Invandrarvänliga Sverige

Enligt mångfaldsbarometern är Sverige ett mycket invandrarvänligt land. Det visas i den undersökning som idag refereras av de flesta tidningar.

Som gör en stor nyhet av en mindre sak i undersökningen. Nämligen att många i Sverige (44%) anser att sjal ska vara förbjudet i skolan. Jag tror majoriteten av svenskarna också anser att keps ska vara förbjudet under lektionerna. Om det avpeglar islamofobi eller om det mer avspeglar hur vi ser på ordning och reda det kan vi inte säga utifrån undersökningen. Alltså måste inte en sån uppfattning vara främlingsfientlig. Undersökningen visar inte heller huruvida sjal i skolan är ett verkligt problem eller inte. Men med tanke på at det finns omkring 90 000 troende muslimer i Sverige förefaller det osannolikt att det skull vara nåt större problem.

Några resultat från undersökningen är:

Postiva attityder i förhållande till invandrare överväger gentemot negativa.
89 procent anser att alla invandrare borde ha samma arbetsvillkor som svenskarna.
83 procent har goda eller mycket goda erfarnheter av kontakter med invandrare.
71 procent anser att invandrare ska ha exakt samma sociala rättigheter som infödda.
68 procent tycker religion är en privat sak som inte bör påverka arbetet varken när det gäller klädsel eller arbetstider.
62 procent anser helt eller delvis att bostadssegregationen beror på att invandrare väljer att bo med sina landsmän.
28 procent anser att om det flyttade alltför många invandrarei min trappuppgång skulle jag överväga att flytta.
61 procent tycker att den etniska mångfalden utvecklar Sveriges kultur.

Sen kan man också ifrågasätta vissa frågor. Vad menas exempelvis med invandrare i det följande:

63 procent tycker att invandrare som begår brott i Sverige ska tvingas lämna landet.

Menar man utländska medborgare, svenska medborgare som invandrat, eller vad? Menar man en finne (1/3 av alla invandrare i Sverige). Så länge sånt inte är klargjort betyder frågan och svaret faktiskt ingenting. Den blir otolkbar.

Sen är också frågan hur vi ska tolka det faktum att en majoritet av svenskarna tror att muslimska kvinnor är mer förtryckta i hemmet än andra kvinnor. Om det är så i verkligheten avspeglar det ju ingen fördom, utan en realism. Så för att kunna säga något om den siffran måste en undersökning av verkliga förhållanden göras. Det gäller för övrigt fler siffror och frågor i mångfaldsbarometern. Exempelvis frågan om bostadsval som jag redovisar ovan. Därför anser jag att barometern är i stort sett oanvändbar om inte en jämförelse med verkliga förhållanden görs.

Att de extrema åsikterna fördubblas i enkäten beror ganska säkert på Lars Vilks och debatten kring hans texkning. Och fördubblingen är ju inte så allvarlig, oavsett vad DN och Nyamko Sabuni säger. En ökning från 2,5% till 5% känns inte speciellt alarmerande. Speciellt inte som den troliga orsaken är en speciell debatt under den period undersökningen gjordes.

Överhuvudtaget undrar jag om frågorna. Hur definieras invandrare? Tänker de flesta då på de 50% av invandrarna som är från Norden och Nordeuropa? Hur tolkar en gammal svensk människa ordet slöja? Antagligen som något som täcker ansiktet. För det betyder ordet för en sån som mig. Hade resultatet blivit detsamma om man frågat om sjal? Det tror jag inte. Sjal hade ju alla kvinnor i Sverige när jag var liten.

Borgarmedia: SVD, DN
Andra bloggar om: Invandring, Mångfald, Rasism, Fördomar, Mångfaldsbarometern, Politik, Samhälle

Tillbaka till Lövgärdet

Bränderna i Lövgärdet som visat sig var den tidningsanka jag från början skrev att det var. Ja, kanske inte just bränderna, de var bara i linje med vad som är allmänt i Sverige. Och har ingenting alls att göra med att det denna gång råkade vara en miljonprogramsförort som det skedde i.

Det som var en tidningsanka var upploppen. Ty några sådana fanns inte. DN insåg detta och ändrade snart rubriken på sin förstasida. Men andra tidningar stod fast. Det riktigt bedrövliga i det hela är ju att genom att tidningarna beskriver händelser på ett felaktigt sätt så stigmatiseras dels de förorter som berörs i artiklarna. Men möjligheterna att diskutera den fråga som det hela egentligen handlar om missar man också. Nämligen varför ungdomar och barn i alla typer av svenska samhällen och miljöer eldar upp sina skolor.

