Traditionella motsättningar inom polisen mellan de lokala polismyndigheterna/lokala polischefer och Rikspolisstyrelsen (RPS) leder nu till att Stefan Strömberg tvingas avgå som rikspolischef efter att han fått svidande kritik från lokala polischefers fackliga företrädare i Sverige. Detta är i alla fall vad media i dag uppger. Själv vidhöll han fortfarande i går kväll att han har tillräckligt stöd för att sitta kvar.
Motsättningarna mellan RPS och lokala polischefer liksom mellan RPS och lokala polismyndigheter är av gammalt datum och är en av de saker som anses ligga bakom det polisiära misslyckandet i Göteborg år 2001. Något som Göteborgskommittén med all tydlighet visar i sin utredning om händelserna i Göteborg det aktuella året.
Personligen vet jag inte om de fackliga företrädarna egentligen representerar sina medlemmar i detta. De positiva nyordningar vi sett inom polisen under senare år, med förbättrad utbildning och en annan attityd gentemot demonstranter och allmänhet är ju saker som initierats av RPS och en del lokala polismyndigheter (läs Västra Götaland). Polismyndigheterna i Skåne och Stockholm, eller i alla fall stora delar av chefskårerna där, hör till dem som varit motståndare till nyordningen . De vill istället ha en utveckling mot hårdare tag. I alla fall är det den vägen som deras praktik visar på. I motsats till praktiken i Västra Götaland då.
Man kan ju konstatera att Västra Götalands polismyndighet lyckats betydligt bättre än de andra med att hålla det lugnt i samband med demonstrationer och liknande. Det tyder väl på att Stockholms och Skånes polismyndighter är ute och cyklar.
Jag tycker det vore olyckligt om en chef som uppenbarligen drivit utvecklingen inom polsien åt ett bra håll ska tvingas avgå. Vore det inte bättre att tvinga även motsträviga polismyndigheter att anamma nyordningarna också. På samma sätt som Västra Götaland gjort.
På sikt behöver emellertid lösningar tas till som eliminerar de ständiga bråken mellan olika delar av polisen. Det kommer självklart alltid att finnas oliak intressen i olika delar av polisen, kriminalen vill ju sätta dit folk och mäter sin effektivitet i antalet som åtalats och fällts och ordningspolisen har ju som uppgift att se till att brott undviks. Det gör att de ofta kan hamna i motsatsställning i det dagliga polisarbetet.
Just denna motsättning kan dock utnyttjas på et konstruktiv sättt och en lösning av den kan också leda till ett avlägsnande av motsättningar inom den nuvarande polisen. Vi kan helt enkelt dela på polisen i flera myndigheter. Länskriminalen etc blir en egen statlig myndighet emdan ordningspolisen behålls i nuvarande regionala strukturer. På så sätt får vi två sorters polis och det blir (precis som Italien) lättare att fälla poliser för brott (något som idag är nästan omöjligt) då man nu kan utnyttja de motsättningar som finns för att få den ena polisstyrkan att vittna mot den andra. De är ju inte längre kollegor som behöver skydda varandra.
Vidare bör Säpo skiljas ut och slås ihop med MUST för att bilda en civil underrättelsetjänst. Något som också skulle åtgärda en del av de problem som ledde fram till problemen i Göteborg år 2001. Militären får behålla de underrättelsetjänster som de olika försvarsgrenarna ändå har.
PS. Det här inlägget illustrerar med sina 12 Twingly-länkar (alla relevanta) en del av de bloggosfäriska problem jag berört i ett tidigare inlägg. Om det fanns en begränsning av antalet Twingly-länkar skulle jag behövt skriva fler inlägg om samma sak för att nå alla tidningarnas läsare. Det är väl knappast vad Primelabs vill uppnå med sina funderingar på begränsningar) DS.
Beklagligt att en chef för en lågpresterande organisation med ett utpräglat inre focus avskedas när han försöker få konkreta resultat. Ännu mer synd att hans statistikjagande underchefer/protesterande då väljer att gå ut och göra enkla saker som man klarar av istället för att få lite fart på folket.
Polisens arbete är ju varken konkurrensutsatt eller särskilt vält styrt. Resurser finns men finns arbetsviljan?