Kd - inte populistiska nog.

Det är härligt att se att alliansens taktfasta march mot ett högervridet Sverige inte är stört av några dissidenter. Nej, en enad front visar de upp, med ett gemensamt program och en politik som står på folkets sida!

Ja, det var i alla fall sådana berättelser vi fick höra innan valet. Nu ger tydligen kristdemokraterna ett rött kort för de "Nya moderaterna". En debattartikel där ett helt gäng med kristdemokratiska politiker visar precis varför kd sitter nära 4-procentspärren. Men, säger de, det som behövs är att högern blir ännu mer höger! Vi är inte tillräckligt höger, så Sverigedemokraterna tar våra frågor! Det är i alla fall vad debattartikeln verkar peka på när man talar om populistiska partier som i en förvirrad fotbollsliknelse spelar längst ut till höger där alliansen borde fara fram.

Detta kanske är en ny taktik, kd vill nu inte bara stå för en konservativ syn på familjen, könsroller och våra värderingar, nu skall de ta in lite rasism också, för att spela på rätt sida planhalvan. Det är fint att de bekräftar detta i en stor dagstidning som SvD.

Men vad är då deras kritik mot moderaterna, förutom att de inte är tillräckligt rasistiska och därmed släpper väljare till sd? Tydligen ( Detta måste jag ha missat ) så försvarar moderaterna fackets "extrema stridsåtgärder" och blockader av enskilda småföretagare. Man förordar en familjepolitik baserad på statlig kvotering. Och tydligen så är moderaterna just nu vänster, och spelar boll med sossarna. Vad de inte förstår är att sossarna rätt länge har spelat boll på höger sida av planen. Det är som två lag, ärkefiender som bara spelat mot ett mål.

Men, all denna förvirrade politik som moderaterna har stått för, vad är lösningen? Att Göran Hägglund träder fram med sin oemotståndliga karisma, slår undan sd, tar deras väljare och så har vi helt plötsligt ett rasistiskt, konservativt regeringsparti som kommer cementera alla kilar och splittringar som alliansen redan har. Regeringsskifte redan 2008, kan man hoppas, när alliansen en gång för alla fallit samman i den hög av smygpopulistiska, värdekonservativa, arbetarfientliga, fattigdomsföraktande, sjukdomsförkastande borgare den är byggd av.

Det är dags att se till vänster, se till alternativen till detta destruktiva samhälle. En bättre värld är möjlig!

- Z, som skriver gästartiklar då och så.
Här har ni artikeln som jag skrev om, om ni missade länken i inlägget:SvD

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Moderaterna, Alliansen

( Och angående sjukskrivningar som vart så mycket på tapeten: Vad är bättre, att ha ett samhällsklimat där folk faktiskt kan bli sjukskrivna för lite mindre, eller ett samhällsklimat där du tvingas jobba för din överlevnad och inte vågar sjukskriva dig för då får du sparken? Där har ni förklaringen till många länders sjukskrivningsstatistik. Ett sådant land vill jag aldrig leva i, ett land där de rika har råd att göra vad de vill medan de lågavlönade tvingas till det ena och det andra för att säkra bostad och mat. )

Xenofobi och rasism

Jag har just läst en bok om nazism. Nazism i dagens Tyskland, USA och Sverige. En bok som heter Brunt! Med Mats Deland och Charles Westin som redaktörer.

Anna-Lena Lodenius har tidigare kritiserat boken för att AFA får vara med. Det är ingen kritik jag delar. Jag kan inte se något problem med att AFA får vara med i boken. Kapitlet som AFA-Doku skrivit fyller väl sin plats. Om det har jag argumenterat i anslutning till Lodenius artikel.

Jag har andra invändningar mot boken. Jag begriper inte varför kapitel 2 är med i boken överhuvudtaget. Kapitlet handlar om homofobi inom reggae-musiken och om hip-hop-kulturen. Jag ser inte riktigt sambandet med de andra artiklarna om nazismen. Kapitlet fungerar inte heller ihop med andra. Det borde inte ha tagits med.

