap i världen. Den rollen har övertagits av DIA (Defence Intelligence Agency).

I USA är det i princip så att varje federalt departement har sin egen underrättelse- och säkerhetstjänst. Finansdepartementet (fram till 2003) och sen dess nationella säkerhetsdepartementet har Secret Service, med ansvar för presidentens personliga säkerhet i första hand, det s.k. närskyddet, dvs livvaktsverksamhet. Men också vakter på ambassader etc är från Secret Service. Fjärrskyddet, mot terrorister, bombningar etc har försvarsdepartementets (Pentagon) DIA ansvar för. Försvarsdepartmentet har flera andra säkerhets- och underättelsetjänster vid sidan av DIA, som NSA (National Security Agency) och de enheter som tillhör varje truppslag (marinen, armén etc), CIA är en myndighet oberoende av något departement och har därför en friare roll.

1973 hade den samlade amerikanska säkerhetstjänsten 50 000 anställda (oräknat Secret Service) . CIA fick 36% av de samlade anslagen och NSA 27%. Totalt hade CIA då omkring 9000 anställda. (Källa: Peter Bratt, IB och hoten mot vår säkerhet, 1973). Idag (2005) har CIA 19 000 anställda medan de militära underrättelsetjänsterna totalt har 50 000 anställda och en budget på 22 miljarder dollar, varav DIA 1 miljard. CIA:s budget är 3 miljarder. (Källa: Hans Abrahamsson, En delad värld, 2006)

I stort sett är de flesta länders underättelse- och säkerhetstjänst uppbyggd på motsvarande sätt. Fast inte lika många olika tjänster, byråer och organisationer. Några exempel:

Sverige - vi har ingen civil underättelsetjänst motsvarande CIA, men flera militära, MUST, en motsvarighet till NSA - FRA och så har varje truppslag sin egen. En polisiär - SÄPO som motsvarar både FBI och Secret Service.
Israel har Mossad som motsvarar CIA, Shin Beth som motsvarar FBI samt Modiin, motsvarande DIA.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN
Bloggar: Jinge, Det Progressiva USA, Jan Kallberg
Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Technorati: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

En krigsförbrytare som fredsmäklare?

Tony Blair ska bli fredsmäklare utropas det i tidningarna. Otroligt. En krigsförbrytare och lögnare. En man som dragit in Storbritannien i krig med hjälp av lögner. En liten man från ett litet land som velat vara lika stor som den amerikanske presidenten. En man i praktiken skyldig till folkmord. Det är obegripligt hur han ska kunna vara till nån nytta i Mellanöstern som fredsmäklare. Om jag var arab skulle jag inte lita på ett ord som den mannen yttrade. Bocken blir trädgårdsmästare skriver Jinge, Tony Blair till Mellanöstern som Bushs springpojke betyder mer krig och mer elände. Vem talar för palestinierna? skriver Det Progressiva USA och Galenskapen fortsätter som Yabosid uttrycker det.

Det är i och för sig inte första gången som krigsförbrytare försöker bli/blir fredsmäklare. Ett av de kändaste exemplen är Henry Kissinger, en av de ansvariga för Vietnamkriget. Han fick till och med Nobels fredspris 1973. Visserligen tillsammans med Vietnams fredsförhandlare, men ändå. Ett pris som faktiskt då och då ges till krigsförbrytare och ibland även till kända terrorister som Menachem Begin.

Borgarmedia: DN, SVD, SVD2, SVD3
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati: , , , , , , ,

Etiketter: , , , ,

Folkomröstning om EU-fördraget - Ja tack

Ali Esbati har skrivit ett långt inlägg med samma konstaterande som jag gjorde i mitt första inlägg om det "nya" EU-fördraget. Det är samma förslag som det grundlagsförslag som fransmännen och holländarna förkastade i folkomröstningar. Så här skiver Esbati bland annat:
Det nya förslaget är i princip detsamma som det gamla; ni vet det som under märkliga former framarbetades av en grupp huvudsakligen bestående av äldre herrar (konventets medelålder var nästan 70), ledda av en riktigt gammal högerstöt, Frankrikes ex-president Valéry Giscard d’Estaing, prackades på motsträviga européer med grandiosa kampanjer samt sändes ut i rymden, för att därefter förkastas i folkomröstningar i Holland och Frankrike.
Ali Esbati argumenterar också mot en EU-stat. Där är jag inte riktig med honom. För mig är det innehållet i en EU-stat som är det viktiga, inte förekomsten i sig. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en EU-stat med ett demokratiskt funktionssätt. En EU-stat som inte per automatik och via lagstiftning är nyliberalt. Jag förkastar alltså det nuvarande EU på grund av innehållet, men inte tanken på en europeisk stat i sig. Jag har alltså inget principiellt emot det som Esbati kallar överstatlighet och jag kan kalla en större internationell gemenskap. Det är innehållet i det fördrag som nu föreslås som är problemet. Däribland det som Esbati kallar marknadsfundamentalism:
Marknaden är vägen, sanningen och livet. Nationella lagar som tillkommit eller planeras för att uppfylla regionalpolitiska mål, jämlikhetssträvanden, miljömål, konsumentskydd, hälsomål (alkoholpolitik! Se nedan) prövas mot marknadens ”frihet”. Offentlig upphandling, statliga monopol, arbetarskydd, nationell reglering av tjänstemarknaden – allt blir föremål för kontinuerliga angrepp av det nyliberalt uppskruvade maskineriet. De institutioner som inspirerades av nyliberalismens framstötar under 1980-talets slut och 1990-talets början, blir fortsatt viktiga för unionens funktionssätt och upphöjs till konstitutionella element.
Jag ser det som självklart att Europas befolkningar borde få möjlighet att säga sitt om det nya fördraget(grundlagen) i folkomröstningar. Så om inte borgarregringen vill ornda en folkomröstnign frå vi genom politisk kampanjer försöka driva igenom att det blir av. Det är upp till oss att göra detta. Dags att sätta igång med opinionsarbetet för en folkomröstning kring det nya EU-fördraget. Eller ska vi säga omröstning om det gamla förslaget till EU-grundlag som ju bara fått nytt namn. Och som Jens Holm skriver, majoriteten i Sverige vill ha en folkomröstning. Han baserar sig på en opinionsundersökning beställd av vänsterpartiet. Och enligt SOM-institutet tror svenskarna att vi kan påverka Europa mer. Så låt oss då göra det genom att få folkomrösta.

Borgarmedia: DN1, SVD1, AB1, DN2, AB2, SVD2,
Bloggare: Pelaseyed, Hanna Löfqvist1, Hanna Löfqvist2, Peter Gustavsson,
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,

Göteborg, Göteborg

I Göteborg görs cirka 30% av arbetsresorna med kollektivtrafiken. I stockholm görs 60% av motsvarande resor med kollektiva färdmedel. Detta beror på flera saker. Kollektivtrafiken i Stockholm är snabbare och mer utbyggd. Bostadsområden i Göteborg ligger i större utsträckning där det inte finns någon effektiv (dvs spårbunden) kollektivtrafik

I Stockholm finns pendeltåg på alla järnvägslinjer som går ut från stan. Även på enkelspåriga sådana som Saltsjöbanan och Roslagsbanan. I Göteborg finns pendeltåg endast på två järnvägslinjer ut från stan . På de resterande tre finns det inte. En av dss har knappast utrymme för pendeltågstrafik utan utbyggnad, det är järnvägen i Götaälvdalen, den gamla Bergslagsbanan. Där pågår utbyggnad till dubbelspår. På de andra två, Bohusbanan och Borsåbanan (Kust till Kust), skulle pendeltågstrafik kunna startas nu. Om de hade modern tåglednings- och säkerhetsteknik. Det har Boråsbanan men inte Bohusbanan. På Bohusbanan kan trafik sättas igång så fort ombyggnaden till modern teknikstandard gjorts klar. Kapacitetsproblem på Göteborgs Central kan lösas genom att dessa pendeltåg tills vidare inte går dit. Det kräver dock en ny station i Gamlestaden. Något jag redan skrivit om tidigare. Jag har också skrivit om utbyggnad av spårvägstrafiken.

Ett annat sätt att öka kollektivtrafikåkandet i Göteborg är att förtäta staden. Göteborg är idag en mycket glest bebyggd stad. Det finns gott om centrala områden med bra kommunikationer som kan bebyggas med bostäder och kontor. Längs med Mölndalsvägen kan det byggas massor. Där finns gott om tomma tomter, dåligt utnyttjade gamla industriområden etc. Det ligger väldigt centralt. Det är för mig oförståeligt att inget byggs där. Runtomkring Backaplan kan mängder av bostäder bygas i ett precis likadant slags område som kring Mölndalsvägen. Mängder med tomma tomter osv i Kvillebäckens gamla industriområde. De delar av Frihamnen som ligegr nära Backaplan och spårvägen kan bebyggas omedelbart. Områdena är centrala med goda kommunikationer. Men ändå byggs ingenting. Det är knepigt. Ett tredje område med samma karaktär är området kring spårvagnshållplatsen Gamlestadstorg.

De flesta miljonprogramsområden i Göteborg kan också förtätas ordentligt då de flesta av dem har bra kollektiva transportmöjligheter. Detta gäller också vissa centrala områden av miljonprogramkaraktär som Guldheden och Nordostpassagen i Olivedal. Många förorter har också en för liten befolkning och servicen i dessa skulle må bra av en förtätning med fler bostäder och arbetsplatser. Exempelvis har både Hammarkullen och Bergsjön bra kommunikationer och något för liten befolkning. De kan alltså med fördel förtätas och byggas ut. Läs mer om stadsplanering.

Göteborg

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-26

Har en svunnen tid kommit åter?

Akuhujan skriver fint om sin mormor och pekar på tecknen av att det råa klassamhälle som vi alla trott var borta för evigt från Sverige nu är på väg tillbaka med den borgerliga regeringen som spjutspets och motor i denna negativa samhällsutveckling.

Men som Akuhujan också skriver är det inte lika allvarligt idag som på hans mormors tid. Eller på min fars tid. Men nog är vi på väg åt det hållet. Skattesänkningar för de rika, tiggare är tillbaks på gatorna och de fattigas kvinnor ska läras att passa upp på de rika.

Min far växte upp i 30-talets och 40-talets Göteborg, i en miljö där de flesta grannar talade jiddisch och den ortodoxa synagogan låg snett över gatan. Svenska var följaktligen inget språk han behövde förrän han började i skolan. Hemma pratades det ju engelska, eftersom det var farmor som var hemma och tog hand om barnen (om nån överhuvudtaget var hemma). Farfar var ju sjöman och borta för det mesta. Vad jag förstår hände det att min far ibland fick tigga för att de skulle ha tillräckligt med mat. Det kan verka otroligt för oss idag, det var ju bara 70 år sen, men så var det. På ett kort, när familjen flyttat till en bättre bostad med WC och badrum ute i Majorna i ett s.k. solgårdshus (barnrikehus), har min far i stort sett inte ett enda helt klädesplagg. Så det är uppenbart att de var väldigt fattiga. Vi är inte tillbaka i det samhälle min far växte upp i. Inte än.

Min far och hans uppväxtförhållanden får mig att tänka på en annan bloggartikel jag läste av Syrran. Den handlar om Att vara svensk - och inte . Hon kommenterar där Fredrik Lindströms program Världens modernaste land. Jag tycker hon drar alldeles för stora växlar på vissa företeelser i programmet. Och direkt felaktigt och osmart är det att jämföra Fredrik Lindström med Sverigedemokrater. En dröm om ett paradisland med röda stugor behöver väl inte heller vara fel? Det landet har ju aldrig funnits. På "de röda stugornas tid" i verkligheten var stugorna grå, folk svalt och utvandrade till andra sidan jordklotet. Det var ju dessutom långt innan man försökte skapa folkhemmet. Folkhemmet i sig var ju mer långa grå hyreslängor i utkanten av stan dit folk tvingades flytta för att få en modern bostad.

Men, för sjutton, vi kan väl få drömma om något annat. En annan värld. Där alla har det bra. Där klassamhället försvunnit. Och de som bor på landet bor i röda stugor av trä. I alla fall i Skandinavien (de röda trästugorna alltså). Vad är problemet med det? Vad gör det om nån tror att det var så eng ång i tiden? Inte ett skit. Bara han inte tror att det var så på grund av att det då inte fanns några invandrare. Utan det var så att för att vi alla var jämlikar. En osann verklighet, javisst. Men skadar den?

Sen är det ju inte heller så att tolkningsföreträdet kan ligga hos den enskilde individen. Det är omöjligt. För att kunna ha ett fungerande samhälle behövs en del generaliseringar. Om jag ser en snubbe som uppenbarligen har somaliska föräldrar så måste jag ju kunna säga detta också. Jag måste kunna definiera honom i förhållande till mig och andra. Även om han anser sig vara svensk och definierar sig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör. Eller att folk som inte vet vad jag heter ofta uppfattar mig som invandrare. Bara därför jag pratar högt, viftar och pekar. Vad skulle det vara för fel med det? Det är ju bara om jag eller somaliern förtrycks eller diskrimineras på grund av detta som det hela blir felaktigt.

Så vad fan. Min far var en engelsk- och jiddischtalande svensk (han lever, men kan inte jiddisch) och jag är en svensktalande jugge. Eller? Och det råa klassamhället är på väg tillbaks. Jag heter Anders Svensson och jag är inte som "oss".

Vi tillhör alla olika grupper i samhället. Grupper är någonting som finns. Det kan vara klass. Man kan tillhöra arbetarklassen utan att definiera sig själv som arbetare. Menar Syrran att personen inte är arbetare om personen ifråga inte definierar sig som arbetare? Det är ju konsekvensen av påståndet att bara individen själv får definiera sig själv. Det hela blir i slutändan bara ren individualistisk identitetspolitik. Jag har svårt att tro att det är detta som Syrran menar.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Idioter till journalister?

Eller är det rubriksättarna? Vem ska man skylla på? Att de aldrig lär sig.

Det finns inga olagliga demonstrationer. Det finns otillåtna demonstrationer. Det är demonstrationer som man inte sökt eller inte fått demonstrationstillstånd för. Vilket inte innebär att de är olagliga. De kan eventuellt bryta mot nån lag. Det är i så fall den som är ansvarig anordnare som kan bryta mot lagen. Inte demonstrationen som således inte är olaglig. Det där kan tyckas vara en hårfin skillnad, men det är så vi måste se det i ett demokratiskt och öppet samhälle.

Så finns det demonstrationer som polisen upplöst på plats. Det gör inte heller demonstrationen olaglig, för den finns inte mer. Även här är det den ansvarige anordnaren som är den som kan begå ett brott, som kan bryta mot nån lag. Inte demonstrationen som sådan. Är jag petig? Javisst! Men det är viktigt att vara korrekt i sådana här sammanhang

Om det begås olagliga handlingar i samband med en demonstration gör inte heller detta själva demonstrationen olaglig.

När ska journalisterna lära sig den lagstiftning de skriver om? När ska de lära sig att uttrycka sig korrekt? Eller är journalistkåren obildbar?

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , ,

Jag har fått min politiska skolning från SF-litteratur

Så brukar jag ibland säga till min kamrater i Socialistiska Partiet bland anarkister och i andra vänstergrupper när dom undrar varför jag resonerar så ovant, bakvänt och underligt. Ibland med argument som gör Lenin, Marx och Trotskij till nåt slags inkarnerade gudar. En hållning till de marxistiska klassikerna som jag inte kan förstå.

Påståendet är naturligtvis inte sant. Jag har förstås mängder med annan politisk skolning och framförallt erfarenhet. Men sant är att jag läser enorma mängder böcker, främst science-fiction och deckare, men även en hel del faktaböcker om historia (speciellt om andra världskriget och medeltiden) och politik.

Bland SF-litteraturen gillar jag space opera mest. Främst kanske politiskt radikal sådan som den som skrivs av Iain Banks och Ken Mcleod. Men jag är också en älskare av romantisk space-opera som en som skrivs av Lois McMaster Bujold eller CJ Cherryh. Andra förfatatre sm jag läst det mesta i SF-väg av är Nancy Kress, Anne McCaffrey och Ursula K. LeGuin. Det är förresten noterbart att de flesta SF-författare jag läser är kvinnliga. I modern SF-litteratur är det verkligen så att könen har jämställda roller. I alla fall i det jag läser. Jag läser i stort set bara amerikanska och brittiska författare på engelska. Det finns väldigt lite översatt till svenska och ännu mindre översatt SF från andra språk. Förresten tror jag att en överväldigande majoritet av existerande SF-författare är engelsk-språkiga. Så bland min sommarläsning finns det en och annan SF-bok likaväl som en och annan deckare.

När det gäller deckare är jag mest förtjust i hårdkokta amerikanska deckare eller polisdeckare. Det kan vara klassiska författare som Dashiell Hammet (ex. Red Harvest), Raymond Chandler (ex. The Big Sleep) Chester Himes (The Real Cool Killers) och James M. Cain (Postman Never Rings Twice) eller moderna som James Lee Burke (ex. The Neon Rain), James Crumley (The Wrong Case), Robert B. Parker (A Catskill Eagle) eller Charles Willeford (Sideswipe) när det gäller den hårdkokta skolan. Eller Ed McBain, Sjöwall & Wahlöö och William J. Caunitz när det gäller polisdeckare. Några sådana böcker finns också i min sommarläsningssamling. Bland deckarförfattarna jag läser finns som ni ser inte så många kvinnor, men jag läser allt av Sue Grafton och Sara Paretsky.

Borgarmedia: DN, SVD1, SVD2,
Bloggare: Syrran, Petter Partikulärt, Vida Latina, Red Metal, Mllstrom Blogg, Akuhujan
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Klimathotet - en utmaning för vänstern, del 4

Det växande problemet med växthuseffekten presenterar några problem för en klassmässigt baserad vänster. Hur ska vi kunna inför en politik som adresserar klimatproblemen och som inte har några negativa fördelningsmässiga konsekvenser. Jag har i ett par inlägg skissat på hur en sån politik skulle kunna se ut, Klimathotet - vad kan du göra? och Göteborg och klimathotet.

För Sveriges del handlar det väldigt mycket om våra städer, om vi ska kunna minska användningen av fossila bränslen och därmed minska utsläppen av växthusgaser. Det handlar om stadsplanering. Städerna måste byggas tätare. Det handlar om kollektivtrafik som måste byggas ut rejält. Det handlar om att begränsa bilismen, genom exempelvis Trängselavgifter. Det handlar om att vi måste skapa ett transportsnålare samhälle. Det handlar om att fjärrvärmeverk som bränner fossila bränslen måste ersättas med värmepumpar och värmeväxling.

Detta därför att de alternativa lösningar som finns på energiproduktion och bränsleproduktion inte kan erbjuda hållbara alternativ, något som Miljöförbundet Jordens Vänner skriver om i dagens GP med anledning av etanol som alternativt bränsle. I en intern diskussion i mitt parti förkastas också solceller som ett gångbart alternativ i stor skala. Så här skriver dbr:
Solceller kommer att utvecklas, och kommer att fungera bra i mindre och lokala tillämpningar. Men, för att få ut hög effekt per ytenhet ur en solcell krävs väldigt speciella material (indium, gallium) som det råder brist på i jordskorpan. Även mindre effektiva solceller använder bristmaterial. Och det blir stora transportproblem av elen från Sahara… En kraftig utbyggnad av solenergi (även solvärme, inte bara el) är bra och nödvändig, liksom av vindenergi, men enligt de prognoser jag sett från Energimyndigheten kommer de inte att klara av att kompensera ens de mer modesta sparkrav på fossila bränslen som Sverige och EU har satt upp, utan att det blir rejäl energibrist. I summa: de som studerar hela energisystem är klart mindre optimistiska än de forskare som utvecklar olika energialternativ.

