Har en svunnen tid kommit åter?

Akuhujan skriver fint om sin mormor och pekar på tecknen av att det råa klassamhälle som vi alla trott var borta för evigt från Sverige nu är på väg tillbaka med den borgerliga regeringen som spjutspets och motor i denna negativa samhällsutveckling.

Men som Akuhujan också skriver är det inte lika allvarligt idag som på hans mormors tid. Eller på min fars tid. Men nog är vi på väg åt det hållet. Skattesänkningar för de rika, tiggare är tillbaks på gatorna och de fattigas kvinnor ska läras att passa upp på de rika.

Min far växte upp i 30-talets och 40-talets Göteborg, i en miljö där de flesta grannar talade jiddisch och den ortodoxa synagogan låg snett över gatan. Svenska var följaktligen inget språk han behövde förrän han började i skolan. Hemma pratades det ju engelska, eftersom det var farmor som var hemma och tog hand om barnen (om nån överhuvudtaget var hemma). Farfar var ju sjöman och borta för det mesta. Vad jag förstår hände det att min far ibland fick tigga för att de skulle ha tillräckligt med mat. Det kan verka otroligt för oss idag, det var ju bara 70 år sen, men så var det. På ett kort, när familjen flyttat till en bättre bostad med WC och badrum ute i Majorna i ett s.k. solgårdshus (barnrikehus), har min far i stort sett inte ett enda helt klädesplagg. Så det är uppenbart att de var väldigt fattiga. Vi är inte tillbaka i det samhälle min far växte upp i. Inte än.

Min far och hans uppväxtförhållanden får mig att tänka på en annan bloggartikel jag läste av Syrran. Den handlar om Att vara svensk – och inte . Hon kommenterar där Fredrik Lindströms program Världens modernaste land. Jag tycker hon drar alldeles för stora växlar på vissa företeelser i programmet. Och direkt felaktigt och osmart är det att jämföra Fredrik Lindström med Sverigedemokrater. En dröm om ett paradisland med röda stugor behöver väl inte heller vara fel? Det landet har ju aldrig funnits. På ”de röda stugornas tid” i verkligheten var stugorna grå, folk svalt och utvandrade till andra sidan jordklotet. Det var ju dessutom långt innan man försökte skapa folkhemmet. Folkhemmet i sig var ju mer långa grå hyreslängor i utkanten av stan dit folk tvingades flytta för att få en modern bostad.

Men, för sjutton, vi kan väl få drömma om något annat. En annan värld. Där alla har det bra. Där klassamhället försvunnit. Och de som bor på landet bor i röda stugor av trä. I alla fall i Skandinavien (de röda trästugorna alltså). Vad är problemet med det? Vad gör det om nån tror att det var så eng ång i tiden? Inte ett skit. Bara han inte tror att det var så på grund av att det då inte fanns några invandrare. Utan det var så att för att vi alla var jämlikar. En osann verklighet, javisst. Men skadar den?

Sen är det ju inte heller så att tolkningsföreträdet kan ligga hos den enskilde individen. Det är omöjligt. För att kunna ha ett fungerande samhälle behövs en del generaliseringar. Om jag ser en snubbe som uppenbarligen har somaliska föräldrar så måste jag ju kunna säga detta också. Jag måste kunna definiera honom i förhållande till mig och andra. Även om han anser sig vara svensk och definierar sig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör. Eller att folk som inte vet vad jag heter ofta uppfattar mig som invandrare. Bara därför jag pratar högt, viftar och pekar. Vad skulle det vara för fel med det? Det är ju bara om jag eller somaliern förtrycks eller diskrimineras på grund av detta som det hela blir felaktigt.

Så vad fan. Min far var en engelsk- och jiddischtalande svensk (han lever, men kan inte jiddisch) och jag är en svensktalande jugge. Eller? Och det råa klassamhället är på väg tillbaks. Jag heter Anders Svensson och jag är inte som ”oss”.

Vi tillhör alla olika grupper i samhället. Grupper är någonting som finns. Det kan vara klass. Man kan tillhöra arbetarklassen utan att definiera sig själv som arbetare. Menar Syrran att personen inte är arbetare om personen ifråga inte definierar sig som arbetare? Det är ju konsekvensen av påståndet att bara individen själv får definiera sig själv. Det hela blir i slutändan bara ren individualistisk identitetspolitik. Jag har svårt att tro att det är detta som Syrran menar.

Andra bloggar om: , , , ,

Advertisements
  • Bra skrivet. Bara ett tillägg: jag är en hon.

  • Anders_S

    OK. Men det saknar väl egentligen betydelse i detta sammanhang.