Jag har tidigare uttryckt att jag är för att den allmänna sjukvården ska ta hand om manlig omskärelse. Den åsikten har jag fortfarande. Efter att ha läst Peter Drotts inlägg i SVD vill jag dock klargöra en punkt. Det är frågan om vem som ska bestämma om omskärelse. Och där menar jag att det är den individ som ska omskäras som måste bestämma. Detta betyder att omskärelse av pojkar knappast är aktuellt inom sjukvården.
Vidare säger Peter Drott att han tvivlar på att omskärelse har effekter på HIV-spridningen. Efter att ha lyssnat på läkare som är ansvariga för HIV-bekämpningen på världsnivå är jag dock av uppfattningen att det har effekt. Drott bestridder egentligen inte heller detta. Han menar dock att resultaten ännu är preliminära och att man bör vänta. Men han tror att livsstilen har större betydelse. Det är möjligt att det är rätt (låter dock lite som de religiösa moralpredikanter som mässar om avhållsamhet som medel mot HIV). Men att ändra livsstil och kulturmönster kan ta lång tid. Att få acceptans för omskärelse verkar, enligt läkarna jag hörde, vara lättare, om än inte helt lätt. Att det har en effekt på HIV-spridningen är nog för att det allmänna ska betala som jag ser det.
Slutligen vill jag bara kommentera det faktum att en del kommentarer på mitt förra inlägg jämställde/jämförde manlig och kvinnlig omskärelse. Det är en enorm skillnad. Kvinnlig omskärelse har stor negativ effekt på kvinnors sexliv. Det handikappar många kvinnor, barnafödande blir svårare osv. Allvarliga effekter. Manlig omskärelse har inga sådana effekter så vitt jag vet. För det är väl ingen här som vill påstå att en tredjedel av New Yorks manliga befolkning har allvarliga problem med sex på grund av att de är omskurna.
Andra bloggar om: Sjukvård, Omskärelse, HIV
Relaterat:
Pingback: Aftonbladet publicerar islamofobisk smörja | Svensson