Lyxfruar och direktörer

Mikael Nyberg skriver bra i DN om lyxhustruns återintåg hos de rika direktörerna och om söndertrasningen av arbetarklassens liv i spåren av de sociala nedskärningarna. Några citat:

Kort sagt, hon ska till fulländning behärska allt det som nutida företagsledare förväntar sig av sina underlydande. Hon ska förkroppsliga den sociala kompetensen: ”Hon måste finnas till hands vid dagens slut, med vacker uppsyn och glas i handen, redo att förnöja honom med kvick konversation eller på andra sätt. Om inte får hon sparken.”

I de samhällsskikt där rikedomarna arbetas ihop skapade välfärdsstatens klasskompromisser och kvinnorörelsens framgångar en tid förutsättningar för ett mera jämlikt förhållande mellan könen. Kollektiv barnomsorg, offentliga vårdinrättningar och reglerade arbetstider och anställningsförhållanden gav i många länder större utrymme för familjeliv och individuell utveckling. Men med de sociala nedskärningarna och med avregleringarna av arbetslivet förändras villkoren.

Samma utveckling som gör det möjligt för direktören att hålla sig med hemmafru trasar sönder vardagslivet för de underlydande.

Den borgerliga regeringens nuvarande politik liksom den politik som den förra regeringen också bedrev har bäddat för och sett till att genomföra nedskärningar som lett till sådana resultat. Ojämlikheten ökar och jämställdheten minskar i kölvattnet på den nyliberala politiken.

Via Katrine Kielos.
Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati: , , ,

Advertisements
  • Marika på Odlingspyssel

    Även jag uppmärksammade den mycket välskrivna artikeln i DN. Vad som slår mig är hur otroligt sann hans anlys är. Dessa kvinnor, hemmafrurna – eller som de själva föredrar att kalla sig ”vi som inte förvärvsarbetar med som arbetar i hemmet” säger att de ”väljer” att inte arbeta. Men i själva verket förväntas det inte av dem att arbete. Att ha ett förvärvsarbete blir istället hennes hobby, något hon inte måste göra utan kanske sysslar med på deltid för att inte sitta hemma och mögla. De krav som ställs på henne som är kopplade till mannens arbete, representations, utlandsflytt och städhjälp, kräver mer hennes tid än hans. Om han får jobb utomlands – vilket är vanligt – så måste ju hon flytta med och bli ”arbetslös”.