Baltutlämningen var riktig

Det var helt riktigt av den svenska regeringen att utlämna de balter som varit soldater i den tyska armén. När man hör om baltutlämningen kan det ibland verka som om alla balter som kom till Sverige i slutskedet av andra världskriget blev utlämnade. Så var inte fallet. Endast en bråkdel av de balter som kom under 1945 blev utlämnade och de var alla soldater. Det var inte ens alla soldater som blev utlämnade, en del fick utan problem stanna kvar i Sverige.

Totalt kom cirka 30 000 balter till Sverige och det kom 3 000 tyska soldater. Av de sistnämnda var i stort sett alla tyskar, men en liten baltisk grupp fanns bland dem. De baltiska soldaterna i tyska armén kom två vägar, dels en grupp på cirka 160 personer direkt från Kurland. Av dessa kom endast 41 personer att interneras som soldater. Via Danzig (Gdansk) och Bornholm kom 126 stycken. Totalt 167 personer som alltså internerades som tyska soldater. Alla kom de iklädda tyska uniformer. Det var 7 ester, 11 litauer och 149 letter. Av dessa baltiska soldater i den tyska armén utlämnades slutligen 146 stycken. 21 stycken utlämnades inte då de antingen var svårt sjuka, hade dött i Sverige eller fick stanna av andra skäl. Av alla tyskar i den tyska armén som kom till Sverige utlämnades samtliga. Om detta talas inte, trots att dom var många fler än de baltiska soldaterna.

Sålunda, av 30 000 balter utlämnades 146 dvs 0,5%. Av 286 kända baltiska soldater utlämnades 146, dvs 51%. Baltutlämningen berörde alltså en enorm minoritet och dessutom bara hälften av de kända baltiska soldaterna.

Vad hände med de utlämnade. De flesta kom efter en kort tids vistelse i ett interneringsläger i Liepaja att släppas fria, endast tre blev kvar i lägret, Oscars Recis, Peteris Ziemelis och Jekabs Balodis.

Av de 130 letterna kom totalt 30 personer kom att straffas, en dömdes till döden. Helt klarlagt är att följande personer straffades:
Soldaten Jekabs Balodis, Kapten Ernst Kessels, Underofficer Arvids Kaneps, Löjtnant G J Matisons, Löjtnant Paul Lielkajs, Överstelöjtnant Jekabs Raiskums, Soldaten Arnolds Smits-Petersons, Instruktör Gustafs Vilks, Kapten Villis Ziemelis, Överstelöjtnant Kalris Gailitis, Löjtnant Olgerts Lacis, Löjtnant Oscars Recis, Löjtnant Pieteris Ziemelis, Instruktör Augusts Kaneps, Soldaten Manfred Liepins, Soldaten Evalds Liepins, Soldaten Valentin Silamikelis och Dr Elmars Eichfuss-Atvars. 18 personer.
Troligtvis straffades även följande 9:
Alberts Celmins, Peters Appkalns, Voldemars Eltermanis, Valdis Knoks, Herberst Aunins, Janis Jekabssons, Oscars Krastins, Janis Teteris och Jekabs Zutis.
En av de utlämnade och straffade, G J Matisons kom att behandlas som tysk, skiljdes av från de övriga och fick straff samt utvisning på samma sätt som andra tyska soldater. Endast ett fåtal av de som kom via Bornholm dömdes.

Av 7 ester blev en straffad och av 9 litauer blev förmodligen alla straffade. I den sistnämnda gruppen var samtliga befäl.

Av 146 utlämnade straffades alltså cirka 35 personer (cirka 24%). Majoriteten av dessa var befäl.

Lielkajs, Rajskums och Villis Ziemelis dömdes för att ha varit med i lettiska så kallade polisbataljoner. Dessa bistod tyskarna i utrensingar och terrorverksamhet mot kommunister och judar. Totalt mördades 313 000 civila letter. En stor del av dess mördades av de lettiska polisbataljonerna. Polisbataljonerna deltog också i mördandet av 24 625 judar i Bikierniskogen i Lettland, juli 1941.

Oscar Recis dömdes till 18 års fängelse för att ha deltagit i mördandet av judar i Daugavpils samt för tortyr när han var ställföreträdande chef för fängelset i Ventspils. Från 1941 tjänstgjorde han i SD (Sicherheitsdienst, SS säkerhetstjänst), därefter blev han tukthuschef.

Pieteris Ziemelis dömdes till döden och avrättades troligen, men det finns uppgifter om att han levde i ett straffläger i SIbirien så sent som 1967. Han dömdes för deltagandet i utrotandet av judarna i Daugavpils, för våldtäkter mot judiska kvinnor och för att personligen ha mördat och torterat judar. Han tjänstgjorde 1941-44 i ett lettiskt polisförband inom säkerhetspolisen. Från 1944 tjänstgjorde han i SD och från hösten det året som chef för tukthuset i Ventspils.

En av de som inte blev utlämnad, utan begick självmord i Sverige var Oscars Lapa. Denne tjänstgjorde från 1942 i SS och ingick i ett kommando under Viktor Arajs, en välkänd krigsförbrytare. Detta kommando var ansvarigt för utrensandet och mördandet av 100 000 lettiska, litauiska, Vitryska, ukrainska och polska krigsfångar.

Elmars Eichfuss-Atvars, balttysk, tjänstgjorde i Wehrmacht innan krigsutbrottet för att efter krigsutbrottet tjänstgöra i en av SS så kallade ”Sondergruppe”. Från 1942 ingår han i SD som ”Sonderführer” Han dömdes till 10 års arbetsläger för att tjänstgjort i fånglägret i Zjitomir , Ukraina samt för att ha avrättat civilpersoner i samma område.

Affären som endast berörde 0,4% av alla balter som flydde till Sverige har fått ta alldeles för stort utrymme i den svenska debatten. Det är dags att anta ett korrekt perspektiv.

Utlämningen var korrekt, det rörde sig om soldater i den tyska armén, såna utlämnades normalt. Flera av de dömda var dessutom allvarliga krigsförbrytare enligt de redogörelser jag kunnat ta del av. Slutsatsen blir alltså att det var rätt av den svenska regeringen att utlämna balterna. Det är dags att sluta snyfta över denna helt legitima affär, denna helt legitima utvisning av tyska soldater och krigsförbrytare.

Anders_S

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Anders_S

    Som en huvudsaklig källa har boken Legionärerna av Per-Olof Enquist använts.

  • Dr Blogg

    Då skulle det m.a.o vara helt legitimt att utlämna alla flyktingar från Irak som tjänstgjort inom armén till Guantanamolägret. Sverige kröp för Sovjetdiktaturen för att vi endast hade ärtrör att försvara oss med.

  • Pingback: Den svenska övervakningstraditionen - koncentrationslägren | Svensson()