Mansförtryck?

Bloggskribenten firar hela tiden nya triumfer i retorisk kommunistisk dumhet. Nu även en politiskt korrekt feminism. Oavsett om man har synpunkter på Per Ströms debattinlägg eller inte så manifesterar denna blogg med råge enkelspårigheten och den onyanserade debattens plattform utifrån ett tunnelperspektiv. Det är nästan lite rörande i sin enfald.

Kvinnor befinner sig i underläge i vissa sammanhang i samhället. Män slår kvinnor mer än kvinnor slår män, kvinnor har i regel lägre lön, etc. Detta måste göras någonting åt eftersom det är inte rättvisa. Men det finns också saker i samhället där det är tvärtom som Pär Ström påpekar. Båda könen kan faktiskt ha erfarenhet av orättvisor samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Prostatacancer talar det inget om. Bröstcancer talas det väldigt mycket om i förhållande till prostatacancer. Vem skördar flest liv per år? Jag vet inte siffran.

Låt oss prata om båda könens orättvisor och fixa bådas. Just nu pratas det inte ett dugg om männens orättvisor.

Ett bra inlägg och jag håller med i stort, men instämmer än mer med sbe70. Jämställdhet handlar inte bara om att kvinnor ska få samma rättigheter som män, det går även åt andra hållet. Kvinnor är visserligen underpriviligierade jämfört med män, men båda könen är ofria, låsta i positioner som skapas åt oss och som vi ofrivilligt konsoliderar genom inlärda beteenden. Könsrollerna. Ta som exempel vårdnadstvisterna. Det stämmer säkert att det i vissa fall är som Svensson säger, att det finns goda skäl att ge mamman vårdnaden. Men om inga allvarliga ”fel” finns hos någondera parten, t ex våldstendenser, drogberoenden och liknande, vem tror du är mest trolig att få vårdnaden? Mamman. Varför? Därför att det i den kvinnliga könsrollen finns inskrivet att kvinnan är den ömsinta, vårdande, kärleksfulla o s v. En av kvinnans viktigaste roller är ju rollen som Modern. Samma nästan mytiska gestaltning finns inte av Fadern. Så är vårdnadstvisternas skeva utgångsfördelning ett uttryck för förtryck? Och vem är det i så fall som utsätts för förtycket? Själv skulle jag svara att det är ett uttryck för könsrollernas förtryck av såväl män som kvinnor.

Det som ändå är intressant med Pär Ströms inlägg är att han har skrivit en bok, som han också hänvisar till. Det bästa sättet att gå i svaromål torde vara att ladda ned boken (gratis) och läsa den först. Då behöver ni inte slösa krut på argument som Ström bemöter i boken. Ström har faktiskt bemödat sig att samla en hel del referenser till artiklar och forskning. Visa att undersökningarna han refererar till är fel, eller visa på motsvarande data som förordar ett annat perspektiv. Att bara kalla honom patetisk känns inte seriöst.

Den rimliga slutsatsen, som Ström också förordar, är att jämlikhet endast kan funka på individnivå, med utgångspunkten att varje person har samma rättigheter, oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning, m.m. Urbota dumt? Kanske, om man är övertygad om att kollektivets väl alltid går före individens.

Så kan man ju också svara. Det verkar uppenbart från ditt inlägg att du inte läst boken. Du hänvisar till några exempel som Ström givit i debattartikeln och avfärdar den med nedlåtande kommentarer om Ström och att (antar jag) tanken att det skulle kunna finnas ett mansförtryck som ”urbota dumt”.

Hade du läst boken, hade du sett att Ström erbjuder mer än enskilda exempel. I fallet om vårdnadstvist t ex det faktum att anklagelser om övergrepp skall beaktas i vårdnadsmål, även om t ex förundersökningen läggs ned; detta tillsammans med det faktum att 82% av socialsekreterarna i Sverige är kvinnor (och att även i brottsmål om sexuella övergrepp är beviskraven lägre än vanligt).

Hursomhelst – det tar inte lång tid att läsa boken. Dina kommentarer om Ströms åsikter får betydligt mer tyngd om du gör det.

Även frågan om löneskillnader behandlas i boken. Med hänsyn till position, arbetstid, erfarenhet och förutsättningar, är den oförklarade löneskillnaden 1-2%, enligt Statliga Arbetsgivarverket (enl Ström). Boken tar pckså upp exempel på systematiska skillnader till kvinnors fördel, liksom osakliga rapporter som ger en skev bild av nuläget och internationella rapporter som indikerar att relationsvåld är jämt fördelat mellan könen.

Sammantaget byggs argumentet att man inte kan bekämpa ojämlikhet med omvänd ojämlikhet. Med boken som bakgrund blir artikeln inte längre urbota dum, om än rejält provokativ.

Vad är rättvisa? Om det är rätt att kvinnor oftast vinner vårdnadstvister då innebär det att vi anser att det ena könet på något sätt förtjänar ett bättre läge. Om det beror på att kvinnor lägger mer tid för barnen, då lägger de väl mindre tid på arbete? Då kanske män t ex förtjänar mer lön?

Rättvisa kan antingen innebära att skillnader förklaras med att man förtjänar det eller att man utgår ifrån att allt ska vara lika. Man kan inte utgå från att skillnader till kvinnors fördel är förtjänst, men skillnader till kvinnors nackdel är orättvisa. Då måste man gå ner ett steg och se varje individ, och hitta förklaringar på individnivå.