Roger Wallis, professor i medieteknik skriver i SVD en del sanningar om fildelning som slår hål på Liza Marklund och andra upprörda kulturpersoners argumentation i frågan om fildelning, upphovsrätt, försäljning och äganderätt:
Flera skribenter återupplivar ett påstående som var vanligt för tre år sedan – men som visade sig vara felaktigt – nämligen att nedladdning innebär minskad ”legal” försäljning av bland annat cd-skivor och biobiljetter. Samtidigt pågår en kampanj från den internationella skivindustrins intresseorganisation (Ifpi) vars budskap är att allt blir bra om allmänheten respekterar upphovsrätten. Ifpi kräver dessutom att bredbandsleverantörer ska ta bort internettillgången för dem som begår upprepade brott.
Forskningen visar på en mycket annorlunda verklighet.
Hur är då denna verklighet som forskningen visar på: Jo, det finns inga vetenskapliga belägg för att illegal fildelning innebär minskad försäljning. Vidare är den miljon människor som fildelar illegalt i Sverige ingen homogen kriminell grupp som Antipiratbyrån gör gällande. Inte heller finns det någon kris i musikindustrin som helhet, även om de stora skivbolagen har problem. Det finns också gott om belägg för att man för att kunna stopppa illegal fildelning behöver göra så stora ingrepp att demokratin och integriteten faktiskt hotas. Det låter sig i praktiken alltså inte göras.
Kontentan enligt Wallis är att det behövs andra lösningar:
Legalisering av fildelning genom någon form av månadsavgift – omöjligt just nu – verkar ofrånkomlig. Detta skulle värna om den kulturella diversiteten och samtidigt göra att konsumenterna fick mera makt över marknadsföringen av kulturprodukter.
Bloggat: Intisbloggen, Opassande, Claeskrantz,
Borgarmedia: IDG, AB1, AB2, AB3, AB4
Andra bloggar om: Fildelning, Roger Wallis, Konsumentmakt, Kultur, Brott, Politik, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Kulturarbetarnas dumheter | Svensson