Vakters våld

Våldet från vakter på krogar är en slags svensk inhemsk variant av problemen med privata säkerhetsföretag. De problem vi får med personal som inte är korrekt utbildade, folk som tar sig rättigheter de inte har osv är en avspegling av de större problemen med sådana företag som Blackwater i Irak.

Det blir ju ohållbart när ett vaktbolag, vars vakt anklagas för grov misshandel, försvårar polisutredning genom att hävda att övervakningskamerorna var ur funktion vid det aktuellamisshandelstillfället. Det är inte heller trovärdigt att ingen av kamerorna fungerade. Vaktbolaget tar till obehagliga och beklagliga metoder för att försöka skydda en anställd som gått långt över gränsen.

Det inträffade visar också på vilka problem vi kommer att stå inför om utländska privata säkerhetsstyrkor och säkerhetsföretag tillåts operera i Sverige, som EU bestämt. Det visar vilka problem vi kan få om säkerhetsområdet fortsätter privatiseras. När privata företag tar över polisens roll på många ställen och för många uppgifter minskar rättssäkerheten. Vi riskerar att få en mängd överegrepp av samma typ, eller värre, som vid krogen i Stockholm.

Inte för att polisen är utan fel och brister. Men där finns i alla fall en större kontroll från samhällets och demokratins sida över vilka som jobbar med brottsbekämpning, övervakning och kontroll. Vaktbolagens agerande i många fall visar att den demokratiska kontrollen och insynen begränsas starkt. Det ligger ju faktiskt inbyggt i det privata företagets struktur. Man kan neka insyn med hänvisning till konkurrensskäl och en massa annat. Därför är det inte bra att privata företag tillåts sköta vad som borde vara polisiär verksamhet.

Nu anser jag inte att just krogvakter måste vara poliser. Där kan vi säkert lösa problemen på annat sätt. Genom en större kontroll av de bolag som sköter verksamheten liksom en större komtroll av de som anställs i verksamheterna. Men utöver det tycker jag att privata företag inte ska sköta speciellt mycket. Vakthållning på gator och torg anser jag ska var polisens uppgift. Inte ne uppgift för privata säkerhetsföretag.

Det är ju inte heller första gången som en vakt misstänks för grova brott. En annan gång var det en SSU-ordförande som blev utsatt. Hon blev visserligen fälld och vakten friad. Men jag är överrtygad om att vakten i det fallet också var skyldig.

Istället för utökad privatisering av arbetet med säkerhet och ordning i Sverige behöver vi istället samla sådant arbete inom det offentligas ägo. Endast så kan vi få ordentlig kontroll och insyn i en verksamhet som är av största vikt för varje invånares trygghet och säkerhet. Att utlämna sådant till marknadskrafter och privatisering tycker inte jag är en bra idé.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5
Andra bloggar om: Brott, Våld, Polisen, Café Opera, Stockholm, Vaktbolag, Krogvakter, Säkerhet, Säkerhetsföretag, Samhälle, Politik, Privatisering

Ökande ungdomsvåld?

Nej, sjukhusen snackar skit. Muntliga uppgifter från några sjukhusdistrikt skapar ingen statistik och ingen sanning.

Sanningen är ganska säkert den som BRÅ redovisar i detta fall. Ungdomsvåldet ökar inte.

Läs mer:
Inte ungdomsvåld
Nyliberalismen, inte polisen
Inga belägg för att våldet i samhället ökar
Mattias Hagbergs artikel i Arena år 2002, "Den effektiva brottsmyten" och hans bok "Släpp fångarna loss"
Lars Henriksson, I ensamheten växer rädslan
Andra bloggar om: Våld, Brott, Ungdomsvåld, BRÅ, Sjukhus, Samhälle, Politik

Inte ungdomsvåld - utan högerextremt våld

Det handlar inte om ungdomsvåld. Det handlar om högerextremister som har ihjäl andra människor inklusive andra ungdomar. I många av de uppmärksammade våldsdåden under senare tid har extrema åsikter på högerkanten spelat en viss roll. Men de flesta misshandelsfall i Sverige begås fortfarande av missbrukare mot andra missbrukare.

Därför är SVD:s ledare i frågan och det den säger i stort sett meningslöst. Det som står är väl okej, men identifierarr man inte problemen korrekt, så kan man inte lösa dem. De flesta vägrar inse att det är det hårda klimatet i samhället, som skapar utanförskap och desperation som i sin tur skapar underlag för högerextremism, som är den egentliga orsaken till våldet. Förändrar man inte politiken i grunden kan man inte göra något åt problemet.

Jag förnekar inte att föräldrar har ett ansvar för att uppfostra sina barn. Och gör man det med kärlek, värme och solidaritet. Så kan man nog undvika många problem när barnen blir vuxna. När föräldra inte klarar av sitt uppdrag är det ocvkså min åsikt att samhälelt bär ett ansvar. Vi alla bär allstås ansvar för alla barn och ungdomar. Det är vårt kollektiva ansvar att uppfostra barnen till medkännande och kärleksfulla människor.

Allt trams om hårdare tag etc är jag däremot emot. Det är inte kärleksfullt, det vittnar inte om omtanke. Det sänder fel signaler. För gränsdragning behövs inte hårdare tag. Sånt fungerar bätrre med kärleksfulla förklaringar om varför.

Läs också: Vuxnas ansvar, Nyliberalismen - inte polisen, Människovärdet

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Ungdomsvåld, Polisen, Föräldaansvar, Samhälle, Politik

Nyliberalismen - inte polisen

Det är inte polisen det är fel på. Det är inte polisens organisation det är fel på. Det är inte därför som viss brottslighet existerar. Det är inte tyngre beväpnign och specialstyrkor som behövs. Polsien kan nämligen inte lösaa problem som beror på utanförskap och social misär. Gangstergängen kan växa när sociala myndigheter inte kan hantera problemen. När det inte längre finns tillräckligt med pengar för att hantera sociala problem på ett humant och mänskligt sätt. När den nyliberala politiken innebär att folk får det så dåligt att kriminalitet kan vara en lösning eller så kan man låna pengar från gängen. Något som sen måste betalas tillbaks.

Nedskärningarna som alla regeringar sen mitten av 1980-talet ägnat sig åt får naturligtvis konsekvenser. En av dessa konsekvenser är de kriminella gängen. Där sociala myndigheter inte längre tar hand om folk går gängen in och gör det. När en arbetslös inte längre kan få pengar från a-kassa eller socialen, så finns de kriminella gängen där och kan ställa upp. Gängen får lätt att rekrytera . Sånt kan inte lösas med tyngre vapen, mer våld och förtryck. Det krävs ett annat mer mänskligt samhälle. Ett samhälle som inte är moderaternas, ett samhälle som inte är nyliberalt och ego-fixerat.

En som förstått är Åsa Linderborg i Aftonbladet:

Den som läser motionerna till stämman som avslutades i går kan enkelt konstatera att högerpartiets perspektiv är företagarens och att allt mänskligt är dem främmande. Inget konstigt med det. Men när media ”granskar” moderaterna är det med samma monokel. Stämman framstår som ett väckelsemöte där endast omvändelsen ges uppmärksamhet, alla beslut som ger kontinuitet åt den gamla övertygelsen förtigs. Att bibehålla arbetsrätten framställs som ett gigantiskt svek, i SVT:s nyheter får en företagare oemotsagd beklaga att hon inte bus bas kan ”göra sig av med” vissa anställda, som hon blivit lovad. Fackets representanter får inte uttala sig, då SVT inte vill beskyllas för vänsterjournalistik. Till skillnad från Svenskt Näringsliv anses nämligen LO vara en intresseorganisation, ett mal­ätet kamporgan. I själva verket behöver moderaterna inte tulla på arbetsrätten – attackerna mot facket är redan fullt tillräckliga och mycket smartare.

Hon beskriver väl medias roll som propagandaorgan för storföretagen och storföretagens organisationer, de omänskliga Moderaterna, lögnarna i Svenskt Näringsliv, Timbro etc. Den medlöparmedia och de moderater och nyliberaler som skapar det samhälle där de kriminella gängen kan växa.

Inte heller tror jag att en annan typ av brottslighet kan stoppas genom polisiära insatser. Även här är det sociala insatser som behövs. Grogrunden för de högerextrema tendenser och den fascistisering av samhället som den nyliberala politiken skapat är det som måste åtgärdas. De sociala trygghetssytemen måste återskapas i ett fungerande skick. Det är bara så vi kan bekämpa högerextremism och det våld som har klar anknytning dit. Det som i media ofta kallas ungdomsvåld, men borde kallas högerextremt våld.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2
Andra bloggar om: Regeringen, Högerextremism, Våld, Brott, Polisen, Moderaterna, Alliansen, Åsa Linderborg, Socialdemokraterna, Media, Propaganda, Politik, Samhälle

Mer våld i högerextrema miljöer

Att högerextremister är våldsammare än svensken i gemen är väl känt. Det finns bra statistik från Säpo och BRÅ som visar detta. Troligtvis är det också så att det finns mer våld, överfall och osäkerhet i samhällen där högerextremister har stort inflytande. Där det finns många högerextremister och ett stöd för högerextrema åsikter finns det troligen mer våld alltså. Som exempelvis i Rödeby utanför Karlskrona, i Landskrona och i andra delar av Skåne.

Så vill man känna sig trygg ska man uppenbarligen inte rösta på högerextremister. Istället ska man se till att hålla den typen av åsikter och människor borta från det område som man lever i.

Det behöver inte betyda att högerextremister är inblandade i alla bråk.Men där högerextremismen frodas, frodas också förakt för det avvikande, våldsförhärligande, nedvärderande attityder mot andra osv. Sådant leder till mer våld. Det skapas ett samhällsklimat där våld blir mer accepterat. Högerextremism i ett smahälle leder till ökad otrygghet och förmodligen till mer våld.

Borgarmedia: HD, Sydsvenskan, SVD
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Sverigedemokraterna, Rödeby, Landskrona, Politik, Samhälle

Islamofobi - högerextremism

Lena Sundström och Gustaf Fridolin har skrivit en bra artikel om islamofobi i Aftonbladet. Man påpekar samma sak i artikeln som jag gjort tidigare. Nämligen de främlingsfientliga partiernas betydelse för att islamofobi och våld uppstår. Närmare bestämt att framgångar för Sverigedemokraterna för med sig islamofobi, våld och hot.

"Det finns de som trott att framgångarna för ett parti som sverigedemokraterna skulle kunna verka lugnande gentemot de våldsamma rasistiska grupperingarna, att våldet varit en ”pysventil” i ett samhälle där vissa åsikter inte fått komma fram.

Vår granskning visar det motsatta. Det är i samma städer där sverigedemokraterna haft framgångar som också moskéer attackeras och muslimer hotas. Kampen mot islam, som SD-kuriren manar till, har börjat föras. Och även om man menade att bekämpa militant islamism är det vanliga muslimer som får bära bördan och utstå attackerna.

Att detta inte toppar medias rapportering kanske handlar om vår svårighet att hantera flera komplexa problem samtidigt. I spåren av islamistisk terror har vi lärt oss förstå att det är muslimer som är det stora hotet mot det öppna samhället och demokratin. Hotet från militant islamism bör inte förringas, men ska demokratin försvaras får inte rädslan för det tränga bort andra hot."

Slustasten av Fridolins och Sunströms resonemang är att problemet är högerextremismen. Det är den som måste bekämpas och diskuteras. Vägrar vi inse det faktum att det är högerextremismen som är ansvarig för många brott i Sverige, oavsett om det gäller s.k. ungdomsvåld som på Kungsholmen eller i Rödeby, eller islamofobiska brott av olika slag. Detta därför att den högerextrema ideologin, med dess fientlighet mot allt avvikande, för med sig att en del brott legitimeras.

De partier och organisationer som medverkar till att göra Sverigedemokraterna rumsrena, exempelvis genom att debattera direkt med dem, blir också medansvariga till att våld, islamofobi och andra typer av hat mot det "annorlunda" sprider sig i samhället.

Bidragande till den aktuella utvecklingen har också de regeringar som Sverige haft sen mitten av 1980-talet varit. De har fört en konsekvent nyliberal politik (lite långsammare i sossarnas fall, lite snabbare förändringar med högerregering) inriktad på försämringar för de som har de sämt. Sjuka, handikappade, arbetslösa. Även på det sättet skapar man grogrund för den typen av händelseförlopp vi sett i Rödeby. För en sån politik säger till folk att det avvikande är förkastligt, att det avvikande är nåt att se ner på. Vilket skapar främlingsfientlighet, grogrund för högerextrema partier och ett samhälle där egenintresset ska styra allt.

Inte heller blir situationen klarare då alla möjliga debattörer envisas med att påstå att det finns 400 000 muslimer i Sverige. Det är inte sant. Det finns cirka 500 000 människor från muslimska länder. De flesta av dessa kommer från Iran och Bosnien. Flertalet är inte troende. Många är ju faktiskt flyktingar från muslimskt styre. Sanningen är att det finns omkring 90 000 - 100 000 troende muslimer i Sverige. Det är det antal som uppges var medlemmar i olika muslimska församlingar.

Det är liksom lättare att diskutera om man har verkliga fakta klart för sig. Antalet troende muslimer motsvarar alltså antalet medlemmar i Pingstkyrkan. Kanske jobbigt många, men trots att både Pingstkyrkan och många muslimska organisationer är väl så reaktionära utgör de knappast nåt hot mot det svenska samhället.

Intressant?
Bloggat: Jinge1, Jinge2
Andra bloggar om: Islam, Sverigedemokraterna, Religion, Våld, Brott, Islamofobi, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Regeringen

Våld, våld, våld

Varför envisas media? Varför envisas journalisterna? Varför envisas borgerliga debattörer?

Varje gång som de högerextrema våldet tas upp så försöker tidningarna alltid skylla på vänstern, eller köra med kålsuparteorin. Varför?

Det högerextrema våldet är minst 10 gånger så stort som det vänsterextrema.

Varje år dödar högerextremister flera personer. Man mördar främst homosexuella och invandrare. Men det förekommer att man försöker mörda eller lyckas mörda vänsteranhängare.

I Rödeby finns högerextrema ingredienser i inblandade i de brott som begåtts. På Kungsholmen kan högerextrema åsikter vara inblandade.

Varför i helvete ska man försöka jämställa två saker som inte ens rör sig i samma division?

Mitt eget svar på mina frågor är att media faktiskt ser högerextremismen som ett mindre problem för smahället än vänsterextremismen. Vänstern är mot kapitalismen, mot förtryck och mot ojämlikhet. För demokrati. Sånt stör sig de borgerliga tidningarna på.

De högerextrema är för ojämlikhet (precis som borgarna och borgarmedia), för klasskillnader osv. Helt enkelt delar borgerliga fler åsikter med de högerextrema än med vänstern. Därför gör media på det viset att man försöker jämställa mördare med graffitimålare. Mord (vanligt högerextremt brott) med slagordsmålande (vanligt vänsterextremt brott).

Våld finns inte i ett vaccuum. Det beror på någonting. Och högerextremism är ofta en starkt bidragande orsak.

Borgarmedia: DN, AB1, AB2, AB3, AB4
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Nazism, Brott, Rödeby, Kungsholmen

Problematiska högerextremister

Högerextrema åsikter hars pelat en roll eller kan ha spelat en roll vid en långa rad av våldsdåd och överfall den senaste tiden. Det allra senaste var ett överfall på en vänsteraktivist i Göteborg som sålde böcker mot rasism i ett göteborgskt köpcentrum.

Det hela visar på ett tydligt sätt att högerextremister är de som står för det mesta politiskt betingade våldet i Sverige. Det är vad jag kan förstå en av anledningarna till att polisen funderar på att ställa in nazisternas årliga s.k. Salemmarsch.

Samtidigt kan vi på andra håll se ett ökat antal mot muslimer och muslimska organisationer i Sverige. Att Sverigedemokraterna öppet deklarerat sin rasism, främlingsfientlighet och islamofobi har förmodligen inneburit att man legitimerat den här typen av hot och agerande från sina sympatisörer. Partiet bär därför ett stort ansvar för människor i Sverige inte alltid känner sig trygga.

Problemet med högerextremism och våld tas dock inte på alllvar av emdia. SPeciellt inte som man när man skriver om det hela också alltid tar upp vänsterextremas våld. Nånting som är nästan obefintligt. Högerextrema mördar fler människor varje år. Vänsterextrema har inte mördat nån sen Amalthea-bombdådet i början av förra seklet.

Bloggat: Trotten
Borgarmedia: Högerextremister är brottsliga på många sätt, DN1
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Sverigedemokraterna, Salem, Salemmarschen, Nazism, Islamofobi, Politik, Samhälle, Rasism

Rödeby inte vilket samhälle som helst

(Artikeln skriven med anledning av några artiklar i GP, som tyvärr inte finns på nätet)

Inte på något sätt. I Rödeby har ett ungdomsgäng i åratal trakasserat en familj. I Rödeby har en 15-åring blivit nerskjuten med hagelbössa. Bara dessa händelser gör att Rödeby inte är som vilket samhälle som helst.

I Rödeby får ett parti som är fientligt mot allt avvikande, mer än 10% av rösterna. Ett parti som i hela Sverige har stöd av cirka 3% är alltså rejält mycket större i Rödeby. Ytetrligare en sak som gör att Rödeby inte är vilket samhälle som helst. Inte vilken by som helst.

Rödeby är speciellt. Rödeby har ett stort inslag av högerextremister. Det har länge varit känt som en nazisthåla. Rödeby avviker.

Högerextremismen, med dess förakt för svaga, dess förakt för det avvikande är en starkt bidragande orsak till att trakasserierna mot en lätt förståndhandikappad ung man kunnat pågå så länge. Högerextremismen är en bidragande orsak till det hat, de hot och de trakasserier mot olika människor som fortsätter i Rödeby. Inser man inte detta kan man inte gör något åt situationen i den lilla Blekinge-orten.

Det är samma parti som nu vill sprida sitt hatiska budskap över hela landet. Samma rasister, samma fördomsfulla och hatiska typer som delvis orsakat tragedin i Rödeby, vill nu skapa liknande tragedier i resten av landet.

För att bemöta dem ska vi prata om deras ekonomiska politik, deras familjepolitik och andra sociala rättvisefrågor. Vi ska prata om deras konservativa syn på kvinnor och deras reaktionära syn på jämlikhet. Vi ska prata om deras arbetsgivarvänlighet, deras arbetarfientlighet. Deras uppmaningar till egoism. Sverigedemokraterna vill inte lösa arbetarklassens problem. De vill skapa ökat förtryck av den svenska arbetarklassen.

Sverigedemokraterna bekämpas i vardagen.
Borgarmedia om högerextremism och våld: DN1, DN2, Sydsvenskan, SVD, DN3, DN4
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Högerextremism, Våld, Politik, Samhälle, Främlingsfientlighet, Rasism

Överklassbekymmer - nyheter?

Överklassen i Stockholm är bekymrad. Man bråkar inbördes. En överklasskvinna från Göteborg blir portad på en del innekrogar. Det måste vara veckans mest meningslösa nyhet. Veckans mesta uppmärksammade icke-nyhet. Att en kvinna som härstammar från den göteborgska supereliten, familjerna Broström (en av de s.k. 15 familjerna) och von Sydow blir avtsängd från en del krogar (om hon nu blir det).

Naturligtvis har överkalssen större problem. De huliganer på Kungsholmen som slog ihjäl en annan kille är ockå delvis från överklassen. En av de misstänkta är från en annan av de 15 familjer som beskrevs i Hermanssons klassiska bok från 1971. Från den familj/släkt som är ägare av Sveriges största medieimperium. Denna händelse har vad jag förstår vållat en viss turbulens i eliten i Stockholm. För den är ju en verklig händelse. En viktig, men tragisk händelse i motsats till tramset om den kvinnliga redaktörens portning.

För det är ju inte varje dag överklassens barn ägnar sig åt våld och misshandel i egen hög person. Man burkar ju anställda till sånt. Och sköta det per ombud. Äga nån fabrik nån stans i värden där de anställda behandlas som skit. Det är det vanliga sättet för överkalssen att misshandla folk. När det nu skett på ett mer direkt sätt är det förstå väldigt uppröradne för dem. De blir ju nedsmutsade. Våld tillhör ju de enklare klasserna.

Men för media verkar de två sakerna nästan att ha samma dimensioner. Säger en del om media.

Borgarmedia: EX, Resume, Dagens Media, DN
Andra bloggar om: Våld, Klass, Borgarklass, Överklass, Ebba von Sydow, Kungsholmen, Misshandel, Stureplan, Samhälle
-----------------------------------------------------------------------------------
Feministisk vänstertjej bloggar om män, Ulf Bjereld om krig och Alliansfritt Sverige om vårdnadsbidrag.

SVD lämnar sin fantasivärld?

En ledare i dagens SVD verkar på något sätt vara på väg att lämna den fantasivärld där tidningen för det mesta tycks leva. Maria Abrahamsson konstaterar följande:

Själv dristar jag mig till att konstatera att en sund folklig motreaktion tycks vara på gång mot vår tids fördärvligheter.

Så rätt hon har. Svenska folket har reagerat på vår tids fördärvligheter, nämligen den borgerliga regeringens ruttna politik. En politik som går ut på förakt för de svaga, förakt för alla som inte redan är rika. En politik med omfördelning från fattiga till rika som viktigaste ingrediens. I alla fall om vi ska döma efter vad som hänt det senaste året.

Det är skönt att även SVD tycks inse att det är sunt att reagera mot en sådan politik. För det är väl så hon menar. Hon menar väl inte bara att det är sunt att svenskarna reagerar mot onödigt våld. Visserligen är det också sunt. Om det är så antar jag att SVD:s skribent också menar onödigt våld i andra länder, som exempelvis Afghanistan eller Irak. För det är väl inte bara när svenska folket reagerar mot uppenbara övertramp från överklassen som hon menar det är sunt att vi reagerar.

Det är ju sunt förstås att vi reagerar på det. Men lite futtigt att anse att det är det värsta våldet i vår tid. Som kanske Maria Abrahamsson gör, eller? Förvirrad blir jag i all fall när SVD låter publicera såna saker på sin ledarsida.

