Jan Guillou skrev nyligen i Aftonbladet en artikel om så kallat ”hedersvåld”. Något som i praktiken inte existerar i Sverige. I krönikan hävdar han att det gynnar Sverigedemokraterna när man gör ”hedersvåldet” till en prioriterad fråga. Han har helt rätt. Påstås det att något som knappast finns är ett stort problem så skräms människor för just detta och tenderar då att välja de som klarast tar avstånd från de människor som begår de aktuella brotten. Detta trots att sådana brott inte finns i praktiken. Människor skräms alltså upp i onödan och det får negativa konsekvenser.
Samma sak när man påtsår att brottsligheten generellt ökar, eller att brottsligheten blir värre. Det är inte sant utan skrämmer bara upp folk i onödan, skrämmer folk för brott som knappt finns, för risker som är i stort sett obefintliga. Och gynnar krafter som hävdar att man måste ta i med hårdhandskarna mot den ökande brottsligheten (som alltså är en myt). Läs mina tidigare inlägg i frågan, Ökar våldet i samhället? och Ingen ökning av narkotikabrotten i Sverige . Läs också Mattias Hagbergs ”Den effektiva brottsmyten” och Lars Henrikssons ”I ensamheten växer rädslan”
Bloggat: LOKE, Selig.se,
Andra bloggar om: Brott, Politik, Våld
Relaterat:









Pingback: Hedersvåld är ett litet problem | Svensson