Vi bör alltså inte sätta allt för stor tilltro till alternativen när vi formulerar vår politik, utan faktiskt skissera var och hur vi föreställer oss att vi bör spara energi.
Trängselavgifter som jag är anhängare av har en del negativa fördelningseffekter som vänstern måste kunna hantera. Samma sak med mitt förslag att ta bort alla reseavdrag för biltransporter till och från arbetet. Dessa förslag innebär att rika kan fortsätta köra bil, men inte fattiga. Dvs en fördelningspolitisk effekt som gynnar de rika. Alltså måste fattiga och arbetare på något sätt kompenseras. Riktigt hur vet jag inte just nu. Men en lösning måste funderas ut. För förslagen om att ta bort reseavdrag och införa trängselavgifter i de större städerna tror jag är nödvändiga .

Borgarmedia: GP1, GP2, GP3, DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3
Läs mer: Jinge, Arbetarens klimatblogg
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

Lite mer om en ny svensk vänster, del 3

I mitt förra inlägg skissade jag lite på vad som behövs för att en ny svensk vänster ska kunna ta form. Jag listade där ett antal punkter som är viktiga för att en svensk modern vänster ska kunna företräda en hållbar politik. Men jag skrev inte om det absoluta grundkravet. Det kanske kändes för självklart. Men jag ändrade mig och här kommer det nu.

Grunden för ett nytt parti måste var de sociala rättvisefrågorna. Jämlikheten mellan olika sociala grupper i samhället. En politik som baseras på klass. Dett innebär inte att att andra former av underordning får negligeras. Jag tror inte att kvinnoförtryck, rasism osv skulle försvinna om klassamhället försvann. Orsaken till andra typer av underordning är alltså inte primärt klassamhället. Men jag tror att om klassklyftor tillåts är det enklare för ett samhälle att också tillåta andra typer av förtryck. Systemen hänger ihop och överlappar. En ny politik får baseras på arbetarklassens intressen helt enkelt. Då måste naturligtvis arbetarklass definieras. För arbetarklassen innefattar definitivt inte bara den klassiske svenske industriarbetaren. En skiss på hur arbetarklassen kan definieras har jag skrivit tidigare, Arbetarklass, vad är det?

Mer kanske inte behöver sägas om detta, men intressant i detta sammanhang är också de artiklar jag skrivit om identitetspolitik. Katrine Kielos har också skrivit flera artiklar på samma tema. Nu senast en kommentar till en artikel av Åsa Petersen. Kielos argumenterar för en ändring av socialdemokratins politik. Artikeln är dock läsvärd för hela vänstern, vilket ockås Esbati upptäckt. Jonas Morian har också skrivit ett inlägg kring debatten Petersen och Kielos. Dessutom har Enn Kokk och Markus Blomberg kommenterat, Klassförtryck kontra statusförtryck resp. Katrine Kielos och Åsa Petersen i (s)-märkt framtidsdebatt.

Jag ser att Åsa Petersen använder Iris Marion Young för att försvara sin position. Men allt jag läst av Young utgör ett försvar av Katrine Kielos position som jag förstår det i alla fall. Om detta tänker jag återkomma nån annan gång liksom till Judith Butler som Kielos och Petersen också berör.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-25

Medielandskapet förändras

I dagens SVD skriver Per Ericson om att bloggosfären nu definitivt gjort sitt inträde på den svenska marknaden för opinionsbildning. Han redogör för bloggandets historia lite kort, för effekterna av Twingly och hur Dick Erixon (är det ingen som kan stava namnet normalt; Eriksson;-) lyckats samla in pengar till sin blogg.

Vidare hur folk i samma anda som Erixon nu kan tjäna lite pengar på sitt bloggande, bland annat genom att blogga på Metrobloggen. Jag ska inte beröra Metrobloggens för- och nackdelar utan hänvisar nedan till ett antal inlägg om detta som jag tycker är representativa utan att hålla med om allt. Vidare visar Ericson på hur artiklar och kampanjer i bloggvärlden får genomslag i vanliga media, med Littorin-gate som exempel. En annan affär som emanerar från bloggvärlden är ju förundersökningen mot Carl Bildt.

Istället ska jag problematisera det hela en smula. Som jag ser det är det främst borgerliga bloggare som kommer att kunna finansiera bloggandet på något vettigt sätt. Det är dom som har stöd från välsituerade. Det är på deras bloggar företag kan tänka sig att synas. Att tjäna pengar på Erixons sätt låter sig nog därför inte göras på vänsterbloggar.

Vi kan förstås blogga på Metrobloggen (när den får RSS och annat som behövs för att vi ska kunna skaffa läsare) eller ha Google Adsense som jag har. Några stora pengar blir det dock knappast. Under juni månad har jag hittills dragit in 30 dollar.

Därför blir inte dessa möjligheter att tjäna pengar så stora som skribenten i SVD tror. För det är bara en del av bloggarna som kan tjäna några pengar. Risken är kanske istället att bloggosfären blir utarmad. De borgerliga bloggarna får större resurser än vänsterbloggarna och bloggosfären blir som medialandskapet i övrigt.

Sist men inte minst skriver Ericson i SVD om Twinglys betydelse. Och fler tidningar ansluter sig till Twingly, nu är det IDG som skriver avtal.

Om Littorin-Gate: Mitt senaste egna inlägg, Littorin-gate,
Om Carl Bildt-affären: Mitt senaste egna inlägg, Balkanpress, Jinge, Carl Bildt-affären
Om Metrobloggen: Martin Jönsson, Politikerbloggen, Mickey J Barczyk, Beta Alfa, Johans Blogg-blogg, Bisonblog.se
Kommentarer kring IDG-avtalet: Beta Alfa, Webbsnack, Frisim
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

När andra bloggare inte läser ordentligt - CSN igen

Fick en kommentar på mitt förra inlägg som menade att jag inte läst centerns förslag om CSN ordentligt. Ett antal bloggare är inne på samma spår, däribland Magnus Andersson och Henrik Malmqvist. Grejen är den att jag gjort det, läst artikeln ordentligt alltså, men jag litar inte på affärsbankerna. Vilket jag också skrev i mitt inlägg:
Jag tror inte det blir annorlunda för ungdomar som vill studera men kommer från enkla förhållanden. Banken kommer i många fall inte att vilja låna ut pengar i ett sånt läge. Eller om du har en sjukdom av nåt slag. Då kanske du dör imorgon. Inga pengar i lån från den bank som vill vinstmaximera. Och det vill de väl alla.

Det spelar i det perspektivet ingen roll att centern säger att staten ska garantera återbetalningen. Villan garanterar ju i pensionärens fall. Ändå får många inget lån.
Det verkar som det är mina kritiker som inte läser ordentligt. Jag har förstått förslaget. Men de har inte förstått vad jag skrivit. Andra som varken litar på bankerna eller borgarpartierna är Jinge, Annica Tiger, Kamrat Felix, och Leva, lära, dö.

Borgarmedia: DN, SVD
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , ,

Om du är fattig kan du inte studera

Det är väl en kort sammanfattning av hur jag tror att centerns förslag att lägga ner CSN kommer att fungera. Jag tror nämligen inte att affärsbankerna vill låna ut pengar till nån de inte tror kan betala tillbaks.

Det gäller ju idag för pensionärer. Många banker lånar inte ut pengar till äldre. Detta trots att de ofta har hus som säkerhet. Det hjälper inte. Bankerna vill inte låna ut ändå.

Jag tror inte det blir annorlunda för ungdomar som vill studera men kommer från enkla förhållanden. Banken kommer i många fall inte att vilja låna ut pengar i ett sånt läge. Eller om du har en sjukdom av nåt slag. Då kanske du dör imorgon. Inga pengar i lån från den bank som vill vinstmaximera. Och det vill de väl alla.

Det spelar i det perspektivet ingen roll att centern säger att staten ska garantera återbetalningen. Villan garanterar ju i pensionärens fall. Ändå får många inget lån.

Centerns förslag blir sålunda ytterligare ett i den långa raden av förslag från borgarna som missgynnar arbetare och fattiga.

Borgarmedia: DN, SVD
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , ,

Pomovänstern igen

Jimmy Sand har skrivit ett alldeles utmärkt inlägg på sin blogg, Pomovänster del 2, med anledning av min serie på 6 inlägg om Postmodernism och Pomovänster. Han både kritiserar och håller med mig på många för mig väsentliga punkter. På en punkt klargör också Jimmy sin syn på Gramsci och det kan konstateras att vi inte alls är oense på den punkten som jag trodde.

Framförallt håller Jimmy inte med om min koppling mellan strukturalismen (Althusser) och de postmoderna tänkarna. Inte heller håller han med om kritiken mot Foucault. Båda dessa saker ämnar jag återkomma till. Det kan ju vara så att jag har fel.

Han aviserar också ytterligare ett inlägg med anledning av mina inlägg. Jag väntar med att ha några mer omfattande synpunkter tills det inlägget är klart.

Bloggare som kommenterar: Frihet och Sanning, dialektiken (som citerar nåt Jimmy och jag är överens om, för att sen ta det som en utgångspunkt för att inte hålla med om nåt jag skrivit (eller ?), intressant) En bris av frisk luft (som kallar mig idiot, å andra sidan verkar bloggaren tycka att alla som använder ordet postmodern är idioter, så det ska väl inte tas så allvarligt.)

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Queer

Jag vet inget om vad som menas med det begreppet. Därför får jag och ni läsare (kanske) skola oss. Vi kan börja med att läsa på wikipedia. Svenska Wikipedia. Engelska Wikipedia

Andra bloggar om:

Rena politiska propagandan

Återigen en opinionsundersökning. Denna gång skriker rubrikerna ut att socialdemokraterna backar. Nyligen gick socialdemokraterna framåt i en undersökning och då var rubrikerna att Vänsterpartiet skulle hamna utanför riksdagen. Det är bara att konstatera - opinionsundersökningarna används som politisk propaganda. De beställs väl troligen i det syftet från början. Det är inga opinionsundersökningar. Det är delar av den borgerliga propagandan som försöker förminska dominansen för socialdemokraterna och deras stödpartier.

Ali Esbati skriver intressant om detta:
Fram till valet kommer det att kunna upp och ner massvis med gånger för enskilda partier. Sånt är föränderligt. Att DN är en kampanjtidning för borgarna är dock ett mycket stabilt faktum.

Analysmannen på DN börjar för övrigt jobba upp stilen igen. Det är en distinkt stil; att presentera det man vill ska hända, som något som, efter en ”analys”, bedöms kunna ske, underförstått måste ske.
Trots överläget i opinionen anser jag ändå att vänstern måste diskutera hur vi ska kämpa mot privatiseringar, försämringar för arbetare och fattiga etc. Att vänta på regeringsskifte löser ingenting. Socialdemokratena kommer om de vinner nästa val inte att återställa det som borgarregeringen förstört. Inte heller kommer socialdemokraterna att föra en politik som skiljer sig speciellt mycket från borgarregeringens. Även socialdemokraterna är för privatiseringar och har i regeringsställning försämrat en massa saker för vanligt folk.

Arbetare och vanligt folk i Sverige kan inte sätta sin lit till ett regeringsskifte. Vi måste börja kämpa för våra rättigheter. Det finns inget av de stora etablerade partierna som kommer att skapa förbättringar för arbetarklassen frivilligt.

Inte ens vänsterpartiet? Eller? Hur ser vänsterpartiet på stöd till en nyliberal socialdemokratisk regering? Är det viktigt att få sitta vid maktens taburetter? Eller säger man som danska Enhedslisten: Vi stöder bildandet av en socialdemokratisk regering, men kommer att rösta emot alla förslag till nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Rösta mot alla förslag till privatiseringar och stöd till krig i främmande land. Ja, hur ställer sig vänsterpartiet?

Läs mer om regeringsfrågan
Borgarmedia: DN, SVD
Andra bloggar: Josefin Brink, Thomas Hartman, LOKE
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Sverige behöver en ny vänster, del2

Sveriges vänster är idag splittrad på ett antal partier och mindre grupperingar. Dessutom tillkommer den autonoma/anarkistiska/syndikalistiska miljön som idag kanske är den största vänstermiljön utanför socialdemokratin. En socialdemokrati som jag brukar hävda inte tillhör vänstern. Det hävdar jag nu också, men det finns många inom socialdemokratin som tillhör vänstern. Dessa borde inse verkligheten på samma sätt som många gjort i Tyskland (Lafontaine, WASG, PDS/Linke) och delta i bildandet av ett nytt brett antikapitalistiskt vänsterparti i Sverige. Den anarkistiska/autonoma miljön kan lämnas utanför diskussionen då de knappast är intresserade av ett nytt parti.

Nyckeln till ett nytt brett vänsterparti i Sverige finns förmodligen hos vänsterpartiet. Något jag skrivit om tidigare, Organisationer inom organisationer och Dags för ett bredare vänstersamarbete. Ett sådant samarbete kan dock inte enbart byggas upp med hjälp av organisatoriska överväganden. Det måste finnas politiska teorier, överväganden och ståndpunkter också. Låt mig skissa på vad ett nytt bredare parti skulle kunna behöva för ingredienser. Allt behövs dock inte för att ett nytt parti ska kunna bildas. Men en del behövs absolut, synen på den interna demokratin och synen på demokrati i stort.

1. Synen på demokrati internt i partiet. Om det handlar mitt ovanstånde inlägg, Organisationer inom organisationer. Kort uttryckt behövs det garanterade rättigheter för organiserade minoriteter. I vänsterspråkbruk kallas detta tendens/fraktionsfrihet. Den "demokratiska centralismen" som den oftast uppfattas (som diktatorisk centralism) bör förkastas.

2. Synen på demokrati i stort. Enpartisystem måste förkastas. Alla områden i samhället ska underställas demokratiska belsut fattade av valda församlingar. Även inom den ekonomiska sektorn, företagssektorn. Uttryck som "proletariatets diktatur" bör inte användas. Och den innebörd, partidiktatur, detta uttryck gavs i stalinismens Sovjet måste förkastas.

3. En modern uppfattning om kapitalismens utveckling behövs. Vad som skrevs för 100 år sen kanske inte alltid har giltighet idag. Detta finns, men används för lite inom den svenska vänstern. Här kan Ernest Mandel och hans efterföljare ge oss en bra grund att stå på.

4. En modern uppfattning om imperialismen. Lenin duger inte längre. De postmoderna marxisterna (ex. Antonio Negri, Michael Hardt) har inte heller kunnat erbjuda någonting. Andreas Malm har dock utvecklat en intresant modern teori om imperialismen, baserad på Antonio Gramsci och Ernest Mandel.

5. En modern syn på vad ett modernt socialistiskt samhälle innebär på det ekonomiska planet. Med hänsyn tagen till att allt omöjligen låter sig planeras centralt. Med möjlighet till småföretagande och närvaron av marknadskrafter på de områden där detta är effektivare än planering.

6. En politik som tar hänsyn till miljön och undviker miljöförstöring. En politik där användning av olja etc begränsas.

7. En vettig syn på regeringsfrågan i ett kapitalistiskt samhälle

8. En socialistisk feministisk politik, något jag tidigare skrivit om, Klasskamp och feminism

9 En syn på invandring och flyktingpolitik som är human och inkluderande.

Jag kommer säkert på mer saker vad det lider och skriver om det då. Alla ovanstående punkter kommer jag att försöka behandla i olika delar av denna serie av artiklar om den svenska vänstern.

Kring några av de ovan listade punkterna finns det samlingar av material att läsa och här kommer länkar till en del av detta:

Om vänsterpartiet
Socialdemokratin
Breda vänsterpartier
Arbetarstater
Förändra utan att ta makten?
Imperialism
Plan eller marknad
Invandrings- och flyktingpolitik
Ernest Mandel
Catherine Samary
Robert Went

Intressant?
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

2007-06-24

Tre liberala musketörer avslöjade Littorin

Det visar sig att bakom bloggen Friktion som avslöjade Sven-Otto Littorins bluffexamen döljer sig tre liberala bloggare. Något som avslöjas av Magasinet Neo. Alla tre har sen kommenterat andra bloggars inlägg om Littorin, skrivit på sina egna bloggar etc. Jag tycker inte just det spelar nån större roll, men betraktar det ändå som en smula underligt att de först skriver anonymt på bloggen Friktion och sen själva kommenterar den nyheten utan att tala om att det var dom. Det är inget vidare agerande faktiskt. Å andra sidan, att försvara Littorin och bara skylla på avslöjarna som en del moderata bloggare gör tycker jag är ett förfarande helt utan täckning och heder. Sven-Otto Littorin for ju med osanning. Det gjorde tyvärr avslöjarna också. Men det gör inte Littorin mindre skyldig. Deep Edition skriver mycket bra om de två avslöjandena:
PR lever under samma logik som sporter som spelar mot två mål: anfall och kontring. Avslöjandet av Littorins falska MBA-examen handlade om anfall - få av oss trodde annat än att det fanns en politisk agenda bakom det avslöjandet. Självklart har man väntat på kontringen - från moderaternas spinndoktorer. Den kommer nu. För det vore iofs lite roande att säga att Wennblad på Neo inte förstått hela PR-logiken i avslöjanden men snälla nån: det vet han.
//
Och självklart - det är ett problem i att Friktion skrivs av anonyma skribenter. De kallar sig dock en ledarsida - och ledarsidor har sällan personligt underskrivna texter. Men visst - den anonymitetsdiskussion som Skugges avhopp startade är antagligen mer intressant utifrån detta än när det gäller kommentarer i bloggar. Samtidigt är frågan: blir ett avslöjande mindre intressant om källan har en egen agenda? Innebar Borelius handlande en lägre omoral bara för att källan var en av socialdemokraterna anställd pressmänniska? Är Littorins idoga försök att förklara sin falska MBA-examen vettigare på grund av att avslöjandet kom från politiska motståndare?
Min slutsats av avslöjandet av vilka som låg bakom Littorin-gate är; Det var ett bra avslöjande, Littorin var skyldig, men avslöjarna var också borgare. Att de inte i första skedet framträdde med namn ser jag som ett tecken på att man inte kan lita på borgare. Dom är falska och försöker föra folk bakom ljuset. Alltså - lita aldrig på en borgerlig företrädare. De ljuger, uppträder med falska förespeglingar och använder sig av falska meriter. Såväl ministrar som journalister och bloggare har det visat sig. Och splittringen i borgerligheten kanske är större än vi tror, något som Peter Karlberg funderar över bland en del andra funderingar kring Littorin-fallet.

Borgarmedia: EX
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , ,

Utan medborgarna

Man kan noga säga att ledarna för de borgerliga europeiska regeringarna skiter i sina medborgare. Detta eftersom de nu kommit överens om ett nytt EU-fördrag som i många hänseenden förändrar maktförhållanden inom EU, inom EU:s medlemsländer och mellan EU:s länder. Man kommer överens om i grunden samma förslag som medborgarna i Frankrike och Nederländerna sagt nej till i folkomröstningar. Men döper om det från grundlag till fördrag för att försöka lura folk.

Makthavarna beslutar om ny grundlag, nytt fördrag, utan att vilja ha nya folkomröstningar. Utan att medborgarna får säga sitt.Det är förakt för medborgarna och demokratin som återigen lyser igenom de mäktigas fasad. Medborgarna kan man inte lita på. De gör inte som makten, den ekonomisk makten vill. Då skiter vi i medborgarna säger Europas politiska ledare. Vi gör som storföretagen vill. Medborgarna är bara till besvär. Därför ingen folkomröstning.

Dett enda rätta vore folkomröstning i hela Europa. Men så blir det inte. Makten gör upp över medborgarnas huvud. Ingen demokrati här inte. Enda undantaget tycks bli Irland. Där blir det nog folkomröstning. Men vi andra vill också vara med och tycka. Att kräva folkomröstning som svenska vänsterpartiet och miljöpartiet gör tycker jag är ett måste. I alla länder. Även i Sverige. Låt oss tvinga fram en omröstning. Låt oss tvinga borgarna att visa respekt för demokrati.

