Islamofobins rötter

Andreas Malm fortsätter sitt korståg mot islamofobin i Dagens Nyheter. Denna gång handlar det om ursprunget till dagens västerländska islamofobi. Islamofobin hare rsatt antisemitismen menar Andreas Malm. Det har den gjort i takt med att nationen i form av nationalstaten spelat ut sin roll. Istället handlar det om den europeiska civilisationen som hotas av en fientlig civilisation. Islamofobin blir på så sätt en del av det som brukar kallas globalisering.

Andreas menar att islamofobin stammar från väldigt gamla föreställningar och tar där stöd i två religionsvetare Peter Gottschalk och Gabriel Greenberg:

Avlägsna upplevelser av muslimer som farliga – Muhammeds utmaning mot kristendomen, korstågsepoken, ottomanernas expansion in i Europa – har sedimenterats i den västerländska kulturens undermedvetna, direkt i Europa och indirekt, via arv, i USA. Fobierna kommer upp i dagen varje gång muslimerna på nytt framstår som farliga.

Men den moderna islamofobin uppstod ur oljekrisen menar Malm:

Den moderna islamofobin har ett bestämt födelsedatum. Det är oljekrisen 1973. När Mellanösterns oljestater undanhöll väst sitt guld spreds en panikartad rädsla; som Gottschalk och Greenberg framhåller var det då den våldsamma, mäktiga, skräckinjagande muslimen etablerades som karikatyr, ibland med en bensinslang som kroknäsa.

Där tror jag i och för sig att Malm har lite fel. För 1973 var den allmänna opinionen i många västländer fortfarande pro-israelisk. En opinion som sakta kom att bli pro-palestinsk åren därefter. Det är svårt att se en sån utveckling som ett tecken på växande islamofobi.

Istället tror jag att man ska se den iranska revolutionen 1979 som starten för den moderna islamofobin. En start som kom att underblåsas av att Khomeini-regimen kom att döda och fängsla en mängd vänsteraktivister. Dvs systerorganisationer till de organsiationer i väst som stött frihetskamp i den muslimska världen utplånades av den regim som samma vänster hjälpt till makten.

Att oljekrisen främst var en produkt av det radikala Libyens politik är något som Andreas Malm förbigår med tystnad. Det var inte det reaktionära och fundamentalistiska Saudi som var viktigt. Utan det politiskt radikala och muslimska Libyen. Ett land som de flesta muslimska fundamentalister hatar. Det är ytterligare ett tecken på att Andreas Malms resonemang på denna punkt haltar.

Däremot har han rätt i följande resonemang :

Även i detta avseende framstår islamofobin som skild från antisemitismen, mer analog med den rasism som drabbade japanerna i USA efter Pearl Harbor. Men där konfrontationen med Japan var överstånden på några få år försjunker västvärlden i en ändlös serie interventioner och anfallskrig i Mellanöstern, decennium efter decennium. Muslimerna blir därför inte av med misstanken. I stället förstärkts den i takt med att den militära dominansen av Mellanöstern fördjupas – och av att enskilda muslimer slår tillbaka blint.

Terrorattacker gör islamofobin mer elakartad, ökar Västerlandets lust för nya militära äventyr i Mellanöstern, som i sin tur kan få vissa individer att fullständigt tappa fattningen och så vidare, i en återkopplingsspiral som förvärrar sig själv. Men ingen historisk analys av islamofobins utveckling kan se den sentida, wahhabitiska terrorismen som dess rot.

Också mindre spelare dras med i spiralen. Även de globaliseras. Som Mattias Gardell demonstrerar i en lysande essä i senaste numret av Tidsignal blir den offentliga svenska islamdiskursen alltmer demoniserande ju djupare Sverige involverar sig i imperialismens militära verksamhet, i synnerhet i Afghanistan.

Och så har då den svenska politiken knutits ihop med islamofobin, den svenska borgerlighetens politik (oavsett om det sker i socialdemokratins eller högerns dräkt) som göder och gynnar islamofobi. Som använder islamofobin i sina syften. I kampen för överklassen mot arbetarklassen.

Intressant?
Bloggat: Paolo Pissoffi,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Islamofobins rötter”

  1. Kalla det vad ni vill, men kritik och avsky mot islam är inte rasism. Lika lite som avsky mot katolicism, judendom eller kommunism är det.

  2. Finns det nån som kan tipsa om en bra artikel som handlar om occidentofobi?
    Anders blogg är väldigt underhållade trots stickandet i näsan jag får av vänsterflosklerna!

Kommentarer är stängda.