Mer våld i högerextrema miljöer

Att högerextremister är våldsammare än svensken i gemen är väl känt. Det finns bra statistik från Säpo och BRÅ som visar detta. Troligtvis är det också så att det finns mer våld, överfall och osäkerhet i samhällen där högerextremister har stort inflytande. Där det finns många högerextremister och ett stöd för högerextrema åsikter finns det troligen mer våld alltså. Som exempelvis i Rödeby utanför Karlskrona, i Landskrona och i andra delar av Skåne.

Så vill man känna sig trygg ska man uppenbarligen inte rösta på högerextremister. Istället ska man se till att hålla den typen av åsikter och människor borta från det område som man lever i.

Det behöver inte betyda att högerextremister är inblandade i alla bråk.Men där högerextremismen frodas, frodas också förakt för det avvikande, våldsförhärligande, nedvärderande attityder mot andra osv. Sådant leder till mer våld. Det skapas ett samhällsklimat där våld blir mer accepterat. Högerextremism i ett smahälle leder till ökad otrygghet och förmodligen till mer våld.

Borgarmedia: HD, Sydsvenskan, SVD
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Sverigedemokraterna, Rödeby, Landskrona, Politik, Samhälle

Islamofobi - högerextremism

Lena Sundström och Gustaf Fridolin har skrivit en bra artikel om islamofobi i Aftonbladet. Man påpekar samma sak i artikeln som jag gjort tidigare. Nämligen de främlingsfientliga partiernas betydelse för att islamofobi och våld uppstår. Närmare bestämt att framgångar för Sverigedemokraterna för med sig islamofobi, våld och hot.

"Det finns de som trott att framgångarna för ett parti som sverigedemokraterna skulle kunna verka lugnande gentemot de våldsamma rasistiska grupperingarna, att våldet varit en ”pysventil” i ett samhälle där vissa åsikter inte fått komma fram.

Vår granskning visar det motsatta. Det är i samma städer där sverigedemokraterna haft framgångar som också moskéer attackeras och muslimer hotas. Kampen mot islam, som SD-kuriren manar till, har börjat föras. Och även om man menade att bekämpa militant islamism är det vanliga muslimer som får bära bördan och utstå attackerna.

Att detta inte toppar medias rapportering kanske handlar om vår svårighet att hantera flera komplexa problem samtidigt. I spåren av islamistisk terror har vi lärt oss förstå att det är muslimer som är det stora hotet mot det öppna samhället och demokratin. Hotet från militant islamism bör inte förringas, men ska demokratin försvaras får inte rädslan för det tränga bort andra hot."

Slustasten av Fridolins och Sunströms resonemang är att problemet är högerextremismen. Det är den som måste bekämpas och diskuteras. Vägrar vi inse det faktum att det är högerextremismen som är ansvarig för många brott i Sverige, oavsett om det gäller s.k. ungdomsvåld som på Kungsholmen eller i Rödeby, eller islamofobiska brott av olika slag. Detta därför att den högerextrema ideologin, med dess fientlighet mot allt avvikande, för med sig att en del brott legitimeras.

De partier och organisationer som medverkar till att göra Sverigedemokraterna rumsrena, exempelvis genom att debattera direkt med dem, blir också medansvariga till att våld, islamofobi och andra typer av hat mot det "annorlunda" sprider sig i samhället.

Bidragande till den aktuella utvecklingen har också de regeringar som Sverige haft sen mitten av 1980-talet varit. De har fört en konsekvent nyliberal politik (lite långsammare i sossarnas fall, lite snabbare förändringar med högerregering) inriktad på försämringar för de som har de sämt. Sjuka, handikappade, arbetslösa. Även på det sättet skapar man grogrund för den typen av händelseförlopp vi sett i Rödeby. För en sån politik säger till folk att det avvikande är förkastligt, att det avvikande är nåt att se ner på. Vilket skapar främlingsfientlighet, grogrund för högerextrema partier och ett samhälle där egenintresset ska styra allt.

Inte heller blir situationen klarare då alla möjliga debattörer envisas med att påstå att det finns 400 000 muslimer i Sverige. Det är inte sant. Det finns cirka 500 000 människor från muslimska länder. De flesta av dessa kommer från Iran och Bosnien. Flertalet är inte troende. Många är ju faktiskt flyktingar från muslimskt styre. Sanningen är att det finns omkring 90 000 - 100 000 troende muslimer i Sverige. Det är det antal som uppges var medlemmar i olika muslimska församlingar.

Det är liksom lättare att diskutera om man har verkliga fakta klart för sig. Antalet troende muslimer motsvarar alltså antalet medlemmar i Pingstkyrkan. Kanske jobbigt många, men trots att både Pingstkyrkan och många muslimska organisationer är väl så reaktionära utgör de knappast nåt hot mot det svenska samhället.

Intressant?
Bloggat: Jinge1, Jinge2
Andra bloggar om: Islam, Sverigedemokraterna, Religion, Våld, Brott, Islamofobi, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Regeringen

Problematiska högerextremister

Högerextrema åsikter hars pelat en roll eller kan ha spelat en roll vid en långa rad av våldsdåd och överfall den senaste tiden. Det allra senaste var ett överfall på en vänsteraktivist i Göteborg som sålde böcker mot rasism i ett göteborgskt köpcentrum.

Det hela visar på ett tydligt sätt att högerextremister är de som står för det mesta politiskt betingade våldet i Sverige. Det är vad jag kan förstå en av anledningarna till att polisen funderar på att ställa in nazisternas årliga s.k. Salemmarsch.

Samtidigt kan vi på andra håll se ett ökat antal mot muslimer och muslimska organisationer i Sverige. Att Sverigedemokraterna öppet deklarerat sin rasism, främlingsfientlighet och islamofobi har förmodligen inneburit att man legitimerat den här typen av hot och agerande från sina sympatisörer. Partiet bär därför ett stort ansvar för människor i Sverige inte alltid känner sig trygga.

Problemet med högerextremism och våld tas dock inte på alllvar av emdia. SPeciellt inte som man när man skriver om det hela också alltid tar upp vänsterextremas våld. Nånting som är nästan obefintligt. Högerextrema mördar fler människor varje år. Vänsterextrema har inte mördat nån sen Amalthea-bombdådet i början av förra seklet.

Bloggat: Trotten
Borgarmedia: Högerextremister är brottsliga på många sätt, DN1
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Sverigedemokraterna, Salem, Salemmarschen, Nazism, Islamofobi, Politik, Samhälle, Rasism

Rödeby inte vilket samhälle som helst

(Artikeln skriven med anledning av några artiklar i GP, som tyvärr inte finns på nätet)

Inte på något sätt. I Rödeby har ett ungdomsgäng i åratal trakasserat en familj. I Rödeby har en 15-åring blivit nerskjuten med hagelbössa. Bara dessa händelser gör att Rödeby inte är som vilket samhälle som helst.

I Rödeby får ett parti som är fientligt mot allt avvikande, mer än 10% av rösterna. Ett parti som i hela Sverige har stöd av cirka 3% är alltså rejält mycket större i Rödeby. Ytetrligare en sak som gör att Rödeby inte är vilket samhälle som helst. Inte vilken by som helst.

Rödeby är speciellt. Rödeby har ett stort inslag av högerextremister. Det har länge varit känt som en nazisthåla. Rödeby avviker.

Högerextremismen, med dess förakt för svaga, dess förakt för det avvikande är en starkt bidragande orsak till att trakasserierna mot en lätt förståndhandikappad ung man kunnat pågå så länge. Högerextremismen är en bidragande orsak till det hat, de hot och de trakasserier mot olika människor som fortsätter i Rödeby. Inser man inte detta kan man inte gör något åt situationen i den lilla Blekinge-orten.

Det är samma parti som nu vill sprida sitt hatiska budskap över hela landet. Samma rasister, samma fördomsfulla och hatiska typer som delvis orsakat tragedin i Rödeby, vill nu skapa liknande tragedier i resten av landet.

För att bemöta dem ska vi prata om deras ekonomiska politik, deras familjepolitik och andra sociala rättvisefrågor. Vi ska prata om deras konservativa syn på kvinnor och deras reaktionära syn på jämlikhet. Vi ska prata om deras arbetsgivarvänlighet, deras arbetarfientlighet. Deras uppmaningar till egoism. Sverigedemokraterna vill inte lösa arbetarklassens problem. De vill skapa ökat förtryck av den svenska arbetarklassen.

Sverigedemokraterna bekämpas i vardagen.
Borgarmedia om högerextremism och våld: DN1, DN2, Sydsvenskan, SVD, DN3, DN4
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Högerextremism, Våld, Politik, Samhälle, Främlingsfientlighet, Rasism

Invandring

De finns främst fyra typer av invandring till Sverige. Flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring är de viktigaste. Till dessa kommer anhöriginvandring och gäststudenter/forskare.

Flyktinginvandring kan delas in i två grupper, kvotflyktingar, dvs folk som kommer hit med hjälp av svenska myndigheter och enligt överenskommelser med FN. Det är en mindre grupp än de som själva tar sig till Sverige och söker asyl här.

