Socialismen och marknaden

Intressant. Kapitalism handlar ju om privat ägande av bolag, givetvis är detta inte samma sak som ”marknaden”. Det fanns både marknad och kapitalism under t ex romarriket, där rika medborgare kunde äga enorma produktionsanläggningar, och sälja sina varor på en relativt fri marknad över hela medelhavsregionen.

Vad sägs om gemensamt ägda företag? Inte helt lätt att lösa i praktiken, men någon kan säkerligen få det att fungera. Bättre det än att sitta och gnälla på ”kapitalist-utsugarna”.

Ni måste få dessa företag att fungera bättre än de privatägda – annars finns det inget incitament att införa gemensamt ägande.

Det vore fel att förbjuda privatägda företag; då sänker sig mörkret igen, precis som det gjorde i Sovjetunionen.

Jag skrev en artikel som tangerar ämnet: http://www.kaffekoppen.se/?p=43

Anders_S : Snälla skärp dig! Jag försöker mig på en saklig kritik och du ställer till med positionering och kastar teologiska komockor åt mitt håll. Vi har suttit i planeringsgrupper och på politiska möten förut (även om det var några år sedan) och jag ser dig som en god kamrat. Men det gör mig ont att du beter dig som en idiot på internet.

Jag hävdar att det inte går att kritisera Marx ahistoriska abstraktioner genom att utgå ifrån en historisk konkret situation. Inte att konkreta historiska situationer är ointressanta att utgå ifrån i sin politiska vardag.

Marxismen är en idétradition (och nej, inte alls samma sak som socialism). Trots att traditionen har spridda tendenser så kan man också härleda gemensamma nämnare inom Marxismen:

* ett intresse för den materiella och sociala relationen mellan människor
* uppfattningen att människors medvetenhet reflekterar deras materiella relationer
* en förståelse av klass så som partikulära förhållanden inom produktionen
* uppfattningen att materiella förhållanden och sociala relationer är av historien formade
* uppfattningen att klasskamp, den ständigt växande konflikten mellan klasser med motsatta intressen, formar varje historisk period och driver den historiska utveckling
* sympati för den arbetande klassen, proletariatet
* en tro på att det proletäriatets främsta intresse också är den gemensamma för mänskligheten i stort

Socialism är en ideologisk och socia-politisk tradition. Man kan visst diskutera organisering av arbetet i olika socialistiska system. Men det har föga med Marxism att göra, då denna utgår ifrån en klassuppbyggd produktionsordning. Om Man (som de flesta anser) att socialismen är ett klasslöst tillstånd så har man föga användning av det Marx:ka teoriarvet.

Kort sagt: Marx studerade kapitalismen och Marxismen försöker föra vidare hans projekt av framställningsförordnin av detta studium. Om man inte vill studiera kapitalismen så bör man använda sig av andra teorier.

Ang. usel läsning så är det väl ett erkänt problem att vänstern förlitat sig på andras läsning av Marx. Se t.ex. på hur vänsterpartier länge själva avstod från att läsa Marx och läste Kautskys vedervärdiga Marx-läsning istället. Och sedan gör man botgöring genom att misskreditera Marx för vad Kautsky skrivit. Det enda jag hävdar är att varje objekt som förtjänar kritik också förtjänar en saklig sådan.

”Kort sagt: Marx studerade kapitalismen och Marxismen försöker föra vidare hans projekt av framställningsförordnin av detta studium. Om man inte vill studiera kapitalismen så bör man använda sig av andra teorier.”

Anders_S poäng är väl att att han vill studera kapitalismen, men kanske inte dogmatiskt måste hålla precis allt Marx skrev som heligt? Eller? Du måste väl iaf erkänna möjligheten av att Marx kanske hade fel ibland?

Lennart:
”Han bemöter däremot aldrig påståendet att en marknadsekonomi kräver kapitalism”

Ursäkta men vad grundas det påståendet på? Marknaden är på intet sätt kapitalismens eget mönster för ekonomiska relationer. Marknaden är snarare framvuxen tillsammans med den enkla varuproduktionen, hantverkar-, småbonde- och småhandlarklassens (”småbourgeoisins”) produktionssätt. Och denna klass kan exitera, producera varor och handla på marknaderna utan att gå över till kapitalism, d.v.s. utan att lösgöra sina produktionsresurser från sitt eget arbete till ett anonymt, räntebärande (mervärdestillägnande) kapital.

Faktum är att kapitalismens historiska framväxt är förbunden med monopolism, och inte med marknadskrafter och konkurrens.

Nej, jag använder inte ordet ”kapitalism” i betydelsen ”stora onda företag”. Jag menar dock att detär skillnad på vad jag ovan kallar för den ”enkla varuproduktionen” och den kapitalistiska varuproduktionen.

Under den enkla varuproduktionen så tillhör produktionsmedlen de omedelbara producenterna, produkten skapas genom producentens eget arbete och produkten tillhör producenterna. Arbetskraften existerar här inte som någon vara.

Den enklavaruproduktionens kretslopp ser ut såhär:
V -> P -> V
Alltså, varuproducenten är t.ex. en vävare som producerar rockar (V), vilka han går till marknaden med och säljer (P). För pengarna kan han köpa andra varor (V) som han behöver, andra bruksvärden. Kretsloppet är inte större än så.

Det kapitalistiska kretsloppet ser däremot ut såhär:
P -> V -> P
D.v.s. det både börjar och slutar med pengar. Eller för att uttrycka det lite mer avancerat:
P -> V (ak+pm) … Pr … -> V’ -> P’

Kapitalisten köper in råvaror (V) och produktionsmedel (pm). Han betalar också arbetare (ak) för att åt honom, med hjälp av produktionsmedlen förvandla råvarorna till andra, mer värdefulla, varor (V’) som säljs för mer pengar (P’) än vad som ursprungligen investerades i produktionen.

Förstår du nu hur jag menar att det är en skillnad på den enkla varuproduktionen och den senare kapitalistiska varuproduktionen?