Kristina Berglund skriver i SVD att skyskrapor inte alls ger tätare stad. Detta beror enligt henne på att skyskrapor måste stå glesare än andra hus för att solen ska komma åt etc. Men verkligheten talar ju mot henne. Manhattan är ju en mycket tät stad. Med höghus och skyskrapor i kvartersbebyggelse. Detta är ju något som berglund också erkänner
Det finns icke-fungerande miljöer på Manhattan också, exempelvis i Manhattan Valley. Detta område består till stor del av höghusbebyggelse som ser ut som våra förorter. Gator har kapats. Kvarteren som sådana finns inte kvar. Husen står långt från gatan osv. I dess ”projects” finns en mängd sociala problem, för det är också fattiga som bor där. Sådana kvarter ger heller ingen tät stad.
Det handlar alltså inte i första hand om hur höga husen man bygger är. Det handlar om hur man bygger. Äkta kvartersbebyggelse ger tätare och miljövänligare stad, oavsett hur höga husen är. Men högre hus ger ännu tätare stad om de byggs i kvarter. Enskilda solitärer till höghus ger dock inte en tätare stad. Där har Kristina Berglund rätt.
Solljus och liknande lokala miljöproblem behöver dock inte vara problem i städer som Göteborg och Stockholm, kuperade och i Stockholms fall uppbrutet av vatten. Byggs en höghusstad längs med Mölndalsån i Götebrog så innebär en tät bebygelse med kvarter och höghus där inga egentliga problem med ljus och luft. Detta genom att man inte kan bygga så enormt brett. Samma sak uppstår naturligvis i Stockholm med allt vatten överallt.
Så nog för att Mikael Söderlunds visioner inte är så bra. Höghus och skyskrapor för höghusens skull är ingen vettig väg att gå. Men det är inte Kristina Berglunds heller. För ett flerkärnigt och utbrett Stockholm kommer att öka bilismen. Inte minska den.
Intressant?
Borgarmedia: GP1, GP2
Andra bloggar om: Stockholm, Mikael Söderlund, Kristina Berglund, Skyskrapor, Höghus, Miljö, Stadsplanering, Bilism, Politik, Samhälle
Relaterat:







Pingback: Stadsplanering i Göteborg och Stockholm | Svensson