Utanförskapet

I Göteborgs-Posten skriver Abraham Staifo en krönika om integrationspolitiken. Dvs om hur vi tar hand om alla som kommit till Sverige som invandrare och flyktingar. Krönikan handlar också om den i mitt tycke rätt misslyckade ministern Nyamko Sabuni. Enligt Staifo är det utanförskapet som är invandrarnas och flyktingarnas största problem. Han har bara delvis rätt.

Utanförskapet är ett problem för de invandrare som hamnar i den svenska arbetarklassen socialt. Den är inget som helst problem för de som tillhör den svenska överklassen och bara ett marginellt problem för de invandrare som finns i medelklassen. Denna distinktion är viktig. Ty rent generellt finns det ett utanförskap i arbetarklassen. Det finns även i den vita arbetarklassen. Ett närbesläktat begrepp är alienation. Ett modeord på 70-talet, som användes flitigt när man beskrev situationen i förorterna. Samma förorter, samma beskrivningar, samma problem, samma konstiga rapportering som nu, men med i huvudsak svenska och finska invånare.

Utanförskapet i den vita arbetarklassen är som jag ser det orsaken till att röstandet på Sverigedemokraterna har ökat. Något som är väl så allvarligt som att andra grupper inom arbetarklassen inte deltar i val. Och som vänstern inte kan hindra genom att koncentrera sig på identitetspolitik. Något som vänstern gjort alltför mycket under 90-talet och början av det nya århundradet. Istället måste vänstern fokusera på de sociala rättvisefrågorna, frågor som förenar arbetarklassmänniskor, oavsett ursprung.

Just det har vänstern i Norge misslyckats med, med läskiga resultat som följd. Fremskrittspartiet är största parti och rasismen i samhället tar sig mycket obehagliga uttryck. Den norska författaren Anne Holt är en av de som reagerat mycket skarpt på det inträffade. Så här skriver hon bland annat:

– Från att ha bott i ett land som i alla fall inte accepterade öppen rasism bor jag nu i ett land där det nästan är politiskt korrekt att vara kritisk till invandring

Hela hennes artikel finns i norska Aftenposten.

Ett annat land där samhället inte kunnat hålla rasismen stången är Danmark.Vi i Sverige får inte gör samma misstag som där. Vi måste mota olle i grind. Sverigedemokraterna får inte betraktas som rumsrena. De ska inte bjudas in i det offentliga samtalet. Och vi inom vänstern måste tala om klass, välfärd och arbetares rättigheter. Det får inte var som med SSU-ordföranden och hennes motkandidat. Ingen klasspolitik alls. Då riskerar vi en dansk eller norsk utveckling.

Borgarmedia: SVD1
Bloggat: Slutstadium, Guero
Annat om: , , , , , , , , ,

Advertisements