Könsstrukturerna i samhället

Drabbar de både kvinnor och män? Det menar i alla fall en grupp jämställdhetsforskare på Aftonbladet debatt:

Mer än dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. 70 procent fler män har inte en enda nära vän. Fem gånger så många pappor som mammor tappar helt kontakten med barn de inte bor tillsammans med. 63 procent av allt anmält våld riktar sig mot män.

Tittar vi på skolresultaten blir bilden än mer nedslående. Över 30 procent fler pojkar än flickor når inte målen i årskurs 9. 60 procent av studenterna vid högskolan är kvinnor.

Ström har med andra ord slagit huvudet på spiken. Samhällets könsstrukturer och könsroller drabbar pojkar och män, precis som de drabbar flickor och kvinnor, i form av stängda dörrar och ohälsa. Mansforskningen har belyst detta i mer än 20 år. För feminismen är det en självklarhet.

Jag tror de har fel. De som drabbas av förtryck är de som tillhör den underordnade gruppen. Att vissa problem är vanligare bland män har ingenting med det att göra. Allt kan inte förklaras utifrån kön. Lika lite som att precis allt kan förklaras utifrån klass.

Inte heller blir artikelförfattarna trovärdigare när det längre ner i artikeln kommer med en uppgift som är mycket svår att kontrollera och som dessutom verkar lite konstig. De uppger nämligen att 16 000 kvinnor varje år anmäler en närstående man för våldsbrott riktat mot henne. År 2007 anmäldes 27 000 fall av misshandel mot kvinnor och 12 500 fal av sexualbrott (majoriteten av dessa är riktade mot kvinnor) (källa: BRÅ).

En viss del av misshandelsanmälningarna (enligt uppgifter i olika utredninagar kan det var så mycket som 10%) är försäkringsbedrägerier och många är ingen misshandel alls. Överanmälan för mord är cirka 130%. Förmodligen är inte överanmälan på misshandel så stor. Så låt oss räkna med att det verkliga antalet anmälningar som rör verklig misshandel av kvinnor är cirka 20 000.

Är det då troligt att 16 000 kvinnor varje år anmäler sin man etc för våldsbrott? Nej, det är det inte. (detta oavsett om det är 27 000 eller 20 000 verkliga anmälningar) I själva verket är det så att det är samma kvinnor som drabbas om och om igen. Dvs antalet kvinnor som anmält en närstående man är betydligt lägre än de 16 000 (jag begriper inte ens hur de fått fram siffran) som forskarna låter oss tro att det är (samma sak gäller sexbrottssanmälningarna, det är samma kvinnor som drabbas om och om igen, det är alltså inte 12 000 kvinnor som drabbats). Genom att de på detta sätt slirar på sanningen har det enligt min uppfattning gjort sig totalt icke-trovärdiga och deras argumentation är följaktligen inget att bry sig om. Dessutom är den ju inte ens verksam mot snälla manschauvinistiska töntar som Ström och deras argument.

Sant är förstås att män oftare misshandlar kvinnor är tvärtom. Men i det stora hela är dett faktiskt ett mindre problem (om än fruktansvärt för den det drabbar). Det stora jämställdhetsproblemet handalr om löner, arbetsvillkor, dubbelarbete och liknande mer vardagliga sker. Men såna saker ger inte så stora rubriker och intresserar inte tidningarna så mycket. Dessutom ställer det frågan om kollektiva lösninagr på dagordningen. Något som inte är populärt idag. Varken i universitetsvärlden eller politiken.

Därför sysslar hellre debattörer och forskare med mer populära och smaskiga saker, som exempelvis våld mot kvinnor, eller att sprida fördomar och fixa idéer om prostitution som inte stämmer. Nu ska sägas att jag inte är överens på detta område med kamferdroppar (som jag länkar till) eller Isabella Lund, men jag anser att man alltid måste vara sanningsenlig (debatten om prostitution får jag dock ta nån annan stans).

Inte heller är det sextrakasserier som är det största eller viktigaste problemet på våra arbetsplatser. Det är en annan fråga som upptar alldeles för mycket av debatten.

