Finns här en motsättning eller inte? Jag har läst igenom större delen av en debatt som förkommit på diverse bloggar med anledning av ett inlägg av Katrine Kielos om Mona Sahlin på Jonas Morians blogg.
Det är lätt att se att debatten varit något förvirrad. Man har inte varit överens om begreppsapparaten och det har lett till allehanda tolkningar och diverse spretiga inlägg från skribenter och bloggare som tolkat betydelsen på sitt eget sätt. Därför tänker jag börja med att försöka reda ut vad begreppet identitetspolitik egentligen står för.
Ordet tycks ha dykt upp i den svenska debatten omkring år 2000 i autonoma och anarkistiska kretsar som en del av debatter kring den globala rättviserörelsen (också kallad globaliseringsrörelsen eller av motståndarna, anti-globaliseringsrörelsen). Från början är det ett begrepp som har en entydigt positiv betydelse. Det används för att beskriva den politik som enfrågerörelser för ut. Sådana rörelser kallas nämligen också för identitetsrörelser. Några som behandlade identitetspolitik från en svensk horisont var Arwid Lund som skrev ”Flykten från partipolitiken” och Anki Bengtsson i artikeln ”Kan identitetsrörelser bli gränsöverskridande”, bägge två i nättidningen Yelah.net. Likhetstecknet mellan identitetsrörelse och enfrågerörelse var starkt och man menade att dessa skiljde sig från politiska rörelser. Politiska rörelser kunde förstås som rörelser med ett helt system av frågor och lösningar, ex politisk partier. Bägge två var emellertid exempel på sociala rörelser. Man såg också den globala rättviserörelsen som exempel på hur små och stora identitetsrörelser (ex.vis gay-, miljö-, kvinnorörelser) kan samarbeta för att tillsammans bli en politisk rörelse och på så sätt bli mer effektiva mot en gemensam fiende. Det är denna betydelse av identitetspolitik som Jimmy Sand hänvisar till i en av sina artiklar om frågan, Vad fan är ”identitetspolitik”? (del 1 av 2) när han citerar engelska Wikipedia Men som vi snart ska se är denna betydelse inte längre den giltiga i Sverige. Här har begreppets innebörd förskjutits.
I olika diskussioner inom den autonoma miljön har begreppet gradvis förskjutits till att få en annan innebörd och kommit att i praktiken betyda detsamma som livsstilspolitik (livstilism). Något som Jimmy Sand också hänvisar till och menar att det är detta som Kielos egentligen menar. JS har dock missat att det faktiskt rör sig om samma sak. På debattsajten socialism.nu finns flera debatter både kring identitetspolitik och livsstilism. I en av dessa debatter säger en ledande autonom aktivist och ideolog att Gunilla Thorgren i DN den 4 mars 2003 gav en perfekt beskrivning av vad identitetspolitik innebär. Det är Karolina Ramkvist som intervjuar.
”-Du skriver att parollen ”det privata är politiskt” har förvandlats?
-När vi använde oss av den handlade det om de problem som kvinnor upplevde var deras eget fel; att man var en dålig mor som inte ville vara hemma eller en dålig hustru som var arg på sin man. Vi sa att det här är politik, det är inte oss det är fel på. Att vi inte fungerar privat är ett resultat av att vi är förtryckta, att vi har en omöjlig livssituation. Idag har det blivit en individualism, en privatisering av politiska frågor.
Identitetspolitik är alltså individualism, en privatisering av politiska frågor. Denna tolkning av begreppet identitetspolitik överensstämmer väl med den Kielos gör sig till taleskvinna för när hon skriver:
”Sahlin väljer alltså medvetet att inte analysera i termer av klass och kön. Hon menar att problemen uppstår i det glapp som finns mellan individ och norm. Detta är en stor ideologisk förändring bort från klassanalys och mot identitetspolitik.”
”Det finns en ideologisk konflikt mellan klassanalys och identitetspolitik som sällan erkänns inom socialdemokratin.”
”Att ”bejaka och erkänna kulturella och etniska skillnader” har börjat ersätta solidariteten som princip bland socialdemokrater som är inspirerade av identitetspolitisk teori.”
Följaktligen menar jag precis som Kielos att det faktiskt finns en motsättning mellan identitetspolitik och klasspolitik, men däremot ingen motsättning mellan klasspolitik och enfrågerörelser (också kallade identitetsrörelser). Istället är det min uppfattning att klasskamp måste kombineras med kvinnokamp (feminism), antirasism, kamp mot förtryck av HBT-personer osv för att vi inom den socialistiska vänstern ska kunna bli framgångsrika.
Eftersom ingen utrett bakgrunden och utvecklingen av begreppet identitetspolitik har debatten blivit förvirrad som jag redan tidigare skrivit. Exempelvis har bloggen Vänstra Stranden hamnat totalt fel i analyserna och resonemangen. De debatterande bloggarna har i många fall helt enkelt inte förstått att begreppet förändrat betydelse under den korta tid det använts i svensk debatt. Men det har Kielos gjort. Olika inlägg som gått emot Kielos har därför helt missuppfattat var frågeställningarna står och argumenterar mot fantasier som jag ser det. Inte undra på att debatten blir förvirrad när begreppet ges olika tolkning av olika debattörer. Såväl Roya och delvis Axner skjuter följaktligen förbi målet när de argumenterar mot Kielos.
En politik från enfrågerörelser som syftar till att föra fram enskilda gruppers intressen är alltså inte vad som idag menas med begreppet identitetspolitik. Det finns i min uppfattning ingen motsättning mellan detta och klasskamp. Istället måste de olika frågorna komplettera varandra (om hur detta kan gå till tänker jag återkomma till). Inte heller bör begreppet identitetspolitik användas för att beskriva enfrågerörelsernas kamp, vilket Charlotte W påpekar i ett inlägg på sin blogg Kamferdroppar. Tyvärr har hon just missuppfattat begreppet på det sättet och argumenterar därefter.
En av de som däremot läst Kielos rätt är Peter Karlberg som skrivit två inlägg i debatten, ”Klassanalys och identitetspolitik” samt ”Feminism – identitetspolitik eller?”. I det andra inlägget kommenterar han Katrine Kielos andra inlägg i frågan, en artikel som ursprungligen publicerades i den socialdemokratiska tidskriften Tiden. Peter Karlberg kritiserar med rätta i sin artikel en del rena motsägelser i Kielos resonemang i Tiden-artikeln.
Läs mer om flyktingfrågor, etnicitet, rasism och invandring
Debatt om integration och mångkultur
Läs mer om feminism
Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp
Fjärde Internationalens HBT-resolution från 2003 (på engelska)
Intressant?
Andra bloggar om: Klass, Flyktingpolitik, Feminism, Identitetspolitik, Vänstern, Katrine Kielos, Politik, Samhälle
Jag håller i mycket med dig. Och jag menade inte i första hand att argumentera mot Katrine Kielos i inlägget som du länkar till, utan att nyansera diskutionen och reflektera kring några saker hon tog upp. Exempelvis tycker jag att hon i den texten ganska svepande avfärdar etnicitet som ett identitetsbegrepp (etnicitet är ett dåligt begrepp, men hon lyfter in något annat antirasistiskt perspektiv) och frågor kring diskriminering.
De här sakerna – liksom själva begreppsdiskussionen – adresserar kielos på ett mycket pedagogiskt sätt i sin artikel i Tiden.
Du skriver:
”I olika diskussioner inom den autonoma miljön har begreppet gradvis förskjutits till att få en annan innebörd och kommit att i praktiken betyda detsamma som livsstilspolitik (livstilism). Något som Jimmy Sand också hänvisar till och menar att det är detta som Kielos egentligen menar. JS har dock missat att det faktiskt rör sig om samma sak.”
… och vidare…
”Följaktligen menar jag precis som Kielos att det faktiskt finns en motsättning mellan identitetspolitik och klasspolitik, men däremot ingen motsättning mellan klasspolitik och enfrågerörelser (också kallade identitetsrörelser).”
Ja, kanske är det just det som rört till det för mig. Det jag (och andra?) hakat upp mig på är kanske att jag uppfattat begreppet ’identitetspolitik’ som kopplat till s k identitetsrörelser, och använt för att diskvalificera dessa. Men om det är som du säger, att identitetspolitik faktiskt är samma sak som livsstilspolitik – ja, då är det ju nåt helt annat.
(Jag har inte varit inne på socialism.nu på nåt år, så kanske borde jag ha kollat där innan jag skrev.)
jimpan:
Man tröttnar på socialism.nu. Det är liksom samma debatter om och om igen. Så man måste ta uppehåll med jämna mellanrum.
Ska man definiera och debattera ett begrepp som kommer från den autonoma världen så är det bra att börja i den ändan när man ska analysera det hela. Å andra sidan hade det ju blivit en mindre debatt då och för mig är debatter i sig något som har betydelse när vi ska bygga en annan värld.
Marta Axner och jimpan:
Kielos använde uppenbart begreppet identitetspolitik som synonym med livsstilspolitik och jag menar att det är så de autonoma använder det idag också. Det var begreppen. Låt oss gå vidare med att se vad som är fel och rätt i Katrine Kielos artikel i Tiden. Om den politik hon föreslår leder framåt.
Och låt oss formulera en politik som är både en klasspolitik och en politik för andra förtryckta eller underpriviligierade grupper. Här kan vi kanske ha hjälp av Iris Marion Young, men jag ska återkomma till detta som sagt.
Jag håller med. Därför tycker jag det var bra att du med det här inlägget redde ut begreppsförvirringen.
Har du läst mitt inlägg om Tidenartikeln? Skulle i så fall uppskatta kommentarer på den. 😉
(Tröttnade på socialism.nu var just vad jag gjorde… Men jag får kolla in där igen.)
jimpan:
Jag har ännu inte läst ditt inlägg om Tiden-artikeln. Men kommer att göra det. Jag planerar att själv skriva ett inlägg om den. Men just nu förbereder jag mig för att delta på danska Enhedslistens kongress. Läser in mig på lite olika frågor om dansk politik och uppdaterar mig kring debatten om Asmaa Abdol-Hamid, en muslimsk kandidat för Enhedslisten.
Spännande! Jag utgår från att du skriver om det på bloggen.
hejsan anders,
bra inlägg – måste erkänna att jag blev något förvirrad av diskussionen om identitetspolitik som förts på diverse bloggar – tack för att du rett ut begreppen.
ha’t så kul i danmark
don tomaso