SVD förstår som vanligt inte

Ibland funderar jag över hur det kommer sig att vi väljer att vara offer? Försämringar talas det om hela tiden – man borde väl snarare kalla dem förändringar. Det finns flera stationer på vägen till den där nedskärningen av exempelvis A-kassa och sjukpenning.

Jag tycker att man stirrar sig blind på de räknemässiga slutresultaten och inte alls talar om det som uppnås på vägen. Som att det ska satsas hårt på rehabilitering för sjuka till exempel.

Jag berättade tidigare om kvinnan som varit sjukskriven för lungcancer och därpå följande stroke. Hon får nu (och hon vill det också) arbeta 25% på ett jobb som passar hennes kondition och hon fick dessutom 1820 kronor i löneförhöjning. Vilket i sin tur medför att hon också får högre sjukpenning av den anledningen.

Sen är det så att den som är sjuk väldigt länge och inte är arbetsförmögen kanske ska ha en annan form försörjning som förtidspension eller liknande. Så ska det vara också enligt de nya förslagen och reglerna. Jag tycker inte attd et är cyniskt att människor får hjälp att komma iform igen. De flesta vill väl inte vara sjuka?

Jag tror svaret till alliansens dåliga opinionssiffror är att vanligt folk inte fått sänkt skatt, inkomstskattesänkningar varvas med ”miljöskatter” på energi, alla partier är nu miljöpartier, vilket inte alla väljare är. Lägg till högre skatt på bilförsäkring och dyrare A- kassa.

En vanlig svensk betalar fortfarande 50- 55 % i skatt, vilket är genant, vi har sämst köpkraft i norden, Sverige har rasat i välfärdsligan.

Det var därför svenskarna röstade bort vänsterkartellen, folk ville ha förändring och är nu besvikna på att alliansen inte driver konsekvent borgerlig politik.

Att rösta vänster är inte aktuellt för mig, det blir blankt eller sofflocket för mig vid nästa val.

Det skulle behövas ett nytt parti i Sverige, med verklig borgerlig politik, som inte bara gynnade de rikaste, utan även vanligt folk och Sverige som nation.

Opinionssiffrorna handlar antagligen mindre om arbetsfrågor och mer om bensinskatt och tobaksskatt! Sånt bryr sig svensken om.

Anders_S: Du bekräftar ju precis vad Mary säger, du har själv valt att vara ett offer. Jag tror att det är ett tungt skäl till att det ser dåligt ut för regeringen i opinionen trots att fakta visar att de gör ett ypperligt jobb: Den nya politiken tvingar folk att välja. Kalla det nyliberalt eller vad du vill. Bara vänstern snackar om ”nyliberalism”, för mig finns det bara en sorts liberalism, och den har alltid varit samma: Frihet under ansvar.

Med regeringens politik måste var och en välja sin väg, de som känner sig som förlorare på arbetsmarknaden kan nu VÄLJA att klättra stadigt uppåt istället för att som under vänstern forslas in i meningslösa arbetsmarknadspolitiska program som maler ned människor. Det är inte helt enkelt, nej, det kan jag hålla med om. Men har man från början presterat så dåligt att man finner sig själv på samhällets botten har man så att säga lite att ta igen! Det är inte samhällets fel, ansvaret ligger på den enskildes axlar, samhället skall bara hjälpa den som själv vill bli bättre.

Även om jag inte är helt nöjd med regeringens politik (fast inte på samma sätt som du, förstås) tycker jag att budskapet är tydligt: Det är inte OK att leva på andras bekostnad dag efter dag, månad efter månad om man har någon som helst möjlighet att klara sig själv, helt eller delvis. Det är inte heller OK att hederliga människor skall finansiera snyltare och slöfockar med extremt höga skatter. Regeringens politik är tuff men rättvis – en rättvisa som har saknats så länge vänstern satt vid makten.

Z: Om det är något som många borgerliga väljare är missnöjda med så är det väl att de stora skattesänkningar som vi hoppades på genom att rösta höger har uteblivit.

Det är den som anser sig ha rätt att leva på andras bekostnad som är egoist, inte den som vill behålla de pengar han jobbat hårt för att tjäna ihop.

Angående ditt sista inlägg ovan, är jag inte säker på vad det är du bemöter. Ingenstans i mitt svar till dig hänvisar jag till någon statistik. Jag har inte heller påstått att man blir rikare av att inte jobba.

Mumlan: Det finns massor av jobb som inte kräver att man är ett ”fysiskt eller psykiskt praktexemplar”. Mitt eget inräknat. Faktum är att jag ibland misstänker att man måste vara en smula vrickad för att ta de riktigt välbetalda jobben. Och har man ett jobb man älskar är det förstås lätt hänt att man försummar sin fritid, men det är inget jag rekommenderar eller förespråkar…

”Pengar betyder inte allt” – det är förstås sant, samtidigt är det väldigt lätt att säga för den som lever på andras bekostnad. Pengar betyder heller inte ingenting. Men det är inte pengarna i sig som är viktiga, utan vad de representerar. Det är inte acceptabelt att vissa människor parasiterar på andra om de kan välja att låta bli, menar jag. Jag tycker inte att vi skall slopa alla bidrag, men vi måste skära ned på det som gör att 55% av en vanlig människas lön försvinner i skatt.

Då syftar jag inte på sjuka och handikappade, utan på dem som exempelvis valt att stanna kvar på en ort där det inte finns jobb, eller som vägrar ta de jobb som finns, eller som inte brytt sig om att skaffa de nödvändiga kvalifikationerna för de jobb som finns. Detta, menar jag, är en situation man försätter sig själv i. Då får man helt enkelt stå ut med besväret det innebär att flytta.