Per Ström är ute och cyklar

Hur kommer det sig att det är fel av Per Ström att ta ”enstaka feminister” som utgångspunkt när hela den feministiska grundpelaren bygger på att enskilda fall kan generaliseras till en ”patriarkal struktur”; när enskilda män som misshandlar sina kvinnor kan generaliseras till ”mäns våld mot kvinnor”; när Aftonbladet kan publicera en sådan undersökning som de gör idag i anslutning till en artikel som är kritisk till Per Ström?

”Håller du med, skall kvinnor ha samma rättigheter som män?” – underförstått Per Ström menar att så inte är fallet? Bättre illustration av kapitlet om medias förvridna rapportering kunde han inte gjort själv.

Per Ströms bok är provocerande och raljant – Absolut, men det är även utalanden från de ”enstaka” men ledande och av övriga feminister oemotsagda femister, såsom ”Talibaner”, ”Djur och vandrande dildosar”, ”Heterosexuella kvinnor som könsförrädare” mm…

Om vi som inte kallar oss feminister skall förväntas se den goda intentionen mellan de provokativa raderna, då borde man kunna förvänta sig att feministerna också kan det – men reaktionerna hittills pekar på motsatsen!

Det polemiseras här om borgerlig press (som anses dålig) och vänsterorienterad press (som då får anses bra) och man undrar varför Per Ström får utrymme i den förstnämnda pressen. Samtidigt presenterades i veckan en undersökning som visar att de minst kunniga väljarna röstar rött och de mest kunniga i huvudsak röstar på FP och M.

Kan det vara så att vänstermänniskor tycker att borgerlig press med borgerliga åsikter är dålig eftersom de inte håller med om vad som skrivs på ledarsidan?

Man kan också fråga sig om det är så att feminismen som inte är den mest politiskt likriktade ismen men, som jag uppfattar det, är en aning vänstertung är så låst i sina uppfattningar att det enligt deras mening inte kan förekomma situationer där män är i underläge mot kvinnor.

För om det är så låst, framstår ju påståenden om mansförtryck (obs raljant uttryck) som fullständig idiotiska i deras ögon. För inte kan det väl vara så att kvinnor på något sätt är i överläge. Det sabbar ju hela deras världsbild.

Jag är av uppfattningen att vi kommit så långt med jämställdhet att det punktvis slagit över åt andra hållet och att det på dessa punkter måste rullas tillbaks. För det är väl jämställdhet ni är ute efter eller?

Därmed inte sagt att vi ska sluta jobba för att lösa alla de andra sakerna där kvinnor fortfarande är i underläge.

Bäste Anders,

Jag har inte sagt att vi uppnått jämställdhet i alla delar. Bara att det punktvis slagit över åt andra hållet. Jag har också varit oförskämd nog att ha åsikten att vi i jämställdhetens namn bör rulla tillbaks de punkterna till ett jämviktsläge samtidigt som vi fortsätter att jobba vidare med allt det andra precis som du nämner.

Bara för att vara säker på att du inte kan missförstå:

Kvinnor är på många punkter i underläge mot män. Män är på några få punkter i underläge mot kvinnor. Vi bör rätta till alla punkter där ett kön är i underläge mot det andra könet.

Kan du hålla med mig om det?

Som du märker förnekar jag inte att kvinnor på många punkter är i underläge. Det vore dock trevligt om feminister både manliga och kvinnliga sådana kunde öppna ögonen och se att det finns lägen där män är i underläge mot kvinnor.

Vad gäller politiskt färgad press så låg det inherent i det du skrev att borgerlig press var av låg kvalitet att vänsterpress då är relativt sett bättre. Om du inte syftat på det hade du ju kunnat skriva att det var låg kvalitet på pressen som helhet eller hur? Sen är det en aning off topic men jag skriver det jag vill skriva sen får du låta det du vill vara kvar.

Anders

Om jag förstår dig rätt så är ditt påstående att kvinnor alltid är i underläge mot män och att män aldrig är i underläge mot kvinnor.

Dra den mot de män som förnekas rätten att ha en vardag med sina barn pga. en socialtjänst och ett rättsväsende som antar att mamma är bättre på att ta hand om sina barn än vad pappa är.

