Queer är socialism skriver Athena Farrokhzad och Tova Gerge. Men snabbt visar de själva att queer inte har något med socialism att göra. I alla fall om vi vill att socialism ska vara nåt annat än fixering vid individ, ego och obegripliga resonemang:
Något av det mest kännetecknande för kapitalismens funktionssätt är att den hela tiden måste maximera sin produktion och profit för att överleva. Eftersom det marknadsekonomiska systemet därför är helt avhängigt en ständig förnyelse av arbetskraft ordinerar den obligatorisk heterosexualitet för alla, för att säkra reproduktionen och därmed hålla produktionen rullande. Kapitalismen fungerar också genom att konstruera människor i olika konsumentkategorier, varav två av de viktigaste är män och kvinnor.
Resonemanget funkar väl om man anser att det överhuvudtaget inte finns nåt biologiskt kön. Då kan väl kapitalismen sägas skapa kategorierna män och kvinnor. Men ärligt sagt, män och kvinnor, hanar och honor finns ju hos de flesta djur i de högre ordningarna. Och kan knappast vara en kapitalistisk konstruktion. Män och kvinnor lär ju ha funnits när människan bara var samlare och under feodalismen också om jag inte har missuppfattat sakernas tillstånd totalt. Det är obegripligt och minst sagt underligt att resonera som att män och kvinnor är kategorier skapade av kapitalismen. Dumheter helt enkelt.
Och ärligt sagt, vem i hela världen begriper det här:
Det är en missuppfattning att poststrukturalistisk teori innebär en fullständig relativisering av alla berättelser. Metanarrativens fall och upplösningen av distinktionen mellan de privata och offentliga rummen medför inte nödvändigtvis ett förkastande av alla värden.
Men låt mig försöka. Poststrukturalistisk teori (kallas ibland också postmodern teori, för mig är det samma sak, för en del finns det en viss skillnad) innebär en relativisering av allting. Så har i alla fall jag fattat efter att ha läst Derrida, Foucault och en del andra samt samtalat med en ledande amerikansk poststrukturalistisk filosof som jag känner lite grann. Det är ju själva finessen har jag förstått det som. Kanske har jag fel, men det är nog så de flesta uppfattar poststrukturalism.
Metanarrativ betyder förmodligen metaberättelsen. Men vad det faktiskt är begriper jag inte. Och inte heller förstår jag varför en sammansmältning av offentligt och privat skulle vara radikalt. För mig är något sådant raka vägen till dårskapen. Motsatsen till radikalt och motsatsen till förnuft, socialism och det som är vänster. Men det förkastar säkert inte alla värden. Identitetspolitiska egovärden blir ju kvar. Och vad betyder det här, egentligen:
Queer är, liksom andra poststrukturalistiska analyser, både teori, aktivism, och en vägran att göra åtskillnad mellan dessa. Det är en analys och ett uppluckrande av heterosexualitetens kategorier, och samtidigt en kamp för de grupper som marginaliseras av den heterosexuella ordningen. Det går därför, tvärtemot vad vissa vänsterfeministiska debattörer tycks tro, utmärkt att samtidigt förhålla sig kritiskt till kategorierna, och organisera sig efter dem när den politiska situationen kräver det.
Det är banne mig obegripligt. Kategorierna försvinner (de uppluckras) och ändå kan vi föra en kamp för dem samtidigt som det finns kategorier och vi kan vara kritiska till dem?
Sen har jag en mängd andra invändningar också. Exempelvis anser jag inte att marknadsekonomi är synonymt med kapitalism och jag anser inte med nödvändighet att marknad är fel i alla lägen.
Den praktiska användbarheten av poststrukturalism och queerteorier tycks mig mycket begränsad och användningen av sådant bidrar till fördunkling och individualisering av politiken på ett sätt som jag inte anser är vänster överhuvudtaget. Queer är motsatsen till socialism. Postmodernism och poststrukturalism är inget för vänstern. Inget som så vitt jag kan se kan ge nåt bidrag till kampen för bättre villkor för världens fattiga.
Intressant?
Borgarmedia: AB1, AB2, DN,
Andra bloggar om: Queer, Postmodernism, Poststrukturalism, Vänstern, Politik, Samhälle, Socialism
Relaterat:
Pingback: Klass och kön | Svensson
Pingback: Heteronormen återbesökt | Svensson