I brist på politik…

…så gör Mona Sahlin politiken till personpolitik. Eftersom socialdemokraterna saknar, eller i alla fall inte har uttryckt nån egen politisk vision. Eller ska vi säga att man saknar en politisk linje som egentligen skiljer sig från alliansens. Därför ligger Sahlin lågt. Om socialdemokraterna skulle representera sin politik skulle den låta som ett eko av borgaralliansens politik. Med små och obetydliga ändringar.

Så för att dölja att man också har en politik, som folket i Sverige faktiskt dömer ut, gör socialdemokraterna om politiken till en slags kamp om symboler och personer. Därför petas nu Per Nuder av Mona Sahlin. Vanligt folk förs bakom ljuset och röstar på socialdemokraterna i förväntan om en ny arbetarvänlig politik. Men det man kommer att få är i grunden samma politik som den som alliansen för.

En politik av omfördelning från fattiga till rika, av privatiseringar och nedskärningar, en arbetarfientlig politik. Om Mona Sahlin började prata politik skulle det gå upp för opinionen att socialdemokraterna står för samma politik som borgaralliansen. Resultatet skulle bli en ökning i opinionssiffrorna för Miljöpartiet, Vänsterpartiet och tyvärr också Sverigedemokraterna. Förmodligen också för övriga partier, där småpartier som Feministiskt Initiativ och Sociallistiska Partiet återfinns.

I brist på politik förvandlas politiken till teater utan innehåll, till teater utan verkliga politiska alternativ. Men med skådespelare och statister. Med tomma och innehållslösa repliker. Och de borgerliga tidningarna ställer upp på det. Det spelar med i teatern

Intressant?
Bloggat: Claeskrantz, Erik Laakso, HBT-sossen, Monica Green, Ett hjärta rött, Jinge
Borgarmedia: SVD1, SDS1, SDS2, HD, DN1
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Advertisements