Konsekvenser av personval

Vid första anblicken kan ett större inslag av personval verka mer demokratiskt och tilltalande. Men hur är det egentligen? Ökar verkligen en individualisering av politiken demokratin?

Låt oss börja på Kuba. Där finns bara ett parti och personval. På Kuba begränsar detta uppenbart demokratin. Ett flerpartisystem på Kuba med partival i de allmänna valen är ett måste för att Kuba ska kunna betraktas som ett demokratiskt land. För att demokratsiera Kuba behövs alltså flerpartisystem och mindre inslag av personval. I det kubanska personvalet finns förstås begränsingar. Man måste vara medlem i det enda partiet för att i praktiken komma ifråga för en valbar plats.

I USA har man inget egentligt partisystem, men däremot personval. Bristen på egentlig partisystem är en av de saker som kan anses vara en demokratisk brist i det amerikanska valsystemet. Konsekvenserna av detta är bland annat att personvalet har fått väldigt stor betydelse. Det lämnar utrymme för personer som kanske inte är så duktiga och bra politiker att bli valda för att de har karismatisk personlighet eller tillgång till mycket pengar. Det faktum att det krävs personliga kampanjkassor, som är stora, på många nivåer i det amerikanska systemet bäddar för korruption. Systemet bäddar för att stora företag genom frikostiga bidrag och stöd skaffar sig fördelar från politiker. Vilket i sig innebär en inskränkning i demokratin.

I Storbritannien har man ett någorlunda fungerande partisystem och enmansvalkretsar där man ställer upp för partiet. Detta system ger starka regeringar, men ingen representativitet bland de valda. En begränsning i demokratin som jag ser det. Det är partierna som bestämmer vilka kandidaterna ska vara, inte pengarna eller nåt annat som i USA, vilket ju är bättre än det US-amerikanska systemet. Man får alltså mer kompetenta och mindre korrupta politiker. Väljarnas demokratiska påverkan sker i två led, dels genom att delta i partiernas nomineringar och dels genom valet.

Det svenska systemet där partierna, precis som i Storbritannien, utser kandidater är på så sätt också demokratiskt. Väljarna, medborgarna kan genom att delta i partierna verksamhet dels påverka deras politik, dels påverka vilka som blir kandidater. Genom att Sverige har många partier så får väljarna i praktiken fler personer och alternativ att rösta på än i de tre exempel som jag visat på ovan. Man måste nog anse att det svenska systemet är mer demokratiskt eftersom det innebär fler alternativ för väljaren. Dessutom får vi en betydligt bättre representativitet bland de valda.

Systemet har dock en viss tröghet och en av dem pekar Per Gudmundson på i en ledare i SVD. Det är svårt för nya grupper att få fäste i politiken. Men detta är inget jättestort problem. Kvinnorna har genom enträget och långsiktigt arbeta mot jämställdhet inom politiken kunnat ta sig fram och Sverige här ett av de länder som har bäst kvinnlig representation i parlamentet. Det kommer inom sinom tid att bli likadant för invandrare.

Det är inte själva det svenska representativa systemet som är fel. Att invandrare inte syns i politiken har med flera andra saker att göra, utanförskap och en slags diskriminering som heter rasism. På samma sätt är det för kvinnor, fast där heter diskrimineringen ojämställdhet. I politiken har vi kunnat förbättra det senare problemet när det gäller just representation i parlamentet. Det kan vi ockå göra med det första. Det krävs ingen förändring av systemet för det. Det krävs istället ett målmedvetet antirasistiskt arbete.

Utökat personval, dvs utökad individualisering i det svenska systemet kan inte lösa problemet med invandrarrepresentation. Detta trots att undersökningen Gudmundson hänvisar verkar visa det. Men undersökningen visar alls inte bara det. Den visar också att personval i Sverige inte har någon förankring bland grupper som är vana vid det svenska systemet. Skulle inslaget av personval öka kommer många fler att bry sig om att kryssa för nån person och invandrare och kvinnor skulle få en sämre represeantion.

Sammantaget skulle alltså ökat inslag av personval i det svenska valsystemet ge oss en del nackdelar med sämre representativitet, färre partier, mindre kompetenta politiker, ökad risk för korruption osv utan att lösa det problem Per Gudmundson pekar på.

Problemet med representativitet gäller dessutom inte bara de grupper jag diskuterat ovan. Det gäller också den svenska arbetarklassen. Utökat personval med färre partier och mindre antal valbara alternativ kommer att göra arbetarklassens representation i de valda församlingarna än lägre än den är idag.

Många partier innebär ökad demokrati, fler valalternativ, vilket ett system med många partier innebär, ökar demokratin. Representativitet bland de valda ökar demokratin. Kompetenta politiker ökar demokratin. En viss tröghet i systemet ökar demokratin då saker och ting blir mer förutsägbara och därför lättare att bedöma för väljaren. Sett i det ljuset kan jag inte se nån anledning att ändra på det svenska systemet.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements
  • Som du kanske såg av mitt inlägg i debatten så oroar jag mig på en något närmare nivå i valprocessen, alltså mest för de personligheter som dras till att kampanja för egen sak i personval. Har sett förskräckliga varianter på nära håll som dessvärre mer skadat än gjort nytta.

  • Anders_S

    Ja, det problemet kan jag hålla med om. Färgstarka personligheter behöver inte vara bra politiker.

  • Nä verkligen inte, kolla på såna som Bert Karlsson, Paolo Roberto m fl.

  • Nils

    Varför skulle personkryssning innebära färre partier att välja bland? De exempel du nämner är antingen diktaturer eller system med majoritetsvalkretsar…

    Och ”deltaga i partiernas verksamhet” är knappast ett attraktivt alternativ för engagerade medborgare, så slutna och nepotistiska som de är; att påverka ett parti kräver antingen en vansinnigt stor tids- och energimässig investering eller talang för mygel bakom kulisserna. Vanliga medlemmar får ju inte rösta i de nationella besluten, det är bara sändebud (ofta utsedda i just majoritetsval inom partiet) som får rösträtt… och det blir inte bättre av att nykomlingar med nya, avvikande idéer oftast endast uppnår utfrysning. Partierna kommer inte att åter bli bärarna av demokratin förrän de vågar släppa in demokratin i sig; nuförtiden fungerar de mest bara som ideologiska adelshus.

    Personligen tycker jag f.ö. att det är en fördel att man faktiskt kan kryssa fram personer vars åsikter avviker från partilinjen och att sådant ska uppmuntras istället för att motverkas. Det blir en större reell mångfald av alternativ att välja bland.

  • Pingback: Inför dumokrati « Badlands Hyena()

  • Nils Dacke

    När du tar upp exemplet Kuba så glömmer du en väsentlig del: Kandidaterna är inte fria utan har redan godkänts av systemet. De an ju inte tex. föreslå avskaffande av kommunismen eller införande av flerparti system.

    Sedan är det ju så att den absoluta majoriteten av alla världens länder har i princip samma politiska system med respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi eller förkortat Liberalism och då finns inga
    djupa abgrunder mellan partierna i dessa länder utan personval skulle då vitalisera systemet.

    Personligen så skulle jag gilla att kryssa ut folk och jag är nog inte ensam.

  • Pingback: Ny grundlag? | Svensson()

  • Pingback: Några bra förändringar i grundlagen | Svensson()