Gudmundson gör sig dum igen

Del 5 av 12 i serien Upp till kamp

Han skriver en ledare i SVD som visar att han inte begrep nånting av sin tid i Sveriges vänsterrörelse. Var det bara en utflykt från en borgerlig miljö eller vad? Han rekommenderar några riktigt dåliga böcker och en riktigt bra (Idlings bok om Kampuchea).

Han låtsas som om hela vänstern i Sverige var puckade maoister och stalinister. Men så var det ju inte. Det fanns ju även andra. Folk som tog avstånd från stalinism, maoism och förtryck i kommunismens namn. Såna som Socialistiska Partiet med sin tidning Internationalen.

Istället för Gudmundsons lista läs alstren på min lista. Längst ner i inlägget finns dom. Istället för Gudmundson så läs mina autentiska berättelser från den tidens Göteborg.

Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Spanska konsulatet 1975

Borgarmedia: SVT
Bloggat: Ung Vänster
Andra bloggar om: , , , , , ,

Series Navigation<< Hamnarbetarstrejken 1974Upp till kamp >>
Advertisements
  • Jonathan

    Det är väl bra att inte alla var maoster och stalinister men Gudmundson skrev ju bara att rörelsen präglades av mycket sånt. Han skrev aldrig att varenda en var diktaturkramare.

    Håller du inte med om att i mycket av romantiserandet av den tiden glömmer man hur fel många ändå hamnade? Man stödde regimer som vi idag vet har många liv på sina samveten.

  • Anders_S

    Jag är överens om att det finns ett stort romatiserande. OCh att man hamnade i stöd till diktaturregimer.

    Men det fanns en annan vänster också.

    Och jag tycker att tiden var otroligt rolig, trevlig, fri, tolerant och bra. Betänk att jag var 18 år 1975. Jag var ingen del av den organiserade vänstern förrän en bit in på 80-talet. Förutom att jag jobbade på musikstället Sprängkullen. Innan dess var jag bara en ung kille med vänsteråsikter som hade en otroligt trevlig och bra tid.