Militanta danska lastbilschaufförer

De dnaks lastbilschauffärerna blockerar transporter mot Sverige. Det har ägt rum och äger rumm protester i de flesta färjehamnar och på Öresundsbron. Själv blev jag vittne till blockaden i Fredrikshavns hamn i går eftermiddag när jag skulle åka hem till Sverige.

Blockaden verkar hyfsat militant och effektiv, men förarna strider för reaktionära krav som jag ser det. De vill ha bort höga böter och vettiga arbetstidsregler.

Danska polisen har uppgett att man inte tänker ingripa då det rör sig om en politisk aktion. Verkligen ett underligt argument. Det som polisen i Danmark förljaktligen säger är att man inte ingriper mot politiska aktioner om de har ett reaktionärt syfte. Om de överenstämmer med polisens politiska uppfattningar etc. För normalt är ju den danska polisen snabb med att ingripa mot politiska aktioner med vänsterkrav. Exempelvis när det gäller demonstrationer till stöd för ungdomshuset på Nörrebro i Köpenhamn.

Borgarmedia: Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, GP, DN
Andra bloggar om: Danmark, Lastbilsförrare, Blockad, Lastbilschaufförer, Öresundsbron, Politik, Samhälle

Köpenhamn och polisvåld

De svenska tidningarna beskriver händelserna i Köpenhamn på lite olika sätt. Läs gärna Kaj Raving och Petter som behandlar hur de svenska tindingarna inte är neutrala och inte ger en opartisk bild av det inträffade.

Oroligheter och kravaller i samband med demonstrationer är en komplicerad historia som det ofta kan vara problematiskt att förstå. Det kan som i Göteborg 2001 finnas en mängd olika anledningar till att bråk uppstår. Eller som i Köpenhamn igår, en väldigt enkel och samstämmig förklaring. Något som svenska tidningar delvis missar. Undantaget är DN som verkar ha förstått sammanhangen denna gång. Att kravallerna orsakades av en ovanligt korkad och brutal polisinsats.

Det hela liknar övergreppen från polisens sida i Göteborg 2001 på många sätt. Folk tvingades sitta hur länge som helt med händerna ihopknutna med buntband. Precis på samma sätt som skedde i Göteborg 2001. Också antalet gripna handlar om samma typ av siffror som i Göteborg.

I det stora hela verkar det som om den danska polisen numera agerar mycket våldsammare och inte försöker lösa saker med förhandlingar. En förändring i taktiken verkar ha skett efter att polisledningen i Köpenhamn förändrats och efter att Danmark fått sin reaktionära regering. Det är alltså förmodligen en förändrad politisk agenda som lett till den allt våldsammare polisen i Köpenhamn.

Borgarmedia: AB, SVD, Politiken1, Politiken2, DN
Andra bloggar om: Danmark, Våld, Polisen, Köpenhamn, Ungdomshuset, Politik, Samhälle

Polisövergrepp i Köpenhamn

Det är inte bara i Sverige som polisen inte klarar av att hantera demonstrationer eller fackliga blockader. I Köpenhamn överföll ordningsmakten en fredlig och tillståndsgiven demonstration med tårgas.

Läs direktrapport på danska Modkraft.

Andra bloggar om: Danmark, Ungdomshuset, Köpenhamn, Polisen, Våld, Demonstration, Politik, Samhälle

Terroristnojan

Det är rubriken på en recension i Aftonbladet av Jan Guillous senaste bok. Ira Mallik tycker boken är bra och skriver bl.a.:

I Fienden inom oss är villebrådet den kollaps som rättssamhället lidit sedan kriget mot terrorismen inleddes. Det går inte att ta miste på författarens njutning när han med hjälp av polisintendent Eva Johnsén-Tanguy och alteregoreportern Erik Ponti punkterar svensk terroristnoja, politisk dumhet och rättssystemets haveri.

Nu är väl terroristnoja inget specifikt svenskt. Det verkar var en vanlig åtkomma i Danmark också. När danska säkerhetspolisen PET griper 8 för terrorism visar sig bara två kunna häktas. De andra verkar helt oskyldiga. Och frågan är hur det står till med de återstående två. De kanske planerade ett värdetransportrån och inte ett terroristdåd. Vad vet vi?

