Gudmundson - dubbelagent?

Vad är det jag läser? Självaste propagandaminister Per G lusar ner en artikel med länkar till vänstern. Är han måhända en dubbelagent som smugit sig in i lejonets kula? Vi vet ju sen gammalt att han har ett anarkistiskt förflutet och att han hävdat att han lämnat detta bakom sig efter Göteborg 2001. Kanske är alltihop bara en täckmantel för infiltration från anarkismen sida. Han står kvar vid sina ursprungliga vänsteråsikter, men har döljt dessa för att få fast anställning på SVD. Men varför då länka till de tokiga stalinisterna?

Om han ändå har bytt ståndpunkter får jag dock tacka för länkarna till mitt eget parti. Min undran över länkarna till stalinisterna kvarstår dock.

Stalinismen och socialdemokratin är nog mer lika än vad Per Gudmundson inser. De har historiskt förföljt minoriteter i det egna partiet. Det är partier som styrs uppifrån och ner. Ingen interndemokrati där inte.

Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Stalinism, Socialistiska Partiet, Politik, Socialistiskt Forum, Per Gudmundson, Samhälle

Bloggande - en annan aspekt

Med anledning av artikeln i DN om bloggosfären läste jag Bloggen Bents inlägg och fick då idén att skriva detta andra inlägg i frågan. I mitt tidigare inlägg kritiserade jag likriktningen och elitismen i media och hur detta styr hur man ser på bloggar. Bloggen Bent har en annan vinkling. Att media dömer ut bloggar därför att de förväntar sig att de ska följa samma mönster som de vanliga tidningarna. Så kan man inte göra menar Bloggen Bent:

Bloggosfären är inte ett media enligt traditionell modell där en sänder och många mottager. Det har aldrig varit så, och det kommer aldrig att bli så, och det är nog ingen bloggare som ens önskar sig en sådan utveckling. Att Kent Asp förväntar sig det visar bara på den djupa oförståelsen för vad bloggar är.

Ändå är detta kriteriet för hur bloggar bedöms på nyhets- och politiska redaktioner runt om i landet. Bloggen beskrivs i termen av ett misslyckande därför att den inte "lyckats" duplicera den rådande mediala modellen med "en sändare - många mottagare". Det vill säga, om en blogg inte når samma publik (och därmed samma inflytande) som DN.se så är den misslyckad.

För min del, som tillhör en liten vänstergrupp (visserligen stor i en del andra länder, som Frankrike), Socialistiska Partiet, innebär min blogg att vår åsiktsriktning fått ytterligare en kanal att nå ut. När jag har 6000 läsare på en vecka är det fler läsare än vad mitt partis veckotidning har för sin pappersupplaga. På detta sätt når jag ut med mina politiska uppfattnigar på ett mycket bra sätt. Jag når fler än vad jag skulle kunna gjort på något annat sätt. Jag vet också att många av mina läsare länkar sig vidare till mitt partis hemsida.

Min blogg kanske inte påverkar politiken i Sverige på kort sikt. Där är min existens på gatorna förmodligen viktigare, i alla fall när det gäller att påverka den svenska ordningsmaktens uppförande. Men både på lång och kort sikt når jag ut med åsikter som kanske inte skulle nått så många andra. På det sättet kan man säga att jag fördjupar den svenska demokratin och presenterar ett ganska okänt politiskt alternativ för många svenskar. Det är för mig stort och viktigt. Definitivt ingen flopp, Defintivit ingen flopp för det parti jag tillhör. Definitivt ingen flopp för min politiska åsiktsriktning.

Läs också: Opassande, Badlands Hyena, Erik Svensson, Louise P, stockholm sv, kommenterat.net, Martin Jönsson, SVD, MinaModerataKarameller, Isabella Lund
Intressant?
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Kent Asp, Politik, Socialistiska Partiet

Arbetare och ungdomar för ett rött Europa!

Ett föredrag av mig på Skånes Sociala Forum i Lund om den europeiska revolutionära rörelsen, med utgångspunkt i kamperna i Frankrike de senaste åren.

I presidentvalet i våras fick den revolutionäre kandidaten Olivier Besancenot 1,5 miljoner röster (4,1%). Hur byggs en social och politisk front mot regeringen? Kommer fransmännen ännu en gång att gå ut på gatorna? Med förhoppningar om att föredraget ska inspirera till diskussion om hur vi med hjälp av våra kamrater i Europa kan bygga en revolutionär rörelse som lämnar det kapitalistiska samhället på historiens sophög.

Plats: Lördag 20 oktober, kl. 12-13.45, Mejeriet, Lund
Arr: Socialistiska Partiet, veckotidningen Internationalen, tidskriften Tidsignal

Läs mer om Socialistiska Partiets programpunkter.

Andra bloggar om: Vänstern, Europa, Olivier Besancenot, Socialistiska Partiet, Skånes Social Forum, Lund, Politik, Samhälle

Hyllningar till Stalin lika fel nu som då

När MNW nu ger ut en skiva för att kunna tjäna lite pengar på uppmärksamheten kring TV-serien Upp till kamp har man med en låt av det rätt misslyckade och endast bland dåtidens stalinister omtyckta bandet Knutna Nävar. En låt som hyllar Stalin. Ingen storsäljare då, knappast intressant nu. Osmakligt då, ännu osmakligare nu. Det finns inga anledningar att smutsa ner en skiva, som i övrigt ser ut att bli bra med sådant skräp. Men vad gör inte skivbolag för att försöka tjäna pengar. Det vi ser är en av marknadsekonomins avigsidor. Kan man tjäna pengar på osmakligheter gör man det. (observera att MNW idag är ett helt vanligt privatägt företag).

Och frågan är om det är progg överhuvudtaget. Det ansåg/anser inte jag. Och jag jobbade i musikrörelsen, på musikrörelsens största spelställe, Sprängkullen i Göteborg.

Det fanns och finns en vänster som tar avstånd från Stalin och sån skit.

Borgarmedia: DN
Bloggat: Kulturbloggen
Andra bloggar om: Vänstern, Stalinism, Socialistiska Partiet, Socialism, Politik, Progg, Stalin, Sprängkullen, Musikrörelsen, Samhälle, MNW, Upp till kamp

Socialdemokrater diskuterar förnyelse

Bengt Silfverstrand ifrågasätter privatiseringen av skolan på sin blogg och undrar vad Johan Lundberg, Jonas Morian och Niklas Nordström menar med förnyelse. Han ställer upp fyra frågor som han ber de andra svara på.

Jonas Morian svarar, Socialdemokratisk utveckling och förnyelse. Men i hans svar finns ingen förnyelse. Det är istället samma socialdemokratiska politik som vi sett de senaste årtiondena. En nyliberal politik som skiljer sig från alliansens endast i hastigheten på nedrivningen av de sociala välfärdssystemen. Han menar exempelvis att ägarformen av skolorna inte spelar någon roll. När man vet att privata skolor leder till ökad segregation. Tillsyn räcker inte för att motarbeta detta. Emellertid öppnar han upp för en mer modern invandringspolitik, vilket är bra.

Erik Laakso lägger sig också i debatten och tar i stort sett samma ställningstaganden som Jonas Morian. En linje som jag tycker för socialdemokratena mer åt höger, vilket är olyckligt för den svenska arbetarklassen som ju ännu vänder sig främst mot socialdemokratin för att få stöd för sina intressen. Den politik som Laakso och Morian företräder tycker jag är en politik som istället gynnar den svenska medelklassen och överklassen.

Just skolfrågan är en fråga som socialdemokraterna i alla fall tar på allvar. Man har öppnat upp för ett rådslag om detta på sin hemsida. Och också publicerat ett diskussionsmaterial. En socialdemokratisk bloggare som antagit förslaget till rådslag och som också vill för ut det på bloggar är Marta Axner som skrivit ett mycket intressant inlägg om förskolan med tonvikt på jämställdhet. Slutsatserna är sådana jag kan skriva under på. Förekomsten av rådslaget kommenterar Jonas Morian också och han hänvisar också till Marta Axners intressanta artikel.

Emellertid är det si och så med den öppna diskusionen menar Peter Karlberg som inte hittar nån diskussion på socialdemokraterna hemsida och det retar upp honom. Han har själv redan tidigare skrivit om en del frågeställningar när det gäller skolan i inlägget Morgondagens skola. Som kanske inte ger så många svar, men sätter in det hela i lite perspektiv.

Peter Andersson som också kommenterar Nordströms krönika i GP menar att socialdemokraterna förnyelse går sakta. Han ifrågasätter i ett tidigare inlägg om socialdemokratisk förnyelse alltid måste gå åt höger på det sätt som jag upplever att Jonas Morian och Erik Laakso föreslår. Peter Anderson backar upp Bengt Silfverstrand och håller inte med Johan Lundberg i sitt läsvärda inlägg. En annan som backar upp Silfverstrand är Andreas Lundgren som menar att förnyelse är bra om den leder till ökad jämlikhet och minskade klyftor. Dessutom ifrågasätter han Anthony Giddens, mannen bakom "tredje vägen" och Tony Blair. En ideolog som jag kritiserat. Och Marianne Alnebratt menar i en krönika i GP att socialdemokraterna faktiskt inte driver nån opposition.

Andra inlägg som är läsvärda i sammanhanget är Johan Sjölanders Vinner alliansen valet 2010 och Socialdemokratisk skolpolitik under förvandling, Markus Blombergs inlägg om skolan i Finland. och Peter Karlberg om debatten Morian-Nordström-Lundberg-Silfverstrand.

Läs mer om om min och mitt partis, Socialistiska Partiets syn på skolan och den gemensamma välfärden: Friskolorna är problemet, Skolpolitik, Sjukvård, skola, omsorg

Andra bloggar om: Skolpolitik, Socialdemokraterna, Socialistiska Partiet, Förnyelse, Skolan, Förskolan

Stalinismens brott på tapeten

Två bibliotekarier har skrivit en artikel i Biblioteksbladet som enligt Hans-Albin Abrahamsson är förljugen och förnekar de brott som begicks i Sovjetunionen mot vanliga människor och framförallt mot politiskt aktiva och människor från vissa minoriteter.