Återigen, det är mer vardagliga problem som är de viktiga. Sånt som varför kvinnor på exempelvis bagerier har de tyngsta, arbetssammaste och sämst betalda jobben. Medan männen har de bra betalda jobben som inte kräver fysisk ansträngning. Sånt är de verkliga jämställdhetsproblemen. Men sånt intresserar inte medelklassfeminister eller forskare i feminism. Därför det är osexigt och kräver kollektiva lösningar. Exempelvis sånt som stopp för individuella löner, införande av arbetsrotation och en vettig arbetsvärderign (värdering av arbetsuppgiften alltså, inte av den som utför arbetsuppgiften).

Kvinnor som grupp är i underordnad ställning som de flesta feminister och socialisternog skulel säga. Pär Ström har därvidlag så fel som han kan ha när han hävdar att män är förtryckta. Men feminismen gynnas inte av att man far med felaktiga uppgifter, diskuterar småproblem istället för stora problem eller säger sådana korkade saker som Wachenfeldt gör. Det gynnar bara sådana åsikter som Pär Ström har och det motverkar i själva verket ett jämställt samhälle.

Intressant?
Bloggat: ett hjärta rött, feministisk vänstertjej, kamferdroppar,
Borgarmedia: SDS, SVD1, SVD2,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

29 svar på “Könsstrukturerna i samhället”

  1. ”Kvinnor som grupp är i underordnad ställning som de flesta feminister och socialisternog skulel säga. ”

    Inte direkt, titta på vårdnadstvister om barn tex…
    Visst finns det många områden där kvinnor är underordnade, men det gör inte ”omvänd” diskriminering bättre för det… två fel gör inte ett rätt…

    Och som sagt var, ”omvänd” diskriminering nonchaleras (eller betecknas tom. som ”bra”), och saker som skulle orsaka folkstorm om det sagts om färgade eller invandrare (eller (GASP) mot kvinnor) är helt OK när de sägs mot män av ”tokfeminister” (notera att (denna subgrupp givetvis är minoritet, men man hör inte mycket klagande från andra feminister på dessa eööer deras uttalanden/påhitt.)

  2. Herregud, det är väl självklart att könsstrukturerna drabbar både kvinnor och män.

    ”Kvinnor som grupp är i underordnad ställning som de flesta feminister och socialisternog skulel säga. Pär Ström har därvidlag så fel som han kan ha när han hävdar att män är förtryckta.”

    Pär hävdar att kvinnor som grupp inte är i underordnad ställning. Jag håller med.

    Det som har skett är snarare att feminismen har fokuserat på kvinnors problem ur ett kvinnligt perspektiv (och det är inget fel i det), men utan att kompletera det med mäns problem ur ett manligt perspektiv så kan man lätt få för sig att kvinnor är förtryckta och att där på andra sidan könsstaketet har män en underbar tillvaro. Så är det inte. Jag tar Pärs engagemang i frågan som en uppmaning till jämställdheststrävare att höja blicken och innefatta män i den strävan.

    Vidare tolkar jag Pärs uttryck ”kvinnoförtryck” som i att ”kallar man det här att män förtrycker kvinnor” då måste man i konsekvensens namn kalla det här andra att kvinnor förtrycker män”. Jag kanske har fel, Jag står iaf inte för att kvinnor förtrycker män, men inte heller för att män förtrycker kvinnor.

    Vad vi har är nedärvda könsroller som vi alla vill bryta oss ur. Det är inte mer männens fel att vi har dessa könsroller. Det är inte mer männens ansvar att vi skall bryta oss ur dessa könsroller. Det är inte heller så att kvinnan är ett större offer för dessa könsroller än vad män är.

    Det är sunt att Pär och andra män kritiserar den slentrianmässiga skuldbeläggning av män-som-grupp som vissa feministiska skolor ägnar sig åt.

  3. Menar ni verkligen på allvar att kvinnor inte har lägre löner och att det inte finns färre kvinnor på välbetalda chefsjobb. Menar ni på allvar att jobb där majoriteten är kvinnor inte har lägre löner än motsvarande jobb där majoriteten är män?

    Om ni menar det så måste verkligen IQ ha fallit åtskilligt under senare år.

    Kommentarerna ovan bevisar också att ni har fördomar om feminister och om folk med andra åsikter än era egna. Jag betvivlar också att ni faktiskt läst mitt inlägg. För ni argumenterar kring saker som inte finns där.