Dra den mot de pappor som förvägras att vara hemma med sina barn pga. att deras barns mödrar anser sig ha ensamrätt till föräldraledigheten. I förlängningen kan det innebära att de förlorar rätten att umgås med sina barn vid en vårdnadstvist. För pappa har ju inte varit hemma och vårdat sina barn och har således inte samma kontakt med dem som mamma har.

Om man inte inser att det i just den här punkten finns ett maktövertag för kvinnor gentemot män så är man antingen blind eller lite dum.

Anders_S: Det är sådant som ditt senaste inlägg; ”Det är det pris som männen som grupp får finna sig i att betala för att det är huvudskaligen män som misshandlar och begår övergrepp mot barn.”; som är att betrakta som inget mindre än extremfeminism.

En inriktning som kollektiviserar (ja, jag vet ni har nyspråkat om det till ”struktur”), en inriktning som tillskriver alla män skuld för enskilda mäns avarter. I praktiken har ni infört en ”statistisk diktatur”.

Männen i allmänhet skall ha lägre rättssäkerhet & straffas hårdare för att den manliga minoritet ”som misshandlar och begår övergrepp mot barn” är större än den kvinnliga minoritet som gör detsamma (förneka nu inte att det förekommer, för det vet både du och jag att det gör).

Låt oss säga att vi överför detta på en annan population. Vi sänker beviskraven på brott begågna av invandrare, eftersom statistik visar att andelsmässigt så begås väsentligt fler brott av invandrare än svenskar. ”Det är ett pris invandrarna som grupp får finna sig i att betala för att det är huvudskaligen* invandrare som begår brott.”

* huvudsakligen är precis lika korrekt använt i denna skrivning som i din.

Med ovanstående inlägg så satte du dig på samma bänk som Wachenfeldt; Din åsikt avviker uppenbart inte mycket från hennes. Möjligen har du försökt framföra den mer manipulativt, men du misslyckades grovt ovan.

Per Ström överdriver ju naturligtvis och hans ovilja att se strukturella samband i de här frågorna är beklaglig. Samtidigt så uppfattar jag hans kritik som att det stora problemet är att frågor där män som grupp kan hamna i kläm inte tas upp till diskussion. Och där kan jag delvis hålla med honom.

För det finns ju ett område i samhället där individer av manligt kön är i underläge och där den frågan diskuteras skamligt lite i Sverige i jämförelse med andra länder och det är pojkars situation i skolan. Jag har själv jobbat inom skolan och har sett hur pojkar, framför allt de från arbetarklassen och de med invandrarbakgrund, har svårt att finna sin plats i skolan och därmed får sämre betyg, går ut skolan med sämre kunskaper och, faktiskt, i längden får sämre möjligheter att avancera i samhället (man tjänar trots allt bättre som kvinnlig läkare än manlig byggnadsarbetare).

Det råder ju inte heller någon tvekan om att det är ovillighet från forskarsamhället och från politiskt håll som den här tystnaden har uppstått. Det har varit helt okej att diskutera ämnen där flickor har haft svårt att hävda sig men betydligt svårare att få något uttrymme för att diskutera pojkars problem. Pojkar har setts som lata typer som ”litar på kuken”, som en vänsteblogg uttryckte det, och vars enda värde i forskningen har varit som störande element för flickorna. Hur mycket tror ni inte den här frågan hade diskuterats om 70 procent av lärarna i skolan hade varit män (över 90 procent i förskolan)och flickor endast hade kommit upp till 90 procent av pojkarnas betyg? Det kanske är dags att se till att det behövs ett perspektivskifte i vissa frågor.

Läs t ex

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_304790.svd – 162k

Till skillnad från Per Ström så anser jag att det enda sättet som den här frågan kan diskuteras konstruktivt är genom en könsrollsdebatt där man diskuterar mansrollsideal och och försöker få pojkar att se på skolan och samhället med nya ögon. Men det kräver ju naturligtvis att den här frågan år uppmärksamhet.