Jag har inte mycket till över för den reaktionära och vulgära anti-socialism och anti-marxism som Abrahamsson representerar. Jag håller med de två bibliotekarierna om att det är på gränsen till McCarthyism. Inte heller har jag mycket till övers för stalinism och de vänstermänniskor som förnekar stalinismens brott. De är socialismens dödgrävare. Vill vi bygga en modern socialism och kunna få människors stöd för den måste stalinismen och dess brott i Sovjet och Östeuropa fördömas.

Läs mer om stalinismen och dess brott. Spanska inbördeskriget är också intressant i sammanhanget liksom Vietnamkriget.
Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: Stalinism, Socialism, Socialistiska Partiet, Politik, Samhälle, Kjell-Albin Abrahamsson

En ny modern demokratisk vänster, del 7

I det förra inlägget i min serie om den svenska vänstern skrev jag om organisatoriska förhållanden. Om hur tendenser/fraktioner är en nödvändig ingrediens i ett sånt parti. Jag gav en mängd exempel på hur detta skulle kunna fungera och lovade återkomma med fler synpunkter på saker som är viktiga för den interna demokratin i ett parti.

En sådan sak är de anställdas och förtroendevaldas ersättningar. Både Enhedslisten i Danmark och holländska SP har begränsningar av hur mycket folk kan tjäna. Det uttrycks ofta som att folka ska tjäna en genomsnittlig arbetarlön eller nåt liknande. Detta tycker jag är en bra bestämmelse och bör gälla alla förtroendevalda i olika parlamentariska funktioner, alla förtroendevalda heltidspolitiker inom partiet och alla anställda.

Vidare bör minoriteter i form av organiserade tendenser/fraktioner ha stöd i stadgarna för sin verksamhet, så att onödiga uteslutningar och sådant kan undvikas. Dessutom underlättas interna diskussioner och onödiga missuppfattningar och motsättningar kan undanröjas genom att ingen behöver arbeta i hemlighet. För fraktioner finns alltid i alla partier. Problemet är när det finns en massa hemlighetsmakeri. Det är en styrka för demokratin i ett parti att garantera minoriteter vissa rättigheter som just varande minoriteter. Så här står det exempelvis i Socialistiska Partiets stadgar:

8.6 Socialistiska Partiet och Ungsocialisterna erkänner rätten till tendens- och fraktionsbildning på en uttalad plattform. Detta innebär att varje medlem har rätt att inom partiets diskussionsforum, organisera en opinion i olika frågor. Rätten till tendensbildning innebär även skyldighet att hålla tendensarbetet inom organisationen, att bedriva det öppet under den nationella ledningens insyn.
8.7 En tendens eller fraktion som omfattar minst 5 procent av partiets medlemmar garanteras automatiskt rätten till inledningar på de möten och sammandragningar på riks-, regional och avdelningsnivå. Innefattar tendensen ungsocialister har den automatiskt rätt att hålla inledningar på Ungsocialisternas nationella sammankomster.
8.8 En tendens som i en avdelning omfattar minst 10 procent av avdelningens medlemmar garanteras automatiskt inledningsrätt på de avdelningsmöten och sammandragningar som avdelningen har under diskussionsperioden. Innefattar tendensen ungsocialister har den automatiskt rätt att hålla inledningar på Ungsocialisternas lokalgruppsmöten.
8.9 När tendenser och fraktioner förekommer vid val av delegater till kongress sker en nationell utjämning av delegaterna som garanterar respektive tendens proportionell representation på kongressen.
8.10 En tendens som omfattar minst 10 procent av partiets medlemmar eller det antal kongressdelegater som svarar mot denna procentsats ska representeras i partiets ledande
organ – partistyrelsen.

Den sista saken jag ska beröra är rotation. Detta är bra då det motverkar maktklickar, att enskilda personer blir för betydande samt byråkratisering. Enhedslisten i Danmark har bestämmelser kring detta som i korthet går ut på att ingen person kan inneha en central förtroendepost i partiet, en parlamentsplats (vara heltidspolitiker) för partiet eller vara anställd längre än sammanlagt 7 år i följd. I praktiken blir därmed alla anställningar förordnanden på max 7 år. Vanligt är att man bara förordnar på två år. Jag tycker detta är en bra ordning och tror att det är ett måste för ett modernt och demokratiskt vänsterparti.

Efter detta är det nog om den interna demokratin och nästa inlägg kommer att handla om flerpartisystem och enpartisystem.

Intressant?
Läs mer om en ny vänster: Breda vänsterpartier, Esbati i Flamman för några år sen,
Bloggat: Biology and Politics, Strötankar och sentenser1, Strötankar och sentenser2
Tidigare inlägg: Del1, Del2, Del3, Del4, Del5, Del6
Andra bloggar om: Socialistiska Partiet, Vänstern, Politik, Demokrati, Tendensfrihet

Obligatorisk a-kassa - vad vill egentligen borgarna?

Borgarregeringen fortsätter sin arbetarfientliga och fackföreningsfientliga politik. I tidningarna, i deras retorik framstår det ibland som om de är anhängare av den svenska modellen. Inget kan vara felaktigare.De är anhängare av den amerikanska modellen. De vill skapa ett samhälle där den enskilde arbetaren är helt utlämnad till sin arbetsgivare. Ett samhälle där arbetarnas kollektiva försvarsorganisationer, fackföreningarna försvagats och förminskats.

