Skyskrapor ger visst tätare stad

Kristina Berglund skriver i SVD att skyskrapor inte alls ger tätare stad. Detta beror enligt henne på att skyskrapor måste stå glesare än andra hus för att solen ska komma åt etc. Men verkligheten talar ju mot henne. Manhattan är ju en mycket tät stad. Med höghus och skyskrapor i kvartersbebyggelse. Detta är ju något som berglund också erkänner

Det finns icke-fungerande miljöer på Manhattan också, exempelvis i Manhattan Valley. Detta område består till stor del av höghusbebyggelse som ser ut som våra förorter. Gator har kapats. Kvarteren som sådana finns inte kvar. Husen står långt från gatan osv. I dess ”projects” finns en mängd sociala problem, för det är också fattiga som bor där. Sådana kvarter ger heller ingen tät stad.

Det handlar alltså inte i första hand om hur höga husen man bygger är. Det handlar om hur man bygger. Äkta kvartersbebyggelse ger tätare och miljövänligare stad, oavsett hur höga husen är. Men högre hus ger ännu tätare stad om de byggs i kvarter. Enskilda solitärer till höghus ger dock inte en tätare stad. Där har Kristina Berglund rätt.

Solljus och liknande lokala miljöproblem behöver dock inte vara problem i städer som Göteborg och Stockholm, kuperade och i Stockholms fall uppbrutet av vatten. Byggs en höghusstad längs med Mölndalsån i Götebrog så innebär en tät bebygelse med kvarter och höghus där inga egentliga problem med ljus och luft. Detta genom att man inte kan bygga så enormt brett. Samma sak uppstår naturligvis i Stockholm med allt vatten överallt.

Så nog för att Mikael Söderlunds visioner inte är så bra. Höghus och skyskrapor för höghusens skull är ingen vettig väg att gå. Men det är inte Kristina Berglunds heller. För ett flerkärnigt och utbrett Stockholm kommer att öka bilismen. Inte minska den.

Intressant?
Borgarmedia: GP1, GP2
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Intressant! Visste inte att området du beskriver kallades Manhattan Valley. Fick googla på det, och upptäckte att det var just där jag bodde när jag var i New York i mellandagarna. Det var onekligen en påtaglig förortskänsla på området (vilket inte hindrar att jag uppskattade lugnet där).

  • Det finns egentligen bara ett att säga emot höghus, något Sthlms stadsbyggnadskontor upptäckte när man projekterade Södra Stationsområdet.
    Det är att som vanliga bostadshus fungerar de inte bra, det blir för anonymt med alltför många människor i samma hus vilket leder till att ingen tar personligt ansvar för något. För att man ska undvika vandalisering brukar det därför krävas vakter. Vilket bl.a. innebär att höga hus fungerar utmärkt i överklassområden där man har anställt tjänstefolk som sköter allt, men inte lika bra i underklassområden där folk får sköta sina hus själva.
    Åtminstone var det vad Torsten Westman påpekade på ett debattmöte om Södra Statins-områdets framtid i början av 80-talet.
    Men inget hindrar ju att man t.ex. bygger ett tiovånings bostadshus ovanpå ett tiovånings hotell eller ett tiovånings kontorshus.
    Vid en strand kan sånt fungera bra. Det motverkar dessutom s.k. gränsvacuum, dvs den kallbrand som börjar inträda långt före gränsen i en stad för att för få har vägarna förbi.

  • Anders_S

    Det verkar fungera utmärkt i medelklassområden också. Exempelvis Upper West Side i New York. Där finns inga portvakter i de flesta hus. Men de är ju inte så himla höga egentligen, 10-20 våningar, bortsett från alla låga brownstones. Husen på överklassens Park Avenue på Upper East Side är inte heller högre dom. De husen har dock portvakter.

    Att man behöver portvakter behöver väl inte vara ett problem. I alla områden som är låga och ligger på tvären finns ju fastighetsskötare. Att samma bostäder står på höjden innebär ju inte att det är svårare att ha fastighetskötare. Att också betala portvakt är det kanske många som tycker vore bra.

  • Det är möjligt att Stockholms stadsbyggnadskontor överdrev ett inte särskilt stort problem, då 1982.
    Däremot håller debatten ja eller nej till höghus på att bli till ett problem. Kärnan kommer bort. Ingen fokuserar på vad som gör en stad bra. Diverse charlataner typ Stockholms m-borgarråd Mikael Söderlund saftar på med ett ”bygg höghus så blir allt bättre”. Och så får vi garanterat ett dussin solitära höghus i parkeringsplatser och staden har inte blivit ett dugg bättre för det.
    1963 formulerade anti-motorvägsaktivisten Jane Jacobs i sin klassiska bok The death and life of great American cities de fyra principer som måste vara uppfyllda för att stadens sociala liv ska fungera:
    1. Hög täthet. Låt gå för höghus, men långt viktigare är att man utnyttjar marken optimalt.
    2. Blandning av aktiviteter. Bostäder, arbetsplatser, service på samma ställe.
    3. Inga barriärer som klyver stan, typ motorvägar eller ingenmansland mellan förortsstadsdelar. Stan ska vara kompakt. Inte heller några stora kvarter ty de fungerar som barriärer.
    4. Gott om gamla billiga hus. Ty intressanta aktiviteter har sällan gott om pengar. Det nyskapande är alltid fattigt, även om detta nyskapande i ett senare skede kan bli en kommersiell succé.
    I detta spelar alltså höghus en marginell roll. Av debatten just nu ser det ut att vara det viktigaste.
    Jacobs bok kom ut på svenska så sent som för ett par år sen.
    Mer om debatten finns på http://www.alternativstad.nu/allmanningar/centrum.html

  • Anders_S

    Jan – så rätt du har. Och så rätt Jane Jacobs hade.

  • Pingback: Stadsplanering i Göteborg och Stockholm | Svensson()

  • Jan – jag håller helt med dig i dina resonemang. Höghusfrågan flyttar fokus från den långt mer intressanta frågan om hur staden byggs. Höghus är sällan varken motiverade eller lämpliga om det inte råder brist på mark och om de inte ingår i den lokala byggnadstraditionen. Själv bor jag i Karlstad och där ägnas allt för stor möda åt höghusdebatt. Här handlar det inte längre om stadsmiljö utan om ett antal gubbar som vill visa någon sorts tecken på framsynt handlingskraft och göra avtryck i tiden innan de blir för gamla, krasst uttryckt. Tyvärr lider ofta stadsbyggnadsnämndens ledamöter av samma svaghet. På det stora hela haltar hela stadsbyggnadsdebatten i Sverige betänkligt i Sverige idag. Och under tiden förlorar alla på det. Städerna blir allt mindre stadsmässiga och tappar attraktionskraft. Exploatörerna bygger låga utspridda punkthus där de skulle kunna bygga tät, hög kvartersstad och tjäna mycket mer pengar. Och människorna får trista, urlakade, segregerade och utglesade stadskärnor dör de blir allt mer bilberoende. Alla förlorar. Men ingen gör något. Visst är det märkligt?

    Völkommen att kika in och kommmentera på http://operationkarlstad.wordpress.com

    Stadsmiljöhälsningar,

    Peter Sörensen, Karlstad

  • Ursäkta felstavningarna. Vådan av ett amerikanskt tangentbord :-).