Befrielsekamp är inte terrorism

Ett ganska bra exempel på utbredd islamofobi är i USA, där Clintons stab (?) tror att publikation av ett foto av Obama i traditionell muslimsk dräkt ska få opinionen att svänga.

”Om du inte förstått det så är Barack Obama, som alla vet har muslimska rötter, på väg att vinna den demokratiska nomineringen till att bli president.”

Jag har förstått det och därför försöker motståndare måla ut honom som muslim, för att detta ska få opinionen att skrämmas. Det är extremt logiskt.

Vad du försöker säga förstår jag inte riktigt? Det är ett exempel på hur det spelas på islamofobin som finns.

Den Store Satan är enligt muslimsk vänsterretorik USA, vilket jag tror att du visste.

Dit jag vill komma är att om det är som du påstår med den amerikanska islamofobin så är det ju väldigt konstigt att majoriteten av de demokratiska väljarna verkar stödja en man med muslimska rötter (han heter t o m Hussein i andranamn). Därav din tankevurpa.

Vidare: att det ens skulle finnas en bild av Obama som används av Clinton på det sätt du påstår är helt taget ur luften (men liknande påståenden har figurerat i vänstermedia tidigare)– det skulle vara politiskt självmord även/speciellt i USA att ens försöka den strategin.

Jag har en liten fundering om det här med att stödja frihetskämpar(?) här och där, som brukar vara ett klassiskt vänstertema. Är den här ”rätten till kamp” fullständigt villkorslös? För jag skulle nog – numera – dra mig för att stödja eller erkänna rätten hos varje rörelse som inte har konkret förbättring av medborgarnas villkor och rättigheter för ögonen, oavsett ockupationsmakt.

Om man inte kämpar för att direkt förbättra livet för människorna man säger sig företräda genom diverse medel, utan enbart för att vara emot en ockuperande makt, i namn av nationell stolthet, religion eller ideologi, vad har man da för berättigande egentligen? Kamp i sig kan för mig aldrig vara en orsak att ta till vapen, samtidigt som att ta till vapen väldigt sällan är den bästa vägen att astadkoma förbättringar för människor.

Nu säger jag inte att det nödvändigtvis är pa detta vis med rörelserna du räknat upp, men jag tycker att hela den här kampidén ofta är vansinnigt löjlig vid jämförelse med vad som alldeles säkert skulle kunna göras även med fredliga medel.

Det är underligt tycker jag, att medan vänstern ofta är internationalistisk och global sa har man en riktig fäbless för beväpnad nationalistisk kamp oavsett hur dumdristig denna kan verka…

Men om rätten är villkorslös, borde inte det betyda att t.ex rörelser som guerillor som slåss för självständighet etc, räknas som ockuperande av ett område och därmed får landet och nationalstaten slå till mot guerillorna och få stöd för det samma utan att man kan fördömma det så länge de använder militär taktik och militära mål? Bara en tanke.. men så kanske det är och borde vara.

Den mesta terrorism anses nog vara befrielsekamp av terroristerna. Det är terrorism trots det.

Det finns några tumregler här. Du kan vara terrorist om:
* din motståndare är en demokratiskt valt regering
* du inte kämpar för att (åter)upprätta demokrati
* din motivation är religiös
* dina mål är civilister
* FN inte ger dig stöd

Jag diskuterade det här litegrann annorstädes och kom att tänka pa en ny fraga:

Hur avgör man när ett land är ockuperat och om ockupationen motiverar väpnad kamp? Irak liksom Afghanistan har haft val, där man valt fram regeringar som skall försöka fa rätsida pa länderna. Dessa är bägge tva erkända av FN och borde därmed vara legitima stadsbildningar – vilket väl även borde göra upproren hyfsat omotiverade, eftersom parlamentarisk paverkan är en möjlig väg till förändring?

Uppenbarligen är det inte folkrätten man lutar sig mot här. Är det en godtycklig tolkning av vem som är imperialistisk ockupant och inte som man har som skäl, eller vad gäller? Jag försöker första hur du resonerar här.

Det är ju inte lika tveksamt i de palestinska omradena eller i Somalia, eftersom dessa ju faktiskt är under ockupation i en mer formell mening – men i Irak och Afghanistan.

Gustav, även Vietnam hade flera val under Vietnam-kriget. Ingen tog dem på allvar. Vi borde nog inte ta valen i Irak och Afghanistan på särskilt mycket allvar heller.

islamiska domstolarna eller deras ungdomsrörelse som kallas AL-shabaab sysler inte med ngn som helst befrielsekamp mot ockupanter om du nu syfter mot Etiopiens armé. Islamisterna år en organstionen eller snarare en politiska organsition som vill införa sharia lagar i Somalia. Vad många som inte är etiska somalier förstår är att frågan gällande om Etiopiens armé närvaro i Somalia delar somalier i två olika läger, dvs. de som stödjer Etiopiens armés närvaro pga rädsla för islamisternas framfart och de som är emot Etiopiens armé, majoritet av de är djupt religiösa fanatiker som vill skapa kaos i hela regionen dvs, hela Öst Afrika genom att hetsa människor med olika trosuppfattning mot varandra. Tyvär har islamisterna lyckades att värva många somalier boende i Norden som Sverige och Norge jämför med andra länder som Tyskland, Italian eller England. Om Säpo agerande är rätt eller inte, svårt att svara. Det får domstolen avgöra. definationen av terrorism är beroende vem som frågas. en somalier.