De har god hjälp i detta av socialdemokraterna som delvis förstört facket, gjort det odemokratiskt, byråkratiskt och delvis till en del av det socialdemokratiska partiet. En utveckling som med rätta fått många arbetare att vara missnöjda med facket.

Detta utnyttjar naturligtvis borgarregeringen i sin offensiv mot fackföreningarna. Första steget i försöken att minska det svenska fackets inflytande var borgarregeringens minskning av det statliga bidraget till a-kassorna. Något som tvingade a-kassorna att höja avgifterna. En åtgärd som regringen hoppades skulle leda till avhopp från facket. Vilket det också delvis gjorde. Men i många fall blev det bara avhopp från a-kassa, men inte från facket.

Nu kommer nästa steg. Bluffminister Sven-Otto Littorin föreslår nu en obligatorisk a-kassa som staten betalar. Och använder det faktum att många lämnat a-kassan som argument för detta. Alltså, först drar regeringen bort stora delar av den statliga finansieringen av a-kassan. Sen vill de införa en helt statlig a-kassa. Jag kan inte se nån ekonomisk vits med detta. Enbart en ideologisk. Man vill minska fackets roll i det svenska samhället. Först försämrar man villkoren för enkilda arbetare, sen utnyttjar man detta faktum. Jag kan bara se att det är ideologiska intressen som lett regeringen att agera som den gör.

Sammanlagt kommer den förda politiken leda till att facket förlorar en femtedel av medlemmarna. Det tror i alla fall Arbetslivsinstitutet. Det är i själva verket detta som är borgarregeringens mål med den förda politiken kring a-kassorna. Meningen är att försvaga facket.

Borgarmedia: E24_1, DN, SVD1, SVD2, SR, TV4, E24_2, E24_3
Läs mer: Dagens Arbete, Jonas Morian, Erik Laakso, Signerat Kjellberg, LO kommenterar, LO om den borgerliga regeringen, Socialistiska Partiet om facket, Luciano Astudillo
Andra bloggar om: Facket, Fackligt, Regeringen, Politik, Arbetslöshet, arbetsmarknad, Arbetarklass, Socialdemokraterna, Socialistiska Partiet

En ny vänster, del 5

Jinge har skrivit en analys av den socialdemokratiska idédebatten där han konstaterar:

Idag står inte frågan längre och stampar kring hur partiet ska komma tillbaka, nu handlar det uteslutande OM partiet ska förmå att återgå till en traditionell socialdemokratisk politik. Själv tror jag inte att det längre finns några möjligheter. Det är alldeles för många borgare i partiet idag så om en demokratisk socialist höjer rösten så blir vederbörande direkt utfrusen. Något som vi faktiskt också har sett exempel på.

Jag håller med. Och med ett Vänsterparti som ständig svansar efter socialdemokratin blir det inte bättre för den svenska arbetarklassen.

Det behövs alltså en ny vänster i Sverige. En vänster som företräder arbetarklassens intressen. I en sådan vänster hoppas jag att socialdemokratins oppostionella, socialdemokratins vänster kan var med. Då tänker jag på många fackliga kämpar, men också intellektuella som Katrine Kielos och Göran Greider. När ska de inse verkligheten och sluta hoppas på en förändring inom socialdemokratin. På samma sätt som många fackliga och andra socialdemokrater i Tyskland gjort. Däribland en tidigare partiledare, Oscar Lafontaine.

I Tyskland deltog dessa vänstersocialdemokrater i bildandet av partiet WASG. I den grupperingen kom också större delen av Tysklands småvänstergrupper att ingå. Och nu har partiet slagits ihop med det mycket större vänsterpartiet PDS till PDS-Linke. Låt oss göra på samma sätt i Sverige, bilda ett nytt vänsterparti, där vänsterpartiet kan utgöra kärnan och vänstersocialdemokrater vara med. Där också extremvänstern får plats, exempelvis mitt eget parti Socialistiska Partiet. På det sättet kan vi skapa ett slagkraftig alternativ för atbetarklassen inför framtiden.

Ett sådant nytt parti måste vara demokratiskt på så sätt att man i praktiken och helst också i stadgarna tillåter fraktioner/tendenser att finnas. Grupperingar som kan ha egna tidningar och webbsajter. På det sättet fungerar det i franska LCR, holländska SP (som jag vet att en del ledande figurer i Vänsterpartiet är insnöade på), i engelska RESPECT, tyska PDS-Linke, portugisiska BE, danska Enhedslisten och många andra partier.

Med ett parti baserat på en politik för social rättvisa, en politik för de fattiga, en politik för arbetarklassen och för jämlikhet kan vi åstadkomma något. Är det också demokratiskt på det sätt som jag skisserat ovan kan vi åstadkomma ännu mer. Det behövs mer på det organisatoriska planet för att skapa ett modernt vänsterparti men det kommer jag in på i nästa inlägg. Tills vidare kan ni läsa en del annat i ämnet.

