Om en dålig bok om extremism

Boken det handlar om är Magnus Sandelins "Extremister". Det handlar mer specifikt om ett av kapitlen i boken. Kapitlet om extremvänstern.

Det handlar i huvudska om AFa och koncentrear sig på brott som folk som anses tillhöra organisationen begått. Hurvida personerna faktiskt varit med i AFA eller inte har han inte kunnat belägga. Vissa av de beskrivna brotten har dock den autonoma rörelsen tagit avstånd från. Klart och tydligt.

I ett fall har han pratat med en före detta AFA-aktivist i Göteborg. En kvinna. Jag vet inte vem det är, har aldrig hört talas om personen. Men jag vet att hon definitivt ljuger för Sandelin. Eller så är hon mytoman. För hon kan omöjligen ha varit med vid kravallerna på Avenyn. Kravallerna vid Götaplatsen. För hennes historia om detta stämmer inte. Det fanns ingen demo som kom fram till Götaplatsen och urartade. Nån sån ägde aldrig rum i Göteborg 2001. Det gick helt enkelt inte till på det sättet. Hur det egentligen gick har klarlagts av polisen Mikael Oskarsson i hans doktorsavhandling, Lag eller ordning.

En demonstration som startade på Götaplatsen angreps av poliser en bit ner på Berzeeligatan. Om detta råder inga delade meningar bland de insatta. Däremot anser många poliser (men långt ifrån alla) att det fanns fog för polisens agerande. Vilket demonstranterna i fråga inte gör. Kvinnan i fråga ljuger också om AFA:s roll under hela toppmötet. AFA var hela tiden en del av den officiella ledningen i Göteborgsaktionen (en av tre nätverk som fanns under toppmötesdemonstrationerna). De behövde inte smyga sig in. Inte heller fanns det i någon av de tre stora demonstrationerna (då ingår inte demon från Götaplatsen på fredag morgon) folk som var beväpnade med påkar etc. Det var förbjudet i alla demonstrationer och det fanns gott om funktionärer som såg till att reglerna för demonstrationerna följdes.

Sandelin blir helt enkelt förd bakom ljuset när det gälelr den namngivna kvinnans upppenbart påhittade deltagande i kravallerna under Göteborg 2001. Hon fabricerar en historia som helt enkelt inte är sann. Och Sandelin, som uppenbart är dåligt insatt, har inte vett på att dubbelkolla hennes uppgifter.

Är resten av uppgifterna i kapitlet om vänstern lika dåligt kontrollerade och kollade så innebär det en mycket låg trovärdighet för uppgifterna i boken. Och har Snadelin verkligen korrekt skrivit av rättgånsgprotokoll etc? Eller har han fabulerat?

En sak som är sann är dock att AFA fortfarande ingår som medlem i Nätverket mot Rasism tillsammans med ett antal andra vänsterorganisationer. Göteborgs Nätverk mot Rasism som nämns i boken arrangerar varje år, den 9 november en demonstrationer till åminnelse av kristallnattens övergrepp mot judar i nazismens Tyskland. Denna demo ordnas ibland tillsammans med andra organisationer.

Sandelin gör också stort nummer av att han vill att AFA och andra autonoma organisationer ska isoleras av resten av vänstern. Jag tror att hans problem är att han inte vet hur vänstern fungerar. Han vet inte att folk lämnar organisationer, byter organisationer, är med i fler organisationer samtidigt, på ett sådant sätt att isolering i praktiken är meningslöst.

Dessutom anser jag personligen att det är bättre att ha AFA och andra med oss andra då det då blir lättare att påverka dem och att undvika onödigt våld. Jag tror att utvecklingen i Göteborg sen Göteborg 2001 (utan en enda sammanstötning mellan polis och vänsterdemonstranter) visar att detta är en korrekt linje och attityd. Där de autonoma blivit mer isolerade har våldet varit betydligt vanligare.

Och slutligen är Magnus Sandelin symptomatisk för all de journalister, politiker och nadra som tror de förstår vad som hände i Göteborg 2001. Detta utan att ha följt med i all den forskning och all den litteratur som kommit ut sen dess. De är kvar i den naiva synen att det var de "autonoma" som orsakade kravallerna. Ingen som är det minsta insatt anser idag att det gick till på det viset. Inte polisen, inte vi som noga utrett det hela. Ingen. Utom de oinsatta.

Han gör dessutom som många andra, blandar ihop äpplen och päron. Autonoma med stalinister. Osv.

Läs även mina tidigare inlägg om Sandelin och hans bok som tar upp lite andra aspekter:
Extremister
Högerextremt våld

Läs om AFA
Läs om Göteborg 2001
Recensioner i tidningarna av Sandelins bok:
DN, GP

Intressant?
Borgarmedia: SVT, SR
Andra bloggar om: Vänsterextremism, Våld, Brott, Magnus Sandelin, Göteborg 2001, Göteborg, AFA, Vänstern, Politik, Samhälle

Lars Danielssons bok har kommit

Så har nu den utpekade "skurken" från hanteringen av tsunamikatastrofen, Lars Danielsson kommit ut med sin länge förväntade bok. De flesta kommentarer/recensioner i media koncentrerar sig förstås på just hanteringen av tsunamin och allt som hänt kring utredningen av det.

Danielsson riktar enligt tidningarna skarp kritik mot media och mot Carl Bildt liksom mot Konstitutionsutskottet (KU) och ett par av dess borgerliga medlemmar. Ska jag döma av tidningarnas skriverier verkar det dock inte som att Lars Danielsson kommer med nåt uppseendeväckande nytt om tsunami-affären. Utan det verkar mest vara en upprepning av vad han tidigare sagt och ett försök att rentvå sig själv. Det verkar måttligt intressant.

Själv är jag mer intresserad av vad Lars Danielsson har att säga om sin inblandning i Göteborgshändelserna 2001. Om han överhuvudtaget skriver nåt. Han var nämligen regeringens huvudsaklige ansvarige för kontakterna med amerikanske Secret Service och deras agent i Göteborg, med det fantastiska nament Kurt Olsson. Han jobbar idag i Bolivia med samma namn, så kanske heter han verkligen så. (Källa: Hans Abrahamsson, En delad värld) Om det står något om detta och vilka kontakter Danielsson hade/har med MUST så kommer jag att köpa boken. Annars får det vara.

Borgarmedia: SVD1, DN1
Andra bloggar om: Lars Danielsson, Göteborg 2001, Tsunami, Tsunamikatastrof, I skuggan av makten

Polisprovokatörer startade bråken i Rostock?

I de pågående blockaderna mot G8-mötet i Rostock har vad som förmodligen är en polisprovokatör avslöjats. Det gör det mycket troligt att polisprovokatörer kan ha varit aktiva när de (visserligen små i förhållande till helheten) bråken startade i Rostock i lördags efter den stora demonstrationen. Efter det har i stort sett alla aktioner varit utan störningar från minoriteter bland demonstranterna. Idag avslöjades emellertid en polis bland demonstranterna. En polis i svarta kläder och luva som uppmanade till stenkastning.

Från ett antal toppmöten finns det bevis eller starka misstankar om polisprovokatörer. Från Barcelona finns det fotobevis och från Genua finns det polisvittnen som säger det. Även från flera andra möten finns misstankar om provokatörer. Däribland Quebec och Göteborg.

I Göteborg 2001 vet vi att det förmodligen var polisen som kallade till protestmötet på Järntorget på lördagskvällen. Väl där fanns ett antal svartklädda personer i folkmassan. Med mask och allt. Det finns fotobevis och vittnen på att detta var poliser. Vi har hela tiden utgått från att de var klädda så för atts mälta in. Men med tanke på händelsen i Rostock, kanske vi måste tänka om. De kanske var där för att provocera fram bråk. Och hur var det med skadegörelsen på Aveneyn. Vi vet att de flesta som deltog var ungdomar från Göteborg. Helt vanliga ungdomar. Att det också deltog svenska och tyska aktivister. Det har emellertid hela tiden funnits ett rykte. Det ryktet menar att sönderslagningen startades av polisprovokatörer när de slog sönder en busskur. Dessa rykten har aldrig gått att bekräfta. Men det som nu avslöjats i Rostock gör dessa rykten mer trovärdiga. Observera dock att jag inte påstår att provokatörer startade bråken ner på Berzeeligatan, där bråk startade innan händelserna på Avenyn.

Något som förstärker att det kan ha rört sig om provokatörer på Avenyn i Göteborg 2001 är att alla uniformerade poliser drogs bort från Avenyn precis när skadegörelsen och bråken startade. Polisen stationerades på Sten Sturegatan istället, något som starkt förundrade DN:s journalist i Göteborg år 2001. Frågan om eventuella provokatörer undersöktes inte av Göteborgskommittén med Ingvar Carlsson i spetsen.

Mer om blockader etc i borgarmedia: DN1, DN2, SVD.
Läs mer: Motkraft, Yelah, Internationalen, Flamman, Arbetaren, Min dagbok från Göteborg 2001.
Andra bloggar om: G8, Globalisering, Kravaller, Polisen, Göteborg 2001, Rostock, Heiligendamm

Rostock 2007 - Göteborg 2001

Borgarmedia skriver att våld präglade G8-demon den 2 juni i Rostock. Det är inte sant. Intressant är att de autonomas olika nyhetssajter också skriver samma saker. Om våld. Ingen av dem skriver om varför protesterna ägde rum. Ingen skriver om den kolossala demonstrationen med 80 000 människor. Borgarmedia och anarkistmedia koncentrerar sig på vad en extremt liten minoritet ägnade sig åt. Inte ens majoriteten autonoma/anarkister var inblandade i bråk. Endast en pytteliten del av Rostock berördes av kravaller. Ett inhägnat och avspärrat område i hamnen. Jag ska nu också skriva om bråken.

Borgarmedia jämför med Göteborg 2001. Men det är en falsk jämförelse. Det finns i stort sett inga likheter. Låt oss gå igenom en del saker. Göteborg kändes som krig. Kravallerna i Rostock kändes som onödig teater.

Hur startade bråk?
Göteborg - polisen begick övergrepp mot boende på en skola. (Hvitfeldtska)
Rostock - de autonoma blev provocerade av en nazist, sprängde knallskott, sköt raketer och smashade ett bankfönster. Polisen överreagerade och attackerade hårt.

Hur utvecklades det hela?
Göteborg - polisen angrep demonstrationer, fester, aktivister etc över i stort sett hela centrala och västra Göteborg, i tre dagar, med kulmen i den händelse jag beskriver i artikeln Det är inte varje dag man hotas till livet.
Rostock - autonoma och poliser slogs inom ett avgränsat område som om det var två gäng med fotbollshuliganer som gjorde upp. I större delen av centrala Rostock var det lugnt.

Kan man ha förståelse för varför det hände?
Göteborg - det är enkelt. Folk utsattes för övergrepp och reagerade på det. Överreagerade i vissa fall (förstörelsen på Avenyn som inte kan försvaras)
Rostock - nej inte som jag ser det. Det hela kändes som en slags teater där man redan i förväg bestämt att man skulle bråka med varandra. Mycket våldsam teater dock.

Hur många berördes?
Göteborg - de flesta demonstranter kom i någon form av närkontakt med våldet. Med polisens våld i första hand. Det fanns totalt omkring 40 000 aktivister av olika slag i Göteborg. Säkerligen kom över 50% av dessa i närkontakt med våld. Omkring 2000 - 3000 deltog på något sätt i våldsamheter. De flesta av dessa var göteborgare, lokalbefolkning alltså.
Rostock - de flesta demonstranter kom inte i närkontakt med nåt våld överhuvudtaget. Många fattade inte ens att det fanns våldsamheter. Av totalt 80 000 demonstranter uppskattar jag att kanske 10 000 kom i närkontakt med våld på något sätt. Jag själv befann mig mellan 50 och 200 meter från kravallerna när de startade och befann mig på det avståndet i ett par timmar utan att jag upplevde någon form av hot eller våld. Deltog i kravaller gjorde kanske 500 (en kompis hävdar att det var fler). Bland dem fanns det nog i stort sett inga lokala Rostockbor (några fanns säkert). Alla uppfattade dock den enorma polisnärvaron.

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, Aftonbladet
Autonomas media: Motkraft, Yelah
Intressant?
Andra bloggar om: G8, Rostock, Kravaller, Våld, Polisen, Göteborg 2001

Okunniga bloggare

Oinitierade och okunniga bloggare sprider sina fördomar i bloggosfären. Ett antal bloggare spyr ut galla över vad som enligt dem hände i Rostock. Och hur bedrövliga arrangörerna är.

Gemensamt för dessa bloggar är några saker: Dom var inte i Rostock, dom har noll kunskap om hur det fungerar i demonstrationer (ex.vis om hur bra koll man som arrangör kan ha), noll kunskap om polisen, dom är lättlurade och godtrogna och går bara på pappa borgarmedias uppgifter. När pappa skäller på vänstern, gläfser de små eleverna med. Var är det självständiga tänkandet? Puuh.

Några bedrövliga bloggare: Gudmundson (som dessutom visar hur okunnig han är om vad som hände i Göteborg 2001), Erik Svansbo, Gustafsson i Säffle (citerar som han vill), Anti-oppositionen.
En som är bättre: Per Westberg (men han har noll koll på Göteborg 2001)
Ett par bra som motvikt: Jinge, Tomas Jonsson
En motvikt, men inte lika bra: Röda Raketer

Läs mer om Göteborg 2001, G8 Rostock
Andra bloggar om: G8, Göteborg 2001, Rostock, Vänstern, Våld, Kravaller, Polisen

Det är inte varje dag man hotas till livet.

Inte i Sverige. I Sverige brukar man känna sig trygg. Det kände jag mig inte när jag gick omkring i Göteborg under toppmötesdagarna förra året. I de stora demonstrationerna var jag trygg, vi var många och de våldsammaste typerna, dom i uniform, syntes inte till. Men hotad till livet blev jag bara en gång under dessa dagar, det var när toppmötet var över, vi skulle bara åka hem. Det var på lördagskvällen på Schillerska gymnasiet.

Och den som ytterst hotade mig, som skickade beväpnade män att hota mig till livet, det var en man jag träffade flera gånger under de aktuella dagarna, en man som jag satt i möten med. En man med järnansikte och kalla ögon, en av de obehagligaste människor jag mött i hela mitt liv. Denne man var kommenderingschef under de aktuella dagarna. På lördag morgon bad han om min hjälp, på lördag kväll belönade han mig för denna hjälp genom att skicka tungt beväpnade män för att hota mig till livet.

"Vaknar av ett brak och stirrar mot dörren. Där står militär med ett ett automatvapen riktat mot mig. Ovanpå vapnet finns en lampa monterad som lyser mig i ansiktet så jag inte ska kunna se klart. Han skriker att jag ska titta bort, han skriker att jag inte får ta något när jag famlar efter mina glasögon. Han skriker att jag inte får röra mig. Efter en liten stund säger han till mig att sätta händerna i nacken, att resa mig och gå sakta baklänges ut ur rummet. Mitt ena ben sover och jag tänker att om jag ramlar eller trampar snett kommer han att skjuta mig. När jag är framme i dörren tar han tag i mig och trycker ner mig på golvet.Samtidigt skriker han regelbundet att jag ska titta ner och ha händerna i nacken. Får ligga en stund på golvet, tunga skor går omkring, blir sen flyttad en bit.

Efter en kort stund igen kommer någon och befaller mig att resa mig samtidigt som han säger att jag ska titta i golvet. Det verkar som om de hela tiden agerar så att vi inte ska se vilka de är. Jag leds till en plats ovanför de stora trapporna i skolan där jag slängs ner på golvet igen. Ligger där en stund varefter jag hämtas av några som jag upplever vara vanliga poliser. Jag släpas ner för trappan och ut på gården där det redan ligger många människor uppradade på den blöta marken. Jag slängs ner i kanten av en rad och hamnar med magen bar i vätan. Hör hela tiden polisen skrika och gorma saker som "Visa ingen barmhärtighet med de svinen", "Jävla terrorister". De skriker också hela tiden åt folk att hålla käften, att ligga still och till utlänningarna diverse okvädningsord. Har ingen person på min vänstra sida, bara en på min högra. Jag hör dem säga att nu har vi hittat en till, nu har vi tagit totalt 78 stycken. Efter en stund går de runt och skriker en fråga om man är svensk. När de kommer till mig och jag svarar svensk rycks jag upp och förs iväg till en vägg där jag får stå med händerna mot väggen för att visiteras. De två poliser som sköter detta verkar ganska lugna. Får ta upp min leg själv ur plånboken. Frågar dem vad som händer med utlänningarna.

De säger att de som inte är svenska kommer att gripas och föras till häktet. Jag kräver att få bli gripen också för jag vill övervaka vad som sker med utlänningarna. Vi ska se vad vi kan ordna säger dom. Därefter förs jag iväg till en maskerad polisman med videokamera. På väg dit möter jag Annicka och vi hejar på varandra. Jag videofilmas och han som gör det säger hela tiden en massa förolämpningar och försöker provocera. Han frågar var mina glasögon är. Därefter förs jag ut på Karl Gustavsgatan och blir tillsagd att gå rakt söderut. Trots det svänger jag på Engelbrektsgatan för att ta mig till Lagerhuset. Passerar därvid en linje med kravallpoliser bakifrån. Ute på Viktoriagatan träffar jag två av Simons kompisar och ber att få låna en telefon av dem. Ringer hem till Simon ochsäger vad som hänt. Kompisarna säger att de under dagen tagits två gånger av polisen. Går vidare mot Lagerhuset, möter en fotograf från GP och i hörnet med Vasagatan några journalister."

Det är inte roligt att bli hotad till livet, det är en högst traumatisk upplevelse. När jag låg där på marken trodde jag att poliserna som gick omkring hela tiden hade vapnen uppe, hela tiden hade vapen riktade mot oss. Jag var rädd för mitt liv, det är den verkliga sanningen. Jag var utlämnad åt anonyma aggressiva människor som verkade ha tappat kontrollen. Det kändes som att vara förflyttad till Pinochets Chile, som om polisen infört ett lokalt undantagstillstånd i Göteborg. Där polisen kunde göra vad dom ville mot alla i svarta kläder, mot alla de upplevde som demonstranter eller aktivister. Det känns ännu, varje gång jag pratar om det går pulsen upp och jag blir svettig, varje gång jag ser en piketbuss från polisen blir jag nervös. Precis som alla av oss 78 från Schillerska har gjort eller borde göra har jag pratat med psykolog. Och jag har skrivit mängder för att bearbeta mina känslor kring det hela. Men en sak blir jag inte fri från, det är mannen med de kalla ögonen, mannen som bad mig om hjälp och sen skickade män med automatvapen mot mig som tack. Honom kommer jag aldrig att förlåta. Poliserna på plats, de blir nu åtalade och det är bra, det är rätt och riktigt. De ska straffas för det de gjort, för de övergrepp de begått. Dem har jag redan förlåtit. Men jag tycker inte han med de kalla ögonen ska slippa undan. Han borde också få sitt straff.

Anders Svensson

Det här skrev jag i Expressen i juni 2002. Ett år efter händelserna i fråga. De tre styckena i mitten är utdrag ur min dagbok som jag skrev under den aktuella tiden. När jag läser det här idag för att publicera det här på min blogg går min puls upp. Så obehagligt är det än. Jag publicerar det för att jag idag ska åka till Rostock för att demonstrera mot G8 och vill därför ge en bild hur det kan vara att bli utsatt för polisövergrepp.

Polis och militärkontroller är så obehagliga för mig fortfarande, att jag på Enhedslistens kongress, när de hade en "israelisk checkpoint" för at man skulle kunna komma in, vägrade gå igenom den. Jag blev otroligt störd (mer än jag trodde jag skulle bli) och det hela kändes mycket obehagligt. Jag ville inte utsätta mig för det i onödan och därför gick jag runt istället för igenom.

Läs mer om Göteborg 2001

Andra bloggar om: Polisen, Heiligendamm, Göteborg 2001, Kravaller, G8, Våld, Militär
Technorati: Heiligendamm, Polisen, Göteborg 2001

Tyngre vapen till polisen är fel väg

Sen 1970-talet har det skett en upprustning av polisen i Sverige. Man har fått tyngre vapen, blivit mer militariserad osv. Detta är ingen bra utveckling. Den leder till ett hårdare samhälle med mer övervakning och en hårdare repression mot alla möjliga grupper av människor.

Piketen inrättades 1979 för att skapa en grupp som kund hantera den grövre typen av brottslighet. I praktiken har pikten istället ofta använts för att hantera demonstrationer och helt andra saker än grov brottslighet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket grov brottslighet i Sverige för att piketen ska ha full sysselsättning. Därför måste den användas i syften som de inte primärt är tränade för. Resultatet kunde vi se i Göteborg år 2001.

Strax efter att piketen skapades så skapades också den speciella svenska anti-terroriststyrkan, ONI eller Nationella Insatsstyrkan. Det fanns emellertid ingen terrorism i Sverige så man var tvungen att hitta nya arbetsuppgifter för den. Riksdagen (alla partier inklusive V och MP var överens) tog detta beslut och Nationella insatsstyrkan blev en slags tyngre beväpnad piketstyrka och används nu i huvudsak mot vanlig brottslighet.

Nu är det dags igen. Nu ska piketen få tyngre vapen, precis som när hela polisen fick ny ammunition häromåret. Ammunition som skapar stora utgångshål och därför lättare dödar. Hade polisen haft sådana kulor år 2001 i Göteborg hade minst en demonstrant dödats. Ytterligare två hade blivit av med benen. En av dem kanske hade dött. Den typen av ammunition innebär som jag ser det absolut ingen förbättring, utan bara att det blivit farligare för alla svenskar. Detsamma gäller om piketen skulle få ännu kraftfullare vapen.

Har då polisen allt tyngre beväpning sen 1970-talet minskat brottsligheten. Nej, inte alls. Brottsligheten har enligt officiell statistik legat stilla. Ingen minskning altså. Detta beror på att flertalet brott överhuvudtaget inte kan bekämpas med vapen. Det krävs snarare socialpolitik, förebyggande insatser och liknande för att få ner brottsligheten. Det är sådant som polisens och samhällets resurser borde satsas på. Inte på tyngre vapen och farligare ammunition.

I andra jämförbara länder som exempelvis Danmark finns ingen speciellt piketstyrka. Brottsligheten är inte markant grövre eller större där. Så istället kanske vi skulle lägga ner både piketen och Nationella insatsstyrkan. Det tror jag vore bättre för säkerheten i Sverige.

Källor: SVD.

Läs mer: Hur mycket frihet måste vi offra för att vara trygga?, I ensamheten växer rädslan.

Andra bloggar om: Polisen, Terrorism, Våld, Brott, Göteborg 2001

Polisen trakasserar aktivister

Polis och media i Tyskland gör nu sitt bästa för att jaga upp stämningen inför demonstrationerna mot G8-mötet om två veckor. Precis som svensk media inför Göteborg 2001. Polisen i Tyskland genomför razzior mot aktivister, arresterar och trakasserar folk. Precis som det skulle skapa en bättre stämning. Man inskränker rättigheten att demonstrera och stänger helt av jättestora områden. Något som fått politiker i tyska parlamentet att reagera och kritisera polisen.

Svenska media rapporterar okritiskt den tyska polisens verksamhet och bidrar därmed till att skapa ett "konfrontationsstämning". Man är dessutom helt oinformerad om vad som ska äga rum. Det verkar gälla även den forne aktivisten Mats Deland som skriver i Aftonbladet. 100 000 människor vänats till Rostcok, men inte samtidigt som G8-mötet. Då kommer det att röra sig om några 10 000-tal. De 100 000 väntas till demonstrationen den 2 juni. Vilket är helgen innan G8-mötet. Genom att föra ut felaktig information hjälper därmed journalisterna, även sådana som vänder siog mot den tyska polisens agerande, till att trissa upp stämningen.

Det finns anledning att tro att de danska politikernas och den danska polisens hårda attityd mot Ungdomshuset och Christiania denna vår faktiskt också är trakasserier med anledning av demonstrationerna och protesterna mot G8-mötet i Heiligendamm utanför Rostock. Inte nån huvudanledning, men som en anledning att göra angreppen på den alternativen just denna vår. Förutom att vara ett utslag av den danska regimens totala högervridning.

Demonstrera den 2 juni mot G8-mötet

Källor: Motkraft1, Aftonbladet, DN1, DN2, DN3, SVD

Andra bloggar om: G8, Christiania, Danmark, Polisen, Imperialism, Heiligendamm, Ungdomshuset, Göteborg 2001

Orättvis rättvisa

Det svenska rättsväsendet är en katastrof och innebär en systematisk orättvisa och ett systematiskt förtryck av utsatta grupper. Det gäller hela den repressiva apparaten och rättsväsendet, från dörrvakter längst ner, till poliser, åklagare, och högst upp domare, från tingsrätt via hovrätt ända upp till högsta domstolen.

Det finns en mängd problem, låt mig beröra några.

1. Poliser och vakter ljuger rutinmässigt för att sätta dit folk. De bryr sig inte om huruvida folk är oskyldiga eller inte. Vakterna ljuger i allmänhet för att skydda sitt eget skinn, vilket poliserna gör ibland. Poliserna ljuger oftare för att det behövs för att någon skall dömas för brottet. Uppklarningsprocenten eller något sånt är väl det viktiga antagligen. Det finns en mängd artiklar i samband med Göteborgsrättegångarna som beskriver det här. Anna Sjödin-målet är ett annat typexempel på detta. Läs mer i Ordfront och i Aftonbladet.


2. Vakter och poliser använder rutinmässigt övervåld och onödigt våld mot främst underordnade grupper. Det frodas ett förakt mot invandrare, kvinnor, ungdomar, vänsterfolk och fattiga bland vakter och poliser: Paradoxalt nog ofta trots att de ursprungligen kommer från någon av dessa grupper. Läs mer i min uppsats Dialog eller Konfrontation .


3. Domare, och nämndemän sätter alltför stor tilltro till polisers och vakters vittnesmål. När dom borde vara opartiska och värdera alla människors vittnesmål lika gör de inte så. Om detta har jag tillsammans med andra skrivit i DN.


4. Arbetarklass, kvinnor, ungdomar och andra underordnade grupper behandlas sämre och döms hårdare än överklassbrottslingar. Även om de är målsägare behandlas de sämre än andra målsägare. Katrine Kielos har beskrivit detta i en artikel i tidskriften Arena och på sin blogg. Ett problem i detta sammanhang är att domarna och nämndemännen är mycket äldre än de åtalade, de är nästan alltid män och har mycket svårt att förstå andra kulturella koder än de som de växt upp i, den övre medelklassens koder. Snedrekryteringen är enorm.


5. Domare blir man genom att utses av de domare som redan finns. Detta utnämningssystem är ren korruption som jag ser det. Professor Dennis Töllborg har skrivit en hel del om detta.


6. Man kan vara häktad på obestämd tid i Sverige. Något som för alla utlänningar som jag talat med anses vara det samma som tortyr. Och självklart är det tortyr., psykisk sådan, många blir helt nedbrutna och erkänner även sådant de inte är skyldiga till. Under häktningstiden får man ofta inte ha någon annan kontakt med yttervärlden än de poliser som man bli förhörd av. Åtskilliga exempel på detta finns i rättegångarna efter Göteborgskravallerna.

Så där kan jag säkert fortsätta, men jag tänker inte skriva mer om detta nu. Det räcker för att vi alla borde kräva en ny rättsordning i Sverige. Kielos ifrågasätter i sin artikel faktiskt hela den liberala rättsordningen baserad på individ och individualism. Hon menar att den är grunden till de många orättvisor som finns. Det håller jag med om. Men jag tror att det behövs ett helt annat samhälle innan vi kan förändra hela rättsordningen. Det behövs helt enkelt en revolution för att det ska vara möjligt. Men under tiden kan sånt som utnämningspolitiken och snedrekrytering rättas till hjälpligt. Det borde innebär vissa förbättringar i alla fall.

Andra bloggar om: Polisen, Politik, Kravaller, Göteborg 2001, Katrine Kielos, Brott

Under vilken sten har Yrsa Stenius gömt sig de senaste åren?

Det är inte utan att man undrar när man läser hennes senaste krönika i Aftonbladet, Det är en chock att se polisbrutalitet, som handlar om polisens övergrepp och våldsamheter i Estland i samband med förflyttningen av statyn till minne av segern över nazisterna.

Var befann hon sig under 2001? Samma blod som hon sett på gatorna i Tallin kunde hon då fått se på gatorna i Göteborg. Samma övergrepp och övervåld från polisen ägde rum där. Var fanna Yrsa Stenius då? Var har hon varit de senaste årens första-maj? Inte i Stockholm i alla fall. För där har polisen åtskilliga gånger burit sig lika våldsamt åt som de estländska poliserna. Eller vid de årliga Salem-demonstrationerna där det ända fram till att de flyttades in till Stockholm förekom våldsmamma övergrepp från polisen. Eller var fanns hon när svenska polisen i Malmö angrep fackliga blockader?

Så här skriver Yrsa också: "Och det är ganska upprörande att se gripna unga män kastade framstupa på golvet i något häkte eller någon lagerlokal, oskadliggjorda med handfängsel runt handlederna sedan armarna vridits upp på ryggen.". Men vad snackar hon om, det är ju polisens normala arbetsmetoder i hela Norden. I Danmark såväl som i Sverige. Inget specifikt för Estland. I Göteborg 2001 var det fler som behandlades på det sättet än nu i Estland. Betydligt många fler.

Och var fanns Yrsa Stenius när polisen i Danmark begick dagliga övergrepp i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs? Tror hon att den danska polisen var "snällare" än den estniska.

Det är faktiskt bedrövligt att hon inte kan bli upprörd över sånt som händer härhemma. Men samtidigt är det självklart bra att hon blir upprörd över polisens brutalitet i Estland. I övrigt är hennes krönika dock riktigt bra.

Läs mer om Göteborg 2001 i min samling av dokument och artiklar.

Andra bloggar om: Estland, Göteborg 2001, Polisen, Våld, Ungdomshuset, Politik

Amerikanska säkerhetsintressen orsak till Göteborgskravallerna?

Hans Abrahamsson menar i en debattartikel i GP att Felaktiga hotbilder låg bakom polisen agerande i Göteborg år 2001. Dessa hotbiilder levererades av den svenska militära underrättelsetjänsten och kom ursprungligen från någon av USA:s många olika underrättelsetjänster, förmodligen DIA (Defence Intelligence Agency).

Så här skrev jag i en artikel år 2002:
"Men vi saknar ännu tändmedel, själva spränghatten. Den skulle snart dyka upp i form av en amerikansk president. När det blev känt att han skulle komma fanns den ingrediens på plats som skulle förena förortsungdomarna, subkulturerna inne i stan och globaliseringskritikerna. Bush representerade det USA som tvingat många av förortsungdomarnas föräldrar på flykt, det USA som står för intolerans, kommersialism och annat som punkare, synthare med flera hatar, det USA som backar upp storföretagens makt i världen. Tändmedlet fanns nu på plats. Nu fattades bara gnistan. Den tändande gnistan och den kom polisen att stå för. Polisen med sin misstro och sin oförmåga att förstå de nya proteströrelserna och -yttringarna. med sin misstro mot svartklädda ungdomar och invandrare. Med sin tilltro till att våld är ett bra sätt att lösa problem. Med sin slagsida mot att utreda begångna brott istället för att förhindra brott innan de begås. Med sin beslutade linje att toppmötesdeltagarna inte skulle behöva se några demonstrationer eller protester. Med sin överdrivna rädsla för "Ya Basta/Vita Overallerna". Och med sin uttalade oro för att stora grupper förortsungdomar skulle komma in till stan. Ner i denna miljö dyker så Secret Service. De ser terrorister och vapen i varje buske. Följaktligen väljer polisen att slå till mot en skola. En skola där de farliga "Ya Basta" bor. En skola där det bor många underliga svartklädda. Och de väljer att slå till vid samma tidpunkt som Bush landar. Påhejade av Secret Service gäller det för polisen att inga demonstranter ska finnas i närheten av Bush. Nu är bomben tänd."

Hela artikeln finns också på webben, Göteborgshändelserna - vad hände egentligen och varför?

Hans Abrahamssom skriver i sin artikel bland annat:

"För att president Bush inte skulle utsattas för vare sig fysisk fara eller politisk förödmjukelse under sitt besök, försågs polisledningen med hotbilder som visade sig vara felaktiga. När röken skingrats efter de våldsamma konfrontationerna hittades vare sig vapen på Hvitfeldtska gymnasiet eller några av de 400 Ya Basta aktivister från Italien som påstods ha planerat att angripa presidentens hotell."

"Det militära underrättelsesamarbetet mellan USA och Sverige, som låg till grund för säkerheten under president Bush:s besök, hade inte bara sanktionerats av regeringskansliet. Genom sitt regleringsbrev till Försvarsmakten för år 2001 gav regeringen vår militära underrättelsetjänst (Must) i uppdrag att särskilt beakta de krav som följer på Sveriges ordförandeskap i EU."

"Problemet, som vi fick erfara här i Göteborg, är att militären många gånger saknar tillräcklig kunskap om de lokala förhållandena och därför inte kan kvalitetsgranska den underrättelse som de får ta del av. Då blir det lätt för olika aktörer att utnyttjas som en "nyttig idiot" och, utan att förstå det, sätta ett främmande lands säkerhetsintressen framför sitt egna lands."

Den svenska regeringen medverkade alltså till att sprida felaktig hotbildsinformation och gick helt i USA:s ledband. Konsekvensen blev att USA:s säkerhetsintressen sattes framför Sveriges egna.

Anders_S

Dialog eller konfrontation på gatan

Jag har skrivit en uppsats för en kurs på universitetet om interaktionen mellan polis och demonstranter på gatan.

Läs hela uppsatsen, Dialog eller konfrontation

Slutsatser

Eftersom demonstranter vill förändra samhället och polisens uppgift är att bevara det bestående så kan inte konfrontationer alltid undvikas, men man kan troligen minska de sammanstötningar som beror på missförstånd och fördomar genom en fungerande dialog.

Dialogen kan underlätta för demonstranter att få fram sitt budskap genom att konfrontation med polisen undviks. Detta kan vara viktigt då annars konfrontationen kan skymma själva demonstrationens eller aktionens budskap. Att slippa bli misshandlad av polisen är också en viktig anledning till att försöka ha dialog. En anledning som i den konkreta situationen ofta kan vara den viktigaste. Polisen å sin sida kan vara intresserad av dialog just för att försöka undvika skador och stress i arbetet.

Missuppfattningar, fördomar och felaktiga hotbilder liksom förhastade slutsatser är anledningar till att poliser lätt hamnar i konfrontation med demonstranter. (Oskarsson 2005, Waddington 1999). När det gäller att undvika konfrontation måste härvidlag ställas högre krav på polisen och enskilda poliser än på demonstranter. Polisen måste arbeta för att få bort fördomar etc ur sin egen organisation. Något som kan vara svårt då det tycks genomsyra hela poliskulturen. (Granér 2004) Detta kan förmodligen bara undanröjas genom en bättre polisutbildning och vidareutbildning av alla poliser i tjänst. Inte heller är lagstiftningen till någon större hjälp för att underlätta en dialog på gatan. Istället är det tvärtom, genom att lagstiftningen och speciellt ordningslagen öppnar upp för godtycke från polisens sida i den konkreta situationen på gatan, försämras möjligheterna för en dialog. Den nya paragrafen om maskeringsförbudet har ytterligare ökat möjligheten till godtycke från polisens sida och gjort det än svårare.

Tillståndskravet i OL skapar problem som om det tas bort skulle underlätta för poliser att betrakta alla demonstrationer som likvärdiga. Vilket avskaffar eventuella problem polisen kan ha i förhållande till icke-tillståndsgivna demonstrationer. Istället för tillstånd kan en anmälningsplikt av västtysk modell införas. Problemet som följer med att ansvarig samordnare kan straffas för beteendet hos grupper av demonstranter försvinner emellertid inte. Genom förhandlingar kan det dock klargöras hur mycket den ansvarige eller de ansvariga kan svara för alla deltagare. Även detta problem borde dock gå att lösa i lagstiftningen så att en lösning via dialog direkt på gatan inte behövs. Det är möjligt att PL 13§ faktiskt räcker när det gäller detta och att hela den paragrafen i OL kan strykas. Detta borde vara tillräckligt sett ur samhällets krav på ingripanden mot ordningstörningar. Paragrafen om maskeringsförbud borde dessutom omedelbart tas bort igen.

Genom att öppenheten minskat i samhället och ordning och säkerhet blivit prioriterat kommer en dialog att bli en form av substitut för ett öppet samhälle. Ett dåligt substitut, men kanske kan dialogen användas för att driva tillbaka ordningspolitiken genom att på gatan få polisen att låta bli ingripanden mot och inskränkningar i demonstrationsfriheten.


För att en dialog överhuvudtaget ska fungera krävs också en grundläggande respekt för den som förhandlingar ska ske med. Poliser som är kända för att tappa humöret och disciplinen (Gunilla Guvå, Polisens arbete i samband med demonstrationer som övergått till kravaller, FOG-rapport nr 55, 2005) ska inte arbeta i samband med demonstrationer där de kan bli provocerade.

En väl utbildad polis som kan ändra sig och backa från den väg och metod han påbörjat krävs förmodligen för att en dialog och förhandling på gatan ska fungera. Polisen måste vara beredd på att de som är med i en demonstration inte alltid accepterar att polisen har någon form av auktoritet över dem. Polisen måste kunna svälja sin stolthet och kunna gå ifrån sin vana vid att bestämma. Det krävs flexibilitet, öppenhet och konstruktivitet av de poliser som är inblandade i en dialog med demonstranter på gatan. Finns inte detta kommer dialogen att i många fall misslyckas. Dialogen måste också vara förankrad hela vägen från polisen på gatan till de högsta befälen och i alla olika delar av poliskåren för att den ska kunna vara användbar.

Demonstranternas förhandlare måste vara personer som valts eller utsetts till sitt uppdrag på ett sådant sätt att det accepterats av alla grupper som ingår i den aktuella demonstrationens arrangörskrets. Helst ska denna person/dessa personer också ha förtroende i grupper utanför den kärna av grupper som arrangerar demonstrationen.

Exempel från Göteborg visar att det genom förhandlingar och dialog är möjligt att genomföra protester som kanske går utanför det som man normalt brukar anse som acceptabelt. En del demonstrationsarrangörer har insett detta och försöker använda dialogen på detta sätt. Men konfrontationer kan ändå uppstå och en dialog kan då kanske hjälpa till för att begränsa mängden av och styrkan i konfrontationer mellan polis och demonstranter.

För att det ska gå att ha en framgångsrik dialog på gatan under en längre tid krävs emellertid omfattande omskolning av polisen, att lagar görs om. Annars kommer det embryo till fungerande dialog som finns i Göteborg inte att kunna utvecklas vidare eller spridas till andra orter. Polisens nya taktik utgör härvidlag ingen förändring när det gäller detta. Det är bra att dialog ingår i den, men flera av de andra ingående delarna försvårar snarare än förenklar en dialog på gatan.

Läs hela uppsatsen, Dialog eller konfrontation

Anders_S

Seminarium 5 år sedan Göteborgshändelserna

Seminarium "Göteborgshändelserna och framtiden"

Lördag 17/6 School of Global Studies,Annedalsseminariet, Övre Husargatan 34, Göteborg.

Göteborgshändelserna och globalisering.
Demonstrationsrätten och Göteborgsprocesserna,polis och demonstranter samt erfarenheter från Danmark

Kl 10 - 12: Göteborgshändelserna och globalisering.
Magnus Wennerhag och Hans Abrahamsson om globala rättviserörelsen och om sambandet mellan det som hände i Göteborg och världen.

Kl 13 - 16: Demonstrationsrätten och Göteborgsprocesserna, polis och demonstranter samt erfarenheter från Danmark. Med Stig Centerwall, Mattias Wahlström, Knud Holt Nielsen och Anders Svensson

Kl 16 - 17: Utfrågning av riksdagspartierna
- Vilka är lärdomarna från Göteborgshändelserna och efterspelet?
- Behöver människor kunna göra sin röst hörd bättre vid internationella förhandlingar och hur kan det ske?

Kl 17 - 18: Vad gör vi nu?
Paneldebatt med folkrörelser.
Arrangörer: Attac, Demokratinätet,Folkrörelsen Nej till EU, Folkrörelsestudiegruppen, Medborgare mot polisstaten, Miljöförbundet Jordens Vänner, Ordfront Göteborg, Rörelsenätverket.
Info: www.folkrorelser.nu

Läs också artikel i dagens Metro: Fem år efter kravallerna: ”Jag är fortfarande skakig”

Min egen artikelsamling om Göteborg 2001

5 år sen Göteborgshändelserna

Det har snart gått 5 år sedan de upprörande händelserna i Göteborg 2001 ägde rum. Det har under vintern kommit ett antal böcker om dessa händelser, som ibland går under namnet Göteborgskravallerna. Bland böckerna finns den första romanen som behandlar händelserna, Jörgen Gassilewskis "Göteborgshändelserna". GP har skrivit om boken, I skuggan av Drakdödaren och Salt på toppmötessåren . Andra böcker är Mikael Oskarssons "Lag eller Ordning" som kommit ut på Jure Förlag och Stig Centerwalls bok "O 2954" som getts ut på eget förlag.

En annan som reagerat är den alltid så trovärdige och balanserade Anders Kilner som återigen drar ut på vendetta mot all de olika "kommunister" som får symbolisera hans egen bror som är medlem i Kommunistiska Partiet, Vem minns inte Göteborg 2001? .

Kilner menar här att kravallerna var planerade provokationer mot polisen. I så fall tycker jag det är väldigt konstigt att polisen Mikael Oskarsson i sin doktorsavhandling slår fast att flertalet kravaller i Göteborg under 2001 bröt ut efter att polisen gjort ingrepp mot olika demonstrationer eller möten. Helt enkelt är det alltså tvärtom mot vad Kilner påstår. Det var polisen som provocerade demonstranter. Polisen var i allra högsta grad ansvariga för att kravaller uppstod.

Inte heller är det så som herr Anders Kilner påstår, att man är oense om händelseförloppet. De flesta insatta, såväl poliser som aktivister (demonstranter) är i stort sett överens om händelseförloppet. Det enda som man är oense om är egentligen vilka konsekvenser omringningen fick för kravallerna omfattning.

För att läsa mer om händelserna, gå till min speciella Göteborg 2001-sida . Där finns polisens rapporter och utvärderingar, olika artiklar som jag själv skrivit och en massa annat.

Anders_S

Göteborgshändelserna och aktivismen

Återigen förklarar olika tidningar att aktivismen i Sverige dog med Göteborg 2001. Återigen har de helt fel. Denna gång gör dom det med hjälp av en författare som skrivit om Göteborgshändelserna, Jörgen Gassilewski. Han har skrivit den första romanen om dom där speciella dagarna i juni 2001. Dagar som kommit att gå under fler namn, Göteborgskravallerna, Göteborg 2001 eller Göteborgshändelserna. Jag föredrar det sistnämnda då det var så mycket mer än kravaller under de aktuella dagarna.

Hur är det då med aktivismen? Tog den slut på grund av händelserna i Göteborg? Dog den ut på grund av Göteborg och 11 septemberdådet mot WTC i New York? Det tycks många borgerliga tidningar och skribenter anse, tyvärr också en del aktivister . Hans Abrahamsson har uttryckt det åtskilliga gånger i tidningsartiklar och från debattpodium. Men de som påstår det har fel, de är blinda och döva. De har förblindats av sin egen chock över det som hände i Göteborg junidagarna 2001.

Såg de inte att vi hade några av de största demonstrationerna vi någonsin haft i Sverige nästan två år senare, i februari och mars 2003. En aktivism mot USA:s krig i Irak. Är sådant verkligen ett tecken på att vänsteraktivismen är död? Har de inte förstått att det var vänsteraktivister som så sent som under år 2005 skapade Sveriges framgångsrikaste folkrörelse under de senaste tretti åren Nämligen Flyktingamnestikampanjen, Flyktingamnesti 2005. En kampanj med tusentals aktiva. Är det verkligen ett tecken på att aktivismen är död?

Nej aktivismen är inte död, inte alls. Ryktet om vänsteraktivismens död är betydligt överdrivet. Men, kanske någon säger, Attac förlorade ju medlemmar. Gjorde organisationen det? Sanningen är att Attac inte förlorade några medlemmar direkt efter Göteborg 2001. Det som hände var att de borgerliga tidningarna slutade gulla med organisationen. Organisationen började förlora medlemmar först långt efter Göteborgshändelserna och orsakerna till det är nog andra än att vänsteraktivismen skulle försvunnit.

Hur var det med andra organisationer? AFA? Nej, dom blev fler. Socialistiska Partiet växte. Har inte hört att Rättvisepartiet Socialisterna blev mindre heller, eller SAC. Vilken organisation blev mindre? Vilken aktivism försvann? Så vitt jag vet ingen. De som hävdar detta ljuger, har ögonbindlar eller sysslar helt enkelt med att vilseföra folk.

Anders_S

Jag vill vittna!

Jag vill vittna om polisens lögner, jag vill vittna om polisens brutalitet, jag vill vittna om polisens övergrepp i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Detta har visat sig vara svårt. Ingen har velat ta emot mitt vittnesmål. Jag har försökt hos flera polismyndigheter, hos överåklagarämbetet och kanske, kanske har jag nu fått tag på någon som vill lyssna, några namn har jag, ett par namn på poliser som ska utreda anmälningarna. Namn på Göteborgspoliser som ska utreda Göteborgspolisen. Det har varit svårt att nå dit, svårt och nästan omöjligt.

Först ringde jag till polisen i Göteborg och frågade. Växeln visste inte. Polisen jag så småningom kopplades till visste inte men tyckte jag kunde ringa till Stockholm. Jag ringde Stockholm, de visste inte, trodde i sin tur att någon i Göteborg skulle utreda det hela. Ringde Göteborg igen, nu blev jag kopplad till en som sa att ingen utredde, att alla anmälningar låg i en hög hos överåklagaren i Stockholm. Okey, dags att ringa överåklagaren, ingen där vet vem jag ska prata med, blir kopplad runt en stund. Ingen vet. Till slut föreslår de att jag pratar med polisen i Göteborg, för de är de som ska utreda det hela. Sålunda tillbaka på ruta noll. Ingen vill ha nåt vittnesmål. Det känns som rena Moment 22. Det verkar omöjligt. Det är bara att luta sig bakåt och vänta. Bara att konstatera att polisen inte verkar intresserad av att utreda polisen.

Någon eller några dagar går och jag läser DN på nätet. Det står att ingen ännu utreder anmälningarna mot polisen. Som om jag inte visste. Som om jag inte redan kunnat konstatera det. Polisen verkar helt skita i dessa anmälningar. Polisen vill inte utreda sig själva. Inte speciellt konstigt egentligen, eller? Men i artikeln står också namnen på de ansvariga åklagarna. En kvinna och en man. Jag ringer till överåklagaren igen och vill tala först med den ena, där är det en telefonsvarare. Ringer sen den andre. Där är det upptaget hela tiden och sen när det inte är upptaget hamnar jag hos växeln som säger att han gått hem. Hon med telefonsvararen får ett meddelande från mig, ett meddelande med mitt telefonnummer och vem jag är. Nästa dag ringer jag igen. Telefonsvararen är fortfarande igång. Den andre är i Göteborg säger växeln. Jag får dennes mobilnummer. Jag ringer dit. Inget svar.

Spelar återigen in vem jag är, vad jag vill och mina telefonnummer. Han har inte hört av sig än, han med mobiltelefonen. Hon har ringt, hon med telefonsvararen. Hon har gett mig namnet på två poliser, två poliser i Göteborg som ska utreda polisen i Göteborg. Nu ska jag ringa dom, nu ska jag se om de är intresserade av ett vittnesmål. Kanske finns det poliser som vill utreda poliser? Eller?

Anders Svensson augusti 2001