Förra gången PET grep terrorister var det 25 stycken på en gång. Då släpptes alla utom en. Och rättegången som just nu äger rum i Odense mot fyra andra bygger helt på en polisinfiltratörs uppgifter. Och hur pålitliga såna är känner vi ju till från 70-talets Sverige då den välkände infiltratören Gunnar Ekberg själv var den ende i Palestinarörelsen som hotade med terroristdåd.

Frågan är om det inte även i Tyskland finns terroristnoja. Eller om vi kan lita mer på den mer terroristvana tyska polisen än på de nordiska klåparna i Säpo och PET.

Och hur är det egentligen med alla påstådda band till Al-Qaida? Finns organisationen överhuvudtaget utanför säkerhetstjänsternas fantasier?

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, en recension av Guillous bok i DN
Bloggat: Esbati
Andra bloggar om: Terrorism, Danmark, Jan Guillou, Al-Qaida, Tyskland, Säpo, PET, Politik, Polis, Fienden inom oss

Terrorism

Danmark: 8 gripna, inga döda, inga skadade
Pakistan: 25 döda, 66 skadade

Det är en skillnad. Terrorism slår hårdast i fattiga länder. I själva verket är det där den finns i nån större utsträckning. Här hemma är den minimal, för att inte säga obefintlig. Terrorismen i Pakistan och den som de gripna i Danmark eventuellt skulle ägna sig åt närs av samma sak.

Den får näring och inspiration av inbillade eller verkliga övergrepp från västvärlden mot fattiga länder, ofta muslimska länder. Det är västvärldens ockupation av Afghanistan och Irak, Israels övergrepp mot palestinier som fungerar som bränsle för diverse fundamentalistiska idéer och diverse vansinnesdåd i främst den muslimska världen.

För att verkligen få bukt med fundamentalisters terrorism och på samma gång underlätta livet för miljoner muslimer krävs att västvärlden upphör med krigföringen i Irak och Afghanistan, krävs att stödet till Israel upphör. Sker inte det upphör inte terrorismen utan den kan hela tiden hitta ny näring i nya övergrepp.

Inte heller kan vi egentligen skydda oss. Inte om vi vill bevara ett öppet och demokratiskt samhälle. Inte heller hjälper det inte med en massa nya repressiva lagar som inskränker yttrandefrihet och demokrati samt inkräktar på den personliga integriteten. Precis som övervakning inte kan förhindra brott, kan inte heller extrem övervakning förhindra terrorism. Javisst kan man säkert gripa några, men inte alla. Så övervakning och hårdare samhälle hjälper inte.

Vil vi i väst hjälpa de som är mest utsatta för terrorism, dvs befolkningen i fattiga länder måste vi minska klyftorna i världen, vi måste sluta sälja vapen och ockupera. Sluta tortera och fängsla olagligt. Sluta bomba och störta regeringar som vi just nu inte gillar.

Jag säger vi i väst, men egentligen handlar det om våra regeringar. Det handlar om USA och George Bush, det handlar om Danmark och deras högerregering, det handlar om Sverige och vår borgarregering. Det handlar om det odemokratiska EU. Osv. De måste alla ändra politik.

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3
Bloggat: Jinge
Andra bloggar om: Danmark, Terrorism, Islam, Palestina, Pakistan, USA, Bush

Utanförskapet

I Göteborgs-Posten skriver Abraham Staifo en krönika om integrationspolitiken. Dvs om hur vi tar hand om alla som kommit till Sverige som invandrare och flyktingar. Krönikan handlar också om den i mitt tycke rätt misslyckade ministern Nyamko Sabuni. Enligt Staifo är det utanförskapet som är invandrarnas och flyktingarnas största problem. Han har bara delvis rätt.

Utanförskapet är ett problem för de invandrare som hamnar i den svenska arbetarklassen socialt. Den är inget som helst problem för de som tillhör den svenska överklassen och bara ett marginellt problem för de invandrare som finns i medelklassen. Denna distinktion är viktig. Ty rent generellt finns det ett utanförskap i arbetarklassen. Det finns även i den vita arbetarklassen. Ett närbesläktat begrepp är alienation. Ett modeord på 70-talet, som användes flitigt när man beskrev situationen i förorterna. Samma förorter, samma beskrivningar, samma problem, samma konstiga rapportering som nu, men med i huvudsak svenska och finska invånare.

