Zaremba – ett problem?

Yttrandefrihet; inte det samma som publiseringsansvar.

Tills jag fått ordning på min egen blogg publiserar här, hälften som ett svar till alla bloggare som ej läst artiklarna innan de skriver om vad andra har sagt och hälften som en kritik till Aftonbladet.

Visst vill även jag slåss för yttrandefriheten, men är det meningen att en tidning som Aftonbladet skall publicera vad som helst utan att först be sin skribent läsa artiklarna hon attackerar?
Åsa Linderborg skriver bland annat: ‚ÄúEnligt DO är det 86 personer som har gjort en anmälan sedan lagen trädde i kraft 1 mars 2002. HomO har under samma sexårsperiod fått in sammanlagt tolv anmälningar varav ingen sedan 2005. Nästan alla har lämnats utan åtgärd. HO har under de senaste tre åren hanterat ett fyrtiotal anmälningar varav relativt många rör dyslexi. Hösten 2007 hade fortfarande ingen högskola fällts för diskriminering av funktionshindrade. Inget fall har prövats i domstol. Såna här siffror intresserar inte Zaremba‚Äù
Nej det är sant det ser inte ut att vara de här siffrorna som i första hand intresserat Zaremba. Det som har blivit problemet är ju inte antalet anmälningar och lagen i sig, utan just det faktum att man gått med på förlikning hos HomO och DO utan att fallen först testats i domstol.
‚ÄúDet var verkligen skada. Hade affären gått till domstol hade rätten äntligen fått ta ställning till vad lagen menar med ‚Äúkränkning‚Äù (Zaremba)
Dessutom är det ju inte antalet anmälningar idag som är problemet utan att skolan blivit skadad i grunden och är så rädd för att bli anmälda på nytt att inte alla känner att de kan gå in och göra en bra jobb längre.
‚ÄúProcessen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, ‚Äúoch vinklar det sedan för en anmälan‚Äù. Psykologen Margareta Normell, som handleder lärare vid Lärarhögskolan, anser att det är ‚Äútragiskt‚Äù att skolan numera viker sig för anmälningshot och släpper igenom studenter som inte passar för läraryrket. ‚ÄúDet är grymt mot dem, för de kommer att misslyckas ute på skolorna – och det är grymt mot deras elever‚Äù (Zaremba).
Och om någon fortfarande tvivlar på att detta blivit ett problem kan ju ta ställning till följande. ‚ÄúBeskåda denna bild av högskolekultur anno 2007. Av ett tiotal akademiska lärare som jag intervjuar är det bara rektorn som inte kräver att få vara anonym.‚Äù (Zaremba) Ger detta förtroende för möjligheten att utbilda lärare som har en möjlighet att ge våra barn en fullgod utbildning och uppfostran? Och då menar jag barn till Afrikaner, Svenska heterosexuella, Svenska homosexuella, Svenska dyslektiker och givetvis alla andra som självklart alla är lika mycket värda.
Åsa Linderborg antyder också att hon har gjort ett grundligt journalistarbete men har inte pratat med någon av de inblandade på skolan:
‚ÄúJag ville veta mer och ringde därför Lärarhögskolan, som utmålas som en tummelplats för extremister, narcissister och andra idioter, för att tala med Ingrid Carlgren, rektorn som i DN suckar att Zaremba hellre borde skriva en teaterpjäs än en artikelserie. Det visar sig att Lärarhögskolan, som numera sorterar under Stockholms universitet, inte är en enhet utan i själva verket består av åtta fristående institutioner. Ingrid Carlgren, som jag aldrig får tag i, har visserligen varit rektor, men är det inte längre. Jag vet inte varför Zaremba mixtrar med verkligheten, glider i tiden och låter förr vara nu, men jag blir inte förvånad. Erik Wijk, den ende som verkligen tagit Zaremba på allvar‚Äù (Linderborg)
Men hon skriver ändå på ett sätt som skall försöka övertyga oss om att hon har undersökt saken för att så smidigt glida över i argument mot det MZ skriver se Erik Wijk, men för artikeln helt irrelevant.
Det övriga Åsa Linderborg skriver är så osakligt och och ogrundat att jag har inget som helst intresse att ta det upp här.
Utan att veta vad som är rätt och fel vill jag påstå att Zaremba har ovanligt många källor och bra undersökande journalistik medan Linderborg på sin höjd har försökt sig på smutskastning av en person med icke önskade tankar. För mig är det just denna typ av journalistik som är ett hot mot demokratin. För vad är väl farligare än när en saklig och givande debatt drunknar i personangrepp och fientlighet. Det är klart att även Åsa Linderborg i yttrandefrihetens namn måste ha rätt att uttrycka sin ilska. Men står det i yttrandefriheten att en tidning som Aftonbladet måste publicera även sådant som knappast kan kallas journalistik? Visst är det viktigt att även denna typ av artiklar kommer fram till granskning i våra stora tidningar, men säg har då inte Aftonbladet också ett ansvar att ifrågasätta det som Åsa Linderborg har skrivit och att försöka återföra debatten till det som Maciej Zaremba faktiskt har sagt något om.
Jag tror dock att flertalet läsare av både DN och Aftonbladet har fullgod förmåga att bedöma ‚Äúfallet‚Äù på egen hand och jag hoppas därför att så många som möjligt läser alla Zarembas och Lindeborgs artiklar på nytt istället för att köpa något av våra inlägg här.

Anders Svensson (Jag är inte den samma Anders Svensson vars blogg jag svarar på, även om jag också står till vänster.