Under helgen som varit …

.. har två svenska partier haft kongresser. Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och jag har varit på landet och umgåtts med min fru, min dotter och mitt lilla barnbarn Hjalmar. Regnigt har det varit, soligt har det varit.

Men som sagt, två partier har haft kongresser. Två väldigt olika partier, ett parti totalt dominerat av män, ett annat inte lika dominerat av män. Ett parti nästan utan debatt, ett annat parti med rejält av debatt, i en ny form – s.k. påverkanstorg. Inte på någon av kongresserna skulle jag känt mig hemma. I det ena fallet på grund av de fascistiska, rasistiska och intoleranta åsikterna. I det andra fallet främst på grund av det flummiga upplägget och attityderna.

Hos inget av partierna kan jag hittat en politik för arbetarklassen. Inget av de två partierna är emot privatiseringar, inget är för kollektiva lösningar, inget av partierna är för en politik baserad på jämlikhet och rättvisa för alla, oavsett klass, ursprung, sexuell läggning etc.

Ett av partierna är för en familjepolitik som hör hemma i ett annat århundrade, det andra partiet ser inte problemet och de ökade klasskillnaderna som privatskolor innebär.

Varken Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet kan erbjuda en politik för arbetarklassen. Sverigedemokraterna kan inte erbjuda en modern politik överhuvudtaget och miljöpartiet spelar de facto kapitalismen och miljöförstöringen i händerna då de inte inser att kapitalismen och marknadskrafterna aldrig kan lösa problemen med klimatet, problemet med växthuseffekten.

Källor: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Jinge.se, Joel Malmqvist, Hanna Löfqvist

Andra bloggar om: , , ,

Advertisements