  4. ”Menar ni verkligen på allvar att kvinnor inte har”….(diverse orättvisor mot kvinnor)
    ”Om ni menar det så måste verkligen IQ ha fallit åtskilligt under senare år.”

    Nej då, men uppenbarligen är du lite dålig på läsa…
    (lägg INTE ord i min eller någon annans mun!)

    Var sade någon att inte det sker orättvisor mot kvinnor????
    (har du sett NÅGON som påstår det? (även frånsett från här))
    Diskriminering är fel, varesig det sker mot män eller kvinnor….
    (är precis lika mycket mot bäggedera, två fel gör inte ett rätt…)
    Kvinnor bör/borde också vara på chefsjobb i motsvarande procent som de män som har motsvarande kunskap/erfarenhet…
    Tyvärr är jag inte chef, så jag har inte mycket med dessa att göra (ej heller tycker jg att jag bör straffas för elitens diskrimineringsfall)

    Men saken är det att det är (och har länge varit) fullt OK att påpeka och motarbeta förtryck av kvinnor, men motsatsen påstås antingen inte existera, eller också skall man tåla det (som ”orsak” till att man skall göra det brukar diverse orättvisor mot kvinnnor på 1800- och tidigt 1900-tal, eller kvinnors behandling av talibaner mm. tas upp och ansvar påskrivas samtliga med Y-kromosomer…
    Påtalar man diskrimineringar mot män är man plötsligt ”mot” kvinnor, och allmänt ond av vissa…

    Om man (med rätta) vill ha lika lön för lika arbete oberoende på kön, så får man tex. acceptera att det skall vara rättvisa i tex. föräldravårdstvister om barn mm. också.
    (fråga pappor som orättvist fråntas umgängesrätt om löneskillnaden är värd det?)

    och (detta skrev inte du om, men det har med saken att göra)
    Likaså så får man faktiskt acceptera att det finns galningar innom tokfeminismen (se tex. när låtar där sjungs som antagligen skulle ge straff om ”målen” varit, säg färgade eller judar (eller ännu värre, kvinnor))

    Det är rättvisa (och där inkluderas rättvisa löner) som är det som folk i allmänhet vill ha, inte ”omvänd” diskriminering, som ”tokfeminister” (se manshatarsjungande varianten som exempel) agerar för…

    Likaså är många av vi män (och faktiskt många kvinnor som också ogillar tokfeminister) lite less på höra att det tex. är kollektivt ”männens” fel att några manliga kräk far till thailand och utnyttjar småflickor (medans det naturligtvis inte är kvinnors fel när kvinnliga kräk far till Gambia och utnyttjar småpojkar)

    ”Kommentarerna ovan bevisar också att ni har fördomar om feminister och om folk med andra åsikter än era egna.”

    Absolut inte alla feminister, men ”tokfeminister” (som sagt var, den VÄLDIGT högljudda delen som sjunger manshatarsånger, och propagerar saker som skulle få dom med rätta skulle blivit utbuade och skakade på huvudet åt om det varit riktat mot färgade eller judar)…
    Och tyvärr, ”vanliga” feminister skulle må bra av att kasta ut tokminoriteten och inrikta sig på reell jämställdhet (det går åt bägge hållen som sagt var) , det lär dock inte hända snart…

  5. Det är lite skillnad på att gå ut med bra betyg i skolan som tjej. När en kille inte gör det för att han inte anstränger sig.
    Han kommer ändå tjäna mer än mig. Det spelar tydligen ingen roll att han får sämre betyg. Det är ju det som är det riktiga problemet.
    Att kvinnor oftast har mer kompetens och bättre betyg men ändå inte får samma chanser.

  6. När jag gick i skolan så gick folk ut ur skolan med bra betyg oavsett kön. Det var personer som gick på lektionerna, anstärngde sig och försökte arbeta sig uppåt från en låg sits.
    Dvs.
    Bara för att arbetar flickor får bra betyg så betyder det inte att det finns en orättvisa som drabbar pojkar.
    Det kan mycket väl vara så att kvinnor som känner sig förtrycka försöker hävda sig hela tiden genom att fixa grymt bra betyg, se bra ut etc etc.

    Om man lever i ett samhälle där män gynnas så kommer man försöker påverka detta och ett sätt är att kämpa.
    Flickor kämpar i skolan för att få bra betyg. de sliter häcken av sig.
    Om killar inte känner sig behöva det för att de kanske ändå tror sig kunna förlita sig på annat så oh well.

