Sista avsnittet i kväll

I kväll sänds sista avsnittet av TV-serien Upp till Kamp. Om jag ska gå efter artiklarna i dagens Göteborgs-Posten så komemr musikstälelt Sprängkullen att omnämnas i avsnittet. Sprängkullen var ett musikställe som skapades som en följd av Hagahusockupationen, något som också Ulf Bjereld nämner. Han berör också mordet på Cue Clubs ägare Styrbjörn Colliander.

På Sprängkullen fanns från början en del errare, men dessa kom senare att lämna föreningen som drev det stora allaktivitetshuset på Sprängkullsgatan. Sprängkullen var Sverige största proggtsälle och hade som mest cirka 5000 medlemmar. Det blev också ett av Sveriges största spelställen för proggens lillebror, punken. Den konsert som genom tiderna drog flest människor till Sprängkullen var Ebba Grön. Lokalen som låg på femte våningen överfylldes och när man gick på våningen under svajade hela taket när folk hoppade och dansade. En annan grupp som drog mycklet folk var Nationalteatern och när de spelade en hel vecka en gång gick jag en dag med 107 000 kronor i fickan till bankens servicebox.

Aktivisterna på Sprängkullen kom också att spela en central roll när det gäller en av Göteborgs mest framgångsrika politiska aktioner, Kungstorgsockupationen 1976.

Läs min andra inlägg med anledning av TV-serien Upp till Kamp: Hagahusockupationen, Arendalsstrejken, Menedsrättegången, Spanska konsulatet, Gudmundson gör sig dum, 68-vänstern, Stalinismens sjuka ansikte, Hamnarbetarstrejken 1974, IB-agenten

Göte Kildén i tidningen Internationalen.
Andra bloggar om: Vänstern, Musik, Sprängkullen, Hagahusockupationen, 1968, Cue Club, Göteborg, Ebba Grön, Nationalteatern, Hagahuset, Kungstorget, Kungstorgsockupationen, Upp till kamp

La Radiolina

Manu Chaos skiva går varm hemma hos mig just nu. Det är senaste tillskottet till min skivsamling. Som består av allt från singlar och EP-skivor i plast från 60- och 70-talet, gamla hederliga LP-skivor, CD:ar, DVD-skivor, kassettband och MP3-låtar.

Skivan får också bra recension i DN. Fast recensenten lever kvar i de borgerliga fördomarna genom att kalla den globala rättviserörelsen för "antiglobaliseringsrörelsen". Skärpning på den punkten om jag får be. Annars är det en i stort sett schysst recension som berömmer skivan. Recensenten anser att La vida tombola är skivans höjdpunkt. Men för mig är det Rainin in Paradize som är höjdpunkten. Men det kanske är svårt för någon som skriver i DN att hylla en låt med textraderna:

In Palestina
too much hypocrisy
this world go crazy
it's no fatality

In Bagdad
it's no democracy
that's just because
it's a US country!
In Fallouja
too much calamity
this word go crazy
it's no fatality

En skitbra låt är det i alla fall. Och en skitbra skiva.

Intervju med Manu Chao i DN, i SVD en kort men okej recension, GP om när Manu Chao var i Slottskogen på Way Out West och Små revolutioner är bäst.

Andra bloggar om: Musik, Globalisering, Manu Chao, Radiolina, Rainin in Paradize
---------------------------------------------------------------------------
Jinge om svensk medias partiskhet, Alliansfritt Sverige om bensinskattehöjningar, Kaj Raving om hälsovård och Petter om kriminalvård