Absolut intressantast är artiklarna om nazismen i Tyskland. Som bland annat visar de obefintliga effekterna av det förbud man haft i Tyskland när det gäller den extrema nazismen. Den visar ett känt fenomen, man kan inte förbjuda åsikter. De tar sig fram på ett eller annat sätt ändå. Förbjuder man en organisation dyker den upp under annat namn. Förbjuder man ett sätt att yttra sig så omformuleras åsikten, men den är ändå densamma. Detta visar att nazism och rasism måste bekämpas med ett öppet samhälle. Med upplysning mot, med aktioner mot och genom att vanligt folk agerar mot nazism och rasism. Inte med förbud. Genom att de saker som får människor att söka sig till odemokratiska och rasistiska lösningar elimineras.

Nu ser jag inte den öppna nazismen som något större problem i det svenska samhället. Genom våldsamheten hos anhängarna till denna ideologi så är den dock ett problem för enskilda individer i det svenska samhället. För enskilda invandrare, för enskilda homosexuella. Våldet mot människor som tillhör vissa grupper är ett problem, men det innebär ingen fara för vårt öppna samhälle.

Inte heller anser jag, vilket redaktörerna av boken gör, att nazismen vuxit de senaste årtiondet i Sverige. Min uppfattning är att den öppna nazismen inte har vuxit. Numerären när det gäller personer in nazistiska grupper verkar vara oförändrad. Antalet deltagare i nazistiska marscher har minskat de senaste åren osv. Detta beror kanske främst på sammanbrottet för ND, men AFA-Doku har i sin artikel i boken lite andra uppfattningar om vad nedgången av marschernas deltagarantal beror på. De menar att det beror på ideologiska och organisatoriska splittringar i den den nazistiska miljön. I så fall är ju sammanbrottet för ND vara en del av detta som jag ser det.

En större fara än den öppna nazismen och rasismen är främlingsfientligheten, xenofobin, som färmst manifesteras hos Sverigedemokraterna. Det SD står för är också rasism. På ett försåtligt sätt kamouflerad som en slags kulturalsim. Olika kulturer ska inte och kan inte fungera bra ihop är resonemanget som denna typ av högerpopulistiska och rasistiska partier för fram. Detta är en större fara för det öppna samhället. Det räcker med att se på det avskräckande danska exemplet hur det blir när sådana uppfattningar får fotfäste i en regering.

Även i Sverige har vi exempel på hur illa det kan gå. I början av 90-talet fick ett populistiskt och rasistiskt extremhögerparti ett visst inflytande i svnsk politik. För första gången behandlades ett sådant parti som rumsrent av andra svenska partier. Och de kom in i riksdagen. Vi fick också en våldsvåg i samhället riktad mot invandrare, med Lasermannen som det mest extrema exemplet på detta våld. I Ordfront nr 4/2002 säger författaren Gellert Tamas, som skrivit boken Lasermannen, följande:

När Ny demokrati gick ut och hetsade mot invandrare borde de ha förstått att det fanns de som faktiskt lyssnade på vad de sa. Jag tror att det finns en koppling mellan att Ny Demokrati kom in i riksdagen och att antalet attentat mot invandrare ökade under den här tiden.

Jag tycker dessa exempel visar på en sak jag tidigare hävdat. Accepterar vi Sverigedemokratern som ett parti som alla andra kommer främlingfientliga och rasistiska åsikter att få större inflytande i samhället. Därför ska alla sådan partier frysas ut så långt det går. Både nazistiska och högerpopulistiska rasister. Inga sådana partier ska behandlas som rumsrena.

Boken är dock väl värd att läsa trots mina smärre invändningar och jag tror att den fungerar som en bra kartläggning av hur de mest extrema nazistgrupperna fungerar.

Läs mina tidigare inlägg om Sverigedemokraterna.

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Nazism, Rasism, Populism, Extremism, Antifascism, Antirasism, Politik

Invandring, attityder och rasism

En undersökning har idag presenterats av Intergrationsverket. Detta är ett viktigt faktum. Integrationsverket ska läggas ner. De har alltså intresse av att visa att de behövs. Därför beställer man en undersökning. Och icke-förvånande visar denna (enligt samma Integrationsverk) att främlingsfientligheten ökar.