    Det finns olika bakgrunder till olika problem.

  7. Dvs ”kvinnor är jämlika män, fast bättre…”(suck)!
    (det ”roliga” är att det brukas säga samtidigt man säger att det inte är några skillnader på könen och att alla skillnader därför är konstruktioner)

    Kan meddela att ett antal killar, som jag slet häcken av sig i skolan också, och sedan får jobba densamma av sig med långa timmar på jobbet (vilket iofs. ger skaplig lön och advanceringsmöjligheter)…

    De där killana (och tjejerna) som sket i skolan får förvånansvärt sällan välbetalda jobb (de med höga toppchefer och/eller politiker som föräldrar oräknade!), du träffar dom oftast på Macdonalds nuförtiden…

    Orättvisa löner (för LIKA arbete, inte deltid/heltid eller med övertid inbakad i presenterade månadslönen) är en annan sak, och skall naturligtvis motarbetas, men det är fortfarande inte ”vårt” fel (ej heller en manskonspirations)…

  8. Många betraktar det nästan som något skamligt i att begära rättvisa och demokrati för även kvinnor. Ofta utsätts, speciellt förr, kvinnosakskvinnor ofta för ovidkommande kritik och grymt förtal, så att den bild man inpräglade av dem avskräckte andra kvinnor från att bevaka sina mänskliga rättigheter.

    Kvinnosakskvinnor som ställt krav på fulla mänskliga och sociala rättigheter har betraktats som rabiata och befängda ‚Äùkarlhatare‚Äù. Att män på detta sätt tolkat fullt berättigade och rimliga krav från kvinnor som attacker mot dem själva visar i vilken mån de varit vana vid att breda ut sig på kvinnors bekostnad.

    Kvinnors underläge och mäns övertag har setts som något alldeles självklart.
    Så är det fortfarande i många länder. I en del länder betraktas de mest anspråkslösa krav från kvinnor som chockerande radikala.

    Kvinnors emancipation motarbetas, eftersom den hotar mannen på hans mest sårbara och osäkra punkt, hans ‚Äùmanlighet‚Äù, som just består i detta orättmätiga övertag.

  9. ”att begära rättvisa och demokrati för även kvinnor.”

    Tycker du DET är något, pröva kräva det FÖR män istället…
    (man blir kallad mansgris, får upptryckt alla möjliga saker mansgrisar på 1800-talet gjorde, respektive att man som man är ansvarig för både orättvisor på 1800-talet, talibaners kvinnoförtryck och pedofiler (manliga alltså, kvinnliga på småpojkar i afrika låtsas feminister inte existerar) som utnyttjar småtjejer utomlands…

    Det normala argumentet är att man inte skall få klaga eftersom det finns fler manliga chefer än kvinnliga och det är mitt ansvar och jag skall straffas för det….
    (precis som om jag skulle ha smörat mig till allt gratis eftersom jag är man..)
    ”Ofta utsätts, speciellt förr, kvinnosakskvinnor ofta för ovidkommande kritik och grymt förtal,”
    Kolla vad folk som påpekar förtryck av män utsätts för NU!…
    (se det om ovidkommande kritik/förtal)

    ”Kvinnosakskvinnor som ställt krav på fulla mänskliga och sociala rättigheter har betraktats som rabiata och befängda ‚Äùkarlhatare”

    Inte speciellt nycket nuförtiden, de beteckningarna sparas åt den mer rabiata falangen som sjunger sånger som (med full rätt) skulle resultera i polisåtal om de varit färgade eller judar istället för män som varit måltavlan….
    Likaså ”män är värre än djur” politiker som verkligeen tuggar fradga när hon skall tala om män (stackars hennes egen man appropå det). Notera totala frånvaron av politiker idag som kallar ens dylika klara manshatare för vad de är (samma för politikers ryggradslöshet mot ”tokfeminister” och deras rabiata världsbild…

    ”Kvinnors underläge och mäns övertag har setts som något alldeles självklart”
    Inte minst av (tok)feminister, de är ofta inkapabla att begripa att det inte alltid stämmer (framförallt hos peonerna nedanför maktems människor), och därför måste fantisera ihop manskonspirationer och blunda för fakta när det inte ”stämmer” med teorierna (kvinnliga pedofiler i Gambia, våld i lesbiska förhållanden, vårdnadstvister för att bara ta ett par exempel)
    (att det inte är så kul alltid hos fanatiska muslimer att
    vara kvinna där är faktiskt inte manlige medelsvensson i sveriges fel heller…)

    ”Kvinnors emancipation motarbetas, eftersom den hotar mannen på hans mest sårbara och osäkra punkt, hans ‚Äùmanlighet‚Äù, som just består i detta orättmätiga övertag.”

