Helt och hållet osjälviska (altruistiska) människor finns förmodligen inte. Men det verkar som om människor genetiskt är utrustade för att samarbeta med varandra. I alla fall enligt en artikel i Forskning och framstegs förra nummer, Varför samarbete lönar sig. (tyvärr kan endast prenumeranter läsa den på nätet):
Hos de allra flesta djurarter kan socialiteten förklaras genom endera eller båda av två mekanismer: nepotism och reciprocitet.
Nepotismen, gynnandet av släktingar, har drivits till sin spets hos myror och bin. Hos dem är systrar närmare släkt med varandra än med sin mor och sina döttrar, om de skulle få några.
………….Reciprocitet, eller ömsesidighet, kan definieras som utbyte av tjänster mellan två eller fler obesläktade individer till bådas eller hela gruppens fördel. Detta är något som finns hos alla de djurarter som i grupp löser vissa problem som de inte skulle klara individuellt.
………………Svågerpolitik och ömsesidighet spelar en viktig roll också i människans socialitet. Ledare ger förmåner åt sina kusiner, och bollspelare ger varandra målgivande passningar för att säkra lagets seger.
Men hos människan gör också främlingar varandra tjänster utan att räkna med att någonsin få en gentjänst. Hur kan ett sådant beteende förklaras?
Nyckelbegreppet är stark reciprocitet. Det betecknar en kombination av två principer: att belöna dem som visar samarbetsvilja och att straffa dem som bryter mot etablerade normer – även om det medför egna kostnader. Stark reciprocitet förekommer mellan människor som tillhör samma grupp men som i allmänhet inte är släkt eller ens bekanta med varandra.
…………….Ungefär så här föreställer sig forskarna att det fungerar: Varje människa är förprogrammerad att känna igen normbrytare och hysa lust att straffa dem, även till egen kostnad. Människor reagerar även när de inte lider någon personlig skada av det normbrott som de bevittnar. När människor levde i små grupper där alla kände alla, kom påföljden snabbt: syndaren fick stryk, uteslöts ur den sociala gemenskapen – eller värre. I våra anonyma jättesamhällen har samhällets försvar mot lagbrytare institutionaliserats i form av ett rättssystem som tjänar samma urgamla syfte: att hålla tillräckligt många inom lagens gränser så att samhället inte bryter ihop. Är detta fria spekulationer? Nej, socialpsykologer och andra forskare har prövat idéerna både experimentellt och med andra metoder.
Samtidigt konstaterar man i artikeln att riktigt ren altruism inte finns. Att även Moder Teresa fick sin belöning. I livet efter detta enligt hennes egen tro i alla fall.
Och nog är resonemanget och de vetenskapliga resultaten upplyftande för oss socialister som är övertygade om att samarbete, solidaritet och kollektiva lösningar är det bästa för människan. Det är stärkande att människan faktiskt är konstruerad för att samarbeta. Det ser ut att mörkna för nyliberalerna. Deras egoism och egotripper har förmodligen ingen framtid. Det är helt enkelt inhumant och omänskligt det som de står för.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1,
Andra bloggar om: Altruism, Nepotism, Samarbete, Reciprocitet, Kollektivism, Solidaritet, Egoism, Socialism, Humanism, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Betydligt sämre från vänsterhåll « Empalinn
Pingback: Trottens Betraktelser » Bota sjukdomen - inte symptomen