Medias makt, agenda och bloggandet

Mitt tidigare inlägg om näthatare, ABF-män och propellermössor fick en del små kommentarer från deep:edition så jag bestämde mig för att skriva ett inlägg till. Jag läste också den artikel som deep:edition hänvisar till i kommentarerna och de artiklar som han länkade till från den, Därför älskar jag webbhatet av Pontus, Hat, hat, hat, en av Sveriges mest hatade bloggar av selig.se.

Jag tycker deep:edtion går för långt i sina teorier. Från hans sida låter det som en jättelik konspiration från mediernas sida om att förtala bloggosfären, bloggandet och de som bloggar. Så tror jag inte att det är, däremot så finns det naturligtvis ett intresse hos enstaka skribenter att bli lästa och att kunna påverka tyckandet bland människor, något som de förmodligen delar med många bloggare. Är det inte delvis därför vi bloggar. Så enskilda skribenter som Jan Guillou och andra kan definitivt ha ett behov, som inte behöver vara medvetet, av att skriva ner bloggandet. De får ju konkurrens om tyckandet.

När det gäller media så tror jag inte att media som mål har att dominera tänkandet och tyckandet. Ett mål är naturligtvis att föra ut sina tankar och att få andra att tycka likadant, men ett mer överordnat mål är att tjäna pengar. Detta gäller även när media ger sig in på internet, som när Murdoch (Fox) köpt MySpace. Så kan Murdoch fortsätta tjäna pengar och samtidigt rensa ut kritiker av honom och Fox från MySpace kommer han att göra det. Samma med Google, är censur det bästa sättet att tjäna pengar så inför man censur, precis så som skett i Kina. deep:editions analys kring detta är verkligen svag och enligt mig helt felaktig. Allt fungerar precis på samma sätt i bloggosfären som i annan media så länge vi har ett kapitalistiskt system.

Ytterligare ett skäl till att skribenter i vanliga media reagerar mot bloggar, webben och internet är helt enkelt att de står främmande inför det nya. Det har med kunskap, intresse och ålder att göra alltså. En helt naturlig reaktion.

Jag menar alltså att det finns tre av varandra oberoende anledningar till att en del debattörer blir enkelspåriga och fördömande när det gäller internet. Det handlar inte om någon samordning, inte om någon konspiration.

Vad det gäller själva näthatet eller näthatarna så måste man nog medge att det/de finns. Anonymitet gör det lättare att gå över gränser som vi annars inte skulle passera. Det är precis samma sak som att poliser med kravallhjälmar och visir som gör dem anonyma har lättare att begå övergrepp, eller att demonstranter i masker har lättare att gå för långt. En helt normal reaktion alltså. De flesta debattörer erkänner också detta, även bland de som är kritiska till den omfattande kritiken av näthatet. Att det sen är löjligt av Linda Skugge och andra att skylla på näthat och mobbning när de lägger av är en annan sak. Och många är också överens om att det verkar som de flesta som spyr hat, galla och fördomar omkring sig i anonyma kommentarer återfinns på den extrema högerkanten.

Läs mer: SVD1, SVD2, SVD3, TV4, Marcus Birro, Selig.se1, Selig.se2, Karin Thunberg, Jonas Arnesen, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Andra bloggar om: , , , ,

Advertisements
  • deep|ed

    Det är inte någon konspiration: det är att skydda sina investeringar. Media lever av att få in pengar genom annonsering (dvs. vill att jag som planner ska för kunders räkning köpa medieplats). När nu bloggar och andra onlinefenomen dyker upp förlorar fr a tidningarna stora annonsintäkter. Mitt påpekande i din förra postning är en faktisk socialpsykologisk process som man kan se såväl inom mobbing som inom storpolitik: negligering, förlöjlande och demonisering.

  • Anders_S

    Det resonemanget kan jag hålla med om. Mend et är rätt otydligt i din urspungliga artikel. När man läser den får man en känsla av ”här finns en konspiration”. Det är bar att du inet menar så och min läsning av din artikel är alltså delvis en missuppfattning.

  • Weine Berg

    Hur man än vrider och vänder på det är bloggandet en viktig del av informationssamhället. Bloggandet kan liknas vid en decentralisering av tyckandet. Massmedia har inte längre monopol på opinionsbildande och nyhetsrapportering.