    Eh, näe, det vore kul om du tex testade läsa vad han skriver istället för att anta att man är mot jämlikhet….
    Dörren sväner åt bägge hållen, vill man ha bort orättvisor får man stå ut med att orättvisor åt andra hållet också bör tas bort…
    Som sagt var, två fel gör inte ett rätt!

  10. ”Det är lite skillnad på att gå ut med bra betyg i skolan som tjej. När en kille inte gör det för att han inte anstränger sig.”
    Och när en kvinna får låg lön är det för att hon inte anstränger sig? Detta visar ju gång på gång att områden där män missgynnas ignoreras eller förlöjligas. Män får sämre betyg i skolan – de är dumma, lata etc. Kvinnor får lägre lön på arbetet – de är motarbetade, ”patriarkatet”, mörkermän i bastun etc.

    Det har visats i undersökningar att prov där kvinnor får sämre resultat anpassas för att jämna ut resultaten men inte tvärtom. Dessutom får män generellt sett bättre resultat på de nationella proven men ändå sämre betyg. Även på högskoleprovet får män bättre resultat har jag för mig.

    ”Bara för att arbetar flickor får bra betyg så betyder det inte att det finns en orättvisa som drabbar pojkar.”
    Bara för att kvinnor som grupp har lägre lön än män behöver det inte betyda att det finns en orättvisa, de kanske söker sig till andra yrken? Bara för att kvinnor har lägre andel styrelseposter i stora företag behöver det inte betyda att det finns någon orättvisa, de kanske söker sig till andra arbeten?

    ”Det finns olika bakgrunder till olika problem.”
    Alla områden där kvinnor missgynnas är på grund av konspirationer eller ”patriarketet”, de områden där män missgynnas beror på att männen är så dumma eller lata och kvinnorna så produktiva och arbetssamma. Tack för att du gång på gång på gång bevisar vad Pär Ström pekar på.

    ”Flickor kämpar i skolan för att få bra betyg. de sliter häcken av sig.
    Om killar inte känner sig behöva det för att de kanske ändå tror sig kunna förlita sig på annat så oh well.”
    Om kvinnor inte kämpar för att få hög lön utan tror att de ska kunna förlita sig på annat (som att fixa en rik man eller ligga med chefen kanske?) så oh well. En omvänd retorik exponerar bara feministerna tydligare för vad de är, motsvarigheten till de kvinnohatande män de säger sig bekämpa.

    ”Dvs ‚Äúkvinnor är jämlika män, fast bättre‚Ķ‚Äù(suck)!”
    Det tar i regel inte länge innan feminsimens manshat lyser igenom deras ”vi är bara för jämställdhet”.

  11. Elin:
    I ditt inlägg 31 Jan 2008 at 15:54 beskriver du precis så män upplever det idag när de ger sig in i jämställdhetsdebatten. På detta område har kvinnor total dominans och släpper inte in män på sin domän.

    Det är därför kritiken mot Pär Ström och andra män som vågat yttra kritik mot feminismen varit så oresonlig och pinsamt osaklig. Detta trots att många feminister själva är kritiska mot vissa avarter av feminismen, men nåde den man som vågar ha en åsikt om saken, även om just män oftast är offer för just dessa feministiska avarter. Men även kvinnor drabbas av t.ex. radikalfeminismens dogmatiska och verklighetsfrånvända syn på partnervåld.

    Så Elin, fundera på vad du krigar för. Vad är det du vill uppnå? Vill du ha jämställdhet? Då bör du vara för att män och kvinnor möts på samma nivå och för konstruktiva samtal. I dessa samtal finns det inte bara utryme för kritik av ”patriarkatet” utan också för kritik av feminismen.

