Familjefrågan - förändringar är bra

En komplicerad fråga, speciellt om man som Jan Myrdal utgår från sin egen känsla och förnuft. Känslor och förnuft innehåller ju alltid vissa fördomar, historiska belastningar och annat som gör att man kan komma fel. Så själva utgångspunkten för hans resonemang är problematiskt. Däefter har karln ett snårigt resonemang som centreras kring barns rättigheter och barns bästa. Något som inte definieras i Jan Myrdals debattinlägg och som är ett mycket problematiskt sätt att fomulera sig. För vad är egentligen barns bästa. Hur ska det definieras? Problemen tornar här upp sig.

Man kan göra det enkelt för sig, m barn är lyckliga och blir lyckliga när de blivit vuxna, ja då har de vuxit upp i förhållande som bygger på barnens bästa. Men jag i så fall inte se något i verkligheten som skulle tala för att heterosexuella äktenskap av traditionell modell, med två vuxna och ett antal barn skulle vara bättre än andra modeller (månggifte, samboförhållanden mellan personer av olika kön, av samma kön eller nåt annat).

Myrdal argumenterar ju också legalistiskt, utifrån den svenska lagstiftningen som den ser ut idag. Men det kan ju faktiskt ändras genom politiska beslut om vi vill det. Därför tycker jag att en sån argumentation inte håller.

Inte heller anser jag att religion ska ha med äktenskap att göra. Därför var det bra att staten skildes från kyrkan. Utan äktenskapet ska vara en helt sekulär affär. Och det öppnar upp för nya lösningar som jag ser det. Jag misstänker att det kan vara ganska svårt att formulera en lagstiftning som kan handskas med alla olika typer av familjer inklusive arvsrätt (man skulle också kunna diskutera avskaffandet av denna som den ser ut idag, men den diskussionen tar jag inte här). För man kan ju tänka sig förhållanden/äktenskap mellan olika antal personer av varierande kön. Något jag är för, men samtidigt inser jag att det kan vara ett problem när man ska lagstifta om detta.

Läs mer: Familjen under senkapitalismen, Kommunismen och familjen

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2, Dagen1, Dagen2, Dagen3
Bloggat: Peter Karlberg1, Peter Karlberg2, Ilona Sz Waldau, Lasses blogg
Andra bloggar om: Familjepolitik, Religion, Äktenskap, Svenska kyrkan, Jan Myrdal, Politik, Samhälle

Vilka höga aborttal?

Snacket om höga aborttal från kristna sekterister är bara skitsnack. Det finns ingen anledning till att antalet aborter måste minska. Det är förmodligen ingen skada skedd om så sker, men heller inget problem om det inte sker. Aborttalen i Sverige är nämligen inte speciellt höga.

Jag kan inte förstå argumenten för att aborttalen skulle vara ett problem, Aborter, varför ska de minskas? och inte heller Syrran förstår problemet Men fatta: Höga aborttal är inte ett problem

Mer i kristen borgarmedia: Dagen1, Dagen2, Dagen3

Tips från: Tommy Rydfeldt och Knuff.se
Andra bloggar om: Religion, Socialpolitik, Familjepolitik, Abort, Politik, Samhälle

Ledarskribent i SVD har gått vilse

Elise Claeson har på SVD:s ledarsida uppenbart gått vilse. Inte för att jag är någon hejare på teorier om familjen. Men en sak är säker. Att skriva att uteblivet vårdnadsbidrag är skillnaden mellan ett liv utan eller med bidrag måste vara bland det dummaste som publicerats.

Eller påståendet att hjärnforskare, socialarbetare och föräldrar vet att familjen är en sak som sitter i hjärnan, det är absolut ingen social konstruktion skriver Claeson. Driver hon med med oss? Det finns ju samhällen i historien som uppvisar en mängd olika familjetyper och social strukturer. Polygami, monogami, matriarkat, storfamiljer osv. Enligt Elise Claeson måste detta då bero på att de som lever i de olika systemen har olika funktion i hjärnan. Verkligen urbota dumt!

Allt tyder inte på att vår chans goda samhällsmedborgare är bättre om vi växer upp i kärnfamiljen som Claeson påstår. Hade vi inga dåliga samhällsmedborgare på 50-talet och 60-talet? Hennes "bevis" för kärnfamiljens överlägsenhet är otroligt. En präst har nyligen skrivit att 95% av missbrukarna på Sergels Torg kommer från splittrade familjer. Det kan ju vara sant. Bevisar det nånting? Nej. Det är knappast nåt vetenskapligt underlag. Bevisar det vad Elise Claeson säger att det bevisar? Inte alls. De kan lika gärna vara skadade av att ha vuxit upp i en dysfunktionell kärnfamilj. Vars resultat har blivit olyckliga barn och skilmässa. Orsakssambanden i Claesons värld verkar mer än lovligt förenklade och är i min värld totalt verklighetsfrämmande.

Läs mer om familjen och feminism
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN
Andra bloggar om: Familjepolitik, Elise Claeson, Vårdnadsbidrag, Politik, Samhälle