Pierre Gillys tumregler och ett argument jag inte förstår

Ali Esbati citerar Pierre Gillys tumregler i ett inlägg på sin blogg. Jag citerar dem gärna igen:

Ett säkert tecken på att en fråga är viktig är att DN inte skriver mycket om den. Ett annat är att man presenterar det som om det inte fanns något alternativ. Ett tredje är att huvudargumentet för det är en lögn. Det nya EU-fördraget uppfyller alla dessa kriterierna.

Därefter skriver Pierre Gilly en artikel, EU tog över, där han argumenterar för att vi ska ha folkomröstning. Vilket vi naturligtvis borde ha. Och sen argumenterar han mot majoritetsval. Och tar detta att det nya fördraget innebär majoritetsval som ett skäl att vara mot EU. Det är ju sanslöst. Majoritetsval och majoritetsbeslut är ju mer demokratiskt än nuvarande system. Så vi i vänstern kan ju inte argumentera mot majoritetsval i princip. Men det är just vad Gilly gör. Men inte bara han, utan även på bloggen Approximation tas majoritetsval upp som ett problem i en för övrigt bra genomgång av vad det ”nya” fördraget betyder i praktiken.

Majoritetsbeslut kan aldrig vara ett skäl för oss inom vänstern att säga nej. Även om det i det här fallet rent praktiskt skulle innebära att ett konservativt EU kan bestämma över ett radikalare styrt land. För att råda bot på den situationen får vi ju istället för att motsätta oss majoritetsbeslut och majoritetsval, arbeta för att organisera ett motstånd mot EU:s nyliberala politik, eller om vi vill det, se till att Sverige lämnar EU. Att EU i stort är odemokratiskt råder det dock inget tvivel om. Samma lösningar för det problemet. Förändra eller lämna EU.

Att fördraget inte är nytt, att det genomförs på ett odemokratiskt sätt, det är saker jag redan skrivit om så jag ska inte upprepa vad jag skrivit utan bara länka till inläggen, Folkomröstning om EU – Ja tack och Utan medborgarna.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Advertisements
  • Anders Eriksson

    Problemet, om jag tillåter mig att gå i försvar, är väl inte majoritetsvalsystenet i allmänhet, utan att det i sammanhang stärker EU:s överstatliga karaktär. Ett mellanstatligt samarbete, som bygger på majoritetsbeslut blir djupt problematiskt. Om man däremot tycker att det är bra med en federalistisk, över-nationell utveckling är det givetvis rimligast med majoritetsbeslut. Tycker man att mellanstatlighet är rimligare, är ett system med veto betydligt rimligare.

  • Pierre Gilly

    Du har rätt i att jag inte automatiskt tycker att majoritetsval är en bra idé. Varför ska folk som inte lever i Sverige kunna köra över Sveriges riksdag? Om majoritetsval hade varit en överordnad princip hade Norge kanske aldrig blivit självständigt: svenskar som är fler än norrmän hade ju röstat för ett bevarande av unionen. På samma sätt hade Algeriet ännu inte kunnat bli självständigt. Det är inte helt problemfritt att i praktiken låta 80 miljoner tyskar och 60 miljoner fransmän kunna få sista ordet om hur Sverige ska skötas.

  • Anders_S

    Det där är inget bra argument Pierre.

    Därför att då kan vi lika gärna säga så här: Varför ska 8,5 miljoner svenskar bestämma över en halv miljon göteborgare? Varför ska 80 miljoner tyskar bestämma över 20 000 sorber?

    Regeringen i Sverige kan ju bestämma över kommunerna. Är det också fel?

    Eller tycker du att Indien ska delas upp i en mängd olika stater? Tanzania? Sydafrika?

    Det får naturligtvis i en demokrati (EU är ju ingen demokrati, inte Sverige heller för den delen eftersom det ekonomiska området lämnats utanför den demokratiska beslutsprocessen. I Sveriges fall kanske vi ska säga att det inte är en fullständig demokrati) i världsskala eller Europaskala finnas mekanismer för ett visst självstyre för de minoriteter som så önskar (svenskar i Europa exempelvis)

    En jämförelse med dåtid, en tid när nationellt oberoende var en viktig sak är väl inte helt adekvat heller tycker jag. I vissa delar av världen är det så fortfarande och där är det dock en adekvat frågeställning. Men i Sverige och dagens Europa? Nej, jag tycker nog inte det.

    Majoritetsval tycker jag är det mest demokratiska, även på internationell nivå.

  • Pierre Gilly

    Om utgångspunkten är att nationellt oberoende är oviktigt så kan man naturligtvis också ge upp sin suveränitet. Som man frågar får man svar. Jag delar inte den uppfattningen. Länder har olika historiska erfarenheter och behov. Sverige och Italien har till exempel olika alkoholpolitik. Jag tror inte italienarna vet bättre vad som funkar i Sverige än svenskar. Om de flesta svenskar resonerat som dig, hade vi nog tillåtits folkomrösta om det.

    Hur indierna, norrmännen osv vill leva, överlåter jag åt dem att bestämma.

  • Anders_S

    Vi hade fått folkomrösta om folk tyckte som jag? Det vore ju bra. Jag röstar nämligen nej. Men inte utifrån nationalistiska motiv. Utan utifrån en demokratisk ståndpunkt. EU är inte demokratiskt och har nyliberalismen inskriven i fördragen. Därför är jag mot EU som det ser ut nu.

    Men jag är inte mot en världsstat. Jag är inte emot en Europastat som en del av vägen dit. För en socialist borde det vara främmande att vara det. Internationalism och demokrati bör ju vara våra ledord.

    Jag kan också tänka mig att arbeta inom EU för att förändra EU till en demokrati. Som det ser ut nu verkar ju detta vara det bästa alternativet inför framtiden.

    Utgångspunkten för en socialist måste i första hand vara en socialistisk världsstat. Sen får vi se vad som effektivast gynnar denna kamp. I vissa fall kanske det är nationellt oberoende. I andra fall är det nåt annat.