Europeisk debatt om breda vänsterpartier.
Katrine Kielos om identitetspolitik nr1, nr2 och kritik av Mona Sahlin
Mina tidigare inlägg om en ny vänster: Del1, Del2, Del3, Del4, Organisationer inom organisationer, Dags för ett bredare vänstersamarbete
Mitt eget om Klass, Postmodernism och Identitetspolitik
Bloggar: SVD:s ledarblogg, Biology & Politics, Erik Laakso, Jonas Morian, Stormklockan, Esbati
Andra bloggar om: Katrine Kielos, Vänstern, Politik, Socialistiska Partiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Göran Greider

Klimathotet - en utmaning för vänstern, del 4

Det växande problemet med växthuseffekten presenterar några problem för en klassmässigt baserad vänster. Hur ska vi kunna inför en politik som adresserar klimatproblemen och som inte har några negativa fördelningsmässiga konsekvenser. Jag har i ett par inlägg skissat på hur en sån politik skulle kunna se ut, Klimathotet - vad kan du göra? och Göteborg och klimathotet.

För Sveriges del handlar det väldigt mycket om våra städer, om vi ska kunna minska användningen av fossila bränslen och därmed minska utsläppen av växthusgaser. Det handlar om stadsplanering. Städerna måste byggas tätare. Det handlar om kollektivtrafik som måste byggas ut rejält. Det handlar om att begränsa bilismen, genom exempelvis Trängselavgifter. Det handlar om att vi måste skapa ett transportsnålare samhälle. Det handlar om att fjärrvärmeverk som bränner fossila bränslen måste ersättas med värmepumpar och värmeväxling.

Detta därför att de alternativa lösningar som finns på energiproduktion och bränsleproduktion inte kan erbjuda hållbara alternativ, något som Miljöförbundet Jordens Vänner skriver om i dagens GP med anledning av etanol som alternativt bränsle. I en intern diskussion i mitt parti förkastas också solceller som ett gångbart alternativ i stor skala. Så här skriver dbr:

Solceller kommer att utvecklas, och kommer att fungera bra i mindre och lokala tillämpningar. Men, för att få ut hög effekt per ytenhet ur en solcell krävs väldigt speciella material (indium, gallium) som det råder brist på i jordskorpan. Även mindre effektiva solceller använder bristmaterial. Och det blir stora transportproblem av elen från Sahara… En kraftig utbyggnad av solenergi (även solvärme, inte bara el) är bra och nödvändig, liksom av vindenergi, men enligt de prognoser jag sett från Energimyndigheten kommer de inte att klara av att kompensera ens de mer modesta sparkrav på fossila bränslen som Sverige och EU har satt upp, utan att det blir rejäl energibrist. I summa: de som studerar hela energisystem är klart mindre optimistiska än de forskare som utvecklar olika energialternativ.

Vi bör alltså inte sätta allt för stor tilltro till alternativen när vi formulerar vår politik, utan faktiskt skissera var och hur vi föreställer oss att vi bör spara energi.

Trängselavgifter som jag är anhängare av har en del negativa fördelningseffekter som vänstern måste kunna hantera. Samma sak med mitt förslag att ta bort alla reseavdrag för biltransporter till och från arbetet. Dessa förslag innebär att rika kan fortsätta köra bil, men inte fattiga. Dvs en fördelningspolitisk effekt som gynnar de rika. Alltså måste fattiga och arbetare på något sätt kompenseras. Riktigt hur vet jag inte just nu. Men en lösning måste funderas ut. För förslagen om att ta bort reseavdrag och införa trängselavgifter i de större städerna tror jag är nödvändiga .

Borgarmedia: GP1, GP2, GP3, DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3
Läs mer: Jinge, Arbetarens klimatblogg
Andra bloggar om: Klimathotet, Stadsplanering, Trängselavgifter, Trängselskatt, Kollektivtrafik, Växthuseffekten, Socialistiska Partiet, Vänstern,

Vad är det för fel med identitetspolitik?

En massa säger jag. Identitetspolitik eller livsstilspolitik är motsatsen till en politik inriktad på social rättvisa och jämlikhet. Motsatsen till klasspolitik. Läs vad jag tidigare skrivit om identitetspolitik. Fadern till identitetspolitiken anser jag att postmodernismen är och det har jag också skrivit en del om. Identitetspolitik är för mig borgerligt och individualistiskt och innebär ett samhälle som är sämre för arbetarklassen och sämre för de fattiga. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och de flesta ledande politiker omfattar identitetspolitiska tankegångar. Något som leder till att de alla för eller är för en politik som gynnar de rika, borgarklassen.

En av medlemmarna i redaktionen för Tidskriften Röda Rummet tipsade mig om en liten artikel i Svenska Dagbladet som också tog upp ämnet, Upplivande utmaning av mångfalden, i vilken den amerikanske författaren Walter Benn Michaels ifrågasätter mångkultur, mångfaldskultur och identitetspolitik.

Ju mer uppmärksamhet för mångfaldsfrågorna, desto mindre fokus på fattigdomen och de enorma löne­skillnaderna.

// Särskilt kritisk är Michaels mot liberalerna och vänstern som han menar förvandlat klasskampen till kulturkamp. Genom sin fixering vid identitetspolitiken undviker de klassfrågorna och går därmed den reaktionära högerns ärenden.

