Schenström borta - Pihlblad nästa?

Schenström har beslutat att ta time-out. Det var ett väntat beslut. Nu återstår för TV4 att göra något åt sin klantige journalist Anders Pihlblad. För precis som många andra tycker jag att han också burit sig felaktigt åt. Inte för att han supit, inte för att han varit full. Inte för att han gått på krogen.

Utan för att han gått på krogen i sin yrkesroll, för att snacka med en regeringsföreträdare och sen supit till och agerat oproffsigt. Inget fel att hångla, inget fel att kyssas, men definitivt fel att fraternisera med makten när man jobbar. För han var ju inte inte ute privat om jag förstått det rätt. Så vad tänker cheferna på TV4 göra?

Borgarmedia: DN1, SVD1, AB1, SVD2, AB2, AB3
Andra bloggar om: Regeringen, Media, Anders Pihlblad, Ulrica Schenström, Fylla, Politik, Krisjour, Moderaterna, Samhälle

Exit Pihlblad?

När jag brister tar mina partikamrater vid. Trotten kritiserar främst journalisten Anders Pihlblad. Han har brutit mot Magdalena Ribbings puckade journalistregler. Kanske inte så allvarligt kan man tycka. Men en journalist som är satt att granska makten kanske inte ska hångla med och kyssa en statssekreterare. Jag själva kritiserade ju främst statssekreterare Ulrica Schenström. Kanske en smula enögt kan man säga. Tur att man inte är ensam bloggare.

Om Schenström åsidosatt regeringskansliets krisjour kanske det är lämpligt att hon skiljs från sitt jobb. Å andra sidan är det väl så att Anders Pihlblad fortsättningsvis inte ska granska regeringen och makten. Han har ju visat dåligt omdöme och en risig journalistheder. Dessutom verkar han ju otroligt lösmynt och sprider en massa skit om hur full Schenström var. Det var hon säkert, men det är ju bara intressant om hon hade ansvaret för krisjouren. Annars får hon väl vara så full som hon önskar.

Så det är önskvärt att Fredriks Reinfeldt tar bladet från mun och redogör för vem som hade krisjouren när Ulrica Schenström var ute på krogen. Och TV4 kanske borde se över sina journalisters arbetsmetoder och arbetssätt.

Bloggat: Tommys tankar, Tyckande och tankar, Lasses blogg
Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, AB1, Sydsvenskan3
Andra bloggar om: Regeringen, Media, Anders Pihlblad, Ulrica Schenström, Fylla, Politik, Krisjour, Moderaterna, Samhälle

Dom fattar helt enkelt inte

Så kör vi det ett varv till. Aftonbladets Håkan Jaensson kommenterar "nyheten" i DN om bloggar som en flopp genom att säga att blogghysterin har gott över.

Det var väl för väl säger jag då. Då kanske vi slipper Alex Schulmannar, journalister som inte tål mothugg som JPA och diverse spekulativa satsningar från de stora mediedrakarna. Men Twingly och Twingly-liknande länkningar verkar ha kommit för att stanna. Det är bra för hela mediaklimatet, för yttrandefriheten och bloggosfären.

Sen fortsätter Jaensson med att räkna upp de bloggare som, redan innan de blev bloggar, var kända. Precis på det sätt som jag, Så döms vi då ut igen, och Kamferdroppar, Den incestuösa eliten, skrivit om.

Kunde karln inte ha läst nåt att det 50-talet blogginlägg som kommenterat DN-artikeln innan han skrev. I och för sig fyller hans inlägg en funktion ändå. Det visar hur inskränkta, enkelspåriga och rent ut sagt korkade företrädare för vanlig media kan vara. Att de helt enkelt inte fattar att bloggar är nåt annat än en tidning. Och att kändisarna, journalisterna och yrkespolitikerna bara är en pytteliten del av bloggosfären.

De enda som verkar fatta är reaktionärerna på SVD.

Bloggat: stockholm sv, Tommys tankar, Käringen mot strömmen, Hanna Fridén, Ett hjärta rött, Beta Alfa
Borgarmedia: AB
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Kent Asp, Politik, Håkan Jaensson, Twingly

Del av revolutionen?

Den, som det visat sig, hemlige vänsteranhängaren, Per Gudmundson på Svenska Dagbladet fortsätter sin kamp för revolutionen. Men jag är rädd att han går lite för fort fram. Jag tror vanliga svenskar har lite svårt att hänga med i svängarna när han påstår att bloggande i själva verket är en typ av revolutionär verksamhet. På Gudmundson låter det nästan som om revolutionen som ska upprätta socialismen är på väg i morgon. Och jag förstår inte riktigt heller hur alla libertarianer och högerextrema bloggare kan vara revolutionärer i hemlighet?

Men kanske får vi en förklaring i nästa inlägg av den framgångsrike vänsterinfiltratören Per G, som ju normalt brukar framträda som islamofob , yttrandefrihetsinskränkare och borgarregeringens propagandaminister. Det hela är verkligen förvirrande.

Personligen anser jag att bloggande möjligtvis kan utgöra en del i revolutionär verksamhet. En del i ett skapande av ett alternativ till den nyliberala hegemonin i vanlig media. Vi vänsterbloggare kan skapa en liten, men viktig, kanal för påverkan.

Andra kanaler för att nå ut med alternativ till den nyliberala ideologin är naturligtvis de små oberoende vänstertidningarna, Flamman, Internationalen, Arbetaren, ETC, Ordfront m.fl.

Men Per Gudmundson och jag är helt överens om att Kent Asp har fel. Han hade säkert missat Gutenberg också. Han är helt enkelt ingen revolutionär. Frågan är dock, är verkligen propagandaminister Per G det?

Andra bloggar om: Bloggosfären, Media, Per Gudmundson, Revolution, Politik, Socialism, Blogga, Bloggare, Samhälle, Revolutionär

Bloggande - en annan aspekt

Med anledning av artikeln i DN om bloggosfären läste jag Bloggen Bents inlägg och fick då idén att skriva detta andra inlägg i frågan. I mitt tidigare inlägg kritiserade jag likriktningen och elitismen i media och hur detta styr hur man ser på bloggar. Bloggen Bent har en annan vinkling. Att media dömer ut bloggar därför att de förväntar sig att de ska följa samma mönster som de vanliga tidningarna. Så kan man inte göra menar Bloggen Bent:

Bloggosfären är inte ett media enligt traditionell modell där en sänder och många mottager. Det har aldrig varit så, och det kommer aldrig att bli så, och det är nog ingen bloggare som ens önskar sig en sådan utveckling. Att Kent Asp förväntar sig det visar bara på den djupa oförståelsen för vad bloggar är.

Ändå är detta kriteriet för hur bloggar bedöms på nyhets- och politiska redaktioner runt om i landet. Bloggen beskrivs i termen av ett misslyckande därför att den inte "lyckats" duplicera den rådande mediala modellen med "en sändare - många mottagare". Det vill säga, om en blogg inte når samma publik (och därmed samma inflytande) som DN.se så är den misslyckad.

För min del, som tillhör en liten vänstergrupp (visserligen stor i en del andra länder, som Frankrike), Socialistiska Partiet, innebär min blogg att vår åsiktsriktning fått ytterligare en kanal att nå ut. När jag har 6000 läsare på en vecka är det fler läsare än vad mitt partis veckotidning har för sin pappersupplaga. På detta sätt når jag ut med mina politiska uppfattnigar på ett mycket bra sätt. Jag når fler än vad jag skulle kunna gjort på något annat sätt. Jag vet också att många av mina läsare länkar sig vidare till mitt partis hemsida.

Min blogg kanske inte påverkar politiken i Sverige på kort sikt. Där är min existens på gatorna förmodligen viktigare, i alla fall när det gäller att påverka den svenska ordningsmaktens uppförande. Men både på lång och kort sikt når jag ut med åsikter som kanske inte skulle nått så många andra. På det sättet kan man säga att jag fördjupar den svenska demokratin och presenterar ett ganska okänt politiskt alternativ för många svenskar. Det är för mig stort och viktigt. Definitivt ingen flopp, Defintivit ingen flopp för det parti jag tillhör. Definitivt ingen flopp för min politiska åsiktsriktning.

Läs också: Opassande, Badlands Hyena, Erik Svensson, Louise P, stockholm sv, kommenterat.net, Martin Jönsson, SVD, MinaModerataKarameller, Isabella Lund
Intressant?
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Kent Asp, Politik, Socialistiska Partiet

Så döms vi då ut igen

Professor Kent Asp kallar de svenska politiska bloggarna en flopp i en artikel i DN som delvis verkar ha dålig koll på bloggvärlden.

För det första är inte politiska bloggar de mest lästa. Det räcker med att kolla några av de topplistor (Bloggtoppen.se, Knuff.se och Bloggportalen.se) som figurerar. Politiska bloggar är ofta bland de mest länkade däremot. För det andra är det inte etablerade politiker/journalister som dominerar bland de viktigaste politiska bloggarna. De förekommer förstås och då är naturligtvis Ali Esbati, Politikerbloggen, SVD:s ledarblogg och Carl Bildt i en klass för sig bland dessa.

Problemet med medias bedömning av hur stort genomslag och vad bloggarna betyder är ju inte att bloggarna betyder lite. Problemet är ju att etablissemanget anser att diskussionen förs bäst bland dem själva. I den etablerade eliten, bland journalister och professorer. Och därmed blir bloggarna ointressanta ur deras synvinkel. För i bloggarna hittar man ju åsikter som går stick i stäv med den koncensus som förväntas råda i den svenska debatten. Och då blir ju det hela ointressant, eller?

Det etablerade samhället läser inte bloggar. Det är uppenbart. Man är inte intresserade av en utvidgad debatt. Det ska vara likriktat, snällt och följa samma fåra. Så har det varit länge i det svenska samhället. Och eliten vill fortsätta ha det så.

På bloggar förekommer inte bara de likriktade åsikter som vanlig media hela tiden spyr ut. Det är lätt att se. På bloggtopplistorna kryllar det av bloggar som representerar extremhögern och extremvänstern. Där finns massor med libertarianska bloggar. Detta är åsiktsriktningar som normalt inte får komma fram i vanlig media. Och för eliten är dessa åsikter inte intressanta.

Urvalet av bloggar som nämns i DN-artikeln är också symptomatiskt, det är bloggar som ligger nära de åsikter som också presenteras i media. Nära den elit-koncensus som eliten tycker ska råda i Sverige. Även Esbati hör dit. Han är dessutom en redan etablerad politiker och tillhör alltså på sitt sätt eliten. Därför nämns inte Blogge Bloggelito, Jinge (fast han verkar ju ha blivit uppringd), jag själv, Isabella Lunds blogg, Östra Öland, Det Progressiva USA etc

Och som Blogge skriver:

om den politiska bloggen är en flopp, varför har allt fler medier ett behov av att integrera blogglänkar i sina nätupplagor – där de politiska bloggarna dominerar?

Och kanske är det ledarsidornas politiska utslätning och minskade betydelse som är en del av förklaringen till att media hela tiden "attackerar" bloggarna. För om det är som Bertil Torekull anser, att kolumnister och krönikörer tagit över ledarsidornas politisk roll, så är det väl också så att de kolumnister och krönikörer som skriver bloggar också håller på att ta över delar av ledarsidornas roll som politiska opinionsbildare. Medias roll är helt enkelt hotad. I alla fall verkar mediaeliten uppleva det så.

Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Jonas Morian
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Kent Asp, Politik

Nakenhet = erotik?

Så kan det ju inte vara. Att vara naken kan inte innebära att det är erotik automatiskt. Därför kan heller inte blottade kvinnobröst vara erotiskt i alla lägen. Knappast heller en blottad penis. I Berlin kan man på sommaren se tusentals nakna människor i en park. Kvinnobröst och manslemmar i mängder. Det är inte ett dugg erotiskt. Kvinnor som ammar visar brösten ibland. Inte ett dugg erotiskt.

Å andra sidan skulle jag bli både generad och störd om en vilt främmande kvinna drog upp tröjan och visade brösten för mig när jag satt på en parkbänk och filosoferade. Det känns som det skulle vara onödigt provocerande och närgånget. Onaturligt.

Opassande verkar dock tycka att det är hela är helt okej och menar att anmälan mot kvinnan som visade brösten är ett utslag av manschauvinism. Att män kan göra vissa saker och då anses de vara roliga, men när kvinnor gör motsvarande är det inte alls roligt. Hennes reflektion stämmer säkert. Men det hindrar inte att jag tycker att hela tilltaget var lite puckat och som sagt, jag skulle känt mig illa berörd och generad.

Jag tycker inte det verkar speciellt roligt eller humoristiskt. Inte när män gör motsvarande heller. Därför tycker jag nog också att hela idén från TV-bolaget är idiotisk.

Bloggat: Hanna Fridén
Borgarmedia: SVD, DN, AB, Metro
Andra bloggar om: Media, Erotik, Blottare, Nakenhet, Bröst, Samhälle

GP äger dig

Göteborgs-Posten äger allla uppgifter somde fått då du prenumerarde på tidningen. Dessa uppgifter kan säljas till reklamföretag och till olika intressen. Så fort du skrivit kontrakt med GP har du utlämnat dina personliga uppgifter till tidningen. Du är nästan livegen. GP kan göra vad de vill med dina adress- och personuppgifter. Sälja dem vidare: Det kan vara farligt att prenumerera.

Ungefär så där låter det i tidningarna om Facebook. Och jag förstår ärligt sagt inte vad problemet är. Varför skulle det vara farligare att lämna ut uppgifter till Facebook än till GP. Jag tror att det hela rör sig om en medieanka faktiskt. Dessutom undrar jag hur giltiga ett sånt kontrakt som Facebook har, är i Sverige. Inte giltiga alls faktiskt. Så hela varningen verkar något överdriven. Journalisterna är precis lika dåligt pålästa som vanligt alltså.

Och den där Per Ström som uttalar sig i tidningarna om faran med Facebook har jag då rakt inget förtroende för. Han är en konstig prick med de mest underliga uppfattningar och ideér. Och frågan är om Facebook är så mycket allvarligare än att lägga ut saker på en hemsida. Vem som helst kan faktiskt använda det material man lägger ut. Oavsett om man lägger ut det på Facebook eller nån annanstans.

Bloggat: Jinge
Borgarmedia: DN, Metro, AB, EX, Sydsvenskan
Andra bloggar om: Media, Internet, Facebook, Kontrakt, Reklam, Upphovsrätt, Samhälle

Aftonbladet länkar tillbaks

Det är ju trevligt att även Aftonbladet kommer att länka tillbaks när man kommnetarr deras artiklar. Hoppas det gäller Aftonbladet Kultur också. För där skrivs ju de enda bra artiklarna i Aftonbladet.

Ochd et är ksnak som Jinge skriver, att länkar från Aftonbladet ger fler besökare än länakr från morgontidningarna. Åter står att se. Men konsekvensen är ju bland annat att Twingly inte är allt. att Twinglys betydelse minskar något.

Bloggat: Bloggvärldsbloggen, Johans blogg-blogg, Beta Alfa, Signerat Kjellberg
Andra bloggar om: Media, Bloggosfären, Bloggar, Aftonbladet

Sopstation

Lär de sig aldrig? Journalisterna alltså. Det är möjligt, nej, säkert att Alex Schulmans "blogg" var en sopstation. Men det var i så fall främst för att det inte var en blogg. Utan en kvällstidningskrönikespalt.

Att bloggosfäen däremot skulle vara en enda jättelik sopanläggning som Åke Stolt i Sydsvenskan tycks anse är som vanligt bara ett bevis på fördomsfullheten och rädslan bland journalister. Han verkar aldrig ha läst en enda blogg, men är ändå helt säker på att det är sopstationer, med ett mindre värde än tidningarnas "fina" journalistik.

Han måtte inte läsa kvällstidningar heller. För de är definitivt sämre än de flesta betydande och mycket lästa bloggar.

Frågan är varför såna som Åke Stolt och andra envisas med att kritisera, sätta nedvärderande epitet och allmänta racka ner på någonting de inte känner till. Är det verkligen bara rädlsa för att förlora sin priviligierde rill som "tredje statsmakten". Eller vad är det? Varför försöker de i så fall inte göra sin kritik trovärdig genom att läsa lite bloggar?

Här är några tips till Åke Stolt och hans likar: bisonblog, deeped, IT-mamman

Andra bloggar om: Bloggar, Bloggosfären, Journalistik, Media, Åke Stolt, Samhälle

Gänget som ljuger

Ett gäng från den svenska eliten har skrivit en bok som ännu inte kommit ut (men som jag läst). Den heter Plan B och har resulterat i en debattartikel i DN, full med lögner om att svenska folket skulle fuska. Den undersökning man baserar sig påvisar inget sånt och är helt ovetenskaplig. Lik förbannat fortsätter ledare och annat i borgarmedia att utgå från att uppgifterna i debattartikeln är sanna. Eller för den delen att bokens uppgifter är sanna. En bok där författarna i huvudsak använder sig själva som referenser. Dvs saker som de själva skrivit tidgare. Hela boken är alltså inget annat än en propagandaprodukt.

Så antingen deltar media i propagandakampanjen medvetet eller så är borgarmedias ledarskribenter ointelligenta.

De skyldiga till denna propagandaprodukt är ett antal personer som kallar sig för Kebnekaisegruppen. Ett antal personer ur den svenska eliten, en trevlig samling propagandister:

Henrik Lindberg. Utbildad vid Uppsala universitet, ekonom-historiker och lärare med inriktning mot modern svensk ekonomisk historia. Han arbetar vid Ratio – Näringslivets forskningsinstitut inom projektet Staten och arbetsmarknaden.

Fredrik Bergström. Han är vd för Handelns Utredningsinstitut (HUI) och har doktorerat på Handelshögskolan i nationalekonomi. Sedan 1999 har han varit verksam på HUI.

Helena Olsson. Helena arbetar som borgarrådssekreterare i Stockholms
stadshus med ansvar för bostads- och integrationsfrågor. Dessförinnan har hon varit chefekonom på Skattebetalarnas Förening samt arbetat med samhällsekonomiska utredningar på Handelns Utredningsinstitut.

Stefan Fölster är chefsekonom på Svenskt Näringsliv och adjungerad professor
i nationalekonomi vid KTH i Stockholm.

Linda Genf. Hon är statsvetare och arbetar sedan tio år som omvärldsanalytiker.
Sedan 2004 driver hon omvärldsanalysföretaget Futuresense tillsammans med en kollega. Linda intresserar sig för vad som driver samhällsutvecklingen och hur det påverkar människor och organisationer.

Robert Gidehag är civilekonom/nationalekonom från Uppsala Universitet. Han har arbetat på Finansdepartementets budgetavdelning och på Riksbanken. Därefter ansvarade han för samhällsekonomiska utredningar på Handelns utredningsinstitut. Sedan 2004 är han vd på en av Sveriges största intresseorganisationer, Skattebetalarnas Förening.

Johan Marcus. Har tidigare bl a varit förbundsdirektör för Sveriges Handelsarbetsgivare, förhandlingschef och vice vd för Svensk Handel och förhandlingsdirektör på Posten AB. Johan är jur kand och har en Master i Management från London School of Economics. Johan arbetar idag med affärsutveckling i Östafrika med placering i Nairobi, Kenya.

Nils Karlson är nationalekonom och statsvetare, docent, samt verkställande direktör på Ratio – Näringslivets forskningsinstitut. Han forskar om samspelet mellan politik, marknader och sociala normsystem i den moderna välfärdsstaten.

Intressant?
Bloggat: Alliansfritt Sverige, Lasses blogg
Andra bloggar om: Propaganda, Media, Fusk, Lögner, Stefan Fölster, Johan Marcus, Linda Genf, Henrik Lindberg, Fredrik Bergström, Robert Gidehag, Nils Karlson, Helena Olsson, Smahälle, Svenskt Näringsliv, Handelns Utredningsinstitut, Politik, Plan B, Ratio

Överklassens dekadens

Den visar sig på många sätt. Dels genom vidriga bloggar skrivna av människor från eliten eller deras hantlangare. Dels genom att elitens propgandaorgan, dvs vanliga media (borgarmedia som jag brukar kalla dem) delvis urartat till ren skvallerpress (kvällstidningarna) eller propagandamegafoner (främst DN, men även SVD) för alliansen, för nyliberalismen.

Det är de snälla yttringarna av borgarklassens dekadens. Andra synliga tecken är upptagenheten vid obetydliga händelser i eliten, som får nyhetsstatus. Men värre är grova misshandelsbrott och sexuella övergrepp begångna av folk från eliten. Det visar verkligen dekadensen i borgarklassen. Hur de rika/eliten verkar tycka att de kan göra som de vill. Precis på samma sätt som borgarregeringen gör. De rikas regering. Smita med skatten, bygga svart, köra med falska betyg, betala svarta löner osv.

Medan arbetare får leva i misär. Sjuka arbetare får så dåligt med pengar att det blir svårt att leva. Och arbetslösa arbetare straffas genom att ersättningen sänks och reglerna skärps så att förhållandena blir ohållbara.

Bloggat: Ilona Sz Waldau, Roya och Matilda, Marta Axner
Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: Klass, Media, Överklass, Dekadens, Samhälle, Politik, Stureplan, Kungsholmen

SVD lämnar sin fantasivärld?

En ledare i dagens SVD verkar på något sätt vara på väg att lämna den fantasivärld där tidningen för det mesta tycks leva. Maria Abrahamsson konstaterar följande:

Själv dristar jag mig till att konstatera att en sund folklig motreaktion tycks vara på gång mot vår tids fördärvligheter.

Så rätt hon har. Svenska folket har reagerat på vår tids fördärvligheter, nämligen den borgerliga regeringens ruttna politik. En politik som går ut på förakt för de svaga, förakt för alla som inte redan är rika. En politik med omfördelning från fattiga till rika som viktigaste ingrediens. I alla fall om vi ska döma efter vad som hänt det senaste året.

Det är skönt att även SVD tycks inse att det är sunt att reagera mot en sådan politik. För det är väl så hon menar. Hon menar väl inte bara att det är sunt att svenskarna reagerar mot onödigt våld. Visserligen är det också sunt. Om det är så antar jag att SVD:s skribent också menar onödigt våld i andra länder, som exempelvis Afghanistan eller Irak. För det är väl inte bara när svenska folket reagerar mot uppenbara övertramp från överklassen som hon menar det är sunt att vi reagerar.

Det är ju sunt förstås att vi reagerar på det. Men lite futtigt att anse att det är det värsta våldet i vår tid. Som kanske Maria Abrahamsson gör, eller? Förvirrad blir jag i all fall när SVD låter publicera såna saker på sin ledarsida.

Eller är det bara en tillfällig sinnesförvirring från Abrahamssons sida som gör att hon skrivit något som vid en snabb anblick verkar vara riktigt bra och verklighetsanknutet. Det verkar ju faktiskt vara det troliga eftersom hennes ledarkollega PJ Anders Linder fortsatt verkar leva i fantasiernas värld. För enligt honom beror tappet bland unga på att regeringen satsat på de medelålders. När tappet kanske i verkligheten beror på att de unga vill se en mer solidarisk politik i samhället. Och mindre religiöst färgad kanske.

Andra bloggar om: Regeringen, Våld, Media, SVD, Svenska Dagbladet, Politik, Samhälle, Maria Abrahamsson

Ungdomsvåld, överklass, högerextremism

Det är inte vanligt med ungdomsvåld i överklassen. Om det dessutom är så att det finns en koppling till fotbollshuliganism och extremhöger är det hela mycket ovanligt. Mr Brown tror att det faktum att offret för dödsmisshandeln på Kungsholmen och de misstänkta hör hemma i överklassen och övre medelklassen är anledningen bakom att det uppmärksammas så mycket i borgerlig media.

Men som jag skrivit tidigare, det är en uppmärksamhet som undviker att diskutera de verkliga frågeställningarna. En uppmärksamhet som därför inte kommer att leda till några lösningar. Och när det verkar som om media försöker strypa debatten blir det hela än underligare.

Det blir dock allt klarare att överklassattityder, arrogans och förakt för andra spelat en roll i i misshandeln på Kungsholmen liksom även i en del andra misstänkta brottsfall under senare tid. Något som Åsa Petersen skriver om i Aftonbladet.

Vad man alltså borde diskutera är varför högerextrema värderingar, förakt för andra människor, förakt för avvikande och liknande attityder sprider sig i samhället. Min uppfattning kring detta är solklar. Det handlar om elitens agerande, det handlar om regeringens föraktfulla politik, det handlar om medias jag-dyrkan och om många vuxnas medskyldighet i det spelet.

Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2
Bloggat: Annica Tiger
Andra bloggar om: Våld, Media, Klass, Politik, Samhälle, Överklass, Kungsholmen, Ungdomsvåld, Högerextremism

Journalisterna och bloggarna

Journalisterna verkar ha en mycket konstig inställning till bloggar och bloggande. Jan Guillou har gjort diverse konstiga uttalanden vid olika tillfällen. Johanna Parikka Altenstedt har sitt eget korståg mot bloggarna och bloggosfären. Hon har minsann blivit utsatt för ett bloggdrev. Alldeles oförskyllt. Om vi ska tro henne själv alltså. Men sanningen är långt ifrån det som JPA säger. Hon verkar inte ha förstått, lyssnat på eller lärt sig nånting av den kritik som riktats mot henne.

En annan journalist som är ute och cyklar i förhållande till bloggande är Barbo Hedvall på DN. Det är förvånansvärt vad problematiskt det här med bloggar tycks vara för en del journalister. Eller är det i själva verket så att de upplever bloggandet som ett hot mot sin själva existens som journalister.

Och när media väljer ut representanter för bloggandet väljer man antingen värdelösa skvallerkrönikörer som Axel Schulman eller bloggare som också är journalister eller skribenter i olika tidningar. Man verkar inte välja från de bloggar som är de inflytelserika eller välbesökta enligt olika typer av rankningar. Aldrig har jag hört Jinge nämnas i media. Eller MinaModerataKarameller. Hur ofta är det nån som nämner Blogge? Det finns naturligtvis populära och inflytelserika bloggare som nämns ofta. Men nästan alltid är de egentligen traditionella journalister eller kända på något annat sätt, ex.vis genom att tillhöra den svenska eliten.

Kanske är det så att det journalisterna är rädda för också är det som kommer att hända. Genom bloggandet kommer deras priviligierade sits att försvinna. Men vem mer än de journalister som gjort självcensuren till sitt credo (om majoriteten av journalister är vänster, men skriver högerskit, så måste det vara så), de journalister som bidragit till att skapa de vedervärdiga kvällstidningarna kommer att sakna den situationen? Vem mer än de kommer att uppröras? Ingen förmodar jag.

Intressant?
Borgarmedia: AB1, DN1, SVD, DN, AB2, SVD2
Bloggat: Teflonminne, Opassande, DeepEd, Jinge, Ensamma mamman
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Journalistik, Samhälle, Politik, Alex Schulman, Johanna Parikka Altenstedt

Dagbok?

Inte sjutton är min blogg nån form av dagbok. Inte nån annan av de bloggar jag läser heller. Är dagböcker alltså. Jag vet inte var skribenter i tidningarna får sina idéer ifrån. Men de tycks ha noll koll. Varför läser de inte ett antal av Sveriges mer betydande bloggar och kollar vad det är för nåt. Innan de skriver sitt tyckande. Och varför envisas de med att betrakta Alex Schulmans skvallerkrönikor i Aftonbladet som bloggande.

Men problemet kanske är ett annat. Fulmedia, stormedia, borgarmedia kanske börjar känna sig hotade. Skribenterna kanske börjar bli rädda för att bli nedplockade från sin höga ställning som den "tredje statsmakten".

Jag vet inte om jag är så upprörd av Yrsa Stenius tyckanden däremot. Kanske jag snarare funderar över hennes okunnighet och känner lite medlidande. Men jag är å andra sidan helt inne på JK:s linje att yttrandefrihetslagstiftningen borde anpassas till nutiden och göras teknikoberoende. Å andra sidan är jag inte överens med honom att man lätt kan komma åt problemet med att nazister får uttrycka sig. Eller är det egentligen ett problem? Om de förbjuds att uttrycka sig, vilken grupp blir då nästa grupp att föbjudas utnyttja yttrandefriheten?

Sen är det ju inte så att yttrandefriheten enbart hotas av makten. Det verkar finnas en del andra puckade grupper som gärna begränsar densamma. Genom våld och skadegörelse om så krävs.

Bloggat: Jonas Morian, Badlands Hyena, Opassande, Blogge Bloggelito
Borgarmedia: AB1, AB2, EX
Andra bloggar om: Bloggosfären, Yttrandefrihet, Media, Barbro Hedvall, JK, Justitiekanslern, Göran Lambertz, Grundlag, Konstitution, Samhälle, Politik

Man behöver inte uppföra sig som en idiot...

...bara för att man kan. Alex Schulman lägger ner sin blogg. Saknad av nästan ingen. En vedervärdig blogg med fler lågvattenmärken än läsvärda inlägg. Det är på tiden att den läggs ner.

En blogg som förstörde mer än den byggde upp. En blogg som var ett enda stort rövhål. En människa som medvetet sänkte sig till en primitiv nivå. Inte är det synd om honom, inte heller är det modigt gjort. Han borde skämmas för de lågvattenmärken och den dynga han producerat på sin blogg. Bloggen borde aldrig funnits. Aftonbladet borde skämmas för att de tillät bloggen och dessutom gjorde reklam för den.

Som sagt, bara för att man får bära sig åt som en skitstövel, behöver man inte göra det. Bara för att Aftonbladet har en skitblogg behöver den inte tillåtas att fortsätta. Skam åt Alex Schulman. Skam åt Aftonbladet.

Men i slutändan kan jag också hålla med Blogge Bloggelito och Jinge som menar att Schulman inte alls bloggade, utan var en slaskkrönikör i Aftonbladet och att Yrsa Stenius är grymt förvirrad och knappast förstår vad bloggar är för något.

Bloggat: Signerat Kjellberg, Opassande, Alter Ego, Jonas Morian, Kulturbloggen
Borgarmedia: SVD1, SVD2, Journalisten, DN1, DN2, EX, Dagens Media
Andra bloggar om: Alex Schulman, Aftonbladet, Yrsa Stenius, Bloggosfären, Hype, Mediekritik, Slaskjournalistik, Politik, Media

SVD:s nya webbplats

SVD:s nya webbsajt ställde till problem för mig. Jag länkade till nya inlägg hos SVD och sen försvann inläggen. Sen la SVD tillbaka den gamla sajten och mina länkar från och tillbaka till artikeln om Odell försvann delvis. Eftersom jag får en stor del av mina läsare via Twingly och länkar på SVD och DN innebär det naturligvis ett visst avbräck vad det gäller läsarantalet på min blogg. Inget större, men ändå.

Jag tyckte den nya sidan var mycket bättre än den gamla SVD-sajten. Lättare att hitta. Snyggare. Den kommer väl snart upp igen antar jag.

Bloggat: Beta Alfa, Blogge Bloggelito
Media: SVD
Andra bloggar om: Bloggosfären, Media, Twingly, SVD

Journalister har vänsteråsikter?

I så fall döljer de sina åsikter väl. Eller är det så att utbildade journalister har vänsteråsikter, men de som får jobb har högeråsikter.

Det hela går i alla fall inte ihop. Tidningarna ser ju att ligga till höger om svenska folket i de flesta frågor som rör den socio-ekonomiska skalan. Vad gäller invandring kan det väl vara så att man har en positivare syn på det än svenska folket i snitt, ett folk som dock i stort är invandringsvänligt.

Det vänstervridna som finns i media verkar ju oftast vara nåt helt annat än journalister. Exempelvis Åsa Linderborg och Lars Henriksson.

Andra bloggar om: Journalistisk, Media, Vänster, Politik, Samhälle

Bloggdrev?

Johanna Parikka Altenstedt uttrycker sin åsikt om konflikten med Isabella Lund på sin blogg idag. Hon förnekar faktiskt inte det som Isabella Lund skrev på sin blogg, utan tonar istället ner betydelsen av det hela.

Rent åsiktsmässigt har förmodligen jag och Johanna Parikka Altenstedt mer gemensamt än vad jag och Isabella Lund har.

Johanna Altenstedt har ju all rätt i världen att neka en debatt med Isabella Lund. Självklart. Och den senare all rätt att bli upprörd över tanken på att hon ska avslöjas inför barnen. Fast vad det hela har med bloggandet att göra framstår lite oklart efter att ha läst Parikka Altenstedts inlägg i debatten. Utan en överenskommen debatt skulle väl inte Altenstedt avslöja Isabella Londs riktiga identitet. Och i så fall verkar det ju som vi all hade fel, när vi tog Isabella Lunds påståenden på sin blogg som sanningen. Fast å andra sidan har ju Isabella Lund uppenbarligen upfattat Altenstedts hot som att hon ska avslöjas om hon fortsätter blogga. Och det är ju reaktionen hos mottagaren av ett budskap som är det man måste utgå ifrån.

Samtidigt avslöjar det hela lite av problemen. Om Isabella inte kan stå för sitt jobb offentligt, innebär inte det att hon anser att jobbet inte är så rumsrent och bra som hon ger sken av. Hon skulle naturligvtis säga att det är samhällets stigmatisering av prostituerade som gör att hon inte vill stå för sitt yrke inför sina barn. Det stämmer ju helt säkert. Det skulle säkert vara jobbigt för barnen då de flesta ser ner på prostitution. Men är det hela sanningen?

Jag tvivlar på det. Å andra sidan verkar Altenstedts agerande också lite konstigt. Varför hota med att avslöja Isabella Lunds identitet inför barnen om hon vet att detta kan skapa problem för barnen? Om hon själv får veta/vet vem Isabella Lund är i verkligheten räcker väl det för att kunna debattera?

Men sen var det väl ändå så att det var Johanna Parikka Altenstedt som gick över gränsen och att hon därför borde be om ursäkt på nåt vis.

Förekommer det då ett bloggdrev som Altenstedt påstår. Ja det kan man nog säga. Men hon har orsakat det själv. Genom att agera felaktigt och klantigt. Drevet kanske inte har fel. Utan det är kanske Parikka Altenstedt som faktiskt har agerat fel.

Bloggat: Kamferdroppar, Nina Unesi (LO-bloggen), Johanna Parikka Altenstedt
Borgarmedia: Sydsvenskan, SR
Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Bloggosfären, Media, Anonymitet, Isabella Lund, Johanna Parikka Altenstedt

Per Gudmundsons okunnighet

Det börjar nästan bli lite fascinerande att följa Per Gudmundsons olika kommunisthetsartiklar. Uppenbarligen saknar han all form av kunskap om vänstern i Sverige. Han klumpar ihop rörelser som Socialistiska Partiet (SP) med stalinister som Kommunistiska Partiet.

Han är totalt okunnig om att SP tillhör en internationell organsiation med parlamentariker i en mängd länder, som suttit i regeringen i ett av världen största länder. Att organisationen är anhängare av flerpartisystem osv. Att många av organisationens medlemmar i Sverige sitter på olika fackliga poster. Viktigaste vänstergruppen i Frankrike. Inte direkt nån sekt alltså. Om det vet han inget eller så försöker han bara i sin antikommunistiska renlevnadsiver att låtsas som han inte vet.

Och jag förstår inte riktigt vad det är för fel med att olika typer av vänsterorganisationer demonstrerar mot borgarregeringen. Och jag förstår inte heller att organisationer som är upenbart demokratiska, som Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet ska beskrivas som odemokratiska. Inte heller förstår jag vad det är för fel med att organisationer som är emot borgarregeringens nedskärningar samarbetar. Och kanske är det så att arbetare i Sverige tycker att det som herr Gudmundson kallar "tokvänstern" i själva verket har mer rätt än alliansregeringen. Att vänstern värnar arbetarklassen och de fattiga bättre. Så varför skulle man då inte samarbeta?

Andra bloggar om: Media, Vänstern, Regeringen, 18 september, 18-septemberalliansen, Politik, Per Gudmundson, Kommunisthets, Socialistiska Partiet

68-vänstern, upp till kamp och stalinism

Just nu går en TV-serie som heter Upp till Kamp. Jag har sett de två avsnitt som hittills sänts och kommenterat här på bloggen fler gånger. Men framförallt har jag på bloggen publicerat berättelser (autentiska sådana) från den tiden. Om strejker, ockupationer etc.

Men det här inlägget ska delvis handla om personer som använder förekomsten av TV-serien för att gnälla på dagens vänster eller vänstern som helhet. De flesta av dessa är tidigare vänstertyper, maoister och stalinister, vilket är två varianter av samma sak. En är Boris Benulic som skriver krönikor i Metro. Han skrev en krönika om Upp till Kamp som han avslutar med några klockrena formuelringar såsom "Marxismen har rätt, men maoismen var fel väg" . Helt rätt har han i det påståendet. Men han har ingen uppfattning om rätt väg och ganska dåliga kunskaper om dagens vänster.

En annan gammal maoist som brukar låta sin galla gå ut över vänstern är Göran Skytte som i SVD utgjuter sig över hela vänstern. Hela artikeln är full med påståenden utan substans. Idéer som enbart finns i Görna Skyttes förvirrade hjärna. Han har fått för sig saker och samband som inte finns. Men sant är ju att Klas Eklund gjorde en vända i SP/KAF innan han blev borgerlig. Men vändan i KAF gjordes för att försöka vinna KAF/SP till maostiska/socialdemokratiska idéer. När det misslyckades fortsatte herr Eklund sin vandring på det sätt Skytte beskriver.

Gemensamt för de här herrrarna är ofta ett stort mått av egoism, egocentrism och narcissism. De tror att de är bättre och vet bättre än alla andra. Därför kan de hitta på historia och samband som aldrig funnits och aldrig kommer att finnas. Det hela påminner en del om den forne anarkisten Gudmundsons försök att göra vänstern till ansvariga för islamismen.

Och deras reflektioner kring Upp till kamp skiljer sig en hel del från mina. Det kan ju i och för sig bero på att de i stort sett aldrig är från Göteborg, de där antisocialistiska självupptagna typerna. Men jag tror inte det är den viktigaste anledningen. Det viktigaste för dem tycks vara att anklaga vänstern för allt dåligt och all skit de kan komma på. Utan logik, med falsk historieskrivning och rena lögner.

För mig handlar det om att TV-serien förmedlar en delvis falsk bild. Droger var ovanligt i vänstern på den tiden. Bland ungdomar var droger vanligt. Många ungdomar var vänster. Dessa fakta rör man ihop och man bringas till att tror att droger var vanligt i vänstern. Så var det inte. När det gäller tunga droger så förekommer heroin i TV-serien. Det fanns inte på 60-talet. Till Göteborg kom heroin först i början 80-talet. Och en amfetaminist skulle aldrig använda heroin. Det är droger som ju har motsatta effekter.

Så där kan jag fortsätta och räkna upp fel. Cue Club s besökare var främst 16-17 åringar, inte universitetsstuderande. Det fanns ingen FNL-grupp i Göteborg 1965. DFFG bildades först 1966. Osv. Felen i sig kanske inte gör så mycket. Men sammantaget blir det hela en falsk bild. Serien kommer att nämna en strejk från den aktuella tiden. Den som var mest betydelselös och oviktig. Den strejk som startade den stora svenska strejkvågen, hamnarbetarstrejken 1969 nämns inte alls. Inte heller den principiellt mycket viktiga och militanta hamnarbetarstrejken 1974. Och sen slutar hela serien precis innan den göteborgska vänsterns stora paradnummer, Kungstorgsockupationen 1976.

Men det är klart att man kanske inte vill nämna den aktionen. För då blir man tvungen att nämna det faktum att det fanns andra viktiga vänsterorganisationer, förutom de stalinistiska och maoistiska.

Andra bloggar om: Media, Vänstern, Upp till Kamp, 1968, Boris Benulic, Göran Skytte, Politik, Samhälle, Droger

Vänstern ansvarig för muslimsk fundamentalism?

Per Gudmundson försöker i en artikel i SVD föra fram idén om att vänstern skulle vara ansvarig för de islamska fundamentalisternas tankegångar. Eller i alla fall omfatta samma tankegångar. Därför att den skäggige mannen hänvisar till Noam Chomsky, som enligt Gudmundson är marxist.

Jag tycker inte rikgti bevisföringen håller här. På vilket sätt skulle det göra Noam Chomksy (om han nu är marxist) och vänstern ansvarig för Al-Qaida och Bin-Laden. Eller ansvarig för deras åsikter eller handlingar.

Vi vet ju all att det var USA som skapde Al-Qaida för att bekämpa den Sovjet-stödda regimen i Afghanistan. Flertalet rekryter till organisationen kom/kommer från länder som stöds av USA (ex. Pakistan, Saudi-Arabien). Det är logiskt. Det är i dessa länder som stöd för den extrema form av islam som Bin-Laden ska företräda, wahabismen, finns. I Saudi-Arabien är det rentav statsreligion. I ett land som USA stöder rejält är alltså Bin-Ladins uppfattningar statens uppfattningar.

Jag får inte detta riktigt att gå ihop med att vänstern skulle stödja muslimska fundamentalister. Snarare verkar det ju som om USA skulle göra det. Jag känner inte heller till någon vänstergrupp som stöder muslimska fundamentalister, ens i ord. Inte i Sverige, inte i Europa. Att borgerlig media och Per Gudmundson upprepar detta som ett mantra gör inte påståendet sannare.

Inte heller är det så att antiglobalister skulle vara vänster. Vänstern är för globalisering. Men inte för kapitalets globalisering. Inte för kapitalismen. Jag vet inte var Gudmundson fått sin underliga uppfattning från. Den är nämligen inte sann. Antiglobalisterna är i likhet med Bin-Laden (om han lever) och andra wahabiter, oftast mycket konservativa och bakåtsträvande. Ofta fascister. Höger helt enkelt. Det är hos dessa grupper man kan finna likheterna med den skäggiges tal. Inte hos vänstern. Så snarare står Gudmundson närmare Al-Qaida åsiktsmässigt än vad vänstern gör.

Är det dessutom så, som Jinge tror, att Bin-Ladens så kallade uttalanden tillverkas av CIA, då mannen i fråga i så fall är död, är ju tolkningen av det hela lite annorlunda. Då kan det ju faktiskt vara så att CIA använder ett språkbruk som kan påminna om vänsterns, just för att diskreditera densamma. Och Per Gudmundson och svensk borgarmedia blir deltagare i en propagandakampanj, orkestrerad av USA:s makthavare.

Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: Afghanistan, Globalisering, Islam, Media, Vänstern, Per Gudmundson, SVD, Bin-Ladin, Bin-Laden, Al-Qaida

Högerextrema försöker mörda

I helgen som gått överföll högerextremister människor med kniv både i Göteborg och i Stockholm. Överfallet i Stockholm rubriceras av polisen som mordförsök och två nazister har häktats. Kring överfallet i Göteborg fins det en del oklarheter forfarande och de två överfallna har deklarerat att de inte tänker vittna mot gärningsmannen.

Även i Göteborg verkar det som om högerextremister den gångna natten försökt knivmörda en man.

Det här våldet är mycket allvarligt och fortsätter nazisterna på detta vis kommer någon att bli dödad.

Men det hela får mig också att fundera över högerns och liberalernas rättspatos egentligen. De blev enormt upprörda över överfallet på en medlem i Sverigedemokraterna häromveckan och kastade ur sig den ena beskyllningen efter den andra mot den svenska vänstern. De blev sen väldigt tysta när det mesta tydde på att det var en intern uppgörelse inom SD eller en ren fejk.

Och nu när vänstermänniskor och såna som nazisterna tror är vänster utsätts för mordförsök från bevisat nazistiska förövare är de borgerliga ledarskribenterna och bloggarna tysta. Magnus fallerar, varför säger du inget nu? Karamellpojken? GUDmundson? Johan Ingenting? Och vår egen vänstergnällare, Jonas Morian? Godmodige Tommy i Kungsbacka då? Inget att säga? Accepterar ni då politiska mord? Om det är vänstermännsikor, socialister som blir dödade så är det okej? Eller hur ska man tolka er tystnad?

Borgarmedia: DN
Bloggat: Slutstadium,
Andra bloggar om: Våld, Nazism, Media, Högerextremism, Sverigedemokraterna, Politik, Högerbloggar, Borgarbloggar, Johan Ingerö, Magnus orerar, Jonas Morian, MinaModerataKarameller, Per Gudmundson, Samhälle

Media verkar gilla "författarbråk"

Nu slår Aftonbladet upp stort att Jan Guillou kritiserar Stieg Larsson i en radiointervju. Det är verkligen ingen större grej. Alla kan inte gilla Larssons böcker eller för den delen Guillous.

Men det är väl ett sätt för Aftonbladet att krama ur det sista från sommarens "författarbråk" med Camilla Läckberg och Leif GW Persson i högsätet.

En Leif GW Persson som verkar vara i annat blåsväder nu när han av olika professorer och poliser anklagas för lättja och att inte sköta sitt jobb.

Så bara för att man är en bra författare som Leif GW Persson så behöver man inte vara en duglig professor. Eller en bra förläggare, vilket Guillou säger att han inte skulle vara.

Å andra sidan var Stieg Larsson en bra grävande journalist på Expo, en bra deckarförfattare och hade definitivt bättre politiska åsikter än Persson (sosse?) och Guillou (maoist? exmaoist?).

Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Media, Jan Guillou, Politik, Leif GW Persson, Camilla Läckberg, Stieg Larsson

Häpnadsväckande dumt!

En man som heter Richard Swartz skriver på fullt allvar i dagens SVD att

"Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare."

Så otroligt dumt och korkat. Richard Swartz anser att man inte tog skada av det. Jag kan upplysa Swartz om att vetenskapen vet att man tar skada av sånt. I själva verket kan man kalla det mobbning, psykisk och fysisk misshandel från skolans och lärarens sida. Jag vet att sånt dessutom kan orsaka att man blir mobbad av andra elever.

Och argumentet för betyg är sannerligen inte intelligent:

Betyg följde oss från termin till termin. Utan dem hade våra fäder inte kunnat ge oss en extra slant till jul eller dra in veckopengen.

Det som slår mig med häpnad är bara inte mannens urusla artikel som saknar all form av logik, koppling till vetenskap och moderna teorier om lärande, utan också SVD:s redaktion som verkar ta in vad skit som helst från tyckare utan den mest grundläggande kunskap om ämnet de skriver om.

Häpnadsväckande! Och vad händer egentligen på SVD?

Andra bloggar om: Media, Skolpolitik, SVD, Richard Swartz, Skolan, Politik, Samhälle

Stökigt i Lövgärdet?

Upplopp och bränder i Angered skriker tidningarna ut. Fel har de. Upplopp verkar det faktiskt inte ha funnits tillstymmelse till. Men det gäller att övertolka vad en polis sa. "Upploppsliknande stämning" sa han. Det betyder att det känns som när det är upplopp (Göteborg 2001) men att det inte är upplopp. Det känns bäst att förklara detta enkla faktum för våra journalister som ibland verkar mindre begåvade. Tyvärr.

Anlagda bränder var det dock ett antal. I Lövgärdet. Inte runtomkring i hela Angered. Inte i Angered Centrum. Inte i Rannebergen. Inte i Gårdsten, inte i Hammarkullen, inte i Hjällbo, inte i Linnarhult, inte i Eriksbo. Som sagt i Lövgärdet, inte i hela Angered. Man frågar sig vad syftet med tidningarnas skeva rapportering är. Att stigmatisera förorterna ännu mer? För det är vad resultatet blir.

Dessutom anser Brandkåren i Göteborg att inte ens alla bränder som tidningarna rapporterar om är anlagda. Media borde skämmas för sin skeva rapportering. Media och de aktuella journalisterna borde skämmas för sina fördomar. Och skottlossning. Bara rena spekulationer från media. Förmodligen inte sant. Polisen förnekar.

Och vi glömmer inte förra gången det var upplopp i Angered enligt tidningarna. Då var det bara en tidningsanka alltihop. Ingenting hade egentligen hänt. Det är förmodligen i stort sett samma sak denna gång.

GT är naturligtvis värst. Försöker skrämma upp folk. Letar upp en person som inte vågar gå ut. En person som tidigare skrämts upp av tidningarna. För faktum är, det är inte farligt i förorterna. Det är på Avenyn i centrum av Göteborg det är farligast, om än inte speciellt farligt.

Tro aldrig på medias rapportering från förorterna i Göteborg. Sönderslagna fönster och anlagda bränder är för jävligt. Men upplopp är det inte. 7 eller 10 personer skapar inget upplopp. För det är så många som polisen misstänker för de anlagda bränderna.

Borgarmedia: GP, DN, SVD, GT, AB1, AB2
Andra bloggar om: Göteborg, Kravaller, Polisen, Media, Angered, Lövgärdet, Samhälle, Politik

Författarnas ankdamm

Tjafset i den svenska författar- och journalisteliten fortsätter. De visar upp sig som omogna barnrumpor. Johanne Hildebrandt som själv låtit sig köpas av krighetsarna genom att uppträda som inbäddad reporter i Irak ger sig nu in i debatten. Katarina Wennstam skriver "Kulturens alfahannar har fått nog" i Aftonbladet.

Hildebrand påpekar att det faktiskt kan röra sig om marknadsföring, precis vad jag också skrev i mitt förra inlägg om detta (länk ovan, barnrumpor). För Wennstam handlar det enbart om gubbar mot tjejer. Jag tror inte det är så enkelt. Men den ingrediensen finns nog. Fast hur gör vi då med macho-Guillou som tar Camilla Läckbergs parti mot kompisen? Persson. (Tyvärr går Guillous kolumner inte att läsa utan att man betalar.) Undantaget som bekräftar regeln kanske?

Och man funderar ju. Är böcker som säljer bra alltid dåliga? Och är böcker som får kvalitetsstämpel av kultursidornas recensenter alltid bra? Naturligtvis inte! Men de svenska författarna forstätter tjafsa i sin ankdamm. Eller är det hela bara en tidningsanka?

Andra bloggar om: Litteratur, Media, Böcker, Författare, Jan Guillou, Johanne Hildebrandt, Camilla Läckberg, Katarina Wennstam, Samhälle
-----------------------------------------------------------------------------------
Syrran skriver bra om aborter, Esbati om USA, Jinge om Iran och USA, Akuhujan om prostitution

Författarlekstugan

Ibland funderar man över om en del av Sveriges författare aldrig blivit vuxna. De träter om de mest bisarra saker. Och om vem som skriver den "finaste litteraturen". Vad nu det är? Väldigt ofta tycks Björn Ranelid förekomma i dessa trätor, exempelvis i en träta med Jan Guillou häromzistens.

Det senaste är Leif GW Persson som går ut som en annan surgubbe och kritiserar Camilla Läckberg. I alla fall enligt Expressen. Fast med tanke på den tidningens låga trovärdighet så kanske alltihop är en anka. Eller så har man gjort en höna av en fjäder. I Svenska Dagbladet är samtidigt nämnde Ranelid återigen inblandad i en fejd. Om vi nu kan lita på den borgarblaskan.

Personligen har jag aldrig läst Ranelid, Maja Lundgren eller Camilla Läckberg. Jag vet inte om de är bra eller dåliga som författare. Däremot har jag läst alla GW Perssons deckare liksom de flesta av Guillous böcker (däribland en hyllning till Saddams Irak från 1977). Och jag gillar det jag har läst. Speciellt gillar jag Leif GW Perssons deckare.

Men egentligen spelar det ingen som helst roll om det Persson säger om Läckbregs böcker är sant. Det spelar ingen roll om Läckberg skriver bra eller dåligt (vad det nu innebär). Debatten är totalt meningslös. Om folk vill läsa Läckberg så får de väl göra det. Om GW Persson tycker Läckberg är skit då får han väl göra det. Det betyder nada, ingenting. Och är egentligen inget att skriva om. Mer än att det är lite intressant att se hur egotrippade och omogna en del författare är. Patetiskt. Lekstuga. Eller handlar det bara om PR-kupper? Eller om spekulerande skandalblaskor?

Borgarmedia: EX1, EX2, EX3, SVD1, DN1, DN2
Andra bloggar om: Litteratur, Jan Guillou, Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Björn Ranelid, Maja Lundgren, Författare, Media

Vilka regerar egentligen i bloggvärlden?

Slask- och skräpbloggar som klanen Schulmans, vilket DN tycks anse? Eller är DN-artiklarna bara en stor konspiration för att svartmåla bloggosfären som Kulturbloggen skriver.

Jag tror inte på Kulturbloggens konspirationsteori. Inte heller är det min uppfattning att Schulman-klanen (trots att de tillhör den svenska eliten genom arv) regerar bloggosfären. Det krävs mer än många besökare eller socialt arv för det. LOKE har gjort sin egen lista över vilka som regerar i bloggosfären och Jinge skriver insiktsfullt om det bristen på värde i ett prepubertalt klotterplank.

Använder man Knuffs eller Primelabs listor på mest länkade bloggar etc så framstår helt andra bloggar som viktigast, men inte mest besökta. Så frågan är hur viktigast och bäst egentligen ska bedömas. Är det inte så att bloggare som Blogge Bloggelito, Carl Bildt, Jinge, Magnus Tankar, PromeMorian och Esbati egentligen har större betydelse än lättviktare som Schulmans.

Men svaret är väl egentligen: Ingen regerar i bloggvärlden.

Bloggat: Motvallsbloggen, Opassande, En liten tant
Borgarmedia: DN, Resume
Andra bloggar om: Media, Bloggosfären, Bloggar, Schulman, Alex Schulman

Om yttrandefrihet

Bland en del människor på högerkanten och ibland även hos andra föreligger ibland en något underlig syn på yttrandefrihet. När jag skrivit inlägg om Sverigedemokraterna och pläderat för bojkott av dessa. Att inte debattera med dem har de ropat att det är en inskränkning av yttrandefriheten. Men det har inte med yttrandefriheten att göra alls. SD får gärna yttra sig bästa de vill, men de kan inte kräva att andra ska debattera med dem.

Det är odemokratiskt att tvinga någon till debatt. Demokratiskt att agera för bojkott.

Frågan om yttrandefrihet är just nu högaktuell i bloggosfären. Nu i samband med en blogg som argumenterar för prostituerades rättigheter. DN vägrar länka till den aktuella bloggen och som jag ser det är de i sin fulla demokratiska rätt när de agerar så. Det kan tyckas vara oschysst och så må vara. Men det finns inget i yttrandefriheten som säger att DN måste länka till bloggen ifråga. En som hävdar annorlunda är Kamferdroppar som säger att DN inte förstått konceptet "yttrandefrihet". Jag säger att det är Charlotte på Kamferdroppar som inte förstått vad yttrandefrihet innebär.

Kamferdroppar, precis som en del andra bloggare, exempelvis Louise P påpekar dock det ologiska i DN:s agerande. DN bojkottar endast en blogg av många med liknande åsikter. Och det inte på grund av åsikterna, utan på grund av vem som driver bloggen.

Ett sådant förfarande tycker jag naturligtvis är i grunden oacceptabelt. Inte förenligt med demokrati. Men fullt förenligt med den pro-kapitalistiska libertarianska tradition som många av de debattörer som yttrat sig in denna fråga tillhör, exempelvis projo. Men det har inget med brist på förståelse av yttrandefrihet eller med yttrandefrihet i sig att göra. Det har snarare med att i kaptalismen som system bestämmer den med mest pengar (den starkaste) kring vem och vilka som får höras. De rika med makt bestämmer vilka åsikter som får synas i debatten.

Vilket är fullt förenligt med yttrandefrihet, men inte med en fullständig demokrati som jag ser det. Ett kapitalistiskt system kan heller aldrig utgöra en fullständig demokrati. För en fullständig demokrati kräver att ägandet och det ekonomiska också står under demokratiskt inflytande. Och det innebär att kapitalismen inte längre kan existera.

Andra som skriver intressant om det hela är opassande, Blogge Bloggelito, Deep Edition, dyslesbisk

Andra bloggar om: Media, Politik, DN, Censur, Yttrandefrihet

Svenska Dagbladet trampar över

På ledarplats säger SVD precis samma som fascisterna i Demokratisk Allians (DA) sa på 70-talet. För det som uttrycks i SVD:s ledare är samma sak, bara i lite finare ordalag. Så här kunde det låta då.

"Bomba araberna till stenåldern" (på 70-talet var det visserligen "gulingarna", istället för araberna eller muslimerna, med syftning på kriget i Vietnam).
"Asfaltera hela skiten"
osv

Och även nu (om vi översätter SVD:s fikonspråk)

Ledaren visar upp sitt koloniala förakt på allra tydligaste sätt. Den är ett uttryck för just precis det som Håkan Blomqvist beskrivit i sitt utmärkta inlägg, Klappa muslimerna på huvudet?

För SVD tycks det inte spela någon roll att terrordåden efter 2001 varit många fler än innan. Det spelar ingen roll att befolkningarna i Libanon, Palestina, Irak och Afghanistan drabbats hårdare av våld och terror än tidigare. Att miljontals tvingats på flykt. "Det är ju bara muslimer som drabbats" är vad tidningen faktiskt uttrycker. Sånt människoförakt. Sån arrogans. Sånt översitteri.

När det gäller den citerade opinionsundersökningen vet vi ju sen länge att opinionsundersökningar tenderar att ge de svar som de frågande vill ha. Å andra sidan är det kanske inte så underligt att befolkningen i Libanon och Irak i mindre utsträckning stöder terrordåd nu. Det är ju faktiskt de som blir utsatta för terrordåd. Inte vi västerlänningar.

Ledaren i SVD bortser från det och därför är den bara ytterligare ett islamofobiskt, människoföraktande och kolonialistiskt övergrepp och övertramp.

Läs också: Borgare och terrorism, Mellanöstern, Religion
Bloggat: Esbati, Jinge, Guero

Andra bloggar om: Media, Politik, Terrorism, Irak, Afghanistan, Palestina

Våldet! Ökar det verkligen?

Det är sommar. Återigen fylls tidningarna med diverse artiklar om våld. Våldet ökar. Det dödliga våldet ökar. Gatuvåldet ökar! Osv. Det mesta i artiklarna är osant. Det är bedrövligt att en sån journalist som den erfarne Peter Linné i Gp kan skriva sån smörja som han gjort om det dödliga våldet.

Våldet ökar inte. Antalet anmälda våldsfall ökar. Det är inte samma sak som att våldet ökar. Man vet att antalet falska anmälningar ökar (försäkringsbedrägier etc), attanmälningsbenägenheten ökar. Men det finns inga belägg för att den egentliga våldsbrottsligheten faktiskt ökar.

Ta det dödliga våldet som exempel. Det har inte ökat sen 1970-talet. Utom i anmälningstatistiken. Nuförtiden redovisar BRå omkring 250 fall va dödligt våld varje år. Men enligt en egen rapport som BRÅ gjort är antalet verkliga fall bara 100 per år. Enorma felaktigheter i statistiken alltså. Använder man statistiken som underlag för satsningar på olika typer av polisverksamhet så kommer man ofelbart att hamna fel. BRÅ själva skriver så här om sin statistik kring mord:

”De brott som anmäls till polisen och som polisen redovisar till BRÅ är en överskattning av det faktiska antalet fall av dödligt våld. Till exempel finns där fall som efter polisutredning visar sig vara exempelvis naturlig död, självmord eller olyckor. För att få en bra bild av det dödliga våldet måste man i stället göra specialstudier, där varje enskilt fall jämförs med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Dessa specialstudier visar att under de senaste 30 åren har det i Sverige varje år i genomsnitt begåtts cirka 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Det dödliga våldet har således inte ökat sedan år 1975.”

Att som borgarmedia gör, hela tiden skriva om att våld ökar, trots att det inte är så, handlar om politisk propaganda. Det handlar om att skapa rädsla hos människor. Rädsla och otrygghet gör att människor får svårare att kämpa för förbättringar i samhället. Rädsla och otrygghet garanterar profiten för privata säkerhetsföretag. Rädsla och otrygghet gynnar framväxten av högerextrema populistpartier. Borgarmedias felaktiga och sneda rapportering bidrar till rädslan och otryggheten. Därför måste borgarmedias falska nyheter om våldsökning etc bekämpas.

Läs mer: BRÅ1, BRÅ2, BRÅ3.
Läs också: Ingen ökning av knvibrott, Hatbrotten ökar inte, Många fel i brottsstatistiken, Ingen ökning av narkotikabrotten, Ökar våldet i samhället?, Övervakning och våld
Bloggat: Jinge
Andra bloggar om: Brott, Våld, Politik, Media

Ingen ökning av knivbrott, däremot nya arbetsmetoder

Ibland blir man trött på rubriksättare. I SVD står det "Knivbrotten ökar kraftigt" som rubrik på en artikel. Läser man artikeln så är det dock klart att det är anmälningarna av knivbrott (innehav av kniv på allmän plats) som ökat och att detta beror på att polisen förändrat sina arbetsmetoder. Arbetsmetoderna har ändrats av lite olika skäl, men både de poliser som intervjuas och Leif GW Persson är överens om att det inte finns någon egentlig ökning av knivbrott.

Det är då skamligt att tidningen genom sin rubriksättning får det att verka så. Det är sådant som bidrar till den falska bild som folk i Sverige har av att brottsligheten ökar. Något som inte är sant. I själva verket har brottsligheten i Sverige inte ökat på 30 år. Det som ser ut som en ökning i officiell statistik beror i huvudsak på felaktiga anmälningar, förändrad lagstiftning (saker som förr inte var brott är numera brott) och ökad anmälningsbenägenhet.

Läs också: Hatbrotten ökar inte, Många fel i brottsstatistiken, Ingen ökning av narkotikabrotten, Ökar våldet i samhället?
Andra bloggar om: Våld, Brott, Politik

Borgare och terrorism

Svenska Dagbladet försöker förklara hur terrorism fungerar.

Deras förklaring bygger på att man påstår att tre saker är myter. Det som skulle vara myter är följande:

1. Terrorismens huvudorsak är fattigdom och förtryck.
2. Kriget mot terrorismen är verkningslöst.
3. Islam har inget med terrorismen att göra.

Låt oss granska deras argument för att detta skulle vara myter. Det första är enligt SVD en myt därför att det är rika och välutbildade som begår terrordåden. Istället är det en ideologisk fråga. Det finns fler fel med detta resonemang. Men också ett rätt. Det är en ideologisk fråga. Fattigdom och förtryck skapar underlag för en ideologi som förskönar och rättfärdigar terrordåd. Därför kan även rika, som blir anhängare av denna ideologi, begå terrorhandlingar. Dessutom begås inte majoriteten av terrordåd av rika eller medelklassmänniskor. Majoriteten terrordåd äger rum i Mellanöstern, främst i Irak. Dessa begås säkerligen av i huvudsak förtryckta och fattiga. Att ta läkarna som gripits för de senaste totalt misslyckade försöken till terrordåd som typexempel på terrorism och som utgångspunkt för resonemanget är alltså totalt fel och SVD hamnar därför också fel i sitt resonemang.

Den andra myten enligt SVD är att kampen mot terrorism lönat sig då terrordåden blivit svårare att genomföra i Europa. Snacka om enögdhet. Antalet terroristdåd i världen har ökat på grund av "kriget mot terrorn". Inte minskat. Min slutsats är att kampen mot terrorismen misslyckats kapitalt. För det är väl inte bara europeer och amerikaner som räknas som människor och offer? Något som tycks vara SVD:s utgångspunkt i känd gammal unken kolonial och rasistisk stil.

Den tredje myten som SVD hävdar finns är ett påfund i SVD:s ledarskribents underliga hjärnvindlingar. Jag vet ingen som påstår nåt sånt. Det som jag och många andra säger är att terrorism inte är inbyggt i islam. Att det är en extrem tolkning av islam som får sådana konsekvenser. En tolkning av islam som västvärlden bidragit till genom sitt stöd till Israel, genom sitt kolonialism och förtryck mot människor av arabiskt ursprung. Det är också stöd från västvärlden som delvis byggt upp de fundamentalistiska rörelserna, exempelvis Al-Qaida, Talibanerna och Hamas. Ett stöd som skapades för att destabilisera vänsterkrafter och andra stormakters (Sovjet) ockupationsaktiviteter. Sen har västvärldens projekt vänt sina vapen mot de som hjälpt till att skapa dem.

SVD:s argument för att de tre sakerna skulle vara myter är mycket svaga och osanna. En av de s.k. myterna är ett rent påhitt utan verklighetsförankring. Så kan det går när man sitter på en instängd ledarredaktion utan verklighetskontakt.

Och för att slippa en del mindre intelligenta kommentarer: Jag tar avstånd från terrorism. Det är ingen politisk metod som jag stöder. Men jag tar också avstånd från västvärldens krigföring i och ockupation av Irak och Afghanistan. Även från Israels ockupation av palestinskt territorium tar jag avstånd liksom från västvärldens stöd till Israel. Jag tar också avstånd från borgerliga tidningars och västvärldspolitikers försök att utmåla islam som blodtörstigare än andra religioner. För det är helt enkelt inte sant. Och slutligen tar jag avstånd från alla religioner. Ty de är vidskepelse. Men det är okej för mig om andra inte tycker så (om religion alltså).

Mer i borgarmedia: SVD, DN1, DN2, DN3, GP
Bloggat: Esbati
Andra bloggar om: Terrorism, Mellanöstern, Media, Islam, Israel, Politik, Irak
Technorati: Terrorism, Mellanöstern, Media, Islam, Israel, Politik, Irak

Twingly ger mig de flesta besökarna

Jag har gått igenom statistiken för min blogg. Jag har få fasta egna läsare än så länge. Min blogg har ju bara legat bland de mest besökta politiska bloggarna på olika topplistor den senaste månaden ungefär. Anledningen till att den ligger i toppen numera är att jag har börjat skriva betydligt mer, länka och etikettera upp min inlägg bättre och framförallt pinga regelbundet via RSS/Pinga. Då pingas också Twingly och det genererar de flesta av mina besökare. Den sammanlagda statistiken för de senaste 30 dagarna ser ut så här:

7% är direkta besökare, 13% kommer från sökningar och 80% från andra sajter.

Ursprung för mina besökare från andra sajter: (sajt, antal besök, orsaker)

SVD  3634 Twingly
DN  1423 Twingly
Bloggar.se  808 Etiketter
Knuff.se  549 Länkar
Esbati   218 Länkar, Trackbacks, Kommentarer
Jinge   164  Länkar, Kommentarer
Gnuheter  155  Creeper
Bloggportalen  136  Länkar

Sen finns det ett par sajter som står för över 50 besök men under 100: Strötankar & Sentenser och Blogger.com.

Besök via sökningar fördelas som följer på olika sökmotorer:

Google Search 1361
Eniro 268
Technorati 55

Dominansen för besök vars ursprung är Twingly är alltså väldigt stor. Därför är det intressant att fler tidningar har börjat använda Twingly. Nu IDG. Å andra sidan kräver dominansen på besökare via länkar från dagstidningarna att jag skriver artiklar hela tiden om jag vill hålla besöksantalet uppe. Och det vill man ju om man skriver en politisk blogg. Man vill ju sprida sina åsikter. Sen kan man ju förstås fundera över hur stor framgång mina åsikter kan ha bland Svenska Dagbladets läsare.

Andra bloggar om: Twingly, Primelabs, Pinga, Media, Bloggosfären, Bloggar

Bilden av den arge muslimen

Borgarmedia visar så fort det finns nån anledning till protester från muslimer upp bilder på samma person om och om igen. Det är vad Gudmundson konstaterar i en ledare i SVD. Så här skiver han bland annat:

I själva verket slås man av tanken att nyhetsbyråerna aktivt söker upp samma extremistgäng varje gång dramaturgin kräver arga muslimer. Och att vi aldrig får veta vad de andra muslimerna tycker.

Så kan det väl vara. Men det kan ju också vara så att bilderna på personen togs vid ett enda tillfälle och så återanvänds bilderna när man behöver dem. För att visa på "den typiske muslimen" som är förbannad på väst. Ett behov som finns hos regeringar och borgerlig media i väst. För att på så sätt hos breda folkmassor försöka motivera "kriget mot terrorismen". Men lättja och vinstbegär spelar säkert också en roll. Det är ju enklare att bara plocka upp en bild på en arg ung muslim ur arkivet än att kontakta/skicka ut nån fotograf vid varje tillfälle. Billigare också. Så vi får se bilder på samma person om och om igen i makthavarnas borgerliga media. En kombination av politisk agenda, lättja och profitbegär leder till att media blir lögnhalsar.

Bra av Gudmundson att att upp detta. Han varnar för den växande fundamentalismen bland muslimer. Han har ju rätt, det är ett problem. Men för oss i väst är ljugande media ett större problem. Genom att ljuga med bilder som de gör bidrar ju media till demonisering av muslimer. Något som innebär att uppmuntra till rasism och främlingsfientlighet. Det är ett större problem för oss än islamsk fundamentalism.

Gudmundson hänvisar på sin blogg till ledaren i DN och det finns där ett stort antal kommentarer. Flera som går ut på att vänstern också har bilden av "den arge fundamentalistiske muslimen" som sinnebilden för muslimer. Men att vänstern inte tar avstånd utan ursäktar. De har rejält fel. Jag har sagt det förut. Det finns ingen Hizbollah-vänster!

Bloggat: Jinge, Bloggen Bent, Schlaug, Snapped Shot, Luciano Astudillo
Andra bloggar om: Per Gudmundson, Politik, Religion, Media, Islam
Technorati: Islamic Rage Boy, Per Gudmundson, Politik, Religion, Islam, Media

Medielandskapet förändras

I dagens SVD skriver Per Ericson om att bloggosfären nu definitivt gjort sitt inträde på den svenska marknaden för opinionsbildning. Han redogör för bloggandets historia lite kort, för effekterna av Twingly och hur Dick Erixon (är det ingen som kan stava namnet normalt; Eriksson;-) lyckats samla in pengar till sin blogg.

Vidare hur folk i samma anda som Erixon nu kan tjäna lite pengar på sitt bloggande, bland annat genom att blogga på Metrobloggen. Jag ska inte beröra Metrobloggens för- och nackdelar utan hänvisar nedan till ett antal inlägg om detta som jag tycker är representativa utan att hålla med om allt. Vidare visar Ericson på hur artiklar och kampanjer i bloggvärlden får genomslag i vanliga media, med Littorin-gate som exempel. En annan affär som emanerar från bloggvärlden är ju förundersökningen mot Carl Bildt.

Istället ska jag problematisera det hela en smula. Som jag ser det är det främst borgerliga bloggare som kommer att kunna finansiera bloggandet på något vettigt sätt. Det är dom som har stöd från välsituerade. Det är på deras bloggar företag kan tänka sig att synas. Att tjäna pengar på Erixons sätt låter sig nog därför inte göras på vänsterbloggar.

Vi kan förstås blogga på Metrobloggen (när den får RSS och annat som behövs för att vi ska kunna skaffa läsare) eller ha Google Adsense som jag har. Några stora pengar blir det dock knappast. Under juni månad har jag hittills dragit in 30 dollar.

Därför blir inte dessa möjligheter att tjäna pengar så stora som skribenten i SVD tror. För det är bara en del av bloggarna som kan tjäna några pengar. Risken är kanske istället att bloggosfären blir utarmad. De borgerliga bloggarna får större resurser än vänsterbloggarna och bloggosfären blir som medialandskapet i övrigt.

Sist men inte minst skriver Ericson i SVD om Twinglys betydelse. Och fler tidningar ansluter sig till Twingly, nu är det IDG som skriver avtal.

Om Littorin-Gate: Mitt senaste egna inlägg, Littorin-gate,
Om Carl Bildt-affären: Mitt senaste egna inlägg, Balkanpress, Jinge, Carl Bildt-affären
Om Metrobloggen: Martin Jönsson, Politikerbloggen, Mickey J Barczyk, Beta Alfa, Johans Blogg-blogg, Bisonblog.se
Kommentarer kring IDG-avtalet: Beta Alfa, Webbsnack, Frisim
Andra bloggar om: Bloggar, Bloggosfären, Twingly, Carl Bildt, Sven-Otto Littorin, Metrobloggen, Media

Vad är det för fel med media?

Det finns många fel med media. I första hand drivs inte stora tidningar för att man vill sprida information eller för att man känner sig ha en mission. Det är inte för att skriva sanningen eller att kämpa för rättvisan som borgerlig massmedia finns. Det huvudsakliga syftet med borgerlig media är att tjäna pengar. Nu har media fått konkurrens från bloggvärlden. I bloggvärlden finns många som skriver utan intresse av att tjäna pengar. Kanske detta är en av orsakerna till medias växlande hållning?

Tusentals bloggare kommenterar och skapar nyheter. Detta är och har varit problematiskt för media att hantera. Periodvis så anklagas bloggarna för att var ytliga, personfixerade eller bara skriva skräp. Stundtals höjs enskilda bloggar till skyarna. Rätt som det är så är bloggboomen slut och ointressant, för att sen igen vara populär. Ja, de stora mediahusen tycks inte riktigt veta hur de ska göra. SVD skriver om det senaste scoopet om Sven-Otto Littorin och att det kom från bloggvärlden, närmare bestämt från Friktion som ger journalisterna en lektion.

Inte heller är är det lätt att kartlägga bloggvärlden. Det visade sig när Primelabs presenterade sin Twinglyrapport. Invändningar, kommentarer, analyser och annat fick Primelabs att gå ut med ett nytt meddelande om hur de ska göra inför nästa rapport.

Twingly har inneburit en sammankopling av bloggosfären med mediavärlden. På gott och ont. Det betyder dock att många bloggar fått mer uppmärksamhet och att bloggar ibland uppmärksammas i media. Men som Alter Ego skriver:

Dock vill jag påpeka en sak, som jag påtalat förut. Det borde vara hög tid för media på nätet att integrera sig med bloggosfären. Det är inte media som är bloggarna, det är vi, det vanliga folket och media har insett att de måste hänga på trenden. Därför bör de också, som sig bör, länka till bloggare och deras inlägg precis som vi andra gör.

När media skriver om bloggar och blogginlägg borde de länka direkt i artikeln. Alter Ego har helt rätt.

Ur min synpunkt finns det fler problem med media än profitbegäret. Dels den fixering vid oväsentligheter som präglar kvällstidningarna, dels den totala borgerliga dominansen bland seriösa tidningar. Inte ens en enda sossetidning bland de stora seriösa tidningarna.

I bloggvärlden är det annorlunda. Av de politiska bloggarna på Primelabs 10-i-topplista är 4 stycken vänsterbloggar (inklusive sossebloggar). Av de tio politiska bloggarna på Knuff.se med mest knuffpoäng i skrivande stund är 5 stycken vänsterbloggar. På Bloggtoppen.se är 7 av de tio mest besökta politiska bloggarna, vänsterbloggar. På Bloggportalen.se är det 6 stycken av 10 som är vänsterbloggar. Borgerligheten dominerar alltså inte bloggvärlden lika stort som de dominerar mediavärlden. Där kanske en del av förklaringen till medias tveksamhet inför bloggvärlden finns.

Mer om detta i bloggvärlden: Jonas Morian1, Jonas Morian2, Alter Ego ger tips.
Media senaste försök i bloggosfären, blogga mot betalning på Metrobloggen.
Andra bloggar om: Media, Bloggosfären, Twingly, Bloggar
Technorati: Media, Bloggosfären, Twingly, Bloggar

Media -borgarregeringens propagandaministrar

Opinionsundersökningarna duggar tätt. Efter den mycket kommenterade undersökningen som placerade vänsterpartiet utanför riksdagen har det kommit ytterligare två, dels SCB:s, där vänsterpartiet hamnade på mer normala 5% och nu ytterligare en undersökning som presenteras i DN. I den är både vänsterpartiet och kristdemokraterna nära 4%-gränsen. Miljöpartiet uppvisar fortsatt goda siffror. SVD försöker nedvärdera SCB:s stora undersökning och framhäva den nya som bättre och adekvatare. I ett försök att påverka opinionen i borgerlig riktning får man förmoda. Enligt rececptet, framgång föder framgång , motgång resulterar i mer motgång.

Ett annat försök att titta på opinionen gör DN i en artikel om partiföreträdares synlighet i media. Precis som om synligheten i media skulle avspegla nån form av folklig opinion. Synligheten i media avspeglar ju snarast tidningarnas vilja att ge stöd till och uppmärksamma vissa politiska riktningar.

Alltså, media gynnar de borgerliga partierna på ett högst uppseendeväckande sätt. Det är en medveten handling från media att försöka styra opinionen i riktning bort från missnöje med borgarregeringen till stöd för densamma. Media utgör på så sätt en borgerlighetens och nyliberalismens propagandaapparat. Ett slags borgerlighetens propagandaministerium.

Intressant?
Andra bloggar om: Politik, Media, Opinion, Opinionsundersökning, Väljarundersökning