Utanförskapet i den vita arbetarklassen är som jag ser det orsaken till att röstandet på Sverigedemokraterna har ökat. Något som är väl så allvarligt som att andra grupper inom arbetarklassen inte deltar i val. Och som vänstern inte kan hindra genom att koncentrera sig på identitetspolitik. Något som vänstern gjort alltför mycket under 90-talet och början av det nya århundradet. Istället måste vänstern fokusera på de sociala rättvisefrågorna, frågor som förenar arbetarklassmänniskor, oavsett ursprung.

Just det har vänstern i Norge misslyckats med, med läskiga resultat som följd. Fremskrittspartiet är största parti och rasismen i samhället tar sig mycket obehagliga uttryck. Den norska författaren Anne Holt är en av de som reagerat mycket skarpt på det inträffade. Så här skriver hon bland annat:

- Från att ha bott i ett land som i alla fall inte accepterade öppen rasism bor jag nu i ett land där det nästan är politiskt korrekt att vara kritisk till invandring

Hela hennes artikel finns i norska Aftenposten.

Ett annat land där samhället inte kunnat hålla rasismen stången är Danmark.Vi i Sverige får inte gör samma misstag som där. Vi måste mota olle i grind. Sverigedemokraterna får inte betraktas som rumsrena. De ska inte bjudas in i det offentliga samtalet. Och vi inom vänstern måste tala om klass, välfärd och arbetares rättigheter. Det får inte var som med SSU-ordföranden och hennes motkandidat. Ingen klasspolitik alls. Då riskerar vi en dansk eller norsk utveckling.

Borgarmedia: SVD1
Bloggat: Slutstadium, Guero
Annat intressant om: Sverigedemokraterna, Rasism, Danmark, Norge, Politik, Invandring, Samhälle, Nyamko Sabuni, Abraham Staifo,

Polisen trakasserar aktivister

Polis och media i Tyskland gör nu sitt bästa för att jaga upp stämningen inför demonstrationerna mot G8-mötet om två veckor. Precis som svensk media inför Göteborg 2001. Polisen i Tyskland genomför razzior mot aktivister, arresterar och trakasserar folk. Precis som det skulle skapa en bättre stämning. Man inskränker rättigheten att demonstrera och stänger helt av jättestora områden. Något som fått politiker i tyska parlamentet att reagera och kritisera polisen.

Svenska media rapporterar okritiskt den tyska polisens verksamhet och bidrar därmed till att skapa ett "konfrontationsstämning". Man är dessutom helt oinformerad om vad som ska äga rum. Det verkar gälla även den forne aktivisten Mats Deland som skriver i Aftonbladet. 100 000 människor vänats till Rostcok, men inte samtidigt som G8-mötet. Då kommer det att röra sig om några 10 000-tal. De 100 000 väntas till demonstrationen den 2 juni. Vilket är helgen innan G8-mötet. Genom att föra ut felaktig information hjälper därmed journalisterna, även sådana som vänder siog mot den tyska polisens agerande, till att trissa upp stämningen.

Det finns anledning att tro att de danska politikernas och den danska polisens hårda attityd mot Ungdomshuset och Christiania denna vår faktiskt också är trakasserier med anledning av demonstrationerna och protesterna mot G8-mötet i Heiligendamm utanför Rostock. Inte nån huvudanledning, men som en anledning att göra angreppen på den alternativen just denna vår. Förutom att vara ett utslag av den danska regimens totala högervridning.

Demonstrera den 2 juni mot G8-mötet

Källor: Motkraft1, Aftonbladet, DN1, DN2, DN3, SVD

Andra bloggar om: G8, Christiania, Danmark, Polisen, Imperialism, Heiligendamm, Ungdomshuset, Göteborg 2001

Enhedslisten - ett ljus i det danska mörkret

För en och en halv vecka sen var jag besökar på Enhedslistens kongress i Köpenhamn. Det hela var en uppvisning i demokrati, sansade diskussioner, öppenhet och tolerans. Det hela bevakades noga av all dansk media, främst på grund av möjligheten att en ung muslimsk kvinna, Asmaa Abdol-Hamid skulle kunna utses till folketingskandidat. Så skedde också, trots att en del medlemmar i partiet var klart emot detta.

