Förortsupplopp i Sverige?

Frågan är inte om de kan ske. De har ju redan skett. Ronna nu senast och i Hammarkullen 1997. Även 1994 var det upplopp i Hammarkullen, men då var det i protest mot ett nazistmöte.

Majoriteten av de ungdomar som deltog i Göteborgskravallerna 2001 var också från Göteborgs förorter. Ett förortsupplopp är kanske därför inte långt borta, inte heller i Sverige.

För att få veta mer om vad som hände under kravallerna i Göteborg 2001, kolla min egen sida om detta, Anders_S om Göteborg 2001. Om kravllerna i Hammarkullen kan du läsa här.

Nazistmöte 1994 Hammarkullens Folkets Hus

Nassarna hade hyrt Folkets Hus för ett möte. Lokalbefolkningen i Hammarkullen sammankallade till motdemonstration. Folk försökte ta sig in i lokalerna för att stoppa mötet men misslyckades. Polisen anlände och angrep folk. De lyckades köra bort folk från framsidan av huset, men inte från gaveln. Alla fönster i Folkets Hus våningen som vetter mot gaveln kastades sönder med sten. I praktiken blev det omöjligt för nassarna att ha möte. Vaktmästaren sa att det var mycket obehagligt att ha nassarna där och att han var skitskraj för vad som skulle ha hänt om folkmassan lyckats ta sig in. Sammanstötningar mellan polis och motdemonstranter ägde rum i stort sett hela natten. Polisen eskorterade till slut nassarna därifrån.

Gripande av ung man 1997

Enlig deltagare var den unge man polisen grep en kille som skulle utvisas, enligt andra uppgifter rörde det sig om en kriminell som skulle gripas. I vilket fall som helst var gripandet mycket brutalt och det resulterade omedelbart i att människor, främst ungdomar i omgivningen gav sig på polisen, varpå fler poliser kallades dit. Sammanstötningarna kom att vara ett par timmar.

Från Ove Sernhedes AlieNation is our Nation om denna händelse

Det första som händer när jag våren 1997 börjar vistas i området är för övrigt en konfrontation mellan ungdomar och polis. Vid denna tid fanns i området ingen kvarterspolis. När en 19-årig ung man skall gripas av en polispatrull uppstår en situation då en större grupp ungdomar griper in för att frita sin kamrat. Bilens rutor slås sönder och polismännen förlorar kontrollen, råkar i panik och kallar på förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare 22 polisbilar för att stävja ”upploppet”. Feta rubriker kablas dagen efter ut i pressen. Hammarkullens unga framställs som en oregerlig pöbel, som ligister och den bakgrund som de unga menar var anledningen till bråket kommer inte fram i medierna. TV 4 utgjorde dock ett undantag. Den lokala nyhetsredaktionen ordnade en debatt mellan ungdomar och polis. Vid detta tillfälle blir det uppenbart att pressen inte gett hela sanningen. Ungdomarna framstår här absolut inte som huliganer, de motsvarar inte alls kvällspressens stereotypa föreställningar om invandrarungdomar som farliga och brutala. Dessa
framträder snarare tvärtom – som verbala, mogna och balanserade och de bjuder i direktsändning t.o.m. in polisen till en ”kurs” som de har för avsikt att ge om polisen är intresserad. De anser nämligen att polisen måste ha mer kunskaper om invandrarungdomens och storstadens livsvillkor. Många poliser kommer från små orter utan kunskap om vad det innebär att leva i en modern storstadsförort. Än mindre kunskap har de om vad det innebär att vara invandrare.

Läs också följande om Hammarkullen (Föreningen Harm finns inte längre så vitt jag vet)
HARM – lyckat stadsdelsmotstånd (denna text handlar delvis om kravallerna 1994)
http://www.folkmakt.nu/texter/artiklar/02-harm.htm
I Hammarkullen golar vi inte
http://www.yelah.net/articles/kronika0709
Låt mig säga det med en gång: Jag älskar Hammarkullen!
http://www.svt.se/gbg/hammarkullen/birro.htm
Från ungdomar i Hammarkullen till palestinska ungdomar i Shatila
http://www.proletaren.se /Proletaren/Prolarkiv/Proletaren0226/Pro0226solidaritet.html
HARM – Ett exempel på framgångsrikt motstånd!
http://www.folkmakt.nu/texter/artiklar/10-harm.htm
Kolla också in
Gänget – hot eller möjlighet
http://www.alba.nu/Alba7_01/ove.html

Säpo i Hammarkullen (från AlieNation is our Nation):

Ett av de förhållanden som jag direkt slås av med förundran när jag kom till Hammarkullen i mars–april 1997 var hammarkullebornas relation till polisen. Här fanns en påtaglig och utifrån min förståelsehorisont helt omotiverad rädsla. Jag skriver också redan i mina fältanteckningar från april 1997 om min upplevelse av en ”paranoid misstänksamhet som ger mig en starkt obehaglig känsla och som får mig att känna mig som en inkräktare och en främling”. Det tog mig t.ex. fyra månader innan jag kände att jag kunde plocka fram en bandspelare och en mikrofon utan att provocera eller väcka
obehagliga frågor. Under den första tiden i kontakten med den grupp killar jag följt på nära håll fick jag nämligen flera gånger höra, oftast på ett skämtsamt sätt, att dom inte litade på mig – ”hur skall vi kunna veta att du inte är en ’under cover’ ”. När nu SÄPO kontaktar mig fick alla dessa reflektioner och känslor en ny innebörd, det handlar inte om paranoia utan om en verklig situation. Anledningen till SÄPO:s kontakt med mig var att man ville ha information om vad som händer i förorterna i nordost. Enligt egna uppgifter har säkerhetspolisens behov av att skaffa kunskap om kulturen i dessa områden, de vill lära sig ”knäcka koderna”, detta behov i kombination med svårigheterna att ta sig in i och infiltrera dessa miljöer ledde dem till att kontakta mig. Jag uppmanades i brevet från den 10:e mars att ta kontakt med en kommissarie. Jag gjorde så för att få klarhet i varför de var intresserade av mitt arbete. Kanske skulle jag på detta sätt också få veta om mina informanters berättelser om SÄPO:s arbete hade någon verklighetsanknytning. Kommissarien berättade att man arbetade i Angered men hans redogörelse hölls på ett så generellt plan att mina informanters berättelser varken bekräftades eller tillbakavisades. Några ytterligare kontakter utöver denna träff mellan mig och säkerhetspolisen har inte förekommit. På inrådan från rättsvetenskaplig expertis på området uppmanades jag berätta för de ungdomar och de fritidsledare jag haft kontakt med vad som passerat. Det skulle naturligtvis vara helt förödande för mig och min forskning om uppgifter om att jag haft kontakt med SÄPO kom ut i området från något annat håll än från mig. Men när jag berättar att SÄPO kontaktat mig blev det ingen större diskussion, ”det är ju det vi sagt”. Några i gruppen menade att jag fick finna mig i att bli lite extra granskad under en tid eftersom de inte kunde utesluta att jag bedrev ett dubbelspel.

Advertisements