Bonniers mediemonopol

Vad skulle hända om angivna vänstertidningar, samt Proletären och Vänsterpress och kanske ytterligare något eller några blad, inledde samarbete för att koncentrera resurserna? Om man slutade älta vem som hade rätt i Brest-Litovsk 1917 men i stället började titta på socialism som överhängande möjlighet i vår del av världen?

Att dessa skrifter skulle gå under utan bidrag av indrivna skattepengar betyder en enda sak:

Folk vill inte betala för produkten.

Det finns säkert de som menar att även sånt utgör förtryck. Men enklare är trots allt att utgå från att de helt enkelt väljer något annat när dom kan och får.

Möjligheten att uttrycka sig i skrift blir bara billigare och billigare, och enklare och snabbare. Och det pga att tekniken utvecklas.

Det behövs inget Bonniers för att ge ut tidningar, böcker eller tidskrifter längre. Och jag tror att Bonnier mfl löper samma risk som skivbolagen, nämligen att bli ifrånsprungna av verkligheten. Och jag ser inget problem alls med det.

Det är inte mångfald som det är brist på. Möjligen är bristen kvaliteten hos allt detta som sprids så att allt fler kan ta del av det.

Inför en lag om högst 25% av en specifik media gren. 25% av tv marknaden. 25% av tidning o.s.v. Det är en demokrati fråga av förkrossande tyngd, att medier tolkar världen ur olika perspektiv. Media ska inte indirekt utöva en makt över värdegrund och världsbild utanför demokratin. Tvinga Bonnier att dela med sig av inflytandet över tänkande i landet. Vi behöver inte SVT för detta utan fler ägare.(ett lagom litet SVT)

Men det är antagligen redan en omöjlig uppgift. Om någon tar tag i detta så går drevet tills de hittat något. En förlupen Toblerone, ett kastat papper på gatan och löpsedlarna blir tapetserade med krigs rubriker.

Arbetet gick i konkurs för att det var ekonomists dåligt skött. Vill minnas att chefredaktören hette Lars Engqvist.

Anonsörerna är givetvis intresserade av läsarna, dvs prenumeranterna. Om upplagan är dålig blir intresset för att annonsera mindre.

Och frågan är fortfarande varför ni som gärna ser ett Arbetet, ett ETC eller ett Mana, varför ni inte vill betala för det om det är läsningen som är de viktiga?

För det är väl inte annonsspridningen ni bekymrar er för.

En bra månadstidning koster ju faktiskt inte mer än en öl på krogen. En dagstidning kostar hellrer inte mer än lite lösgodis.

Man får göra dom val man vill, och uppenbart väljs tidningar bort.

Och ja, det är lika stötande att SvD får presstöd. Men dom överlever iaf, något som A-pressen har haft mer bekymmer med.

Gustav, felet i ditt tänkande är att du tror att tidningarna är något som säljs till läsare. I praktiken är det snarare så att det är läsare som säljs till annonsörer. Det är från annonsörerna huvuddelen av tidningens inkomst kommer.

Även om Internet, bloggande och ”Ring P1″ idag ger fler människor chansen att komma till tals i samhällsfrågor så behövs papperstidningar för samhällsdebatten. På den lokala annonsmarknaden är det den tidning som redan har flest annonsörer och läsare som vinner de nya annonsörerna, och det är i de flesta län den borgerliga länstidningen som är störst.

För att åtminstone kunna behålla ytterligare en pressröst i debatten måste regeringen värna om presstödet, och inte låta EU bestämma i en så viktig nationell fråga som yttrandefriheten ! Annars hamnar vi på ett sluttande plan där Sverige snart släpper ifrån sig frågan om skattebetalarna skall få ge bidrag till länsteatrar, operan eller Dramaten…

Anders Kjellgren, Spånga

Det är klart jag vet att intäkterna främst kommer av annonsörer. Men annonsörer söker ju en läsekrets, antingen månghövdad och bred eller liten men av rätt målgrupp. Inte många annonserar, iaf inte under en längre tid, i en tidning utan läsare alls.

Man måste ha både ock.

Men.. varför?

Jag ser fortfarande inget skäl att jämna ut det eventuella ”tidningsgapet” mellan inkomstgrupperna. Varför skall man göra det? Ägandeskap eller inflytande i tidskrifter och tidningar är ingen mänsklig rättighet eller demokratisk förutsättning. Det finns en hel massa saker som riktar sig till mer välbeställda i första hand och det är inget problem. Det finns samtidigt en hel massa företeelser som riktar sig främst till mindre välbetällda.

Dessutom kan man med fördel producera och läsa tidningar och tidskrifter över nätet, pappersformen är inte direkt det hetaste man kan komma med idag… och dessutom otroligt mycket mer kostnadsintensiv för vad man i slutändan genererar.

Presstödet är en konstgjord andning för trycksaker som antingen inte är tillräckligt bra, eller inte har tillräckligt driftig ledning som klarar att finansiera utgivningen pa alternativa sätt.

Nej, du ser inget skäl för att du inte har något intresse av att tidskrifter som värnar om låginkomsttagares intressen finns vid liv.

Och givetvis är det en demokratisk förutsättning att även de med låga inkomster har organ där deras tankar kan föras fram. Att det finns saker som riktar sig till välbeställda är irrelevant i sammanhanget, det relevanta är om det också kan finnas saker som riktar sig till andra gupper och försvarar deras intressen.