Enhedslisten har varit det enda parti som konsekvent stött ungdomarna i Ungdomshuset på Nörrebro. Det har fortsatt ge stöd till dem även efter att Ungdomshuset rivits och trots att Enhedslisten inte varit helt förtjusta i oroligheterna och upploppen. Nu när de danska politikerna och den danska polisen återigen genom provocerande uppträdande skapat kravaller i samband med rivningen av ett hus i Christiania har Enhedslisten återigen agerat bra och stött Christiania-invånarna.

Huvudfrågorna på kongressen var vid sidan av valet av folketingskandidater i nästa val ett par frågor som diskuteras i hela den europeisk vänstern. De frågor som diskuterades var hur man ska ställa sig till en socialdemokratisk regering i ett kommande val om ett sådant regeringsbildande skulle vara beroende av stöd från Enhedslisten. Vidare diskuterades sjukvårdsfrågorna, synen på EU och synen på prostitution.

När det gäller prostitutionen antogs med knapp majoritet en resolution som innebär krav på kriminalisering av sexköpare enligt svensk modell. I EU-frågan antog en slags mittenlinje, kritisk mot EU och för ett annat slags Europa. I regeringsfrågan sa man att man skulle stödja bildandet av en socialdemokratisk regering, men deklarera att man inte tänker rösta för danska krigsäventyr i imperialismens tjänst i Irak eller Afghanistan, inte heller tänker man rösta för något som innebär privatiseringar av allmän egendom eller nedskärningar som drabbar de fattiga i landet. Överlag imponerade diskussionerna på mig genom ödmjukheten och kunnigheten hos de allra flesta debattörerna.

Andra saker som också imponerade på mig var hur friktionsfritt de olika fraktionerna (tendenserna) som finns inom Enhedslisten kunde samverka med varandra och med de som inte är medlemmar i någon tendens eller fraktion. Lika imponerad blev jag av det rotationssystem som partiet tillämpar för att motverka framväxten av en intern byråkrati som skapar egna priviligier. En folketingsledamot får sitta max 7 år för partiet, man får sitta i folketinget eller ha en tjänst i sammantaget max 7 år, eller inneha en tjänst i max 7 år. Inga partitjänster är anställninagr, utan alla är förordnanden på max 1 år. De måste alltså förnyas varje år. En garanti för att ingen kan var anställd i mer än 7 år.

Här har svenska partier som mitt eget, Socialistiska Partiet, och Vänsterpartiet mycket att lära. Vänsterpartiet vad gäller fraktioner, tendenser och arbetsrotation, mitt parti vad det gäller arbetsrotation.

Andra bloggar om: Danmark, Christiania, Imperialism, Kravaller, Ungdomshuset, Vänstern, Tendensfrihet

"Normalisering" fortsätter i Danmark

Efter att Ungdomshudet häromsistens ockuperades av polis, utrymdes och revs uppstod omfattande kravaller. Ungdomshusets invånare har sedan fortsatt att protestera på all möjliga sätt.

Men danska reaktionära politiker fortsätter på den inslagna vägen. Polisen gick idag in i Christiania för att utrymma och riva ett hus. Detta trots att det pågår ett rättsprocess, som inte är avslutad, kring huset. Politikerna i Danmark forstätter alltså på den påbörjade vägen från ett realtivt fritt och tolerant land till ett av Europas mest reaktionära, främlingsfientliga och ofria land. Det är helt enkelt skandalöst.

Även i Christiania har nu kravaller uppstått på grund av den danska polisens och de danska politikernas provocerande attityd.

Läs mer: DN, GP.

Andra bloggar om: Danmark, Ungdomshuset, Christiania, Polisen, Kravaller, Politik

Johanne Hildebrandt är okunnig om vänstern

Läste en artikel i webbtidningen Yelah, Extremvänster, hatmail och hatkolumner. Den handlar främst om definitionen av vad extremvänster är och vänder sig mot en krönika av Johanne Hildebrandt i Aftonbladet, ”Varför släppa ut minkar som dör”.