Men det är ett problem med undersökningen. Man jämför med år 2005. År 2005 pågick i Sverige en stor kampanj för flyktingars rättigheter. Denna kampanj medförde att främlingsfientlighet och rasism i Sverige minskade. Had undersökningen tagit nåt år innan 2005 är det inte säkert att någon förändring alls hade kunnat påvisas.

Under väldigt lång tid har andelen presumtiva väljare på främlingsfientliga partier legat runt 25% i Sverige. Men antalet röster på såna partier har aldrig varit höga. Därför att sociala välfärdsfrågor alltid varit viktigare för fattiga väljare i Sverige. Och därför att de högerextrema partierna aldrig lyckats framställa sig som rumsrena. Undersökningen visar som jag ser det inget nytt och faktiskt inte heller nån avgörande förändring i svensk opinion. Den visar däremot på ett problem som funnits mycket länge.

Dessutom gör undersökningen ingen skillnad på flyktingar och invandrare (i alla fall inte i de redovisningar och artiklar som jag sett). Detta innebär att siffran på andelen som kan tänka sig att invandrare ska få åka hem när det inte finns tillräckligt med arbete blir väldigt konstig. Hur hade siffran blivit om frågan bara gällt flyktingar, eller bara gällt arbetskraftsinvandrare?

Man bör också uppmärksamma att omkring 80% av den svenska befolkningen inte har några rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. En otrolig majoritet faktiskt. Helt unik i Europa vad jag vet.

Grunderna till problemet är att arbetarpartierna i Sverige övergett de social välfärdsfrågorna och arbetarklasspolitiken. Socialdemokraterna har med vänsterpartiets (oftast, men inte alltid) stöd lämnat över många välfärdsfrågor till marknadskrafterna. Det gör att politiken innehåll blir urvattnat och enbart kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. Vilket i sin tur fjärmar arbetarklassen från politiken. När politiken inte längre erbjuder möjligheter till ett bättre liv, varför bry sig? Att politiken lämnat välfärdsfrågorna innebär att partier som tar upp dessa frågor, oavsett vilka lösningar de presenterar kommer att få röster och ökat stöd. Om de lyckas framställa sig som rumsrena alltså.

Sverigedemokraterna är inte rumsrena och ska inte behandlas så. De ska behandlas som paria. De ska inte ha någon offentlighet. Men de frågor som människor upplever viktiga, sjukvård, arbete, bostäder etc måste diskuteras. Det viktigaste är inte vilken mat vi äter, vilken kultur vi konsumerar eller vad vi väljer att köpa för de pengar vi eventuellt får över. Det viktiga är om vi kan få ett jobb, skaffa en bostad, ha tillgång till billig och bra sjukvård osv.

• För fler arbeten - återanställ alla som fått sluta inom offentlig sektor. Förkorta arbetstiden.
• För fler bostäder - återinför en reglerad bostadmarknad med byggandfe av subventionerade hyresrätter.
• För en billig och bra sjukvård för alla - stoppa privatiseringen
• För en lika skola för alla - stoppa privatiseringen och återförstatliga skolan
• För en bra miljö - satsa på kollektivtrafik
  

Sverigedemokraterna bekämpas bäst om vi driver dessa frågor i vår vardag och om politiken tar tillbaka dessa frågor från marknadskrafterna. Det är detta som krävs av arbetarpartierna i Sverige för att rasism ska kunna bekämpas. Detta måste göras så vi slipper en dansk eller norsk utveckling.

Tillbaks till en politik som gynnar alla arbetare och fattiga, en politik som gynnar undertryckta. Det är vad som krävs.

Intressant?
Källor och mer läsning: DN, Esbati, Astudillo, Robsten, SVD1, SVD2, FRP-koden1, FRP-koden2.

Andra bloggar om: Politik, Arbetarklass, arbetsmarknad, Arbetslöshet, Privatisering, Sjukvård, Sverigedemokraterna, Vänstern, Rasism, Populism, Klass, FRP-koden

Arbetsköparna till makten i Frankrike

Med Sarkozys seger i andra omgången i det franska presidentvalet så har de franska arbetsköparna i MEDEF fått sin egen regering. Det kommer, precis som i Sverige, att bli skattelättnader för de rika, försämringar för arbetare och fattiga. Grundläggande sociala och demokratiska rättighter kommer att angripas osv. Något som förmodligen kommer att leda till omfattande protester och kamp. Vänsterns ledande kandidat Olivier Besancenot uppmanar till fortsatt kamp vid sidan av Royal och socilaistpartiet, då detta parti inte kunnat erbjuda något egentligt alternativ till Sarkozy.

