Detta år, år 2008 är det 40 år sen 1968. Från det året har jag ett av min första minnen som gäller Vietnamkriget. Jag (12 år gammal) och pappa såg på nyheterna. Det handlade om Tet-offensiven och min far jublade. Amerikanerna fick på nöten. USA fick på nöten. Så kändes det när man såg nyheterna. Så var det dock inte i verkligheten på marken. Offensiven tog i själva verket mycket av kraften ur FNL och därefter stod Nordvietnams armé för de viktigaste stridsinsatserna i befrielsekriget. Men Tet-offensiven skapade ett hopp. Ett hopp om att USA kunde besegras.
Överhuvudtaget skapade 1968 hopp. Studenternas uppror i USA, Frankrike, Tyskland och på många andra ställen. Arbetarnas uppror i Frankrike, strejkvågen över västvärlden som stratdes året efter som en följd av vad som hände 1968. Det var hoppets tid.
Det var också då som grunden lades till mycket av den frihet vi idag tar för given. De rörelser som föddes då och där är grunden till att vi idag har en någorlunda fungerande kollektivtrafik i Europa. Utan oss som protesterade på 1970-talet hade spårvägen i Göteborg inte funnits kvar. Prostituerade hade varit kriminella och kvinnors rättigheter så gott som obefintliga i en del västländer. Det var vi som klagade, som gnällde, som hade visioner, som protesterade. Det var vi som skapade det moderna samhället.
Medan de andra, liberalerna, moderaterna, centerpartisterna, högertyperna, fascisterna och alla de andra. De ville inte ha några förändringar. Likadant då som nu. Det är bara att köra på sa de. Men vi protesterade. Vi stoppade DDT, vi stoppade kvicksilver. Vi gjorde så vi kan äta sötvattensfisk. Vi räddade djurarter. De borgerliga gjorde inte ett skit. De tyckte det var bra som det var. Hade de fått bestämma hade världen i dga varit ett avgrundsdjupt förgiftat hål av fattigdom, svält, miljöförstöring och all möjlig annan skit.
Idag är borgarna likadana. Det är bara att köra på tycke de. Vi behöver inte förändra nåt säger de. Marknaden fixar allt är deras mantra. Men låter vi dem hållas blir det risk för smma skit igen. Det finns då en allvarlig risk att världen hamnar i samma förgiftade djupa hål av svält, fattigdom och elände som de försökte få ner oss i på 1960-talet och 1970-talet. Låt oss sätta stopp för det. Låt oss protestera, låt oss gnälla. Låt oss vara kritiska. Ty det är sånt som utvecklar världen.
Det är vi i vänstern som har förändrat världen till det bättre de senaste 100 åren. De till höger har bara gjort det värre. Vi var kritiska till stalinismen och Sovjet-systemet. Vi hade inte rätt i allt. Vi var kritiska till kapitalismen. Vi förutsåg inte allt. Vi är kritiska till stalinismen. Vi är kritiska till kapitalismen. Vi vet inte allt. Vi har inte alltid rätt. Men utan oss hade inte feminismen funnits. Utan oss hade inte kvinnorörelsen funnits. Utan oss i vänstern hade inte miljörörelsen funnits. Utan oss hade miljöförstöringen varit värre. Utan oss hade religionen varit starkare.
Så låt oss fortsätta vara kritiska, låt oss fortsätta gnälla, låt oss fortsätta försöka göra uppror.
Intressant?
Borgarmedia: AB1, AB2, AB3
Andra bloggar om: Tet-offensiven, Miljörörelsen, Feminism, Kvinnorörelsen, Protester, Göteborg, Det är rätt att göra uppror, Vietnam, Vänstern, Miljö, Politik, Samhälle, Vietnam, 1968
———————————————————————–
Några andra som är gnälliga och kritiska: Jinge om förtryckarstaten Israel och Carl Bildt, Rawia Morra om förtryckarstaten Israel, Hanna Löfqvist om förtryckarstaten Israel och Lasse om Carl Bildt och förtryckarstaten Israel.
Gud bevare oss för 68vänstern.
Den har enbart ställt till det under sin framfart.
Du menar väl inte på fullt allvar att kreditera 68vänstern för de exempel Du tog.