Mer i borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, DN3, SVD5, EX1, EX2, AB2, SR1, SR2, GP
Bloggare: Jinge1, Jinge2, LilaRöda Sidan, Pooma, Hanna Löfqvist
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

Varför ljuger borgarministrarna?

Inte vet jag. Men att de ljuger är helt klart. Det konstiga är ju att de ljuger hela tiden. Om allt möjligt. Även när det verkar helt oförståeligt. Främst verkar det vara moderater som ljuger. Kan det bero på att de är sämre utbildade än andra? Att de uppfostrats på fel sätt? Att de gått i privatskolor?Att kulturen inom moderaterna är att man ska ta sig fram på vilket sätt som helst? Trampa på andra, ljuga osv. Ändamålet helgar medlen. En slags moderat stalinism kanske? Lite svårt att förstå är det.

Nu senast är det Carl Bildt (igen kanske någon utropar). Det är en gåta hur karln kan klara sig inom den internationella diplomatin. En opålitlig lögnhals ser det ju ibland ut som om han är? Men skenet kanske bedrar. Han är ju adlig och står väl förmodligen över sådant som lögner, sanning, konsekvens och pålitlighet. Det räcker med att man är adlig så har man rätt att göra vad som helst, när som helst och hur som helt? Eller har jag missuppfattat nåt? Och hur kan olika makthavare i olika konflikter lita på Bildt? Eller gick det åt helvete i Jugoslavien för att Bildt inte gick att lita på?

Den här gången har Bildt ljugit inför Konstitutionsutskottet. Det han ljugit om verkar inte alltför allvarligt. Men varför då ljuga? Varför inte säga som det är och stå för det. Jag förstår inte! Patologiskt ljugande? Inlärt ljugande? Socialt ljugande? Överklassljugande? Överklassarrogans? Vad handlar det om? I vilket fall som helst verkar det lite osäkert att ha en utrikesminister som ljuger för mycket, kanske är skyldig till hets mot folkgrupp och gör tvivelaktiga ekonomiska affärer.

Borgarmedia: DN1, EX, SR, SVD,
Bloggaren Jinge har skrivit mycket om Bildt: Jinge1, Jinge2, Jinge3, Jinge4, Jinge5
Andra bloggare: I hell-mans värld, Alliansfritt Sverige, Alter Ego
Andra bloggar om: , , ,
Technorati: , , ,

Etiketter: , ,

Xenofobi och rasism

Jag har just läst en bok om nazism. Nazism i dagens Tyskland, USA och Sverige. En bok som heter Brunt! Med Mats Deland och Charles Westin som redaktörer.

Anna-Lena Lodenius har tidigare kritiserat boken för att AFA får vara med. Det är ingen kritik jag delar. Jag kan inte se något problem med att AFA får vara med i boken. Kapitlet som AFA-Doku skrivit fyller väl sin plats. Om det har jag argumenterat i anslutning till Lodenius artikel.

Jag har andra invändningar mot boken. Jag begriper inte varför kapitel 2 är med i boken överhuvudtaget. Kapitlet handlar om homofobi inom reggae-musiken och om hip-hop-kulturen. Jag ser inte riktigt sambandet med de andra artiklarna om nazismen. Kapitlet fungerar inte heller ihop med andra. Det borde inte ha tagits med.

Absolut intressantast är artiklarna om nazismen i Tyskland. Som bland annat visar de obefintliga effekterna av det förbud man haft i Tyskland när det gäller den extrema nazismen. Den visar ett känt fenomen, man kan inte förbjuda åsikter. De tar sig fram på ett eller annat sätt ändå. Förbjuder man en organisation dyker den upp under annat namn. Förbjuder man ett sätt att yttra sig så omformuleras åsikten, men den är ändå densamma. Detta visar att nazism och rasism måste bekämpas med ett öppet samhälle. Med upplysning mot, med aktioner mot och genom att vanligt folk agerar mot nazism och rasism. Inte med förbud. Genom att de saker som får människor att söka sig till odemokratiska och rasistiska lösningar elimineras.

Nu ser jag inte den öppna nazismen som något större problem i det svenska samhället. Genom våldsamheten hos anhängarna till denna ideologi så är den dock ett problem för enskilda individer i det svenska samhället. För enskilda invandrare, för enskilda homosexuella. Våldet mot människor som tillhör vissa grupper är ett problem, men det innebär ingen fara för vårt öppna samhälle.

Inte heller anser jag, vilket redaktörerna av boken gör, att nazismen vuxit de senaste årtiondet i Sverige. Min uppfattning är att den öppna nazismen inte har vuxit. Numerären när det gäller personer in nazistiska grupper verkar vara oförändrad. Antalet deltagare i nazistiska marscher har minskat de senaste åren osv. Detta beror kanske främst på sammanbrottet för ND, men AFA-Doku har i sin artikel i boken lite andra uppfattningar om vad nedgången av marschernas deltagarantal beror på. De menar att det beror på ideologiska och organisatoriska splittringar i den den nazistiska miljön. I så fall är ju sammanbrottet för ND vara en del av detta som jag ser det.

En större fara än den öppna nazismen och rasismen är främlingsfientligheten, xenofobin, som färmst manifesteras hos Sverigedemokraterna. Det SD står för är också rasism. På ett försåtligt sätt kamouflerad som en slags kulturalsim. Olika kulturer ska inte och kan inte fungera bra ihop är resonemanget som denna typ av högerpopulistiska och rasistiska partier för fram. Detta är en större fara för det öppna samhället. Det räcker med att se på det avskräckande danska exemplet hur det blir när sådana uppfattningar får fotfäste i en regering.

Även i Sverige har vi exempel på hur illa det kan gå. I början av 90-talet fick ett populistiskt och rasistiskt extremhögerparti ett visst inflytande i svnsk politik. För första gången behandlades ett sådant parti som rumsrent av andra svenska partier. Och de kom in i riksdagen. Vi fick också en våldsvåg i samhället riktad mot invandrare, med Lasermannen som det mest extrema exemplet på detta våld. I Ordfront nr 4/2002 säger författaren Gellert Tamas, som skrivit boken Lasermannen, följande:
När Ny demokrati gick ut och hetsade mot invandrare borde de ha förstått att det fanns de som faktiskt lyssnade på vad de sa. Jag tror att det finns en koppling mellan att Ny Demokrati kom in i riksdagen och att antalet attentat mot invandrare ökade under den här tiden.
Jag tycker dessa exempel visar på en sak jag tidigare hävdat. Accepterar vi Sverigedemokratern som ett parti som alla andra kommer främlingfientliga och rasistiska åsikter att få större inflytande i samhället. Därför ska alla sådan partier frysas ut så långt det går. Både nazistiska och högerpopulistiska rasister. Inga sådana partier ska behandlas som rumsrena.

Boken är dock väl värd att läsa trots mina smärre invändningar och jag tror att den fungerar som en bra kartläggning av hur de mest extrema nazistgrupperna fungerar.

Läs mina tidigare inlägg om Sverigedemokraterna.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

2007-06-21

Ytterligare en minister har problem

Efter att Sven-Otto Littorin fått löpa ett slags skriftligt gatlopp i bloggvärlden och senare lite grann i media är det dags för näste minister. Nu är det utrikesminister Carl Bildt. Själva sinnebilden för en tvål. Han har klarat sig undan flera skandaler tidigare. Denna gång ska han utredas för hets mot folkgrupp. En åklagare i Malmö har startat en förundersökning för att se om han begått brott. En utrikesminister som blir fälld för ett sånt brott kan som jag ser det inte längre vara utrikesminister. Knappt heller om han bara är misstänkt.

Det är verkligen ingen bra vecka för den borgerliga regeringen. En bluffminister och en brottsminister. Inte heller en bra vecka för moderaterna. Men en framgångsrik vecka för bloggosfären.

Denna utredning kommer efter att bloggaren Jinge flera gånger uppmärksammat att Carl Bildt hade rasistiska kommentarer på sin blogg. Utan att Bildt tog bort dem.

Borgarmedia: SVD, AB, DN, EX, SR
Bloggar: Carl Bildt
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Zooifiering

Min vän, vänsterpartisten Thaher Pelaseyed har som slogan på sin blogg "Mot Zooifieringen av det annorlunda". Läs mer om vad han menar på hans blogg.

Andra bloggar om:

Etiketter:

Åter till fallet Louise

Nu avgår politikerna i Vetlandas socialnämnd. Det är inte mer än rätt. De har misskött sitt uppdrag och vägrats ansvarsfrihet. Politiker som inte sköter sitt jobb ska inte sitta kvar.

I Aftonbladet kommenterar Janne Josefsson det hela så här:
– De hade inget val. Det var en sådan förödande kritik som riktades mot socialnämnden. Jag har aldrig sett en revisionsrapport som kritiserade en kommunal enhet på det sättet, säger Janne Josefsson till aftonbladet.se.
Han anser att samtliga inblandade borde ha lämnat sina platser när fallet uppdagades.
– Jag förstår inte att de tog så lätt på det från början. De inser nog inte vad som har hänt. Nu går hela nämnden, det visar bara att det finns fog för den enorma kritiken.
Josefsson har naturligtvis rätt. De borde ha avgått för länge sen. Att det dröjt så här länge visar på dubbelmoral och bristande ansvarstagande.

Mer i borgarmedia: DN, SVD
Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , ,

Även bluffande ministrar kan ändra sig!

Bluffminister Sven-Otto Littorin har till slut bestämt sig för att ta bort sin bluffexamen från ett amerikanskt bluffuniversitet, från sin CV på regeringens hemsida. Men ska det verkligen krävas flera dagar av kampanj för att en minister ska förstå verkligheten. Är inte det ett problem? En minister som lever i en fantasivärld. Jag tycker det verkar farligt för de svenska medborgarna. Så det bästa kanske vore om Sven-Otto Littorin packade sina väskor och lämnade den svenska regeringen. Ministrar som lever i verkligheten är att föredra.

Borgarmedia: DN, AB1, AB2, EX
Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , ,

Ödesdigra misstag?

För mig verkar det som om polisledningen i Nyköping begått ett antal missatg. Något som tillsammans med en våldsam och hatisk person lett till att en polisman blivit dödad. Den lokala polisledningen visste på förhand att den person man skulle hämta var en farlig person, som hotat poliser och som tidigare mördat. Det verkar trots detts om om man inte använt någon form av insatsstyrka utan bara vanliga lokala poliser. Som dessutom verkar ha saknat skyddsväst (eller så har den dödade polisen blivit skjuten på väldigt nära håll). Polisens presstalesman i Södermanland säger i GP:
- Det är riktigt. Den här personen är känd av oss och betraktas som mycket instabil. Dessutom har han tydligt uttryckt ett hat mot just poliser, konstaterar Lars Franzell, presstalesman för polismyndigheten i Södermanland.
Polisfackets Jan Karlsen är upprörd över det inträffade och tycker att poliser borde erkännas som brottsofer. Detta är jag lite tveksam till. När man tar ett jobb som polis vet man ju att det kan vara farligt. Att man kan bli dödad eller allvarligt skada. Det är liksom en en del av själva arbetet, tyvärr. Men naturligtvis måste vi se allvarligt på när poliser blir mördade och hotade och inte bagatellisera våldet i samhället. En lokal facklig företrädare säger en sak i GP som förstärker mitt intryck av att den lokala polisledningen gjort ödesdigra misstag:
- Hur det har gått till vet jag inte. Man visste att den person som skulle gripas var av den kaliber att det behövdes en insatsstyrka med väpnad polis i skyddsutrustning, utbildade för uppgiften. Man visste att det kunde bli farligt, säger Skog till GP.
Ytterligare ett tragiskt dödsfall inom polisen, denna gång kanske delvis orsakat av misstag inom den lokala polisledningen. För skickade de dit poliser utan den personliga skyddsutrustning som behövs i såna här fall är det ett allvarligt misstag. Dessutom, att inte skicka dit de poliser som är specialutbildade för denna typ av ingripanden, verkar ju väldigt konstigt. Tyngre vapen som det ofta argumenteras för i samband med sånt här hade knappast hjälpt. När mannen till slut greps, så skedde det utan hjälp av grova vapen.

Mer i borgarmedia: GP1, GP2, SVD1, SVD2, SVD3, AB1, EX1, EX2
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Vad är det för fel med den svenska vänstern? Del 1

Jinge undrar varför den svenska vänstern inte ordnar protester utanför riksdagen mot utförsäljningen av statliga företag. Var är den svenska vänstern? utropar han.

Jinge räknar den officiella socialdemokratin som vänster. Det gör inte jag. Socialdemokratin gör inget, därför att de i princip inte har något emot en utförsäljning av statliga företaget. När de luftar protester är det som jag ser det bara ett spel för gallerierna. Ett spel som behövs eftersom en majoritet av svenskarna är mot utförsäljningar av statliga företag. 49% är mot och 28% för utförsäljning enligt en SIFO-undersökning. Socialdemokraterna vill allra minst skapa en opposition på gatorna mot privatiseringar och utförsäljningar. För en sån opinion kan tvinga dem att återförstatliga efter nästa val. Det vill man inte. Bättre att det inte finns nån stark opinion utanför parlamentet tycker de svenska socialdemokraterna. Inte heller anser sossarna att det är så man gör politik idag. Nej, för sossarna är politik nåt som utspelar sig innanför maktens väggar. Bortanför folkets insyn och kontroll.

Vänsterpartiet organiserar inga protester av flera anledningar. Dels vill man hålla sig väl med sossarna. Då kan man inte ordna folkliga opinioner som socialdemokraterna helst vill slippa. Dels vet inte vänsterpartiet längre hur man gör för att ordna folkliga protester på gatan. Inte längre hur man bedriver utomparlamentarisk politisk aktivitet. Alla deras aktiva medlemamr är på ett eller annat sätt uppknutna till politiska uppdrag inom byråkrati och parlamentarisk apparat. För byråkrati och parlament kan folkliga opinioner som uttrycks på gatan vara jobbiga. Bäst att låta bli.

Resten av vänstern, SP, RS, KP och de autonoma/anarkistiska nätverken, är för liten för att på allvar kan ordna några större politiska manifestationer annat än under speciella omständigheter.

Det finns dock vissa hoppfulla tecken inom vänstern på en ny och bred organisering med samarbete över politiska gränser, exempelvis Nätverket för Gemensam Välfärd. Ett samarbete med radikala fackföreningar, fackföreningsföreträdare, aktionsgrupper, extremvänstergrupper och andra.

Till ovanstående problem kommer att det inom den svenska vänstern länge funnits en upptagenhet med identitetspolitik, något som lett till att man slutat diskutera sociala rättvisefrågor. Klasspolitiken har ställts på undantag i två årtionden. Orsaken till detta är i min mening bl.a. en för stor tro på postmoderna teorier.

Dessutom är den svenska vänsterns svaga styrkor idag splittrade på för många organisationer. En ny bredare vänsterorganisation behöver skapas. En som tillåter organiserade fraktioner/tendenser.

Mer i borgarmedia: SVD,
Bloggosfären: Käringen mot Strömmen, LOKE, Alliansfritt Sverige, Jonas Morian om identitetspolitik.
Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , ,

2007-06-20

Vad är det för fel med media?

Det finns många fel med media. I första hand drivs inte stora tidningar för att man vill sprida information eller för att man känner sig ha en mission. Det är inte för att skriva sanningen eller att kämpa för rättvisan som borgerlig massmedia finns. Det huvudsakliga syftet med borgerlig media är att tjäna pengar. Nu har media fått konkurrens från bloggvärlden. I bloggvärlden finns många som skriver utan intresse av att tjäna pengar. Kanske detta är en av orsakerna till medias växlande hållning?

Tusentals bloggare kommenterar och skapar nyheter. Detta är och har varit problematiskt för media att hantera. Periodvis så anklagas bloggarna för att var ytliga, personfixerade eller bara skriva skräp. Stundtals höjs enskilda bloggar till skyarna. Rätt som det är så är bloggboomen slut och ointressant, för att sen igen vara populär. Ja, de stora mediahusen tycks inte riktigt veta hur de ska göra. SVD skriver om det senaste scoopet om Sven-Otto Littorin och att det kom från bloggvärlden, närmare bestämt från Friktion som ger journalisterna en lektion.

Inte heller är är det lätt att kartlägga bloggvärlden. Det visade sig när Primelabs presenterade sin Twinglyrapport. Invändningar, kommentarer, analyser och annat fick Primelabs att gå ut med ett nytt meddelande om hur de ska göra inför nästa rapport.

Twingly har inneburit en sammankopling av bloggosfären med mediavärlden. På gott och ont. Det betyder dock att många bloggar fått mer uppmärksamhet och att bloggar ibland uppmärksammas i media. Men som Alter Ego skriver:
Dock vill jag påpeka en sak, som jag påtalat förut. Det borde vara hög tid för media på nätet att integrera sig med bloggosfären. Det är inte media som är bloggarna, det är vi, det vanliga folket och media har insett att de måste hänga på trenden. Därför bör de också, som sig bör, länka till bloggare och deras inlägg precis som vi andra gör.
När media skriver om bloggar och blogginlägg borde de länka direkt i artikeln. Alter Ego har helt rätt.

Ur min synpunkt finns det fler problem med media än profitbegäret. Dels den fixering vid oväsentligheter som präglar kvällstidningarna, dels den totala borgerliga dominansen bland seriösa tidningar. Inte ens en enda sossetidning bland de stora seriösa tidningarna.

I bloggvärlden är det annorlunda. Av de politiska bloggarna på Primelabs 10-i-topplista är 4 stycken vänsterbloggar (inklusive sossebloggar). Av de tio politiska bloggarna på Knuff.se med mest knuffpoäng i skrivande stund är 5 stycken vänsterbloggar. På Bloggtoppen.se är 7 av de tio mest besökta politiska bloggarna, vänsterbloggar. På Bloggportalen.se är det 6 stycken av 10 som är vänsterbloggar. Borgerligheten dominerar alltså inte bloggvärlden lika stort som de dominerar mediavärlden. Där kanske en del av förklaringen till medias tveksamhet inför bloggvärlden finns.

Mer om detta i bloggvärlden: Jonas Morian1, Jonas Morian2, Alter Ego ger tips.
Media senaste försök i bloggosfären, blogga mot betalning på Metrobloggen.
Andra bloggar om: , , ,
Technorati: , , ,

Etiketter: , , , ,

Vad är det för fel med Fredrik och Sven-Otto?

Fredrik Reinfeldt förklarar att han är nöjd med Sven -Otto Littorins förklaringar i DN:
Fråga: Men han har angivit meriter som är tvivelaktiga?
Svar: - Han har angivit hur han uppfattar att det gick till. Det viktiga är att han får svara för sig, eftersom jag inte känner sakförhållandena, men jag känner mig nöjd med att han har gjort det.
Finns det nån som kan förklara för mig vad Reinfeldt menar? För det enda jag förstå är att Reinfeldt inte säger etts kit. Han försvarar sin kompis och regeringskollega genom att inte säga nånting. Genom att snacka skit.

Vad säger då Sven-Otto Littorin? Jo, enligt SR säger han så här:
– Jag ville passa på när jag ändå var där att göra något annat. Via en kamrat fick jag kontakt med det här distansuniversitetet. Jag fick en studieplan, jag fick inlämningsuppgifter och jag fick litteraturlistor. Jag levererade mina inlämningsuppgifter och min mastersuppsats. Jag hade ingen anledning vid det tillfället att tro att det var något annat än något högst seriöst, eftersom jag hade den här studieplanen, handledaren och kontakten och levererade min 123-sidiga uppsats, säger Sven Otto Littorin.
Dvs han säger att han gjorde en uppsats på 132 sidor som gav honom en examen. En mastersexamen. Men han köpte den på ett bluffuniversitet.

Alltså. Sven-Otto Littorin har ingen examen alls. Ingen godkänd examen. Han fortsätter ljuga om detta. Fredrik Reinfeldt skiter i om han har en minister som ljuger. En minister som gjort allt för att sätta åt folk som han kallar fuskare. Folk som är arbetslösa och beroende av a-kassa.