Först kan vi peka på okunnigheten hos både Johanne, skribenten i Yelah och minkkramarna. Det stora problemet när man släpper ut minkar i den svenska naturen är kanske inte att de dör. Det stora problemet är de som överlever. Dessa ödelägger nämligen ofta det ekologiska systemet i det område där de behagar slå sig ner. Minkar har sen jag var liten (60-talet) varit ett stort problem i västkustens skärgård. De äter upp fågelägg, fågelungar osv i en takt som är problematisk. Det har hänt att de utrotat allt på små holmar. Den vilda minkstam som finns i Sverige är resultatet av rymningar från pälsfarmer och hålls i schack genom jakt. Detta är det främsta problemet med utsläpp av minkar.

Vad är det för mening med ungdomshuskravaller i Köpenhamn skriver Johanne? Jag låt oss då se vad det hela handlade om. Ungdomarna hade fått ett hus. Kommunen sålde sen huset trots att man gett bort det. Kan man inte bli lite förbannad för sånt? Ungdomarna var beredda att överge huset om de fick ett nytt. En lokalpolitiker från Enhedslisten som jag pratade med i helgen menade att man i stort sett hade nått en färdig lösning. Då stormade polisen huset och socialdemokraterna i Köpenhamn drog tillbaka alla erbjudanden om förhandlingslösningar. Kan man inte bli förbannad av sånt? Kravallerna på Nörrebro kanske inte har lett någon stans, men ibland blir livet bara för mycket och det smäller till. Kanske Johanne Hildebrandt borde klaga på de okänsliga och odemokratiska politikerna istället för på ungdomarna. Förresten är jag tveksam till om ungdomarna som drev ungdomshuset ska kallas extremvänster. Nog hade/har de någon sorts vänsteråsikter, men de tillhör inte den organiserade vänstern. Var det de som deltog i kravallerna skulle kanske Hildebrandt fråga sig? Ja, säkert, till en viss del. Men huvuddelen av de som deltog i kravallerna var andra ungdomar från Nörrebro. Ungdomar, invandrare som har all anledning att försöka hämnas på polisen för alla oförrätter som denna myndighet begått mot dem. Kanske borde Johanne åka till Nörrebro för att se vilket stöd ungdomarna från ungdomshuset haft/har från lokalbefolkningen. På vart och vartannat hus hänger banderoller som utropar sitt stöd till ungdomarna. Sitt stöd för ett ungdomshus. Är det verkligen att betrakta som extremism?

Återigen påstår en oinformerad människa att vänsterungdomar har rika föräldrar. Hon baserar sig på en polis uppgifter. En polis av den diskreta sorten. Menar den kära Johanne en säkerhetspolis? Sen när blev en polis sanningsvittne i såna här fall? Sen när blev den svenska säkerhetspolisen trovärdig? Det kan mycket väl vara så att alla vänsteraktivister han känner till har föräldrar som är rikare än snittet. Men för guds skull, det är inget bevis. Det finns flera felkällor här. De mest aktiva i vänstern åker aldrig fast för nåt, av två anledningar, de gör inget som man kan åka fast för, respektive att de är för skickliga för att åka fast. De som åker fast är oftast perifera personer, personer som åker fast just därför att de egentligen inte vet vad som är på gång. Undantag finns såklart. Men de är få. Polisen uppgifter blir därmed falska, även om de skulle vara sanna. Hur är det med rikedomarna då? Ja, 15-20-åringars föräldrar brukar vara kring 50 år gamla. Just i den åldern man tjänar mest och har störst bostad. Så genomsnittligt tjänar aktivisters föräldrar mer än genomsnittet för den svanka befolkningen. Men hallå, det är ju en puckad jämförelse och jag slår vad om att vänsteraktivisters föräldrar tjänar genomsnittligt mindre än andra personer i samma ålder. Och då flyger ju Johanne Hildebrandts fördomar sin kos. Och har hon aldrig funderat över polisens syfte med att säga saker till henne. Han kanske vill sprida desinformation? Jag vet inte, men det är inget ovanligt när det gäller säkerhetspoliser.

Till slut, det finns granskningar av extremvänstern (om man med det menar anarkister och autonoma), skrivna av andra vänstermänniskor. Johanne Hildebrandt borde läsa dem istället för att skriva krönikor helt nerlusade med fördomar.