Eller är det bara en tillfällig sinnesförvirring från Abrahamssons sida som gör att hon skrivit något som vid en snabb anblick verkar vara riktigt bra och verklighetsanknutet. Det verkar ju faktiskt vara det troliga eftersom hennes ledarkollega PJ Anders Linder fortsatt verkar leva i fantasiernas värld. För enligt honom beror tappet bland unga på att regeringen satsat på de medelålders. När tappet kanske i verkligheten beror på att de unga vill se en mer solidarisk politik i samhället. Och mindre religiöst färgad kanske.

Andra bloggar om: Regeringen, Våld, Media, SVD, Svenska Dagbladet, Politik, Samhälle, Maria Abrahamsson

Om våldet, igen

Under helgen dök det upp en artikel som har blivit väldigt ouppmärksammad i bloggosfären. Artikeln tog upp några av de saker som Svensson vanligtvis skriver om här på bloggen, nämligen ungdomars våld och brottsstatistik. Artikeln dök upp på SvDs hemsida och bekräftar det som vi länge vetat och talat om här på bloggen, nämligen att myten om brottsligheten och våldets ökning är just det, en myt.

Artikeln går att läsa här.

Texten är ovanligt sansad och jag ville uppmärksamma folk på den utan att kommentera den ytterligare. Kanske kommer Svensson göra det senare, men tills vidare får det här lilla inlägget duga. Ett sätt att säga: "Här har ni det, fakta. Det är inte bara vi på bloggen som påtalar dessa myter"

Tack för mig
-Z

Andra bloggar om: Brott, Våld

Ungdomsvåld, överklass, högerextremism

Det är inte vanligt med ungdomsvåld i överklassen. Om det dessutom är så att det finns en koppling till fotbollshuliganism och extremhöger är det hela mycket ovanligt. Mr Brown tror att det faktum att offret för dödsmisshandeln på Kungsholmen och de misstänkta hör hemma i överklassen och övre medelklassen är anledningen bakom att det uppmärksammas så mycket i borgerlig media.

Men som jag skrivit tidigare, det är en uppmärksamhet som undviker att diskutera de verkliga frågeställningarna. En uppmärksamhet som därför inte kommer att leda till några lösningar. Och när det verkar som om media försöker strypa debatten blir det hela än underligare.

Det blir dock allt klarare att överklassattityder, arrogans och förakt för andra spelat en roll i i misshandeln på Kungsholmen liksom även i en del andra misstänkta brottsfall under senare tid. Något som Åsa Petersen skriver om i Aftonbladet.

Vad man alltså borde diskutera är varför högerextrema värderingar, förakt för andra människor, förakt för avvikande och liknande attityder sprider sig i samhället. Min uppfattning kring detta är solklar. Det handlar om elitens agerande, det handlar om regeringens föraktfulla politik, det handlar om medias jag-dyrkan och om många vuxnas medskyldighet i det spelet.

Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2
Bloggat: Annica Tiger
Andra bloggar om: Våld, Media, Klass, Politik, Samhälle, Överklass, Kungsholmen, Ungdomsvåld, Högerextremism

Motsatsen till hat, våld och mobbning

Katrine Kielos har skrivit ett intressant inlägg i tidningen Bang om kärlek. Den handlar om kärleken mellan kvinna och man, heterosexuell kärlek, feminism och hur vi ska dresseras till en fungerande vardag.

Den heterosexuella kärleksrelationen har idag som huvuduppgift att dressera människors gemensamma vardag. Idealet är effektivt, jämställt och demokratiskt. Man och kvinna förhandlar på lika villkor. När så inte är fallet så håller alla med om att det är orättvist.
//
Den moderna kapitalismen behöver människor som kan samarbeta utan friktion. Människor som ständigt vill öka sin konsumtion. Människor vars smak är standardiserad Kan påverkas och förutses. Människor som fungerar. Människor som går på.

Det är under dessa förutsättningar som det feministiska idealet om den jämställda relationen mellan kvinna och man har implementerats. Vi definierar idag en lycklig kärleksrelation som ett lyckat lagarbete. Mannen är inte längre kung utan partner i den gemensamma firman. Hans funktion är att hjälpa oss med allt det där som handlar om: ”att få vardagen att gå ihop”.
//
Feminismen borde lyfta blicken från nutidens kärleksideal om det jämställda, lättadministrerade, friktionsfria lagarbetet. Att byta olika förmågor och värden i hopp om att det i slutändan går ihop är inte att älska. Efter hur rättvisa principer det än sker: det är inte kärlek. Likhet är inte närhet. Jämställd men död är inget alternativ. Feminismen måste våga vara lite banalare och lite radikalare än så.

Men kärlek är inte bara kärlek till en partner. Det finns olika sorters kärlek. Kärlek är också kärlek till barn och barnbarn. Kärlek är att uppfostra, älska och skämma bort sina barn, sina barnbarn. Älskade barn blir inte hatande barn.

Kärlek är motsats till hat, hot, mobbning och våld. Kärlek är motsatsen till Alex Schulmans numer nerlagda blogg. Kärlek är att inkludera istället för att exkludera. Kärlek är solidaritet. Medmänsklighet. Att även fattiga och folk i utanförskap har rätt att leva bra. Kärlek är att dela med sig av överflöd. Det är motsatsen till girighet. Motsatsen till förakt. Motsatsen till arrogans.

Läs också Maria Sveland i GP.
Bloggat: Kajen
Andra bloggar om: Katrine Kielos, Våld, Bang, Kärlek, Hat, Hot, Samhälle

Alla är mot våld

Alla människor säger sig vara mot våld. Att säga nåt annat är inte politiskt gångbart. Men alla agerar inte mot våld, mobbning och utanförskap i praktiken. Det är en slags dubelhet. Man säger en sak och sänder i andra sammanhang ut ett annat budskap.

Regeringen straffar fattiga, sjuka , arbetslösa och andra människor som på något sätt står utanför. Dessa får mindre pengar och svårare att klara sig. De pengar man tar från dessa människor ges i den andra änden till de rika. De redan framgångsrika. Eliten. Regeringen talar med sitt agerande om för oss att fattiga, sjuka etc är människor som är mindre värda. Det öppnar upp för en människoföraktande ideologi som leder till den typ av våld vi sett den senaste tiden.

Borgartidningarnas ledarskribenter anser det är riktigt att ockupera Irak, att spärra in palestinier i stora utomhusfängelser som Gaza. Detta sänder signaler om att araber kan man bomba, araber är mindre värda. Avvikande människor. Muslimer. Konstiga typer. Förmodligen terrorister allihop. Det budskapet sänder delar av borgarmedia ut. Och man skapar ett samhällsklimat därefter.

Det finns också gott om journalister och s.k. bloggare från den svenska eliten som skriver föraktfullt och nedvärderande om andra människor. För att inte nämna diverse TV-program. Alex Schulman vara bara toppen av ett isberg. Eliten sänder sålunda signalen att det är okej att mobba, förnedra och vara elak. Något som skapar samma attityder hos vanligt folk. Att det är okej att mobba, förnedra, frys ut och stöta ut andra människor.

Regeringsmedlemmar tycker det är okej att fuska med bygglov, bygga svart, inte betala avgifter, inte betala skatter, fuska med examina, anställa svart, hetsa mot palestinier (Bildts blogg) osv. Detta sänder signaler till vanligt folk om att det är okej att fuska, fiffla, bete sig illa etc.

Regeringen, media och den svenska eliten bidrar alltså på olika sätt till att skapa ett samhällsklimat där det som hänt i Rödeby, på Kungsholmen och med den handikappade mannen som dödsmisshandlades av nazister blir möjligt.

Agerar man på det viset i eliten, i media och i regeringen så hjälper det inte med aldrig så välmenande men bra och viktiga manifestationer. Det hjälper inte med hårdare straff (Hur mycket har det hjälpt i USA?). Det enda som hjälper är att eliten, det vuxna samhället börjar sända andra signaler. Det här är inga problem som bara löses med bra , godhjärtade och viktiga manifestationer. Det krävs förändring i politiken också. Det är heller inget problem som kan lösas snabbt. Det krävs tid och mer än välgörenhet och goda intentioner.

Borgarmedia: DN1, DN2
Andra bloggar om: Våld, Regeringen, Politik, Samhälle, Ungdomsvåld, Kungsholmen, Rödeby

Det högerextrema våldet

Vi ser just nu en massa debattartiklar i tidningarna om ungdomsvåld. Men debatten borde handla om högerxtremt våld. För de ingredienserna kan finnas eller finns i fler av den senaste tidens rapporterade våldsamheter. Åtalet mot de ungdomar som torterade en handikappad till döds förstärker bilden av att det som kanske borde diskuteras är högerextremisters våld. Inte ungdomars våld.

När det gäller det tragiska fallet i Rödeby har nu polisen JO-anmälts och det är helt riktigt att polisens agerande måste utredas. Polisen har definitivt hanterat hela ärendet med den trakasserade familjen fel.

Regeringen däremot, är hycklare då man för en politik som går ut på att se ner på avvikande, att försämra för de som har det svårt. För en sån politik uppifrån leder till attityder i samhället som får de konsekvenser vi sett i Rödeby och på Kungsholmen.

Beatrice Ask har dock helt rätt när hon kastar en del av ansvaret på de vuxna. Det är vi vuxna som är ansvariga för hur ungdomar blir och agerar. Det är vi som uppfostrar dem. Det är vi som sänder signaler. Och vi måste sluta sända signaler om att folk med olika sjukdomar eller arbetslösa är sämre. Regeringen måste alltså lägga om sin politik. Den sänder fel signaler.

Regeringens politik skapar ett inhumant och omänskligt samhälle. Sådana samhällen drabbas av sådant som i Rödeby och på Kungsholmen. I sådana samhällen växer högerextremismen. I förlängningen skapar vi ett samhälle som det amerikanska.

Tidigare inlägg: Högerextremism i Rödeby, Nazister mördar, Högerextremister, överklass?
Borgarmedia: Metro, City, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Regeringen; Ungdomar, Rödeby, Blekinge, Kungsholmen, Samhälle, Politik

Vuxnas ansvar - samhällets ansvar

Självklart är det vuxnas ansvar att ungdomar spårar ur. Självklart är det samhällets ansvar att ungdomar spårar ur. Om ungdomar inte visar respekt för människovärdet är det samhället och vi vuxna som misslyckats.

Men det handlar inte om moral. Moralistiskt snack och moralistiska lösningar fungerar inte. Det handlar om politik. Vilka signaler vi som vuxna skickar ut. Vilka signaler eliten i samhället skickar ut. Vilka signaler elitens bandhundar i media skickar ut. Det är det som det handlar om.

Så länge eliten och media talar om att "ensam är stark" och "satsa på dig själv och skit i andra" så sänds fel signaler. Så länge det finns förnedringsbloggar (Schulman var inte ensam) och förnedringsjournalistik i media sänds fel signaler ut.

När regeringen låter fattiga och sjuka betala för rikas skattesänknigar sänder de ut fel signaler. För då säger man att det som gäller är att åt den som har ska vara givet. Regeringen säger i klartext att vi ska skita i andra, skita i solidaritet etc. Så länge vi har en sån politik kan vi inte med trovärdighet uttala oss kring ungdomsvåldet. För det är eliten i samhället och vi vuxna som skapat ungdomarna. Som uppfostrat ungdomarna.

Och vi går tyvärr även i Kungsholmsmålet och i Rödeby (Där trakasserierna mot den utsatta familjen fortsatt liksom medborgargardelikande hot) vidare i samma spår. Att hänga ut de skyldiga till misshandeln på Kungsholmen är att bete sig likadant som mördarna. Det finns ingen anledning att låta 16-åringar löpa gatlopp i media och på internet. Det är ett utslag av samma kultur som leder till misshandel av den typ vi såg på Kungsholmen.

Att hyra väktare för ungdomsfester är inte heller en vettig lösning på sikt. Det är bara en bekräftelse av samma kultur som lett till det vi sett på Kungsholmen. En förändring av attityder och kultur är vad som behövs. En sån kan bara uppnås om vi förändrar politiken i Sverige.

Att utreda socialtjänstens misslyckande i Rödeby är däremot en riktig åtgärd. För uppenbart måste de ha misslyckats rejält.

Borgarmedia: SVD, DN
Andra bloggar om: Regeringen, Våld, Ungdomsvåld, Vuxnas ansvar, Samhällets ansvar, Politik, Samhälle, Kungsholmen, Rödeby

Nazister mördar

Några tonåringar i Upplands-Väsby har åtalats för mord. Tonåringarna är högerextremister/nazister, medlemmar i NSF, en nazistsekt som också har eller har haft en stor anhängarskara i Karlskrona kommun.

Det hela understryker den koppling mellan extremt våld och högerextremism som jag uppmärksammat flera gånger på min blogg. Extremt våld som kan drabba vem som helst. Det är dessutom förmodligen det faktum att så många högerextrema förekommer bland fotbollshuliganerna som gör att firmakulturen är så våldsam.

Borgarmedia: AB
Andra bloggar om: Nazism, Våld, Högerextremism, Politik, Samhälle

Högerextremism i Rödeby

Rödeby är ett av de områden i Sverige där högerextremistiska partier får mest röster. I förra valet fick Sverigedemokraterna 9,6% i Rödeby N valdistrikt, 12,07% i Rödeby S och 16,25% i Fridlevstad. Jag tror det finns ett samband mellan förföljelserna av en lätt förståndshandikappad kille och högerextremismen i bygden. Killarna som mobbade och trakasserade honom behöver inte vara högerextremister, men de kallas för nazister i en kommentar till en av artiklarna i BLT om tragedin i Rödeby. Men den allmänna inställningen mot avvikande som speglas i högt röstetal på högerextrema partier kan ha påverkat hur folk i bygden reagerat på trakasserierna av en avvikande person.

Det inträffade är en tragedi för alla inblandade och ett totalt misslyckande för ansvariga myndigheter. Allt från socialtjänst till polis och åklagare. Är det dessutom så att det finsn högerextrema åsikter bland de som trakasserat är det ännu värre. Då är beteendet inte bara förankrat i dåligt uppförande utan också i en ideologi. Då blir det också så att även ideologin i fråga, högerextremismen, nazismen, måste bekämpas.

Om det skulle vara så illa betyder det att högerextremism kan vara inblandat i flera av de våldsdåd vi sett den senaste tiden i Sverige. Fotbollshuliganer som stått för mycket våld är ofta högerextremister. Killarna som mördade en annan ung kille i Stockholm uppges ha kontakter med fotbollshuliganer.

Högerextremism kan inte bekämpas med upplysningskampanjer och fina planer eller hårdare lagar etc. Det krävs ideologi och en annan politik i samhället för att högerextremism ska kunna bekämpas.

I en del andra ungdomsbråk som inträffat den senaste tiden har andra sociala motsättningar spelat en viss roll. Klassmotsättningar, men även rasism i västra Göteborg exempelvis. Så jag skulle inte bli förvånad om det finns liknande ingredienser i bråket i Stockholm eller nere i Rödeby.

I alla ungdomsbråk jag själv var med om på min ungdomstid fanns det olika sociala och politiska ingredienser förutom de mer personliga. Och utan lösningar på de sociala problemen med rasism, högerextremism etc så kan man inte få bort våldet mellan ungdomar eller motsättningar mellan olika ungdomsgrupper.

Men slutligen. Ungdomsvåldet är inte värre nuförtiden än förr. Det var likadant när jag var ung. Där jag bodde fanns det också en klar koppling mellan raggare och våld. Raggare med extremhögeråsikter. Så en koppling mellan högerextremism och våld är inget nytt. Det är en koppling som funnits väldigt länge.

Slutligen, kom ihåg. Våldet i samhället ökar faktiskt inte. Hårdare tag hjälper inte.

Bloggat: Hell-man
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, Mord, Huliganism, Fotbollshuliganer, Rödeby, Karlskrona, Göteborg, Politik, Samhälle, Stockholm, Kungsholmen,

Högextremister? Överklass?

Först några klargöranden med anledning av några kommentarer på mitt förra inlägg om ungdomsvåld.

1. Vuxna är ansvariga för hur unga blir. Det är vi som uppfostrar dem. Alltså har vi ett ansvar för att de inte ska bete sig hur som helst.
2. Samhället har ett ansvar för hur människorna som lever i det uppför sig. Det betyder att den ideologi, den livsfilosfoi som omfattas av eliten, regering, media etc påverkar alla människor i ett samhälle. Är ideologin individualism, en "tänk på dig själv - skit i andra"-ideologi kommer det att påverka hur människor och ungdomar beter sig. I negativ riktning som jag ser det.
3. Alla vuxna, också den borgerliga regeringen är ansvariga.
4. De aktuella ungdomarna är naturligtvis också själva ansvariga för sina handlingar.
5. Genom att skriva personliga påhopp, skvaller, skit och skräp i media hjälper skribenter och journalister till att skapa ett omänskligt samhälle.
6. Ett omänskligt samhälle skapar omänskliga människor.

Sen har det (om vi ska lita på tidningarna) framkommit ett antal obehagliga uppgifter om de som begick mordet i Stockholm. Minst en av dem är från den svenska eliten, från överklassen. Ja tydligen kallades hela den grupp som misshandlade killen till döds för "brats". Vilket är ett namn på överklassungdomar, inklusive sådana som gärna vill vara överklass. Ett visst mått av överklassarrogans har kanske spelat en roll i det inträffade kanske?

Vidare säger ryktena att några av de inblandade har kopplingar till fotbollshuliganism. Kanske ett inslag av våldsdyrkan finns med i bilden också?

Och hur är det med kopplingar till högerextremism och främlingsfientlighet. Sådant är ju flitigt förekommande bland fotbollshuliganer. Och den dödade killen hade ett namn som tyder på att en eller båda föräldrarna härstammar från ett annat land. Kanske har främlingsfientlighet också spelat en viss roll i dödsmisshandeln.

Jag vet inte om något av ovanstående tre påståenden/frågor om dödsmisshandeln har nån relevans i verkligheten. Men de måste nog ställas. Finns det främlingsfientliga motiv? Finns det kopplingar till fotbollshuliganism? Vilken roll har överklassarrogans spelat?

Läs också Opassandes mycket bra inlägg om ungdomar och våld.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, AB
Andra bloggar om: Våld, Brott, Stockholm, Kungsholmen, Mord, Samhälle, Ungdomar

Människovärdet

Frågan är vilka det är som brister i synen på människovärde? Tonåringarna eller alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt?

Om vi vuxna ska kunna lära människor ta hänsyn till människan okränbarhet som levande varelse så måste vi uppföra oss på det sättet själva. Vi måste försvara en humanistisk politik. Vi måste vara emot den enorma fixering på individ, individualism, JAG, JAG, JAG, som finns i dagens samhälle. Allt ifrån Alex Schulmans vedervärdiga krönikor, som av journalister kallas bloggande, till regeringens människoföraktande politik som säger att endast de starka individerna har rätt till försörjning.

Vi måste bort från sånt om vi ska kräva att våra ungdomar ska uppföra sig bättre. Vi måste bort från en politik som gynnar den starka människan, den rika människan. Vi måste få en politik som bygger på solidaritet, på gemenskap och gemensamt ansvarstagande.

En politik inriktad på individualiteten, på egoismen som drivande kraft, på det sätt som alliansregeringens politik gör, talar i själva verket om för ungdomarna att endast ensam är starkt. Att man inte ska ta hänsyn. Att man måste klara sig själv och de som inte gör det får gå under. Det är kontentan i den borgerliga politiken och i stora delar av dagens egofixerade samhälle. Det är där problemet ligger. Det ligger hos oss vuxna som skapat ett sådant samhälle. Inte hos ungdomarna. För det är vi vuxna som skapat ungdomarna. Skulden ligger hos oss.

Ett samhälle där en blogg som sprider skit och dynga får utgöra normen för bloggande hos våra skit- och dyngkastande kvällstidningar och deras falska upplagejagande egoister til journalister och redaktörer.

Fortsätter alliansregeringen, medivärlden och vi vuxna på den inslagna vägen komemr det att barka ännu mer åt helvete. Det blir som i USA. Där morden per 1000 invånare är mångdubbelt fler än i Sverige. Där våldet är värre. Där fattiga slår ihjäl fattiga. Där ungdomar mejar ner klasskamrater. Fortsätter vi på skitsnackets, egoismens och borgarpolitikens väg är det där vi hamnar. Det blir värre. Inte bättre.

Därför är det också ett sånt fruktansvärt hyckleri när Reinfeldt uttalar sig. Han är med och skapar det samhälle som leder till ökad fattigdom, ökade klyftor och ökat våld. Förändrar han inte sin regerings politik är det delvis han som är ansvarig för ungdomarnas och andras bristande syn på människans värde.

Läs tidigare inlägg: Om Schulmans blogg och om mordet i Blekinge.
Bloggat: Slutstadium,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8, SVD9, SVD10, SVD11, SVD12, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Metro, DN6
Intressant?
Andra bloggar om: Våld, Regeringen, Brott, Polisen, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Politik, Samhälle

Polisiär inkompetens

Polisen saknar uppenbarligen förmåga att ingripa mot uppenbara missförhålladen. Såsom långvarig mobbning och trakasserier mot en familj utanför Karlskrona. Något som nu resulterat i en tragedi. Familjen har flera gånger polisanmält de ungdomar som trakasserat den utvecklingstörde sonen i familjen och hela familjen. Man har t.o.m. gett polisen namn på mobbarna. Ändå har ingenting hänt.

Ja det är uppenbarligen inte bara polisen som är inkompetent i Karlskrona. Sociala myndigheter borde väl också ha reagerat. Liksom skolan. Men ingen verkar ha agerat till familjens skydd och försvar. En passivitet som nu lett till att en ung person är död och en annan är svårt skadad. Liksom att en familj blivit sönderslagen då fadern, som sköt ungdomarna, kommer att hamna i fängelse under lång tid.

Allt för att polisen och andra myndigheter uppvisat ett sällsynt stort mått av passivitet och inkompetens. Något som förmodligen också mobbarnas föräldrar kan anklagas för. I deras fall en passivitet som lett till den tragiska döden för ett av deras barn.

Polisens passivitet är desto mer upprörande eftersom man i andra sammanhang lägger sig i saker som man inte ska bry sig om. Med hjälp av övervåld och aggressivitet. Okej, övergreppen mot den fackliga organisationen skedde inte i Blekinge. Men det är knappst nån större skillnad på polisen i Blekinge och den i Stockholm. Ett stort mått av inkompetens tycks finnas på bägge ställena.