Förvillade kvinnor i gruppen såg till att förstöra för sina systrar vad gäller pappabidrag och pensioner, de skulle minsann visa att de kunde stå på egna ben vilket de inte kunde i realiteten.
Det är underbart att veta att de aldrig kommer tillbaka ,de är avslöjade.
Nja, 1976 var nog spårvägen i Göteborg definitivt räddad. Den kapacitet som fanns och finns i spårvägen gick helt enkelt inte att ersätta med buss allenast och miljöargumenten fanns redan då. Skulle den lagts ner, skulle det nog varit före femtio- och sextiotalets stora utbyggnader eller om stadsbanan blivit verklighet.
Oj oj nu är bloggaren ute på djupt vatten och är inte simkunnig.
Snart kommer ett inlägg att vänstern uppfann hjulet etc.
Kan säga en sak iaf om vänstern att de är väldigt duktiga på historieförfalskning. Saknar all form av självrannsakan.
Konstigt att Socialistiska Partiet inte har större framgångar i valen när ni har gjort allt för mänskligheten….
Jag håller med förgående skribent. Om nu vänstern gjort allt detta, för (s) ingår väl i högern? Hur kommer de sig att de samlade vänsterpartierna, det är väl tre trotskistiska?, inte når upp till 1% av rösterna, tillsammans?
Är folk så otacksamma?
Du glömde dessutom att det var vänstern som startade Volvo. Som startade Ericsson. Öppnade den första HM butiken. Dessutom tvingade vänstern genom demonstrationer fram de första bypassoperationerna i Sverige.
Att du glömde detta?
Och kom du ihåg 1968 när vänstern, som de demokrater man alltid varit, demonstrerade mot diktaturen på Kuba, kulturrevoulutionen i Kina och Sovjets ockupation av de baltiska staterna och förtrycket av Östeuropa. Det var tider det…….
Jag tror inte du innerst inne tror själv på vad du skriver. I så fall så får du läsa på.
I en debatt om du påstod detta skulle du bli totalt överkörd. Eftersom det mesta är falsk historiebeskrivning eller kanske bara en dröm från en medlem i en rörelse som inte haft något inflytande över svensk politik överhuvudtaget.
Visst är det vänstern som har stått och står för de goda krafterna i världen, det tycks mig helt uppenbart. Därmed inte sagt att högerkrafterna inte har fört utvecklingen framåt vad gäller vad gäller tillväxt och BNP. Men utan det goda som vänstern står blir de långsiktiga konsekvenserna förödande då man ensidigt prioriterar ekonomisk tillväxt, det visar sig på alla områden nu.
Jag är så tillväxtfientlig att jag hellre ser att mina barn och barnbarn får växa upp i ett mer jämlikt samhälle där man strävar efter hållbarhet istället för maximal tillväxt till varje pris, där man värderar kulturella, sociala mellanmänskliga värden mer än ekonomi och materiell standard, där man känner ansvar för djur och natur och vår gemensamma miljö och minimerar riskerna vid utvinning av naturresurser och energiproduktion.
Detta har sin grund i oro för framtiden när jag ser hur det ser ut idag och med tanke på mina barns framtid, men för högermänniskor framstår jag antagligen som värsta kommunisten som vill föra samhället tillbaka till stenåldern.
För högern verkar det bara rymmas en tanke i taget i huvudet, man tar ut riktningen efter karta och kompass sen kör man på oavsett hur verkligheten ser ut, är inte stupet med på kartan finns det inte och man går med full fart rakt emot det…
”Visst är det vänstern som har stått och står för de goda krafterna i världen”
Det här är bland det mer naiva jag läst. Helt ärligt. Människor med goda avsikter finns överallt, i alla läger. Det som skiljer är metoderna för hur man vill lösa problemen. Det finns inga riktiga politiska krafter – med undantag för diverse underliga extremiströrelser – som vill att människor skall ha en hemsk tillvaro; om man fortfarande tror det i vuxen alder är man grundlurad. Man kan vara förblindad av ideologi, vilket förekommer till vänster liksom till höger, men det ändrar inte grundinställningen.