Anders, det finns statistik som säger att de flesta som sitter i fängelse är män med utländsk härkomst. Ska alla män med utländsk härkomst behandlas utifrån dessa faktum?
På samma sätt säger du att det finns belägg för att män slår, män förtrycker kvinnor och barn. Skall man då utgå från att män överlag är sämre föräldrar och att det är rättvist att barn förlorar sin pappa som vårdnadshavare på grund av detta?

En åsikt du har är (appropå att barnen berövas sina fäder) att: ”Det är det pris som männen som grupp får finna sig i att betala för att det är huvudskaligen män som misshandlar och begår övergrepp mot barn.”

Det är ditt citat, ingen annans – ingen ”pådyvlar dig” den åsikten – du har skrivit ner den helt själv!

Anders, jag vill ha lika lön för lika arbete. Jag vill att den bästa ska sättas på högre tjänster oavsett vilket kön denna har. Jag vill att föräldrar delar lika på föräldrarledighet. Jag vill att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar. Jag vill att barn till föräldrar som inte är gifta automatiskt ska ha både sina mödrar och fäder som vårdnadshavare.
Jag vill ha ett 50/50 samhället dvs ett könslöst samhälle där ALLA behandlas lika och jämställs.

Så nu inser jag att du resonerar enligt principen ”You can’t make an omelette without breaking some eggs” när det gäller tillämpningen av vårdnadslagstiftningen. Intressant – sådan rättsfundamentalism hittar man annars vanligen t ex ibland den amerikanska högern…

(Vilket väl bara visar att om du snurrar tillräckligt långt åt vänster så kommer du tillbaks från höger…)

Din ideologiska enkelspårighet är skrämmande – allt, percis allt, som talar för att män som grupp har problem endera förkastas ELLER används som (ofta biologistiskt anstrukna) argument för att stötta trossatsen om den ”Patriarkaaaala struktuuuren”.

Dina hänvisningar till nån antydd sk ”statistik” och det skenbara ”bönräknande” av rättsfall som du svepande hävisar till i ett försök att verka vederhäftig summerar bara till en sak: En första klassens försök till ”förminskning” av meningsmotståndaren. Härskartekniskt rätt tänkt men tafligt utfört!

Det de flesta verkar missa, inklusive Per Ström (eller?) är att med ”underläge” signalerar man att könen är precis likadana och om ngt kön är i underläge så beror det på någon slags strukturfel. Det finns en oerhörd mängd psykologisk och biologisk forskning som dock visar att könen inte alls är likadana. En av dessa skillnader är att i stort sett oavsett vilket test man använder sig så kommer några män att prestera sämst och nägra män att prestera bäst. Män uppvisar alltså större spridning i sina färdigheter än vad kvinnor gör. Vi såg t ex för en månad sedan att Expressen publicerade namnen på de fem personer som under alla dessa år lyckats få alla rätt på högskoleprovet, och alla fem var män. Skulle man publicera de fem sämsta skulle man säkert också finna män. Sedan har vi då skillnader i olika förmågor och test efter test visar att kvinnor, som grupp, bla presterar bättre vid språkliga tester och män bla presterar bättre vid logisk problemlösning. Så det där med underläge är rena nyset om man inte analyserat vad skillnaderna kan tänkas bero på.

Olle: ”Per Ström överdriver ju naturligtvis och hans ovilja att se strukturella samband i de här frågorna är beklaglig.”

Utan att ha läst psykologisk- eller biologisk forskning om skillnader mellan könen tycker jag du inte alls ska beklaga dig om vad Per Ström anser, eller inte anser. Det är minst lika beklagligt att du utgår från att könen är likadana, dvs prestera likadant, gör samma val osv. Tycker du inte själv att det är lite oigenomtänkt att endast förutsätta att de samhällsmässiga skillnader som könen uppvisar måste bero på strukturella skillnader? Namnet för detta är cirkelresonemang. Genusvetare gör ofta samma misstag, de analyserar t ex hur förskolelärare beter sig mot killar och tjejer. Om nu killar och tjejer beter sig olika redan från början så är det klart som tusan att lärarna rättar sig efter det. I det här fallet har forskare funnit skillnader bland manliga och kvinnliga spädbarn som visar att killarna, som grupp, fokuserar mer på föremål och tjejerna mer på ansikten och att killarna uppvisar ett mer aggressivt beteende.