Flyktingar kommer främst från olika krigshärdar i världen som Irak, Afghanistan och Somalia (underligt, USA är inblandat i alla tre konflikterna). Inte underligt att folk flyr från de länderna. Och självklart att vi ska emot dem.

Arbetskraftsinvandringen sker främst från andra länder i EU, som exempelvis Polen, Lettland, Litauen och Storbritannien. Inkluderar också bönder från exempelvis Nederländerna som köper gårdar i Sverige. Idag är denna typ av invandring förmodligen mindre än flyktinginvandringen. Men det är svårt att veta. För ofta är denna typ av invandrare det som kallas gästarbetare och de blir aldrig skrivna i Sverige. Dvs de syns inte i invandringsstatistiken. Men de finns här. Och jobbar här.

Gäststudenter och gästforskare kommer från Kina, Indien, Iran, USA och EU-länder. En del av dem stannar faktiskt i Sverige efter studierna.

Anhöriginvandring rör sig främst om anhöriga till flyktingar som beviljats asyl i Sverige.

Alla utom flyktingar kan bosätta sig precis var de vill i landet. Och många kommuner vill inskränka flyktingars möjligheter att flytta vart de vill även efter att de beviljats asyl eller tillfälligt uppehållstillstånd. Något jag tycker är en inskränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är liksom att bli fängslad på nåt sätt.

Men okej, jag inser att det kan vara ett problem för de kommuner där många flyktingar bosätter sig. Men det är lätt att lösa. Istället för att kommunerna ska finansiera flyktingmottagandet får staten helt ta över ansvaret. Då är det inga problem med var folk bor. Och vi slipper också gnälla på kommuner som vägrar ta mot flyktingar.

Till slut, Sverige kommer att behöva invandring. För att det ska finnas tillräckligt med arbetskraft i landet. Som kan försörja de stora kullar med nya pensionärer som kommer de närmaste åren. Då duger det inte att vara ett utvandringsland, såsom Sverige faktiskt är nu. Förra året utvandrade fler från Sverige än antalet som invandrade till Sverige. En stor del av utvandringen rör sig om invandrare av olika slag som återvänder till det land de kom ifrån.

Sverigedemokraterna som nu framträder som tydligt främlingsfientliga och rasistiska har inga lösningar på problemet med större utvandring än invandring. Inte heller några lösningar på problemet med de stora pensionsavgångarna.

Om Sverigedemokraterna på Skånes Social Forum.
Bloggat: Slutstadium, Marta Axner, Jag älskar Sverige, Anna-Lena Lodenius, Claes Krantz
Borgarmedia: DN
Andra bloggar om: Invandring, Krig, Sverigedemokraterna, Flyktingpolitik, Kommuner, Flyktingmottagande, Asyl, Politik, Samhälle

Högerextremismen

Högerextrema har mångdubbelt större brottslighet än vänstern. De begår flera mord varje år. Vänstern har inte begått ett enda sen 1905. Det värsta terrordådet som genomförts i Sverige begicks av högerextremister med kopplingar till polis och militär. Högerxtremister är ofta unga män. Våldsamhet och våld är ofta en del av kulturen.

De som oftast mördas av högerextremister är homosexuella män. Andra som mördats och överfallits av högerextremister är vänsteraktivister och poliser.

Ett högerextremt parti är Sverigedemokraterna. De lockar huvudsakligen män, skriver DN. Män som vill ha en gammaldags politik. Där kvinnorna är underordnade männen. Där arbetarklassen är underordnad borgarklassen. Ett samhälle som få av oss vill ha. Dessutom är det ett parti som är fullt med folk som är brottsliga. Fullt med folk som inte klarar av att sköta sina uppdrag.

SD:s nazistiska syskon inom extremhögern är allt som oftast inblandade i våldsamma överfall på vänsterfolk och på poliser (jmfr polismorden i Malexander). Samma nazister som enligt artikeln i DN kom i bråk med polisen i Vimmerby överföll för ett par år sen en av Socialistiska Partiets studiecirklar.

Som helhet är de högerextrema grupperna alltså inriktade på en mycket gammaldags familjepolitik. Man försvarar det kapitalistiska systemet och vill föra en högerpolitik som är värre än borgarregeringens. De rika ska få ännu mer och de fattiga ännu mindre. Man är främlingsfientliga och rasistiska. Dessuom våldsammare och mer kriminella än vad medlemmarna i andra politiska partier är.

Borgarmedia: DN1, SVD,
Bloggat: Kaj Raving, Annica Tiger, Jinge, Claes Krantz, Slutstadium
Andra bloggar om: Högerextremism, Sverigedemokraterna, Nazism, Rasism, Våld, Polis, Främlingsfientlighet, Samhälle, Politik

Högerextrema försöker mörda

I helgen som gått överföll högerextremister människor med kniv både i Göteborg och i Stockholm. Överfallet i Stockholm rubriceras av polisen som mordförsök och två nazister har häktats. Kring överfallet i Göteborg fins det en del oklarheter forfarande och de två överfallna har deklarerat att de inte tänker vittna mot gärningsmannen.

Även i Göteborg verkar det som om högerextremister den gångna natten försökt knivmörda en man.

Det här våldet är mycket allvarligt och fortsätter nazisterna på detta vis kommer någon att bli dödad.

Men det hela får mig också att fundera över högerns och liberalernas rättspatos egentligen. De blev enormt upprörda över överfallet på en medlem i Sverigedemokraterna häromveckan och kastade ur sig den ena beskyllningen efter den andra mot den svenska vänstern. De blev sen väldigt tysta när det mesta tydde på att det var en intern uppgörelse inom SD eller en ren fejk.

Och nu när vänstermänniskor och såna som nazisterna tror är vänster utsätts för mordförsök från bevisat nazistiska förövare är de borgerliga ledarskribenterna och bloggarna tysta. Magnus fallerar, varför säger du inget nu? Karamellpojken? GUDmundson? Johan Ingenting? Och vår egen vänstergnällare, Jonas Morian? Godmodige Tommy i Kungsbacka då? Inget att säga? Accepterar ni då politiska mord? Om det är vänstermännsikor, socialister som blir dödade så är det okej? Eller hur ska man tolka er tystnad?

Borgarmedia: DN
Bloggat: Slutstadium,
Andra bloggar om: Våld, Nazism, Media, Högerextremism, Sverigedemokraterna, Politik, Högerbloggar, Borgarbloggar, Johan Ingerö, Magnus orerar, Jonas Morian, MinaModerataKarameller, Per Gudmundson, Samhälle

Kd - inte populistiska nog.

Det är härligt att se att alliansens taktfasta march mot ett högervridet Sverige inte är stört av några dissidenter. Nej, en enad front visar de upp, med ett gemensamt program och en politik som står på folkets sida!

Ja, det var i alla fall sådana berättelser vi fick höra innan valet. Nu ger tydligen kristdemokraterna ett rött kort för de "Nya moderaterna". En debattartikel där ett helt gäng med kristdemokratiska politiker visar precis varför kd sitter nära 4-procentspärren. Men, säger de, det som behövs är att högern blir ännu mer höger! Vi är inte tillräckligt höger, så Sverigedemokraterna tar våra frågor! Det är i alla fall vad debattartikeln verkar peka på när man talar om populistiska partier som i en förvirrad fotbollsliknelse spelar längst ut till höger där alliansen borde fara fram.

Detta kanske är en ny taktik, kd vill nu inte bara stå för en konservativ syn på familjen, könsroller och våra värderingar, nu skall de ta in lite rasism också, för att spela på rätt sida planhalvan. Det är fint att de bekräftar detta i en stor dagstidning som SvD.

Men vad är då deras kritik mot moderaterna, förutom att de inte är tillräckligt rasistiska och därmed släpper väljare till sd? Tydligen ( Detta måste jag ha missat ) så försvarar moderaterna fackets "extrema stridsåtgärder" och blockader av enskilda småföretagare. Man förordar en familjepolitik baserad på statlig kvotering. Och tydligen så är moderaterna just nu vänster, och spelar boll med sossarna. Vad de inte förstår är att sossarna rätt länge har spelat boll på höger sida av planen. Det är som två lag, ärkefiender som bara spelat mot ett mål.

Men, all denna förvirrade politik som moderaterna har stått för, vad är lösningen? Att Göran Hägglund träder fram med sin oemotståndliga karisma, slår undan sd, tar deras väljare och så har vi helt plötsligt ett rasistiskt, konservativt regeringsparti som kommer cementera alla kilar och splittringar som alliansen redan har. Regeringsskifte redan 2008, kan man hoppas, när alliansen en gång för alla fallit samman i den hög av smygpopulistiska, värdekonservativa, arbetarfientliga, fattigdomsföraktande, sjukdomsförkastande borgare den är byggd av.

Det är dags att se till vänster, se till alternativen till detta destruktiva samhälle. En bättre värld är möjlig!

