Kaliumnitrat som oftast går under namnet salpeter används i första hand för att tillverka salpetersyra för vidare förädling till gödsel, ammoniumnitrat. Det viktigaste användningsområdet historiskt har dock varit för tillverkning av svartkrut. Dvs ett sprängämne.
Nu tror jag nog inte att palestinierna vill ha salpetern för att tillverka gödsel (även om de förmodligen behöver en hel del gödsel) utan snarare vill de tillverka svartkrut för att använda i olika typer av vapen. Och det har de självklart rätt att göra enligt samma logik som tillåter Israel att tillverka vapen.
Vi ska dock komma ihåg att det är palestinierna som är de förtryckta, som lever i ett ockuperat land och de har all rätt i världen att få tillverka vapen och sprängämnen för att försvara sig. (observera här att jag vänder mig mot individuella terrordåd riktade mot civila israeler, något jag inte tycker är försvarbart).
Det kan för mig tyckas som om den väpnade vägen inte för den palestinska kampen framåt, men det tycks ju inte heller diplomati göra. Speciellt inte som väst vägrar acceptera den folkvalda palestinska regeringen och istället samtalar med Fatahs Quisling-regering.
Men det är upp till palestinierna själva att välja hur de ska föra kampen. Men som sagt, terrordåd riktade mot oskyldiga civila inne i Israel är inte acceptabelt lik förbannat. Däremot är alla militära mål legitima mål. Palestinierna har rätt att göra motstånd och rätt att försöka köra bort ockupanterna från sitt land.
Så även om kaliumnitratet förmodligen inte är till för gödsel så har palestinierna rätt att köpa det.
Svensson,
Så du menar att när Israels armé är inne i Gaza-remsan för att förstöra raketramper (vars raketer dödar och skadar civila i Sderot) och för att arrestera terrorister (t ex i Jihad och Hamas, som har som mål att döda israeliska civila), så är det okej att göra motstånd mot dem.
Israels armé är inne i Gaza för att försvara de civila, som du säger dig värna.
Din logik håller inte. /*editerat bort personangrepp*/AS
Hälsningar
Anders Branderud
En liten detalj: VET vi om det var Kaliumnitrat? Israel säger det, men BRUKAR EU exportera det i ”påsar” som det står socker på?
/* Detta inlägg är bortediterat då Arthur brutit mot kommentarsreglerna på två sätt.*/AS
# En icke-giltig mejladress har använts (jag har accepterat det fram till nu på grund av att inget annat varit konstigt i inläggen, men inte längre). Dessutom fanns ett stycke där vänstern jämställdes med nazister som förnekar förintelsen och där vänstern utpekades som anhängare av Sions Vises prototokoll. De två sistnämnda sakerna är mycket stötande. Det dog lika många kommunister i koncentrationslägren som det dog judar i koncentrationslägren och dödslägren. De enda människor som försökte försvara judarna i Polen när nazisterna jagade judar var kommunisterna. # AS
Är det inte tvärt om? Om jag förstår saken rätt kommer kvävet från atmosfären och omvandlas via Haber-Bosh- och Ostwaldprocesserna via ett antal steg till natriumnitrat, chilesalpeter, som omsätts med kaliumklorid till kaliumnitrat. Jordbruk behöver både kväve och kalium men proportionellt mer kväve så amoniumnitrat är utmärkt men undviks efter ett antal olyckor. Fosfor behövs också och skall finnas i en bestämd proportion till kvävet.
Skulle detta vara avsett som gödningsmedel vore det en mycket god nyhet. Det vore i så fal första gången de palestinska organisationerna gjort någonting som liknar att regera i stället för att se lokalbefolkningen som pjäser i deras fula spel.
Dett politiska resonemang har däremot en halv golfbana med hål i sig:
1. Varken Fatah eller Hamas har brist på vapen. Hamas har också smugglat in stora mängder sprängämne. Emellertid är det konservativt att förutsätta att detta är avsett för terroristattentat. Sprängämne i stora mängder används också till fordonsmineringar.
2. Varken PA, Fatah eller Hamas är aktörer i det internationella statssystemet och har samma rätt att beväpna sig som södertörns scoutkår eller den neapolitanska camorran.
3. Att skicka in lasten kamouflerad som en EU-sändning är ett övergrepp på EU så väl som på fredsprocessen.
4. Även om de vore att jämställa med en stat skulle det bara öka deras fienders svängrum då de uppbringar lasten.
5. De har förbundit sig att låta bli just denna typ av handlingar. Det antyder att Abbas antingen är fredsovillig eller, om villig, inte har någon fred att leverera.