Vi har alltså en minister som köpt en examen av ett universitet som inte kan ge nån examen. En bluffminister. Det är det ena felet. Blir då inte en statsminister som försvarar en bluffminister också en bluffminister. Där har vid det andra felet Kanske kan vi som Jinge föreslår byta Littorin mot en dator. Det kanske vore bäst för alla. Lika bar att byta utReinfeldt också. När vi ändå håller på.

I borgarmedia: EX, SVD
Bloggar: Friktion1, Friktion2, Luciano Astudillo, KAS/Bloggarna, Alliansfritt Sverige
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Vad är det för fel med den svenska polisen?

Kläderna som diskuteras i dagens tidningar är knappast det stora problemet. Det är andra saker som är mycket allvarligare.

Men en sak är säker vad det gäller kläderna. Polisen uppfattas som aggressivare i "sparkdräkterna"/overallerna. Detta spelar ju ingen roll när man ska ta hand om grova bankrånare etc. Men det spelar stor roll när de ska ingripa mot lokala fyllot Berra, eller mot småstökiga demonstranter. Normalt oförarglige Berra kan bli så rädd att han blir aggressiv, varpå risken ökar för polisen vid ingripandet. De småstökiga demonstranterna blir provocerade och mer stökiga, med flaskkastning och bråk som resultat. Kan man minska risken för att det ska gå så genom att ha kläder som uppfattas som mer behagliga så är det bra. Och polisen kanske slipper ha sina gula västar jämnt. Dessa har polisen av två anledninagr, att synas bättre och för att se mer avspända och lugna ut. Dvs sprida lugn omkring sig genom att se mindre aggressiva ut. Något som nya kläder kanske kan hjälpa till med ännu bättre.

Ett citat från SVD:
Undersökningar från bland annat USA stöder utredningens slutsatser. De visar tydligt att svarta eller mörka uniformer i konfliktladdade situationer kan uppfattas som aggressiva.
Men som sagt det finns större problem hos polisen, varav ett kanske avspeglar sig i polisers val av kläder. Det är den tilltagande militariseringen av polisen genom tyngre vapen, tuffare fordon och specialstyrkor som Nationella Insatsstyrkan. En anti-terroristpolis som faktiskt inte behövs då vi inte har nån terrorism i Sverige. Och aldrig har haft. Fyra terrordåd på 70-talet och fyra-fem stycken under andra världskriget. Det är allt. Knappast något som kan motivera en speciell anti-terroristpolis.

Vi har desautom en polisutbildning som tenderar att bli sämre på grund av olika politiska beslut. En redan dåligt utbildad polis blir allt sämre utbildad.

I borgarmedia: SVD, AB, EX, DN.
Läs om vad nationella insatsstyrkan kan användas till, Det är inte varje dag man hotas till livet. Läs också om hur man kan gå vidare med att göra riskdemonstrationer mindre problematiska, Dialog eller konfrontation på gatan?
Mer läsning om polisen.
Andra bloggar om: , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , ,

Vad är det för fel med FN?

Maciej Zaremba har i DN gjort en serie om Kosovo och FN:s närvaro där. Han har rapporterat en del hårresande fakta om FN. Ett aber finns dock, han är inte helt pålitlig som rapportör, vilket jag skrivit om tidigare, Maciej Zaremba ute på korståg igen. Att Jan Eliasson instämmer i kritiken av FN ökar dock trovärdigheten i Zarembas artikelserie om Kosovo. Den oförbätterlige Carl Bildt försöker dock skylla på de lokala förhållandena. Rasism kommer alltså ur Bildts mun. Det beror på folket i Kososvo. Västvärlden kan väl inte vara korrumperad tycks han mena. Eliasson menar att det däremot är byråkratin inom FN-organisationen som är grunden till problemen.

I första delen av artikelserien, Välkommen till Unmikistan!, skriver Zaremba bland annat:
"När FN landade för snart åtta år sedan välkomnades vi som befriare. Sedan dess har svenskar sårats och dött för denna mission. Över åtta skattemiljarder (största biståndet per capita någonsin) har vi spenderat för säkerhet, rättsstat, flyktinghjälp, utbildning och ekonomisk utveckling. Men nu händer det alltså att vi får spottloskor på oss eller bilen saboterad. I oktober fann vi en toalettstol utanför Unmikhuset, med förslaget att kacka i porslinet i stället för i landet. "Det enda sättet att hålla Kosovo rent är att sparka ut er", hälsade Albin Kurti."
I FN och de sju rövarna skriver han om konsekvenserna för vanliga inånare i Kosovo av byråkratin inom FN och immuniteten för FN-personalen. Det är precis om om det hela blir en slags jättelikt Moment 22. Nästa artikel, I Kosovo står FN över lagen, beskriver hur FN könsdiskriminerar:
"Oerfarna män fick stanna, meriterade kvinnor fick gå. Så fann nitton kvinnor vid Unmik Railways att de blivit diskriminerade. Se upp Sida, här kommer kvittot på biståndsinsatsen: De slår sig samman och kräver att få uppsägningarna prövade i domstol.

Det får de inte. De får veta att hade de diskriminerats av ett privat företag kunde domstolen behandla deras klagan. Men dessvärre lyder järnvägen under FN: "Unmik Railways" heter det. Och FN, upplyser domstolen, åtnjuter rättslig immunitet i Kosovo. Så det beslutet kan inte ifrågasättas. Det är oåterkalleligt."
I Mandom, Mod och landstingstossor frågar sig Zaremba om "poliser från diktaturer lära ut lag och ordning?" I övrigt är artikeln främst en hyllning till de "goda" svenska FN-soldaterna som gjorde det rätt. Det tror jag också att de gjorde. Men med tanke på Zarembas personliga historia kanske han överdriver en del. Mannen har trots allt en begränsad trovärdighet. En del verkar helt osannolikt. De svenska trupperna verkar bete sig betydligt bättre än den svenska polisen brukar göra mot svenska vänsterdemonstranter. Kan det vara möjligt? Kan det verkligen avar så att de svenska soldaterna är de enda som inte är korrumperade? Det måste vara svensk chauvinism i spel här eller?

I mitten kommer en viktig kritik av FN-systemets konsekvenser. Fullt av personer utan rätt kompetens på alla möjliga poster. Personer från hela världen, personer som säkert är kompetenta inom sitt område, men inte på det som de är satta att sköta i Kosovo. Att skylla sådant på lokala förhålladen som Carl Bildt gör är rasistiskt. FN:s guvernör i Kosovo, Joachim Rücker anklagar istället Zaremba för rasism samt svepande och tendentiöst skriveri. Den kritiken ligger det säkert en del i. Nog brukar Zaremba var svepande och tendentiös. Nog kan hyllningen av svenskarna och kritiken av personal från Asien och Afrika tolkas som rasism. Zaremba svarar och kallar FN-styret i Kosovo för "ett bisarrt statskick".

Sammantaget blir det hela ändå en viktig kritik av FN som understryker några saker. FN är en otymplig byråkrati. I sådana brukar korruption breda ut sig. FN är odemokratiskt. Zaremba föreslår inga lösningar. Men det kan jag göra. FN måste demokratiseras. Vetot för vissa länder i säkerhetsrådet måste tas bort. Frågan är om inte säkerhetsrådet ska tas bort i nuvarande form och ersättas av nån slags regering istället. Demokratiskt utsedd. Utan permanenta ledamöter. Alla FN-organ där rösträtten är efter hur mycket pengar man har bör tas bort. Säkert kan man gör mycket mer, men central är en demokratisering av FN. FN måste förmodligen också lämna Kosovo. I själva verket skulle man nog aldrig ha invaderat (en invasion som Zaremba faktiskt stödde).

Läs mer i borgarmedia: DN
Läs mer på bloggar: Biology and Politics, om att Zaremba faller på eget grepp då han faktiskt kritiserar sig själv och sin egen inställning, Jonas Mosskin som litar på Zaremba, Carl Bildt som försvarar FN, Balkanpress kritiserar Zaremba
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-19

Vad är det för fel med borgarregeringen?

Förutom att den först hade en kulturminister som vägrade betala licens till det bolag hon skulle basa över? Förutom att den i början hade en handelsminister som inte tyckte det var viktigt att betala för allas vår välfärd. Förutom att vi har en utrikesminister, Carl Bildt, som stöder en kuppregering i Palestina, som accepterar brott på sin blogg, sysslar med tvivelaktiga ekonomiska affärer och stöder militärdiktaturer. Förutom att vi har en arbetsmarknadsminister som ljuger om sina meriter. Och en skolminister utan erfarenhet från skolan.

Ja, utöver såna småsaker har vi en borgerlig regering som konsekvent gynnar de rika. Som ständigt kommer med nya planer på att försämra för vanligt folk, för fattiga, för arbetare. Nya skattesänkningar är på gång igen. Skattesänkningar som urholkar statens finanser, något som drabbar fattiga värst. Så här skiver Selig.se om detta:
– Visst vore det roligt att betala mindre skatt. — Det enda problematiska råkar dock vara att skattesänkningarna måste finansieras på något sätt och att alliansens ambition hittills har varit att sänka skatten för att istället (och på annat håll) införa platta avgifter — ett enkelt och mycket effektivt sätt att förbättra situationen för höginkomsttagare — samtidigt som man förvärrar för alla vars platta avgift i praktiken blir högre än skattelättnaderna.
Det verkar dock som statsministern själv börjar fundera kring den gode Sven-Otto Littorin. Ministern som tappat minnet. Ministern som inte minns om hur, när, var och vad han gjorde när han tog "examen" på bluffuniversitetet Fairfax.

Mer i borgarmedia om ministertveksamheter: EX, AB, DN, SVT
Mer i bloggosfären om ministertveksamheter: Joel Malmqvist, Jonas Morian, Thomas Hartman, Jinge.
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Vad är det för fel med kollektivtrafiken i Göteborg?

Många, några listar jag här nedanför, annat kan du läsa i ett tidigare inlägg.

1. Den är för långsam
2. Det är för mycket busar och för få spårvagnslinjer
3. Den är ineffektiv (hänger ihop med punkt 2)
4. Vissa busslinjer (ex 16, 40, 42, 45, 48) är totalt överlastade vid vissa tider (hänger hop med punkt 2)
5. Politikerna som bestämmer satsar för lite på den.

Visserligen har politikerna en vision, K2020. Man har ett högt mål när det gäller att öka kollektivtrafikåkandet. Men jag tror det kommer att misslyckas. Därför att man inte satsar tillräckligt mycket. Därför att borgarregeringen drar in pengar till satsningar. Därför att Västlänken blir försenad, vilket man visserligen kan göra något åt. Men för sådan alternativa och snabbare lösningar visar politikerna noll intresse. Inte heller planeras nån större utbyggnad av spårvägen. Sammantaget anser jag att detta innebär att det mål man har i K202o på fördubblat resandeantal till år 202o inte kan nås.

Det behövs en större satsning på utbyggand av spårvägstrafiken än vad man beslutat om. I första hand kan man göra följande:

Utbyggnad av spårväg till Backa liksom utbyggnad till Eriksberg via Lindholmen. Gamla linjen till Bräcke från Eketrägatan på Hisingen bör återuppbyggas och en förlängning av den kan byggas i kanten av Krokängsparken och ner till Eriksberg.

Spårvägen i Angered borde byggas ut till Rannebergen och Lövgärdet.

Lätt kan spårvägen också byggas ut längs med gamla Säröbanan. Man kan anlägga spårväg på gamla Västgötabanan från Hjällbo via Olofstorp och Gråbo till Sjövik. Lätt gjort om man bara bitvis låter den vara dubbelspårig. Med lite vilja är det inte omöjligt att bygga ut spårvägen i Göteborg.

Läs mer om spårvägsutbyggnad.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Vad är det för fel med identitetspolitik?

En massa säger jag. Identitetspolitik eller livsstilspolitik är motsatsen till en politik inriktad på social rättvisa och jämlikhet. Motsatsen till klasspolitik. Läs vad jag tidigare skrivit om identitetspolitik. Fadern till identitetspolitiken anser jag att postmodernismen är och det har jag också skrivit en del om. Identitetspolitik är för mig borgerligt och individualistiskt och innebär ett samhälle som är sämre för arbetarklassen och sämre för de fattiga. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och de flesta ledande politiker omfattar identitetspolitiska tankegångar. Något som leder till att de alla för eller är för en politik som gynnar de rika, borgarklassen.

En av medlemmarna i redaktionen för Tidskriften Röda Rummet tipsade mig om en liten artikel i Svenska Dagbladet som också tog upp ämnet, Upplivande utmaning av mångfalden, i vilken den amerikanske författaren Walter Benn Michaels ifrågasätter mångkultur, mångfaldskultur och identitetspolitik.
Ju mer uppmärksamhet för mångfaldsfrågorna, desto mindre fokus på fattigdomen och de enorma löne­skillnaderna.
// Särskilt kritisk är Michaels mot liberalerna och vänstern som han menar förvandlat klasskampen till kulturkamp. Genom sin fixering vid identitetspolitiken undviker de klassfrågorna och går därmed den reaktionära högerns ärenden.
Erik Åsard som skrivit artikeln efterfrågar en politik i Sverige som kombinerar "ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning och ökad integration". Personligen anser jag att det finns ett parti som presenterat en sån politik och det är Socialistiska Partiet. Jag kanske också ska nämna att jag inte är överens med alla tankegångar som verkar finnas i boken, men tycker ändå den verkar intressant.

Katrine Kielos har precis skrivit en intressant recension av en bok, Bögjävlar, som verkar kritisera identitetspolitiken och dess konsekvenser för den svenska gaykulturen. I Aftonbladet i mars i år gav sig Belinda Olsson på identitetspolitikens konsekvenser (som jag tolkar det) för den svenska feminismen, Bang är knädjupt i gnällträsket. Det verkar dock som om det kritiserade numret inte står att återfinna i någon form på Bangs hemsida. Endast en av artiklarna undgår Olssons kritik:
En av få som klarar att lyfta en viktig diskussion om klass är Susanna Alakoski. Utan gnäll, utan att fastna i klyschor eller det totalt självupptagna, skriver hon i samma nummer om hur klassamhället fortfarande slår ner många människor och skapar fruktansvärda underlägen och klyftor.
En läsare av min blogg blev upprörd när hon i mitt första inlägg om postmodernismen läste ett citat där en person ansåg att nazismen och politiken som fördes i den tidens Tyskland var den slutgiltiga formen av identitetspolitik. Hon blev så upprörd att hon inte ens kommenterade det hela på min blogg utan skrev en kommentar hos Mr Brown istället.

Den citerade personen är dock inte ensam om att identifiera identitetspolitik och dess konsekvenser med rasism. På nätet hittade jag en D-uppsats vid Luleå Tekniska Universitet som gör detsamma, Folkmordet i Rwanda - en ny form av identitetspolitik? av Helen Harby.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Vad är det för fel med att använda kattpäls?

Det kan jag faktiskt inte förstå. Vi använder ju skinn, päls och hudar från kor och många andra djur. Det finns väl ingen principiell skillnad mellan dess djur och katter eller hundar.

Handel med pälsar och skinn kan knappast heller vara grym som det står i ingressen till denna artikel i Aftonbladet. Det måste vara omöjligt att vara grym mot ett dött ting som jag ser det.

Däremot kan jag inse det kloka i att försöka tvinga Kina och andra länder som föder upp katter och hundar för skinnproduktion att stoppa djurplågeriet vid denna uppfödning. Men att förbjuda användandet av skinn från katt och hund förstår jag inte riktigt vitsen med. Om vi tillåter användning av skinn och päls från andra djur måste vi väl också tillåta det från katt och hund.

Dessutom tycker jag att det är en obetydlig fråga av mindre vikt som EU inte borde ägna nån större tid åt, än mindre vänsterpartiet. Det vore bättre om EU och europaaktiva politiker lade ner betydligt större resurser på att stoppa trafficking, handel med mänskliga organ, onödiga krig som det i Irak och Israels övergrepp i Palestina. Saker som orsakar ett enormt stort mänskligt lidande. För mig är i alla fall människor viktigare än djur. Vänsterpolitiker borde ägna sig åt sociala rättvisefrågor i första hand, inte djurrätt och identitetspolitik.

Mer i borgarmedia: SVT
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Vad är det för fel med husbilsägare?

Vi hade husbil i mer än 15 år. Åkte runt i hela Europa. Stod med bilen och sov på de mest underliga ställen. I områden som var ökända bland husbilsägare för rån etc. Inte en enda gång blev vi bestulna på något när vi var i bilen, när vi sov eller gjorde nåt annat. En gång fick vi inbrott när vi var på stranden och hade glömt att slå på billarmet.

När jag läser artiklarna i DN och GP om vägpirater blir jag mycket konfunderad. Hur kan man vara så korkad att man förvarar värdesaker och pengar framme i förarsätet. Det är ju hur enkelt som helst att ta sig in en husbil och därframme kan man inte höra inbrottstjuvarna om man ligger bak i bilen och sover. Inte ens om man ligger ovanför förarhytten kan man höra något. Det är ju urbota dumt att ha saker där framme. När vi var ute och åkte hade vi alltid pengar och värdesaker med oss i sängen. Tjuvarna skulle bli tvungna att krypa över oss och vända på madrassen för att kunna stjäla nånting. Definitivt säkrare än att ha grejerna i handskfacket eller nån annan stans framme i förarhytten.

Och larm då? Många moderna larm för husbilar kan man ha på när man är i bilen. Inbrott framme i förarhytten utlöser då garanterat larmet och hela parkeringsplatsen kommer att väckas av tjutet och blinket från husbilen. Varför har de tyska husbilsägarna inga bra larm? Man blir ju fundersam. Det är inte utan att man tycker att husbilsturisterna har sig själva att skyalla litegrann. Man kan skydda sig bättre än vad de tycks göra.

En annan grej som vi också haft nytta av på våra resor är att bara rasta och sova på ställen där det finns många långtradare. Dessa har ofta vakter som cirkulerar runt parkeringsplatsen och det är ett mycket bar skydd mot tjuvar. Man kan också organsiera vakthållninge själva som husbilsägare. Om man är många på samma ställe. Eller så väljer man platser långt ifrån allfarvägen, där det inte är så lätt att bli funnen av element med ont sinnet, när man ska sova. Vi har i stort sett aldrig behövt söka oss till campingplatser när vi varit ute med husbilen. Aldrig på grund av säkerhetskäl.

Övervakningskameror kan aldrig ersätta det man kan göra för att skydda sig själv. Och det är inte ens säkert att övervakningskameror är effektivt i längden. Så vad är det för fel med husbilsägare? Varför skyddar de inte själva på de självklara och enkla sätt som finns.

Mer om detta i media: GP, SVD, GT1, GT2, Bohusläningen.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

EU och Carl Bildt visar förakt för demokratin

I Palestina finns en demokratiskt vald regering. Det är den regering som led av Haniye och som nu endast kontrollerar Gaza. Denna regering har bojkottats av västvärlden och Israel har stulit deras pengar (tull- och skatteintäkter). Nu finns en annan regering på Västbanken. En kuppregering. Då erkänner västvärlden och Israel denna regering. Och tänker ge Palestinas pengar till en icke demokratiskt utsedd regering. Det visar på ett långt gånget förakt för demokratin.

Inget stöd till en demokratiskt vald regering, för den har fel "politisk färg". Sen stöder man en odemokratisk kuppregering på Västbanken, därför att den styrs av liberaler. Det liberala Fatah, vars otroliga korruption ledde till valsegern för Hamas. Nu tänker västvärlden och Israel pumpa in mer pengar i de korrumperade Fatah-ledarnas privata fickor. För det är där majoriteten av pengarna kommer att hamna. Men det bryr sig uppenbarligen inte de demokratiföraktande ledarna i väst om. Det enda som betyder något är att ha en regering som västvärlden och Israel i praktiken tillsatt. En regering som står för samma nyliberalism som de västeuropeiska gör. Att det är en genomkorrupt kuppregering betyder tydligen ingenting.