    Att kritisera feminismen är inte att kritisera ALL feminism, inte ALLT feminismen har uppnåt, och definitivt inte alla kvinnor; utan att lyfta fram de delar av feminismen som inte är jämställdhetssträvande utan hämndgirig, inte funktionell utan dysfunktionell, inte konstruktiv utan destruktiv, inte befriande utan förslavande, som int motiveras av kärlek och rättivsa, utan rädsla och hämd. Dvs extrem feminism.

    Att lyfta upp de nackdelar män har och upplever för att de är just män är inte att förneka de nackdelar kvinnor har och upplever bara för att de är just kvinnor. Tvärtom. Det är att säga ”Vi förstår er. Vi känner med er. Vi har det likadant fast på ett annat område. Vi kan arbeta tillsammans. Vi har ett gemensamt mål.”

    Jag förspråkar könssammarbete. Jag förstår att det provocerar alla som är upplärda att vi skall ha könskrig. Jag förespråkar konstruktivitet, jag förstår att det provocerar alla som är upplärda att vara destruktiva.
    Jag försepårkar mellanmäsnklig kärlek. Jag förstår att det provocerar alla som är upplärda att leva i rädsla.

    Jag förstår det, men jag kommer aldrig att acceptera det. Jag kommer att motarbeta all form av tankeströmning och ideologi som går ut på att man skall krama sin rädsla och spy ut sitt hat mot det man upplever som ett hot. Det må vara extrem feminism eller gubbslem eller rasistiska organisationer eller vad som helst.

    Jag hoppas du är med mig Elin.

  12. Svensson sa:

    ”Är det då troligt att 16 000 kvinnor varje år anmäler sin man etc för våldsbrott? Nej, det är det inte. (detta oavsett om det är 27 000 eller 20 000 verkliga anmälningar) I själva verket är det så att det är samma kvinnor som drabbas om och om igen. Dvs antalet kvinnor som anmält en närstående man är betydligt lägre än de 16 000 (jag begriper inte ens hur de fått fram siffran) som forskarna låter oss tro att det är (samma sak gäller sexbrottssanmälningarna, det är samma kvinnor som drabbas om och om igen, det är alltså inte 12 000 kvinnor som drabbats).”


    Det är klart att man omedelbart leds till att dra slutsatsen att män är våldsamma, när bland annat Pär Ström, och andra genetiker, ständigt framhåller mäns våldsamhet som en genetisk tendens. Testosteron i livmodern gör män våldsamma och aggressiva.

    Det är inkonsekvent att först stödja sig på genetikens oifrånkomlighet då man hävdar att kvinnan ska ta hand om barnen, för att i nästa ögonblick omkullkasta sin blinda tro på denna genetiska tendens och avsäga sig allt kollektivt ansvar för sina genetiska defekter.

    I slutändan så står vi där, med feminismen som har en handlingsplan: utjämna löneskillnader och ta bort de sociala spärrar som hindrar män att kämpa för rätten till föräldraledighet, och Pär Ström, ett under av motsägelser och anklagelser. Det finns mycket konstruktivt maskulismen skulle kunna ägna sig åt istället för obefogade påhopp på Astrid Lindgren: män skulle kunna välja gardiner trots testosteron, män skulle kunna vara med sina barn.

  13. Att könsroller (eller roller som är baserade på social grupptillhörighet överhuvudtaget) är fel och inte bra är vi väl alla överens om. Eller?

    Alltså: oavsett om man tilldelas vissa egenskaper baserade på klass, kön, etnicitet eller sexuell läggning – så hämmas (kan hämma/påverka) det dina valmöjligheter (samt i vilken utsträckning du har valmöjligheter över huvud taget) i livet. Så.

    Detta betyder att män liksom kvinnor tillskrivs roller som är mindre konstruktiva och kan i förlängningen hindra individen från att ex vara hemma med sina barn/slippa vara hemma med sina barn. Jag är övertygad feminist, och det innebär (för mig) att jag inser att _även_ män hamnar i kläm mellan vad som förväntas av dem och vad de själva vill bla bla bla.

    MEN. Jag tycker att det är viktigt att göra skillnad på psykologi och sociologi när vi diskuterar dessa frågor. Att enskilda individer kan må dåligt/jättebra av de roller man fått tilldelat sig på grundval av grupptillhörighet är psykologi. Att kvinnor som grupp har mindre makt är sociologi.