På mitt tidigare inlägg har jag fått diverse otrevliga kommentarer som jag inte tagit med. Detta då de varit personangrepp och dessutom rasistiska. Jag blev anklagad för att jag hade fel och bagatelliserade. Det enda jag ville, var att saker och ting ska kallas vid sina rätta namn. Anlagda skolbränder, som är myket allvarliga brott, ska inte kallas upplopp. Utan rätt och slätt anlagda skolbränder.

Men vad värre är att ledarsideskribenter som Abraham Staifo i GP också är inne på linjen att vi som är kritiska till medias rapportering bagatelliserar. Det gör vi inte. Vi kallar saker vid dess rätta namn och öppnar därmed upp för en vettig diskussion. Staifo och borgarmedia gör tvärtom, de döljer vad som egentligen hände, varför det hände och försämrar möjligheten till en vettig diskussion. Och hallå, det var inga gängbråk heller. Precis som det inte var några upplopp. När Abraham Staifo skriver att det var gängbråk gör han ånyo sig skyldig till att sprida falska uppgifter och bidra till skapandet av fördomar.

Och jag håller förstås med min faster, Sonja Sjödin, en av de som driver allaktivitetshuset Eklövet, som säger: Några ligister ska inte få förstöra vår verksamhet. Så var det med det. Det som hände var för jävligt och dessutom jobbigt för alla människor i Lövgärdet. Men det är bara att ta nya tag och sätta igång igen. Något som de falska borgartidningarna och deras ledarskribenter tyvärr inte hjälper till med.

Bloggat: Pelaseyed, Badlands Hyena, Approximation
Borgarmedia: DN1, DN2, GP1, GP2
Andra bloggar om: Göteborg, Fördomar, Lövgärdet, Angered, Abraham Staifo, Media, Skolbränder

Muslimsk folketingsledamot i Danmark?

På 1-maj fick jag frågan om hur Socialistiska Partiet ser på det faktum att Enhedslisten i Danmark kanske ska ställa upp en muslimsk kandidat i nästa folketingsval. Mitt första svar var att det inte var något problem. Personen stod på sig och undrade om det ändå inte var det. Personen i fråga antydde att det handlade om en fundamentalist. Igår kom så ett mejl på en lista där jag är med som undrade om någon följde debatten kring Asmaa Abdol-Hamid. Eftersom jag just är på väg att åka till Enhedslistens årskonferens (kongress) kände jag mig tvungen att kolla upp frågan lite närmare.

Det är helt klart från många artiklar och blogginlägg att Asmaa Abdol-Hamid inte är en fundamentalistisk muslim så som vi använder begreppet i Sverige. Samtidigt är hon djupt troende. Vilket naturligtvis kan innebära problem och kanske kan hon då hamna i konflikt med krav på rättigheter för homosexuella och liknande. På sina håll hävdas att hon är för dödstraff, vilket naturligtvis skulle vara ett problem för vilken vänsterorganisation som helst. Att hon inte hälsar på mäns handslag tycker jag saknar relevans. Det finns mängder med olika sätt att hälsa i världen. Hon gör det genom att lägga handen på hjärtat. Det duger gott. Hälsningar är knappast en klassfråga och inte heller en fråga som är av någon som helst betydelse för jämlikhet, lika rättigheter etc. Så låt oss undersöka hur det är med hennes inställning till dödsstraff och homosexualitet.

Enligt ett pressmeddelande är hon emot dödstraff, något som en artikel i DN nämner. I övrigt handlar artikeln i DN om att flera folketingsledamöter från och andra medlemmar i det fascistiska och rasistiska partiet Dansk Folkeparti har polisanmälts på grund av sina påhopp på Abdol-Hamid. Påhopp som har varit mycket aggressiva, vulgära och dessutom förmodligen lagbrott till och med i Danmark. Och homosexualiteten då? Ja, det verkar som hon inte bryr sig om vilken sexualitet en person har. Sålunda kan jag inte se något problem med hennes kandidatur för Enhedslisten.

Läs gärna lite av den danska debatten (på danska förstås), börja med detta eminenta blogginlägg, Asmaa Abdol-Hamid tirrer på begge fløje, där en hel intervju med Abdol-Hamid citeras. Läs också Asmaa Abdol-Hamid og tørklædet - igen. I bägge inläggen finns länkar till andra artiklar. Att hon bär huvudduk (slöja) ser jag inte som något som helst problem. Detta har emellertid varit mycket omdebatterat i Danmark, med krav på förbud att använda huvudduk i parlamentet osv.