- Z, som skriver gästartiklar då och så.
Här har ni artikeln som jag skrev om, om ni missade länken i inlägget:SvD

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Moderaterna, Alliansen

( Och angående sjukskrivningar som vart så mycket på tapeten: Vad är bättre, att ha ett samhällsklimat där folk faktiskt kan bli sjukskrivna för lite mindre, eller ett samhällsklimat där du tvingas jobba för din överlevnad och inte vågar sjukskriva dig för då får du sparken? Där har ni förklaringen till många länders sjukskrivningsstatistik. Ett sådant land vill jag aldrig leva i, ett land där de rika har råd att göra vad de vill medan de lågavlönade tvingas till det ena och det andra för att säkra bostad och mat. )

Sverigedemokraternas fejköverfall

Allt fler märkliga uppgifter kommar fram om "överfallet" på SD-aktivisten Michaela. Som kanske är mera känd som flickvännen till Kinnunen.

Var det överhuvudtaget ett överfall? Tejpade hon sig själv? I trappen eller i lägenheten? Och bara på kläderna. Hade hon armarna fria? Och kunde skrika och prata? Motsägelserna och underligheterna hopar sig.

Och vad säger nu alla (inklusive borgerliga bloggare) som genast började gorma om vänsterextremister, AFA, hot mot demokratin och våld? När det antingen är en intern uppgörelse (precis som jag från början misstänkte att det kunde vara) eller en helt fejkad händelse. Ja, nog kan man se det som ett hot mot demokratin. Ett hot som SD står för.

Var är media nu? Samma media som var så kåta på att peka ut vänstern. Varför skriver de inget om underligheterna med fallet (med undantag av Expressen då)?

Så nu, Petter, är vi i alla fall fyra stycken som tycker det hela är underligt!

Borgarmedia: EX,
Bloggat: Petter1, Jinge1, JJ, Jinge2, Petter2
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Brott, Martin Kinnunen, Politik, Media, AFA

Bekymmersamt

Sverigedemokraterna är fortfarande under 4%-spärren i opinionsundersökningarna. Men läskigt nära. Det är i högsta grad oroande. Även de konservativa kristdemokraterna ökar i den senaste opinionsmätningen från Sifo. Förhoppningsvis kommer de ändå att ramla ur riksdagen vid nästa val. I Svenska Dagbladet är man glada över opinionsundersökningen som visar en uppgång för regeringspartierna. Totalt sett behåller dock den samlade oppositionen, s, v och mp en betryggande majoritet i undersökningen.

Undersökningen är förmodligen gjord innan Kinnunen-affären och SD:s siffror kan nog påverkas av denna. Om det är en interna uppgörelse inom SD eller bland högerextremister så kommer deras siffror att falla som en sten. Det verkar ju dessutom vara det troliga scenariot i nuläget. Om det mot förmodan är en förvirrad vänsteranhängare som utfört överfallet kommer deras siffror att stiga i opinionsundersökningarna framöver.

Borgarmedia: SVD, AB
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Opinionsundersökning, Regeringen, Politik

Vänsteraktivister - för dom var klädda i svart!

Den finlandsättade främlingsfientlige ungdomspolitikern Kinnunens likaledes främlingsfientliga flickvän, också hon medlem i SD, blev överfallen av några snubbar i svarta kläder. Enligt vad hon uppger. De båda verkade rätt så skärrade på bilderna från presskonferensen så det verkar nog ha varit ett riktigt överfall.

Men argumenten för att det skulle vara vänstern och AFA som ligger bakom verkar mer än osedvanligt svaga. Förövarna var klädda i svart. Det var motiveringen. Men hallå! Nazister är också klädda i svart numera. Läs boken Brunt!

AFA och RF brukar också på sina hemsidor gå ut med meddelanden när de gjort någonting. men inget sånt har synts till denna dag. På socialism.nu , ett debattforum på vänsterkanten, med mest autonoma/anarkistiska medlemmar förnekas att vänstern skulle ha med det hela att göra överhuvudtaget. Där spekuleras friskt om allt från kärleksaffärer över inbrott till svensexa. Ingen tycker speciellt synd om de drabbade, men det kan man knappast vänta sig heller.

Vad som är mer förvånande är hur en del normalt sansade männiksor får lite av en överreaktion som jag ser det. Lodenius har sen några år tillbaka nåt problem när det gäller den autonoma miljön. Utan att egentligen veta någonting längre om miljön används hon som expert. En annan jag tycker överreagerar lite är den normalt sansade Jonas Morian. Han anklagar visserligen inte AFA för detta dåd, men han hoppar på dem. Lite i onödan kan man tycka. Och Gudmundson är förstås förbannad på sina gamla polare. Vad är det som gjort honom så bitter på sina gamla kompisar? Fick han hjärnskakning nere i Göteborg år 2001, eller vad har hänt?

Det är tur att en sån som Jinge verkar hålla huvudet kallt i alla fall.

Andra bloggar som överreagerar som vanligt är den puckade dyslesbiskt som ju många gånger tidigare demonstrerat sin monumentala okunnighet om allt som har med vänstern att göra. Kvinnan på bloggen Dexion har också gett sig in på ett ämne hon inte behärskar liksom Magnus Betnér. Fast av honom hade man kunnat vänta sig bättre tycker jag nog. Men förvånande nog är snubben med den underliga bloggen Peace, Love and Capitalism verkligt sansad.

Borgarmedia: DN1, SVD1, SVD2, DN2, DN3, AB1, AB2, EX, AB3
Bloggat: Mitt förra inlägg, Ett hjärta rött
Andra bloggar om: Brott, Våld, Sverigedemokraterna, Högerextremism, Politik, Samhälle

PS. Innan ni skriver korkade kommentarer. Läs mitt förra inlägg DS

Att gå över gränsen

Om detta är ett politiskt motiverat angrepp så har någon/några gått långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Fysiska övergrepp på enskilda personer bland politiska motståndare är inte okej.

Om det inte är politiskt motiverat, vilket ännu så länge verkar var det troligaste, är det ytterst obehagligt för de drabbade förstås. Men skiljer sig därvidlag inte från andra brott. Fast en del högerbloggare har ju direkt antagit att det är vänstern. Utan minsta tillstymmelse på bevis att det skulle vara så.

Eftersom jag är ytterligt misstänksam mot Sverigedemokraterna så håller jag det inte heller för otroligt att det är en intern uppgörelse i partiet. Då har det naturligvis också politiska förtecken, men av ett annat slag. Högerextremister har ju använt våld förr för att göra upp internt. Och med tanke på de högerextremas flitiga förekomst i straffregister är väl det kanske inget att förvånas över.

Eller så är det bara en uppgörelse i kriminella kretsar. Ett vanligt brott.

Läs också om hur jag reagerat på påhoppen mot moderatpolitikern Göran Lindblad i Göteborg i denna tråd på socialism.nu. Observera att det i det fallet inte förekom något våld och att kampanjen innehöll en ganska rolig affisch.

Borgarmedia: GT, AB, DN1, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: Brott, Våld, Sverigedemokraterna, Högerextremism, Politik, Samhälle

Recensera men icke förstå

I DN recenseras boken Brunt! som jag tidigare skrivit om. Recensenten verkar dock ganska förvirrad och dåligt insatt i debatten om rasism i Sverige. På annat sätt kan jag inte tolka följande rader:

Banden mellan höger och väns­ter, liksom till delar av den gröna rörelsen, komplicerar förhållandena på ett sätt som också gör den enade fronten mot dessa rörelser svår att hålla samman. Det är viktigt för oss att begripa denna motsägelsefullhet, och i motståndet mot intoleransens partier inte själva käbbla om vem och vad som är höger eller vänster - som nu i Sverige då båda de politiskt etablerade sidorna patetiskt försöker mota in sd i motståndarlägret snarare än att ta debatten mot dem med gemensamma krafter.

Vilka band mellan höger och vänster menar karln? Jag känner inte till några sådana band. Är han bara ute efter att misstänkliggöra vänstern? Och varför i så fall? För att det är vänstern som dominerar det anti-rasistiska arbetet i Sverige? Men det beror ju på att folkpartiet och andra borgerliga partier använder islamofobi och rasism som ett sätt att få fler röster. Det är väl de partierna han borde kritisera. Det borde väl stå högern och högern. Eller extremhögern och borgarpartiernas band.

Och vem är det som försöker tvinga in Sverigedemokraterna i vänsterlägret? Ingen så vitt jag vet. Mer än möjligen recensenten Torbjörn Elensky själv då. Och vad har Sverigedemokraterna med nazismen att göra? Det är inget nazistiskt parti. Högerextremister, javisst. Rasister, javisst. Boken handlar om nazism. Inte om högerextremism på ett bredare plan. Nazismen är som jag ser det inget större problem i Sverige. Sverigedemokraterna är ett större problem. Och det löser vi inte genom att släppa in dem i gemenskapen och debatten.

Andra bloggar om: Rasism, Sverigedemokraterna, Nazism, Antirasism, Politik

Utanförskapet

I Göteborgs-Posten skriver Abraham Staifo en krönika om integrationspolitiken. Dvs om hur vi tar hand om alla som kommit till Sverige som invandrare och flyktingar. Krönikan handlar också om den i mitt tycke rätt misslyckade ministern Nyamko Sabuni. Enligt Staifo är det utanförskapet som är invandrarnas och flyktingarnas största problem. Han har bara delvis rätt.

Utanförskapet är ett problem för de invandrare som hamnar i den svenska arbetarklassen socialt. Den är inget som helst problem för de som tillhör den svenska överklassen och bara ett marginellt problem för de invandrare som finns i medelklassen. Denna distinktion är viktig. Ty rent generellt finns det ett utanförskap i arbetarklassen. Det finns även i den vita arbetarklassen. Ett närbesläktat begrepp är alienation. Ett modeord på 70-talet, som användes flitigt när man beskrev situationen i förorterna. Samma förorter, samma beskrivningar, samma problem, samma konstiga rapportering som nu, men med i huvudsak svenska och finska invånare.

Utanförskapet i den vita arbetarklassen är som jag ser det orsaken till att röstandet på Sverigedemokraterna har ökat. Något som är väl så allvarligt som att andra grupper inom arbetarklassen inte deltar i val. Och som vänstern inte kan hindra genom att koncentrera sig på identitetspolitik. Något som vänstern gjort alltför mycket under 90-talet och början av det nya århundradet. Istället måste vänstern fokusera på de sociala rättvisefrågorna, frågor som förenar arbetarklassmänniskor, oavsett ursprung.

Just det har vänstern i Norge misslyckats med, med läskiga resultat som följd. Fremskrittspartiet är största parti och rasismen i samhället tar sig mycket obehagliga uttryck. Den norska författaren Anne Holt är en av de som reagerat mycket skarpt på det inträffade. Så här skriver hon bland annat:

- Från att ha bott i ett land som i alla fall inte accepterade öppen rasism bor jag nu i ett land där det nästan är politiskt korrekt att vara kritisk till invandring

Hela hennes artikel finns i norska Aftenposten.

Ett annat land där samhället inte kunnat hålla rasismen stången är Danmark.Vi i Sverige får inte gör samma misstag som där. Vi måste mota olle i grind. Sverigedemokraterna får inte betraktas som rumsrena. De ska inte bjudas in i det offentliga samtalet. Och vi inom vänstern måste tala om klass, välfärd och arbetares rättigheter. Det får inte var som med SSU-ordföranden och hennes motkandidat. Ingen klasspolitik alls. Då riskerar vi en dansk eller norsk utveckling.

Borgarmedia: SVD1
Bloggat: Slutstadium, Guero
Annat intressant om: Sverigedemokraterna, Rasism, Danmark, Norge, Politik, Invandring, Samhälle, Nyamko Sabuni, Abraham Staifo,

Två av tre säger nej till Sverigedemokraterna

Det är riktigt att som LO säger, att uppmärksamma Sveriges arbetare på SD:s arbetarfientliga politik. Men vi ska inte ta debatten med dem. Vi ska debattera de intressanta frågorna, utan att göra saker som kan få folk att uppleva SD som rumsrena. Även i fortsättningen ska alltså Sverigedemokraterna bojkottas så mycket det går. Isoleras och framställas som det de är, ett arbetarfientligt parti med en politik som gynnar de rika i samhället.

–Som facklig organisation ska vi även granska vad sd står för. De vill ändra MBL och lagen om anställningsskyddet så att turordningsreglerna försvinner. De vill ge arbetsgivarna fullständig uppsägningsrätt. Det måste vi lyfta upp på bordet, säger Anders Ferbe.

(citat från artikel i SVD)

Och vi ska komma ihåg. Två tredjedelar av svenska folket vill absolut inte se Sverigedemokraterna i riksdagen. Och 80% kan inte tänka sig att rösta på dem eller nåt liknande parti. Och slutligen, under 4% kan tänka sig att rösta på dem enligt de senaste opinionsundersökningarna.

Läs mer: Konservativ familjepolitik, Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna, Invandring, attityder och rasism, Sverigedemokrater och rasism bekämpas i vardagen, Varför har så många fel om Sverigedemokraterna?, Xenofobi och rasism
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Arbetsmarknad, Arbetarklass, Invandring, Politik

Har en svunnen tid kommit åter?

Akuhujan skriver fint om sin mormor och pekar på tecknen av att det råa klassamhälle som vi alla trott var borta för evigt från Sverige nu är på väg tillbaka med den borgerliga regeringen som spjutspets och motor i denna negativa samhällsutveckling.

Men som Akuhujan också skriver är det inte lika allvarligt idag som på hans mormors tid. Eller på min fars tid. Men nog är vi på väg åt det hållet. Skattesänkningar för de rika, tiggare är tillbaks på gatorna och de fattigas kvinnor ska läras att passa upp på de rika.

Min far växte upp i 30-talets och 40-talets Göteborg, i en miljö där de flesta grannar talade jiddisch och den ortodoxa synagogan låg snett över gatan. Svenska var följaktligen inget språk han behövde förrän han började i skolan. Hemma pratades det ju engelska, eftersom det var farmor som var hemma och tog hand om barnen (om nån överhuvudtaget var hemma). Farfar var ju sjöman och borta för det mesta. Vad jag förstår hände det att min far ibland fick tigga för att de skulle ha tillräckligt med mat. Det kan verka otroligt för oss idag, det var ju bara 70 år sen, men så var det. På ett kort, när familjen flyttat till en bättre bostad med WC och badrum ute i Majorna i ett s.k. solgårdshus (barnrikehus), har min far i stort sett inte ett enda helt klädesplagg. Så det är uppenbart att de var väldigt fattiga. Vi är inte tillbaka i det samhälle min far växte upp i. Inte än.

Min far och hans uppväxtförhållanden får mig att tänka på en annan bloggartikel jag läste av Syrran. Den handlar om Att vara svensk - och inte . Hon kommenterar där Fredrik Lindströms program Världens modernaste land. Jag tycker hon drar alldeles för stora växlar på vissa företeelser i programmet. Och direkt felaktigt och osmart är det att jämföra Fredrik Lindström med Sverigedemokrater. En dröm om ett paradisland med röda stugor behöver väl inte heller vara fel? Det landet har ju aldrig funnits. På "de röda stugornas tid" i verkligheten var stugorna grå, folk svalt och utvandrade till andra sidan jordklotet. Det var ju dessutom långt innan man försökte skapa folkhemmet. Folkhemmet i sig var ju mer långa grå hyreslängor i utkanten av stan dit folk tvingades flytta för att få en modern bostad.

Men, för sjutton, vi kan väl få drömma om något annat. En annan värld. Där alla har det bra. Där klassamhället försvunnit. Och de som bor på landet bor i röda stugor av trä. I alla fall i Skandinavien (de röda trästugorna alltså). Vad är problemet med det? Vad gör det om nån tror att det var så eng ång i tiden? Inte ett skit. Bara han inte tror att det var så på grund av att det då inte fanns några invandrare. Utan det var så att för att vi alla var jämlikar. En osann verklighet, javisst. Men skadar den?

Sen är det ju inte heller så att tolkningsföreträdet kan ligga hos den enskilde individen. Det är omöjligt. För att kunna ha ett fungerande samhälle behövs en del generaliseringar. Om jag ser en snubbe som uppenbarligen har somaliska föräldrar så måste jag ju kunna säga detta också. Jag måste kunna definiera honom i förhållande till mig och andra. Även om han anser sig vara svensk och definierar sig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör. Eller att folk som inte vet vad jag heter ofta uppfattar mig som invandrare. Bara därför jag pratar högt, viftar och pekar. Vad skulle det vara för fel med det? Det är ju bara om jag eller somaliern förtrycks eller diskrimineras på grund av detta som det hela blir felaktigt.

Så vad fan. Min far var en engelsk- och jiddischtalande svensk (han lever, men kan inte jiddisch) och jag är en svensktalande jugge. Eller? Och det råa klassamhället är på väg tillbaks. Jag heter Anders Svensson och jag är inte som "oss".

Vi tillhör alla olika grupper i samhället. Grupper är någonting som finns. Det kan vara klass. Man kan tillhöra arbetarklassen utan att definiera sig själv som arbetare. Menar Syrran att personen inte är arbetare om personen ifråga inte definierar sig som arbetare? Det är ju konsekvensen av påståndet att bara individen själv får definiera sig själv. Det hela blir i slutändan bara ren individualistisk identitetspolitik. Jag har svårt att tro att det är detta som Syrran menar.

Andra bloggar om: Klass, Politik, Invandring, Svenskhet, Pigdebatt

Xenofobi och rasism

Jag har just läst en bok om nazism. Nazism i dagens Tyskland, USA och Sverige. En bok som heter Brunt! Med Mats Deland och Charles Westin som redaktörer.

Anna-Lena Lodenius har tidigare kritiserat boken för att AFA får vara med. Det är ingen kritik jag delar. Jag kan inte se något problem med att AFA får vara med i boken. Kapitlet som AFA-Doku skrivit fyller väl sin plats. Om det har jag argumenterat i anslutning till Lodenius artikel.

Jag har andra invändningar mot boken. Jag begriper inte varför kapitel 2 är med i boken överhuvudtaget. Kapitlet handlar om homofobi inom reggae-musiken och om hip-hop-kulturen. Jag ser inte riktigt sambandet med de andra artiklarna om nazismen. Kapitlet fungerar inte heller ihop med andra. Det borde inte ha tagits med.

Absolut intressantast är artiklarna om nazismen i Tyskland. Som bland annat visar de obefintliga effekterna av det förbud man haft i Tyskland när det gäller den extrema nazismen. Den visar ett känt fenomen, man kan inte förbjuda åsikter. De tar sig fram på ett eller annat sätt ändå. Förbjuder man en organisation dyker den upp under annat namn. Förbjuder man ett sätt att yttra sig så omformuleras åsikten, men den är ändå densamma. Detta visar att nazism och rasism måste bekämpas med ett öppet samhälle. Med upplysning mot, med aktioner mot och genom att vanligt folk agerar mot nazism och rasism. Inte med förbud. Genom att de saker som får människor att söka sig till odemokratiska och rasistiska lösningar elimineras.

Nu ser jag inte den öppna nazismen som något större problem i det svenska samhället. Genom våldsamheten hos anhängarna till denna ideologi så är den dock ett problem för enskilda individer i det svenska samhället. För enskilda invandrare, för enskilda homosexuella. Våldet mot människor som tillhör vissa grupper är ett problem, men det innebär ingen fara för vårt öppna samhälle.

Inte heller anser jag, vilket redaktörerna av boken gör, att nazismen vuxit de senaste årtiondet i Sverige. Min uppfattning är att den öppna nazismen inte har vuxit. Numerären när det gäller personer in nazistiska grupper verkar vara oförändrad. Antalet deltagare i nazistiska marscher har minskat de senaste åren osv. Detta beror kanske främst på sammanbrottet för ND, men AFA-Doku har i sin artikel i boken lite andra uppfattningar om vad nedgången av marschernas deltagarantal beror på. De menar att det beror på ideologiska och organisatoriska splittringar i den den nazistiska miljön. I så fall är ju sammanbrottet för ND vara en del av detta som jag ser det.

En större fara än den öppna nazismen och rasismen är främlingsfientligheten, xenofobin, som färmst manifesteras hos Sverigedemokraterna. Det SD står för är också rasism. På ett försåtligt sätt kamouflerad som en slags kulturalsim. Olika kulturer ska inte och kan inte fungera bra ihop är resonemanget som denna typ av högerpopulistiska och rasistiska partier för fram. Detta är en större fara för det öppna samhället. Det räcker med att se på det avskräckande danska exemplet hur det blir när sådana uppfattningar får fotfäste i en regering.

Även i Sverige har vi exempel på hur illa det kan gå. I början av 90-talet fick ett populistiskt och rasistiskt extremhögerparti ett visst inflytande i svnsk politik. För första gången behandlades ett sådant parti som rumsrent av andra svenska partier. Och de kom in i riksdagen. Vi fick också en våldsvåg i samhället riktad mot invandrare, med Lasermannen som det mest extrema exemplet på detta våld. I Ordfront nr 4/2002 säger författaren Gellert Tamas, som skrivit boken Lasermannen, följande:

När Ny demokrati gick ut och hetsade mot invandrare borde de ha förstått att det fanns de som faktiskt lyssnade på vad de sa. Jag tror att det finns en koppling mellan att Ny Demokrati kom in i riksdagen och att antalet attentat mot invandrare ökade under den här tiden.

Jag tycker dessa exempel visar på en sak jag tidigare hävdat. Accepterar vi Sverigedemokratern som ett parti som alla andra kommer främlingfientliga och rasistiska åsikter att få större inflytande i samhället. Därför ska alla sådan partier frysas ut så långt det går. Både nazistiska och högerpopulistiska rasister. Inga sådana partier ska behandlas som rumsrena.

Boken är dock väl värd att läsa trots mina smärre invändningar och jag tror att den fungerar som en bra kartläggning av hur de mest extrema nazistgrupperna fungerar.

Läs mina tidigare inlägg om Sverigedemokraterna.

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Nazism, Rasism, Populism, Extremism, Antifascism, Antirasism, Politik

Bostadsbristens Göteborg

En lokal socialdemokratisk politiker säger att det är flyktingmottagandet som orsakar segregationen och de dåliga förhållanden i Göteborgs förorter. Hon gör sig till tolk för samma uppfattningar som Sverigedemokraterna och ser inte att det är klassamhället som är orsaken till missförhållandena. Klassamhället och bristen på bostadspolitik.

Bristen på bostäder i Göteborg är ungefär 30 000 enligt en undersökning som gjordes för några år sen. Detta gör att folk får bo extremt trångbott, bo i källare, i lokaler avsedda för kontor, i gamla fabriker osv. Bristen på byggande av hyresrätter gör att bostadsproblemen bara kommer att öka. Hyresrätter byggs inte om bara marknadskrafter får råda. För att hyresrätter ska byggas krävs politiska beslut. Subventionerat byggande av bostäder krävs. En reglerad bostadsmarknad krävs för att bostadsbristen ska kunna avhjälpas. Med en ordentlig social bostadspolitik kan vi också åtgärda vissa saker som orsakas av den stora segregationen. Vi kan bestämma att hyresrätter ska byggas i områden där det huvudsakligen finns villor, och i centrala Göteborg. Att villaområden ska byggas där det huvudsakligen finns hyresrätter.

För att minska bostadsmisär krävs alltså en social bostadspolitik.

Artikelserie i Göteborgs-Posten: GP1, GP2, GP3.
Lite om bostadspolitik: DN.
Andra bloggar om: Bostadspolitik, Flyktingpolitik, Göteborg, Klass, Sverigedemokraterna
Technorati: Bostadspolitik, Flyktingpolitik

Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik

I tidningen Internationalen gör man en genomgång av Sverigedemokraternas ekonomiska politik och av deras arbetsmarknadspolitik. Kort sagt är politiken mycket arbetarfientlig, mycket fientlig mot alla fattiga.

Sverigedemokraterna vill:

Ta bort medbestämmandelagen (MBL)
Försämra lagen om anställningsskydd (LAS)
Sänka arbetsgivaravgifterna
Inte ha nån fastighetsskatt
Privatisera mer inom offentlig sektor (sjukvård, skolor etc)

Kort sagt en politik i samma linje som borgarregeringens, en politik som gynnar de rika och missgynnar alla arbetare och fattiga.

Tidningen har också en kortare artikel om deras konservativa familjepolitik som jag också berört tidigare.

En arbetarvänlig politik presenterar jag i artikeln Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Andra bloggar om: Politik, Sverigedemokraterna, Sjukvård, Privatisering, arbetsmarknad, Arbetarklass, Klass

Technorati: Sverigedemokraterna, Arbetarklass, Privatisering, Klass

Varför röstar en del arbetare på högerpopulister?

I DN presenteras en undersökning av LO som konstaterar att andelen arbetare som röstar på Sverigedemokraterna ökar.
Vi måste fundera på hur vi ska jobba med det, säger Ulla Lindqvist, andre ordförande i LO.

Det är väl inte så svårt. Det kräver ingen längre analys som jag ser det. Fackföreningsrörelsen måste sluta vara en stödgrupp för socialdemokraterna, t.o.m när dessa försämrar för arbetarklassen, och arbeta för alla arbetares intressen.

I Danmark och Norge har fackföreningsrörelsen idag en friare roll i förhållande till socialdemokratin. Så det är ingen omöjlighet. Men en kämpande och friare fackförening räcker inte. Vänsterpartier måste engagera sig mer i sociala välfärdsfrågor. Klassfrågor.

Artikel i SVD.

Andra bloggar om: LO, Arbetarklass, Sverigedemokraterna, Politik, Facket, Fackligt

Invandring, attityder och rasism

En undersökning har idag presenterats av Intergrationsverket. Detta är ett viktigt faktum. Integrationsverket ska läggas ner. De har alltså intresse av att visa att de behövs. Därför beställer man en undersökning. Och icke-förvånande visar denna (enligt samma Integrationsverk) att främlingsfientligheten ökar.

Men det är ett problem med undersökningen. Man jämför med år 2005. År 2005 pågick i Sverige en stor kampanj för flyktingars rättigheter. Denna kampanj medförde att främlingsfientlighet och rasism i Sverige minskade. Had undersökningen tagit nåt år innan 2005 är det inte säkert att någon förändring alls hade kunnat påvisas.

Under väldigt lång tid har andelen presumtiva väljare på främlingsfientliga partier legat runt 25% i Sverige. Men antalet röster på såna partier har aldrig varit höga. Därför att sociala välfärdsfrågor alltid varit viktigare för fattiga väljare i Sverige. Och därför att de högerextrema partierna aldrig lyckats framställa sig som rumsrena. Undersökningen visar som jag ser det inget nytt och faktiskt inte heller nån avgörande förändring i svensk opinion. Den visar däremot på ett problem som funnits mycket länge.

Dessutom gör undersökningen ingen skillnad på flyktingar och invandrare (i alla fall inte i de redovisningar och artiklar som jag sett). Detta innebär att siffran på andelen som kan tänka sig att invandrare ska få åka hem när det inte finns tillräckligt med arbete blir väldigt konstig. Hur hade siffran blivit om frågan bara gällt flyktingar, eller bara gällt arbetskraftsinvandrare?

Man bör också uppmärksamma att omkring 80% av den svenska befolkningen inte har några rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. En otrolig majoritet faktiskt. Helt unik i Europa vad jag vet.

Grunderna till problemet är att arbetarpartierna i Sverige övergett de social välfärdsfrågorna och arbetarklasspolitiken. Socialdemokraterna har med vänsterpartiets (oftast, men inte alltid) stöd lämnat över många välfärdsfrågor till marknadskrafterna. Det gör att politiken innehåll blir urvattnat och enbart kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. Vilket i sin tur fjärmar arbetarklassen från politiken. När politiken inte längre erbjuder möjligheter till ett bättre liv, varför bry sig? Att politiken lämnat välfärdsfrågorna innebär att partier som tar upp dessa frågor, oavsett vilka lösningar de presenterar kommer att få röster och ökat stöd. Om de lyckas framställa sig som rumsrena alltså.

Sverigedemokraterna är inte rumsrena och ska inte behandlas så. De ska behandlas som paria. De ska inte ha någon offentlighet. Men de frågor som människor upplever viktiga, sjukvård, arbete, bostäder etc måste diskuteras. Det viktigaste är inte vilken mat vi äter, vilken kultur vi konsumerar eller vad vi väljer att köpa för de pengar vi eventuellt får över. Det viktiga är om vi kan få ett jobb, skaffa en bostad, ha tillgång till billig och bra sjukvård osv.

• För fler arbeten - återanställ alla som fått sluta inom offentlig sektor. Förkorta arbetstiden.
• För fler bostäder - återinför en reglerad bostadmarknad med byggandfe av subventionerade hyresrätter.
• För en billig och bra sjukvård för alla - stoppa privatiseringen
• För en lika skola för alla - stoppa privatiseringen och återförstatliga skolan
• För en bra miljö - satsa på kollektivtrafik
  

Sverigedemokraterna bekämpas bäst om vi driver dessa frågor i vår vardag och om politiken tar tillbaka dessa frågor från marknadskrafterna. Det är detta som krävs av arbetarpartierna i Sverige för att rasism ska kunna bekämpas. Detta måste göras så vi slipper en dansk eller norsk utveckling.

Tillbaks till en politik som gynnar alla arbetare och fattiga, en politik som gynnar undertryckta. Det är vad som krävs.

Intressant?
Källor och mer läsning: DN, Esbati, Astudillo, Robsten, SVD1, SVD2, FRP-koden1, FRP-koden2.

Andra bloggar om: Politik, Arbetarklass, arbetsmarknad, Arbetslöshet, Privatisering, Sjukvård, Sverigedemokraterna, Vänstern, Rasism, Populism, Klass, FRP-koden

Nationalism - inget bra sätt att bekämpa Sverigedemokraterna

Petter Larsson skriver i en krönika i Göteborgs-Posten att retoriken när de borgerliga mainstream-partierna (inklusive sossarna) debatterar mot Sverigedemokraterna går käpprätt åt helvete när man tar till nationalistiska argument. Han menar att detta är förkastligt och felaktigt.

"Men det är att leka med elden. Problemet är att socialdemokratin därmed accepterar en av sd:s grundidéer: att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt. Så normaliseras fiendens språk och tankar.
Risken är att folk går på det - särskilt när det kommer från ett stort parti, som inte kan misstänkas för rasism.

Är det inte just den här typen av klimatpåverkan som är den stora faran med högerpopulismen? Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte att bli något betydande parti i väljarsiffror under överskådlig tid - med några få lokala undantag. Men om de tillåts styra det offentliga samtalet, vad vi pratar om och hur vi gör det, så har de redan delvis vunnit."

Jag håller med. Att bekämpa Sverigedemokraterna med deras egna medel innebär ju att deras åsikter vinner, även om de som parti inte vinner.

I stället måste man bekämpa dem på annat sätt. Vi måste ta upp vardagsfrågorna, de sociala rättvisefrågorna och ge andra svar än Sverigedemokraternas papegojliknande upprepande av ett mantra.

Bostadsbrist och bostadssegregation med problem och förfall i en del arbetarklassområden beror på flera saker. Dessa är:

1. Borttagna bostadssubventioner vilket lett till minskat bostadsbyggande och bostadsbrist
2. Ombildning av allt fler hyresrätter till bostadsrätter vilket gör boendet dyrare
3. Arbetslöshet och utanförskap för arbetarklassen som gör folk fattigare vilket elder till ett alltmer segregerat boende

Detta åtgärdas med ett återinförande av bostadssubventioner och byggande av fler hyresrätter. Istället för mer marknad, som bara gynnar de rika, inför vi mer reglering, något som gynnar de fattiga, arbetarklassen. Detta leder till fler byggda hyresrätter och färre bostadsrätter. En politik för full sysselsättning måste återigen införas.

Arbetslöshet, utanförskap, marginalisering, våld slår hårdast mot arbetarklassen. Det finns ett samband mellan dess saker. Arbetslöshet skapar de tre senare. Sammantaget leder de till ökad segregering.

Åtgärdas med en politik för full sysselsättning. Börja med att återanställa 265 000 människor i offentlig sektor. Tidningen ETC tog fram ett förslag inför valet förra året. A-kassan återställs till 100%. Läs ett förslag med finansiering till detta. Att minska löneskillnader är ytterligare en åtgärd som minskar dessa problem. Det kan man gör genom att höja kvinnors löner och genom att höja offentliganställdas löner. Med minskade klyftor i samhället och minskad arbetslöshet minskar också våld och brott.

Arbetarklassen åker mer kollektivtrafik än andra. Att satsa på kollektivtrafiken innebär att man förbättrar för arbetarklassen. Dessutom förbättrar det miljön.

Sjukvården försämras och privatiseras. Privatiseringar leder till en dyrare sjukvård och en segregerad sjukvård. Arbetarklassen får då sämre sjukvård än de rika. Istället ska vi förbättra sjukvården genom att stoppa privatiseringar , göra tandvården fri och förbättra för äldre. Vad ytterligare privatiseringar kan leda till visar Michael Moore i sin senaste film Sicko. Han kritiserar också den svenska regeringen.

Privatiseringen av pensionerna missgynnar arbetarklassen. Pensionssystemet måste alltså förbättras.

De gemensamma egendomar (telefonnätet, järnvägar, busstrafik med mer) som olika borgerliga och socialdemokratiska regeringar försnillat leder till försämringar för de med sämst betalningförmåga, för de som tjänar minst, arbetarklassen. Ta tillbaka dessa egendomar.

Avregleringar har lett till dyrare priser i exempelvis elmarknaden. Inte heller någon annan stans kan man se nåt som gjort det bättre för arbetarklassen med avregleringar. Regleringar kan införas igen för att gynna arbetarklassen.

Den nuvarande borgerliga regeringen har gynnat de rika med diverse skattelättnader. Naturligtvis inför vi dessa skatter igen och minskar på det sätte klyftorna i samhället. Något som leder till minskat utansförskap, minskad segregering etc. När vi ändå håller på ser vi till att skatt på räntor , aktieutdelningar etc får samma reella procentsats som skatt på arbete. Bör leda till en höjning av det förstnämnda och en säkning av skatten på arbete. SItuationen för arbetarklassen förbättras.

För att minska segregeringen inför vi återigen en statlig skola och avslutar det för arbetarklassen farliga exprimentet med alltfler privatskolor (så kallade fristånde skolor).

Det går säkert att forstätta en stund till, men min poäng kanske kommer fram, vi bekämpar Sverigedemokraterna bäst genom att presentera bättre förslag på lösningar av olika problem. De lösningar vi inom vänstern presenterar på sociala problem måste gynna hela arbetarklassen.

Politiken måste utgå från arbetarklassens behov, inte utgå från diverse livstilsfrågor. För då lämnar vi fältet fritt för populister från höger. Vi i vänstern måste tala i ett underifrånperspektiv. Oxh kom ihåg, det är inte Sverigedemokraterna som främst bojkottas av det etablerade. Det är vänstern. Bojkotten mot oss från borgarmedia är klart större och effektivare än något som eventuellt drabbar SD. Det är vi inom vänstern som behandlas illa. Inte SD.

Intressant?

Andra bloggar om: Arbetarklass, Arbetarkamp, Bostadspolitik, Identitetspolitik, Klass, Kollektivtrafik, Nationalism, Politik, Socialistiska Partiet, Sverigedemokraterna, Socialpolitik, Vänstern

När blir Mauricio Rojas Sverigedemokrat?

Man kan inte annat än undra. I Mauricio Rojas inlägg i DN ser han kommunister i varje buske. Ja, kommunister har skrivit varenda läromedel, varenda bok och sprider falsk propaganda. Hemlig kommunistpropaganda alltså. Herregud, böckerna beskriver det moderna Sverige som om det skapats av människor i kamp, som ett verk av vanliga männsikor. Men förstås vet Mauricio Rojas bättre. Vanliga människor är oförmögna att skapa någonting. Allt skapas av några få fantastiska män (naturligtvis män, kvinnor verkar inte existera i Rojas artikel).

För mig är Rojas artikel precis samma sak som när Sverigedemokraterna beskriver Sverige som full av smygkommunister som hotar den "svenska kvinnan" och de "svenska familjeidealen".

Mauricio Rojas "undersökning" är i själva verket inget annat än patetisk traditionell antikommunism och förnekande av vanliga människors roll i historien. Han vräker ur sig diverse påståenden som inte beläggs och som troligtvis helt saknar relevans och sanning. Socialpolitik (han menar social välfärdspolitik förstår man) kan inte förändra någonting skriver han. Vad var det då som förändrade Sverige under 1950-talet, 1060-talet och 1970-talet till världens kanske mest jämlika och jämställda land? Men detta är förstå produkten av några enskilda starka män till kapitalister i Mauricio Rojas förvirrade hjärna. Alla inser att karl'n faktiskt är ute och cyklar med sin "undersökning" och sin artikel.

När han skriver att det var män som Johan August Gripenstedt, Gustaf de Laval, Lars Magnus Ericsson eller Nils Gustav Dalén som skapade landet och inte det vanlig arbetande folket visar Mauricio Rojas ett förakt för arbetare och fattiga som i kamp tvingat fram allmän och lika rösträtt, pensioner och mycket annat. Samma förakt som högerpartier och deras medlemmar alltid visat. Vad skulle dessutom de nämnda gubbarnas företag ha varit utan arbetarna?

Och ärligt sagt, vad har LM Ericsson gjort? Han uppfann inte ett skit. Hans företag höll på att gå åt helvete så staten gick in och tog över telefonnäten som bolaget drev. Och sen var det statliga beställningar som garanterade hans företags överlevnad. Att rädda hans företag var dock inte ändamålet med att staten övertog telefonnäten. Nej, att man övertog driften av telefonnäten berodde på att man ville få en utbyggnad till alla delar av landet och se till att alla männsikor, oavsett klass och bostadsort skulle kunna ha telefon. Så länge nätet var i privata händer var det bara lönsamma folkgrupper och orter som fick telefon. Det är så marknadskrafterna fungerar. Mycket ojämlikt och orättvist alltså.

Mauricio Rojas påstår i sin artikel att han presenterar "den vetenskapliga sannaingen". Sånt trams. Han presenterar en ideologisk partsinlaga som i argumentation och blindhet inte står Sverigedemokraterna efter. Snart dags för partibyte igen?

Andra bloggar om: Mauricio Rojas, Klass, Socialpolitik, Sverigedemokraterna, Utveckling, Arbetarkamp

Under helgen som varit ...

.. har två svenska partier haft kongresser. Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och jag har varit på landet och umgåtts med min fru, min dotter och mitt lilla barnbarn Hjalmar. Regnigt har det varit, soligt har det varit.

Men som sagt, två partier har haft kongresser. Två väldigt olika partier, ett parti totalt dominerat av män, ett annat inte lika dominerat av män. Ett parti nästan utan debatt, ett annat parti med rejält av debatt, i en ny form - s.k. påverkanstorg. Inte på någon av kongresserna skulle jag känt mig hemma. I det ena fallet på grund av de fascistiska, rasistiska och intoleranta åsikterna. I det andra fallet främst på grund av det flummiga upplägget och attityderna.

Hos inget av partierna kan jag hittat en politik för arbetarklassen. Inget av de två partierna är emot privatiseringar, inget är för kollektiva lösningar, inget av partierna är för en politik baserad på jämlikhet och rättvisa för alla, oavsett klass, ursprung, sexuell läggning etc.

Ett av partierna är för en familjepolitik som hör hemma i ett annat århundrade, det andra partiet ser inte problemet och de ökade klasskillnaderna som privatskolor innebär.

Varken Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet kan erbjuda en politik för arbetarklassen. Sverigedemokraterna kan inte erbjuda en modern politik överhuvudtaget och miljöpartiet spelar de facto kapitalismen och miljöförstöringen i händerna då de inte inser att kapitalismen och marknadskrafterna aldrig kan lösa problemen med klimatet, problemet med växthuseffekten.

Källor: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Jinge.se, Joel Malmqvist, Hanna Löfqvist

Andra bloggar om: Miljöpartiet, Klass, Sverigedemokraterna, Politik

Josefsson behövs, men missar målet i fallet Louise

I Aftonbladet har Håkan Jaensson skrivit en artikel, Fallet Josefsson, som ifrågasätter Janne Josefsson som samhällskritiker. En hel del av kritiken är korrekt men Jeansson missar precis som Josefsson målet.

Josefsson kritiseras i artikeln för att servera enkla lösningar och enkla svar. De ansvariga politikerna ska bort. Ingen egentlig analys görs. Politikerföraktet göds. Kritiken är rätt, men den viktiga kritiken kommer Jaensson aldrig fram till. Den har att göra med det som Josefsson missar och som är den egentliga anledningen till en del av Jaenssons kritik.

Josfesson kritsierar med rätta de sociala myndigheterna och socialpolitikerna i Vetlanda. men han går aldrig bakom individena och försker förstå varför de enskilda handlar som de gör. Ingen djupare analys. Detta gör att vi som ser programmen genetligen inte blir ett dugg klokare. Det enda som händer är att vi blir emotionellt upprörda. Våra känslor kokar. Sånt kan vara bra, men är inte enbart av godo. Det finns stor risk att det politikermissnöje som uppstår i sådana här lägen kanaliseras till stöd för partier som gjort sig till tolkar för politikerförakt och populistiskt missnöje. Ja, Josefsson kan med sina program tyvärr gynna ett sådant parti som Sverigedemokraterna. För att inte ett viktigt avslöjande program som Uppdrag Granskning ska fylla ett sånt negativt syfte måste Josefsson och andra avslöjare gå mycket djupare i olika fall och finna de egentliga, mera djupliggande orsakerna till att det blir så fel som i fallet Louise.

Vad Josefsson inte tittat på och det som jag tror ligger bakom det systematiska fel som finns hos sociala myndigheter i vissa delar av Småland är en kristendom med konservativa familjeideal. Att sådant genomsyrar samhället får myndighetspersoner att värdera Familjen högre än allt annat och därför dra sig för att ingripa mot uppenbara missförhållanden. Familjen är ju alltid det bästa för barnen och finns inte en hel familj så är mamman i alla fall det bästa och finns inte hon så är det pappan. Familjen får alltså alltid en chans till. Missförhållanden i familjen ses som olycksfall i arbetet, tillfälligheter, och inget systematiskt. Alltså behöver myndigheterna inte ingripa. Och Josefsson gör samma fel, han ser missförhållandena som ett utslag för odugliga personer, personer på fel plats och missar därför det systematiska fel som finns i sociala myndigheters hantering i det av den kristna religionen präglade höglandet i Småland.

När Jaensson sen kritiserar Josefsson i sin tur gör han samma fel. Det är bara individer som står i centrum. Han ser inte att Josefsson missar att kritisera ett system som inte fungerar och därför blir hans kritik också alltför upphängd på individer och individuella fel och brister, när han istället borde kritisera ytlighet och peka på det som Josefsson missat. De systematiska fel som beror på en konservativ familjesyn. En unken familjesyn som präglar både kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Kritiserar man de grundläggande förhållandena istället för individer så blir programmen inget stöd för obskyra partier som sverigedemokraterna utan en kritik av dem istället. Samtidigt som kritiken av samhällets funktion blir bättre och adekvatare.

Andra bloggar om: Socialpolitik, Janne Josefsson, Uppdrag Granskning, Sverigedemokraterna, Populism

Sverigedemokrater och rasism bekämpas i vardagen

När jag i flera inlägg argumenterat för att man inte ska "ta debatten" med Sverigedemokraterna menar jag naturligtvis inte att frågorna om integration, invandring eller flyktingar inte ska diskuteras. Självklart ska frågorna diskuteras. Det här är inte problemfria områden. Vad jag menar är att Sverigedemokraterna inte ska få någon plattform som parti. De ska inte få nån chans att bli rumsrena.

När olika borgerliga partier och sossarna debatterar med Sverigedemokraterna i offentligheten, på möten och i TV, innebär detta ingenting i kampen mot rasismen. Istället innebär det att man legitimerar existensen av ett rasistiskt, främlingsfientligt, xenofobiskt parti (lite upprepning där, jag vet). Dvs man medverkar till att göra SD rumsrent.

Istället ska SD bojkottas. Allt som kan göra dem till ett parti bland alla andra ska man inte göra. SD ska betraktas som paria, ett parti som ingen ska beblanda sig med. Arbetarfientliga, kvinnofientliga, flyktingfientliga och invandrarfientliga som de är. Kapitalistvänliga, borgerliga, med höga andel kriminella bland medlemmarna och representanterna. Ingen parti man vill ta i med tång ens.

De ljuger dessutom när de säger att integrationsfrågor inte diskuteras. Det är en flitigt diskuterad fråga i riksdagen och i samhället (nämnas kan diskussionerna om apatiska barn, flyktingamnesti och gästarbetare (Vaxholms-fallet etc). Nedan ger jag lite länkar till mer läsning om detta.

Läs mer:
Öppna Gränser
Om nationalism, rasism
Debatt om rasism och integration

Men när vi möter rasistiska eller främlingsfientliga påståenden från våra arbetskamrater, vänner eller släktingar ska vi förstås ta debatten. Det är där rasism kan och ska bekämpas. Vi måste också ta människors oro på allvar och tillsammans med våra arbetskamrater, vänner och släktingar diksutera fram solidariska lösningar på de problem som folk upplever sig ha. SÅ precis som Petter säger i sin kommentar till mitt förra inlägg om Sverigedemokraterna. Kampen mot arsismen ska föras i vardagen, på arbetsplatser, på torg och caféer. Det är där vi kan vinna kampen, bland vanligt folk, i arbetarklassen. Låt oss bekämpa rasismen där.