Borgarmedia: AB1
Bloggat: Jah Hollis
Andra bloggar om: Våld, Brott, Polisen, Blekinge, Karlskrona, Rödeby, Mord, Mobbning, Samhälle

Köpenhamn och polisvåld

De svenska tidningarna beskriver händelserna i Köpenhamn på lite olika sätt. Läs gärna Kaj Raving och Petter som behandlar hur de svenska tindingarna inte är neutrala och inte ger en opartisk bild av det inträffade.

Oroligheter och kravaller i samband med demonstrationer är en komplicerad historia som det ofta kan vara problematiskt att förstå. Det kan som i Göteborg 2001 finnas en mängd olika anledningar till att bråk uppstår. Eller som i Köpenhamn igår, en väldigt enkel och samstämmig förklaring. Något som svenska tidningar delvis missar. Undantaget är DN som verkar ha förstått sammanhangen denna gång. Att kravallerna orsakades av en ovanligt korkad och brutal polisinsats.

Det hela liknar övergreppen från polisens sida i Göteborg 2001 på många sätt. Folk tvingades sitta hur länge som helt med händerna ihopknutna med buntband. Precis på samma sätt som skedde i Göteborg 2001. Också antalet gripna handlar om samma typ av siffror som i Göteborg.

I det stora hela verkar det som om den danska polisen numera agerar mycket våldsammare och inte försöker lösa saker med förhandlingar. En förändring i taktiken verkar ha skett efter att polisledningen i Köpenhamn förändrats och efter att Danmark fått sin reaktionära regering. Det är alltså förmodligen en förändrad politisk agenda som lett till den allt våldsammare polisen i Köpenhamn.

Borgarmedia: AB, SVD, Politiken1, Politiken2, DN
Andra bloggar om: Danmark, Våld, Polisen, Köpenhamn, Ungdomshuset, Politik, Samhälle

Polisen ställer till det

Polisen i Stockholm är verkligen klantig. En egenskap de delar med polisen i Malmö där polisen också ingripit lika klantigt mot fackliga aktioner. I Göteborg brukar polisen agera betydligt smartare. När Västerorts LS av SAC ordnade en blockad mot en arbetsplats i Stockholm ingrep polisen på arbetsgivarens sida i en facklig konflikt. Problemet med det är att polisen förmodligen inte har rätt att ingripa i fackliga konflikter.

Å andra sidan kanske polisen har svårt att skilja en facklig konflikt ordnad av en syndikalistiska fackförening från en demo ordnad av någon autonom organisation. Men det förändrar inget i den principiella frågan. Polisen kan faktiskt kolla upp vad det är som händer innan man agerar och orsakar problem. Innan man agerar på ett eventuellt olagligt och definitivt olämpligt sätt i en facklig konflikt.

Dessutom kan ju en facklig organisation kontakta polisen innan en aktion genomförs, så att missförstånd undviks. Vill man kunna agera fackligt, utan problem från ordningsmaktens sida, kan det ju vara bra att ha en viss dialog. En dialog som i förväg kan förebygga missförstånd och problem. Jag förstår inte varför en fackförening inte skulle kunna göra så.

När polisen agerade mot blockaden så gjorde man det med uppenbart övervåld och onödigt användande av pepparspray. Vilket i sig är oacceptabelt. Polisen i Stockholm borde lära sig av sina kollegor i Göteborg och i första hand lösa olika saker med hjälp av förhandlingar. Något som kräver tålamod. Lösning medelst förhandling och dialog är alltid att föredra framför våld. Det borde polisen i Stockholm tänka på.

Borgarmedia: DN
Bloggat: Petter, Redundans
Andra bloggar om: Fackligt, Polisen, Våld, Blockad, SAC, Västerorts LS, Facket, Politik, Samhälle

Nazism och fotbollshuliganer

Kopplingen är känd sedan länge. Det finns gott om nazister bland vissa fotbollslags fans. Eller ska man kanske säga i vissa fotbollslags firmor, det som av polisen kallas problemsupportrar och i många tidningar för huliganer.

Dessa fotbollslag är stockholmslagen AIK och Djugårdens IF, IFK Göteborg och Helsingborgs IF. Även GAIS, Hammarby och Malmö FF har firmor. Dock är dessa inte lika förknippade med nazism. Vissa lag, exempelvis IFK Göteborg har flera s.k. firmor.

Den IFK Göteborgs-firma som normalt förknippas med nazism är Wisemen. Därmed inte sagt att alla i firman är nazister, eller ens att en majoritet är det. Men kopplingen finns där. Kopplingen mellan IFK:s firmor och nazismen som visat sig flera gånger under hösten i Göteborg, bl.a. i samband med bränderna i Lövgärdet, vid ett överfall på förmodade GAIS-supportrar som satt på Gamle Port och vid de högerextremistiska våldsutbrott som ägt rum under den tidiga hösten i Göteborg.

Wisemen var också inblandade i Göteborgshändelserna 2001, genom att överfalla demonstranter på Vasaplatsen och sen därefter skyddas av polis. Något som utlöste många vänsterdemonstranters vrede.

Vidare sägs det att Wisemen har agerat vakter vid flygbladsutdelningar som den nazistiska gruppen Göteborgs Fria Nationalister (GFN) haft under hösten i Göteborg. Det verkar ju inte helt osannolikt då det finns personer som är med i bägge grupperingarna.

Nu har vad som troligen är nazister/högerextremister i AIK:s firma överfallit israeliska Hapoel Tel Avivs supportrar efter en match. En sak är att lag från Israel inte borde vara tillåtna att spela i Europeiska cuper etc. Israel borde bojkottas och utestängas från alla idrottsliga sammanhang. Det är en ockupationsmakt som förtrycker palestinierna och borde därför inte släppas in i den euopeiska gemenskapen, inte ens på idrottens område.

Men det är samtidigt helt oacceptabelt att Tel Avivs supprortrar blir överfallna av nazistiskt lagda huliganer när de lämnar en match.

Det som är verkligt intressant i dessa sammanhang, med nazism och fotbollshuliganism, är hur klubbarna tänker ta itu med det hela. Det kanske inte bar handalr om ett problem med våld, utan kanske också ett problem med åsikter och attityder bland huliganerna. Hur ska klubabrna rensa ut nazisterna bland supportrarna? Hur ska klubbarna ta itu med våldsideologin bland firmamedlemmar? En våldsideologi som också återfinns bland högerextremister. Och somibland förenar fotbollshuliganismen med nazismen.

Borgarmedia: SVD1, SVD2
Andra bloggar om: Våld, Idrott, Högerextremism, Nazism, AIK, Israel, Hapoel Tel Aviv, Wisemen, Firman Boys, Firmor, Huliganer, Fotboll, IFK Göteborg, Helsingborgs IF, Politik, Samhälle

Om en dålig bok om extremism

Boken det handlar om är Magnus Sandelins "Extremister". Det handlar mer specifikt om ett av kapitlen i boken. Kapitlet om extremvänstern.

Det handlar i huvudska om AFa och koncentrear sig på brott som folk som anses tillhöra organisationen begått. Hurvida personerna faktiskt varit med i AFA eller inte har han inte kunnat belägga. Vissa av de beskrivna brotten har dock den autonoma rörelsen tagit avstånd från. Klart och tydligt.

I ett fall har han pratat med en före detta AFA-aktivist i Göteborg. En kvinna. Jag vet inte vem det är, har aldrig hört talas om personen. Men jag vet att hon definitivt ljuger för Sandelin. Eller så är hon mytoman. För hon kan omöjligen ha varit med vid kravallerna på Avenyn. Kravallerna vid Götaplatsen. För hennes historia om detta stämmer inte. Det fanns ingen demo som kom fram till Götaplatsen och urartade. Nån sån ägde aldrig rum i Göteborg 2001. Det gick helt enkelt inte till på det sättet. Hur det egentligen gick har klarlagts av polisen Mikael Oskarsson i hans doktorsavhandling, Lag eller ordning.

En demonstration som startade på Götaplatsen angreps av poliser en bit ner på Berzeeligatan. Om detta råder inga delade meningar bland de insatta. Däremot anser många poliser (men långt ifrån alla) att det fanns fog för polisens agerande. Vilket demonstranterna i fråga inte gör. Kvinnan i fråga ljuger också om AFA:s roll under hela toppmötet. AFA var hela tiden en del av den officiella ledningen i Göteborgsaktionen (en av tre nätverk som fanns under toppmötesdemonstrationerna). De behövde inte smyga sig in. Inte heller fanns det i någon av de tre stora demonstrationerna (då ingår inte demon från Götaplatsen på fredag morgon) folk som var beväpnade med påkar etc. Det var förbjudet i alla demonstrationer och det fanns gott om funktionärer som såg till att reglerna för demonstrationerna följdes.

Sandelin blir helt enkelt förd bakom ljuset när det gälelr den namngivna kvinnans upppenbart påhittade deltagande i kravallerna under Göteborg 2001. Hon fabricerar en historia som helt enkelt inte är sann. Och Sandelin, som uppenbart är dåligt insatt, har inte vett på att dubbelkolla hennes uppgifter.

Är resten av uppgifterna i kapitlet om vänstern lika dåligt kontrollerade och kollade så innebär det en mycket låg trovärdighet för uppgifterna i boken. Och har Snadelin verkligen korrekt skrivit av rättgånsgprotokoll etc? Eller har han fabulerat?

En sak som är sann är dock att AFA fortfarande ingår som medlem i Nätverket mot Rasism tillsammans med ett antal andra vänsterorganisationer. Göteborgs Nätverk mot Rasism som nämns i boken arrangerar varje år, den 9 november en demonstrationer till åminnelse av kristallnattens övergrepp mot judar i nazismens Tyskland. Denna demo ordnas ibland tillsammans med andra organisationer.

Sandelin gör också stort nummer av att han vill att AFA och andra autonoma organisationer ska isoleras av resten av vänstern. Jag tror att hans problem är att han inte vet hur vänstern fungerar. Han vet inte att folk lämnar organisationer, byter organisationer, är med i fler organisationer samtidigt, på ett sådant sätt att isolering i praktiken är meningslöst.

Dessutom anser jag personligen att det är bättre att ha AFA och andra med oss andra då det då blir lättare att påverka dem och att undvika onödigt våld. Jag tror att utvecklingen i Göteborg sen Göteborg 2001 (utan en enda sammanstötning mellan polis och vänsterdemonstranter) visar att detta är en korrekt linje och attityd. Där de autonoma blivit mer isolerade har våldet varit betydligt vanligare.

Och slutligen är Magnus Sandelin symptomatisk för all de journalister, politiker och nadra som tror de förstår vad som hände i Göteborg 2001. Detta utan att ha följt med i all den forskning och all den litteratur som kommit ut sen dess. De är kvar i den naiva synen att det var de "autonoma" som orsakade kravallerna. Ingen som är det minsta insatt anser idag att det gick till på det viset. Inte polisen, inte vi som noga utrett det hela. Ingen. Utom de oinsatta.

Han gör dessutom som många andra, blandar ihop äpplen och päron. Autonoma med stalinister. Osv.

Läs även mina tidigare inlägg om Sandelin och hans bok som tar upp lite andra aspekter:
Extremister
Högerextremt våld

Läs om AFA
Läs om Göteborg 2001
Recensioner i tidningarna av Sandelins bok:
DN, GP

Intressant?
Borgarmedia: SVT, SR
Andra bloggar om: Vänsterextremism, Våld, Brott, Magnus Sandelin, Göteborg 2001, Göteborg, AFA, Vänstern, Politik, Samhälle

Det där med hårdare tag

I USA ökar antalet mördade för andra året i följd. De flesta mördas med skjutvapen.

I Sverige har antalet mördade inte ökat sen 1970-talet.

I USA har man haft dödstraff, långa fängelsestraff, hårda tag, nolltolerans osv.

I Sverige har vi huvudsak haft korta straff, vi har inget dödsstraff, huvudsakligen mjuka metoder i kriminalvården osv.

Numera höjs hela tiden röster för att vi i Sverige ska inför hårda tag för att "minska brottsligheten".

Det finns flera fel med det sättet att resonera:

1. Brottsligheten ökar inte.
2. Våldsbrottligheten ökar inte
3. Antalet mördade ökar inte

I USA är det omvänt. Ökande brottslighet. Slutsatsen kan bara bli en. Sverige har haft ett bättre system, en bättre politik. Varför ska vi ändra den? Varför ska vi införa en misslyckad amerikansk modell?

Istället borde väl USA ta efter Sverige. Förbjuda skjutvapen utan licens. Införa mildare straff och mjukare kriminalvård. Ta bort dödsstraffet. Så kanske det kan bli bättre där också.

Bloggat: Jinge
Borgarmedia: SVD
Andra bloggar om: USA, Våld, Brott, Mord Vapen, Nolltolerans, Kriminalvård, Samhälle, Dödsstraff, Politik

Nyttan av ett hederligt slagsmål?

Per Goebbels går igång och tycker att slagsmål i ishockey vore det enda rätta. Förutom att han har fel i att folk inte tycker löneskillnaderna i ishockey spelar roll och att argumentaionen i den frågan haltar betänkligt. Låt mig översätta en del av hans resonemang till en annan samhällssfär och det framgår klart hur puckat det är

"Inom den antifascistiska politiken kan man diskutera problem fördomsfritt. Inför Salemdemonstrationerna publicerade Salems Arbetarblad en enkätundersökning bland de inblandade. Frågan var om man som i Irak borde tillåta slagsmål, med tidsbestämda straff för de inblandade. I dag ingriper poliserna om tendenser till slagsmål uppstår. En överväldigande majoritet, 63 procent, ville tillåta. Argumentet för legalisering var att det skulle medföra renare demonstrationer.

Demonstranterna har här identifierat ett tydligt problem, och presenterat en rationell lösning. Polisen ser inte alla förseelser, vilket dels är orättvist och dels försämrar demonstrationerna. Om demonstranterna får en möjlighet att slå tillbaks kan de själva avskräcka från fult spel. Utanför den antifascistiska arenan är resonemanget omöjligt att föra."

Sen skriver han följande:

Ingen vill förstås ha nävrätt. Men värdetransporter rånas varje vecka, utan debatt om att väktarna skulle kunna bära vapen för att avskräcka. Kvinnor våldtas varje dag, men tårgas får de inte ha.

Utan att han funderar över konsekvensen. Väpnade väktare innebär fler dödade oc skadade. Då är det väl bättre att lite pengar försvinner. Tårgas hjälper knappast mot våldtäkter. Helt enkelt för att de flesta våldtäkter sker i hemmet. Den skyldige är pojkvännen eller mannen. Överfallsvåldtäkter där tårgas/pepparspray skulle kunna hjälpa är försvinnande få i det stora natlet våldtäkter.

Och att tillåta våld inom idrotten är bara rationellt så länge idrotten ses som skild från omvärlden. Verkligheten är ju inte sådan, även omd en ksnak är det i Gudmundsons hjärna. Mer våld på idrottsarenan kommer att påverka våldsnivån utanför. Att tro annorlunda är naivt.

Andra bloggar om: Antifascism, Våld, Per Gudmundson, Idrott, Politik, Samhälle, Våldtäkt

Extremister

En person med namnet Magnus Sandelin har kommit ut med en bok som handlar om extremism. Där jämställer han vänsterextrema med högereextrema. Nazister med AFA. Enligt Sandelin är det samma sak. Enligt recensenten i GP samma sak.

Enligt Göteborgs-Posten är citaten från AFA så fruktansvärda att det inte ens går att återge i skrift. Enligt GP och Sandelin förenas nazister, AFA och islamister av "fanatismen, föraktet för demokrati och parlamentarism, det iskalla övermänniskoidealet, våldsdyrkan, känslan av att stå ovanför lagen, hatet mot USA och kapitalismen, konspirationstänkandet samt naturligtvis antisemitismen, ibland översatt till antisionism."

Det här är naturligtvis skitsnack. AFA (varför denna fixering vid AFA förresten, den autonoma rörelsen består ju av en mängd organisationer). AFA sysslar inte med antiimperialism. Alltså har de ingen uppfattning om USA och imperialismen. De flesta medlemmar i AFA är förmodligen anti-imperialister. Men det är en annan sak. Att anti-semitism skulle förekomma bland AFA-medlemmar är bara dumheter som plockats fram ur skåpet med lagrade fördomar.

Att AFA-medlemmar skulle förakta demokrati är bara ytterligare en fördom från samma skåp. Däremot föraktar de förmodligen den parlamentariska demokratin som den ser ut i Sverige. Men Sveriges modell är inte det samma som demokrati. Det finns stora inskränkningar i vad vårt parlament kan besluta om. Och alltfler områden tas bort från demokratisk kontroll.

Att islamistfundamentalister visar åsikter som liknar nazisters är jag inte ett dugg förvånad. Islamsk fundamentalism (Ja all religiös fundamentalism) är extremhöger.

Och härpå följer beviset på att den svenska vänstern i själva verket är "judehatande högerextremister". Vänstern demonstrerar i samma demonstrationer som Hizbollah. Och de är ju enligt Sandelin just "judehatande högerextremister". Så otroligt dumt. Om vi i vänstern ordnar demonstration mot Israels ockupation av Palestina och det dyker upp 400 Hizbollah-anhängare. Hur menar karln då att vi ska göra? Slänga ut dom och få upplopp och kravaller på halsen. Det låter sig helt enkelt inte göras. Och jag begriper faktiskt inte hur detta på något sätt gör vänstern till högerrextremister eller antisemiter. Är det inte snarare så att Sandelin är högerextremist och islamofob? Eller är det Johan Dahlbäck som är det?

Att man är mot Israels ockupation av Palestina och USA:s ockupation av Irak innebär inte att man är antisemit elelr islamsk funxamentalist. Eller sympaistesaerar med sådana åsikter ller organsiationer. Magnus Sandelins slutsatser när det gäller detta går långt utanför gränsen för anständighet. Att nazister var/är emot USA:s ockupation av Irak innebär inte att nazister och vänstefolk är det av samma anledning eller på något sätt delar uppfattningar. Att påstå nåt sånt är bara inskränkt och tyder på att Sandelin har svårt att hålla isär olika saker. Det är lika dumt som Per Goebbels försök att göra vänstern till islamister.

Till sist. Vänstern har inte någon gång slagit ner oskyldiga. De enda som gjort sådant är extremhögern. Nån gång kan väl alla liberaler lära sig fakta, ta reda på verkligheten och agera utifrån den. Istället för att fabulera om att den autonoma vänstern egentligen är fascister och antisemiter. Något som är rena påhitt ur dessa liberalers fantasifulla hjärnor.

Och för den som är intresserad. Det har alltid funnits en vänster som inte anser att islamister är bundsförvanter i den anti-imperialistiska kampen. (AFA anser ju knappast det heller). Men ibland så kan de bli att man slåss ihop pga omständigheterna.

Recensionen i DN ifrågasätter precis som jag ståndpunkterna och slutledningarna i Sandelins bok och det hedrar recensenten. Och det visar att Sandelin helt klart är ute och cyklar.

Bloggat: Anna-Lena Lodenius
Borgarmedia: SVT, Metro
Andra bloggar om: Vänsterextremism, Våld, Högerextremism, Magnus Sandelin, AFA, Islamism, Fundamentalism, Politik, Extremister, Extremism, Samhälle, Irak, Israel, Palestina, Johan Dahlbäck, AFA

Politiska brott i Sverige

Detta är antalet anmälda politiska brott i Sverige, fördelade på politisk miljö som begått dem. Flertalet av brotten är skadegörelse. Och högerextremistiska brott dominerar stort över brott begångna av vänstermänniskor. Dessa är numera dessutom så få att de inte längre redovisas.

Politisk_miljö		2001	2002	2003	2004	2005	2006
Nazism		1201	1161	1278	1266	-	304
Autonoma		118	136	312	206	-	-
Övrig_vänster		366	357	-	-	-	-

Anmärkning. Grunderna för statistiken har ändrats mellan 2004 och 2006. Den är mycket exaktare numer och siffrorna för tidigare år är därför överdrivna. Numera är det BRÅ som har ansvar för statistiken. Tidigare var det Säpo. Redovisningen numera gäller dessutom hatbrott och innefattar inte brott mellan vänster och höger. Ur den synpunkten är siffrorna numer för låga. Däremot innefttas inte islamofobiska brott i tidigare statistisk. Något som gör nuvarande siffror för höga i jämförelse. Men all statistik tyder på att brottsligheten är 3 till 10 gånger så hög bland högerextrema än bland vänsterextrema. Något att tänka på när man nu upprörs över att färg och sten kastats på politiska lokaler i Göteborgsområdet. Och att vänsterextremas brottslighet i det stora hela är försumbar och får oförtjänt stor uppmärksamhet av borgarmedia.

Läs också:
Har det politiska våldet trappats upp?
Ett lika stort hot?
Hatbrotten ökar faktiskt inte
Högerextremt våld
Göteborg 2001

PS. För att undvika korkade kommentarer: Jag tcyker inte det är bra att angripa politiska lokaler på det sätt som skett i Göteborg och Kungsbacka. DS.

Andra bloggar om: Våld, Brott, Vänsterextremism, Högerextremism, Politik, Vandalism, Huliganer, Göteborg, Kungsbacka, Samhälle

Internbråk bland högerextremister

Först inträffade Kinnunen-affären där en kvinnlig medlem i Sverigedemokraterna överfölls. Eller så överfölls hon inte. Hela historien har visat sig vara mycket oklar och mycket tyder på en intern uppgörelse inom extremhögern.

Efter det har vi sett ett allt grövre våld bland/från högerextremister, med ett flertal brutala överfall på förbipasserande personer, politiska motståndare inom vänstern och på andra nazister. Det senaste gäller en knivhuggning i Brunnsparken i Göteborg. Där det finns uppgifter på att den knivhuggne skulle kunna vara högerextremist själv. Det är osäkra uppgifter och det behöver inte vara så.

Det verkar nu som det finns flera orsaker till det ökande våldet från de högerextrema sekterna. En är att de börjar gå ut på gatorna för att sprida propaganda om Salem-marschen. Något som ju alltid möts av motdemonstrationer. Den andra orsakerna till det råare våldet är motsättningar inom den högerxtrema miljön. Motsättningar mellan olika organisationer som SMR (Svenska Motståndsrörelsen), NSF (Nationalsocialistiska Front) och nätverket kring Info-14.

Dvs samma typ av problem som kan ha varit anledningen till överfallet på den Sverigedemokratiska kvinnan. Även om den nazistiska miljön med det grova våldet väl får anses vara relativt skild från den sverigedemokratiska miljön så är det samma mekanismer som verkar inom en politisk kultur där styrka, machismo etc hyllas. Mekanismer som lätt skapar konkurrensproblematik och leder till våld, då man i ideologin ofta förhärligar det sistnämnda.

Det har inget med våld från vänstern att göra däremot. Vilket tycks vara favoritteorin bland en del plyschvänsterfolk som exempelvis Anna-Lena Lodenius. Enligt henne bär AFA en del av ansvaret för det råare högerextremistiska våldet. Vilket ju verkar helt taget ur luften och sakna all form av logik och bevisföring. Att dessutom jämföra extrema våldsbrott som mord, mordförsök, grov misshandel osv som extremhögern ägnar sig åt, med den typen av skadegörelse och slagsmål vid demonstrationer som AFA och andra på vänsterkanten gör sig skyldiga till, är som jag ser det, i högsta grad osmakligt och falskt.

Observera också att det faktiskt inte finns någon ökning av av högerextremt våld. Snarare en minskning de senaste åren. Påståenden med motsatsen är helt enkelt inte sanna och de baseras inte på den statistik som finns.

Läs mer: Arbetaren, ETC, Expo
Borgarmedia: GP
Andra bloggar om: Högerextremism, Våld, SMR, NSF, Info-14, Svenska Motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk Front, Politik, Samhälle, Sverigedemokraterna

Högerextrema försöker mörda

I helgen som gått överföll högerextremister människor med kniv både i Göteborg och i Stockholm. Överfallet i Stockholm rubriceras av polisen som mordförsök och två nazister har häktats. Kring överfallet i Göteborg fins det en del oklarheter forfarande och de två överfallna har deklarerat att de inte tänker vittna mot gärningsmannen.

Även i Göteborg verkar det som om högerextremister den gångna natten försökt knivmörda en man.

Det här våldet är mycket allvarligt och fortsätter nazisterna på detta vis kommer någon att bli dödad.

Men det hela får mig också att fundera över högerns och liberalernas rättspatos egentligen. De blev enormt upprörda över överfallet på en medlem i Sverigedemokraterna häromveckan och kastade ur sig den ena beskyllningen efter den andra mot den svenska vänstern. De blev sen väldigt tysta när det mesta tydde på att det var en intern uppgörelse inom SD eller en ren fejk.

Och nu när vänstermänniskor och såna som nazisterna tror är vänster utsätts för mordförsök från bevisat nazistiska förövare är de borgerliga ledarskribenterna och bloggarna tysta. Magnus fallerar, varför säger du inget nu? Karamellpojken? GUDmundson? Johan Ingenting? Och vår egen vänstergnällare, Jonas Morian? Godmodige Tommy i Kungsbacka då? Inget att säga? Accepterar ni då politiska mord? Om det är vänstermännsikor, socialister som blir dödade så är det okej? Eller hur ska man tolka er tystnad?

Borgarmedia: DN
Bloggat: Slutstadium,
Andra bloggar om: Våld, Nazism, Media, Högerextremism, Sverigedemokraterna, Politik, Högerbloggar, Borgarbloggar, Johan Ingerö, Magnus orerar, Jonas Morian, MinaModerataKarameller, Per Gudmundson, Samhälle

Svensken, islam, integration och rondellhundar

Integrationsminister Nyamko Sabuni säger till DN att bråken kring Vilks Muhammed-teckningar kan vara positivt för integrationen. Men det beror ju i så fall på hur det hela hanteras. Att vi alla i Sverige (ateister, kristna, judar, muslimer, buddhister, liberaler, socialister osv) hanterar det på ett vettigt sätt. Och inte överreagerar på småsaker.

Att gömma sig är en överreaktion från Vilks sida. Att hota Lars Vilks är en överreaktion. Nerikes Allehandas publicering var en överreaktion. Konstföreningarnas motiveringar för att inte ställa ut var överreaktioenr på icke-existerande hot. Sammantaget har denna rad av felaktigt och oövertänkt handlande lett till att betydelsen av Vilks bilder har blivit större än vad konsten är värd.

Om konstutställningarna ägt rum hade vi inte diskuterat Vilks (i mitt tycker lite platta och tråkiga) teckningar. Ingen hade lagt märke till dem. Hade Nerikes Allehanda låtit bli att publicera rondellhunden i uppenbart provokativt syfte hade historien varit död. Och hade inte nåt pucko hotat Vilks till livet hade historien också varit död.

Det handlar om att behandla varandra med respekt och så mycket förståelse som möjligt. Har vi inte gjort det tidigare i denna affär, kanske vi ska börja nu.

I den situation som nu uppstått är det naturligtvis helt rätt av Fredrik Reinfeldt att träffa representanter för de svenska muslimerna.

Dessutom måste vi komma ihåg en sak. För att permanent lösa problematiken och slippa att regelbundet få den här typen av händelser måste problemen med ockupation, förtryck, bombningar etc i Mellanöstern och Afghanistan lösas. Bränslet för överreaktioner från islamofober och fundamentalister måste avlägsnas för att slippa regelbundna upprepningar av sådana affärer som rondellhundskontroversen.

Bloggat: Jag älskar Sverige, Claes Krantz
Andra bloggar om: Våld, Religion, Islam, Yttrandefrihet, Lars Vilks, Rondellhund, Nyamko Sabuni, Fredrik Reinfeldt, Samhälle, Politik

Varför ska de det?

Muhammed Omar har skrivit ett bra inlägg i SVD om hot, Sverige och islam.

Detta otäcka uppträdande från en liten grupp muslimer spelar islamofoberna i händerna. De som vill utmåla muslimer som våldsamma och intoleranta har fått ett utmärkt tillfälle. Det är därför viktigt att vi muslimer gör det klart för den svenska allmänheten att vi inte accepterar ett sådant beteende. Så får det inte gå till i en demokrati och i en rättsstat.
//
Muslimer är redan nu diskriminerade i Sverige. De utsätts för hatbrott. Om vi tillåter islamofobin att breda ut sig ytterligare kan vi stå inför en situation då muslimer får ett sämre bemötande i vården, i rättsväsendet och i skolorna.
För att förhindra en sådan utveckling ligger det i vårt intresse att spela med öppna kort. Vi bör försöka skingra alla misstankar genom att visa var vi står och ta avstånd från våld och hot i islams namn.

Allt är väl så långt. Men varför ska vi kräva mer av religiösa ledare i olika muslimska församlingar än vi kräver av ledare i kristna eller judiska? Vi kräver inte att ledare i judiska församlingar tar avstånd från Israels övergrepp. Därför att de inte har något ansvar för vad Israel gör. Vi kräver inte att kristna ledare tar avstånd från pastor Greens homofobi. Därför att ledare för liberala kristna kyrkor inte har ansvar för vad konservativa kristna kyrkoledare gör. Inte heller har ledare för liberala muslimska församlingar något ansvar för vad fundamentalister gör.

Jag förstår bevekelsgrunden för och syftet med Omars inlägg. Men kravet på att alla imamer ska ta avstånd är kanske att gå för långt. Det är att kräva mer av en diskriminerad grupp än vi kräver av majoriteten i samhället. Det är väl i sig diskriminering. Det är inte lätt. Muhammed Omars inlägg är bra och vettigt. Men frågan är om det är helt rätt.

Bloggat: Sjölander
Andra bloggar om: Religion, Våld, Islam, Muhammed Omar, Politik, Samhälle, Yttrandefrihet

Högerextremt våld

Det högerextrema våldet ökar i Ryssland. Mycket oroande och mycket obehagligt för de drabbade. Det största problemet i Ryssland är dock inte högerextrema smågrupper. Det är en högerextrem, korrupt och förtryckande regim. Som stöder sig på en "demokratisk" författning och en "fri" marknad som delvis utarbetas av rådgivare från väst. Så regeringarna och makthavarna i väst är också delvis ansvariga för situationen i Ryssland.

Även i Sverige påstås det högerextrema våldet öka. Det är inte sant när man tittar på statistiken som BRÅ leverar varje år (tidigare var det Säpo som skrev rapporterna). Men det som händer är ändå väldigt allvarligt.

Under helgen som just gått överföll högerextremister förbipasserande på Järntorget och Brunnsparken i Göteborg med knivar och andra tillhyggen. Detta har delvis framställts i media och av polisen som bråk mellan vänsterfolk och högerfolk. Vilket är helt fel. Att påstå att det är så är att försöka förminska högerextremisternas våld och urskulda det med att det ändå bara handlar om två extremistgrupper. Men så var inte fallet.

Polisen jämför också, helt korrekt, med det brutala överfallet på helt vanlig människor vid Stigberstorget häromåret. Där högerextremister svårt misshandlade ett antal personer utan någon som helst koppling till vänstern. Likadant denna gång. Högerextremister har knivhuggit personer som bara passerat. Personer utan kopplingar till vänstern. Att media (i dett fall GP) väljer att fokusera på nåt som faktiskt inte hänt är bedrövligt. Dessutom anlitar man en s.k. "expert", Magnus Sandelin. (artikeln finns inte på nätet)

Jag har ingen aning om vem det är och bara det visar att han inte är någon form av expert alls. Han påstår att den antifascistiska vänstern och nazismen har närmat sig varandra ideologiskt. Jag förstår inte hur det s kunna vara möjligt. Och det bevisar att karln faktiskt inte begriper det här. Han är allt annat än en expert. Att han tycker sig se liknande metoder från gängen ser han som ideologiskt närmande. Vilket trams. Så korkat.

Hur är det då med liknande metoder. Det finns vissa likheter när det gäller hot mot enskilda. Därvidlag har han rätt. Jag tycker att sådant inte hör hemma bland antifascister. Men att försvara sig mot överfall är helt riktigt. Liksom att protestera mot nazister när de delar ut flygblad. Och att då försvara sig mot våld.

Men jag har aldrig hört talas om att vänstern överfallit förbipasserande på gatan med knivar och andra tillhyggen som högerextremister gör. Vänstern har aldrig utfört några mord och våldsbrottsligheten i vänstern är så låg att den inte ens redovisas längre i BRÅ:s årliga rapport.

Och det dåd mot McDonalds som Sandelin gör stor affär av har den antifascistiska vänstern tagit avstånd från.

Vänstern kämpar för utvidgad demokrati och anser inte att det vi har nu är en speciellt bred och lyckad demokrati. Jag är inte överens med anarkister om hur en utvidgad demokrati exakt ska se ut. Men vi är överens om riktningen. AFA som sådant har väl ingen åsikt om detta. Då det är en rörelse som arbetar med i huvudsak antifascism, inte med att presentera ett politiskt alternativ.

Dessutom tror jag att man ska inkludera rörelser som AFA och RF i bredare samarbeten. Jag tror att inkludering är ett bättre sätt att minska våldsamheter än exkludering och stigmatisering. Samtal är bättre än utfrysning. Vi har alla mer gemensamt med AFA än vad vi har olikheter i åsikter.

Samma gäller dock inte för högerextremister. Där är det faktiskt mer som skiljer den vanlige svensken från deras åsikter än vad som förenar. Ändå tror jag även här att det i vissa sammanhang är bättre med dialog än konfrontation. Men jag tycker vi alltid ska demonstrera mot dem när de delar ut flygblad och försöker sprida sina sjuka åsikter.

Läs mer om rasism och nationalism
Läs mer om den syn på anarkism jag företräder

Andra bloggar om: Antifascism, Högerextremism, Vänsterextremism, Vänstern, Våld, AFA, Anarkism, Samhälle, Göteborg, Ryssland, Demokrati, Politik, Magnus Sandelin

Våldet minskar - inte övervakningens förtjänst

I motsats till vad de flesta i Sverige verkar tro ökar inte våldet i samhället. Inte heller brottsligheten. Men många tror det och har av borgerlig media bibringats den uppfattningen. Och som botemedel har många, både bland vanligt folk och i media pläderat för hårdare tag och ökad övervakning. Men ökad övervakning har ingen effekt på brottsligheten, något som Forskning och Framsteg tidigare skrivit om och som jag kommenterat, Övervakning förhindrar inga brott och Övervakning, våld och integritet.

Det har också publicerats en forskarraport om detta vilket idag nämns i en debattartikel i SVD.

Brottsligheten ökar inte och övervakning kan inte minska den. Det är dags att göra upp med de förutfattade meningarna.

Andra bloggar om: Brott, Våld, Övervakning, Politik, Samhälle, Kriminalitet

Både klantigt och för jävligt

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att anti-rasistiska arrangemang blir angripna av nazister och fascister. Men det är sådant som ibland händer. Därvidlag kan man inte lita på att polisen kan skydda arrangemang av den här typen. Den som organiserar måste själv ordna med skydd för arrangemanget.

Det hade inte Ung Vänster gjort i Farsta. Sådant kallar jag nonchalans och ansvarslöshet. När man arrangerar saker som kan orsaka att politiska motståndare attackerar måste man ordna med ett fullgott skydd för arrangemanget. Ung Vänster tog inte sitt ansvar och utsatte därmed konsertbesökare för stor fara. Klantigt.

Men det är inte så att våldet mellan politiska ytterligheter ökat som Jonas Morian påstår. Det är snarare tvärtom. Våldet från extremhögern minskar och våldet från extremvänstern minskar. Det visar BRÅ:s och tidigare Säpos rapporter klart. Vänsterns våld är numera så litet att det inte ens finns med i rapporterna.

Borgarmedia: AB, DN1, DN2
Bloggat: Slutstadium, Trotten, Rött Hjärta, Esbati
Andra bloggar om: Högerextremism, Nazism, Vänstern, Våld, Ung Vänster, Farsta, Politik, Samhälle

Vänsteraktivister - för dom var klädda i svart!

Den finlandsättade främlingsfientlige ungdomspolitikern Kinnunens likaledes främlingsfientliga flickvän, också hon medlem i SD, blev överfallen av några snubbar i svarta kläder. Enligt vad hon uppger. De båda verkade rätt så skärrade på bilderna från presskonferensen så det verkar nog ha varit ett riktigt överfall.

Men argumenten för att det skulle vara vänstern och AFA som ligger bakom verkar mer än osedvanligt svaga. Förövarna var klädda i svart. Det var motiveringen. Men hallå! Nazister är också klädda i svart numera. Läs boken Brunt!

AFA och RF brukar också på sina hemsidor gå ut med meddelanden när de gjort någonting. men inget sånt har synts till denna dag. På socialism.nu , ett debattforum på vänsterkanten, med mest autonoma/anarkistiska medlemmar förnekas att vänstern skulle ha med det hela att göra överhuvudtaget. Där spekuleras friskt om allt från kärleksaffärer över inbrott till svensexa. Ingen tycker speciellt synd om de drabbade, men det kan man knappast vänta sig heller.

Vad som är mer förvånande är hur en del normalt sansade männiksor får lite av en överreaktion som jag ser det. Lodenius har sen några år tillbaka nåt problem när det gäller den autonoma miljön. Utan att egentligen veta någonting längre om miljön används hon som expert. En annan jag tycker överreagerar lite är den normalt sansade Jonas Morian. Han anklagar visserligen inte AFA för detta dåd, men han hoppar på dem. Lite i onödan kan man tycka. Och Gudmundson är förstås förbannad på sina gamla polare. Vad är det som gjort honom så bitter på sina gamla kompisar? Fick han hjärnskakning nere i Göteborg år 2001, eller vad har hänt?

Det är tur att en sån som Jinge verkar hålla huvudet kallt i alla fall.

Andra bloggar som överreagerar som vanligt är den puckade dyslesbiskt som ju många gånger tidigare demonstrerat sin monumentala okunnighet om allt som har med vänstern att göra. Kvinnan på bloggen Dexion har också gett sig in på ett ämne hon inte behärskar liksom Magnus Betnér. Fast av honom hade man kunnat vänta sig bättre tycker jag nog. Men förvånande nog är snubben med den underliga bloggen Peace, Love and Capitalism verkligt sansad.

Borgarmedia: DN1, SVD1, SVD2, DN2, DN3, AB1, AB2, EX, AB3
Bloggat: Mitt förra inlägg, Ett hjärta rött
Andra bloggar om: Brott, Våld, Sverigedemokraterna, Högerextremism, Politik, Samhälle

PS. Innan ni skriver korkade kommentarer. Läs mitt förra inlägg DS

Att gå över gränsen

Om detta är ett politiskt motiverat angrepp så har någon/några gått långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Fysiska övergrepp på enskilda personer bland politiska motståndare är inte okej.

Om det inte är politiskt motiverat, vilket ännu så länge verkar var det troligaste, är det ytterst obehagligt för de drabbade förstås. Men skiljer sig därvidlag inte från andra brott. Fast en del högerbloggare har ju direkt antagit att det är vänstern. Utan minsta tillstymmelse på bevis att det skulle vara så.

Eftersom jag är ytterligt misstänksam mot Sverigedemokraterna så håller jag det inte heller för otroligt att det är en intern uppgörelse i partiet. Då har det naturligvis också politiska förtecken, men av ett annat slag. Högerextremister har ju använt våld förr för att göra upp internt. Och med tanke på de högerextremas flitiga förekomst i straffregister är väl det kanske inget att förvånas över.

Eller så är det bara en uppgörelse i kriminella kretsar. Ett vanligt brott.

Läs också om hur jag reagerat på påhoppen mot moderatpolitikern Göran Lindblad i Göteborg i denna tråd på socialism.nu. Observera att det i det fallet inte förekom något våld och att kampanjen innehöll en ganska rolig affisch.

Borgarmedia: GT, AB, DN1, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: Brott, Våld, Sverigedemokraterna, Högerextremism, Politik, Samhälle

Våldet! Ökar det verkligen?

Det är sommar. Återigen fylls tidningarna med diverse artiklar om våld. Våldet ökar. Det dödliga våldet ökar. Gatuvåldet ökar! Osv. Det mesta i artiklarna är osant. Det är bedrövligt att en sån journalist som den erfarne Peter Linné i Gp kan skriva sån smörja som han gjort om det dödliga våldet.

Våldet ökar inte. Antalet anmälda våldsfall ökar. Det är inte samma sak som att våldet ökar. Man vet att antalet falska anmälningar ökar (försäkringsbedrägier etc), attanmälningsbenägenheten ökar. Men det finns inga belägg för att den egentliga våldsbrottsligheten faktiskt ökar.

Ta det dödliga våldet som exempel. Det har inte ökat sen 1970-talet. Utom i anmälningstatistiken. Nuförtiden redovisar BRå omkring 250 fall va dödligt våld varje år. Men enligt en egen rapport som BRÅ gjort är antalet verkliga fall bara 100 per år. Enorma felaktigheter i statistiken alltså. Använder man statistiken som underlag för satsningar på olika typer av polisverksamhet så kommer man ofelbart att hamna fel. BRÅ själva skriver så här om sin statistik kring mord:

”De brott som anmäls till polisen och som polisen redovisar till BRÅ är en överskattning av det faktiska antalet fall av dödligt våld. Till exempel finns där fall som efter polisutredning visar sig vara exempelvis naturlig död, självmord eller olyckor. För att få en bra bild av det dödliga våldet måste man i stället göra specialstudier, där varje enskilt fall jämförs med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Dessa specialstudier visar att under de senaste 30 åren har det i Sverige varje år i genomsnitt begåtts cirka 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Det dödliga våldet har således inte ökat sedan år 1975.”

Att som borgarmedia gör, hela tiden skriva om att våld ökar, trots att det inte är så, handlar om politisk propaganda. Det handlar om att skapa rädsla hos människor. Rädsla och otrygghet gör att människor får svårare att kämpa för förbättringar i samhället. Rädsla och otrygghet garanterar profiten för privata säkerhetsföretag. Rädsla och otrygghet gynnar framväxten av högerextrema populistpartier. Borgarmedias felaktiga och sneda rapportering bidrar till rädslan och otryggheten. Därför måste borgarmedias falska nyheter om våldsökning etc bekämpas.

Läs mer: BRÅ1, BRÅ2, BRÅ3.
Läs också: Ingen ökning av knvibrott, Hatbrotten ökar inte, Många fel i brottsstatistiken, Ingen ökning av narkotikabrotten, Ökar våldet i samhället?, Övervakning och våld
Bloggat: Jinge
Andra bloggar om: Brott, Våld, Politik, Media

Övervakning förhindrar inga brott

Eller rättare sagt, det förhindrar inga grövre brott. Möjligtvis, möjligtvis kan det hjälpa till att få fast brottslingarna efteråt. Men inte ens det är vetenskapligt belagt. Det enda som man vet är att mindre brott som exempelvis klotter minskar genom övervakning. Därför är Ilmar Reepalus och Torkil Strandbergs förslag om mer övervakning ett slag i luften. Effekterna av fler övervakningskameror motiverar inte de inskränkningar i den personliga integriteten som det skulle innebära.

I Storbritannien har man övervakningskameror överallt. Brottsligheten där är högre än i Sverige och man lyckas inte förhindra terrordåd eller försök till terrordåd genom övervakningskameror. Att öka antalet övervakningskameror är alltså en meningslös åtgärd med allvarliga integritetskränkande effekter. Därför ska vi inte ha fler kameror som kan se allt vad vi gör. I fall där man gripit och fällt terrorister för planering av dåd, har kameror spelta i stort sett ingen roll, se SVD och DN.

Ilmar Reepalu uppreppar i artikeln samma falska argument som man hör överallt i media. Att brottsligheten ökar. Som jag sagt tidigare: Brottsligheten ökar inte. Statistiken är antalet anmälda brott och ökningen av dessa beror på ökad anmälningsbenägenhet, ändrad lagstiftning, falska anmälningar och ändrade arbetsmetoder hos polisen. Argumenten för ökad bevakning är alltså totalt felaktiga genom att de grundas på felaktiga premisser.

Att det finns ett brett folkligt stöd behöver inte vara ett argument, men kan naturligtvis vara det. Men inte i detta fall. Detta eftersom det folkliga stödet grundar sig på samma felaktiga premisser som Reepalu drar upp i sin artikel. Det är dessa felaktiga uppfattningar om en ökad brottslighet som behöver bekämpas. Inte en icke-existerande ökning av brottsligheten. Och det är dags att politiker och journalister lär sig tolka statistik.

Borgarmedia: DN
Läs också: Ingen ökning av knivbrott
Andra bloggar om: Övervakning, Brott, Våld, Politik, Terrorism, Ilmar Reepalu

Ingen ökning av knivbrott, däremot nya arbetsmetoder

Ibland blir man trött på rubriksättare. I SVD står det "Knivbrotten ökar kraftigt" som rubrik på en artikel. Läser man artikeln så är det dock klart att det är anmälningarna av knivbrott (innehav av kniv på allmän plats) som ökat och att detta beror på att polisen förändrat sina arbetsmetoder. Arbetsmetoderna har ändrats av lite olika skäl, men både de poliser som intervjuas och Leif GW Persson är överens om att det inte finns någon egentlig ökning av knivbrott.

Det är då skamligt att tidningen genom sin rubriksättning får det att verka så. Det är sådant som bidrar till den falska bild som folk i Sverige har av att brottsligheten ökar. Något som inte är sant. I själva verket har brottsligheten i Sverige inte ökat på 30 år. Det som ser ut som en ökning i officiell statistik beror i huvudsak på felaktiga anmälningar, förändrad lagstiftning (saker som förr inte var brott är numera brott) och ökad anmälningsbenägenhet.

Läs också: Hatbrotten ökar inte, Många fel i brottsstatistiken, Ingen ökning av narkotikabrotten, Ökar våldet i samhället?
Andra bloggar om: Våld, Brott, Politik

Hatbrotten ökar faktiskt inte

Oavsett vad SVD eller en del andra bloggare verkar tro. Har själv läst undersökningen från BRÅ och eftersom de ändrat redovisningen i jämförelse med tidigare undersökningar från SÄPO så går det inte att dra några sådana slutsatser av undersökningen. Snarare tyder siffrorna på motsatsen. Så här skriver de själva:

Ja, de ökar på så vis att sedan föregående år har anmälningarna ökat med 11 procent. Men denna ökning kan ha många förklaringar. Dels finns det aspekter av övertagandet av produktionen från Säpo som sannolikt kan ge konsekvenser, såsom införandet av det islamofobiska motivet. Ytterligare en förklaring är att Brå varit mer inkluderande när det gäller allmänna kränkningar av homo- bisexuella och transpersoner, HBT-personer (dessa ingår som grupp om gärningspersonens motiv till sitt handlande är homofobiskt), än vad Säpo varit tidigare år. En av de största ökningarna (21 procent) har noterats för de homofobiska brotten. Dessutom har hatbrott också ett stort mörkertal, vilket påverkas av anmälningsbenägenheten hos de olika utsatta grupperna. Detta påverkas i sin tur bland annat av offrets förtroende för rättsväsendet och dennes språkkunskaper. I ljuset av detta går det ändå inte att utesluta att en faktisk ökning skett.

Tidigare fanns alltså inte islamofobiska brott med. Inte heller många av brotten riktade mot HBT-personer. Dessutom avspeglar inte anmälningar på något sätt brottsligheten i verkligheten. En liten förändring i mörkertalet kan få det att se ut som om brotten ökar. Öeveranmälninagr finns säkert, precis som med andra typer av brott. Sammantaget kan man inte utifrån BRÅ:s undersökning säga att hatbrotten ökar.

Om främlingsfientliga brott skriver BRÅ:

Ökningen kan delvis förklaras av skilda kodningsförfaranden mellan Brå och Säpo, men sannolikt även med en reell ökning av anmälda våldsbrott.

Jag ger faktiskt inte ett jota för BRÅ:s bedömning av sannolikhet. Faktum är att det inte finns ett enda bevis för en ökning av främlingsfientliga brott.

Sen kan vi också avfärda allt tjafs om att vänstern skulle vara anti-semitisk och begå den typen av brott, för enligt BRÅ ligegr det till så här:

Den enskilt vanligaste brottstypen vid antisemitiska hatbrott är hets mot folkgrupp. Det är mycket vanligt att denna brottstyp sammanfaller med uttryck för sympati med nationalsocialistiska eller högerextrema grupper och åsikter. I jämförelse med övriga hatbrottsmotiv är antisemitiska hatbrott i mycket högre grad ideologiskt motiverade.

BRÅ redovisar i sin rapport också siffror som visar att toleransen bland ungdomar i Sverige är mycket stor:

Resultaten visar att majoriteten av skolungdomarna har en övervägande positiv inställning till de olika minoriteterna, varierande mellan 66–72 procent. Mest intoleranta var ungdomarna mot muslimer (8 procent). Flickor och äldre visade sig överlag vara mer toleranta än pojkar och yngre, men åldersskillnaderna var förhållandevis små.

BRÅ redovisar en faktisk minskning av brott med främlingsfientliga motiv sedan 2004 liksom en minskning av antalet antisemitiska brott. Sammantaget visar detta att BRÅ inte har belägg för sitt påstående om sannolik ökning. När det gäller islamofobi och HBT-brott kan inte jämförelser göras då de som sagt endast i liten utstäckning fanns med i tidigare statistik.

Enligt BRÅ begicks det 2263 brott med främlingsfientliga motiv år 2004 och år 2006 begicks 2189 stycken. Brott med antisemitiskt motiv gick ner från 151 till 134 under samma period. Totalt utgjorde våldsbrotten bara 20% av det totala antalet brott med hatmotiv.

Det framgår också att brotten endast i begränsad utsträckning kan kopplas direkt till någon nazistisk organisation. Då oftast NSF.

När det gäller vänstern som helhet begås så få brott att BRÅ inte ens finner det mödan värt att de redovisas på det sätt som SÄPO gjort tidigare.

Andra bloggar om: Våld, Brott, Rasism, Nazism, Högerextremism, BRÅ, Hatbrott,

Att det finns många fel i brottsstatistiken visste jag

Men idag lärde jag mig nåt nytt som jag faktiskt inte funderat så mycket på. Jag har faktiskt inte trott att man hade nåt att vinna på att falskeligen anmäla misshandel. Men tydligen finns det anledningar att göra det. I Metro står det att var tionde misshandelsbrott misstänks vara falskanmält. Det rör sig om en form av försäkringsbedrägeri helt enkelt. Nu är det väl antagligen inte så högt som det uppges i Metro. Men statistiken blir förvriden ändå.

Svensk brottsstatistik baseras på anmälda brott och det betyder att antalet brott överdrivs. Detta kan ses väldigt tydligt vad det gäller antalet mord i Sverige. Detta antal har stått still sen 1970-talet i verkligheten, men i brottsstatistiken ser det ut som om antalet mord ökat med 35% under den aktuella tiden. Så här skriver BRÅ själva om detta:

”De brott som anmäls till polisen och som polisen redovisar till BRÅ är en överskattning av det faktiska antalet fall av dödligt våld. Till exempel finns där fall som efter polisutredning visar sig vara exempelvis naturlig död, självmord eller olyckor. För att få en bra bild av det dödliga våldet måste man i stället göra specialstudier, där varje enskilt fall jämförs med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Dessa specialstudier visar att under de senaste 30 åren har det i Sverige varje år i genomsnitt begåtts cirka 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Det dödliga våldet har således inte ökat sedan år 1975.”

För att statistiken ska stämma krävs dessutom att det inte sker några förändringar när det gäller benägenheten att anmäla. Så har skett. Benägenheten att anmäla våldsbrott har ökat och det ger en ökning i statistiken som inte motsvaras av en ökning av brotten i verkligheten.

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om att brottsligheten i Sverige inte ökar, Fel debatt gynnar högerkrafter, Ökar våldet?, Inga belägg för att våldet ökar, Bevisar ingenting och Ingen ökning av narkotikabrotten. Det är inte alls så som det är populärt sägs; att våldet i samhället ökar. Att det ser så ut beror på en mängd felkällor i statistiken, ökad anmälningsbenägenhet och ändrad lagstiftning som gör att fler saker numera är brottsligt.

Andra bloggar om: Våld, Brott, Politik, BRÅ

Ödesdigra misstag?

För mig verkar det som om polisledningen i Nyköping begått ett antal missatg. Något som tillsammans med en våldsam och hatisk person lett till att en polisman blivit dödad. Den lokala polisledningen visste på förhand att den person man skulle hämta var en farlig person, som hotat poliser och som tidigare mördat. Det verkar trots detts om om man inte använt någon form av insatsstyrka utan bara vanliga lokala poliser. Som dessutom verkar ha saknat skyddsväst (eller så har den dödade polisen blivit skjuten på väldigt nära håll). Polisens presstalesman i Södermanland säger i GP:

- Det är riktigt. Den här personen är känd av oss och betraktas som mycket instabil. Dessutom har han tydligt uttryckt ett hat mot just poliser, konstaterar Lars Franzell, presstalesman för polismyndigheten i Södermanland.

Polisfackets Jan Karlsen är upprörd över det inträffade och tycker att poliser borde erkännas som brottsofer. Detta är jag lite tveksam till. När man tar ett jobb som polis vet man ju att det kan vara farligt. Att man kan bli dödad eller allvarligt skada. Det är liksom en en del av själva arbetet, tyvärr. Men naturligtvis måste vi se allvarligt på när poliser blir mördade och hotade och inte bagatellisera våldet i samhället. En lokal facklig företrädare säger en sak i GP som förstärker mitt intryck av att den lokala polisledningen gjort ödesdigra misstag:

- Hur det har gått till vet jag inte. Man visste att den person som skulle gripas var av den kaliber att det behövdes en insatsstyrka med väpnad polis i skyddsutrustning, utbildade för uppgiften. Man visste att det kunde bli farligt, säger Skog till GP.

Ytterligare ett tragiskt dödsfall inom polisen, denna gång kanske delvis orsakat av misstag inom den lokala polisledningen. För skickade de dit poliser utan den personliga skyddsutrustning som behövs i såna här fall är det ett allvarligt misstag. Dessutom, att inte skicka dit de poliser som är specialutbildade för denna typ av ingripanden, verkar ju väldigt konstigt. Tyngre vapen som det ofta argumenteras för i samband med sånt här hade knappast hjälpt. När mannen till slut greps, så skedde det utan hjälp av grova vapen.

Mer i borgarmedia: GP1, GP2, SVD1, SVD2, SVD3, AB1, EX1, EX2
Andra bloggar om: Polisen, Polismord, Våld, Brott, Politik

Vad är det för fel med den svenska polisen?

Kläderna som diskuteras i dagens tidningar är knappast det stora problemet. Det är andra saker som är mycket allvarligare.

Men en sak är säker vad det gäller kläderna. Polisen uppfattas som aggressivare i "sparkdräkterna"/overallerna. Detta spelar ju ingen roll när man ska ta hand om grova bankrånare etc. Men det spelar stor roll när de ska ingripa mot lokala fyllot Berra, eller mot småstökiga demonstranter. Normalt oförarglige Berra kan bli så rädd att han blir aggressiv, varpå risken ökar för polisen vid ingripandet. De småstökiga demonstranterna blir provocerade och mer stökiga, med flaskkastning och bråk som resultat. Kan man minska risken för att det ska gå så genom att ha kläder som uppfattas som mer behagliga så är det bra. Och polisen kanske slipper ha sina gula västar jämnt. Dessa har polisen av två anledninagr, att synas bättre och för att se mer avspända och lugna ut. Dvs sprida lugn omkring sig genom att se mindre aggressiva ut. Något som nya kläder kanske kan hjälpa till med ännu bättre.

Ett citat från SVD:

Undersökningar från bland annat USA stöder utredningens slutsatser. De visar tydligt att svarta eller mörka uniformer i konfliktladdade situationer kan uppfattas som aggressiva.

Men som sagt det finns större problem hos polisen, varav ett kanske avspeglar sig i polisers val av kläder. Det är den tilltagande militariseringen av polisen genom tyngre vapen, tuffare fordon och specialstyrkor som Nationella Insatsstyrkan. En anti-terroristpolis som faktiskt inte behövs då vi inte har nån terrorism i Sverige. Och aldrig har haft. Fyra terrordåd på 70-talet och fyra-fem stycken under andra världskriget. Det är allt. Knappast något som kan motivera en speciell anti-terroristpolis.

Vi har desautom en polisutbildning som tenderar att bli sämre på grund av olika politiska beslut. En redan dåligt utbildad polis blir allt sämre utbildad.

I borgarmedia: SVD, AB, EX, DN.
Läs om vad nationella insatsstyrkan kan användas till, Det är inte varje dag man hotas till livet. Läs också om hur man kan gå vidare med att göra riskdemonstrationer mindre problematiska, Dialog eller konfrontation på gatan?
Mer läsning om polisen.
Andra bloggar om: Polisen, Våld, Brott
Technorati: Polisen, Våld, Brott

Sverige är i krig

Sverige är sedan några år tillbaka i krig för första gången på tvåhundra år. Detta faktum, som är ganska uppseendeväckande när man tänker efter, uppmärksammas egentligen väldigt lite. Men det händer ibland. I Aftonbladet skrev miljöpartisten Gustav Fridolin nyligen en debattartikel, Det är ett krig som vi deltar i. En av anledningarna som angavs för USA:s angrepp på och ockupation av (tillsammans med allierade) Afghanistan var att kvinnorna skulle få det bättre än under talibanerna. Inte mycket har förbättrats för kvinnorna, det kan vi se i dagens Göteborgs-Posten.

Egentligen uppmärksammas kriget i Afghanistan, som Sverige deltar i på USA:s sida, huvudsakligen när svenskar dödas eller nästan dödas. Men det är ju problemet, det värsta med ockupationen av Afghanistan är detsamma som med Irak-ockupationen. Under förevändning av att skapa demokrati, besegra terrorismen och göra det bättre för kvinnorna har ett land kastats ner i fortsatt anarki, kaos och förtryck, nu under en ockupationsmakt. Det afghanska folket är det som lider mest, inte ockupationssoldaterna. Det går inte att införa demokrati med hjälp av gevärspipan, med hjälp av krig.

Läs mer: Ut ur Aghanistan.nu, Socialistiska Partiet
Mer i borgarmedia: GP1, GP2, DN1, DN2, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: Afghanistan, USA, Krig, Politik, Våld, Militär
Technorati: Afghanistan, USA, Krig, Våld, Politik

Förvirrade bloggare

Okunniga eller förvirrade bloggare om nationaldagen, vänsterextremister och högerextremister:

Kräk och slödder kallas såna som jag hos Johan Ingerö. Vad blir då han? Onyanserad och okunnig, dessutom okunnig om att liberaler faktiskt både kastar sten och spränger bomber där ute i verkliga världen, som han väl inte besökt på många år (Palestinska Fatah är liberaler).

Den här Clownen använder visserligen ordet extremist korrekt, men har noll koll på vad grundlagen innebär.

Opassande har gått på plyschvänsterns (icke-våldsvänsterns) felaktiga användning av ordet extremist som någon som använder våld. Olyckligt för hans inlägg lider därav.

Gustafsson i Säffle är som vanligt ute och uttalar sig om saker han inte vet ett skit om. Han har missat att det mesta går lugnt till i Rostock. 500 av 100 000 bråkade den första dan (0,5%). Och han har missat att bråken kan ha startats av polisprovokatörer. Vad nu Rostock har med nationaldagen att göra. Och på vilket sätt vänstern skämde bort sig på nationaldagen förstår jag inte riktigt. Gustafsson, skärp dig.

Svart på vitt har sett nävslagsmål där ingen annan gjort det. Och kör med kålsuparteorier. Att högerextremister begår 10 gånger så många brott som vänsterextremister vet han inget om. Bedrövligt.

Det finns naturligtvis mängder med bloggare som skriver kunnigt också. Däribland en del som har en annan politisk uppfattning än vad jag har. Exempelvis Gudmundson, Jinge, Jonas Morian.

Andra bloggar om: Högerextremism, Vänsterextremism, Vänstern, Nationaldagen, Nationalism, Extremism, Bloggosfären, Våld

Vad är en extremist?

Med anledning av en debatt som utbröt mellan mig och Jimmy som har bloggen strötankar och sentenser om hur man definierar vad som är en vänsterextremist finner jag anledning att skriva detta inlägg om hur jag tycker man kan definiera en extremist. Den som är lite insatt ska finna att jag därvidlag ansluter mig till det sätt som ordet används i exempelvis Frankrike.

Men låt oss börja i rätt ända och återkomma till Frankrike lite senare igen. Debatten mellan mig och Jimmy startade med anledning av mitt inlägg, Okunniga bloggare två. På bloggen Frihetligt Forum i samband med ett inlägg om något helt annat kom jag också i debatt med Marcus, som har bloggen Frihet och sanning, om samma sak. Hos Anna-Lena Lodenius och på den blogg jag länkar till i detta inlägg har jag diskuterat min inställning till våld. Dessa debatter är nära knutna till varandra. Men våldet ämnar jag återkomma till i ett senare inlägg.

Från början då:

Vad är en extremist?

Är det en som använder eller kan tänka sig använda våld?
Det kan knappast någon mena att det är. (Fast ovanstående Marcus försöker och visar samtidigt en stor okunnighet om delar av vänstern). Därför att om en extremist är detta så innebär det att majoriteten av alla männsikor är extremister. Men kanske är det då en som kan tänka sig att använda våld för att förändra ett samhälles styrelseskick. Men det håller inte heller för då är Blair extremist, alla svenska folkpartister eller sossar osv. Och så kan vi ju inte ha det. Då blir begreppet oanvändbart. Men en som använder våld för att försöka förändra ett demokratiskt system. Det håller inte heller. För vi i vänstern anser inte att en liberal borgerlig parlamentarisk demokrati är en fullständig demokrati. Så ska vi ha ett generellt begrepp så håller inte detta heller. Men vänstern är extremister som inte tycker vi har demokrati kanske någon invänder. Ja, det kan jag hålla med om. Jag återkommer till detta.

Är det en som kastar sten?
Knappast. Det finns liberaler som kastar sten (Fatah-anhängare bland palestinierna) och än värre för en del liberaler kanske, därmed finns det liberaler som begår terrorhandlingar. I dikaturer kan nästan vem som helst tänkas kasta sten mot en förtryckande polis. Att kasta sten gör dig inte per definition till en extremist.

En fundamentalist måste väl ändå vara en typ av extremist?
Ja, om det bygger på personens åsikter. Då är han en extremist. Oftast en högerextremist. Jag anser att begreppet extremist inte ska användas i förhållande till religion. Då är ord som fundamentalist, moderat osv bättre. Extremist menar jag ska omfatta den politisk-sociala dimensionen. Höger-vänster. Motsättningen arbete-kapital. För mig blir då Hamas och Hizbollah extremhöger liksom många pingstförsamlingar och Livets Ord.

En religiös?
Nej, den religiösa dimensionen har inte med det hela att göra. Det finns religiösa som är vänster till och med vänsterextremister, det finns religiösa som är höger, tom högerextremister.

Är inte en fanatiker samma sak?
Kan det vara . Men måste inte vara det. Fanatiker är som jag ser det ett bredare begrepp som innefattar även den religiösa dimensionen.

Därmed har jag kommit farm till det som ni redan förstått. En extremist är en som har åsikter långt ut på den politiska skala vi konstruerat i samband med motsättningen arbete-kapital. Vi pratar då om högerextremister repektive vänsterextremister.

I Frankrike kallar man partierna till vänster om kommunistpartiet för extremvänstern. Det tycker jag är en bra användning av ordet. Det är inte ett skällsord. Det är bara ett konstaterande av var man ligger på den politiska skalan. Vänsterextremister är anhängarna av dessa partier eller de åsikterna inklusive anarkismen (som ju inte bygger partier). Jag är sålunda en vänsterextremist (jag är medlem i Socialistiska Partiet).

Men det betyder ju inte att alla vänsterextremister har samma ståndpunkter och uppfattningar. Därför kan man inte dra alla över en kam och generalisera på det sätt som många okunniga liberala, konservativa eller högerextrema bloggare gör. Och det är också, som jag visat, fel att som en del vänsterfolk gör, kalla stenkastare för vänsterextremister. Det finns vänsterextremister som kastar sten, men alla vänsterextremister kastar inte sten.

Det finns högerextremister som mördar folk, men alla högerextremister är inte mördare.

Andra bloggar om: Politik, Vänstern, Våld, Extremism, Nazism, Högerextremism, Vänsterextremism

En upprörd bloggare

En upprörd bloggare kritiserar min kritik av dyslesbisk i detta inlägg för att vara allt för hårt och otrevligt och att jag lägger mig på en låg nivå. Låg nivå vet jag inget om, men en sak är säker. Irriterad är jag på folk som skriver om saker de inte vet nåt om. Folk som skriver om extremvänstern på ett sätt som visar att de inget vet om extremvänstern eller vänsterextrema. Folk som skriver omd emonstrationer utan att veta hur det fungerar. Och killen som kritiserar har rätt. Jag är ganska otrevlig i inlägget, men anser att jag har fog för att vara det.

Jag är vänsterextrem, jag kastar inte sten, jag anser inte att vandalism är okej. Jag arbetar med Nätverket mot rasism (i Göteborg dock, inte i Stockholm). När dyslesbisk jämför mig med högerextremister, med en grupp människor vars brottslighet är 10 gånger så hög som vänsterextremisters brottslighet blir jag upprörd. Självklart. Högerextremister (nazister) med brottslighet som innefattar mord på homosexuella, mord på oliktyckande, bankrån etc. att bli jämförd med sådana kan göra vem som helst upprörd. Speciellt när man i 25 år arbetat mot förtryck, mot diskriminering, mot rasism, mot homofobi. Han som skiver bloggen dyslesbisk (Freddi Westerlund) och killen som skriver bloggen Mitt så kallade liv borde tänka efter innan de skriver om nåt som de vet väldigt lite om. Man kan inte jämföra päron med äpplen.

Och kanske jag borde tänka efter och skriva lite mindre magsurt ibland.

Andra bloggar om: Nationalism, Vänstern, Våld, Bloggosfären, Rasism

Polisen i Stockholm bär sig åt som idioter

Idag går polismästaren i Stockholm, Carin Götblad ut och målar upp ett scenario om våldsamheter på nationaldagen i Stockholm. Om hon har till syfte att lugna ner stämningen och försöka undvika bråk är det helt otroligt korkat att gå ut på detta sätt. Man ska ligga lågt innan för att dämpa upphetsade stämningar. Inte bidra till upphetsade stämningar genom att sprida ett värstascenario.

Jag misstänker att Carin Götblad gör på detta vis, inte för att lugna ner, utan för att skapa acceptans för massarresteringar och våld från polisens sida. I skuggan av Rostock är jag orolig för att polisen i Stockholm planerar övergrepp och våld mot demonstranter. Därför tror jag hon går ut. Det är oansvarigt av polisen i Stockholm. Det är hänsynslöst mot de aktivister och poliser som lagt ner åratal av arbete på att minska antalet konfrontationer. Det är bedrövligt.

Utspelet är korkat och riskerar bidra till mer våld istället för nertrappning av våldet.

Andra bloggar om: Våld, Polisen, Kravaller, Politik
Technorati: Våld, Polisen, Kravaller, Politik

Rostock 2007 - Göteborg 2001

Borgarmedia skriver att våld präglade G8-demon den 2 juni i Rostock. Det är inte sant. Intressant är att de autonomas olika nyhetssajter också skriver samma saker. Om våld. Ingen av dem skriver om varför protesterna ägde rum. Ingen skriver om den kolossala demonstrationen med 80 000 människor. Borgarmedia och anarkistmedia koncentrerar sig på vad en extremt liten minoritet ägnade sig åt. Inte ens majoriteten autonoma/anarkister var inblandade i bråk. Endast en pytteliten del av Rostock berördes av kravaller. Ett inhägnat och avspärrat område i hamnen. Jag ska nu också skriva om bråken.

Borgarmedia jämför med Göteborg 2001. Men det är en falsk jämförelse. Det finns i stort sett inga likheter. Låt oss gå igenom en del saker. Göteborg kändes som krig. Kravallerna i Rostock kändes som onödig teater.

Hur startade bråk?
Göteborg - polisen begick övergrepp mot boende på en skola. (Hvitfeldtska)
Rostock - de autonoma blev provocerade av en nazist, sprängde knallskott, sköt raketer och smashade ett bankfönster. Polisen överreagerade och attackerade hårt.

Hur utvecklades det hela?
Göteborg - polisen angrep demonstrationer, fester, aktivister etc över i stort sett hela centrala och västra Göteborg, i tre dagar, med kulmen i den händelse jag beskriver i artikeln Det är inte varje dag man hotas till livet.
Rostock - autonoma och poliser slogs inom ett avgränsat område som om det var två gäng med fotbollshuliganer som gjorde upp. I större delen av centrala Rostock var det lugnt.

Kan man ha förståelse för varför det hände?
Göteborg - det är enkelt. Folk utsattes för övergrepp och reagerade på det. Överreagerade i vissa fall (förstörelsen på Avenyn som inte kan försvaras)
Rostock - nej inte som jag ser det. Det hela kändes som en slags teater där man redan i förväg bestämt att man skulle bråka med varandra. Mycket våldsam teater dock.

Hur många berördes?
Göteborg - de flesta demonstranter kom i någon form av närkontakt med våldet. Med polisens våld i första hand. Det fanns totalt omkring 40 000 aktivister av olika slag i Göteborg. Säkerligen kom över 50% av dessa i närkontakt med våld. Omkring 2000 - 3000 deltog på något sätt i våldsamheter. De flesta av dessa var göteborgare, lokalbefolkning alltså.
Rostock - de flesta demonstranter kom inte i närkontakt med nåt våld överhuvudtaget. Många fattade inte ens att det fanns våldsamheter. Av totalt 80 000 demonstranter uppskattar jag att kanske 10 000 kom i närkontakt med våld på något sätt. Jag själv befann mig mellan 50 och 200 meter från kravallerna när de startade och befann mig på det avståndet i ett par timmar utan att jag upplevde någon form av hot eller våld. Deltog i kravaller gjorde kanske 500 (en kompis hävdar att det var fler). Bland dem fanns det nog i stort sett inga lokala Rostockbor (några fanns säkert). Alla uppfattade dock den enorma polisnärvaron.

Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, Aftonbladet
Autonomas media: Motkraft, Yelah
Intressant?
Andra bloggar om: G8, Rostock, Kravaller, Våld, Polisen, Göteborg 2001

Okunniga bloggare

Oinitierade och okunniga bloggare sprider sina fördomar i bloggosfären. Ett antal bloggare spyr ut galla över vad som enligt dem hände i Rostock. Och hur bedrövliga arrangörerna är.

Gemensamt för dessa bloggar är några saker: Dom var inte i Rostock, dom har noll kunskap om hur det fungerar i demonstrationer (ex.vis om hur bra koll man som arrangör kan ha), noll kunskap om polisen, dom är lättlurade och godtrogna och går bara på pappa borgarmedias uppgifter. När pappa skäller på vänstern, gläfser de små eleverna med. Var är det självständiga tänkandet? Puuh.

Några bedrövliga bloggare: Gudmundson (som dessutom visar hur okunnig han är om vad som hände i Göteborg 2001), Erik Svansbo, Gustafsson i Säffle (citerar som han vill), Anti-oppositionen.
En som är bättre: Per Westberg (men han har noll koll på Göteborg 2001)
Ett par bra som motvikt: Jinge, Tomas Jonsson
En motvikt, men inte lika bra: Röda Raketer

Läs mer om Göteborg 2001, G8 Rostock
Andra bloggar om: G8, Göteborg 2001, Rostock, Vänstern, Våld, Kravaller, Polisen

Kraftfull demonstration mot G8-mötet

I Rostock i går demonstrerade 80 000 männsikor mot det odemokratiska faktum att de 8 rikaste länderna i världen tagit på sig att fatta beslut om världens utveckling. Beslut som fattas utan någon som helt demokratisk förankring. Demonstrationen var fredlig, kraftfull och rolig. Helt lugn hela vägen.

När demon var slut blev cirka 500 personer inblandade i bråk med polisen på ett inhägnat område. En i det stora hela oväsentlig händelse, med 30 poliser till sjukhus och förmodligen mångdubbelt fler skadade demonstranter, som media rapporterat flitigt om.

I GP ljuger man om antalet demonstranter och om omfattningen av våldet. Det var 80 000 som sgat, inte 30 000. Demon var uppdelad i två delar. Den ena delen, i vilken de autonoma återfanns, hade 30 000 demonstranter. Det är denna siffra som borgarmedia rapporterar som det totala antalet. Den andra delen av tåget där bland annat Fjärde Internationalens grupper och medlemmar gick, innehöll omkring 50 000 personer. Denna har media helt glömt bort. De två delarna samlades på olika platser och gick var sin väg till samma mål.

Inte heller urartade det innan vi nått målet för demon. I stort sett allt bråk inträffade ju inom det avstängda och staketomgärdade område som var avslutningsmålet. Och det största bråket var på kvällen efter att de flesta gått därifrån.

Mer i borgarmedia: DN, SVD1, SVD2.

Andra bloggar om: G8, Rostock, Kravaller, Polisen, Våld
Technorati: G8, Kravaller, Rostock

Det är inte varje dag man hotas till livet.

Inte i Sverige. I Sverige brukar man känna sig trygg. Det kände jag mig inte när jag gick omkring i Göteborg under toppmötesdagarna förra året. I de stora demonstrationerna var jag trygg, vi var många och de våldsammaste typerna, dom i uniform, syntes inte till. Men hotad till livet blev jag bara en gång under dessa dagar, det var när toppmötet var över, vi skulle bara åka hem. Det var på lördagskvällen på Schillerska gymnasiet.

Och den som ytterst hotade mig, som skickade beväpnade män att hota mig till livet, det var en man jag träffade flera gånger under de aktuella dagarna, en man som jag satt i möten med. En man med järnansikte och kalla ögon, en av de obehagligaste människor jag mött i hela mitt liv. Denne man var kommenderingschef under de aktuella dagarna. På lördag morgon bad han om min hjälp, på lördag kväll belönade han mig för denna hjälp genom att skicka tungt beväpnade män för att hota mig till livet.

"Vaknar av ett brak och stirrar mot dörren. Där står militär med ett ett automatvapen riktat mot mig. Ovanpå vapnet finns en lampa monterad som lyser mig i ansiktet så jag inte ska kunna se klart. Han skriker att jag ska titta bort, han skriker att jag inte får ta något när jag famlar efter mina glasögon. Han skriker att jag inte får röra mig. Efter en liten stund säger han till mig att sätta händerna i nacken, att resa mig och gå sakta baklänges ut ur rummet. Mitt ena ben sover och jag tänker att om jag ramlar eller trampar snett kommer han att skjuta mig. När jag är framme i dörren tar han tag i mig och trycker ner mig på golvet.Samtidigt skriker han regelbundet att jag ska titta ner och ha händerna i nacken. Får ligga en stund på golvet, tunga skor går omkring, blir sen flyttad en bit.

Efter en kort stund igen kommer någon och befaller mig att resa mig samtidigt som han säger att jag ska titta i golvet. Det verkar som om de hela tiden agerar så att vi inte ska se vilka de är. Jag leds till en plats ovanför de stora trapporna i skolan där jag slängs ner på golvet igen. Ligger där en stund varefter jag hämtas av några som jag upplever vara vanliga poliser. Jag släpas ner för trappan och ut på gården där det redan ligger många människor uppradade på den blöta marken. Jag slängs ner i kanten av en rad och hamnar med magen bar i vätan. Hör hela tiden polisen skrika och gorma saker som "Visa ingen barmhärtighet med de svinen", "Jävla terrorister". De skriker också hela tiden åt folk att hålla käften, att ligga still och till utlänningarna diverse okvädningsord. Har ingen person på min vänstra sida, bara en på min högra. Jag hör dem säga att nu har vi hittat en till, nu har vi tagit totalt 78 stycken. Efter en stund går de runt och skriker en fråga om man är svensk. När de kommer till mig och jag svarar svensk rycks jag upp och förs iväg till en vägg där jag får stå med händerna mot väggen för att visiteras. De två poliser som sköter detta verkar ganska lugna. Får ta upp min leg själv ur plånboken. Frågar dem vad som händer med utlänningarna.

De säger att de som inte är svenska kommer att gripas och föras till häktet. Jag kräver att få bli gripen också för jag vill övervaka vad som sker med utlänningarna. Vi ska se vad vi kan ordna säger dom. Därefter förs jag iväg till en maskerad polisman med videokamera. På väg dit möter jag Annicka och vi hejar på varandra. Jag videofilmas och han som gör det säger hela tiden en massa förolämpningar och försöker provocera. Han frågar var mina glasögon är. Därefter förs jag ut på Karl Gustavsgatan och blir tillsagd att gå rakt söderut. Trots det svänger jag på Engelbrektsgatan för att ta mig till Lagerhuset. Passerar därvid en linje med kravallpoliser bakifrån. Ute på Viktoriagatan träffar jag två av Simons kompisar och ber att få låna en telefon av dem. Ringer hem till Simon ochsäger vad som hänt. Kompisarna säger att de under dagen tagits två gånger av polisen. Går vidare mot Lagerhuset, möter en fotograf från GP och i hörnet med Vasagatan några journalister."

Det är inte roligt att bli hotad till livet, det är en högst traumatisk upplevelse. När jag låg där på marken trodde jag att poliserna som gick omkring hela tiden hade vapnen uppe, hela tiden hade vapen riktade mot oss. Jag var rädd för mitt liv, det är den verkliga sanningen. Jag var utlämnad åt anonyma aggressiva människor som verkade ha tappat kontrollen. Det kändes som att vara förflyttad till Pinochets Chile, som om polisen infört ett lokalt undantagstillstånd i Göteborg. Där polisen kunde göra vad dom ville mot alla i svarta kläder, mot alla de upplevde som demonstranter eller aktivister. Det känns ännu, varje gång jag pratar om det går pulsen upp och jag blir svettig, varje gång jag ser en piketbuss från polisen blir jag nervös. Precis som alla av oss 78 från Schillerska har gjort eller borde göra har jag pratat med psykolog. Och jag har skrivit mängder för att bearbeta mina känslor kring det hela. Men en sak blir jag inte fri från, det är mannen med de kalla ögonen, mannen som bad mig om hjälp och sen skickade män med automatvapen mot mig som tack. Honom kommer jag aldrig att förlåta. Poliserna på plats, de blir nu åtalade och det är bra, det är rätt och riktigt. De ska straffas för det de gjort, för de övergrepp de begått. Dem har jag redan förlåtit. Men jag tycker inte han med de kalla ögonen ska slippa undan. Han borde också få sitt straff.

Anders Svensson

Det här skrev jag i Expressen i juni 2002. Ett år efter händelserna i fråga. De tre styckena i mitten är utdrag ur min dagbok som jag skrev under den aktuella tiden. När jag läser det här idag för att publicera det här på min blogg går min puls upp. Så obehagligt är det än. Jag publicerar det för att jag idag ska åka till Rostock för att demonstrera mot G8 och vill därför ge en bild hur det kan vara att bli utsatt för polisövergrepp.

Polis och militärkontroller är så obehagliga för mig fortfarande, att jag på Enhedslistens kongress, när de hade en "israelisk checkpoint" för at man skulle kunna komma in, vägrade gå igenom den. Jag blev otroligt störd (mer än jag trodde jag skulle bli) och det hela kändes mycket obehagligt. Jag ville inte utsätta mig för det i onödan och därför gick jag runt istället för igenom.

Läs mer om Göteborg 2001

Andra bloggar om: Polisen, Heiligendamm, Göteborg 2001, Kravaller, G8, Våld, Militär
Technorati: Heiligendamm, Polisen, Göteborg 2001

Endast sociala åtgärder kan minska brottslighet

Polisförbundet har låtit gör en undersökning av framtidens krav på poliser. Man konstaterar att det stora problemet inte är antalet poliser, inte heller utrustningen. Det stora problemet är utbildningen. Det är bra att polisens fackliga organisation, i motsats till politikerna i Sverige, inser att det är utbildningen det hänger på. I DN presenterar polisförbundets ordförande Jan Karlsen utredningen.

Där görs bedömingen att det ökande utanförskapet vi ser i Sverige hos olika grupper är det som kan bidra till en ökad kriminalitet av en sort som polisen med nuvarande utbildning har svårt att rå på.

"I dagens mångkulturella samhälle kan både invandrare och infödda uppleva utanförskap. Kanske för att det jobb man haft har försvunnit, kanske för att man inte lyckas få något av alla de jobb man sökt. Vilken anledningen än är så riskerar känslan av utanförskap att leda till att man blir ett lätt offer för alltifrån olika ungdomsgäng till extremistgrupper, antingen det är invandrarfientliga grupperingar eller till exempel extrem fundamentalism, men även för kriminella gäng som rekryterar ungdomar i marginalen."

Polisförbundet menar att samhället av olika anledningar får ökade klyftor och att detta i sin tur skapar en accelerande utveckling med ökade utanförskap, ökande klyftor osv. Detta kan då leda till olika typer av samhällen eller scenarier.

"Scenarierna, som vi har valt att kalla Folkhemmet, Bullerbyn, Klansamhället och Nattväktarstaten, pekar på att de trender vi ser redan i dag - minskad respekt för auktoriteter, ökade klyftor etc - kan få stor påverkan på hela samhällsbygget. Om klyftorna ökar kommer detta dessutom sannolikt att driva på den minskande respekten för auktoriteter."

För att problemen ska kunna hanteras menar Jan Karlsen och polisen fackliga organisation:

"Ska poliserna på ett professionellt sätt möta människor i utanförskap måste de ha en god förmåga att hantera olika kulturer och bakgrunder. Den alltmer avancerade ekonomiska, IT- och miljöbrottsligheten ställer också höga krav. Utvecklingen förutsätter en gedigen polisutbildning. Med en treårig högskoleutbildning som byggs på med kontinuerlig vidareutbildning finns det stora möjligheter för svensk polis att möta framtiden."

Det är vettigt. Istället för att satsa på grövre beväpning och fler poliser som borgerliga politiker verkar tycka föreslår Polisförbundet bättre utbildning. Något som jag håller med om och har berört i flera tidigare inlägg. Men det krävs mer. Snedrekrytering måste avhjälpas. Det är lättare att hantera folk med olika typer av utanförskap om det finns människor från den aktuella gruppen inom polisen. Från England och USA finns en mängd utredningar och praktiska exempel som visar på detta faktum. Fördomar, rasism, homofobi och andra fördomsfulla attityder som enligt undersökningar finns inom svensk polis måste arbetas bort. Olämpliga poliser måste omskolas eller så får de sluta som poliser.

Dessa saker kan förbättra polisen, men leder inte till nån egentlig minskning av brottsligheten eller förbättring av samhället. För att det ska ske krävs sociala satsningar, såsom socialt bostadbyggande, dvs suventionerat och planerat byggande av hyresrätter, en planering av byggandet för att motverka segregering. Vad som bland annat krävs är:

• Att politiken tar över från marknaden när det gäller bostäder, då marknaden skapar bostadslöshet och segregation. Samt undermåliga hus, vilket vi sett i tidningar och TV de senaste dagarna.
• Att arbetstiden förkortas och jobben delas så att arbetslösheten kan minskas. Detta kräver att politiken tar ansvar för arbetsmarknaden och att den inte lämnas åt olika marknadsfunktioner. Ty dessa skapar arbetslöshet, segregation och utanförskap.
• Att privatiseringen av skolan stoppas och att skolan återförstatligas. Detta eftersom privata skolor skapar segregring, utanförskap och ökade klasskillnader.
• Att sjukvårdsprivatiseringar stoppas. För dessa skapar i längden stora skillnader i hälsa mellan olika samhällsklasser vilket i sin tur leder till utanförskap och segregering.

Först om en rad sociala åtgärder vidtas kan en eventuell framtida ökning av brottslighet förhindras.

Intressant?
Andra bloggar om: Brott, Bostadspolitik, Polisen, Politik, Socialpolitik, Privatisering, Våld

Tyngre vapen till polisen är fel väg

Sen 1970-talet har det skett en upprustning av polisen i Sverige. Man har fått tyngre vapen, blivit mer militariserad osv. Detta är ingen bra utveckling. Den leder till ett hårdare samhälle med mer övervakning och en hårdare repression mot alla möjliga grupper av människor.

Piketen inrättades 1979 för att skapa en grupp som kund hantera den grövre typen av brottslighet. I praktiken har pikten istället ofta använts för att hantera demonstrationer och helt andra saker än grov brottslighet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket grov brottslighet i Sverige för att piketen ska ha full sysselsättning. Därför måste den användas i syften som de inte primärt är tränade för. Resultatet kunde vi se i Göteborg år 2001.

Strax efter att piketen skapades så skapades också den speciella svenska anti-terroriststyrkan, ONI eller Nationella Insatsstyrkan. Det fanns emellertid ingen terrorism i Sverige så man var tvungen att hitta nya arbetsuppgifter för den. Riksdagen (alla partier inklusive V och MP var överens) tog detta beslut och Nationella insatsstyrkan blev en slags tyngre beväpnad piketstyrka och används nu i huvudsak mot vanlig brottslighet.

Nu är det dags igen. Nu ska piketen få tyngre vapen, precis som när hela polisen fick ny ammunition häromåret. Ammunition som skapar stora utgångshål och därför lättare dödar. Hade polisen haft sådana kulor år 2001 i Göteborg hade minst en demonstrant dödats. Ytterligare två hade blivit av med benen. En av dem kanske hade dött. Den typen av ammunition innebär som jag ser det absolut ingen förbättring, utan bara att det blivit farligare för alla svenskar. Detsamma gäller om piketen skulle få ännu kraftfullare vapen.

Har då polisen allt tyngre beväpning sen 1970-talet minskat brottsligheten. Nej, inte alls. Brottsligheten har enligt officiell statistik legat stilla. Ingen minskning altså. Detta beror på att flertalet brott överhuvudtaget inte kan bekämpas med vapen. Det krävs snarare socialpolitik, förebyggande insatser och liknande för att få ner brottsligheten. Det är sådant som polisens och samhällets resurser borde satsas på. Inte på tyngre vapen och farligare ammunition.

I andra jämförbara länder som exempelvis Danmark finns ingen speciellt piketstyrka. Brottsligheten är inte markant grövre eller större där. Så istället kanske vi skulle lägga ner både piketen och Nationella insatsstyrkan. Det tror jag vore bättre för säkerheten i Sverige.

Källor: SVD.

Läs mer: Hur mycket frihet måste vi offra för att vara trygga?, I ensamheten växer rädslan.

Andra bloggar om: Polisen, Terrorism, Våld, Brott, Göteborg 2001

Övervakning, våld och integritet

Tidskriften Forskning och Framsteg (FOF) tar i sitt senaste nummer upp vilka bieffekter kameraövervakning kan ha liksom dess aspekter vad det gäller integriteten för individen.

Speciellt intresserad är jag av de aspekter som tas upp i förhållande till att kameror fungerar gentemot våld. Förvånande nog visar det sig att det just mot våld verkar ha en väldigt liten, till och med ibland en negativ, effekt. Vilket kanske verkar underligt.

Enligt artikeln (du måste bli medlem för att kunna läsa den) i Forskning och Framsteg (FOF) beror den negativa effekten på att människor slutar engagera sig när de tror att andra människor ansvarar för att ingripa. Effekten vid kameraövervakning blir därmed att många låter bli att ingripa mot brott eller våld. I sådana fall blir alltså konsekvensen att kamerorna ökar våldet eller antalet brott. Detta borde leda till att man väldigt noga diskuterar införandet av kameraövervakning för att inte riskera att förvärra problem istället för att förbättra läget.

Ett annat fall där kameror verkar ha väldigt liten effekt, är på fulla människor. Berusade tycks inte alls bry sig om kameraövervakning, vilket betyder att brott som begås av berusade människor inte påverkas alls av övervakningskameror. Konsekvensen av detta i samband med resonemanget ovan är att kameror på platser där det är fulla personer som begår brott är ineffektiva och förmodligen kontraproduktiva.

Sammantaget innebär alltså kamerövervakning i väldigt många fall ingen inverkan på våld utan bara en ren inskränkning i människors integritet. Framförallt är det inte effektivt mot det som människor är mest rädda för, våldsbrott. Att därför sätta upp kameror för att öka människors trygghet är att sprida felaktiga och falska förhoppningar

Undersökningar från England visar dessutom att polisen blir mindre benägen att ingripa när det finns kameror som övervakar platsen. Detta för att de är rädda att bli anklagade för att använda för mycket våld.

För att balansera bilden något kan väl också sägas att övervakningskameror har effekt på många egendomsbrott, inbrott, bilstölder, stölder, rån. Dvs brott som i stor utsträckning är planerade. De fungerar också när det gäller hastighetsövervakning.

FOF visar i en annan artikel att Sverige är ett av de länder som har sämst skydd för den personliga integriteten. Endast diktaturer, odemokratiska länder samt USA och Storbritannien är sämre än Sverige. Så en förändrad och bättre lagstiftning för att skydda den enskildes integritet borde vara på sin plats i Sverige. Inte ytterligare försämringar på det sätt som föreslås av den nuvarande regeringen och som har föreslagits av tidigare regeringar.

Andra bloggar om: Övervakning, Brott, Våld

En debatt på Socialistiska Partiets hemsida
Intressant.se

Johanne Hildebrandt är okunnig om vänstern

Läste en artikel i webbtidningen Yelah, Extremvänster, hatmail och hatkolumner. Den handlar främst om definitionen av vad extremvänster är och vänder sig mot en krönika av Johanne Hildebrandt i Aftonbladet, ”Varför släppa ut minkar som dör”.

Först kan vi peka på okunnigheten hos både Johanne, skribenten i Yelah och minkkramarna. Det stora problemet när man släpper ut minkar i den svenska naturen är kanske inte att de dör. Det stora problemet är de som överlever. Dessa ödelägger nämligen ofta det ekologiska systemet i det område där de behagar slå sig ner. Minkar har sen jag var liten (60-talet) varit ett stort problem i västkustens skärgård. De äter upp fågelägg, fågelungar osv i en takt som är problematisk. Det har hänt att de utrotat allt på små holmar. Den vilda minkstam som finns i Sverige är resultatet av rymningar från pälsfarmer och hålls i schack genom jakt. Detta är det främsta problemet med utsläpp av minkar.

Vad är det för mening med ungdomshuskravaller i Köpenhamn skriver Johanne? Jag låt oss då se vad det hela handlade om. Ungdomarna hade fått ett hus. Kommunen sålde sen huset trots att man gett bort det. Kan man inte bli lite förbannad för sånt? Ungdomarna var beredda att överge huset om de fick ett nytt. En lokalpolitiker från Enhedslisten som jag pratade med i helgen menade att man i stort sett hade nått en färdig lösning. Då stormade polisen huset och socialdemokraterna i Köpenhamn drog tillbaka alla erbjudanden om förhandlingslösningar. Kan man inte bli förbannad av sånt? Kravallerna på Nörrebro kanske inte har lett någon stans, men ibland blir livet bara för mycket och det smäller till. Kanske Johanne Hildebrandt borde klaga på de okänsliga och odemokratiska politikerna istället för på ungdomarna. Förresten är jag tveksam till om ungdomarna som drev ungdomshuset ska kallas extremvänster. Nog hade/har de någon sorts vänsteråsikter, men de tillhör inte den organiserade vänstern. Var det de som deltog i kravallerna skulle kanske Hildebrandt fråga sig? Ja, säkert, till en viss del. Men huvuddelen av de som deltog i kravallerna var andra ungdomar från Nörrebro. Ungdomar, invandrare som har all anledning att försöka hämnas på polisen för alla oförrätter som denna myndighet begått mot dem. Kanske borde Johanne åka till Nörrebro för att se vilket stöd ungdomarna från ungdomshuset haft/har från lokalbefolkningen. På vart och vartannat hus hänger banderoller som utropar sitt stöd till ungdomarna. Sitt stöd för ett ungdomshus. Är det verkligen att betrakta som extremism?

Återigen påstår en oinformerad människa att vänsterungdomar har rika föräldrar. Hon baserar sig på en polis uppgifter. En polis av den diskreta sorten. Menar den kära Johanne en säkerhetspolis? Sen när blev en polis sanningsvittne i såna här fall? Sen när blev den svenska säkerhetspolisen trovärdig? Det kan mycket väl vara så att alla vänsteraktivister han känner till har föräldrar som är rikare än snittet. Men för guds skull, det är inget bevis. Det finns flera felkällor här. De mest aktiva i vänstern åker aldrig fast för nåt, av två anledningar, de gör inget som man kan åka fast för, respektive att de är för skickliga för att åka fast. De som åker fast är oftast perifera personer, personer som åker fast just därför att de egentligen inte vet vad som är på gång. Undantag finns såklart. Men de är få. Polisen uppgifter blir därmed falska, även om de skulle vara sanna. Hur är det med rikedomarna då? Ja, 15-20-åringars föräldrar brukar vara kring 50 år gamla. Just i den åldern man tjänar mest och har störst bostad. Så genomsnittligt tjänar aktivisters föräldrar mer än genomsnittet för den svanka befolkningen. Men hallå, det är ju en puckad jämförelse och jag slår vad om att vänsteraktivisters föräldrar tjänar genomsnittligt mindre än andra personer i samma ålder. Och då flyger ju Johanne Hildebrandts fördomar sin kos. Och har hon aldrig funderat över polisens syfte med att säga saker till henne. Han kanske vill sprida desinformation? Jag vet inte, men det är inget ovanligt när det gäller säkerhetspoliser.

Till slut, det finns granskningar av extremvänstern (om man med det menar anarkister och autonoma), skrivna av andra vänstermänniskor. Johanne Hildebrandt borde läsa dem istället för att skriva krönikor helt nerlusade med fördomar.

Läs mer:
Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister?
Anarkism och syndikalism
Efter Göteborg och Genua

Andra bloggar om: Våld, Vänstern, Ungdomshuset, Danmark, Johanne Hildebrandt, Kravaller

Under vilken sten har Yrsa Stenius gömt sig de senaste åren?

Det är inte utan att man undrar när man läser hennes senaste krönika i Aftonbladet, Det är en chock att se polisbrutalitet, som handlar om polisens övergrepp och våldsamheter i Estland i samband med förflyttningen av statyn till minne av segern över nazisterna.

Var befann hon sig under 2001? Samma blod som hon sett på gatorna i Tallin kunde hon då fått se på gatorna i Göteborg. Samma övergrepp och övervåld från polisen ägde rum där. Var fanna Yrsa Stenius då? Var har hon varit de senaste årens första-maj? Inte i Stockholm i alla fall. För där har polisen åtskilliga gånger burit sig lika våldsamt åt som de estländska poliserna. Eller vid de årliga Salem-demonstrationerna där det ända fram till att de flyttades in till Stockholm förekom våldsmamma övergrepp från polisen. Eller var fanns hon när svenska polisen i Malmö angrep fackliga blockader?

Så här skriver Yrsa också: "Och det är ganska upprörande att se gripna unga män kastade framstupa på golvet i något häkte eller någon lagerlokal, oskadliggjorda med handfängsel runt handlederna sedan armarna vridits upp på ryggen.". Men vad snackar hon om, det är ju polisens normala arbetsmetoder i hela Norden. I Danmark såväl som i Sverige. Inget specifikt för Estland. I Göteborg 2001 var det fler som behandlades på det sättet än nu i Estland. Betydligt många fler.

Och var fanns Yrsa Stenius när polisen i Danmark begick dagliga övergrepp i samband med att Ungdomshuset i Köpenhamn revs? Tror hon att den danska polisen var "snällare" än den estniska.

Det är faktiskt bedrövligt att hon inte kan bli upprörd över sånt som händer härhemma. Men samtidigt är det självklart bra att hon blir upprörd över polisens brutalitet i Estland. I övrigt är hennes krönika dock riktigt bra.

Läs mer om Göteborg 2001 i min samling av dokument och artiklar.

Andra bloggar om: Estland, Göteborg 2001, Polisen, Våld, Ungdomshuset, Politik

Estland igen

Ali Esbati har skrivit ett intressant inlägg på sin blogg, Inte bara statyer som förflyttas, om Estland och behandlingen av minoriteter. Där hänvisar han också till ett inlägg på bloggen Röda Raketer, I skydd av mörkret. Läs också en analyserande artikel i Stockholms Fria, Främling i sitt eget hemland, om strukturell diskriminering av estlandsryssarna, precis detsamma som jag hävdat i mina tidigare inlägg, Estland förtrycker minoritetsfolk och Det behövs en dialog i Estland och den debatt som förts med anledning av mina inlägg.

I ett annat inlägg på Röda Raketer hänvisas ockå till en opinionsundersökning som visar att esterna i gemen är klokare än vad många kommentarer på mina inlägg visat. Undersökningen visar att 49 procent av alla estländare var negativa till en flytt, mot 37 procent för. Mina påpekanden om överdrivet våld från den estniska polisens sida belyses också i en artikel på SVT:s hemsida, Estnisk polis anklagas för brutalitet. Något som det varit väldigt tyst om i svensk media.

En ledare i DN visar också på hur estlandsryssar diskrimineras och berör också Rysslands överdrivna rektion på Estlands tilltag. Ryssland försöker utnyttja en missnöjd befolkningsgrupp i sina egna intressen.

Andra bloggar om: Estland, Baltikum, Våld, Polisen, Ryssland

Volontärer på 1-maj - ingen bra idé

Tidningen Arbetaren har publicerat en artikel om vilka insatser polisen planerar inför 1-maj i Stockholm, Polisen kallar in volontärer. Med volontärer menas i detta fall ett antal männsikor från olika föreningar som ska vara ute i demonstrationerna och se till att går lugnt till. Sen när skulle demonstrationerna på 1-maj inte gå lugnt till?

Det rör sig om samma typ av människor som brukar var med i "nattvandrarföreningar", "föräldrar på stan" etc. Alltså i stort sett människor som inte är politiskt aktiva på vänsterkanten (det kan naturligtvis finnas såna med också, men min erfarenhet är att de flesta inte är det). Dvs dessa personer har egentligen inga möjligheter att skapa ett förtroende bland unga vänsterdemonstranter.

Polisens huvudsakliga tanke med det hela är dock enligt artikeln att man ska undvika bråk i samband med en eventuell Reclaim-fest (någon sådan finns inte annonserad). Men om de civila volontärerna inte kan skapa förtroende bland unga demonstranter, vad kan de då göra för nytta? Ingen alls är mitt svar. Snarare tvärtom, de kommer att skapa upprördhet och missnöje. De kommer att betrakats som polisspioner och tjallare. Nej, jag tycker nog att polisen borde överlåta till demonstrationsarrangörerna själva att sköta ordningen i tågen och på fester. Risken är annars att mer problem skapas istället för det som polisen tänkt sig, mer lugn.

Speciellt misstänksam blir man ju när polisen svarar så här på frågan vad de ska göra om de observerar brott:
"– Det de då ska göra är att agera som varje medborgare, alltså att rapportera till polisen. Det där kan förstås bli ett dilemma. Det är inte det huvudsakliga syftet att de ska rapportera."

En sån inställning innebär ju faktiskt att polisen anser att de ska vara tjallare: jag tycker det verkar vettlöst och ansvarslöst. Man utsätter ju dessa frivilliga volontärer för fara då ju ingen ser positivt på tjallare. Det hela kan i själva verket totalt motverka sitt syfte och skapa mer oroligheter än det avhjälper.

Det enda som fungerar bra är att demonstranterna själva sköter allting. Det krävs förhandlare och medlare som har ungdomars och demonstranters förtroende för att sånt här ska fungera. Stockholmspolisens volontär uppfyller inte de kriterierna och det är en meningslös satsning som jag ser det. Läs mer om detta i min uppsats, Dialog eller konfrontation.

Dessutom, vilka är det som ska kontrollera poliserna? Det är ju denna grupp som oftast startar bråk genom provokativt eller odisciplinerat uppförande. Det är ofta polisen som står för det värsta våldet. Så borde inte det allra bästa vara att polisen hålls borta helt från demonstrationer och fester.

Andra bloggar om: Polisen, Vänstern, Våld

Estland förtrycker minoritetsfolk

De senaste dagarna har vi mattats med uppgifter om kravallerna i Estland. Alla tidningar och TV-kanaler rapportera mycket. Oroligheter vid krigsmonument skriver DN, nästa dag är det "Mycket orolig stämning" och sen är det Nya kravaller i Tallinn. Man tar upp hoten mot Estlands president men ingenting skrivs egentligen om att det faktiskt dött en person (officiellt genom våld mellan två civilpersoner vid plundring) och att hundratals skadats. Var är kritiken mot det överdrivna våldet från den estländska polisens sida? Svenska Dagbladet skriver, "Vi fick inte gå ut, de kastade sten", Fortsatta oroligheter i Tallinn.

Som vanligt är det en massa spekulationer och frosserier i våld. Och samtidigt väldigt svag analys. Analysen som verkar finnas är att statyn för den rysktalande befolkningen i Estland är viktigt då den symboliserar segerna över nazismen. Och för den estnisktalande befolkning en symbol över den sovjetiska ockupationen. Frågan man omedelbart ställer sig är naturligtvis, tycker inte den estnisktalande delen av Estlands befolkning att segerna över nazismen var viktig? Det tror jag majoriteten av dem gör, men det kanske övervägs av att man inte vill ha monument som hyllar den gamla ockupationsmakten, vilket ju är förståeligt. Men sådana komplikationer lyser med sin frånvaro i svensk medias rapportering.

Utrifrån verkar upprördheten från den rysktalande befolkningen (om det bara är dom som protesterar får vi inte veta något om, det kan ju finnas andra protesterande också) överdriven. Det är ju bara en staty. Här lämnar media oss i sticket. Ingenting görs för att förklara denna motsättning mellan reaktionen och föremålet. De våldsamma protesterna verkar vara en överreaktion. men det som behövs för att förstå vad som händer är en djupare analys av det estniska samhället och dess behandling av den ryska minoriteten.

Den ryska minoriteten förtrycks i själva verket i Estland, de förnekas många av sina demokratiska rättigheter, exempelvis att rösta. De får inte bli medborgare (om de inte behärskar estniska alltså, man kan gör ett prov i estniska och på så sätt bli medborgare) i sitt eget land. Med bristen på medborgarskap följer att man förlorar många av de rättigheter som en medboragre har. Det är väl snarast detta förtryck mot den rysktalande befolkningen som utlöst protesterna, statyn är bara en symbol, en symbol som utlöst ett latent missnöje från en förtryckt minoritet. Och för att förekomnama en invändning mot mitt resonemang, det är inte okej att förtrycka andra, bara för att man blvit förtryckt förut. Det är inte okej att förtrycka en rysktalande minoritet, bara för att ett rysktalande land tidigare förtryckte Estland.

Och om det är nån som tycker att förtrycket av den rysktalande delen av folket bara är en bagatell, det används ju inte våld, dom får ju jobba, förvisas inte till Sibirien etc så vill jag bara säga att vi förflyttar oss till Finland. Tänk om den svensktalande delen av befolkningen i Finland inte fick bli medborgare, inte fick rösta, inte fick använda sitt språk i många sammanhang. Bara tänk, helt oacceptabelt, eller hur?

Andra bloggar om: Våld, Estland, Baltikum

Massakern på Virginia Tech

Efter att ha varit i Rostock över hela helgen, vaknade jag i morse upp med ett ryck när jag hörde radionyheterna. En massaker på det amerikanska universitetet Virginia Tech var det som orsakade det snabba uppvaknandet. På universitetet arbetar nämligen en vän. Så jag slog på datorn och kollade mejlen. Och där fann ett mejl som talade om att min vän och hans sambo var helt okej. Dom var inte ens på campus när skjutningen inträffade.

I de svenska tidningarna spekuleras nu fritt och man drar återigen upp den fria tillgången på vapen som en viktig faktor för att massakrer av den sort som nu ägde rum på Virginia Tech ofta verkar inträffa i USA, men ingen annan stans. Tillgången till vapen är större i flera andra västerländska länder, däribland Canada och Sverige, så detta kan inte vara den huvudsakliga anledningen. Förmodligen finns det dock en skillnad i typen av vapen, där vapnen i Sverige och Canada i första hand är jaktvapen, vilket naturligtvis påverkar vilka som har tillgång och hur tillgången till vapen ser ut.

Men tillgången till vapen kan bara vara en liten del av förklaringen. En viktigare förklaring torde vara det amerikanska samhällssystemet som så lätt utdefinierar människor. Utanförskapet kan vara enormt. Misslyckas du i dina studier eller på annat sätt finns inga sociala skyddsnät utan ditt fall rakt ner i misär är omedelbart och mycket påtagligt. Sådant skapar desperata människor. Detta är den stora skillnaden mellan USA och många andra länder. Där USA saknar skyddnät har Sverige och Canada det. Därför blir det massakrer i USA, men inte i andra länder. Ett socialt skyddsnät är A och O när det gäller att hålla nere våldet i samhället.

En annan orsak kan naturligtvis vara USA:s underliga dubbelmoral när det gäller filmer, TV-program, dataspel etc. Hur mycket våld som helst är tillåtet, men när det gäller sex är ingenting tillåtet. Inte ens ett naket kvinnobröst får visas i de vanliga TV-kanalerna. Våld på film etc kan inte vara nån viktigare orsak till massakrer av det slag som nu inträffat, men kan naturligtvis påverka redan instabila personer och på så sätt bidra till vad som kommer att hända och på olika sätt därmed trappa upp våldsanvändningen.

Fel debatt om brottslighet gynnar högerkrafter

Jan Guillou skrev nyligen i Aftonbladet en artikel om så kallat "hedersvåld". Något som i praktiken inte existerar i Sverige. I krönikan hävdar han att det gynnar Sverigedemokraterna när man gör "hedersvåldet" till en prioriterad fråga. Han har helt rätt. Påstås det att något som knappast finns är ett stort problem så skräms människor för just detta och tenderar då att välja de som klarast tar avstånd från de människor som begår de aktuella brotten. Detta trots att sådana brott inte finns i praktiken. Människor skräms alltså upp i onödan och det får negativa konsekvenser.

Samma sak när man påtsår att brottsligheten generellt ökar, eller att brottsligheten blir värre. Det är inte sant utan skrämmer bara upp folk i onödan, skrämmer folk för brott som knappt finns, för risker som är i stort sett obefintliga. Och gynnar krafter som hävdar att man måste ta i med hårdhandskarna mot den ökande brottsligheten (som alltså är en myt). Läs mina tidigare inlägg i frågan, Ökar våldet i samhället? och Ingen ökning av narkotikabrotten i Sverige . Läs också Mattias Hagbergs "Den effektiva brottsmyten" och Lars Henrikssons "I ensamheten växer rädslan"

Bloggat: LOKE, Selig.se,
Andra bloggar om: Brott, Politik, Våld

Ökar våldet i samhället?

Jag reagerade på en artikel i Tidningen Internationalen, "Värre och värre och värre våld" och skrev en insändare, "Inga belägg för att våldet i samhället ökar" . Insändaren har också besvarats (finns inte publicerat på nätet ännu). Därefter har jag skrivit ytterligare ett inlägg i debatten, "Svaret från Katarina om våldet i samhället bevisar ingenting" . Utöver detta vill jag hänvisa till Mattias Hagbergs artikel i Arena år 2002, "Den effektiva brottsmyten" och hans bok "Släpp fångarna loss" .

De som producerar statistik kring våld är BRÅ som får sina siffror från Polismyndigheter, Åklagarmyndigheter och Domstolar. Dessa organisationer har egenintresse i att våldet ooch brotten syns öka. Det ger nämligen mer pengar och mer makt till dem. Tidningar rapporterar flitigt om våld för att sälja fler tidningar. Privata vaktbolag och säkerhetsföretag har intresse av att sälja fler tjänster och prylar. Osv. Sammantaget bibringas alltså allmänheten en bild av ökande våld, som förmodligen inte alls är sann. Läs också Lars Henrikssons "I ensamheten växer rädslan"

Anna-Lena Lodenius - vad vet hon egentligen?

Kring kravallerna i Köpenhamn behövde olika TV-kanaler folk som kommenterade. En del valde Lodenius. En person som faktiskt inte riktigt vet vad hon snackar om. TV4 valde mig, en person som förmodligen vet mer än Anna-Lena Lodenius vad det gäller kravaller, snutar och aktivister.

Om Lodenius har jag skrivit tidigare: Undermåligt om autonoma och nazister
Om Lodenius på Shitlist

TV4-nyheterna där jag var med.

Polisens taktik i Köpenham - totalt misslyckad

Det verkar som polisen i Köpenhamn själva provocerat fram en del av kravallerna. Detta genom att använda en polistaktik som redan 1993 i Danmark visade sig misslyckad och kontraproduktiv. En taktik som sedan även i Göteborg 2001 visade sig kontraproduktiv.

Det handlar om att den danska polisen har agerat så kallat proaktivt. Denna innebär att om polisen tror att det ska bli problem eller bråk senare så ingriper dom för säkerhets skull direkt så att dom ska kunna förhindra de bråk som eventuellt skulle kunna uppstå senare. Vad som då händer är att polisen ger sig på en mängd människor som inte haft en tanke på att ställa till oreda, men i och med att polisen ger sig på dem så skapas bråk och oreda. En totalt misslyckad taktik således. Den skapar mer problem än den löser när den används mot ungdomar som inte är kriminella så som i Köpenhamn. Däremot kan den säkert fungera mot kriminella gäng och polisen som nu är polismästare i Köpenhamn, Per Larsen, har just den bakgrunden.

Att betrakta och hantera icke-kriminella ungdomar och politiska aktivister som om de vore gangsters är aldrig en bra lösning. Det skapar mer problem än det löser. Bl.a. därför har det gått som det gått i Köpenhamn denna gång, bland annat därför gick det som det gick i Göteborg 2001.

Läs mer:
Texter om Göteborg 2001 (även polisens material)
Dialog eller konfrontation - om polisers och demonstranters interaktion på gatan (uppsats, 2006)

Kravallerna i Köpenhamn - en följd av intolerant politik

Orsakerna till kravallerna i Köpenhamn måste sökas i den politik som förts i Danmark. Dels generellt, dels gentemot ungdomarna på Ungdomshuset. I Danmark har under många år förts en politik som leder till och som använder intoleransen som ett politiskt verktyg. Genom en politik för ökade klyftor och intolerans mot alla avvikande och underordnade grupper har den danska regeringen skapat underlag för den typen av intolerans och nonchalans som de köpenhamnska politikerna visat gentemot ungdomarna i huset på Nörrebro genom att inte följa de överenskommelser man tidigare gjort med ungdomarna. Polisens, till synes, hårdare attityd och ändrade taktik kan också vara ett utslag av den danska regeringens nyliberala, rasistiska och intoleranta politik.

Att vi nu fått en svensk regering med näst intill samma politik (undantaget rasismen) bådar inte gott för framtiden i vårt land. Med den nuvarande svenska regeringen kommer vi att få se samma utveckling mot intolerans och rasism som i Danmark.

Har det politiska våldet trappats upp?

Regelbundet återkommer tidninagrna med rapporter om att det politiska våldet trappats upp. Nu senast GP, Politiska våldet trappas upp . Stämmer då detta? SÄPO publicerade fram till 2005 rapporter om det politiskt våld i Sverige. Efter det året har siffror ersatts av lösa påståenden i deras årsredovisning. Fram till 2004 såg det ut så här:

Politisk_miljö		2001	2002	2003	2004
Nazism		1201	1161	1278	1266
Autonoma		118	136	312	206
Övrig_vänster		366	357	-	-

En ökning fram till 2003 alltså, därfter en minskning av politiska brott. Jag tolkar SÄPO:s upphörande med att publicera rapporten om politisk brott som att den inte längre behövs då politiska brott faktiskt minskar. Trots detta fortsätter man i sin årsredovisning att hävda att politiska brott ökar, när siffrorna faktiskt tyder på något annat.

Den stora ökning man kan se förden autonoma vänstern mellan 2002 och 2003 beror till stor del på ändrade redovinsings rutiner hos SÄPO. Samtidigt försvinner övrig vänsters brott från statistiken. Detta tyder förmodligen på att vänsterbrotten totalt har minskat rejält.

När GP sen tar exempel på den ökade brottsligheten hittar man två fall från 2006, i övrigt är det mesta från 2004, framförallt de brott som några personer åtalas för. GP tar alltså exempel från ett år då det även med SÄPO:s ögon skedde en minskning av antalet politiska brott. Att GP ser sämre än SÄPO är bara beklaga och vi kan konstatera attborgarnas kampanjer mot alla typer av vänster fortsättr som tidigare. Dom ljuger, dom har fel och dom slarvar. I artiklarna förkortas Götebogs nätverk mot Rasism som SMR istället för GNMR. SMR är en nazistorgansiation. Man redovisar bara 4 medlemsorgansiationer i GNMR när antalet faktiskt är 6 stycken osv. Dålig kvalitet på faktamaterialet borgar för samma dåliga kvalitet artiklen igenom.

Noterbrat är ju också att antalet brott som vänstern står för är en tredjedle av de som extremhögern står för. Vidare så bör man ta SÄPO:S siffror för bvänsterbrott med en nypa salt. I siffrorna ingår även brott begångna av invandrare, utan kontakter med vänstern, mot nazister.

Läs också:
Marco Espvall, Anti Fascistisk Aktion – socialistiska kämpar eller terrorister? , Röda Rummet 3/2001.
Artikelsamling om anarkism och syndikalism.

Om nazisters och autonomas brott:
Malin Beeck, Ett lika stort hot?, Internationalen 17 juni 2006.

Polisens nya taktik och nya kulor

MR-dagarna i Malmö 23-24 november

Demonstrationerna i Göteborg 2001 i samband med EU-toppmötet och president Bush besök har lett till att polisen infört en ny särskild taktik vid demonstrationer. Men vad syftar den till? Dialog eller effektivare våld? Svenska Röda korset har protesterat mot att polisen infört expanderande kulor, en ammunition som förbjöds på 1800-talet i krig på grund av överdrivet våld och onödigt lidande.

Medverkande: Ingrid Helmius, doktor i offentlig rätt, representant från Rikspolisstyrelsen, Olof Kleberg, Rikspolisstyrelsens etiska råd, Jörgen Johansson, riksdagsman, Christina Ulfsparre, Svenska Röda Korset och Anders Svensson som skrivit mycket om Göteborgsdemonstrationerna.

Plats: Malmö Högskola
Tid: Fredag 24 november klockan 11.00

Hela programmet

Läs mer: MR-dagarna

11 september - 5 år sen terrordådet i New York

Jag minns det väl, min ena dotter som bor i New York ringde på morgonen till jobbet och berättade för mig. Jag pratade med henne när det andra planet kraschade in i det andra tornet. Jag meddelade mina arbetskamrater det hela innan det fanns på svenska nyheter. Min svärson arbetade inte i något av de tvillingtornen, men han arbetade i en byggnad bredvid. En byggnad som också blev förstörd. Under ett par timmars tid (den tid det tog honom att gå från arbetsplatsen upp till bostaden på Upper West Side) var han försvunnen. Men min klipska dotter hade i alla fall pratat med honom innan telefonsystemet bröt samman. Så alla visste att han troligtvis var helt okej. Om man kan vara helt okej då man sett människor hoppa från de höga tornen.

De som utförde dådet mot WTC i New York är naturligtvis skyldiga till ett oförlåtligt brott, men jag undrar om inte politiker som Bush och Balir ställt till mer skada på demokratin i världen. De har invaderat två länder med mångdubbelt fler döda än i attacken mot WTC som resultat. Bush har backat upp Israel i den statens förtryck mot palestinierna. I jakten på terrorismen har Bush, Blair och andra ledare inskränkt vår rörelsefrihet, begränsat vår peronliga integritet, fängslat mängder med oskyldiga människor i olagliga fängelser. Utan rättegång, utan besked om vilket brott man skulle ha begått. Rena förbrytelser mot våra mänskliga rättigheter alltså.

Vår egen Bodström försöker att inte vara sämre han. Hårdare straff, hårdare lagar, mer avlyssning, mer övervakning. Det är sådana saker Bodström föreslår. Han vill inskränka våra mänskliga fri- och rättigheter med terrorismen som ursäkt. Men konsekvenserna av den hårdare lagtiftningen är omvänd mot vad Bodström hävda. Den kommer att skapa större otrygghet, fler brott, mer osäkerhet och dessutom kommer människor att dömas för brott dom aldrig begått.

Anders_S

Terroristerna i England förmodligen en bluff

Stort rabalder förra veckan i England. kaos på flygplatser. 24 "terrorister" gripna. men allt kanske är en bluff. Två av de gripna är redan frisläppta och en av dem är inte misstänkt för nånting. Gripandena bygger dessutom på vittnesmål från en person som greps i Pakistan. Ett sånt vittnesmål är ju knappast värt pappret det är skrivet på. I Pakistan är tortyr vardagsmat och korruptionen oändlig. Läs gärna Jan Guillous utmärkta krönika i Aftonbladet, Tro aldrig på någonting som skrivs om al-Qaida

Sen kan man ju fundera över hur det fungerar på flygplatserna. Först går du igenom säkerhetskontrollen. Därefter kan du skaffa flaskor, knivar med mera i tax-freeshopperna och på restaurangerna. Varför ska man ta med sig vapen hemifrån när dom redan finns på flygplatsen?

Anders_S

Mats Runvall på Yelah.net:Bara var sjunde terrorgripen i Storbritannien åtalas för brott. Polisen förklarar den usla träffsäkerheten med de "utbredda konspirationerna" som kräver "handfasta tillslag" på ett "tidigt stadium". Med såna direktiv är det lätt att vara terrorpolis. Allt är tillåtet. Närsom. Hursomhelst. Bodströms upphetsade flåsningar hörs lång väg.

Dialog eller konfrontation på gatan

Jag har skrivit en uppsats för en kurs på universitetet om interaktionen mellan polis och demonstranter på gatan.

Läs hela uppsatsen, Dialog eller konfrontation

Slutsatser

Eftersom demonstranter vill förändra samhället och polisens uppgift är att bevara det bestående så kan inte konfrontationer alltid undvikas, men man kan troligen minska de sammanstötningar som beror på missförstånd och fördomar genom en fungerande dialog.

Dialogen kan underlätta för demonstranter att få fram sitt budskap genom att konfrontation med polisen undviks. Detta kan vara viktigt då annars konfrontationen kan skymma själva demonstrationens eller aktionens budskap. Att slippa bli misshandlad av polisen är också en viktig anledning till att försöka ha dialog. En anledning som i den konkreta situationen ofta kan vara den viktigaste. Polisen å sin sida kan vara intresserad av dialog just för att försöka undvika skador och stress i arbetet.

Missuppfattningar, fördomar och felaktiga hotbilder liksom förhastade slutsatser är anledningar till att poliser lätt hamnar i konfrontation med demonstranter. (Oskarsson 2005, Waddington 1999). När det gäller att undvika konfrontation måste härvidlag ställas högre krav på polisen och enskilda poliser än på demonstranter. Polisen måste arbeta för att få bort fördomar etc ur sin egen organisation. Något som kan vara svårt då det tycks genomsyra hela poliskulturen. (Granér 2004) Detta kan förmodligen bara undanröjas genom en bättre polisutbildning och vidareutbildning av alla poliser i tjänst. Inte heller är lagstiftningen till någon större hjälp för att underlätta en dialog på gatan. Istället är det tvärtom, genom att lagstiftningen och speciellt ordningslagen öppnar upp för godtycke från polisens sida i den konkreta situationen på gatan, försämras möjligheterna för en dialog. Den nya paragrafen om maskeringsförbudet har ytterligare ökat möjligheten till godtycke från polisens sida och gjort det än svårare.

Tillståndskravet i OL skapar problem som om det tas bort skulle underlätta för poliser att betrakta alla demonstrationer som likvärdiga. Vilket avskaffar eventuella problem polisen kan ha i förhållande till icke-tillståndsgivna demonstrationer. Istället för tillstånd kan en anmälningsplikt av västtysk modell införas. Problemet som följer med att ansvarig samordnare kan straffas för beteendet hos grupper av demonstranter försvinner emellertid inte. Genom förhandlingar kan det dock klargöras hur mycket den ansvarige eller de ansvariga kan svara för alla deltagare. Även detta problem borde dock gå att lösa i lagstiftningen så att en lösning via dialog direkt på gatan inte behövs. Det är möjligt att PL 13§ faktiskt räcker när det gäller detta och att hela den paragrafen i OL kan strykas. Detta borde vara tillräckligt sett ur samhällets krav på ingripanden mot ordningstörningar. Paragrafen om maskeringsförbud borde dessutom omedelbart tas bort igen.

Genom att öppenheten minskat i samhället och ordning och säkerhet blivit prioriterat kommer en dialog att bli en form av substitut för ett öppet samhälle. Ett dåligt substitut, men kanske kan dialogen användas för att driva tillbaka ordningspolitiken genom att på gatan få polisen att låta bli ingripanden mot och inskränkningar i demonstrationsfriheten.


För att en dialog överhuvudtaget ska fungera krävs också en grundläggande respekt för den som förhandlingar ska ske med. Poliser som är kända för att tappa humöret och disciplinen (Gunilla Guvå, Polisens arbete i samband med demonstrationer som övergått till kravaller, FOG-rapport nr 55, 2005) ska inte arbeta i samband med demonstrationer där de kan bli provocerade.

En väl utbildad polis som kan ändra sig och backa från den väg och metod han påbörjat krävs förmodligen för att en dialog och förhandling på gatan ska fungera. Polisen måste vara beredd på att de som är med i en demonstration inte alltid accepterar att polisen har någon form av auktoritet över dem. Polisen måste kunna svälja sin stolthet och kunna gå ifrån sin vana vid att bestämma. Det krävs flexibilitet, öppenhet och konstruktivitet av de poliser som är inblandade i en dialog med demonstranter på gatan. Finns inte detta kommer dialogen att i många fall misslyckas. Dialogen måste också vara förankrad hela vägen från polisen på gatan till de högsta befälen och i alla olika delar av poliskåren för att den ska kunna vara användbar.

Demonstranternas förhandlare måste vara personer som valts eller utsetts till sitt uppdrag på ett sådant sätt att det accepterats av alla grupper som ingår i den aktuella demonstrationens arrangörskrets. Helst ska denna person/dessa personer också ha förtroende i grupper utanför den kärna av grupper som arrangerar demonstrationen.

Exempel från Göteborg visar att det genom förhandlingar och dialog är möjligt att genomföra protester som kanske går utanför det som man normalt brukar anse som acceptabelt. En del demonstrationsarrangörer har insett detta och försöker använda dialogen på detta sätt. Men konfrontationer kan ändå uppstå och en dialog kan då kanske hjälpa till för att begränsa mängden av och styrkan i konfrontationer mellan polis och demonstranter.

För att det ska gå att ha en framgångsrik dialog på gatan under en längre tid krävs emellertid omfattande omskolning av polisen, att lagar görs om. Annars kommer det embryo till fungerande dialog som finns i Göteborg inte att kunna utvecklas vidare eller spridas till andra orter. Polisens nya taktik utgör härvidlag ingen förändring när det gäller detta. Det är bra att dialog ingår i den, men flera av de andra ingående delarna försvårar snarare än förenklar en dialog på gatan.

Läs hela uppsatsen, Dialog eller konfrontation

Anders_S

Förortsupplopp i Sverige?

Frågan är inte om de kan ske. De har ju redan skett. Ronna nu senast och i Hammarkullen 1997. Även 1994 var det upplopp i Hammarkullen, men då var det i protest mot ett nazistmöte.

Majoriteten av de ungdomar som deltog i Göteborgskravallerna 2001 var också från Göteborgs förorter. Ett förortsupplopp är kanske därför inte långt borta, inte heller i Sverige.

För att få veta mer om vad som hände under kravallerna i Göteborg 2001, kolla min egen sida om detta, Anders_S om Göteborg 2001. Om kravllerna i Hammarkullen kan du läsa här.

Nazistmöte 1994 Hammarkullens Folkets Hus

Nassarna hade hyrt Folkets Hus för ett möte. Lokalbefolkningen i Hammarkullen sammankallade till motdemonstration. Folk försökte ta sig in i lokalerna för att stoppa mötet men misslyckades. Polisen anlände och angrep folk. De lyckades köra bort folk från framsidan av huset, men inte från gaveln. Alla fönster i Folkets Hus våningen som vetter mot gaveln kastades sönder med sten. I praktiken blev det omöjligt för nassarna att ha möte. Vaktmästaren sa att det var mycket obehagligt att ha nassarna där och att han var skitskraj för vad som skulle ha hänt om folkmassan lyckats ta sig in. Sammanstötningar mellan polis och motdemonstranter ägde rum i stort sett hela natten. Polisen eskorterade till slut nassarna därifrån.

Gripande av ung man 1997

Enlig deltagare var den unge man polisen grep en kille som skulle utvisas, enligt andra uppgifter rörde det sig om en kriminell som skulle gripas. I vilket fall som helst var gripandet mycket brutalt och det resulterade omedelbart i att människor, främst ungdomar i omgivningen gav sig på polisen, varpå fler poliser kallades dit. Sammanstötningarna kom att vara ett par timmar.

Från Ove Sernhedes AlieNation is our Nation om denna händelse

Det första som händer när jag våren 1997 börjar vistas i området är för övrigt en konfrontation mellan ungdomar och polis. Vid denna tid fanns i området ingen kvarterspolis. När en 19-årig ung man skall gripas av en polispatrull uppstår en situation då en större grupp ungdomar griper in för att frita sin kamrat. Bilens rutor slås sönder och polismännen förlorar kontrollen, råkar i panik och kallar på förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare 22 polisbilar för att stävja ”upploppet”. Feta rubriker kablas dagen efter ut i pressen. Hammarkullens unga framställs som en oregerlig pöbel, som ligister och den bakgrund som de unga menar var anledningen till bråket kommer inte fram i medierna. TV 4 utgjorde dock ett undantag. Den lokala nyhetsredaktionen ordnade en debatt mellan ungdomar och polis. Vid detta tillfälle blir det uppenbart att pressen inte gett hela sanningen. Ungdomarna framstår här absolut inte som huliganer, de motsvarar inte alls kvällspressens stereotypa föreställningar om invandrarungdomar som farliga och brutala. Dessa
framträder snarare tvärtom – som verbala, mogna och balanserade och de bjuder i direktsändning t.o.m. in polisen till en ”kurs” som de har för avsikt att ge om polisen är intresserad. De anser nämligen att polisen måste ha mer kunskaper om invandrarungdomens och storstadens livsvillkor. Många poliser kommer från små orter utan kunskap om vad det innebär att leva i en modern storstadsförort. Än mindre kunskap har de om vad det innebär att vara invandrare.

Läs också följande om Hammarkullen (Föreningen Harm finns inte längre så vitt jag vet)
HARM - lyckat stadsdelsmotstånd (denna text handlar delvis om kravallerna 1994)
http://www.folkmakt.nu/texter/artiklar/02-harm.htm
I Hammarkullen golar vi inte
http://www.yelah.net/articles/kronika0709
Låt mig säga det med en gång: Jag älskar Hammarkullen!
http://www.svt.se/gbg/hammarkullen/birro.htm
Från ungdomar i Hammarkullen till palestinska ungdomar i Shatila
http://www.proletaren.se /Proletaren/Prolarkiv/Proletaren0226/Pro0226solidaritet.html
HARM - Ett exempel på framgångsrikt motstånd!
http://www.folkmakt.nu/texter/artiklar/10-harm.htm
Kolla också in
Gänget - hot eller möjlighet
http://www.alba.nu/Alba7_01/ove.html

Säpo i Hammarkullen (från AlieNation is our Nation):

Ett av de förhållanden som jag direkt slås av med förundran när jag kom till Hammarkullen i mars–april 1997 var hammarkullebornas relation till polisen. Här fanns en påtaglig och utifrån min förståelsehorisont helt omotiverad rädsla. Jag skriver också redan i mina fältanteckningar från april 1997 om min upplevelse av en ”paranoid misstänksamhet som ger mig en starkt obehaglig känsla och som får mig att känna mig som en inkräktare och en främling”. Det tog mig t.ex. fyra månader innan jag kände att jag kunde plocka fram en bandspelare och en mikrofon utan att provocera eller väcka
obehagliga frågor. Under den första tiden i kontakten med den grupp killar jag följt på nära håll fick jag nämligen flera gånger höra, oftast på ett skämtsamt sätt, att dom inte litade på mig – ”hur skall vi kunna veta att du inte är en ’under cover’ ”. När nu SÄPO kontaktar mig fick alla dessa reflektioner och känslor en ny innebörd, det handlar inte om paranoia utan om en verklig situation. Anledningen till SÄPO:s kontakt med mig var att man ville ha information om vad som händer i förorterna i nordost. Enligt egna uppgifter har säkerhetspolisens behov av att skaffa kunskap om kulturen i dessa områden, de vill lära sig ”knäcka koderna”, detta behov i kombination med svårigheterna att ta sig in i och infiltrera dessa miljöer ledde dem till att kontakta mig. Jag uppmanades i brevet från den 10:e mars att ta kontakt med en kommissarie. Jag gjorde så för att få klarhet i varför de var intresserade av mitt arbete. Kanske skulle jag på detta sätt också få veta om mina informanters berättelser om SÄPO:s arbete hade någon verklighetsanknytning. Kommissarien berättade att man arbetade i Angered men hans redogörelse hölls på ett så generellt plan att mina informanters berättelser varken bekräftades eller tillbakavisades. Några ytterligare kontakter utöver denna träff mellan mig och säkerhetspolisen har inte förekommit. På inrådan från rättsvetenskaplig expertis på området uppmanades jag berätta för de ungdomar och de fritidsledare jag haft kontakt med vad som passerat. Det skulle naturligtvis vara helt förödande för mig och min forskning om uppgifter om att jag haft kontakt med SÄPO kom ut i området från något annat håll än från mig. Men när jag berättar att SÄPO kontaktat mig blev det ingen större diskussion, ”det är ju det vi sagt”. Några i gruppen menade att jag fick finna mig i att bli lite extra granskad under en tid eftersom de inte kunde utesluta att jag bedrev ett dubbelspel.

Sveriges värsta terrordåd

Dom flesta människor i Sverige skulle förmodligen säga dramat på den vätstyska ambassaden 1975. Men sanningen är en annan. Det värsta terrordådet i modern tid i Sverige är attentatet mot Norrskensflamman år 1940. Ett attentat som kostade 5 människor livet. Ett bombattentat som utfördes av samhällets så kallade stöttepelare, poliser och militärer. Ett bombdåd som hade stöd i breda borgerliga kretsar.

Ett bombåd som knappast kunnat undvikas genom "hårdare tag", inskränkningar i yttrandefriheten osv på det sätt som borgare och sossar vill bekämpa terrorismen idag.

Sanningen om Sverige och terrorism är att det inte behövs någon terrorismbekämpning i Sverige. För det finns ingen terrorism. Om vi inte med ordet terrorism menar borgarklassens förtryck av arbetarklassen: för i så fall finns det mycket att göra.

Anders_S

Polisen mördar i London

- Bodströms politik kan ge samma resultat i Sverige

Justitieminister Thomas Bodström är ansvarig för en förändring av lagarna i Sverige. De förändringar som kommit till stånd under senare år har lett till ett allt hårdare och rättsosäkrare klimat i Sverige. Terroristlagstiftningen leder till nyckfulla och orättvisa rättegångar. Polisens nya ammunition leder till fler dödsskjutningar och precis som polisen mördat en helt oskyldig person i London är det stor risk att nåt liknande händer i Sverige. Kombinationen av lagar som är godtyckliga och tyngre beväpnad polis har lett till mord i London. Så kan det också bli i Sverige. Godtyckliga lagar som kan användas lite hur som helst av en tungt beväpnad svensk polis med rasistiska tendenser är inte det bästa för att förbättra rättsäkerheten i Sverige.

Hårdare tag är inte rätt väg att gå. Hårdare tag leder inte till minskad brottslighet, snarare tvärtom. Bodström är inne på fel väg - en farlig väg för demokratin.

Anders_S

Läs mer:
Dödsskjutning i London polismisstag
Thomas Dödgrävaren
Terror och tystnad
Talande tystnad
Svenska Shora arresterades i Israel - med Säpos hjälp?