Speciellt brukar det var dynga om det kommer ur Per Gudmundsons penna. Eller om det är något som denne Gudmundson gillar. Som exempelvis den monumentalt okunnige Magnus Nilsson i Västerviks-Tidningen som Gudmundson nu trycker till sin barm. Ett citat:
Lenin, Hitler, Stalin, Mao, Castro, Lukasjenko, Chavez. Vänsterikonerna varierar så smått i typ och brutalitet.
Vad jag vet är det oändligt få vänstermänniskor som hyllar Stalin eller Mao och inga vänstermänniskor alls som hyllar Lukasjenka. Och sen när Hitler skulle vara en vänsterikoan begriper jag bara inte. Det är faktiskt totalt obegripligt hur Magnus Nilsson och Per Gudmundson får ihop det.
Okej, låt gå för att många vänstermänniskor gillar Castro (nja, man gillar Kuba kanske man ska säga) och ännu fler kanske gillar Chávez. Vad gäller fattigdom så är ju Kuba ett av de rikaste länderna i Latinamerika. Vilket också gäller Venezuela. Men det är inte bara rikedom som ska räknas (Venezuela gynnas ju av sina oljeförekomster) utan också hur fördelningen av rikedomar ser ut. Där går Venezuela i spetsen för förändringar till det bättre. En politik som befolkningen i landet tycks gilla.
Och vad ska man säga om människor som inte vet att marxistisk ekonomi också används av många borgerliga ekonomer idag. På mig verkar i alla fall inte detta faktum som att Marx haft fel i allt. Däremot visar det tydligt hur okunniga Magnus Nilsson och Per Gudmundson är. Hur okunniga ledarskribenter på borgerlig media i allmänhet är.
Och kanske vi från vänstern inte alls hyllar Naomi Klein så mycket som de tror. Som de tror för att de styrs av fördomar snarare än kunskap.
Kort sagt, dynga är dynga även när den kommer från borgerliga ledarskribenter. Eller kanske framförallt är dynga just dynga när det kommer från borgerliga skribenter.
Bloggat: Kulturbloggen, Cattis, Jinge,
Andra bloggar om: Per Gudmundson, Magnus Nilsson, SVD, Västerviks-Tidningen, Marx, Fidel Castro, Hugo Chávez, Venezuela, Kuba, Media, Politik, Samhälle
Relaterat:
