Både polisen och den svenska militären tycks plågas av samma sjuka. Folk vill hellre jobba på kontoret än där det behövs. Ute på fältet. Eller är det så att folk inom polisen och militären är felutbildade för det som de gör. Det kan ju dessutom också vara ett ledningsproblem. Man prioritera helt enkelt fel. Ser utredningar och pappersarbete som viktigare än förbyggande brottsbekämpning.
60 procent av poliserna arbetar idag, enligt SVD, med administrativa uppgifter, utredningar, hotbildsrapporter etc. Dvs de tjänstgör i huvudsak inne på stationerna. En del av dessa arbetsuppgifter kan med fördel utföras av personal med specialutbildning för just detta. Dvs civilanställd personal som inte är utbildade poliser. För de senare borde jobba med det centrala i polisverksamheten, dvs att synas på gatorna för att förebygga brott. Att i det läget skära ner ytterligare på civilpersonal som man tänker göra i Stockholm är bara puckat som jag ser det.
Hos militären är det så att det finns alldeles för många officerare i förhållande till vad som egentligen behövs. För många chefer alltså och då får vi det vanliga problemet med för många kockar. Det hela blir inte bra och militären slösar alltså ut en massa pengar på överbetalda pappersvändare och chefer. Det verkar ganska meningslöst.
Det är klart att allt skulle gå att lösa om vi följde de uppfattninagr jag har. Dvs vi lägger ner försvaret och omskolar en del av militärerna till poliser. Två flugor i en smäll och vi kan lösa problemet med att vi deltar i imperialistiska krig och problemet med att polisen saknar resurser för att utreda vardagsbrott. Ganska fiffigt tycker jag själv.
En väg att i framtiden istället kunna ha yttre tjänst och förbyggande arbete som nyckelord istället för inre tjänst och utredning.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Polismakten, Försvarsmakten, Försvaret, Inre tjänst, Försvarspolitik, Militär, Polisen, Polis, Militären, Samhälle, Politik
Relaterat:
