Vänsterpartiet går åt höger?

I alla fall tycker inte Ali Esbati det, som ju sitter i Vänsterpartiets programkommission. Om det är som han säger så är det ju faktiskt en liten och ganska intetsägande förändring som görs kring arbetstidsförkortning. Inget att blåsa upp på det sätt som tidningarna gör. Inget att slå på stora hetstrumman för. En annan i programkommissionen, Helena Duroj, skriver också på samma tema och försöker avdramatisera det hela. Kaj Raving tycker däremot att det hela är helt åt fanders och ett steg i fel riktning. Så kan man ju i och för sig tolka det. Men man ska inte överdriva partiprograms betydelse.

Det är inte i programmet som Vänsterpartiets anpassning högerut främst märks. Det är i den dagliga politiken, där jag upplever att partiet saknar förankring i arbetarklasssen. Förankring på arbetares arbetsplatser saknas helt enkelt. Vidare saknar partiet utomparlamentarisk aktivister i stort (undantag finns förstås). De flesta medlemmarna tycks vara uppbundna till olikaformer av parlamentariskt arbete. Vilket naturligvtis är negativt och problematiskt för ett parti som ska vara vänster.

Partiets utslätning och högervridning märks också i dess fixering vid att få regera med sossarna, i vänsterpartiets totala brist på initiativ och politik i ett läge när de borde kunna kapa åt sig en 15-20% av den svenska väljarkåren. Om de profilerade sig mot sossarna skulle de mycket väl kunna göra detta. Så frågan är varför de gör tvärsom, lägger sig som en liten sosseskuga precis intill det stora arbetarpartiet. Om finns det två likadana, varför ska folk ge stöd till den mindre kopian. När originalet finns och dessutom är mycket större.

Borgarmedia: SVD
Bloggat: Rött hjärta, Feministisk vänstertjej, These Exiled Years
Andra bloggar om: 6-timmarsdag, Partiprogram, Arbetstidsförkortning, Vänsterpartiet, Vänstern, Feminism, Politik, Samhälle

Relaterat:

1. Vänsterpartiet på normala 5 procent
2. Michael Moore delar ut kängor åt höger