Olivier Besancenots uttalande (engelska)

Läs också de svenska borgartidningarnas reaktioner, DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, GP.

Kommentarerna från borgartidningarna är ju förutsägbart hyllande av Sarkozy. Men de hyllar alltså en presidentkandidat som använt en mängd populistiska främlingsfientliga uttalanden för att bli vald. Menar de svenska borgartidningarna att detta är bra?

Andra bloggar om: Frankrike, Franska presidentvalet, Populism

Josefsson behövs, men missar målet i fallet Louise

I Aftonbladet har Håkan Jaensson skrivit en artikel, Fallet Josefsson, som ifrågasätter Janne Josefsson som samhällskritiker. En hel del av kritiken är korrekt men Jeansson missar precis som Josefsson målet.

Josefsson kritiseras i artikeln för att servera enkla lösningar och enkla svar. De ansvariga politikerna ska bort. Ingen egentlig analys görs. Politikerföraktet göds. Kritiken är rätt, men den viktiga kritiken kommer Jaensson aldrig fram till. Den har att göra med det som Josefsson missar och som är den egentliga anledningen till en del av Jaenssons kritik.

Josfesson kritsierar med rätta de sociala myndigheterna och socialpolitikerna i Vetlanda. men han går aldrig bakom individena och försker förstå varför de enskilda handlar som de gör. Ingen djupare analys. Detta gör att vi som ser programmen genetligen inte blir ett dugg klokare. Det enda som händer är att vi blir emotionellt upprörda. Våra känslor kokar. Sånt kan vara bra, men är inte enbart av godo. Det finns stor risk att det politikermissnöje som uppstår i sådana här lägen kanaliseras till stöd för partier som gjort sig till tolkar för politikerförakt och populistiskt missnöje. Ja, Josefsson kan med sina program tyvärr gynna ett sådant parti som Sverigedemokraterna. För att inte ett viktigt avslöjande program som Uppdrag Granskning ska fylla ett sånt negativt syfte måste Josefsson och andra avslöjare gå mycket djupare i olika fall och finna de egentliga, mera djupliggande orsakerna till att det blir så fel som i fallet Louise.

Vad Josefsson inte tittat på och det som jag tror ligger bakom det systematiska fel som finns hos sociala myndigheter i vissa delar av Småland är en kristendom med konservativa familjeideal. Att sådant genomsyrar samhället får myndighetspersoner att värdera Familjen högre än allt annat och därför dra sig för att ingripa mot uppenbara missförhållanden. Familjen är ju alltid det bästa för barnen och finns inte en hel familj så är mamman i alla fall det bästa och finns inte hon så är det pappan. Familjen får alltså alltid en chans till. Missförhållanden i familjen ses som olycksfall i arbetet, tillfälligheter, och inget systematiskt. Alltså behöver myndigheterna inte ingripa. Och Josefsson gör samma fel, han ser missförhållandena som ett utslag för odugliga personer, personer på fel plats och missar därför det systematiska fel som finns i sociala myndigheters hantering i det av den kristna religionen präglade höglandet i Småland.

När Jaensson sen kritiserar Josefsson i sin tur gör han samma fel. Det är bara individer som står i centrum. Han ser inte att Josefsson missar att kritisera ett system som inte fungerar och därför blir hans kritik också alltför upphängd på individer och individuella fel och brister, när han istället borde kritisera ytlighet och peka på det som Josefsson missat. De systematiska fel som beror på en konservativ familjesyn. En unken familjesyn som präglar både kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Kritiserar man de grundläggande förhållandena istället för individer så blir programmen inget stöd för obskyra partier som sverigedemokraterna utan en kritik av dem istället. Samtidigt som kritiken av samhällets funktion blir bättre och adekvatare.

Andra bloggar om: Socialpolitik, Janne Josefsson, Uppdrag Granskning, Sverigedemokraterna, Populism