Sanningen om kommunismens brott

Svensson skriver:
”Sen 1920-talet har dessa (jag kan säga vi) dessutom producerat en mängd innehållsrik och bra kritik av det sovjetiska samhället och stalinismen.”

Den dominerande delen av den svenska vänstern höll på med annat. Nils Flyg från det socialistiska partiet (numera nedlagt) stödde Hitler. Sveriges kommunistiska parti (numera vänsterpartiet) beskrev Molotov-Ribbentroppakten – grunden för invasionen av Polen och därmed starten på andra världskriget – i termer som till gagn för freden och progressivt…

Så du försöker säga att eftersom kommunisterna mest behandlade vänstermänniskor illa så har inte borgare rätt att kritisera dessa kränkningar?

Så mänskliga rättigheter handlar om att man inte kan kritisera sådant man själv inte råkat ut för? Att empati är överflödigt.

Mycket fantastiskt utryck av dig. För det är vad din inledning säger. Rent språkligt, innehållsmässigt är den inte värd att kommentera efter som det som vanligt är rakt från vänster och som alltid slag i luften utan substans.

Samma sak som med kritiken mot högern i den här bloggen då som inte alls är nyanserad.

Problemet med kommunismen är att dom inte ser träden för skogen. Jag vet nyanserna inom vänstern bättre än vad vänstern vet nyanserna i högern.

Var är dina bevis på att det bara är propaganda? Jag tycker systemet i Sovjetunionen, nuvarande Ryssland, Nordkorea och Kina är ett bevis på att man inte kan ha annat än en ”härskarklass”. Finns det riktig demokrati så finns det plats för mer åsikter än den som passar inom en ram.

Så klart kommunisterna måste ha nyanserad kritik mot den auktoritära kommunismen om dom ska kunna samexistera i ett demokratiskt samhälle. Dessutom måste dom ju differentiera sig från kommunistregimerna.

Jag tycker man inte behöver så mycket ursäkter för att tycka statskommunismen och nazismen inte är godtagbara ideologier. Det är uppenbart så…

Så v-partiet försökte inte stoppa kritiken från Sovjet-återvändarna?

V-partiet var inte heller okritiskt mot Öststats-diktaturerna fram till minst 80-talet? (Var det 5% av befolkningen i Östtyskland som var informatörer åt säkerhetspolisen?)

Det var inga gåvor, gemensamma resor etc etc med DDR m.fl.?

Det var inga hyllningstal av Hermansson till Stalin efter hans död?

Kritiken mot Kuba var frivillig, den också?

Ja just, det var vänster-grupper som drog upp kritiken mot de Röda Khmererna först?

Men bland miljoner människor under decennier lär man ju hitta folk som säger vad som helst, inklusive att UFOn styr höjdhoppare, så man kan hitta källor som stöder det mesta. Speciellt om man har politiska rörelser som splittras lika ofta som bakterier i en näringslösning…

iller,
Skillnaden med Forum för levandes historias kampanj MOT nazismen och den kampanj man nu har OM kommunismen, är att det förstnämnda handlade om ideologikritik medan den sistnämnda handlar om regimkritik. Därför har myndigheten frångått regeringens beskrivning (”kommunismens brott mot mänskligheten”) och i stället kallat arbetet för en granskning av ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. När en av historikerna i projektet, Klas Göran Karlsson, dessutom betonar att för kommunismen gällde att ”tanken var god”, inser man att det ingalunda handlar om att ”misskreditera allt som är vänster”, snarare tona ned den kommunistiska ideologins skuld.

DDR kallade sig helt klart demokratiskt. Det gör moderaternas international International Democrat Union, trots de avgrundstroll till partier man hittar där.

En eminent radiopersonlighet från Göteborg sa en gång att ju mer ”Demokrati” man återfinner i ett lands namn eller i en organsisations, desto mindre demokratiskt är det i verkligheten.

Vem det var? Stefan Liv.

(Publ. i DN 2008-03-13)

Missa inte poängen!
Det viktiga är att känna igen terrorn.

Regeringen Persson fick goodwill när den grundade Forum för levande historia för att sprida kunskap om Förintelsen. Regeringen Reinfeldt ville inte vara sämre och uppdrog åt samma myndighet att upplysa om kommunismens brott. Initiativet har väckt debatt. Kan Förintelsen jämföras med andra brott? Går Forum ideologiska ärenden?

I måndags presenterades resultatet vid ett internationellt seminarium, ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Bakom de borgerliga ministrarna på första rad satt intellektuell elit och bildad allmänhet.

Många väntade att höra resultatet av kalla krigets sista ideologiska upprensningsaktion. Eskil Franck, chef för Forum för levande historia, räckte skriften till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Hon såg nöjd ut och höjde ett varningsord: ”Kommunismen är en ideologi som skördat och alltjämt skördar många offer!”

När så forskarna klev upp vände hela föreställningen. Jelena Zjemkova och Youkk Changg som leder dokumentations¬¨centrum i Ryssland respektive Kambodja var ointresserade av ideologiska förklaringar. Deras mål är att identifiera gärningsmännen och hedra de döda genom att förhindra nya massmord. Michael Schoenhals, professor i Kinas historia i Lund, läste å sin sida upp ett gammalt dokument från Kinas underrättelsetjänst som fick illustrera hur långt Maos regim var beredd att gå i utrensningen av klassfiender. I skrivelsen avvisas entydigt folkkongressens vilja att begränsa våldsutövningen. Gäller det inte att föregripa angrepp på revolutionen och moderlandet? Då fordras hårdhet mot varje misstänkt!

Schoenhals förklarade: ”Ni som kommit hit för att höra oss fördöma kommunismen har missat hela poängen med historisk kunskap. Vår uppgift är att strängt granska brott mot mänskligheten så att vi lär oss att känna igen dem i samtiden – och detta oavsett om det utförs i kommunismens eller demokratins namn.” Sedan avslöjade han att dokumentet han läst alls inte stammade från Maos Kina, utan var en ordagrann återgivning, med enstaka substantiv utbytta, av George Bushs senaste tal, där presidenten förklarar varför USA ska använda tortyr i kampen mot terrorismen.

Michael Schoenhals inlägg kommer att gå till historien. Sällan har en svensk humanist tillrättavisat makten lika skarpt. Hans markering säkrar för lång tid oberoendet för Forum för levande historia och forskningen över lag. När Schoenhals vädrat ut flosklerna kunde seminariet rikta in sig på huvudsaken: hur förklara dessa ohyggligheter, hur undvika att de sker igen? Det var en historikernas seger över ideologerna.

Stefan Jonsson