6. Valet av Hamas var inte speciellt demokratiskt; bland dessa våldsmän är all demokrati en chimär. Hade det fortsatt kanske det hade kunnat bli någonting om några val.
7. Väljer vi, som EU, att nödtvunget se valet som demokratiskt är detta inget hinder för att isolera dem. Val är politiska beslut. Beslut har konsekvenser. Det folk som väljer folkmord, supremasism och fredsvägran får finna sig i att bli isolerade. Att det ändå skickas in humanitärt bistånd beror på att europeer, i bjärt kontrast med de palestinska oganisationerna, bryr sig om lokalbefolkningens väl och ve.
8. Väljer vi att se de palestinska organisationerna som en motståndsrörelse i folkrättslig mening förvandlas de bara från terrorister till krigsförbrytare. Jag kan inte påminna mig en enda av deras våldshandlingar som skulle uppfylla kraven på en krigshandling.
9. Den som kollar källorna ser Fatahs ”Quislingregering” har lika mycket eller lite formell legitimitet som Hamas. Att kalla den som inte uttryckligen fredsvägrar för Quisling ådagalägger en skrämmande blodtörst.
Från det ena till det andra. Diplomati skulle säker leda till resultat. Bristen på förväntningar hos den israelsiak allmänheten är anledningen till det ljumma intresset på den sidan. De flesta i Israel tror att Abbas bluffar på samma sätt som Arafat bluffade. Inte heller är opinionen intälld på att Abbas skulle kunne skapa fred även om han ville. De irriteras när regeringen låter någonting så osannolikt påverka dagspolitiken. Hamas varken är eller vill vara del i en process. Konflikten är emellertid mycket dyrbar för det Israeliska civilsamhället.
På den palestinska sidan är problemet av mer fundamental natur. Deras ledarskap är mer en halvdiplomatiserad maffia med högst rudimentär kontroll över klanerna och en vildvuxen flora av terrorister. Ingen av dem skulle klara av att hålla sig kvar vid makten i fred och demokrati och skulle finna de plikter som detta för med sig totalt urtråkiga.
Araberna på territorierna lever i förtryck och osäkerhet men endast i ringa del kan man vänta sig att detta förbättras om det skulle bli möjligt att lyfta de israeliska säkerhetsåtgärderna. Där finns väpnade autonoma terrorceller, den palestinska myndigheten, beskyddarverksamhet, patron klient-system klaner och organiserad brottslighet. Inte mycket av detta förväntas försvinna med en ny stat, snarare tvärt om. Gaza är de facto självständigt. De kunde få allt men valde fortsatt våld, dels mot Israel men främst mot lokalbefolkningen.
Dessutom är fortsatt terror i deras personliga intresse. Snarare än att vara marginaliserade politiker i ett utfattigt och dysfunktionellt klansahälle kan de spela på de stora scenerna och belönas, i detta per person biståndsstinnaste område i världen, med miljardgager vars humanitära syfte sällan ser röken av dem. Fred vore förödande för dem.
Om jag får be om överseende skulle jag tillåta mig lite kritisk spekulation. Jag tror att Du har observerat att de ockuperade araberna är förtryckta och lever i armod. Därefter har Du snabbt hittat den av de närvarande som ser ut att ha den största makten och fått syn på det Israeliska försvaret och belagt det med skulden för eländet.
Det är att förenkla alldeles för mycket. Även om man har olika åsikter om hur tråkigheterna uppstod måste man hålla detta isär från var man är och vart man vill och kan komma. En konstruktiv betraktelse måste ha någon form av idé om hur man skall ta sig till en någorlunda acceptabel situation. Intressekonflikterna lär förhindra mer än så.
Jag kan tillåta mig att se det lika simplistiskt och det leder inte heller frammåt:
”Jag kan se Israel som ett utpräglat demokratiskt vänsterprojekt. Det är en utvecklad social välfärdsstat och har (hyfsad) demokrati. Mycket är gemensamt ägt i olika former också den mesta marken.
Mot sig har man ett antal feodala förtryckartyper vars idealsamhällen styrs av kungar, krigare, klaner och klerker.
Inte blir det bättre av att det gemensamma Israel ansätts av en hjärtlös likudhöger som vill privatisera in absurdum och nu mummlar om att sälja den allmänna marken. Snarare behöver de hjälp, inte ekonomisk utan i form av politik och kritik som inte är fientlig.”
Det var inte speciellt hjälpsamt det heller men det är en precis lika giltig beskrivning.