Pelaseyed har skrivit ett par bra inlägg i detta ämne, Socialdemokraternas fatala misstag och Vi tar debatten!

Andra bloggar om: Rasism, Flyktingpolitik, Sverigedemokraterna, Invandring

Varför har så många fel om Sverigedemokraterna?

Alltför många vänsterdebattörer tycker det är rätt att "ta debatten" med Sverigedemokraterna. Jag förstår inte riktigt varför de tycker så.

Den enda effekten av att debatterna med Sverigedemokraterna är att de får mer uppmärksamhet, man hjälper SD att bli rumsrena. Och att bli rumsrena, det är vad det fascistiska partiet behöver för att kunna ta det sista steget i sin sin väg mot riksdagen. Utan att "smuts"-stämpelns tvättas bort är deras chanser mycket mindre.

Än värre blir det när man som Mustafa Can i DN, Den förledande svenska idyllen, tror att man kan "besegra" Sverigedemokraterna i en debatt genom att säga att de är invandrarfientliga. Så dumt, så korkat. Det vet ju deras presumtiva väljare redan. Det är ju en av huvudanleninganr till att de kan tänka sig rösta på partiet.

SD ska naturligtvis bemötas genom att påpeka att deras medlemmar i stor utstäckning är kriminella, genom att påpeka att deras politik leder till sämre villkor för arbetaklassen. Så fort man pratar socio-ekonomiska frågor har Sverigedemokraterna inga egentliga svar. Men den diskussionen ska inte tas med Sverigedemokraterna direkt. Utan tas vid sidan av. Vi ska inte bemöda oss med att ha kontakter med ett parti som är uppenbart demokratifientligt, med misskötsamma medlemmar, med en politik som skulle försämra villkoren för de fattiga i Sverige. Om hur man bemöter SD och liknande partier har Katrine Kielos skrivit ett bra blogginlägg, Problem i Sahlins debattstrategi mot SD. Men hon har fel när hon tycker man ska ta debatten med fascisterna. Men rätt när det handlar om vilka frågor som måste dras. Det handlar om social rättvisa, det handlar om klassfrågor. Låt oss föra fram hur vi kan göra samhället bättre för arbetarklassen. Det är enbart genom att göra klassperspektivet till det centrala vi kan besegra partier som vill göra etnicitet till den viktiga frågan. För att göra det behöver vi inte debattera med dom.

Vi måste acceptera att problem finns, men presentera klassmässiga lösningar istället för rasistiska lösningar.

Lodenius har också fel när hon säger att SD inte är ett rasistiskt parti: Det är uppenbart att det är ett rasistiskt parti. De vill ha bort invandrarna, de vill ha ett etniskt rent Sverige osv. Dessutom är det ett fascistiskt parti, precis som sina kompisar i andra länder, Dansk Folkeparti, Le Pens Front National för att ta några exempel.

Andra debattörer hävdar att vi måste lära från andra länder hur partier av SD:s typ ska hanteras. Ja inte ska vi göra som i Danmark, där man "tog debatten" och vips har man fått en regering med en invandrarfientlig och arbetarfientlig politik. Det är faktiskt ingen bra lösning. I Danmark har man normaliserat Dansk Folkepartis åsikter genom att behandla dem som vilket parti som helst. Det tycker jag inte vi ska göra i Sverige.

Det finns ett antal länder i Europa där högerpopulistiska fascistpartier ännu inte slagit igenom på nationellt plan. Två av dessa länder är Sverige och Tyskland. I bägge länderna har den allmänna inställningen varit att inte debattera med fascistgrupper. Det har alltså visat sig vara effektivt. Baksidan är naturligtvis att fascister och rasister i dessa två länder är lite våldsammare än i många andra länder. En resultat av det utanförskap som skapas när de blir utdefinierade. Det är en olägenhet vi får ta för att framgångsrikt kunna bekämpa rasister och fascister på den högerpopulistiska kanten.

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna

Därför ska man inte debattera med Sverigedemokraterna

För att ett högerextremt parti ska nå framgång krävs två saker.

Det första är att det finns utrymme för dem att presentera enkla förklaringar. Förklaringar som använder etnicitet istället för klass som grund för motsättningar. Utrymme för sådana förenklade förklaringar ges när arbetslösheten är hög, när människor känner sig orepresenterade och långt ifrån makten. Utanförskap skapar möjligheter för rasistiska partiers propaganda. Skapar möjligheter för sådana partier som SD. Ansvariga för utanförskapet och för arbetslösheten är dagens riksdagspartier.

Det andra som krävs är att partiet betraktas som rumsrent. Detta har varit Sverigedemokraternas problem. Med sitt nazistiska förflutna har det varit svårt för partiet att framstå som rumsrent. Med den stora mängd personer i partiet som dömts för brott har det också varit svårt att framstå som ett parti som alla andra. Men nu har SD fått en gratischans, helt plötsligt debatterar riksdagspartierna med dem. På så sätt bidrar dessa partier till att göra Sverigedemokraterna rumsrena. Det är helt onödigt.

På två plan är alltså de nuvarande riksdagspartierna ansvariga för att Sverigedemokraterna ges en chans. Så onödigt. Eller är det med flit. De borgerliga partierna vill kanske i skuggan av rasisterna i Sverigedemokraterna driva igenom en precis lika rasistisk och borgerlig politik. En reaktionär familjepolitik osv. Precis på samma sätt som i Danmark. Eller?

Debattera inte med Sverigedemokraterna! Ge dem ingen trovärdighet!

Vilka röstade på Sverigedemokraterna?

Petter Larsson menar i GP den 20/10 att debatten om SD:s framgångar i valet är förenklad, Vilka röstade på Sd - och varför?. Där hänvisar han bland annat till Lars Henrikssons krönika En larmklocka för arbetarrörelsen från den 19 oktober.

Men vilka röstade dåpå Sverigedemokraterna? Några exempel från verkligheten i Göteborgsområdet kan kanske ge en fingervisning. Låt oss börja med öarna längst norrut i Öckerö kommun. På en av dessa öar är jag född, nämligen Rörö. På Rörö fick SD 3 röster (1,57%) i kommunvalet. På betydligt mindre Hyppeln fick SD 5 röster (3,5%) och på ön med störst befolkning av de tre nordliga öarna, Knippla, 6 röster (2,17%). I riksdagsvalet var det 2 röster på Rörö (1,05%), 6 söter på Hyppeln (4,11%) och 7 röster på Knippla (2,55%). Få röster kan tyckas och låg procent. Men siffrona säger oss nånting om vi vet något om öarna. Den ö där SD har högst andel av rösterna, Hyppeln, är en ö som historiskt har schartauansk kristendom som dominerande tro. De andra två öarna är till stor del frireligiösa, framförallt Rörö där SD är svagast. Likadant är mönstret i hela södra Bohuslän, schartauanska distrikt har större andel röster på Sverigedemokraterna än andra. Yrkesmässigt är man på Rörö framförallt fiskare. På Knippla dominerar pendling till Göteborg, men det finns även fiskare. Så också på Hyppeln. Ön med mest "småborgare" har alltså minst andel röster på SD. Ön med störst andel arbetare, Knippla, ligger mittemellan.

Hur ser det ut i själva Göteborg då? Störst andel röster fick SD i Rannebergen 2, dvs själva Rannebergens hyreshusområde (9,23% i kommunvalet). I detta område bor i huvudsak "vit" arbetarklass". Näst störst andel fick SD i ett område i Tynnered, Näset-Önnered 7 (7,98% i kommunvalet), ett område med insatslägenheter och villor med vit arbetarbefolkning. Av de 28 områden där SD fått över 5 % är alla utom 5 stycken, områden med "vit" arbetarbefolkning.

Lars Henrikssons vagt framförda teori om att det är arbetarväljare som röstar på SD verkar bekräftas av de exempel från Göteborg jag fört fram. Men de motsäger inte heller Petter Larssons påstående om att SD hämtar sitt främsta stöd från "småborgare". Många småföretagare i hantverksbranscher och andra branscher lever ju ofta med samma ekonomiska villkor som arbetare och bor därför ofta i samma områden. Landsortsexemplen från södra Bohuslän visar på att det också finns andra faktorer som påverkar. Vilken betydelse har exempelvis den stora andelen Jehovas vittnen bland de boende i Rannebergen? Eller det faktum att många Hells Angels-medlemmar är skrivna i Bergum där SD fått över 6%.

Jag tror alltså att även Petter Larsson förenklar, men åt andra hållet. Hos honom är det bara rasismen hos SD som spelat in. Så tror jag inte det är, men rasismen hos SD innebär att man kan få en enkel förklaring på problemen med arbetslöshet osv. De orsaker som Lars Henriksson och Petter Larsson presenterar är i själva verket kompletterande. Med låg arbetslöshet kan helt enkelt inte rasismen få fäste. Däri ligger sossarnas misslyckande. När man slutade bekämpa arbetslösheten så skapade man också en grogrund för enkla förklaringar såsom rasism.

Anders_S