En sak är att den rasistiska danska högern protesterar mot Abdol-Hamid, det är ju logiskt, och det måste bekämpas. Vad som är sorgligare är att även delar av den danska vänstern kritiserar henne. Sålunda har medlemmar i Vänsterpartiets systerorganisation, Socialistisk Folkeparti, attackerat henne med nästan lika råa argument som extremhögern. (finns med i den första av de ovan länkade danska artiklarna). En mer nyanserad kritik återfinns i inlägget Balladen om Asmaa Abdol-Hamid. (observera att ballade på danska inte har något med sång att göra).

Det är också intressant att jämföra med Sverige där en bussförare just fått sparken för att han vägrat en kvinna med huvudduk och slöja att åka med bussen. En jämförelse som också Sydsvenskan gör i artikeln Lika för alla.

Andra bloggar om: Religion, Islam, Feminism, Politik, Danmark, Rasism, Fördomar

Det behövs en dialog i Estland

På mitt förra blogginlägg om Estland har jag fått en mängd reaktioner. Många bra, intresssanta och givande. Men också många från människor som inte läst vad jag skrivit, som inte bemödat sig om att ta reda på mina faktiska åsikter. En del har istället för att diskutera det jag skrev om, diskuterat Sovjetsystemet och förtrycket där. Och hållt mig ansvarig. Man har anklagat mig för att vara en bortskämd svenska medelklassunge. Bristen på insikt och förmåga att tillgodogöra sig tankar utanför den egna begränsade och fördomsfulla världen tycks vara enorm. Jag förstår att det blir svårt att lösa de problem som Estland har när ester boende i Sverige reagerar så fördomfullt och inskränkt.

Precis som jag som svensk kan se att Sverige förtryckt samer, finnar och invandrare så borde esterna kunna se att Estland förtrycker rysktalande. Jag tycker det är hög tid att esterna i Estland öppnar upp för en dialog med människor som talar andra språk och som tycker annorlunda. För att inga missförstånd ska uppstå så känner jag naturligtvis också till ester som ser problemen i Estland på samma sätt som jag. Men med tanke på kommentarerna på mitt förra inlägg verkar de vara i minoritet. Det verkar vara lång väg att gå för Estland innan man är ett demokratisk land, med lika rättigheter för alla invånare.

Att jag inte är ensam med mina åsikter gällande förtrycket mot estlandsryssar visas av flera artiklar i Göteborgs-Posten, så här skriver exempelvis Jan Arell "Efter självständigheten har de på flera vis varit diskriminerade." i artikeln Staty med stort symbolvärde. Forskaren Ulf Bjereld säger i DN att "Den ryska minoriteten i Estland är i underläge på flera sätt. Arbetslöshet och social utslagenhet är vanligt, och många har inte rösträtt eftersom de inte är estniska medborgare. Långsiktigt sett är det därför viktigt att lugna den oroliga situationen, men också att förbättra förutsättningarna för den ryska minoriteten". Läs hans artikel, "Det behövs en dialog".

För att svara på huruvida jag som socialist försvarar Sovjettidens förtryck vill jg bara påpeka att jag tillhör en politisk riktning som brukar kallas "trotskism". Under 20-talets och 30-talets Stalin-era kallades de med våra åsikter för "vänsteroppositionen". Människor med samma åsikter som jag har hörde till dom första som blev skickade till läger, till dom första som Stalin mördade. Så mitt och mina kamraters ansvar för Stalintidens terror är lika med noll. Vi var offer för den, precis som så många andra. Det är förolämpande att då bli anklagad för att stödja Stalin och blunda för Sovjets förtryck mot minoriteter. Vi har aldrig försvarat Stalins Sovjet, alltid stött opposition i östeuropa. Alltid kämpat för demokrati, såväl i stalinismens Östeuropa som i kapitalismens Västeuropa. Konsekvent har vi kämpat för den lilla männsikan, för arbetaren , för den nedtryckte, i alla väder, i alla typer av länder och så länge som vår rörelse funnits. Läs mer på Socialistiska Partiets hemsida.

Är jag då en bortskämd svensk medelklassunge? Jag döm själv, min far behövde ibland tigga för att familjen skulle klara sig när han växte upp. Min far blev sjöman och sedan industriarbetare och när han slutade sitt yrkesverksamma liv hade han uppnått status av arbetsledare. Då hade jag sen länge flyttat hemifrån. Min mor växte upp som fosterbarn. Jag har idag 3 barn och två barnbarn så nån unge är jag ju inte direkt. Det hade varit lätt att se för de människor som skrivit kommentarer, om de bara bemödat sig om att ta reda på saker innan de skrev. Men det kanske är för mycket begärt?

Andra bloggar om: Estland, Sovjet, Baltikum, Fördomar