Det enda rätta vore att ge de pengar som Israel stulit till den demokratiskt valda regeringen i Palestina, den av Hamas ledda regeringen. Isoleringen och bojkotten av Gaza måste brytas. Det är den hederliga, den demokratisk vägen. Det är inte vi, utan palestinierna som ska bestämma vilken regering de vill ha.

Borgarmedia: DN1, SVD1, DN2, SVD2, SVD3, GP1, GP2
Bloggare: Jinge, Motbilder, Esbati, Erik Svensson, Ryan Ghadban
Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-18

Littorins examen värdelös?

Vanliga media har idag varit lite slöa med att uppmärksamma Sven-Otto Littorins examen från ett skumt amerikanskt universitet, känt för att sälja examensbevis. Idag har universitetet i fråga, Fairfax University ingen rätt att utfärde examina.

Detta rapporterar några stora media nu på kvällen, Expressen, SVT, AB, SVD. En halv dag efter att bloggare rapporterat om det hela. Den blogg som kom med avslöjandet var Friktion.

Det är väl inte så att Littorin diskvalificeras som minister bara för att han har en skum examen. Men det som är oroande är ju att karln verkar ha trott att den var helt okej. Eller så har han bar tagit med den i sin CV utan att tänka på konsekvenserna. I bägge fallen framstår han ju faktiskt som lite mindre begåvad. Eller slarvig. Eller förvirrad?

Mitt tidigare inlägg om det hela.
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Primelabs rapport om bloggvärlden

Företaget bakom Twingly, Primelabs, har just gett ut en rapport om bloggosfären. Man listar där de bloggar som har mest länkar till sig. I olika kategorier, vilka taggar som är vanligast etc. Rapporten täcker tidsperioden 2007-01-01 till 2007-04-30 och omfattar 37 000 bloggar. Man kallar rapporten för Sveriges största bloggar. Men det är inte riktigt sant.

Rapporten handlar om Sveriges mest länkade bloggar som pingar Twingly. Alla bloggar pingar inte Twingly. Mycket länkade bloggar är inte alltid de mest besökta. Därför är rapporten inte om Sveriges största bloggar utan om de mest länkade bloggarna som finns registrerade hos Twingly. Twingly är en tjänst som knyter samman bloggvärlden med vanlig media (SVD och DN). Det handlar alltså om bloggar som kommenterar saker i dessa två stora tidningar. Ett snävt urval alltså. Dessutom blir förmodligen andelen politiska bloggar i materialet större än andelen politiska bloggar i bloggosfären.

Jag har jämfört de 20 mest länkade bloggarna i Primelabs rapport med de 20 bloggar som har mest Knuffpoäng, med topplistorna på Bloggtoppen och Bloggportalen (de två sista loggar antalet besökare på lite olika sätt).

Vid den tidpunkt jag jämförde (klockan 14:30 idag) så fick jag fram att av Primelabs 20 i topp förekommer 13 stycken bland de med högst Knuffpoäng . Av de 20 med flest Knuffpoäng är 13 stycken politiska bloggar, jämfört med 12 i Primelabs rapport. Ganska likartade resultat hos Knuff och Primelabs med andra ord. Men både Knuff och Twingly-rapporten mäter i första hand länkar till bloggarna.

Bloggportalen och Bloggtoppen mäter som sagt besök. Ingen av de bloggar som återfinns i toppen i Primelabs rapport finns med bland de 20 mest besökta bloggarna på Bloggportalen. Av de mest besökta på Bloggtoppen återfinns bara en bland de 20 i topp på Twinglyrapporten. Bland de 20 mest lästa på Bloggportalens lista återfinns inte en enda politisk blogg. Inte heller på Bloggtoppens lista återfinns en enda politisk blogg.

Frågan är faktiskt vad rapporten egentligen säger oss. Som jag ser det säger den ett par saker. Speciellt om vi också beaktar siffrorna från Knuff.se .

1. Politiska bloggar länkas mer från tidningarna än andra bloggar.
2. Politiska bloggar länkar troligen mer till varandra än vad andra bloggar gör.

Det var nog allt vad rapporten faktiskt säger. Det sneda urvalet med överrepresentation för politiska bloggar gör faktiskt att man inte kan dra några slutsatser utöver dessa två när det gäller bloggosfären i stort. Svenskar bloggar alltså inte alls mest om politik. Huruvida vi bloggar om sex eller inte säger rapporten inte ett skit om. Sen kan man naturligvis hitta en hel del roliga småfakta om de bloggar som pingar Twingly.

Men nåt större värde för att analysera den svenska bloggosfären har rapporten inte. Däremot har den ett stort reklamvärde för Primelabs. Snälla GP, gå på tricket och anslut er till Twingly.

Media: SVD
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , , , ,

Den borgerliga regeringen - ett skämt?

Ja, så skulle man kunna se det, om inte politiken de för har så allvarliga konsekvenser för vanligt folk , för arbetare i Sverige. För ministrar ljuger och fuskar på löpande band verkar det som.

Vi fick först en kulturminister som inte visste nåt om kultur, en minister som skulle vara högsta höns över ett statligt TV-bolag som hon vägrade betala licens till. En fuskminister som följaktligen tvingades avgå. Sen hade vi en handelsminister från överklassen som hade diverse skumma och mystiska affärer för sig. Avgång även där.

Nu har vi en minister som av allt att döma ljuger om sina akademiska meriter. Det ser ut som om Sven-Otto Littorin faktiskt köpt sin MBA-examen från ett amerikanskt bluffuniversitet. Det är en blogg vid namn Friktion som avslöjar det hela. En koll på det uppgivna universitets hemsida tycks bekräfta Friktions påståenden. Fairfax University listar inga fakultetsmedlemmar och är väldigt svävande på de flesta områden.

En del liberala bloggar som Gudmundson och Politikerbloggen hoppas dock att det finns bra förklaringar och att Friktions uppgifter inte stämmer. Eller att Littorin utsatts för ett bedrägeri. Den möjligheten finns förstås, men borde han själv inte ha förstått det. Det räcker ju med att kolla runt lite på Fairfax hemsida för att man ska misstänka att nåt är skumt.

Mer bloggkommentarer: sänd mina rötter regn, Alliansfritt Sverige, Se till vänster, där går en arab
Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , ,

Postmodernismen, del 6

Nu ska jag skriva om hur jag tycker vänstern kan använda begreppet postmodern. För mig har detta begrepp inte nödvändigtvis något med de postmoderna tänkarna att göra. Det postmoderna samhället är för mig detsamma som det senkapitalistiska samhället, den globaliserade kapitalismen, det individualiserade samhället, det samhälle som skapas av nyliberalismen.

På det sättet används ordet av Fredric Jameson i boken The Cultural Logic of Late Capitalism där han också referar till Ernest Mandel och dennes begrepp Senkapitalism. Andreas Malm använder också Ernest Mandel, tillsammans med Antonio Gramsci, när han kritiserar postmodernisterna Hardt/Negri.

Jag anser däremot att de postmoderna tänkarna, såsom Derrida, Foucault etc är fina redskap för makten i samhället, vilket jag ockå berörde i del4 av min serie om postmodernismen. De används för att försvara nyliberalismen, något som också Jimmy Sand varit inne på tidigare i en essä, Du sköna nya värld?: En essä om politik och kultur i globaliseringens tidevarv (2002). Han kopplar där samman Lyotard med nyliberalismen och resonerar utifrån Jameson och Mandel med flera. På sin blogg har Jimmy skrivit mer om detta, Senkapitalismens kulturella logik och Senkapitalismens kulturella logik II.

Läs mer om Fredric Jameson: DN1, Tesugen
Läs mer om Ernest Mandel: Mandelarkivet, Mandel på svenska
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Jinge tipsar om bra film - Sicko

Michael Moores nya film är tydligen riktigt bra. I alla fall om man ska tro bloggaren Jinge som skiver ett bra inlägg om Sicko, Michael Moore och sjukvårdssystem. Ett amerikanskt sjukvårdssystem som orsakar kortare medellivslängd för amerikaner än för européer. För de fattiga är det ännu värre, svarta i USA har kortare medellivslängd än befolkningen i Indiens Kerala (Amartya Sen, Utveckling som frihet)

Ett amerikanskt sjukvårdssystem som den borgerliga regeringen drömmer om att införa i Sverige. Ett sjukvårdssystem som gynnar de rika och missgynnar de fattiga. Helt i den borgerliga regeringens normala banor alltså. Den omvända Robin-Hood-politiken.

Så här skriver Jinge bland annat:
"Många har genom åren idylliserat USA som frihetens stamort på jorden. I USA saknar 50 miljoner människor sjukförsäkring, 18 000 dör årligen som en direkt följd av detta. Amerikanen dör i genomsnitt tre år före européerna, så stor är skillnaden. När det gäller svenskarna så är skillnaden antagligen ännu större. I mer begripliga siffror så dör FEMTIO amerikaner varje dag till följd av frånvaron av sjukförsäkring."
Läs mer: Nätverket för Gemensam Välfärd, Socialistiska Partiet
Borgarmedia: SVD, DN, GP
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Inte så bra som förväntat för Sarkozy

Den förväntade jordskredsgerna för Sarkozys UMP uteblev. Istället skaffade sig alliansen Socialistpartiet/Kommunistpartiet nya platser i parlamentet. Sarkozy har dock en stor majoritet, vilket inte bådar gott för den franska arbetarklassen.

Det faktum att kommunistpartiet bara får 18 mandat kommenteras av vänsterpartisten Hanna Löfqvist och DN. Men ingen nämner att kommunistpartiet kanske inte skulle fått ett enda mandat om de inte samarbetat med socialistpartiet. Socialistpartiet ger i princip ett antal platser till kommunistpartiet. Franska kommmunistpartiets saga kanske närmar sig sitt slut. Vilket inte är mer än rätt för att parti som längre än andra försvarade stalinismen, för ett parti som försökte bli rasister för att stoppa Le Pen. Ett parti som inte på länge har haft en arbetarvänlig politik. Det mest inflytelserika franska vänsterpartiet har idag istället blivit LCR.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati: , , ,
Läs mer: Le Monde, SVD

Etiketter: , , ,

2007-06-17

Israel utnyttjar läget

Fröst sapar Israel, genom sin ockupation, tillsammans med omvärldens bojkott av den palestinska regeringen, ett läge av inbördeskrig. Den bojkottade regeringen i Palestina var helt legitimt vald i demokratiska val. Men omvärlden ville inte godkänna det val som det palestinska folket gjorde. Bojkott blev svaret. Detta ledde som vi sett så småningom till inbördesstrider mellan olika palestinska grupper.

Inbördeskriget i Palestina har nu lett till en defacto-splittring av den palestinska staten i två, en del, Gazaremsan, kontrollerad av den i demokratiskt val valda regeringen. En annan del, Västbanken, kontrolleras av den kraft i Palestina som världskapitalet, USA och Israel vill se vid makten, Fatah med president Abbas i spetsen.

Nu har ånyo Israel gett sig in i Gaza med pansarvagnar för att försöka utnyttja situationen. Världskapitalet med USA i spetsen, och med Israel som vakthund i Mellanöstern, visar att man vill bestämma hur palestinierna ska ha det. Helt utanför alla former av demokratiskt och folkligt inflytande.

Läs mer: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, Jinge, Trotten, Frasses blogg
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Pomovänster - nej tack, del 5

Efter att ha behandlat makten i ett antal inlägg är det nu dags för postmodernismens och poststrukturalismens syn på på förnuftet. Så här skriver Richard Wolin en artikel i tidskriften Axess:
"På de avslutande sidorna av Vansinnets historia hyllade Foucault ”icke-förnuftets suveräna verksamhet” som aldrig kan reduceras till rubbningar som kan ”botas”. Foucaults kontrast mellan den moderna vetenskapliga världsåskådningens exkluderande praktik, vars uppkomst sammanföll med Descartes Avhandling om metoden, och ”vansinnets” ickekonformistiska potential i dess egenskap av ”annat” än förnuft, bidrog till att omformulera den teoretiska agendan för en hel generation franska intellektuella.

Inte ens Derrida, som formulerade en kraftfull kritik av Foucaults resonemang, var i grunden oense med den senares centrala påstående att förnuftet i grund och botten är en mekanism för förtryck som opererar genom exklusioner, tvång och förbud. Derridas egna anklagelser mot ”logocentrismen” eller förnuftets tyranni förmedlar en likartad grundtanke: ända sedan Platons tid har det västerländska tänkandet gett uttryck för en systematisk ofördragsamhet mot skillnader, mot det som är annorlunda och heterogent. Efter de prejudikat som etablerats av Nietzsche och Heidegger framträdde dekonstruktionen för att störta och montera ned förnuftets föregivet livsförnekande, förutfattade meningar med dess allomfattande ambitioner.

På ett liknande sätt blev Jean-François Lyotard beryktad för sitt kontroversiella jämställande av ”samtycke” med ”terror”. Föreställningen om en frivillig, rationell överenskommelse är en fantasi, hävdar Lyotard. Under fernissan av ömsesidighet döljer sig makten. Detta vitt spridda tvivel om möjligheterna att lösa tvister genom språket är ännu ett av poststrukturalismens kännetecken."
Jag håller med om ovanstårende och menar att i en användbar och vettig socialism och vänster måste förnuftet ha en plats. Stöd för detta kan man hitta hos en annan modern tänkare, nämligen Jürgen Habermas. Varför ska vi i vänstern använda oss av de problematiska tankegångarna hos postmodernister, när det finns bättre verktyg för att förklara verkligheten och visa på vad vi behöver göra. Det finns ingen anledning alls , menar jag, utan postmodernsimen (inkl senmodernismen, poststrukturalismen etc) ska förkastas. Ska klasskamp, klassbegrepp och maktens erövrande sättas på tapeten igen behöver vi andra verktyg och filosofier än postmodernismen.

En annan kritiker av postmodernismen är Philippe Corcuff som lutar sig på bland annat Maurice Merleau-Ponty, en existentialist som tog en annan väg än Jean-Paul Sartre. Dessa brukar föras till det som kallas den franska marxismen (till vilken även såna som Daniel Bensaïd och Pierre Bourdieu hör). Han menar att postmodernismen visar på en uppgivenhet och bäddar för en mörk framtid. Jag har tyvärr bara hittat texter av honom på franska och min förståelse av det språket är inte tillräckligt bra för att jag ska kunna förstå mycket mer än det jag skrev ovan. En som också inspirerats av Merleu-Ponty är den amerikanska feministen Iris Marion Young föras. Hennes utkast till en teori som kan hantera klass, könsmotsättningar rasism i en enhet, utan att hemfalla åt individualism och identitetspolitik har jag skrivit om tidigare.

Nu har jag också antytt var jag vill att vänstern ska hämta sina teorier, istället för från postmodernismen. Mer om detta ska jag skriva senare.

Intressant?
I DN om Derrida, Habermas och 11 september 2001, även i SVD (en fråga där bägge verkar ha hamnat helt fel.)
Om postmodernism, Derrida och Habermas med mera på olika bloggar: strötankar och sentenser om Rorty och tidskriften Fronesis, Prometheus, Ge oss ett val, om Nancy Fraser (nämns av Richard Wolin) och hennes kritik av Judith Butler, som Richard Wolin nämner i sin artikel.
I DN om det nummer av Axess där kritiken av postmodernismen finns.
Andra bloggar om: , , , , , , ,
Läs mina tidigare inlägg om postmodernism och vänstern.

Etiketter: , , , , , , ,

Sverige är i krig

Sverige är sedan några år tillbaka i krig för första gången på tvåhundra år. Detta faktum, som är ganska uppseendeväckande när man tänker efter, uppmärksammas egentligen väldigt lite. Men det händer ibland. I Aftonbladet skrev miljöpartisten Gustav Fridolin nyligen en debattartikel, Det är ett krig som vi deltar i. En av anledningarna som angavs för USA:s angrepp på och ockupation av (tillsammans med allierade) Afghanistan var att kvinnorna skulle få det bättre än under talibanerna. Inte mycket har förbättrats för kvinnorna, det kan vi se i dagens Göteborgs-Posten.

Egentligen uppmärksammas kriget i Afghanistan, som Sverige deltar i på USA:s sida, huvudsakligen när svenskar dödas eller nästan dödas. Men det är ju problemet, det värsta med ockupationen av Afghanistan är detsamma som med Irak-ockupationen. Under förevändning av att skapa demokrati, besegra terrorismen och göra det bättre för kvinnorna har ett land kastats ner i fortsatt anarki, kaos och förtryck, nu under en ockupationsmakt. Det afghanska folket är det som lider mest, inte ockupationssoldaterna. Det går inte att införa demokrati med hjälp av gevärspipan, med hjälp av krig.

Läs mer: Ut ur Aghanistan.nu, Socialistiska Partiet
Mer i borgarmedia: GP1, GP2, DN1, DN2, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati: , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Media -borgarregeringens propagandaministrar

Opinionsundersökningarna duggar tätt. Efter den mycket kommenterade undersökningen som placerade vänsterpartiet utanför riksdagen har det kommit ytterligare två, dels SCB:s, där vänsterpartiet hamnade på mer normala 5% och nu ytterligare en undersökning som presenteras i DN. I den är både vänsterpartiet och kristdemokraterna nära 4%-gränsen. Miljöpartiet uppvisar fortsatt goda siffror. SVD försöker nedvärdera SCB:s stora undersökning och framhäva den nya som bättre och adekvatare. I ett försök att påverka opinionen i borgerlig riktning får man förmoda. Enligt rececptet, framgång föder framgång , motgång resulterar i mer motgång.

Ett annat försök att titta på opinionen gör DN i en artikel om partiföreträdares synlighet i media. Precis som om synligheten i media skulle avspegla nån form av folklig opinion. Synligheten i media avspeglar ju snarast tidningarnas vilja att ge stöd till och uppmärksamma vissa politiska riktningar.

Alltså, media gynnar de borgerliga partierna på ett högst uppseendeväckande sätt. Det är en medveten handling från media att försöka styra opinionen i riktning bort från missnöje med borgarregeringen till stöd för densamma. Media utgör på så sätt en borgerlighetens och nyliberalismens propagandaapparat. Ett slags borgerlighetens propagandaministerium.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-16

Pomovänster - nej tack, del 4

Jag har ägnat tre inlägg åt postmoderna teorier, dess syn på makten och hur postmoderna teorier letat sig in i vänstern. Jag menar att det inte är bra för vänstern att använda sig av postmoderna teorier för att försöka förklara vad vi ska göra åt orättvisorna i världen. Däremot kan man använda begreppet postmodernt samhälle om det nuvarande stadiet av det kapitalistiska samhället. Även om jag kanske föredrar det av Ernest Mandel myntade uttrycket Senkapitalism istället. Men det behöver inte betyda att vänstern ska bli postmodern och anamma postmoderna teorier för att förändra världen.

När Blair utformade sin sorts socialdemokrati baserades mycket av tankegångarna på den postmoderne tänkaren Anthony Giddens. På samma sätt har Michel Foucault influerat svensk socialdemokrati, exempelvis kring tidskriften/tankesmedjan Arena. Den moderna svenska socialdemokratin med Mona Sahlin i spetsen har tagit intryck från denna tankesmedja och från den engelska blairismen. Postmodernismen blir alltså ett sätt att fomulera en politik som bevarar det existerande politiska/ekonomiska systemet. Ett sätt att konstruera en politik med utgångspunkt i att det inte finns någon grupp som har makten i samhället. Finns ingen grupp som har makten behöver man inte kämpa för att fördela makten eller ta ifrån makthavarna makten. Det blir helt meningslöst att göra motstånd och klassamhället förnekas eller förklaras som betydelselöst.

Kvar blir då enbart identitetspolitik baserad på den individualism som finns i det nuvarande stadiet av kapitalismen. En sådan politik baserad på individualism, mångfald av identiteter, där varje människa är en fritt seglande enhet som väljer och vrakar bland olika möjligheter för individen kommer aldrig att kunna leda till en förändring av samhället.

När delar av den intellektuella vänstern också hemfaller åt sådana teorier kommer de också att finna att de blir försvarare av det existerande och inte kommer att kunna formulera något alternativ till den socialdemokrati vi har idag. De missar därmed också chansen att formulera ett kraftfullt alternativ till nyleninisters (gamla maoister, stalinister etc) teorier. Det är inte bra för vänstern. Därför måste vi säga nej till postmodernismen. Nej till Pomovänstern.

Stöd för denna inställning har jag hämtat hos en rad källor och författare, däribland;
Richard Wolin som visar på varför vänstern inte kan/borde/ska vara postmodern i sin artikel "Frigörelsen förvandlas till förtryck - från Spengler till Derrida". Andreas Malm visar hur oanvändbar postmodernismen är för att beskiva vad som händer i världen (i sin specifika allians med den autonoma marxismen) när han kritiserar Hardt/Negris Imperiet. Katrine Kielos har flera gånger kritiserat identitetspolitiken hos socialdemokratin och jag har kritiserat den mer allmänt.

När man förnekar att makten finns någonstans och säger att den finns överallt så förnekar man också möjligheten att göra något åt situationen. Möjligheten att förbättra samhället inför framtiden. Möjligheten att göra uppror mot makten. Det är inte bra för de fattiga, det är inte bar för arbetarklassen. Därför hör postmodernismen inte hemma i vänstern. Därför ska vi säga nej till Pomovänstern.

Läs mer: Jimmy Sand skriver om Pomovänster, Mr Brown också. Alex Callinicos har skrivit kritik, Toni Negri in Perspective. Följande debatter har också bäring på det som jag skrivit om i mina hittills fyra (inkl. denna) artiklar om postmodernism; Förändra världen utan att ta makten, Debatt om imperialism, Strategi för vänstern. Bland deltagarna i debatterna märks Andreas Malm, Ulf Karlström, Charles Post, Claudio Katz, Antoine Artous, Alex Callinicos, John Holloway, Daniel Bensaïd, Hilary Wainwright, Phil Hearse, François Sabado och François Duval.

Mina tidigare tre artiklar:
Postmodernismen - inget för vänstern, del 1
Postmodernismen - inget för vänstern, del 2
Postmodernismen - inget för vänstern, del 3

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

På franska om Vaxholmsfallet

Jag har skrivit en artikel i fransk tidningen Rouge om Vaxholmsfallet, Contre le dumping social. Att de tror att jag finns i Oslo har förklaring i att norska delen av Fjärde Internationalen också brukar representeras av en person som heter Anders på internationella möten. En del har inte riktigt klart för sig vem av oss som är vem. Eller/och vilket land som är vilket.

Ett tidigare inlägg om Vaxholmsfallet: Facket vinner Vaxholmsmål.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

Mer till de rika - mindre till de fattiga

Den borgerliga regeringen verkar fast inriktad på en politik som går ut på att slå mot de fattigaste och gynna de rikaste. Skatter som fastighetsskatten och förmögenhetskatten som i huvudsak berör rika tas bort.

Medan man slår hårt mot de allra fattigaste, människor som är sjuka ofta (arbetare är oftare sjuka än vad borgare är), mot folk som är förtidspensionärer, arbetslösa osv. Avgifter för försäkringar som fattiga behöver höjs (ex. arbetslöshetsförsäkringen), rättigheter till försäkringar minskas eller så minskas möjligheter till att få ut på försäkringarna (ex. sjukförsäkringen). Ett förakt för de missgynnade i samhället avspeglar sig tydligt i den borgerliga regeringens politik. Åt de som redan har ska vara givet säger man klart och tydligt. Åt de som inget har, ännu mindre.

Vanligt folk, fattiga och arbetare borde dock inte vänta till nästa val med att protestera mot borgarregeringen. Protester borde börja nu.

Borgarmedia: DN, SVD,
Bloggare: Jinge, Annica Tiger, Jessika, Livet efter, jj.n
Läs mer om social välfärd och rättvisa hos Socialistiska Partiet.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-15

Våra "underbetalda" direktörer!

Josefin Brink har skrivit ett underbart inlägg på sin blogg där den stenrika och inte direkt lågavlönade sommarprataren Michael Treschow tas ner på jorden.
"Ulf Elving frågade Michael vad han skulle göra med de 7 000 kronor som han får i arvode för sitt sommarprogram. Då svarade Michael att han ska ge dem till någon välgörenhet, för "sånt är kul, tycker jag".

Ja, visst är det kul! Världen är ju full av hjälplösa människor som hänger runt på soptippar utan skor och med flugor i ögonen. De blir säkert hur tacksamma som helst för Michaels bidrag. De kan bygga en by av konservburkar och kanske ha råd med lim att sätta ihop dem med. Eller tejp. Ja, definitivt tejp. Det sitter bättre."

Läs hela inlägget på hennes blogg. Det är skitbra och dessutom roligt. Esbati tipsade om detta fina blogginlägg.

Treschow kommenterar det faktum att han fått en arvodesökning på 25% bara för styrlseuppdraget i Ericsson, vilket blir nätta 750 000 kronor i ökning av arvodet, med följande ord:
"Är det något som är ett problem i sammanhanget så är det att de stora svenskbaserade företagen har en för låg nivå på styrelsearvodena, vilket leder till svårigheter att rekrytera de internationella toppkrafter som styrelsearbetet i en globaliserad ekonomi kräver"
Tänk vad synd det kan vara om toppdirektörer som får mer i arvodesökning för ett av sina många uppdrag än vad de flesta människor tjänar på ett år.

Treschow ärjag inte så intresserad av att lyssna på, däremot Åsa Linderborg, Göran Lambertz (han och jag delar ju vissa åsikter om polisen), Gustav Fridolin (trots att han är miljöpartist) och Martin Kellerman. Sen är det säkert nån mer som överraskar. Läs också den fina artikeln om Åsa Linderborg i LO-tidningen. En artikel Ali Esbati också tipsade om.

Läs debatten om giriga direktörer för ett halvt år sen i Dagens PS och SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6.
Och om alla sommarpratare: SR, AB, DN, SVD
Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , , ,

Tragedin i Palestina

Vi i västvärlden fortsätter leva som om ingenting hänt. Som om Palestina inte finns. Israels ockupation och förtryck ihop med omvärldens likgiltighet och bojkott av Palestina har nu lett till att palestinier strider mot varandra. Jinge har flera bra kommentarer i ämnet, Den israeliska draksådden, Sprider sig inte striderna till Västbanken nu?, Esbati skriver också bra.

Det hela är absurt. Varför bojkottas de som är de svaga. Varför bojkottas den som ligger under? Varför bojkottas de förtryckta? Varför bojkottas Palestina? När vi borde bojkotta förtryckaren! När vi borde bojkotta ockupanten! När vi borde bojkotta den starke! När vi borde bojkotta den som har överläge! När vi borde bojkotta Israel!

Och Bildt hycklar. Upphäva bojkotten så så palestinierna får möjlighet att överleva. Men se det vill inte Bildt. Han bara snackar skit.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, AB, EX
Andra bloggar om: , , ,
Technorati: , , ,

Etiketter: , , ,

Postmodernismen - inget för vänstern, del 3

I mitt förra inlägg skrev jag att det var för mig oklart varför de autonoma kommit att omfatta postmodernistiska teorier. Nu har jag forskat lite och kommit vissa saker på spåren. Det visade sig vara mycket enkelt, den italienska autonoma marxismen på 70-talet och framåt lät sig inspireras av tänkare som Foucault, Deleuze, Guattari, Lyotard, Virilio. En av de som lät sig inspireras var Antonio Negri. En text som behandlar denna utveckling är Från kommunikation till kommunism av Jan Sjunnesson 1997. Andra texter som tar upp ämnet är Har kejsaren några kläder, som är en recension av Hardt/Negris Imperiet och på bloggen En bris av frisk luft behandlas också ämnet, Flyktiga tankar efter att ha läst...

Motkraft sammanfattar det hela så här:
Operaism och autonom marxism:Operaismo ("arbetarism") är en variant av marxism som utvecklades under femtio och sextiotalet i framför allt Italien. Teorierna vidarutvecklades på sjuttiotalet av den italienska autonomia-rörelsen. Dessa marxistiska teorier, som lägger sin fokus på arbetarklassens självständiga kamp mot att inordnas i kapitalet och ser denna kamp som kapitalets drivkraft, har kommit att kallas för autonom (egentligen autonomistisk) marxism.
Postautonoma teorier: Den autonomistiska teoribildningen har aldrig varit homogen eller stillastående. Under 80-talet och 90-talet korsbefruktades teorierna med fransk poststrukturalism. I Italien fick dessa tankar sitt starkaste fäste kring de autonoma sociala centrena. En stor del av denna teoretiska diskussion finns populariserad och sammanfattad i Toni Negri och Michael Hardts bok Imperiet.
En annan väg som det postmoderna teorierna kommit in i de autonoma och anarkistiska kretsarna verkar vara via personer som arbetat med fångfrågor och på det sättet influerats av Foucaults tankegångar om makten. En som skrivit en bok om detta är kriminologen Magnus Hörnqvist, Foucaults maktanalys. Ett citat från den boken:
"Vi vet idag med tillräcklig säkerhet vilka som exploaterar vilka, vilka som tar emot profiterna, vilka som är inblandade och vi vet ur det går till när profiterna investeras på nytt. Men när det gäller makten ... Vi vet att den inte är i händerna på de som styr. Men det är klart, idén om den härskande klassen har aldrig givits en adekvat formulering"
Med start i detta citat diskuteras, försvaras och kritiseras Michel Foucault i en tråd på socialism.nu, som är ett diskussionsforum för främst anarkister, syndikalister och autonoma.

Andreas Malm kritiserar Antonio Negris och Michael Hardts teorier om makten (vilka är hämtade från Foucault och från så kallade poststrukturalister som Jacques Derrida), utifrån dess implikationer för imperialismen, i sin bok, När kapitalet tar till vapen. Kapitlet i fråga finns att läsa på nätet. Kort sagt innebär hans kritik att Hardt/Negris teorier inte kan förklara dagens kapitalsim och i själva verket snarast utgör ett försvar för USA:s dominans. Detta genom att förneka att den existerar. I slutändan blir det därmed i praktiken ett försvar av kapitalismen. Så här skriver Andreas Malm om det:
"Det finns i teorin om imperiet en tendens till apologi för makten. Säkerligen är det inget som Hardt och Negri avsett, men logiken i deras tankar leder rakt in i imperialismens famn. Vad USA självt säger när landet drar i krig är just att man inte agerar i eget intresse, utan för att värna den globala rätten. och det är så USA vill marknadsföra sina aktioner: som något som måste utföras för att stoppa en ondska. Som en polisiär hantering av kriminella fiender till civilisationen.

Poststrukturalismens fixering vid maktens centrumlöshet och den autonoma marxismens vid dess reaktivitet får Hardt och Negri att låta som ett eko av Vita huset: USA påtvingar inte den övriga världen sin vilja, utan gör det världen behöver och ber om. Inte minst viktigt saknar de varje begrepp om förevändningar för krig.
//
Synen på makten och kapitalet som ett platt nät där ingen identifierbar aktör utövar exploatering påminner besvärande mycket om liberalernas osynliga hand. Den neoklassiska föreställningen om ekonomiska kriser har alltid varit in marknaden sköter sig väl och framskrider i jämvikt om den lämnas i fred från externa chocker - som arbetarkamp. Om det inte vore för att arbetarna strejkade och drev upp sina löner skulle kapitalismen inte hamna i kris, säger neoklassikerna, säger nyliberalerna, säger Hardt och Negri. Konfronterade med denna invändning har de senare stått handfallna. Det måste vara något fundamentalt fel med Hardt och Negris teori."
Jag tycker Andreas Malm i sin bok gör upp med postmodernism, poststrukturalism (jag anser att båda "skolorna" är en del av strukturalismen, se Richard Wolins artikel i Axess) och autonom marxism på ett sådant sätt att han klart visar varför de är oanvändbara verktyg i dagens värld. Hardt och Negri duger inte ens till att beskriva dagens verklighet, än mindre vara till nån hjälp när det gäller att förändra den.

Ett försvar för Foucaults maktbegrepp finns på bloggarna strötankar och sentenser och Ge oss ett val. När Andreas Malm själv konstruerar en teori i stället för Hardt/Negris gör han det utifrån Antonio Gramsci och Ernest Mandel (texter av Mandel). En annan som behandlar Gramsci är Jimmy Sand som har bloggen strötankar och sentenser. I sin post menar Jimmy att man inte behöver skilja på klasspolitik och identitetspolitik. Han tar stöd av Gramsci för detta. Jag tro han har fel där. Malm använder Gramsci just för att bekämpa postmodernistiska teorier och identitetspolitik är ett resultat av dessa. Detta får jag återkomma till. Vidare kopplar Malm ihop Gramsci och Mandel, vilket enligt Sand borde vara omöjligt. Så är det naturligtvis inte, men den debatten hör hemma i något annat inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

Jag förstår mig inte på Danielsson

Lars Danielssons hållning till Katastrofkommissionens senaste rapport om hanteringen av Tsunami-katastrofen är obegriplig. Han står fast vid allt han sagt. Katastrofkommission drar fel slutsatser. Inser han inte att det inte håller. För att Danielssons argument ska hålla krävs en helt ny historia från honom. Det är enda sättet att kunna visa på att Katastrofkommissionen har fel.

I brist på en annan version framstår Danielsson endast som en dålig lögnare och som passiv när det begav sig. Vilket Katastrofkommissionen uttryckligen bevisar så länge Danielsson inte presterar en bättre historia. Kanske hela sanningen och inte bara en bit sanning. Obegripligt som sagt. Att kommissionen eller delar av den verkar ha en politisk agenda förändrar inte detta.

Borgarmedia: DN, SVD1, SVD2
En bloggare: Vänstra Stranden
Utredningen om tsunamibanden
Andra bloggar om: , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , ,

2007-06-14

Vänsterpartiet på normala 5 procent

Den stora opinionsundersökningen från SCB har presenterats. I den hamnar vänsterpartiet på mer normala 5%, dvs gott och väl inne i riksdagen. Detta faktum förändrar dock inte mitt resonemang i mitt tidigare inlägg, Dags för ett bredare vänstersamarbete.

Jag är allstå ute efter ett bredare vänstersamarbetet byggt på klasspolitik och antikapitalism. Jag vill också ha ett bredare parti på vänsterkanten med rätt till organiserade fraktioner/tendenser inuti partiet. Om detta har jag skrivit i inlägget Organisationer inom organisationer.

Borgarmedia: DN, SVD, Aftonbladet, Expressen
Bloggare: Jinge, Stefan Lindborg, Yrsa funderar, Solidaritet och Rättvisa, Eva-Lenas blogg
Andra bloggar om: , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , ,

Postmodernismen - inget för vänstern, del 2

Det kan ibland vara svårt att förstå hur vänstern kommit att omfatta postmoderna teorier. Detta med tanke på vänsterns traditionella områden med social rättvisa och en politik baserad på de ekonomisk förhållandena i samhället. Postmodernismen med sådana som Anthony Giddens, Michel Foucault och andra lägger ju tyngpunkten på annat håll. Visserligen har vi ju Michael Hardt och Antonio Negri som försökt sig på en förening av ekonomi och postmodernism à la Foucault. För länkar till kritik av Hardt/Negri se Postmodernismen - inget för vänstern, del 1. Så här skriver Richard Wolin i en artikel i tidskriften Axess:
"Enligt den vedertagna uppfattningen är både poststrukturalism och postmodernism rörelser som tillhör den politiska vänstern. Men det är ett anspråk som snabbt faller samman vid en närmare granskning. Vänstern har ju trots allt i ett historiskt perspektiv varit pålitligt rationalistisk och universalistisk, försvarat demokrati, jämlikhetssträvanden och mänskliga rättigheter. Ett av den politiska vänsterns kännetecken har varit dess vilja att ta sig an frågor som handlar om ”social rättvisa”. Den har systematiskt ifrågasatt trångsynta definitioner av frihet som sanktionerar oerhörda skillnader i rikedom, och i stället krävt att den formella jämlikhetens förespråkare möter socialt missgynnade gruppers behov på halva vägen. Gång på gång har vänstern tvingat det borgerliga samhället att leva upp till demokratiska normer och trotsat trångt individualistiska föreställningar om rättigheter såväl som politiska och ekonomiska eliters plutokratiska ambitioner.25 Den som studerar den utveckling som moderna samhällen har genomgått kan således iaktta en ryckvis förflyttning framåt, från medborgerlig till politisk och social jämlikhet."
Detta är något som jag håller med om. Och det blir som jag ser det väldigt svårt att förena med psotmodernismens och poststrukturalismens avståndstagande från förnuft och avvisande av att makten finns hos vissa grupper av människor. Men vad kan då var anledningen till att postmodernismen anammats av många inom vänstern, med resultat en världsfrånvänd teoretiserande kultur där man lämnat de social rättvisefrågorna till nån annan. Det är ganska lätt att förstå när det gäller den ena av de två grupper inom vänstern som anammat postmoderna teorier. Den gruppen är högskolevänstern/den intellektuella som man i Sverige kan se bland annat runt tidskrifterna Arena och Fronesis, men även kring Vägval Vänster.

Det beror uppenbarligen på traditioner från 1970-talet då den så kallade strukturella marxismen eller Althusser-skolan, uppkallad efter Louis Althusser, hade stort inflytande i svensk akademiska marxistiska kretsar, bland annat kring tidskriften Zenit. I dessa kretsar ingick bl.a. en av grundarna av Vägval Vänster, Johan Lönnroth. Althussers teorier låg till grund för det som skulle komma att kallas Eurokommunismen, ett projekt som gått i stöpet totalt. De partier som blev eurokommunistiska är idag i huvudsak partier som i praktiken övergivit antikapitalismen. Det svenska Vänsterpartiet är ett sådant exemepl. En annan som tillhörde denna skola är Nicos Poulantzas. En debatt mellan honom och en mer traditionell marxist kan läsas på SP:s hemsida. Althusser-skolan är som sagt en strukturalistisk variant av marxism. Postmodernismen kan också anse vara strukturalism, eller i alla fall bygga på strukturalismen som den formulerats av sådana som Claude Lévi-Strauss. Det kanske inte är så att man kan säga att traditionen i den svenska intellektuella vänstern är obruten, utan det är kanske snarare ett utslag av ett alltför överdrivet intresse av fina teorier på bekostnad av praktiskt politiskt arbetet i verkligheten, som gjort att postmodernismen fått fäste i samma kretsar där den strukturella marxismen hade sitt fäste på 1970-talet.

Den andra gruppen som anammat postmoderna teorier är delar av den autonoma/anarkistiska vänstern. Detta är ännu mer oförståeligt och jag har ingen riktigt bra idé om varför ännu. Men det har troligen med arbetet kring antirasism och feminism att göra. Jag får återkomma om detta. Klart är att det även i denna miljö fått problematiska konsekvenser, livstilism, identitetspolitik osv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati: , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , , ,

Lars Danielsson - skurk?

I dagens DN försvarar sig Lars Danielsson genom att gå till motangrepp. Han menar att katstrofkommissionens läckor, som lett till tidigare artiklar och inslag i DN, SVD, Ekot, en mängd blogginlägg, Jinge, Hartman1, Hartman2, Gudmundson, Ingerö, Mina Moderata Karameller, och många fler, är en medveten handling ämnad att svartmåla honom. De flesta bloggare verkar hjärligt trötta på det hela. Många kräver att han ska börja prata sanning. En del försvarar honom.

Men ingen verkar egentligen tro på att han pratar sanning. Det kan han faktiskt göra, oavsett att Jinge påstår att så inte kan vara fallet. Lars Danielsson var regeringskansliets ansvarige för kontakter med den svenska militären. Det framgår med all tydlighet genom den roll han spelade i Göteborgshändelserna år 2001. (se Hans Abrahamssons bok, En delad värld, Leopard Förlag, 2006) Försvarsstaben hade väldigt tidigt information om katastrofen, försvarsdepartementet fick tidigt tillgång till denna. Det finns all anledning att förutsätta att Lars Danielsson därför också fick denna information tidigt. Allt annat vore faktiskt underligt.

Är det dessutom så som man skulle kunna misstänka att Lars Danielsson motsvarar den mystiske grå eminensen som Leif GW Persson har med i sina polisromaner, eller rentav i själva verket själv en av MUST:s medarbetare. Något som man lätt kan tro när man läser Hans Abrahamssons bok eller Säkerhetstjänstkommissionens utredningar om övervakning, IB och Säpo. Detta är naturligtvis i allra högsta grad en spekulation och jag ser fram emot huruvida Lars Danielssons kommande bok kan bringa klarhet.

Men tills vidare misstänker jag i alla fall att Lars Danielsson i stort faktiskt talar sanning även om det till synes finns motsättningar mellan det han säger och katastrofkommissionens rapporter. Men det finns enligt Danielsson förklaringar till detta, vilket han går in på i sitt debattinlägg i DN.

Emellertid krävs det att det IP-nummer som inte kunnat efterforskas och som Danielsson loggat in från tillhör Försvarsstaben eller något liknande för att mitt eget resonemang ska hänga ihop. Och där kan ha dessutom ha använt andra datorer, förutom sin bärbara. Om det nu är så som jag spekulerar, så frågar jag mig, varför han i så fall inte redovisar detta, utan framhärdar i sitt tidigare resonemang, vilket sannerligen inte verkar speciellt lyckat eller framgångsrikt. Han är, om mitt resonemang skulle stämma, ingen skurk. Men då verkar han mer än lovligt korkad. Och det kan ju inte heller vara fallet. Mycket underligt är det.

Borgarmedia: SVD1, DN, SVD2, Aftonbladet, Expressen1, Expressen2
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-13

Yttrandefriheten gäller inte arbetare

I dag har det kommit en dom från Arbetsdomstolen som säger att Fackliga förtroendemän kan sägas upp om de uttalat kritik mot arbetsgivaren och varit "jobbiga" i arbetsgivarens ögon. Och jag som trodde det var meningen att fackliga företrädare ska vara jobbiga mot arbetsgivaren, det känns som det är en förutsättning för att kunna representera arbetskamraterna på ett bra sätt. Den uppsagde Per Johansson säger i DN:
- Det är i flera avseenden en politisk dom. AD har ensidigt ställt sig på arbetsgivarens sida och vägrat att lyssna på fackets representanter. Här står ord mot ord, men jag har absolut inget att skämmas för, sade Per Johansson.
Domen kommer att leda till att det blir svårare att arbeta fackligt på lokalt plan. Svårare att rekrytera nya fackliga förtroendemän då man måste vara extremt försiktig med vad man säger. Kritik mot arbetsgivaren - du får sparken är faktiskt den yttersta konsekvensen av domen i AD.

Yttrandefriheten i det borgerliga, nyliberala Sverige gäller tydligen inte alla. Den gäller inte för arbetare.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN
Läs mer: Socialistiska Partiet1, Socialistiska Partiet2, Mullvaden
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

Postmodernismen - inget för vänstern, del 1

Jag läste ett intressant kritiskt inlägg om postmodernismen i den borgerliga, liberala tidningen Axess, "Frigörelsen förvandlas till förtryck - från Spengler till Derrida" . Artikeln är skriven av Richard Wolin, historieprofessor på City University i New York.

Den fick mig att tänka på och att börja läsa om postmodernism. Jag har redan tidigare funderat över om inte Foucaults teorier om att makten finns överallt och att man när man kämpar för förändringar i samhället i själva verket medverkar till att stärka de som redan har makten, leder till att det inte är någon idé att kämpa för att få det bättre. En uppgivenhet och en känsla av meningslöshet. Jag håller inte med allt som Wolin skriver, artikeln är trots allt främst ett försvar för liberalismen (Socialliberalismen som jag förstår det). Men också ett försvar för förnuftet och humanismen. Två värden som jag menar måste ingå i en socialists arsenal. Tolkningen av Foucault delar jag uppenbarligen med med Wolin som skriver:
"Om det verkligen förhåller sig så som Foucault påstår, att ”makten” finns över allt, verkar det ju så gott som meningslöst att bekämpa den. I stället för att bekämpa underordningen i praktiken föredrar postmodernister att hålla sig på relativt säker mark och ägna sig åt ”metapolitik” – den isolerade nivå av ”teori” där de största farorna är ”begreppsmässiga” och där konkret politik blir något lätt eteriskt.
Derrida har visserligen nyligen gett uttryck för ett förstulet intresse för en vag ”kommande demokrati” (democratie à venir/avenir), men vad detta metapolitiska dekret – så rikt på retorik och så fattigt på empiriskt innehåll – skall betyda får var och en försöka komma fram till själv."
Han kritiserar identitetspolitik utifrån samma ståndpunkter som Katrine Kielos och jag själv gjort tidigare:
"”Identitetspolitik” bemäktigar sig den traditionella vänsterns intresse för social rättvisa. Skillnader måste självfallet respekteras men det finns inte någon anledning att göra dem till en fetisch. Ett av problemen med ett okritiskt förhärligande av ”skillnad” är att det med lätthet kan resultera i en ny ”essentialism” i vilken frågor om gruppidentitet tilldelas en ställning som yttersta grundsats. Eftersom ansträngningar för att nå fram till samtycke a priori betraktas med hån och misstro tycks det så gott som omöjligt att återställa en meningsfull känsla av att tillhöra en politisk gemenskap. Historiskt har slutresultatet varit kulturvänsterns politiska marginalisering och fragmentering. I stället för att stimulera en hållning av aktiv protest har en inskränkt fokusering på gruppidentitet uppmuntrat en reträtt från politiken."
Och avslutningen av hans artikel är att säga att nazismen är den ultimata identitetspolitiken:
"Som en europeisk vän en gång uttryckte saken: ”identitetspolitik – det är vad de hade i Tyskland mellan 1933 och 1945”. Den kulturella politikens misslyckande speglar den nya vänsterns tillbakagång så som den har skildrats av Christopher Lasch och Richard Sennett: man har gett upp en oppositionell politik som är inriktad på den offentliga sektorn till fördel för en självupptagen ”narcissistisk kultur” som bara följer sin inre röst."
Det man kan säga är väl att postmodernismen är det som skapat identitetspolitiken och identitetspolitiken står emot kollektiva lösningar. Kollektiva lösningar är vänsterns sätt att frigöra individen. En trygg individ är en fri individ. Precis som en person jag träffade på en fest häromdan sa till mig. Hon kom som flykting från Östeuropa i början på 80-talet. "I öst var allting grått, alla byggnader etc, men människorna var trygga och färgstarka. I väst är byggnader och omgivning färgstarka, men människorna gråa."

Den individuella frihet, individaulismen, som postmodernism och nyliberalism skapat och vill vidareutveckla leder alltså till en likriktning av och en ofrihet för individerna. Det ständiga väljandet leder till otrygghet, att man blir upptagen med att anpassa sig till normen (under täckmantel av att man är unik). Så länge man måste sysselsätta sig med överlevnad ( i vårt moderna samhälle i form av ständiga val) är man inte fri. Först när överlevnaden är tryggad kan man vara fri. Tryggheten skapas alltså genom generella kollektiva lösningar.

Istället för relativistisk postmodernism måste vänstern vända sig tillbaka där vi en gång var. Vänstern måste ställa krav på social rättvisa, jämlikhet, mer demokrati etc.

En kritik av postmodern vänster, som Hardt och Negri, finns hos tidskriften Clarté, läs Mikael Nybergs Kalkonmarxismen. En annan kritik finns i Andreas Malms utmärkta bok, När kapitalet tar till vapen. En recension av Malms bok kan läsas hos tidskriften Röda Rummet. Clarté nr 3/06 har en rad artiklar om individen, individualismen och kollektivet. Mikael Nyberg har skrivit en annan artikel i LO-tidningen
och här finns ytterligare en kritik av Hardt/Negri.

Ett försvar av en postmodern identitetspolitik finns att läsa hos bloggen Vänstra Stranden (men han har missuppfattat begreppet identitetspolitik) som talar för ytterligare individualisering av politiken. Det gör också Hörsing. I i tidskriften Arena försvaras "Pomovänstern", som en debattör med samma förnamn som jag har, döpt den postmoderna vänstern till. Rasmus Fleischer buntar där ihop alla de inom vänstern som vill syssla med sociala frågor till något han kallar "nationalvänstern". Det ska jag komma in på i ett annat inlägg i framtiden. Strötankar och sentenser funderar över vad Pomovänster egentligen är i ett inlägg. Här skriver Mr Brown ett annat Pomovänsterinlägg som jag ser det.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

Extremvänstern i Second Life

Jag har varit helt ointresserad av "fenomenet" Second Life på Internet. Dels för att jag inte spelar dataspel, dels för att det verkar vara ett ganska ointressant spel eller community. Men många har ju fascinerats vilket alla kommentarer om den svenska ambassaden i Second Life vittnar om.

Nyligen läste jag dock en artikel i den skotska tidskriften Frontline som gjorde mig lite mer intresserad. Den handlar om vänsterns närvaro i Second Life och kampen mot fascister som Le Pen där. Dessutom om organisering av G8-protester. Läs mer om extremvänstern i Second Life.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati: , , , ,

Etiketter: , , , , ,

Det borgerliga övervakningssamhället

FRA ska få utökade möjligheter att övervaka människor. Det "handlar om att upptäcka hot mot vår yttre säkerhet" inte om att "övervaka svenska medborgare" säger försvarsminister Mikael Odenberg i SVD. Trovärdigt uttalande? Inte ett dugg. Det hela handlar ju om "kriget mot terrorn" och det vore ju konstigt om de paranoida underättelsetjänsterna och säkerhetstjänsterna inte misstänkte svenska medborgare för terrorism. Erfarenheten visar ju dessutom att övervakning som tillåts tenderar att sprida sig och att omfatta allt fler och allt mer.

När Odenberg säger att försvarsunderättelsearbetet riktar sig mot utlandet säger han det därför att den svenska lagstiftningen är sådan. Han måste säga det. Verkligheten är dock en helt annan. Det visades redan på 70-talet med den s.k. IB-affären. Militärens underättelse och säkerhetstjänst (MUST) övervakar och registrerar även svenska medborgare. Jag skriver i nutid då jag inte har minsta tvivel om att sådan verksamhet fortfarande förekommer via IB som numera heter Kontoret för särskild inhämtning (KSI). Dessutom är det så att utredningen som Johan Munck gjorde med anledning av 11 september, SOU 2003:12 föreslår sådana ändringar som innebär att den distinktion som finns mellan MUST och Säpo idag delvis försvinner. Det blir helt okej för militären att jobba inom Sverige och för Säpo att jobba utomlands om utredningens förslag genomförs. Jag har inga tvivel om att så kommer att ske. En del har redan genomförts, exempelvis möjlighten att använda militär mot störningar inom landets gränser. Man får helt enkelt större spelrum i bägge organisationerna. Något som säkerligen också kommer att påverka FRA:s verksamhet.

Thaher Pelaseyed, den nye vice ordföranden i Ung Vänster, har skrivit bra om detta på sin blogg, Sovjet närmare än någonsin. Några citat:
Propositionen "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet" (2006/07:63) kommer att förändra Sverige. Den borgerliga regeringen ämnar att anspassa svensk underrättelseverksamhet till den nya världsordningen som man själv på många sätt bidragit och bidrar till att skapa. Orden "yttre hot" används som sig bör flitigt i sammanhang där medborgarens integritet och rättigheter kan komma att kränkas med hjälp av diffusa förevändingar.
//
Övervakningssamhället handlar inte om skydd av medborgare eller att avvärja "yttre hot". I grunden handlar FRA-förslaget om att övertyga den svenska befolkningen om existensen av ett "yttre" eller - varför inte - ett "inre" hot. För att skydda våra samhällen krävs - hävdar följdaktligen vår regering - hundratusentals övervakningskameror och omfattande signalspaning men också allt fler svenska soldater i fjärran länder, som med vapen i hand går före och framför amerikanska ockupationstrupper. Men samma regering tiger om att deras politik kommer vara den avgörande och bidragande orsaken till ett samhälle hotat av osäkerhet och rädsla.
Borgerliga kritiker av övervakningssamhället, som Federley, viker sig dock och lägger sig platta. Så var det med det försvaret av integritet och mänskliga rättigheter. Bara munväder och inget reellt. Det visar att man inte kan tro på de borgerliga när det gälelr integritetsfrågor. För när det verkligen gäller kommer de att sälja ut allt sådant. Tvärtemot vad borgarna säger är det alltså de som går i täten för övervakningssamhället. ID: Pelaseyed har skrivit en kort och kärnfull sågning av den falske Federley. Jonas Morian kommer med en slags byråkratkritik och byråkratförsvar av Federleys hållning. Men det måste man väl om man är trogen socialdemokrat.

Intressant?
Andra bloggkommentarer: Systrar, kamrater, Henrik Sjöholm, Alliansfritt Sverige
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , ,

2007-06-12

Demokratisk rättighet att demonstrera

- Att lärare, som ska fostra våra barn uppför sig på det här sättet och sätter sig över demokratiska spelregler, sa Axén Olin och skakade på huvudet.
Kristina Axén Olin som säger så i dagens DN är i själva verket den som sätter sig över de demokratiska spelreglerna när hon ifrågasätter medborgarnas rätt att protestera och demonstrera. Man kan tycka att det är olämpligt, att som lärarna i Stockholm gjorde, protestera inne på ett kommunfullmäktigemöte. Men det är inte första gången det görs och knappast sista heller. Dte måste anses vara ett fullt acceptabelt inslag i ett demokratiskt land att medborgare på detta sätt uttrycker sitt missnöje.

Att en ledande politiker som Kritsina Axén Olin uttrycker tveksamheter vad det gäller en av de grundläggande rättigheterna i ett demokratiskt samhälle, demonstrationsfriheten, är däremot inte okej. Det visar på en problematisk inställning till demokrati. När Stockholmspolitikerna sen skickar en stor mängd poliser på fredligt protesterande lärare har det faktiskt gått för långt.
- Vi ser detta som en våldsam överreaktion av en mycket pressad politisk majoritet i Stockholms stadshus. Det hade varit mycket bättre om ansvariga politiker kommit ut till demonstrationen en liten stund och pratat med oss. Det gjorde bara en enda av dem, Roger Mogert (s), och han tillhör ju inte majoriteten, säger Lisbeth Wållberg, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Stockholm.
Grundorsaken till protesten är desutom något som vi alla borde protestera mot. En ständig försämring av skolan för arbetarklass och fattiga. Försämring av lärarnas arbetsvillkor och löner som leder till en sämre skola.

Jinge kommenterar det hela på sin blogg, det gör Leva, lära, dö och Marcusen också.
Läs mer hos Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet
Borgarmedia: DN, SVD1, SVD2, Aftonbladet
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , , , , ,

70 år sen Moskvarättegångarna

Moskvarättegångarna var inledningen till Stalin-epokens terrorvälde i Sovjet. De riktade sig mot medlemmar i och företrädare för kommunistpartiet med oppositionella ståndpunkter, bland annat den s.k. Vänsteroppositionen i vilken Leo Trotskij spelade en ledande roll.

Göteborgs-Posten har idag i sin pappersupplaga en artikel om Stalinperiodens förföljelser och Moskvarättegångarna. I artikeln hänvisar man till diverse böcker, men man utelämnar de flesta ögonvittneskildringar och mer insatta skribenter från den aktuella tiden. Det beror naturligtvis på att de flesta av dessa var socialister. Men det mesta av det material som GP utelämnar går att finna på nätet.

Här finns en del:
Socialistiska Partiets arkiv: Moskvarättegångarna, Stalinismen
Marxistarkiv.se: Leo Trotskij, Trotskismen, Stalinism1, Stalinism2

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati: , , , ,

Etiketter: , , , , ,

2007-06-11

När får vi biltullar i Göteborg?

Den första augusti återinförs biltullar i Stockholm. Hur länge dröjer det innan Göteborg får tummen ur och följer efter?
Detta skriver Signerat Kjellberg i ett mycket läsvärt inlägg om New Yorks trafikpolitik och om den diskussion som förs där om att utvidga biltullarna så att de gäller för all trafik till och från Manhattan.

Manhattan är redan en av världens miljövänligaste stadsmiljöer. Detta för att det är tättbebyggt, man kan gå enkelt till det mesta. Om det är för långt att gå kan man åka med den suveräna tunnelbanan som har både lokaltåg och expresståg (enda tunnelbanan i världen som har detta). Därför går, cyklar eller kollektivåker de flesta Manhattanbor till jobbet varje dag. Att ta bilen skulle bara göra det krångligt. Det räcker med alla som kommer in från omkringliggande delar av New York och från förorterna för att trafiken på vissa gator ska kännas tung. Trots det upplever man att vissa delar av staden har väldigt lite biltrafik med tanke på hur stor den är.

Nu tänker man göra New York och Manhattan ännu mer miljövänligt.

Läs några tidigare inlägg om biltullar, trängselavgifter och kollektivtrafik:
Göteborg och klimathotet
Trängselskatt framgångsrikt
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , , , , ,

En bok om FNL-rörelsen

Eftersom bokrecensioner och tyckande om böcker och bloggosfärens intåg på den arenan just nu flitigt diskuteras så kändes det lagom att presentera några synpunkter på en bok jag just läst. Boken heter Vietnam var nära och är skriven av Åke Kilander.

Själv är jag för ung för att ha varit med i FNL-rörelsen (DFFG, De Förenade FNL-grupperna), men har ju under hela min tid som aktiv i vänstern hört en mängd anekdoter och historier. Dessutom var jag med på segerfesten i Göteborg 1975 och har souvenirer från den festen på min vind. Alltså tyckte jag att boken kunde vara intressant. Och det är den ju också.

Men nåt var fel, det kände jag när jag läste den. Värre och värre blev känslan. En känsla av att allt inte stod rätt till med boken eller författaren. För boken var helt utan kritik mot DFFG, helt utan nyanser. Enligt Åke Kilander gjorde DFFG aldrig ett enda fel. Det tycker jag är väldigt konstigt eftersom det slutade med att rörelsen tog ställning för folkmördaren Pol Pot. Och i boken låtsas Åke Kilander fortfarande som att detta ställningstagande var helt korrekt, helt problemfritt. Han låtsas överhuvudtaget inte om att Pol Pot var en folkmördare. För det kan väl inte vara så att Åke Kilander fortfarande tycker att det var korrekt att ge stöd till Pol Pot. Att Vietnam gjorde fel som gick in och stoppade blodbadet i Kampuchea. Om han tycker så fortfarande är det verkligen upprörande.

Jag fick också en förnimmelse av att författaren är en av de "propellermössor" som brukar bevista diverse politiska möten och tala om för andra hur det egentligen ligger till och hur man ska arbeta. I alla fall genomsyras boken av den attityden. Samma sorts människor som jag upplever återfinns i dagens antikrigsrörelse, dagens rörelse mot kriget i Irak. Gamla exmaoister var ställningstaganden då ledde till att de stödde Pol Pot och vars ställningstaganden idag leder till stöd för fundamentalistiska islamistiska rörelser. Samma fel som de gjorde i DFFG upprepar de nu, med resultat att vi i Sverige inte kunnat bygga en stark rörelse för kravet USA ut ur Irak.

