Vilken sorts fackförening behöver vi?

En som huvudsakligen fungerar som ett slags försäkringsbolag eller en som tar strid för sina medlemmar? En som tar strid mot snuskiga, oseriösa och brottsliga arbetsgivare eller en som köper arbetsgivarens argument och sviker sina medlemmar.

För det är egentligen det vi borde diskutera i samband med Miljöpartiets förslag om statlig a-kassa. För att den nuvarande svenska fackföreningsrörelsen kommer att förlora medlemmar om knytningen mellan fack och a-kassa löses upp, det kan vi alla vara säkra på. Men då måste vi ju börja diksutera hur facket ska agera för att behålla sina medlemmar. För ur många andra aspekter är ju förslaget om statlig a-kassa osv ett slags förslag om medborgarlön. Vilket inte jag har något mot i alla fall. Det borde inte heller andra vänstermänniskor ha.

Sossarnas försvar av a-kassan säger mer om fackets dåliga kondition än om huruvida miljöpartiets förslag är bra eller inte.

Bloggat: Alliansfritt Sverige och LOKE om borgare som försvarar oseriösa och kriminella arbetsgivare. Ett hjärta rött om bland annat a-kassan och några till: Astudillo, Jimpan, Claeskrantz

Intressant?
Borgarmedia: SDS1, SDS2, AB, DN, SVD
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Vad är riskerna? | Claeskrantz.com()

  • Jag ser gärna en fackförening som bara fungerar som ett försäkringsbolag som hjälper mig ifall jag blir arbetslös eller hamnar i rättstvist mot min arbetsgivare. Tiden för stridande fack är passé. Jag ser mig inte som en arbetare, jag ser mig själv som en egenföretagare som säljer en tjänst till min arbetsgivare. Villkoren för detta regleras av mitt anställningsavtal. Hamnar vi i tvist så går jag till domstol eller upphäver helt enkelt avtalet och går till någon annan. Enkelt, rättvist, jämlikt.

    Och har jag en försäkring som täcker mina eventuella rättskostnader samt garanterar en inkomst om jag skulle bli arbetslös under en tid så har jag heller ingenting att frukta. Här kan fackförbunden förstås göra nytta, men fan vet om det inte är bättre att kalla dem försäkringsbolag isf.

    För övrigt läste jag en artikel rätt nyligen som menade att just den ovanstående inställningen till arbete (”alla är egenföretagare”) är väldigt populär bland 80-talister. Så kanske är det en utveckling som kommer helt naturligt med tiden.

  • Pingback: Högern och stödet till fiffelrestauranger | Svensson()

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Facket, Miljöpartiet och medborgarlön()