Erik Åsard som skrivit artikeln efterfrågar en politik i Sverige som kombinerar "ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning och ökad integration". Personligen anser jag att det finns ett parti som presenterat en sån politik och det är Socialistiska Partiet. Jag kanske också ska nämna att jag inte är överens med alla tankegångar som verkar finnas i boken, men tycker ändå den verkar intressant.

Katrine Kielos har precis skrivit en intressant recension av en bok, Bögjävlar, som verkar kritisera identitetspolitiken och dess konsekvenser för den svenska gaykulturen. I Aftonbladet i mars i år gav sig Belinda Olsson på identitetspolitikens konsekvenser (som jag tolkar det) för den svenska feminismen, Bang är knädjupt i gnällträsket. Det verkar dock som om det kritiserade numret inte står att återfinna i någon form på Bangs hemsida. Endast en av artiklarna undgår Olssons kritik:

En av få som klarar att lyfta en viktig diskussion om klass är Susanna Alakoski. Utan gnäll, utan att fastna i klyschor eller det totalt självupptagna, skriver hon i samma nummer om hur klassamhället fortfarande slår ner många människor och skapar fruktansvärda underlägen och klyftor.

En läsare av min blogg blev upprörd när hon i mitt första inlägg om postmodernismen läste ett citat där en person ansåg att nazismen och politiken som fördes i den tidens Tyskland var den slutgiltiga formen av identitetspolitik. Hon blev så upprörd att hon inte ens kommenterade det hela på min blogg utan skrev en kommentar hos Mr Brown istället.

Den citerade personen är dock inte ensam om att identifiera identitetspolitik och dess konsekvenser med rasism. På nätet hittade jag en D-uppsats vid Luleå Tekniska Universitet som gör detsamma, Folkmordet i Rwanda - en ny form av identitetspolitik? av Helen Harby.

Intressant?
Andra bloggar om: Identitetspolitik, Postmodernism, Socialistiska Partiet, Politik, Klass, Arbetarklass

Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Petter Larsson skriver i en krönika i Göteborgs-Posten att retoriken när de borgerliga mainstream-partierna (inklusive sossarna) debatterar mot Sverigedemokraterna går käpprätt åt helvete när man tar till nationalistiska argument. Han menar att detta är förkastligt och felaktigt.

"Men det är att leka med elden. Problemet är att socialdemokratin därmed accepterar en av sd:s grundidéer: att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt. Så normaliseras fiendens språk och tankar.
Risken är att folk går på det - särskilt när det kommer från ett stort parti, som inte kan misstänkas för rasism.

Är det inte just den här typen av klimatpåverkan som är den stora faran med högerpopulismen? Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte att bli något betydande parti i väljarsiffror under överskådlig tid - med några få lokala undantag. Men om de tillåts styra det offentliga samtalet, vad vi pratar om och hur vi gör det, så har de redan delvis vunnit."

Jag håller med. Att bekämpa Sverigedemokraterna med deras egna medel innebär ju att deras åsikter vinner, även om de som parti inte vinner.

I stället måste man bekämpa dem på annat sätt. Vi måste ta upp vardagsfrågorna, de sociala rättvisefrågorna och ge andra svar än Sverigedemokraternas papegojliknande upprepande av ett mantra.

Bostadsbrist och bostadssegregation med problem och förfall i en del arbetarklassområden beror på flera saker. Dessa är:

1. Borttagna bostadssubventioner vilket lett till minskat bostadsbyggande och bostadsbrist
2. Ombildning av allt fler hyresrätter till bostadsrätter vilket gör boendet dyrare
3. Arbetslöshet och utanförskap för arbetarklassen som gör folk fattigare vilket elder till ett alltmer segregerat boende

Detta åtgärdas med ett återinförande av bostadssubventioner och byggande av fler hyresrätter. Istället för mer marknad, som bara gynnar de rika, inför vi mer reglering, något som gynnar de fattiga, arbetarklassen. Detta leder till fler byggda hyresrätter och färre bostadsrätter. En politik för full sysselsättning måste återigen införas.

Arbetslöshet, utanförskap, marginalisering, våld slår hårdast mot arbetarklassen. Det finns ett samband mellan dess saker. Arbetslöshet skapar de tre senare. Sammantaget leder de till ökad segregering.

Åtgärdas med en politik för full sysselsättning. Börja med att återanställa 265 000 människor i offentlig sektor. Tidningen ETC tog fram ett förslag inför valet förra året. A-kassan återställs till 100%. Läs ett förslag med finansiering till detta. Att minska löneskillnader är ytterligare en åtgärd som minskar dessa problem. Det kan man gör genom att höja kvinnors löner och genom att höja offentliganställdas löner. Med minskade klyftor i samhället och minskad arbetslöshet minskar också våld och brott.

Arbetarklassen åker mer kollektivtrafik än andra. Att satsa på kollektivtrafiken innebär att man förbättrar för arbetarklassen. Dessutom förbättrar det miljön.

Sjukvården försämras och privatiseras. Privatiseringar leder till en dyrare sjukvård och en segregerad sjukvård. Arbetarklassen får då sämre sjukvård än de rika. Istället ska vi förbättra sjukvården genom att stoppa privatiseringar , göra tandvården fri och förbättra för äldre. Vad ytterligare privatiseringar kan leda till visar Michael Moore i sin senaste film Sicko. Han kritiserar också den svenska regeringen.