Sen kan man tillägga att grönt tankegods är en rätt ny företeelse pa vänsterkanten. Back in the day var det ju ”socialism är elektrifiering” och samhällets totala mekanisering som gällde…
Det gröna tänkandet kom in i vänstern på 60-talet och blommade ut på 1970-talet. Vänstern dominerade miljörörelsen i 70-talets Sverige (dvs när den moderna miljörörelsen startades)
Jag förstår inte, vad är det ni menar att högern gjort? På vilket sätt har högern stärkt positionerna för arbetarklassen i Sverige? På vilket sätt har högern slagits för miljön eller för kvinnofrågan?
Jag kan ärligt talat inte komma på någonting bra som högern i Sverige gjort, de har ju varit emot allting som varit progressivt och bra. Och det är de ju fortfarande även om den låtsas annorlunda. För att citera Pierre Bourdieu om den nya högervågen: ”en revolution som återställer det förflutna, men som presenterar sig som progressiv, en revolution som omformar tillbakagång till framsteg, till den grad att de som motsätter sig denna tillbakagång kallas bakåtsträvare”.
Giles:
Det är lite av en begreppsskymning här, om man med höger menar enbart konservativa krafter eller även liberala (som egentligen inte är enkla att placera inom höger-vänster-dikotomin).
Jag vet att Anders brukar använda ”höger” även om liberala krafter titt som tätt och dessa har verkligen kommit med bidrag till samhället. Jag har inte speciellt mycket till övers för varken gammelsocialism eller konservatism eftersom kollektivistiska rörelser i stort sett definitionsmässigt är lika med förtryck av individen – oavsett om det är efter marxistiska eller moralkonservativa riktlinjer det sker.
Och att säga att dagens svenska höger inte blivit mer och mer progressiv i ordets vanliga mening är ju bara oriktigt; jämför deras ställningstaganden under en period typ 1980-2000 och se själv…
Jag räknar in såväl liberaler som konservativa i begreppet ”höger”. Har liberalerna verkligen gjort mer än de konservativa? Och nu snackar vi inte ~1840 eller 1905 (då de säkert var med och drev ett och annat bra) utan om modern tid. Vad gjorde liberalerna under 60- och 70-talet då det hände väldigt mycket i Sverige? Existerade de ö.h.t? Var inte liberalismen en ganska död ideologi då, precis som den håller på att bli idag (fast på ett annat sätt)? Det fanns då inget trovärdigt högeralternativ i Sverige (oppositionen till välfärdsstaten bestod av bittra gamla högerpartister), det var inte för intet som Sture Eskilsson, Curt Nicolin och Assar Lindbeck fick importera lite Friedman och annat nyliberalt tankegods för att få fart på högermaskineriet här i Sverige igen.
”Och att säga att dagens svenska höger inte blivit mer och mer progressiv i ordets vanliga mening är ju bara oriktigt; jämför deras ställningstaganden under en period typ 1980-2000 och se själv”
Visst accepterar högern idag de flesta utav de sociala friheter som vänstern kämpade igenom för 30-40 år sedan, men de står ju fortfarande inte bakom de kamper vi för idag. Kanske gör de det år 2040, vad vet jag, men det tyder i.s.f. endast på feghet och opportunism. I andra frågor, ekonomiska frågor (gillar iofs inte uppdelningen mellan ”sociala frågor” och ”ekonomiska frågor”), så intar högern idag en mer ålderdomlig och bakåtsträvande inställning än vad de alls skulle vågat 1970. På en ekonomisk skala så står högern idag (ja t.o.m. sossarna vågar jag påstå) till höger om vad de gjorde för 30-40 år sedan.
Jag är väl en naiv idiot, men vad jag kan se så är det vänsterkrafter som står för vad jag i alla fall menar med ”det goda krafterna”, de som vill fred, de som vill solidaritet och alla människors lika värde.
Höger eller liberala människor behöver därför inte ha onda avsikter men deras okänsliga agerande utan hänsyn till mänskliga konsekvenser ger tyvärr ofta försämrad livskvalitet på individplanet, ökade klyftor och ökade problem med kriminalitet och missbruk i samhället, ökad militarisering och militära insatser för fred ger ökade spänningar i världen och mer krigande och dödande av oskyldiga.
I förlängningen alltså, men så tänker förstås inte de flesta till höger, de är nog ofta mer naiva och blint ideologiskt styrda än vad jag är egentligen.
Jag är lite för ung för att kunna regogöra för specifikt svenska förhallanden under sjuttiotalet mer exakt, men nog var det relativt stor samsyn mellan de liberala och vänstern inom ett stort antal sociala fragor, med de konservativa som motpol? Vad gäller ekonomin kan ju bara sägas att ”We are all Keynesians now” gällde sedan krigstiden fram till dess att Friedman och monetarismen gjorde rent hus med de teorierna pa sjuttiotalet. I hela världen. Och än mer i Sverige än pa andra hall, med den socialdemokratiska hegemoni som ända var ett faktum, trots borgerligt styre under nagra ar. Uppenbarligen fanns ju ett visst matt av liberalism i form av nämnda näringslivsherrar, om än att de politiska partierna inte var sa livfulla. Pa det sociala planet har liberaler iaf varit aktiva.
Apropa dagens höger eller liberaler om du vill: Det är en sak att acceptera de sociala friheterna som vänstern ocksa vurmar för och en annan att acceptera de metoder som oftast läggs fram för genomförandet. Det är för en övertygad liberal omöjligt att ställa sig bakom kollektivistiska tillgrepp som t ex kvoteringslagstiftning. Det är inte feghet och opportunism att sta upp för individens rätt – det är konsekvens.
Det är till slut en ren definitionsfraga med högst ideologisk färgning att säga att den ekonomiska politiken hos dagens höger är bakatsträvande. För mig är den inte nödvändigtvis det, utom när de sysslar med bibehallande av subventioner och bidrag – bort det! Det kan ju inte definitionsmäsigt vara sa att mer statlig inblandning = progressivitet och framtidsanda? Nu är jag ju själv klassisk liberal med Hayek och Friedman som favoriter, men jag tror att bägge sidor tenderar att ha de politiska skygglapparna pa. Jag vet att jag har det ibland. 😉
Vänsterflummarna slår nya rekord i historieförfalskning.
Vänstern som under 60-80-talet flörtade hejdlöst med länderna bakom järnridån.
Gustav – svar nej. Det fanns ingen samsyn mellan liberaler och vänster då.
Anders:
Det later rätt kategoriskt, tycker jag – fast det kanske är utefter vad du betraktar som vänster? Folkpartiet, om man far ta dem som liberaler, har ju t ex haft en mycket stor samsyn med socialdemokraterna under stora delar av nittonhundratalet vad jag vet – pa gott och ont givetvis. I atskilliga fragor. Det gick ju t o m sa langt att vissa ur FP/ungdomsrörelsen engagerade sig för en del tvivelaktiga befrielserörelser under koloniernas frigörelseperiod… nagot som ännu mer förenar dem med vänstern. Givetvis inte positivt, men det är ju definitivt en fraga om samsyn.
Men visst är det nog sa generellt att de ”riktiga” liberalerna (i mitt tycke) gick i ide ett bra tag och inte atervände förrän med Friedman…
Under 70-talet pressades alla partier åt vänster på grund av vänsterns höga aktivitet och på grund av arbetarkamp (strejker etc). Men det fanns ingen samsyn mellan socialdemokrater och det då socialliberala folkpartiet.
Lika lite som det idag finns en samsyn mellan de socialliberala socialdemokraterna och de nyliberala partierna Cp, Fp och M.
Man kan inte heller, som många borgerliga kommentarer gör, begränsa politiken till parlamenten. Den viktiga politiken bedrivs ofta utanför parlamenten och där var det och där det vänstern som drev och driver på för att få förbättringar.
Tack! Jag skulle inte skriva under pa att det inte finns samsyn mellan S och alliansen, men ändock upplysande och klart. Du har helt rätt om det utomparlamentariska arbetet. Liberaler har varit sorgligt daliga pa att engagera människor i deras vardag.
Däremot har ju hela fältet rört sig i liberal riktning, sa nagot har de/vi ju gjort rätt… för den fortlöpande historiens oundgänglighet, den existerar inte, oavsett vad Marx trodde. 😉
Det finns samsyn mellan alliansen och socialdemokraterna i många frågor. Det anser jag också. Samtidigt finns det en gradskilland och på andra områden ingen samsyn.
Men kom ihåg, historien har inte tagit slut. Om mitt partis syn på kapitalismen och historien, läs gärna Ernest Mandel.
”Vad gäller ekonomin kan ju bara sägas att ‚ÄúWe are all Keynesians now‚Äù gällde sedan krigstiden fram till dess att Friedman och monetarismen gjorde rent hus med de teorierna pa sjuttiotalet. I hela världen.”
Vilket visserligen aldrig hände. Hur som helst så är ju Friedman och den ekonomiska nyliberalismen i dag sönderplockad av kritiska ekonomer. Det är ju bara några kids på Flashback som fortfarande kör renodlat på den linjen.
Elake Måns:
”Vänsterflummarna slår nya rekord i historieförfalskning.
Vänstern som under 60-80-talet flörtade hejdlöst med länderna bakom järnridån.”
Skjut dig inte i foten nu, för ditt påstående är ju i sig på snudden av historieförfalskning. Det var inte någon specieltl stor andel av den svenska vänstern som flirtade med Sovjetunionen så sent som på 60- och 80-talet. Helvete, t.o.m. de mest extrema leninistsekterna hade vänt sig mot östblocket vid det laget.
Dagens diktaturkramare återfinns i den borgerliga alliansen där ministrar åker och flanerar i Kina och snackar om landets stora framgångar. Att landet går starkt ekonomiskt är ingen ursäkt för någonting, Sovjetunionen innehar mig veterligen fortfarande världsrekordet i ekonomisk tillväxt, men om någon vänsterpartist t.ex. skulle få för sig att säga något gott om Sovjetunionen så skulle det likt förbannat ta hus i helvete. Men den brutala diktaturen Kina kan man visst gulla med hur som helst.
Och man behöver förstås inte nämna att liberaler hellre lägger ner sin tid på att kritisera verkliga eller inbillade brister i Venezuela och snacka om hur landet ”står på branten till diktatur”, än att diskutera det högerstyrda grannlandet Colombia som kanske är det värsta sydamerikanska landet att leva i, där socialister och andra som törs kritisera nyliberalismen förföljs och avrättas av paramilitärer och dödsskvadroner. Men det landet är visst en demokrati likt förbaskat och hur som helst ingenting värt att kritisera om, för där så respekterar man åtminstånde miljardärernas äganderätt.
Giles:
Man kan ju inte säga annat än att den Friedmanska, monetaristiska skolan blev tongivande och har varit det i uppemot trettio ar i den ekonomiska vetenskapen..? Därmed inte sagt att de hade rätt i allt, men däremot hade de ett alternativ när andra stod handfallna inför stagflation och annat. Ungefär som Keynes vid krigstiden. Och det är fler än ”kids pa Flashback” som fortfarande är monetarister, det kan jag garantera. Däremot är det ju bra att man arbetar vidare med ekonomiska teorier och visst är det lite renässans för Keynes idag t ex? Tes, antites och syntes. 🙂
Sen kan jag ju säga att om man inte ser de mänskliga likväl som de ekonomiska framstegen i Kina – och de hänger ihop – da är man blind. De är pa rätt väg och det bör man väl stödja? Det brukar ju vara vänsterns inställning till demokratiskt bristfälliga regimer iaf, att man bör ha kontakt och föra dem in pa rätt väg… men det är inte okej när liberaler gör det, eller? Eller om det är i marknadsekonomisk öppnare riktning och inte statssocialistisk man rör sig? Visst är det inkonsekvent att inte halla samma typer av kontakter med alla nationer, men man bör kritisera där det görs fel, inte där det görs rätt – och rätt är lika med öppenhet.
Venezuela har säkert fatt för mycket uppmärksamhet och Colombia för lite, men det ligger väl i den internationella politikens vindlingar och irrvägar, kanske? Israel/Palestina har genom tiderna fatt alldeles för mycket uppmärksamhet av hela världen, t ex… hur manga konflikter i Afria och Asien har inte skördat hundrafalt mer liv men rönt nära nog ingen uppstandelse? Jag är hursomhelst överygad om att ingen sann liberal stödjer AUC eller repressiva regeringsinsatser likt dem i Colombia – lika lite som de stöjder FARC.
Anders S:
Kul att nästan bli anklagad för historieförfalskning av en vänsterextremist. Det är, om något, humor!
Att påstå att vänstern inte hade djupa kontakter med länderna bakom järnridån är lögn och förbannad dikt.
VPK:s kontakter fortsatte in på 80-talet.
Svårt att ta dig på allvar när det gäller Colombia då du anser FARC vara en legitim rörelse vilket för mig är helt otänkbart och oacceptabelt.