En bok om FNL-rörelsen

Eftersom bokrecensioner och tyckande om böcker och bloggosfärens intåg på den arenan just nu flitigt diskuteras så kändes det lagom att presentera några synpunkter på en bok jag just läst. Boken heter Vietnam var nära och är skriven av Åke Kilander.

Själv är jag för ung för att ha varit med i FNL-rörelsen (DFFG, De Förenade FNL-grupperna), men har ju under hela min tid som aktiv i vänstern hört en mängd anekdoter och historier. Dessutom var jag med på segerfesten i Göteborg 1975 och har souvenirer från den festen på min vind. Alltså tyckte jag att boken kunde vara intressant. Och det är den ju också.

Men nåt var fel, det kände jag när jag läste den. Värre och värre blev känslan. En känsla av att allt inte stod rätt till med boken eller författaren. För boken var helt utan kritik mot DFFG, helt utan nyanser. Enligt Åke Kilander gjorde DFFG aldrig ett enda fel. Det tycker jag är väldigt konstigt eftersom det slutade med att rörelsen tog ställning för folkmördaren Pol Pot. Och i boken låtsas Åke Kilander fortfarande som att detta ställningstagande var helt korrekt, helt problemfritt. Han låtsas överhuvudtaget inte om att Pol Pot var en folkmördare. För det kan väl inte vara så att Åke Kilander fortfarande tycker att det var korrekt att ge stöd till Pol Pot. Att Vietnam gjorde fel som gick in och stoppade blodbadet i Kampuchea. Om han tycker så fortfarande är det verkligen upprörande.

Jag fick också en förnimmelse av att författaren är en av de "propellermössor" som brukar bevista diverse politiska möten och tala om för andra hur det egentligen ligger till och hur man ska arbeta. I alla fall genomsyras boken av den attityden. Samma sorts människor som jag upplever återfinns i dagens antikrigsrörelse, dagens rörelse mot kriget i Irak. Gamla exmaoister var ställningstaganden då ledde till att de stödde Pol Pot och vars ställningstaganden idag leder till stöd för fundamentalistiska islamistiska rörelser. Samma fel som de gjorde i DFFG upprepar de nu, med resultat att vi i Sverige inte kunnat bygga en stark rörelse för kravet USA ut ur Irak.

I boken ljuger författaren dessutom om trotskisternas politik och inställning. Eftersom jag själv är trotskist och medlem i den organisation som Kilander ljuger om är detta naturligtvis något som stör mig. RMF/KAF (numera SP) var och är anhängare av enhetsfronten med individuellt medlemsskap. Vi är och har alltid varit det. Pamfletterna och skrifterna som Kilander hänvisar till består av en uppsjö lögner som författarna idag skäms för. När Kilander anser att de for med sanning gör ha sig skyldig till samma stalinistiska lögner återigen. Läs mer på Socialistiska Partiets hemsida och på Marxistarkiv.se om Vietnam och FNL-rörelsen.

Recensioner i borgarpress: DN, SVD, Kristianstadsbladet, Nerikes Allehanda,
Vänsterpress: Proletären, Folket i Bild Kulturfront (maoisternas egen tidning)
Jinge nämnde boken i ett inlägg. Jag kommenterade Jinges inlägg.
Andra bloggar om: FNL-grupperna, FNL, DFFG, Irak, Politik, Vietnamrörelsen, Vietnam, Böcker, Litteratur

Propellermössor, näthatare och andra debattsabotörer

Jan Guillou uttalar sig om alla som skriver puckade, onyanserade och hatiska inlägg och kommentarer på internet. Han säger att de flesta av dem verkar vara nazister. deep:edition skämtar över Guillous tilltag och det passar väl bra med tanke på vad herr Guillou tidigare tyckte om bloggande.

En som tar upp tråden på allvar är Jonas Morian som skriver att Guillou är fel ute om näthatare. Jag är inte så säker på det. Guillous tes är alltså att ”näthatare /.../ är vanligtvis unga män som politiskt står nära nazisterna, sverigedemokraterna eller moderaterna”. I expressen menar Linna Johansson att det rör sig om kvinnohat. Vilket Guillou inte håller med om. Morian menar att Guillou har fel, men att en sak är säker, det är att de flesta är män.

Min erfarenhet är precis det som Guillou påstår, det är främst högerextremistiska unga män som spyr ut sin galla på nätet. Dessutom är det så att många som annars inte skulle våga spy ur sig allsköns skit vågar göra detta i skydd av anonymiteten. Det upplever man både på mejlinglistor och debattsajter. Och det är därför de flesta debattsajter är modererade. Det är därför jag inte tillåter anonyma kommentarer på min blogg. Jag vill inte jobba timvis med att rensa bort puckade, rasistiska, kvinnofientliga inlägg från högerextremister. Det räcker med dem jag får ändå. Jag förstår inte heller de som tillåter anonyma kommentarer och sen gnäller om idioter som kommenterar. Det följer ju liksom med när man tillåter anonymitet. Under skydd av den vågar annars mycket ljusskygga individer framträda. Det enda vettiga är att ha modererade och anonyma kommentarer. Då skulle Linda Skugge sluppit lägga av med bloggandet och Carl Bildt skulle slippa åtal för hets mot folkgrupp. Fast det kanske han slipper ändå, med tanke på hur värdelöst det svenska rättssystemet är.

Jonas Morian jämför vidare näthatarna med en annan grupp debattmarodörer, ABF-männen om vilka Joel Malmqvist skrivit i ett läsvärt inlägg. Inom min del av vänstern är ABF-männen kända som propellermössorna. De verkar inte riktigt ha alla hjärnceller på plats och jag upplever dem ofta som fullfjädrade rättshaverister. De finns överallt och i alla politiska sammanhang verkar det som. På många av de möten jag gått har det visat sig att "propellermössorna" ofta har ett maoistiskt förflutet och var med i FNL-rörelsen i sin ungdom. Jämförelsen som Morian gör haltar dock betänkligt. Näthatarna spyr ut galla och hat, propellermössorna verkar mest förvirrade. Fast störande är de ju ändå. Ett problem likaså.

Läs mer: Jinge.se 1, Jinge.se 2, Jinge.se 3, Jinge.se 4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, Erik Laakso.

Andra bloggar om: Jonas Morian, Joel Malmqvist, Internet, Bloggosfären, ABF-männen, Stalkers, Näthatare, Propellermössor, Politik
Intressant.se