Privatiseringen av pensionerna missgynnar arbetarklassen. Pensionssystemet måste alltså förbättras.

De gemensamma egendomar (telefonnätet, järnvägar, busstrafik med mer) som olika borgerliga och socialdemokratiska regeringar försnillat leder till försämringar för de med sämst betalningförmåga, för de som tjänar minst, arbetarklassen. Ta tillbaka dessa egendomar.

Avregleringar har lett till dyrare priser i exempelvis elmarknaden. Inte heller någon annan stans kan man se nåt som gjort det bättre för arbetarklassen med avregleringar. Regleringar kan införas igen för att gynna arbetarklassen.

Den nuvarande borgerliga regeringen har gynnat de rika med diverse skattelättnader. Naturligtvis inför vi dessa skatter igen och minskar på det sätte klyftorna i samhället. Något som leder till minskat utansförskap, minskad segregering etc. När vi ändå håller på ser vi till att skatt på räntor , aktieutdelningar etc får samma reella procentsats som skatt på arbete. Bör leda till en höjning av det förstnämnda och en säkning av skatten på arbete. SItuationen för arbetarklassen förbättras.

För att minska segregeringen inför vi återigen en statlig skola och avslutar det för arbetarklassen farliga exprimentet med alltfler privatskolor (så kallade fristånde skolor).

Det går säkert att forstätta en stund till, men min poäng kanske kommer fram, vi bekämpar Sverigedemokraterna bäst genom att presentera bättre förslag på lösningar av olika problem. De lösningar vi inom vänstern presenterar på sociala problem måste gynna hela arbetarklassen.

Politiken måste utgå från arbetarklassens behov, inte utgå från diverse livstilsfrågor. För då lämnar vi fältet fritt för populister från höger. Vi i vänstern måste tala i ett underifrånperspektiv. Oxh kom ihåg, det är inte Sverigedemokraterna som främst bojkottas av det etablerade. Det är vänstern. Bojkotten mot oss från borgarmedia är klart större och effektivare än något som eventuellt drabbar SD. Det är vi inom vänstern som behandlas illa. Inte SD.

Intressant?

Andra bloggar om: Arbetarklass, Arbetarkamp, Bostadspolitik, Identitetspolitik, Klass, Kollektivtrafik, Nationalism, Politik, Socialistiska Partiet, Sverigedemokraterna, Socialpolitik, Vänstern

Lyckad demonstration mot NATO i Göteborg

Samma dag (lördag 12 maj) som tusentals människor sprang Göteborgsvarvet genomfördes också en demonstration mot NATO med anledning av ett flottbesök. Demonstrationen samlade uppemot 3000 personer och genomfördes i en anda av kamp och solidaritet enligt de rapporter jag fått från deltagare. Själv var jag ju tyvärr i Stockholm på möte.

Socialistiska Partiet skrev så här i sitt flygblad med anledning av NATO-besöket:

SVERIGES KRIGSMAKT HAR länge varit nära knuten till NATO. Under täckmantel av neutralitet har det mesta - från materiel till spionverksamhet - anpassats till de USA-ledda styrkorna.

IDAG FÖRSÖKER REGERINGEN knappt dölja Sveriges uppslutning kring denna militärpakt, när svenska soldater, flygplan och båtar trimmas in i NRF, NATO Response Force. NRF, som i dagarna använder Göteborg för att förbereda en invasionsövning, är en inledande attackstyrka
som snabbt skall bereda vägen för större NATO-operationer varhelst de amerikanska eller
europeiska storföretagens intressen, marknader eller råvarutillgångar hotas.

TILL DENNA ANDGREPPSSTYRKA har Sveriges regering ansökt om att få ansluta förband ur den svenska krigsmakten för att få sitta med vid bordet bland de andra rövarstaterna.

SVENSKA TRUPPER ÄR idag ställda under NATO-befäl i Afghanistan och hjälper till att avlasta USA:s militär som knappt orkar hålla sig kvar i Irak samtidigt som de hotar Iran. Sedan 2001 har den svenska exporten av vapen fördubblats och förbudet mot vapenexport till krigförande länder gäller inte USA. Och hur skulle det kunna göra det när svenska trupper deltar i krig under USA:s ledning och nu förbereder sig för nya krigsinsatser under NATO:s befäl?

GENOM ATT GÖRA SVERIGE till krigförande stat och i praktiken ansluta oss till NATO utsätter de oss alla för fara. Steg för steg försöker nu regering, industri och militärer vänja oss vid kriget. Men vi får aldrig vänja oss! Tvärtom måste vi säga stopp nu, innan vi dras ännu djupare ner krigets vanvett.

INTE EN SOLDAT, INTE ETT GEVÄR,INTE EN KRONA TILL NATO!
INGA SVENSKA TRUPPER TILL NATO! AVBRYT VAPENEXPORTEN TILL USA! SVERIGE UT UR AFGHANISTAN!