Nätet, i all sin ära, men där hittar man enbart det man vill hitta. Hade det kunnat ersätta pappret hade inga dagstidningar och tidskrifter funnits. Visst är det en form av konstgjordangning, liksom både Timbro, Svenskt Näringsliv och andra lobbygrupper också enbart lever på konstgjordandning.

Hampus,

Är LO och andra fackföreningar också konstgjord andning?
Blanda inte ihop äpplen och päron var vänlig håll Dig till”saken”.

Bodil, visst hade LO utfört konstgjord andning – om de haft någon mediepolitik. Tyvärr har de ingen värd namnet. Vad är det för ”sak” du talar om?

Jonas N, tala hur skägget. Vad menar du? Självklart spelar det roll vilka sorters tidningar som finns tillgängliga när man går och handlar. Om en tidning inte finns kan den väl knappast köpas? I en affär kan man se saker som man kanske aldrig skulle letat efter själv och välja att köpa dem. På nätet hittar man i princip bara det man direkt söker efter.

Hampus, jag blir överraskad av att du alltid bara hittar det du direkt söker efter… vart har den gamla hederliga surf-metodiken tagit vägen?

Illustrativt exempel med Wikipediafokus, men principen finns där:

http://xkcd.com/214/

Kontentan menar jag är att det inte krävs tidningar och tidskrifter för varje särintresse och därmed ingen statlig sponsring heller. De hugade löser problemet själva, genom att starta ett ”fanzine” eller motsvarande, en webbsida, eller varför inte en gammal favorit som en usenetgrupp eller en mailinglista? Som sedan kan blomma ut till en större företeelse, om man spelar korten rätt. Möjligheterna är snart sagt outtömliga och fältet varken kräver eller förtjänar en statlig veckopeng för gott utfört kulturarbete.

Ja, Gustav, om jag inte vet att något finns så letar jag inte efter det. Ska det vara så svårt? Om jag däremot står i tidskriftshyllan och spanar så ser jag tidningar jag ibland aldrig sett. Jag tittar vilka ämnen de handlar om ibland köper jag en jag annars aldrig skulle köpt om jag tycker en rubrik verkar intressant. Ibland handlar det om saker jag känner till, ibland om okända saker. Jag slösurfar extremt sällan, utan det handlar om att söka om specifika ämnen vilket är en annan sak.

Tror du att det bara är jag som gör så? Om du menar att papperstidningar och papperstidskrifter spelat ut sin roll kan du argumentera för det med Bonniers. När de slutar med sin utgivning kan vi acceptera det argumentet för att lägga ner presstödet. Ska naturligtvis nämnas att en redaktion och materialet de skapar kostar pengar oavsett om det hamnar på webben eller på papper.

Usenet eller mailinglistor för att konkurrera med tidningar och nå nya personer antar jag du menar som ett skämt.

Jag snubblar väldigt ofta över saker pa nätet som jag inte alls var ute efter och ofta lär jag mig nagot nytt. Men alla blir ju saliga pa sin fason. Jag menar inte att det bara är du som undviker slösurfning och annan ”planlös” informationssökning, men det viktiga är att möjligheten finns där, mitt framför ögonen pa en.

Papperstidningar har säkert en roll även om inte alla läser dem, men det finns inga skäl att sponsra vissa grupper sa att de ocksa skall fa en papperstidning. Det blir bara att jaga ett godtyckligt resultaträttviseideal. Varför är det viktigt? Och varför skall Bonniers sluta ge ut tidningar, medan de fortfarande kan göra vinst pa dem? Om de inte kan göra det och behöver bidrag skall de givetvis lägga ned, savida de inte hittar en annan inkomstkälla. Det finns apropos redaktionskostnader för övrigt massor av ideellt arbetande människor som skapar intressant material, bloggar är ett utmärkt exempel.

Usenet och mailinglistor är inte speciellt bra att kommunicera med till massorna, men det är bra till vad de flesta mindre, nischade tidskrifter ägnar sig at – nämligen kommunikation inom en väldigt begränsad krets med snäva intressen. Det var lite det jag hintade mot även om jag var otydlig. Istället för att skattebetalarna skall sponsra de här obskyra skrifterna kan de hugade starta en diskussiongrupp. Lat folk behalla sin kosing och göra vad de vill med den, om de vill starta en tidning gör de nog det.

Allt jag skriver kokar ned till följande: Ingen skall via skattsedeln – som man inte kan undvika, olikt privatägda papperstidningar – tvingas att betala för utgivning av publikationer som inte kan bära sig själva. Det är väl inte för mycket begärt? Jag vill ha rätt till opt-out, eller snarare, jag vill kunna välja att inte ens köpa in mig alls.

Det är klart att jag tror det blir åsiktsmonopol om presstödet avvecklas, Jonas N, annars skulle jag inte skriva det. Redan idag passerar ju nästan all information genom Bonnier-filtret och journalister på andra tidninga är livrädda för att stöta sig med en framtida arbetsgivare (eftersom Bonniers är nästan enda alternativet).

Tja, själ väljer jag åsiktstidningar spontant vid tidningskiosken. Har köpt högertidningar som Arena och Neo några gånger vid märkliga rubriker. Jag tvivlar på att jag är den enda som köper en tidning bara för att jag ser en intressant rubrik.