    En man i överklassen kan vara mycket olyckligare än en arbetarklasskvinna. Detta är politiskt oviktigt.

    Är ni med?

  14. Maria:
    Håller med dig om mycket.

    Men definiera makt. Låt oss säga att syftet med jämställdethet är att säkra individens möjlighet att förverkliga sig själv. Låt oss kalla det för makt, eller egenmakt, empowerment, emancipation.

    På vilket sätt ger mannens könsroll honom mer egenmakt än kvinnans könsroller ger henne mer egenmakt? Är inte en könsroll per definition motsatsen till egenmakt.

    Det är därför jag vänder mig mot vinklingar av slaget ”kvinnor som grupp har mindre makt”. Då pratar vi om samhällsmakt. Det är sant. På samma sätt har ”män som grupp” mindre makt på ett immateriellt och emotionellt plan. Detta är fortfarande sociologi.

    Så om vi talar om makten att forma våra liv och bli lyckliga fullödiga individer med meningsfulla liv så har varken män eller kvinnor det bättre. Den enda skillnaden är att kvinnors problem har på ett förtjänsfullt sätt belystst under en lång tid. Mäns problem har det inte.

    Så när nu starka män bryter mot sin könsroll och börjar prata om mannen-som-offer (som ett komplement till kvinnan-som-offer, inte som ett sätt att nedvärdera kvinnans situation) bör detta tas emot som positiva nyheter av alla feminister som menar allvar med sin jämställhetssträvan.

    Så vad är det jag missar?

  15. Bj0rnborg:

    Du och jag är båda överens om att det faktum existerar en kvinnlig respektive en manlig könroll i vårt samhälle idag. Samt att denna påverkar oss negativt.

    Det du hävdar är att män och kvinnor är lika begränsade av sin könsroll – i sin makt att anförskaffa sig det liv de(vi) vill ha. Att uppnå lycka om man så vill. Det är möjligt, det vet inte jag. Men jag anser att lycka/självförverkligande är oviktigt i sammanhanget. Det är en fråga om psykologi när man diskuterar sociologi.

    Du hävdar vidare – att visst, män kanske har en större samhällsmakt (tror jag du kallade det), men kvinnor har en större emotionell eller immateriell makt. Detta är att vägra erkänna att dessa olika sätt att besitta makt har olika status. Immateriell/emotionell makt betyder mindre (i vårt samhälle) än att ha sk samhällsmakt. Detta kanske är fel, men det är ju så vårt samhälle är uppbyggt, inte sant? ”We are living in a material world” som Madonna en gång sjöng.

  16. Maria:
    Som jag tolkar det handlar bloggen om huruvida könsstrukturerna drabbar både kvinnor och män eller bara kvinnor. Därav mitt inlägg som säger den drabbar båda könen på motsvarande sätt där vi förhindras att förverkliga oss själva som individer.

    Fokus inom jämställdhetsfrågor handlar ju i första hand om det mer nyanserade begreppet egenmakt, som syftar på möjligheten att forma sin egen personliga tillvaro på ett tillfredställande vis.

    Det innebär att om individen så väljer ska hon eller han ha lika möjlighet att på rättvisa och könsneutrala villkor söka samhällsmakt eller emotionell egenmakt (eller annat) vilket således leder till en utjämning av idag könsrollsbundna snedvridningar.

    Jämställdhet genom utradering/oskadliggörande av könsroller.

    För mig är detta själva syftet med jämställdhetsarbetet.

    Om man vill kalla detta sociologi eller psykologi känns ganska egalt för min del.

  17. Alfa:
    Det är en bra fråga.

    Det var inte jag som myntade begreppet immateriell makt, men eftersom jag personligen använder det förhållandevis synonymt med emotionell egenmakt så var det onödigt av mig att använda det överhuvudtaget.

    Emotionell egenmakt betyder för mig att ha möjlighet att nära, utveckla och utforma sitt känsloliv på ett sådant sätt att man tillfredställer sitt emotionella behov. Lite klumpigt förklarat. Detta är ett av den manliga könsrollens största inskränkningar då han fostras till att utföra samhällets ”smutsgöra” och känsloliv är i vägen för det. Detta kan få allvarliga konsekvenser för både män och kvinnor.

