Kultureliten dömer ut SF

Jag läser hos Erik Berg på bloggen Approximation att när delar den svenska kultureliten diskuterade Doris Lessing i radioprogrammet Kulturnytt så dömde man ut SF-litteraturen och specifikt Doris Lessings Shikasta-böcker med svepande formuleringar som ”just de böckerna” inte hade ”några större litterära kvalitéer” eftersom det är svårt att ”göra något bra av science fiction”.

Men ingen av de som uttalade sig hade läst Shikasta-böckerna! Vilket förakt! Vilken nonchalans!

Har de som uttalde sig överhuvudtaget läst nån science fiction överhuvudtaget. Förmodligen inte. Litterära kvalitéer? Det är klart att det finns litterär kvalitet i SF-böcker också. Liksom spänning. En annan litterär kvalitet som många människor gillar. Men som kanske inte anses vara det av finkulturella tyckare. Har de läst Iain Banks? Har de läst Ursula K. LeGuin? Eller nån annan av de högkvalitativa och bra författare som skriver SF-böcker. Harlan Ellison, JG Ballard, Alastair Reynolds, Greg Bear, Kristin Kathryn Rusch?

Är de medvetna om att väldigt många SF-författare är kvinnor? Att SF-litteraturen lämpar sig väldigt väl för att diskutera jämställdhet mellan könen, alternativa samhällsformer, jämlikhetsfrågor etc. Just därför att man inte behöver ta hänsyn till det existerande. Detta faktum gör att man lättare kan fundera i andra banor än de vanliga.

Läs dock Jonas Thente i DN. Hans skriver bra om SF, Kulturmaffian och Doris Lessing.

Kanske får vi med nobelpriset till en SF-författare äntligen ett erkännande av SF-litteraturen i Sverige. Kanske kommer mer SF nu att översättas. Man kan alltid hoppas.

Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

About these ads

  • John-Henri Holmberg

    Äsch.

    Här skrev jag en lång drapa som därefter försvann i cyberrymden. I sammandrag handlade det om synen på sf i Sverige, om hur numera inte bara sedan länge sf-skrivande ”icke-sf-författare” som P C Jersild utan också internationellt ledande som Margaret Atwood, Philip Roth, P D James, Michael Chabon, Kazuo Ishiguro m fl allt oftare skriver sf utan att själva medge det eller kritikerna noterar det. Jag skrev att det är synd att deskriptiva kategoriseringar används preskriptivt, som värdeutsagor, och att man kan hoppas att det bruket luckras upp genom valet av Lessing. Som är en orädd, frispråkig och stridbar människa och som alltid stått för att hon både är intresserad av och skrivit en hel del sf (mer än som brukar nämnas; utöver Canopus i Argo-sviten väl minst tre, kanske fem eller sex romaner till beroende på hur man läser dem). Och jag nämnde, om du inte råkar känna till det, att Lessing ju högst definitivt är den första författare som före Nobelpriset har varit hedersgäst på en världs-science fiction-kongress, den i Brighton 1987. Hennes hedersgästtal finns utgivet i Worldcon Guest of Honor Speeches, 2006, där det trängs med ett tjugotal andra av sådana som Heinlein, Gene Wolfe och Harlan Ellison. Det roliga är förstås att Lessing står för sin sf. Det ska bli intressant att se hur man hanterar den saken.

    Sista sa jag att är du road att se ett nummer, men inte har sett min sf-tidskrift Nova science fiction, så skickar jag gärna ett ex om du ger mig en adress. Hur den ser ut ser du på http://www.replik.se/novasf/; jag finns på john-henri@replik.se

  • Erik Berg

    The word for world is forest.

    Revolutionär dynamit.

  • Pingback: Svensson » Blog Archive » Doris Lessing om Zimbabwe och böcker()

  • Pingback: Kultureliten dömer ut SF | Anarres()