Yttrandefriheten gäller inte arbetare

I dag har det kommit en dom från Arbetsdomstolen som säger att Fackliga förtroendemän kan sägas upp om de uttalat kritik mot arbetsgivaren och varit ”jobbiga” i arbetsgivarens ögon. Och jag som trodde det var meningen att fackliga företrädare ska vara jobbiga mot arbetsgivaren, det känns som det är en förutsättning för att kunna representera arbetskamraterna på ett bra sätt. Den uppsagde Per Johansson säger i DN:

– Det är i flera avseenden en politisk dom. AD har ensidigt ställt sig på arbetsgivarens sida och vägrat att lyssna på fackets representanter. Här står ord mot ord, men jag har absolut inget att skämmas för, sade Per Johansson.

Domen kommer att leda till att det blir svårare att arbeta fackligt på lokalt plan. Svårare att rekrytera nya fackliga förtroendemän då man måste vara extremt försiktig med vad man säger. Kritik mot arbetsgivaren – du får sparken är faktiskt den yttersta konsekvensen av domen i AD.

Yttrandefriheten i det borgerliga, nyliberala Sverige gäller tydligen inte alla. Den gäller inte för arbetare.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN
Läs mer: Socialistiska Partiet1, Socialistiska Partiet2, Mullvaden
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Yttrandefriheten gäller inte arbetare”

  1. Personer som är lynniga, otrevliga, burdusa och direkt labila är troligtvis på gränsen till ett nervsammanbrott. Det kan bero på bla missbruk, ekonomi, sjukdom, tragedier, hemförhållanden, relationer och sist men inte minst arbetsplatsen. Naturligtvis är det varje arbetsgivares plikt att avlägsna element som stör trivseln på arbetsplatsen, men att inte utreda orsakerna och erbjuda hjälp tenderar till brottslighet.

  2. Jag tror inte något av de problem du räknar upp gäller för Per Johansson. Det som fått företaget att agera är att han är en duktig och stridbar facklig representant. Hans nuvarande arbetsgivare förstår inte den beskrivning som görs av honom i AD.

    Dessutom gäller att de som är sjuka i första hand ska erbjudas vård av något slag. De ska inte kunna sägas upp enbart med hänvisning till sjukdom eller problem. Jag har i min dagar rott i land åtskilliga förhandlingar på det temat när företaget velat säga upp folk.

  3. Varför försvara ett oacceptabelt beteende??

    Hur skall vi kunna lära våra barn att visa våra medmänniskor respekt om vi accepterar ett sådan beteende?

    Spelar ingen som helst roll om fackrepresentanten har haft rätt i sakfrågorna.

    Var helt korrekt att sparka.

  4. Jga tro inte någon egentligen kan använda att Per Johansson gjorde sig skyldig till ”oacceptabelt beteende”.

    Och hur definieras detta?

    Att be chefen hålla käften borde inte vara grund för uppsägning. Att avbryta någon ska inte vara grund för uppsägning. Det måste finnas lite rim och reson och det finns det inte i AD:s dom.

    Uppsägningen var klart felaktigt. Och det handlar om att företaget ville göra sig av med en stridbar facklig förtroendeman. Inte om uppförande. Det är svepskäl som man tar till.

  5. Har någon av er som försvarar Johansson orkat läsa domen? Jag tyckte det räckte efter ett par sidor. Alla dessa anklagelser från så många olika källor kan omöjligtvis vara fabricerade.

    Eller är ni så fackligt fundamentalistiska att ni omöjligtvis kan tänka er att en facklig företrädare kan göra fel?

  6. Ja det har vi. En genomgång finns hos Lila Röda Sidan

    Jag har också personlig erfarenhet av hur arbetsgivare fabricerar vittnesmål, bevis och annat. I mitt fall var det betydligt värre anklagelser än i Per Johanssons fall, men vi kunde bevisa att företaget fabricerat en del av anklagelserna mot mig och därför kunde vi vinna i förberedande förhandlingar i AD.

Kommentarer är stängda.