  18. Bj0rnborg

    Okej, jag tror vi talade förbi varandra. Vi är i huvudsak överens. Jag tror jag läste in saker i det du skrev, som egentligen inte fanns där.

    Jag välkomnar ett manligt perspektiv – eftersom jag tror på något som kallas ”den manliga erfarenheten”. Eller att det finns en socialt konstruerad man, och hans erfarenheter ska inte gå ohörda. MEN Pär Ström är inte rätt man för att föra männens talan. Du kanske kan skriva en bok i ämnet istället?

  19. Tjejer anstränger sig mer i skolan. Och får därför bra betyg.
    Alla som anstränger sig i skolan får bra betyg. Det är bara att plugga och får bra på prov och vara delaktig.
    Det som är viktigt när man får bra betyg är stöd hemifrån och lärare. Jag tror inte det handlar om kön.
    Inte får killar sämre betyg om de anstränger sig i skolan.

  20. jag gick ut med bäst betyg i min skola.
    Jag hade sämst betyg i syslöjd där jag hade en 3:a och bäst betyg i naturkunskas ämnen.
    Saksamma, dock så var det inte så länge sen och jag vet att alla personer i skolan som fick bra betyg arbetade hårt. Folk som inte fick bra betyg hade problem i hemmen och inte fel kön.

  21. Vad man ska rikta in sig på när det kommer till pojkar med sämre betyg är hur de mår och hur det ser ut i hemmen.
    Alltså roten till problemet.. Inte könet i sig.
    Folk verkar ju tro att det handlar om ett kön… seriöst

  22. Maria:
    Boken jag skulle vilja skriva finns redan. :O)

    The Myth Of Male Power – Warren Farrel.

    Den är skriven på 70-talet så den har några år på nacken, men den står sig bra än. Har fortfarande inte läst något som bättre belyser mäns perspektiv utan att för den sakens skull nedvärdera kvinnors perspektiv.

  23. Maria:
    En viktig poäng som jag glömde nämna var just det du nämde. Samhällsmakt värderas högre än emotionell egenmakt.

    Personligen tycker jag det är fel. Min personliga uppfattning är att lyckan hittar man bland sina känslor och sin personliga utveckling, inte i karriär, status och pengar.

    För mig blir just samhällsmaktens starkare värde en indikation på att det är just den moderna feminismens perspektiv som är belyst, kvinnan som underskattar det hon har (emotionell egenmakt) och överskattar det hon inte har(samhällsmakt). Samhällsmakt är vad den svenska feminismen i huvudsak har fokuserat på sedan 70-talets progressiva studentmarxism blev tongivande i rörelsen.

    Hade mäns röster hörts lika starkt så kanske många kvinnor inte hade behövt hamna i fällan att bli utbrända i en fåfäng jakt på status, prestige och pengar. Hade mäns röster hörts lika starkt så hade nackdelarna som är associerade med denna strävan varit mer kända och accepterade som just nackdelar idag. Men för den hegemoniska feminismen är det svårt att acceptera att den manliga könsrollen inte bara är en mängd privilegier i samhället, det är uppoffringar också.

    Alltsom kvinnor socialiseras in i en ”meta-manlig” könsrollssträvan så kommer de också drabbas av dessa nackdelar, tvingas göra dessa uppoffringar eller ta konsekvenserna. Det är fruktansvärt onödigt!

    Och det är därför som det är så viktigt för båda könen att bägge könens roller tas upp och dissikeras på ett jämstarkt och rättvist sätt. Det kan bara leda till en ökad förståelse mellan könen, en större medvetenhet om vilka fördelar och nackdelar som är knutna till olika livsval.

  24. Bj0rnborg:

    ”Boken jag skulle vilja skriva finns redan. :O) The Myth Of Male Power – Warren Farrel. Den är skriven på 70-talet så den har några år på nacken, men den står sig bra än.”

    Bättre faktakoll Bj0rnborg, Myth of Male Power skrev Warren Farrell 1994, det är ”The liberated man” han skrev på 70-talet när han trodde kvinnor skulle frigöra män. Kvinnor valde att inte frigöra män och definitionen på feminism blev: Kvinna som är modern när det passar och traditionell när det passar beroende på vad man tjänar bäst på.

    /*borttaget, tillför inte debatten något*/ #AS

Kommentarer är stängda.