Läs mer: Jinge.se, GP, GT, DN, SVD

Andra bloggar om: Göteborg, NATO, Militär, Politik, Socialistiska Partiet

1 maj med Socialistiska Partiet

I Stockholm gick Socialistiska Partiet (SP) i samma tåg som Vänsterpartiet. Detta renderade en mening i DN, "Socialistiska partiets kollektiviseringsivrare". Det var ju ett positivt omdöme som jag ser det. SP är konsekventa motståndare till privatisering av offentlig egendom och verksamhet. Dessutom vill SP återta sådant som olika borgerliga (inklusive s) regeringar försnillat och sålt av. Esbati rapporterar postivt om tåget, I gotta say it was a good day.

I Göteborg fördubblades antalet åhörare på SP:s torgmöte, där Göte Kildén höll sitt 20:e förstamajtal. Ett fantastiskt tal var det också och det finns att läsa på Socialistiska Partiets hemsida. Faktum är att alla vänsterdemonstrationer (utom en kanske) ökade sitt deltagarantal detta år i Göteborg. Ett resultat av att V och S befinner sig i opposition.

I Lund genomfördes också en lyckad demonstration där Socialistiska Partiet deltog. Kvällsposten har fått för sig att den var olaglig och riskerar att bli polisanmäld, då den genomfördes utan tillstånd. Journalisterna borde lära sig lagarna lite bättre. Det finns inga olagliga demonstrationer, inte heller finns det någon lag som kräver att man söker tillstånd.

Största demonstrationen i Umeå var som vanligt den som SP deltar i, Enad Vänster. Läs mer om detta på Vänster.nu och i Västerbottens Folkblad. I Västervik uppmärksammas SP:s demo av en lokal bloggare och av Västerviks-Tidningen.

Även i andra orter som Västerås, Jönköping, Borlänge, Sundsvall deltog Socialistiska Partiet i olika 1-majdemonstartioner. Mer om detta kan läsas på SP:s hemsida.

Andra bloggar om: Vänstern, Socialistiska Partiet, 1 maj

Demonstrera 1 maj

Demonstrera med Socialistiska Partiet i Borlänge, Göteborg, Lund, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Västervik och fler orter.

Arbete åt alla!
Sex timmars arbetsdag!
Försvara kollektivavtal och arbetsrätt!
90 % i a-kassa och sjukförsäkring!

Borlänge

Samling Vänster 1 maj

Torgmöte vid Cafe Esplanad kl 12.
Möte på Cozmos kl 12.30.

Talare: Alfred Hallmert, Mijlöförbundet Jordens Vänner, Sofia Nyström, Ung Vänster
Musik, fika.

Arr: Samling Vänster

Göteborg

1-maj möte på Järntorget 12.00 - 13.00.

Talare: Göte Kildén, Reza Chitsaz med flera

Arrangörer: Socialistiska Partiet, Ungsocialisterna, ORWI med flera

Osekteristiskt Första Maj-mingel!

Första Maj, arbetarklassens och socialismens högtidsdag, är knappast ett tillfälle där arbetarklassen visar sin styrka. Till och med ett år som detta när vi utsätts för en hård borgerlig offensiv är det en uppvisning i vänsterns och arbetarrörelsens splittring.

Men när alla traskat åt varsina håll kan vi väl i alla fall träffas efteråt och snacka över en kopp kaffe?

Få reda på de verkliga siffrorna för de olika tågen.
Tjafsa om vem som höll det bästa talet.
Gör reklam för din aktivistgrupp.
Hör skvallret om vem som tågade var.

Och diskutera kanske också lite om ett annat, mer enat, Första Maj skulle kunna vara möjligt.

Välkomna till Osekteristiskt Första Maj-mingel!

Plats: Pölgatan 5 (Ordfronts lokaler)
Tid: 13.30 och framåt

Arr. Socialistiska Partiet, ORWI, Ordfront.

Lund

Revolutionär 1 maj 2007 i Lund.

Inga fler kompromisser!

Samling 15.00 Knut den stores torg. Avslutning i Lundagård med picnic, underhållning, ballonger och sockervadd.

Stockholm

Socialistiska Partiet och Ungsocialisterna demonstrerar i egen avdelning i i en med vänsterpartiet och flera gemensam demonstration.

Samling kl.12.00 Medborgarplatsen. Avmarsch 13.00 till Kungsträdgården för avslutade möte.

Sundsvall

USA ut ur Irak, Försvara arbetsrätten och återställa a-kassan.

Vänstertåget

Avgår från Hamnplan 11.45
Möte på Stora Torget 12.00 - 12.40

Arr: V, SUF och SP med flera.

Umeå

Enad Vänster

Kamp mot högerpolitik- för Socialism!

Samling Mimerskolans bollplan kl. 13.00

Arr: SP, RS, Umeå LS med flera

Västervik

Samling för demonstration: Fängelsetorget kl 13:15.
Möte med fika, musik och tal i Stadsparken: 13:45

Talar gör:
Johannes Regell (Skogs- och Träfacket)
Marcus Jansson (Handelsanställdas Förbund)
Sahra Ahmed (Kommunalarbetareförbundet)
Dmitri Tångered (Skogs- och Träfacket)

Arr: Skogs- och Träfacket sektion 1, Socialistiska Partiet