Läs mer:
Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?
Anarkism och syndikalism
Efter Göteborg och Genua

Andra bloggar om: Våld, Vänstern, Ungdomshuset, Danmark, Johanne Hildebrandt, Kravaller

Hälsningsceremonier

I samband med den iranske utrikesministerns besök i Sverige framkom att denne vägrat ta Maud Olofsson i hand. Trots att hon försökt provocera fram en sådan handling från utrikesminister Manouchehr Mottaki. Det är som jag ser det ett rasistiskt och okänsligt agerande från vår vice statsminister. Om vi kommer till länder där näsgnuggning är normalt hälsningförfarande tvivlar jag på att vi skulle göra det. Likaså vet jag att många svenskar har problem med kindpussandet i sydligare europeiska länder. Därför vore det mycket riktigare av Maud Olofsson att visa respekt för främmande sedvänjor och hälsa på det sätt som den iranske utrikesministern önskat. Dvs genom att lägga handen på hjärtat.

Samma hälsningssätt som danska Enhedslistens folketingskandidat Asmaa Abdol-Hamid använder alltså. Något som varit mycket omdiskuterat i Danmark. Men precis som den iranske gästen har Asmaa all rätt i världen att hälsa på det sätt hon önskar. Och andra människor som inte av tro eller övertygelse måste hälsa på ett visst sätt kan ju utan problem anpassa sig.

Problemet att hälsa för Maud Olofsson hade naturligtvis kunnat undvikas genom att iranske utrikesministerna inte bjudits in. Det är naturligtvis olämpligt att en representant för en diktatur kommer på officiellt besök till den svenska regeringen.

Läs mer: Jinge.se, DN1, DN2, SVD1, SVD2.

Andra bloggar om: Danmark, Islam, Politik, Iran, Maud Olofsson

Muslimsk folketingsledamot i Danmark?

På 1-maj fick jag frågan om hur Socialistiska Partiet ser på det faktum att Enhedslisten i Danmark kanske ska ställa upp en muslimsk kandidat i nästa folketingsval. Mitt första svar var att det inte var något problem. Personen stod på sig och undrade om det ändå inte var det. Personen i fråga antydde att det handlade om en fundamentalist. Igår kom så ett mejl på en lista där jag är med som undrade om någon följde debatten kring Asmaa Abdol-Hamid. Eftersom jag just är på väg att åka till Enhedslistens årskonferens (kongress) kände jag mig tvungen att kolla upp frågan lite närmare.

Det är helt klart från många artiklar och blogginlägg att Asmaa Abdol-Hamid inte är en fundamentalistisk muslim så som vi använder begreppet i Sverige. Samtidigt är hon djupt troende. Vilket naturligtvis kan innebära problem och kanske kan hon då hamna i konflikt med krav på rättigheter för homosexuella och liknande. På sina håll hävdas att hon är för dödstraff, vilket naturligtvis skulle vara ett problem för vilken vänsterorganisation som helst. Att hon inte hälsar på mäns handslag tycker jag saknar relevans. Det finns mängder med olika sätt att hälsa i världen. Hon gör det genom att lägga handen på hjärtat. Det duger gott. Hälsningar är knappast en klassfråga och inte heller en fråga som är av någon som helst betydelse för jämlikhet, lika rättigheter etc. Så låt oss undersöka hur det är med hennes inställning till dödsstraff och homosexualitet.

Enligt ett pressmeddelande är hon emot dödstraff, något som en artikel i DN nämner. I övrigt handlar artikeln i DN om att flera folketingsledamöter från och andra medlemmar i det fascistiska och rasistiska partiet Dansk Folkeparti har polisanmälts på grund av sina påhopp på Abdol-Hamid. Påhopp som har varit mycket aggressiva, vulgära och dessutom förmodligen lagbrott till och med i Danmark. Och homosexualiteten då? Ja, det verkar som hon inte bryr sig om vilken sexualitet en person har. Sålunda kan jag inte se något problem med hennes kandidatur för Enhedslisten.

Läs gärna lite av den danska debatten (på danska förstås), börja med detta eminenta blogginlägg, Asmaa Abdol-Hamid tirrer på begge fløje, där en hel intervju med Abdol-Hamid citeras. Läs också Asmaa Abdol-Hamid og tørklædet - igen. I bägge inläggen finns länkar till andra artiklar. Att hon bär huvudduk (slöja) ser jag inte som något som helst problem. Detta har emellertid varit mycket omdebatterat i Danmark, med krav på förbud att använda huvudduk i parlamentet osv.