I boken ljuger författaren dessutom om trotskisternas politik och inställning. Eftersom jag själv är trotskist och medlem i den organisation som Kilander ljuger om är detta naturligtvis något som stör mig. RMF/KAF (numera SP) var och är anhängare av enhetsfronten med individuellt medlemsskap. Vi är och har alltid varit det. Pamfletterna och skrifterna som Kilander hänvisar till består av en uppsjö lögner som författarna idag skäms för. När Kilander anser att de for med sanning gör ha sig skyldig till samma stalinistiska lögner återigen. Läs mer på Socialistiska Partiets hemsida och på Marxistarkiv.se om Vietnam och FNL-rörelsen.

Recensioner i borgarpress: DN, SVD, Kristianstadsbladet, Nerikes Allehanda,
Vänsterpress: Proletären, Folket i Bild Kulturfront (maoisternas egen tidning)
Jinge nämnde boken i ett inlägg. Jag kommenterade Jinges inlägg.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , , , ,

Maciej Zaremba ute på korståg igen

Den här gången är han i Kosovo och härjar. Jag litar inte ett ögonblick på herr Zaremba. Inte heller på den föregivne revolutionär han intervjuar i Kosovo. Jag litar inte heller på FN och känner mig kritisk till FN:s insats i Kosovo. Nu är jag inte så väldigt insatt och får därför förlita mig på andra personer som jag litar på, däribland partikamrater som Maria Sundvall. Hon deltog i en debatt om Kosovo i tidskriften Röda Rummet i samband med FN-ingripandet. På Socialistiska Partiets hemsida kan ni hitta fler artiklar av människor vars åsikter i frågan jag litar på. Det är bl.a. såna som Catherine Samary, regelbunden skribent i Le Monde, Michel Chossudovsky och Jörgen Hassler. Det är artiklar om Kosovo, om delningen av Jugoslavien och Balkanfrågan i ett större perspektiv.

Trots att jag inte säkert håller med om kritiken av Zarembas inställning i Kosovo-frågan fascineras jag ändå av den Zaremba-sågning som Erik Svensson på bloggen Biology and Politics presterat. Ett mästerverk kan man kanske säga. Det tycker jag inte Zarembas artikel i DN är. Ännu intressantare är Erik Wijks fina genomgång av Zarembas personliga historia och politiska utveckling, ursprungligen publicerad i SVD. Det visar sig att karln har ett förflutet i vänstergruppen Förbundet Kommunist. Något han talar tyst om. Att han har eller har haft en mycket tveksam hållning till utrotningen av judar under andra värlskriget. Antisemitismen ligger och lurar bakom knuten. Zaremba går helt enkelt inte att lita på. Han är en kameleont som vänder kappan efter vinden. Bedrövligt. Därför kan vi inte heller lita på hans artiklar om Kosovo. Och det är inte bara vänsterbloggare som är tveksamma.

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

Dags för ett bredare vänstersamarbete?

Det går dåligt för vänsterpartiet i opinionsundersökningarna. Man ligger under 4%-spärren just nu. Det kommenteras av partiet i SVD:
"- Man ska inte ta enskilda mätningar på för stort allvar. Men det är klart att vi följer dem med visst intresse, säger partisekreterare Anki Ahlsten."
Det verkar lite väl nonchalant att avfärda opinionsundersökningen på det lättvindiga sättet. Trots de invändningar Jinge och LOKE har mot att ta opinionsundersökningen på för stort allvar. Kanske borde vänsterpartiet fundera över varför man stadigt minskar i opinionen, trots att en borgerlig regering borde innebära ett pangläge för att växa.

Enligt min mening är det vänsterpartiets totala anpassning till den svenska socialdemokratin, det totala knäbugandet för det stora arbetarpartiet som lett till vänsterpartiets dåliga siffror. Finns det två partier med samma politik brukar väljarna ta det det större och mer trovärdiga alternativet. I detta perspektiv ligger vänsterpartiets chans i att bli mer radikalt, inte i mer anpassning högerut. Då kanske det är dags för vänsterpartiet att fundera över ett samarbete vänsterut, på samma sätt som hänt i många andra länder i Europa. WASG och dess sammanslagning med PDS i Tyskland, RESPECT i England och Wales, SSP i Skottland är exempel på bredare vänsterpartier. Uppbyggda på olika sätt, men ändå lika. Nåt att titta på för vänsterpartiet kanske?

Annars kanske det går för Vänsterpartiet som för PCF i Frankrike. Man blir omkörda av extremvänstern, LCR är idag är ett viktigare parti än PCF. LCR har vuxit på sin konsekventa kritik av både högerpartierna och socialistpartiet (socialdemokraterna). PCF har backat då de knäböjer för och slickar fötterna på socialistpartiet.

Kanske nåt att fundera på för svenska vänsterpartiet. Kanske dags att ta kontakt med de två svenska vänsterpartier som i förra valet ökad sina röstandelar i de kommunval där de ställde upp. Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska Partiet. Socialistiska Partiets systerparti Frankrike heter LCR. Det totalt obetydliga partiet Vänsterdemokraterna som bloggaren Peace, Love and Capitalism skriver om är väl knappast lika intressant, då de snarast står ännu närmare socialdemokratin än vad vänsterpartiet gör (hur det nu är möjligt). (fast skulle de vilja vara med, inte mig emot) Om vänsterpartiet inte försöker gå åt vänster och samarbeta med de grupper som finns där kanske man riskerar att försvinna och förminskas till obetydlighet på 10 års sikt.

Mer i borgarmedia: DN.
Intressant?
Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , ,

USA har ett valsystem för de välsituerade

Joel Malmqvist har skrivit en bra kritik av det amerikanska valsystemet på sin blogg med anledning av Gudmundsons ledare i SVD som tokhyllade det amerikanska valsystemet.

Sammanfattningvis visar Joel på att det amerikanska valsystemet har en hel del brister såsom registreringförfarandet som avskräcker många, att många fråntas rösträtten på grund av begångna brott (kan vara för obetydliga brott som små checkbedrägerier, snatteri etc), det finns ingen oberoende valmyndighet utan valen sköts av de redan valda, vilket öppnar upp för valfusk och oegentligheter samt att det är svårt för arbetare och vanligt folk att rösta då valen alltid sker på en arbetsdag (tisdagar).

Så här skrev jag själv i ett tidigare inlägg som främst handlade om Cuba:
"Majoriteten av de som bor i USA deltar inte i valen. Många bor där illegalt och har inte rätt till det. Men inte heller majoriteten av de amerikanska medborgarna deltar i val. Sanningen är att valen i USA är de rika medborgarnas angelägenhet. Det är de som har möjlighet att delta, de som har möjlighet att ställa upp, de som har möjlighet att bli valda. I mina ögon är det inte heller speciellt demokratiskt."
Anledningen till att så få fattiga deltar i valet är flera. En är registeringsförfarandet, en annan är att valdagen alltid är en arbetsdag. Men den viktigaste tror jag är samma som huvudorsaken till att valdeltagandet minskar i hela världen. Politikens abdikation. Politikerna överlämnar allt fler beslut om människors vardag till privata kapitalintressen, den s.k. marknaden. Politiken blir därmed ointressant för de flesta då den inte påverkar deras vardag utan bara kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. För att förändra detta krävs att politiken återtar initiativet från de rika, från storföretagen. Det krävs större politisk kontroll, mer politiskt inflytande, mer demokrati. Ty marknaden är och förblir odemokratisk. Den med mest pengar bestämmer.

Andra som kommenterat USA:s valsystem: Ali Esbati, Det Progressiva USA, Noam Chomsky
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: ,

Etiketter: , , , ,

Lågt valdeltagande i Frankrike - LCR gick framåt

Första omgången i det franska parlamentsvalet hade ett extremt lågt valdeltagande. Endast 60% av de röstberättigade deltog i valet. Detta har gynnat de borgerliga partierna till höger. Sarkozys UMP åt upp de röster som Le Pens Front National hade i förra parlamentsvalet 2002. Det fransk valet innebär därför en förlust för demokratin.

Det låga valdeltagandet visar på en kapital misstro mot att det politiska systemet kan komma med lösningar på de problem som folk upplever sig ha. Ett resultat av att politiker av alla borgerliga kulörer (inkl socialdemokratin och kommunistpartiet (PCF)) lämnat över stora delar av beslutandet till den ekonomisk sektorn, marknaden som den kallas. Beslutsfattande har lämnast över till de som har pengar, storföretag och kapitalister. Denna "politikens abdikation" är det som leder till uppgivenhet, lågt valdeltagande och sådan desperation som vi för något år sen såg i franska förorter.

För vänstern till vänster om socialistpartiet gick det ändå förvånande bra med tanke på det låga valdeltagandet. PCF stod kvar på 5%, samma som i förra valet, LO backade och LCR kan ha fördubblat sitt röstetal, från 1,3% till närmare 2% (osäkert ännu). Inte mycket kan tyckas, men i så fall definitivt en liten framgång i ett val som annars ser ut att ha resulterat i en katastrof för den franska arbetarklassen.

Läs ytterligare en kommentar.
Borgarmedia: DN, SVD, GP

Andra bloggar om: , ,
Technorati: ,

Etiketter: , ,

2007-06-10

Framgångsrik vecka i Rostock

När G8-ledarna avslutade sitt möte i Heiligendamm i fredags avslutades också protesterna med en avslutningsmanifestation i Rostock. Manifestationerna, blockaderna och demonstrationerna har varit en framgång för den globala rättviserörelsen. Trots det stora polispådraget, mer än 1000 omhändertagna eller gripna av polisen så har demonstranterna motstått de flesta provokationer och övergrepp från polisen utan att det blivit våldsamt. Heder åt alla tålmodiga, kloka och lugna demonstranter.

Polisen och makten i Tyskland har på olika sätt försökt starta bråk med hjälp av provokationer och provokatörer, poliser utklädda till demonstranter och övervåld mot fredliga demonstranter. Men alla försök utom ett har avstyrts och bråk har undvikits. 1-0 till demonstranterna som Manfred Stenner från västtyska fredsrörelsen sa den sista dagen.

När det gäller själva toppmötet mellan G8-länderna kom inte mycket ut av det. En kompromiss om miljöfrågorna som faktiskt inte innebär nånting. Bistånd till Afrika som i praktiken är betydelselöst. Ett meningslöst möte där de 8 rikaste länderna frotterat sig utan någon demokratisk legitimitet. Är det inte dags att skippa den här typen av möten nu?

I borgarpressen: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2
Läs mer: Yelah.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-08

Liten lektion om vänsterextremism

Eftersom jag skrivit ett antal inlägg som klagar på liberala bloggare och säger att dom vet lite om vänstern, väldigt lite om vad som hände i Rostock och om polisen och använder uttryck som vänsterextremist väldigt förvirrat och onyanserat men inte skrivit hur jag tycker att dom borde uttrycka sig. Jag har tidigare definierat vad som är extremism, som jag ser det, speciellt vänsterextremism.

Först kan vi klargöra vilka olika åsiktsriktningar som finns bland vänsterextrema.

Autonoma - kan vara anarkister, marxister, kommunister
Anarkister
För ovanstående gruppers ideologi hänvisas till hemsidor som Socialism.nu, Yelah och Motkraft)
Syndikalister (SUF och SAC, Arbetaren, Yelah)

Trotskister (svenska RS, SP och AM, Internationalen, Röda Rummet, Offensiv)

Stalinister (svenska SKP och KP)
Maoister (kalls internationellt ofta marxist-leninister, men en del grupper med denna beteckning är stalinister) (Clarté, FIB/Kulturfront)

Men kanske nån invänder, var finns AFA. AFA är en antifascistisk organisation där främst anarkister, syndikalister och autonoma återfinns. RF är också en antifascistisk organsiation med medlemmar av olika politisk ståndpunkt. För en bra beskrivning av AFA, skriven av en utanför organisationen se Marco Espvall, Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?

Det jag vill är att liberala bloggare kritiserar det som de vill kritisera. Må det vara AFA, anarkismen, trotskismen eller stalinismen. Men sluta dra oss alla över en kam. Och innan ni ger er till att vräka ur er nåt dumt, oinitierat och onyanserat. Läs på.

Med särskilda tankar på Gudmundson (gammal kunskap duger inte), Gustafsson i Säffle, Svart på Vitt, Johan Ingerö, dyslesbisk, MinaModerataKarameller, Erik Svansbo, Anti-oppositionen
Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , , , , , ,

Betydelsen av klass

Åsa Linderborg skrev igår i Aftonbladet en mycket bra artikel om de båda pseudokändisarna Linda Rosing och Carolina Gynning (de kanske den här tidens Alice Timander). Artikeln handlar om varför de båda behandlas så olika i media. Och varför de går så olika öden till mötes.

Det handlar om klass kommer Åsa Linderborg fram till:
"Den hårfina skillnaden mellan att vara en slampa och en vamp kan kanske förklaras med varifrån kvinnan kommer. Inte alltid men ofta är det klassursprunget som avgör hur man tar för sig i de offentliga sammanhangen. Och hur man blir behandlad."
Det är en bra artikel, en rejäl vidräkning med klassamhällets konsekvenser. Men det går visst att missförstå och reta sig på artikeln ändå som Feministisk vänstertjej gör. Åsa bespottar inte alls arbetarklassen. Vad är det för trams. Hon skriver ju hur läget kan vara. Hur klass avgör hur du behandlas och hur klass avgör om och hur du kan "lyckas". Det finns inget förakt mot Linda Rosing i Åsas Aftonbladet-artikel. En bättre och intressantare kommentar finns då på bloggen Systrar, kamrater som bland annat skriver:
"Därför blev jag lite glad när jag såg att Åsa Linderborg har skrivit om just Gynning och Rosing. Det är långt, långt ifrån någon hyllning, eller krönika ämnad att utifrån en feministisk ståndpunkt ge dem upprättelse. Men det är en krönika som tar dem båda på allvar, och skriver om dem som människor och inte enbart objekt. Det känns uppfriskande.Det är dessutom en intressant analys som Linderborg levererar, när hon resonerar kring skillnaden Rosing och Gynning emellan: deras klassbakgrund."
Här däremot finns en kommentar som verkligen förvränger innehållet i Åsa Linderborgs artikel. Hänsynslöst mot Åsa Linderborg, Carolina Gynning och Linda Rosing. Här är ett blogginlägg som visar att författaren inte förstår hur man resonerar kring sociala grupper. Att man tillhör en viss klass medför olika möjligheter i livet. Man kommer att behandlas olika beroende på vilken klass man kommer ifrån. Man får också olika möjligheter på grund av detta. Så är det. Det har inget med det individuella valet att göra. Man frånsäger inte heller människor sitt individuella val bara för att man säger att klass har betydelse. Det blir ju bara lättare att förstå varför saker och ting är som de är och varför vi måste göra nåt åt sakernas tillstånd. Inlägget ifråga försvarar den extrema individualismen. Vilket innebär ett försvar av ojämlikhet och ojämställdhet. Och kommentarerna på den aktuella bloggen är föraktfulla och hänsynslösa mot Linda Rosing. Precis det som Åsa Linderborg pekar på i sin artikel. En annan blogg som ger en intelligent kommentar är Funky Fresh!

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,
Technorati: , ,

Etiketter: , , , ,

2007-06-07

Förvirrade bloggare

Okunniga eller förvirrade bloggare om nationaldagen, vänsterextremister och högerextremister:

Kräk och slödder kallas såna som jag hos Johan Ingerö. Vad blir då han? Onyanserad och okunnig, dessutom okunnig om att liberaler faktiskt både kastar sten och spränger bomber där ute i verkliga världen, som han väl inte besökt på många år (Palestinska Fatah är liberaler).

Den här Clownen använder visserligen ordet extremist korrekt, men har noll koll på vad grundlagen innebär.

Opassande har gått på plyschvänsterns (icke-våldsvänsterns) felaktiga användning av ordet extremist som någon som använder våld. Olyckligt för hans inlägg lider därav.

Gustafsson i Säffle är som vanligt ute och uttalar sig om saker han inte vet ett skit om. Han har missat att det mesta går lugnt till i Rostock. 500 av 100 000 bråkade den första dan (0,5%). Och han har missat att bråken kan ha startats av polisprovokatörer. Vad nu Rostock har med nationaldagen att göra. Och på vilket sätt vänstern skämde bort sig på nationaldagen förstår jag inte riktigt. Gustafsson, skärp dig.

Svart på vitt har sett nävslagsmål där ingen annan gjort det. Och kör med kålsuparteorier. Att högerextremister begår 10 gånger så många brott som vänsterextremister vet han inget om. Bedrövligt.

Det finns naturligtvis mängder med bloggare som skriver kunnigt också. Däribland en del som har en annan politisk uppfattning än vad jag har. Exempelvis Gudmundson, Jinge, Jonas Morian.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,

Vad är en extremist?

Med anledning av en debatt som utbröt mellan mig och Jimmy som har bloggen strötankar och sentenser om hur man definierar vad som är en vänsterextremist finner jag anledning att skriva detta inlägg om hur jag tycker man kan definiera en extremist. Den som är lite insatt ska finna att jag därvidlag ansluter mig till det sätt som ordet används i exempelvis Frankrike.

Men låt oss börja i rätt ända och återkomma till Frankrike lite senare igen. Debatten mellan mig och Jimmy startade med anledning av mitt inlägg, Okunniga bloggare två. På bloggen Frihetligt Forum i samband med ett inlägg om något helt annat kom jag också i debatt med Marcus, som har bloggen Frihet och sanning, om samma sak. Hos Anna-Lena Lodenius och på den blogg jag länkar till i detta inlägg har jag diskuterat min inställning till våld. Dessa debatter är nära knutna till varandra. Men våldet ämnar jag återkomma till i ett senare inlägg.

Från början då:

Vad är en extremist?

Är det en som använder eller kan tänka sig använda våld?
Det kan knappast någon mena att det är. (Fast ovanstående Marcus försöker och visar samtidigt en stor okunnighet om delar av vänstern). Därför att om en extremist är detta så innebär det att majoriteten av alla männsikor är extremister. Men kanske är det då en som kan tänka sig att använda våld för att förändra ett samhälles styrelseskick. Men det håller inte heller för då är Blair extremist, alla svenska folkpartister eller sossar osv. Och så kan vi ju inte ha det. Då blir begreppet oanvändbart. Men en som använder våld för att försöka förändra ett demokratiskt system. Det håller inte heller. För vi i vänstern anser inte att en liberal borgerlig parlamentarisk demokrati är en fullständig demokrati. Så ska vi ha ett generellt begrepp så håller inte detta heller. Men vänstern är extremister som inte tycker vi har demokrati kanske någon invänder. Ja, det kan jag hålla med om. Jag återkommer till detta.

Är det en som kastar sten?
Knappast. Det finns liberaler som kastar sten (Fatah-anhängare bland palestinierna) och än värre för en del liberaler kanske, därmed finns det liberaler som begår terrorhandlingar. I dikaturer kan nästan vem som helst tänkas kasta sten mot en förtryckande polis. Att kasta sten gör dig inte per definition till en extremist.

En fundamentalist måste väl ändå vara en typ av extremist?
Ja, om det bygger på personens åsikter. Då är han en extremist. Oftast en högerextremist. Jag anser att begreppet extremist inte ska användas i förhållande till religion. Då är ord som fundamentalist, moderat osv bättre. Extremist menar jag ska omfatta den politisk-sociala dimensionen. Höger-vänster. Motsättningen arbete-kapital. För mig blir då Hamas och Hizbollah extremhöger liksom många pingstförsamlingar och Livets Ord.

En religiös?
Nej, den religiösa dimensionen har inte med det hela att göra. Det finns religiösa som är vänster till och med vänsterextremister, det finns religiösa som är höger, tom högerextremister.

Är inte en fanatiker samma sak?
Kan det vara . Men måste inte vara det. Fanatiker är som jag ser det ett bredare begrepp som innefattar även den religiösa dimensionen.

Därmed har jag kommit farm till det som ni redan förstått. En extremist är en som har åsikter långt ut på den politiska skala vi konstruerat i samband med motsättningen arbete-kapital. Vi pratar då om högerextremister repektive vänsterextremister.

I Frankrike kallar man partierna till vän