En sak är att den rasistiska danska högern protesterar mot Abdol-Hamid, det är ju logiskt, och det måste bekämpas. Vad som är sorgligare är att även delar av den danska vänstern kritiserar henne. Sålunda har medlemmar i Vänsterpartiets systerorganisation, Socialistisk Folkeparti, attackerat henne med nästan lika råa argument som extremhögern. (finns med i den första av de ovan länkade danska artiklarna). En mer nyanserad kritik återfinns i inlägget Balladen om Asmaa Abdol-Hamid. (observera att ballade på danska inte har något med sång att göra).

Det är också intressant att jämföra med Sverige där en bussförare just fått sparken för att han vägrat en kvinna med huvudduk och slöja att åka med bussen. En jämförelse som också Sydsvenskan gör i artikeln Lika för alla.

Andra bloggar om: Religion, Islam, Feminism, Politik, Danmark, Rasism, Fördomar

Polisens taktik i Köpenham - totalt misslyckad

Det verkar som polisen i Köpenhamn själva provocerat fram en del av kravallerna. Detta genom att använda en polistaktik som redan 1993 i Danmark visade sig misslyckad och kontraproduktiv. En taktik som sedan även i Göteborg 2001 visade sig kontraproduktiv.

Det handlar om att den danska polisen har agerat så kallat proaktivt. Denna innebär att om polisen tror att det ska bli problem eller bråk senare så ingriper dom för säkerhets skull direkt så att dom ska kunna förhindra de bråk som eventuellt skulle kunna uppstå senare. Vad som då händer är att polisen ger sig på en mängd människor som inte haft en tanke på att ställa till oreda, men i och med att polisen ger sig på dem så skapas bråk och oreda. En totalt misslyckad taktik således. Den skapar mer problem än den löser när den används mot ungdomar som inte är kriminella så som i Köpenhamn. Däremot kan den säkert fungera mot kriminella gäng och polisen som nu är polismästare i Köpenhamn, Per Larsen, har just den bakgrunden.

Att betrakta och hantera icke-kriminella ungdomar och politiska aktivister som om de vore gangsters är aldrig en bra lösning. Det skapar mer problem än det löser. Bl.a. därför har det gått som det gått i Köpenhamn denna gång, bland annat därför gick det som det gick i Göteborg 2001.

Läs mer:
Texter om Göteborg 2001 (även polisens material)
Dialog eller konfrontation - om polisers och demonstranters interaktion på gatan (uppsats, 2006)

Kravallerna i Köpenhamn - en följd av intolerant politik

Orsakerna till kravallerna i Köpenhamn måste sökas i den politik som förts i Danmark. Dels generellt, dels gentemot ungdomarna på Ungdomshuset. I Danmark har under många år förts en politik som leder till och som använder intoleransen som ett politiskt verktyg. Genom en politik för ökade klyftor och intolerans mot alla avvikande och underordnade grupper har den danska regeringen skapat underlag för den typen av intolerans och nonchalans som de köpenhamnska politikerna visat gentemot ungdomarna i huset på Nörrebro genom att inte följa de överenskommelser man tidigare gjort med ungdomarna. Polisens, till synes, hårdare attityd och ändrade taktik kan också vara ett utslag av den danska regeringens nyliberala, rasistiska och intoleranta politik.

Att vi nu fått en svensk regering med näst intill samma politik (undantaget rasismen) bådar inte gott för framtiden i vårt land. Med den nuvarande svenska regeringen kommer vi att få se samma utveckling mot intolerans och rasism som i Danmark.

Ett nytt ungdomshus till ungdomarna i Köpenhamn

Polisen i Danmark stormade igår ungdomshuset. Utrymningen skedde helt lugnt. Däremot uppstod oroligheter ute på stan när olika demonstrationer ägde rum. Av allt att döma skapades en del av dess genom att polisen uppträdde aggressivt och ogenomtänkt.

Inte nog med det. Utrymningen var helt onödig. Ungdomarna i huset hade redan gått med på en flytt till ett annat ställe. Endast teknikaliteter återstod gällande kontrakt etc. Nu är det viktigt att politikerna i Köpenhamn ser till att ett nytt ungdomshus ställs till förfogande omedelbart.

Läs mer hos Enhedslisten och på Modkraft